KAPITEL 1
1 En kopia av ett brev, som Jeremy sände till dem som skulle föras till Babylon i fångenskap av babyloniernas kung, för att bekräfta dem, såsom det hade blivit honom befallt av Gud.
2 På grund av de synder som ni har begått inför Gud, skall ni föras bort som fångar till Babylon av babyloniernas konung Nabukodonosor.
3 När ni kommer till Babylon, skall ni stanna där i många år och under en lång tid, nämligen sju släktled, och sedan skall jag föra er bort i fred därifrån.
4 Nu skolen ni i Babylon se gudar av silver, guld och trä, som bärs på axlarna, och som får folken att frukta.
5 Akta er därför för att ni inte på något sätt är som främlingar, inte heller är ni och dem, när ni ser folkmassan framför dem och bakom dem och tillber dem.
6 Men säg i era hjärtan, Herre, vi måste tillbe dig.
7 Ty min ängel är med er, och jag har själv omsorg om era själar.
8 Vad gäller deras tunga, den är polerad av arbetaren, och de själva är förgyllda och överdragna med silver; men de äro bara falska och kunna inte tala.
9 Och de tog guld, liksom för en jungfru som älskar att bli homosexuell, och de göra kronor till sina gudars huvuden.
10 Ibland förmedlar också prästerna guld och silver från sina gudar och skänker det åt sig själva.
11 Ja, de skola ge därav till de vanliga skökorna och pryda dem som män med kläder, som är gudar av silver och gudar av guld och trä.
12 Men dessa gudar kan inte rädda sig själva från rost och mal, fastän de är täckta med purpurfärgade kläder.
13 De torka sina ansikten av templets stoft, när det är mycket över dem.
14 Och den som inte kan döda en som förolämpar honom, håller i en spira, som om han vore en domare i landet.
15 Han har också en dolk och en yxa i sin högra hand, men han kan inte rädda sig från krig och tjuvar.
16 Varigenom de är kända för att inte vara gudar; frukta dem därför inte.
17 Ty som ett kärl som en människa använder är inte värt när det är krossat; Så är det med deras gudar: när de ställs upp i templet, blir deras ögon fulla av stoft genom fötterna på dem som kommer in.
18 Och likasom dörrarna är säkrade på alla sidor för den som förolämpar konungen, såsom dömd att lida
döden, så fäster prästerna sina tempel med dörrar, med lås och bommar, för att inte deras gudar ska bli plundrade med rövare.
19 De tända sina ljus, ja, mer än för sig själva, varav de inte kan se ett.
20 De är som en av templets bjälkar, men de säger att deras hjärtan gnagas av saker som kryper upp från jorden; och när de äter dem och deras kläder känner de det inte.
21 Deras ansikten är svarta av röken som kommer ut ur templet.
22 På deras kroppar och huvuden sitter fladdermöss, svalor och fåglar, och även katterna.
23 På detta kan ni förstå att de inte är några gudar; frukta dem därför inte.
24 Trots guldet som är omkring dem för att göra dem vackra, om de inte torkar bort rosten, skola de inte lysa; ty inte heller när de smältes kände de det.
25 Det där det inte finns något andetag köpes för ett högst dyrt pris.
26 De bärs på axlar, utan att ha fötter genom vilka de förkunnar för människorna att de inte är värda.
27 Också de som tjäna dem skäms; ty om de någon gång faller till jorden, kan de inte resa sig upp av sig själva; inte heller, om man ställer dem upp, kan de röra sig av sig själva, inte heller om de böjas ned, kunna de göra sig rätta, men gåvor ställa de fram för dem som till döda.
28 Vad beträffar det som offras åt dem, deras präster säljer och misshandlar; på samma sätt lägga deras hustrur en del därav i salt; men de fattiga och maktlösa ger de ingenting därav.
29 Menstruerande kvinnor och barnsängar äter sina slaktoffer. På detta kan ni förstå att de inte är gudar; frukta dem inte.
30 Ty hur kan de kallas gudar? därför att kvinnor ställer kött inför gudarna av silver, guld och trä.
31 Och prästerna satt i sina tinningar, med sina kläder sönderslitna, huvuden och skägget rakade och ingenting på huvudet.
32 De ryter och ropar inför sina gudar, som människor gör vid högtiden när man är död.
33 Och prästerna tar av sig sina kläder och klär sina hustrur och barn.
34 Vare sig det är ont som man gör mot dem eller gott, de kunna inte vedergälla det; de kan varken insätta en kung eller fälla honom.
35 På samma sätt kan de varken ge rikedomar eller pengar; om en man avlägger ett löfte åt dem och inte håller det, så kommer de inte att kräva det.
36 De kan inte frälsa någon från döden, inte heller rädda den svage från de mäktiga.
37 De kan inte återställa en blind till hans syn och inte hjälpa någon i hans nöd.
38 De kan inte visa nåd mot änkan och inte göra gott mot den faderlösa.
39 Deras gudar av trä, som är belagda med guld och silver, äro som de stenar som är uthuggna ur berget; 40 Hur skulle en man då kunna tänka och säga att de är gudar, när även kaldéerna själva vanära dem?
41 Om de ser en dum som inte kan tala, så för de honom och bönfaller Bel att han må tala, som om han kunde förstå.
42 Men de kunna inte själva förstå detta och lämna dem, ty de har ingen kunskap.
43 Och kvinnorna med snören om sig, som sitter på vägarna, bränner upp kli för att få doft; men om någon av dem, dragen av någon som går förbi, ligger hos honom, så förebrår hon sin medmänniska att hon inte ansågs lika värd som hon själv , inte heller hennes sladd bruten.
44 Allt som görs bland dem är falskt; hur kan man då tro eller säga att de är gudar?
45 De är gjorda av snickare och guldsmeder: de kan inte vara något annat än arbetarna vill att de ska vara.
46 Och de själva som skapade dem kan aldrig fortsätta länge; hur skulle då de ting som är gjorda av dem vara gudar?
47 Ty de lämnade lögn och smälek åt dem som kom efter.
48 Ty när det kommer krig eller plåga över dem, rådgör prästerna med sig själva, där de kan döljas med dem.
49 Hur kan då människor inte förstå att de inte är några gudar, som varken kan rädda sig själva från krig eller från pest?
50 Ty eftersom de bara är av trä och överdragna med silver och guld, skall det härefter bli känt att de är falska.
51 Och det skall uppenbart visa sig för alla folk och kungar att de inte är några gudar, utan verk av människors händer, och att det inte finns något Guds verk i dem.
52 Vem kanske inte vet att de inte är några gudar?
53 Ty inte heller kan de inrätta en kung i landet och inte heller ge människor regn.
54 Inte heller kan de döma sin egen sak eller råda bot på en orätt, eftersom de är oförmögna, ty de är som kråkor mellan himmel och jord.
55 Varpå när eld faller över gudahusen av trä eller överdragen med guld eller silver, skola deras präster fly och fly; men de själva skola brännas sönder som bjälkar.
56 Dessutom kan de inte stå emot någon kung eller fiender: hur kan man då tro eller säga att de är gudar?
57 Inte heller dessa gudar av trä, överdragna med silver eller guld, kunna undkomma vare sig från tjuvar eller rövare.
58 Vars guld och silver och kläder, som de äro klädda i, taga de starka och gå bort med dem, och de kunna icke hjälpa sig själva.
59 Därför är det bättre att vara en kung som visar sin makt, eller att vara ett nyttigt kärl i ett hus, som ägaren får bruka, än sådana falska gudar; eller att vara en dörr i ett hus, att hålla sådant däri, än sådana falska gudar. eller en pelare av trä i ett palats, än sådana falska gudar.
60 Ty sol, måne och stjärnor, som är ljusa och skickade för att utföra sina ämbeten, är lydiga.
61 På samma sätt är blixten lätt att se när den bryter ut; och på samma sätt blåser vinden i varje land.
62 Och när Gud befaller molnen att gå över hela världen, gör de som de är bjudna.
63 Och elden som sänds ovanifrån för att förtära kullar och skogar gör som den är befalld, men dessa är inte lika dem, varken i sken eller kraft.
64 Därför är det varken att anta eller säga att de är gudar, eftersom de varken kan döma saker eller göra gott mot människor.
65När du därför vet att de inte är några gudar, frukta dem inte,
66 Ty de kan varken förbanna eller välsigna kungar.
67 De kan inte heller visa tecken på himlen bland hedningarna, inte heller lysa som solen och inte ge ljus som månen.
68 Vilddjuren är bättre än de, ty de kan gå under skydd och hjälpa sig själva.
69 Det är alltså ingalunda uppenbart för oss att de är gudar; frukta dem därför inte.
70 Ty som en fågelskrämma i en trädgård av gurkor som intet bevarar; så är deras gudar av trä, överdragna med silver och guld.
71 Och likaså är deras gudar av trä, överdragna med silver och guld, som en vit tagg i en fruktträdgård, som varje fågel sitter på; likaså för en död kropp, som är österut in i mörkret.
72 Och ni skolen förstå att de inte är gudar genom den ljusa purpurfärgen som ruttnar på dem; och sedan skola de själva ätas upp och bliva en smälek på landet.
73 Bättre är därför den rättfärdige som inte har några avgudar, ty han skall vara långt ifrån smälek.