Mötesplats_sommarnumret2020

MÖT ESPL ATS ETT MAGASIN FRÅN SVENSK A KYRK AN I HUDIKSVALLSBYGDEN 2/2020

biskop under lupp SID 4-5

diakon med gröna fingrar

växandets kraft sid 6-9

kyrkogård sid 10-13

fika...

hemma och borta sid 14-17

Med anledning av Corona så utgår sommarprogrammet i detta nummer.

Vi hänvisar till hemsidan, facebook och HT:s totalutdelning 27 maj, 24 juni, 8 juli

FÖRORD Coronatid Det är en märklig tid vi lever i. Avstånd. Inga besök. Går inte till affären. Träffar ingen i familjen. Men trots det har jag det oerhört bra. Jag har lägenhet, bil och pensionen kommer varje månad. Promenerar runt vackra Lillfjärden. Ibland har jag nästan blåst omkull. Ibland har fjärden varit spegelblank i solnedgången.

Vädret växlar precis som livet. Eskil och jag hade varandra i drygt sextio år.

Han lämnade livet medan vi sjöng ”Han har öppnat pärleporten”, beredd att gå till himlen och säker på att vi andra skulle klara oss. Men - han fattas mig verkligen. Min familj finns i olika delar av Sverige. Vi hörs allt emellanåt på telefon, Skype och mejl. Ett barnbarn på 6 år var mycket bekymrad över hur det var med mig. De hade nog på 6-års pratat om att inte träffa sina moroch farföräldrar. Jag skickade henne ett foto och berättade vad jag gjorde och pratade med henne. Då blev hon glad. Vi fortsätter med det.

För drygt 60 år sedan drabbades jag av ”asiaten”. Jag blev mycket sjuk och var hemma från studier ungefär 3 veckor. Det tog verkligen på krafterna. Inga förhållningsorder gavs och ingen medicin fanns. Men så småningom återhämtade jag mig.

Det är en märklig tid vi lever i. Inställda sångövningar, ingen kontakt med Jakobs Hörna och inga besök i gudstjänster under påsktiden och senare. Tack och lov finns det TV- gudstjänster, morgonandakter, Andliga sånger, EFS på Facebook och Människor och tro. ”Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett.

Men - i dag hjälper Herren.” Det är ett ord att lita på!

Stina Borgström, ideell medarbetare och körsångare

KONTAKTA HUDIKSVALLSBYGDENS FÖRSAMLING www.svenskakyrkan.se/hudiksvallsbygden

Scanna QR-koden för att komma direkt till församlingens hemsida

Församlingsexpeditionen 0650-54 07 84 Anna Jacobsson Elisabeth Eriksson hudiksvallsbygdens.forsamling@svenskakyrkan.se Kyrkogårdsexpeditionen 0650-54 07 96 Janne Wallinder Monalisa Granath hudiksvalls.kyrkogardsforvaltning@svenskakyrkan.se 2

Ansvarig utgivare: Björn Wiksten Redaktion: Lotta Thurfjell, Lena Persson, Anette Hylander, Tina Westerbring Foto: Framsidan: Lotta Thurfjell, sid 2: Lena Persson, sid 16: Roger M Persson, sid 16-17: Privata bilder Distribution: PostNord Tryck: tisdag tryck & reklam

Mötesplats är ett magasin från Hudiksvallsbygdens församling. På hemsidan kan du hitta bonusmaterial, samt längre versioner av vissa reportage. Där kan du också ge respons på tidningens innehåll.

På ”kyrkbacken” Här på ”kyrkbacken” har vi samlat några korta notiser och aktuella händelser från församlingen. Just nu pågår Coronapandemin och det innebär att församlingen får ställa om mycket av sin verksamhet.

Men vi fortsätter att be och fira gudstjänst i kyrka och hem. Vi får bära varandra.

I sommar planeras friluftsgudstjänster, vandringar och musik i sommarkväll. Församlingen fortsätter att be och fira gudstjänst. Du är viktig även då du ber hemma eller deltar i en digital andakt. På hemsidan finns tips på länkar till gudstjänster och poddar.

Församlingen finns på nätet: * facebook/ hudiksvallsbygdens församling * svenskakyrkan.se/ hudiksvallsbygden

Konfirmandjubileum i Hälsingtuna och Rogsta flyttas till 2021 Det är mycket som blir inställt eller måste flyttas fram och de årliga konfirmandjubileumen som var planerade i maj i Hälsingtuna och i augusti Rogsta kommer att flyttas till sommaren 2021. Nästa år blir det två årgångar som får träffas samtidigt och det kommer nog att fungera bra.

Ny medarbetare Pernilla Andersson är ny kyrkokamrer sedan februari.

Guds välsignelse över ditt arbete och uppdrag och välkommen till Hudiksvallsbygdens församling.

30 FRÅGOR OCH SVAR

Biskop under lupp TEXT OCH BILD: ELIDA NÄSMAN

Vad var ditt första jobb?

Rensa sly och det var lite långtråkigt.

En kylig januaridag tar jag tåget till Uppsala för ett möte med biskopen för Uppsala stift, Karin Johannesson.

Jag har varit konfirmandfadder i många år men är numera ledare och har fått uppdraget att ta reda på lite mer om Biskop Karin och vad hon som biskop gör och tänker.

-Vilka är dina arbetsuppgifter? Varje församling besöks vart åttonde år. Jag ska titta på problem och utmaningar. Det är också min uppgift att samtala med de som vill bli präster och diakoner, för att se om de passar för uppgiften. Sedan har jag deras vigning i domkyrkan. Det är också många sammanträden, för budgetar och annat.

-Hur kommer sig det att du blev biskop? Jag fick frågan om att vara biskopskandidat och funderade i fyra månader. Vad vill Gud? Det var en lång process, ungefär som Melodifestivalens.

-Finns det fördomar om din roll som biskop? Att allt är så allvarligt! Den fördomen finns också allmänt om kyrka och kristen tro.

4

-Vad var ditt första jobb? Rensa sly på en vandringsled och en golfbana i Värmland. Lite långtråkigt. Jag har också guidat och sålt plockgodis i kiosk.

-Vilket råd ger du en 15-åring som är nyfiken på kristendomen? Åk på konfirmandläger! Det är bra med nya roller och sammanhang.

-Vad önskar du att du visste när du var tonåring? Att jag hinner! Det finns tid att förverkliga sina drömmar.

-Vad önskar du att fler unga visste om Svenska kyrkan? Det finns plats för alla, inte bara äldre och småtrista. Det finns mångfald!

-Vad borde alla få med sig från konfirmationstiden?

När jag var präst i Värmland fick jag en stökig Namn: Karin Johannesson Åldern: 49 Födelseort: Filipstad Yrke: Biskop Bästa egenskap: lätt för att känna entusiasm Favorit-emoji: utropstecken med hjärta, många röda hjärtan Beskriver dig själv: pigg, glad och eftertänksam

❣ ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

grupp. När de fick välja två ämnen och jag ett, så blev det lugnare. De valde Kärleken och Döden. Jag valde Bönen.

Kärleken, döden och bönen – då har man fått med sig mycket om livet!

-Ibland är det svårt att förstå. Vad har du för tips? Vill man förstå bibeltexter är det bra att prata med andra kristna.

Det är också bra att läsa böcker om kristen tro.

-Vilken är din favoritdel i Bibeln? Jesu avskedstal till lärjungarna. När jag var ung bar jag med mig en kopia i almanackan. Den betyder mycket för mig nu också. Jesus sa: Känn ingen oro.

Tro på Gud, och tro på mig... tappa inte modet.

-Har du något tips för den som tvivlar?

Stanna kvar i kyrkans gemenskap.

Sjung och be. Fortsätt! Äldre kallar det för att torrtro.

-Måste man tro på allt i Bibeln för att kalla sig kristen? Nej. I 3:e Moseboken finns tex regler som är passé. Men man kan förstå saker med tiden också. Kristen är den som tillhör Kristus. I konfirmandböcker har jag sett fyra olika modeller för att vara kristen: 1. Den som kämpar för det goda 2. Den som känner kärlek till Gud 3. Den som tror intellektuellt 4. Guds hejarklack Vi kristna är olika. Det är bra.

Efter intervjun passar jag på att titta in i Uppsala domkyrka innan jag sätter mig på tåget hem igen.

Läs mer på hemsidan om hur biskop Karin fann tron, vad hon drömmer om och vad hon gör en ledig dag, där finns många fler frågor och spännande svar.

5

”Gud sade: Jorden ska ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden. Och det blev så.

1 Moseboken 1:11

Hemma i Maud Larssons trädgård finns spännande gångar där växterna nästan kramar om en när man passerar. Ovanliga sorter och välkända. En trädgård i ständig förändring som livet själv.

En trädgård som speglar sin färgstarka ägare.

6

En diakon med gröna fingar

Växandets kraft TEXT: TINA WESTERBRING BILD: LOTTA THURFJELL

Tänk dig att vakna tidigt en sommarmorgon...

En målande bild man lätt får vid ett besök hemma hos Maud Larsson i Arnöviken. Men Maud själv äter alltid gröt till frukost och skulle inte under några omständigheter gå ut barfota iklädd morgonrock!

Runt villan sträcker en fantastisk trädgård ut sig, man förstår på en gång att den som bor här verkligen brinner för att odla och skapa. Maud är pensionär och har arbetat som diakon i församlingen.

- Att odla och skapa i trädgården har jag fått med mig hemifrån berättar Maud. Både mamma och pappa hade ett stort intresse för sin trädgård där de odlade blommor, buskar och fruktträd. Det är roligt att jobba med något som växer.

Hur kom det sig att du utbildade dig till diakon?

– Jag har alltid varit aktiv i kyrkan. När jag var fyra år började jag i söndagsskolan och sedan har det rullat på i olika grupper. Efter min konfirmation så fick jag möjlighet att leda egna grupper i kyrkans verksamhet.

Maud utbildade sig inom lantbruk men när hon gift

sig flyttade hon hit och började arbeta i församlingen som barnledare. När hon arbetat några år var det någon som väckte tanken att hon skulle utbilda sig till diakon.

- Det kändes så rätt, säger Maud och när hon funderat ett tag så började hon studierna.

Kan du se likheter mellan ditt trädgårdsintresse och ditt arbete som diakon?

- Ja det kan jag, säger Maud. När man planterat, vattnat och skött om sina växter så vill man ju verkligen att de ska växa och frodas. När jag möter människor i mitt arbete så vill jag skapa förutsättningar för att de ska kunna växa som människor.

På frågan om hon nu som pensionär hinner njuta mer av sin trädgård skrattar hon och säger: - När man är pensionär så jobbar man ju inte så fort, allt går liksom i ett lugnare tempo, det man inte hinner idag kan man göra i morgon. Att njuta för mig är inte att sitta still utan allt jobb i trädgården är det som ger mest. Man skapar och planerar och det är inte alltid det blir som man tänkt sig men då får man göra om.

Vad är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgård och vad är det viktigaste när man möter en människa i utsatthet?

- I sin trädgård får man fundera på vilka växter som passar ihop, är det realistiskt att göra så här och att

‹‹‹

...svepa morgonrocken omkring sig, ta med kaffekoppen och försiktigt tassa barfota ut i trädgården.

Fuktigt svalt gräs under fötterna. Den friska luften efter nattens sommarregn. Doften av nyutslagna blommor kittlar din näsa. Det mjuka surret av en humla. Du slår dig ner i trädgårdsstolen. Varma solstrålar smeker din kind. Första klunken kaffe letar sig ner genom strupen. Tacksamhet och frid.

7

pröva sig fram. När jag möter en människa i utsatthet är det viktigaste att lyssna och att stanna kvar.

Den jag möter har ofta själv svaret och kan söka sig fram till en bra lösning.

Kan du nämna tre favoritblommor och varför just de?

-Blåsippan - för att det känns som om livet kommer tillbaka. Gullvivan - för att jag har noslagiska minnen förknippad med den. Luktärten - för att den är så fin och doftar härligt av sommar och rent.

”som diakon är man en Kristusbärare” Maud berättar att en diakons arbetsuppgifter är att stå på de svagas sida, som ett slags ”kyrkans socialarbetare”. - Man har fått ett uppdrag - att vara Kristusbärare. Att genom olika gärningar göra Kristus känd. Det som gett Maud mest i hennes arbete är alla samtal. Att få förtroendet att ta del av någons livsberättelse, det är stort. Det tyngsta med hennes arbete är att ensam få bära det som är svårt.

- Man måste lära sig att lämna över det svåra och tunga i Guds händer, förklarar Maud. Nu för tiden kan man få handledning, den möjligheten fanns inte när jag började arbeta som diakon.

Rosengången omfamnar den som vandrar i den

Middagsgäster i Martornen

Hur har de diakonala behoven ändrats under de år du arbetat?

- De sociala behoven har blivit mycket större och ekonomiska problem har ökat. Samhället har verkligen blivit mycket hårdare för de utsatta. Jag ser också att många fler människor befinner sig i ensamhet.

Vad skulle du vilja säga till någon som funderar på att bli diakon?

- Det är klart att du ska bli diakon, utbrister Maud.

Ett meningsfullt arbete som ger en så mycket tillbaka. Att få arbeta i kyrkans tjänst är fantastiskt.

8

Även de nyttiga brännässlorna hittar sin plats

Lite fakta om diakonen och diakoni

Rosen Alkemisten

Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, ibland kallas det också kyrkans sociala arbete. Det handlar om att genom delaktighet, med respekt och i ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer. Grunden för arbetet är Guds kärlek, som den möter oss i Jesus Kristus.

I församlingen finns flera diakoner. Dem kan du vända dig till om du mår dåligt, behöver någon att prata med, om du behöver hjälp att reda ut ekonomiska problem eller något annat.

DIAKONIN HAR TVÅ POLER *Riktningen inåt; bön, förbön, och gudstjänstliv. *Riktningen utåt; uppsökande, att finnas mitt i samhället.

Plats för vila i skuggan

Buskpion Cora Louise

DIAKONENS KÄNNETECKEN Diakoner i Svenska kyrkan bär på ett diakonemblem i form av ett kors omslutet av en cirkel och i mitten av korset en duva med en olivkvist i näbben.

Duvan som kommer med liv. Diakoner har liksom präster skjorta med vit krage, ett ”frimärke”, under hakan. Diakonernas skjortor är alltid gröna.

Funderar du på att bli diakon?

Läs mer: https://www.svenskakyrkan.se/ utbildningsinstitutet/att-arbeta-som-diakon 9

VIKTIG KULTURHISTORIA

Kyrkogården mer än en begravningsplats TEXT OCH BILD: MONA-LISA GRANATH

Våra begravningsplatser och kyrkogårdar vittnar om bygdens historia och är viktiga platser för många.

Historiskt intressanta gravar Just nu håller kyrkogårdsförvaltningen på att forska om intressanta äldre gravar, som kommer att skyltas med information om de gravsatta. På församlingens kyrkogårdar finns många gravar som berättar om personer och händelser långt tillbaka i historien.

Det är inte bara stadens och bygdens historia utan också församlingens historia. Många av de som ligger begravda har också haft stor påverkan på det ”kyrkliga livet” i bygden. När skyltningen är klar ska man kunna vandra runt på kyrkogården och ta del av historiens vingslag.

I århundranden har Hudiksvallsbygdens kyrkogårdar förändrats utifrån det samhälle som levt sitt liv i dess närhet. Kyrkogården vittnar om svält, pandemier, välmående och bygdens tro och liv.

För de som besöker sina anhörigas gravar är kyrkogården en viktig plats för att sörja, minnas och känna tacksamhet. En begravningsplats men också en vacker park för stillhet och eftertanke. Ett besök på en kykogård sätter ditt eget liv i perspektiv.

10

Så här kommer skyltarna vid äldre kulturhistoriskt intresanta gravar att se ut. Närmaste åren kommer flera skyltar sättas upp.

Gamla Hudiksvall På Sofiedals griftegård är det inte bara gravarna som bär på en intressant historia utan även själva platsen, som från början var stadens centrum. Hudiksvall bildades av två byar vid Hornåns utlopp i Lillfjärden. Vattennivån var mycket högre och Hudiksvallsfjärden sträckte sig längre inåt land. Den 6 februari 1582 beslutade Johan III att ge Hudiksvall stadsprivilegier.

Vid ett besök av Lars Berglund från Hälsinglands museeum berättade och visade han lämningar av hus och jordkällare utanför kyrkogårdens staket.

Sofiedal är också platsen för Hudiksvalls första kyrkan. Man kan se lämningar av den bakom Sofiedals gravkapell.

Lars visade en skiss på hur den första kyrkan troligen såg ut.

En enkel träkyrka som byggdes år 1590.

Staden flyttas efter landhöjningen och planer påbörjades att bygga den nya kyrkan på den plats där den står nu.

Lars Berglund från Hälsinglands museeum berättar att 1590 byggdes den första kyrkan på Sofiedals kyrkogård där även stadens centrum låg. Bakom Sofiedals kapell kan man se ingången till gamla kyrkan. Det var en enkel träkyrka. Den gamla träkyrkan revs 1717 då staden flyttades till dess nuvarande plats och bygget av en ny kyrka påbörjades, nuvarande Jakobs kyrka.

Lämningar efter hus och en jordkällare utanför staketet vittnar om den medeltida stadens liv.

11

12

LEIF DEN DAGLIGA VANDRAREN

Allén som sträcker sig mot himlen TEXT OCH BILD: LEIF BERGLUND, KYRKOGÅRDSFÖRESTÅNDARE

Sofiedals griftegård är en plats där man kan sitta ner på en bänk och bara titta på alla detaljer och känna ro.

Leif Sandström går över Sofiedals kyrkogård varje morgon på sin motionsrunda. Det är mycket trevligare och mer rogivande än att vandra genom stadens gator. Här är en speciell stämning. Man kan likna det med att gå in i en kyrka, lite mystiskt, säger han. När han var liten var det skrämmande att vara på kyrkogårdar men nu är det bara intressant med alla gravstenar.

”Man kan likna det med att gå in i en kyrka, lite mystiskt”

Jag har pratat med min namne om kyrkogården.

Just på Sofiedal är det blandad miljö med olika träd och monument. Bästa platsen på Sofiedals kyrkogård är att komma gående nerifrån Kungsgatan och

ta trappan upp mot allén, säger Leif Sandström.

Det ser ut som att allén sträcker sig ända upp mot himlen. Sedan gillar han kapellet som har ett säreget utseende. Han rekommenderar gärna andra att besöka Sofiedals kyrkogård. Man kan sitta ner på en bänk och bara titta på alla detaljer och känna ro.

Leif Sandström är en av många som jag möter på kyrkogården. Här finns personal och besökare. Någon planterar, någon gråter och någon skrattar. Jag såg nyligen ett härligt kafferep i minneslunden med fyra damer, 70+. Jag säger många gånger att det ska vara trevligt att besöka kyrkogården. Ibland reagerar folk med ”nä, det är ju lite hemskt med döden”.

Men jag fortsätter säga det.

På kyrkogårdarna finns våra nära och kära. Många besökare pratar, vissa sjunger något, andra bara sitter en stund vid graven. Vid graven kommer minnena nära. En fågel som sjunger eller en doft, som väcker minnet.

Här finns en lugn plats i ett stressat samhälle där man, om man har tur också kan höra tystnaden.

13

Fika med...

...Thomas och Katharina Nordin TEXT: LENA PERSSON

Under rubriken ”Fika med...” brukar vi få bekanta oss med några församlingsbor. Den här gången tänkte vi sammanföra två par som jobbat utomlands i olika uppdrag. Coronapandemin kom emellan och det blev kanelbullefika och intervju via Skype. Kerstin och Gunnar och Thomas och Katharina, 70+, håller sig nu hemma men bjuder ändå på glimtar från SKUT på Cypern och berättelsen om ett spännande yrkesliv som startade med ett brev.

14

Skandinaviska kyrkan i Ayia Napa När vi i början av januari kom till Cypern, var det till en skandinavisk församling med ett brusande rikt och intensivt församlingsliv. En imponerande stor grupp volontärer var engagerade i församlingen. Under drygt halva året sker arbetet i samverkan med Norska Sjömannskirken, som då har utsänd personal.

En stor grupp, främst norrmän och svenskar, är s.k longstayers, de stannar 4-6 månader, för att slippa mörker och ishalka hemmavid. Inte så få har sagt vi skulle inte komma just hit om inte den Skandinaviska kyrkan fanns. I tjugo, ibland trettio år har de kommit tillbaka till sitt älskade Cypern.

Här fanns också ett fint samarbete med den Anglikanska kyrkans lokala församling, vi firade både Askonsdagsmässa och Världsböndagen tillsammans.

”Vi fick bekymmersamma rapporter om ett nytt oerhört smittsamt virus.”

Inbromsning och tvärstopp Vi anordnade varje tisdag Kulturkvällar, som var mycket uppskattade och ofta samlade över 100 personer. Det här oroade oss inför den 10 mars, det var ett efterfrågat ämne, många skulle komma. Samtidigt hade vi fått bekymmersamma rapporter om ett

‹‹‹ Vi upptäckte snabbt att det här är en relevant och mycket diakonal kyrka. Medelåldern var högre än vi föreställt oss, flera är 80+, många även 90+ vilket förstås betyder att krämpor av olika slag ger sig till känna. I uppdraget som diakon ingick sjukhusbesök ett par gånger i veckan. Här fanns ofta en eller flera skandinaviska patienter att besöka, ibland någon jag redan träffat i kyrkan.

Vi var glada att få komma till ett rikt och välbesökt gudstjänstliv. Våfflor, kanelbullar, kafégemenskap och loppis, och så den fina gudstjänstgemenskapen därtill. Ett par stamgäster uttryckte det så här: - Tänk om det kunde få var lite mer så här, hemma i vår kyrka i Sverige också!

Stranden och havet på Cypern 15

Daglig kontakt med Svenska ambassaden i Nicosia och en hjälpsam resebyrå i Sverige resulterade i, efter en stor mängd telefonsamtal, att biljetter kunde bokas. Med anslutningsflyg både till norra Finland och Nordnorge. Särskilt skönt var det att få bekräftat att en person, vars 96-årsdag vi just varit med och firat, var tryggt hemkommen långt upp i norr.

En tid för omställning.

Påsken, både det egna firandet i vår skandinaviska kyrka och den ortodoxa påsken en vecka senare, var något vi verkligen sett fram emot. Nu fick vi tänka annorlunda.

Med hjälp av en duktig amatörfilmare och en musiker kunde vi spela in en påskgudstjänst i förväg, under ikonostasen i det kyrkorum vi kommit att tycka mycket om.

Den ortodoxa kyrkan på Cypern tänker kreativt. Deras ledande biskop har föreslagit att Kristi uppståndelse ska firas på nytt den 27 maj. Då förhoppningsvis i fysisk gemenskap.

nytt oerhört smittsamt virus, och att det framför allt var viktigt att undvika större folksamlingar. Vi fick ställa in. Sen gick allt mycket fort.

De cypriotiska myndigheterna vidtog kraftfulla åtgärder. Den 16 mars fick vi stänga kyrkan, stora delar av samhället försattes i lockdown. Några dagar senare infördes utegångsförbud, det var bara tillåtet att besöka matbutiker och apotek, samt att ta en kortare promenad med rätt ifyllt formulär i fickan.

Kyrkan var stängd, men vi var efterfrågade. Telefonerna gick varma. Vi blev en slags larmcentral och resebyrå. Man ville hem till sina hemländer, få biljetter ombokade. Många äldre är kunniga vad gäller datoranvändning, en mindre grupp är det inte alls, dessutom hade flera inga släktingar som kunde hjälpa till.

16

När vi erbjöds möjligheten att komma med det så kallade evakueringsflyget som UD och svenska ambassaden i Nicosia ordnade, bestämde vi oss för att resa hem. Sammantaget är vi glada för, och tackar Gud för dessa berikande månader på en vacker plats vi aldrig tidigare besökt.

Vi är fortfarande anställda av Utlandskyrkan, och har regelbunden kontakt med den lokalanställda personalen, kyrkorådet, några svenskar som valde att stanna kvar och någon gång med svenska ambassaden.

Katharina och Thomas Nordin har genom åren haft flera utlandsuppdrag.

Utlandsuppdragen har varit både under en kortare och längre tid. Deras första gemensamma utlandstjänst hade de som nygifta på Skandinaviska sjömanskyrkan i Gent, Belgien 1974 - 75. På den tiden en liten, men livaktig hamn.

Tanzania är det land där de arbetat längst, 1981 - 87 samt 1992-93. Utsända av det som då hette Svenska kyrkans mission, hade de sitt uppdrag i ELCT, Tanzanias lutherska kyrka. Flytten krävde omfattande förberedelser; utbildning här hemma, missionärskurs, litteratur och inte minst en organiserad stor packning i tunnor. Väl på plats vidtog en effektiv, intensiv språkkurs i swahili på tre månader. Åren 2010 - 2012 arbetade de i perioder i Zimbabwes lutherska kyrka (ELCZ), där de fick vara med och utbilda kyrkans första permanenta diakoner. Arbetet började redan 2005 med förberedande seminarier på plats.

På frågan om arbetets utmaningar var det, utan jämförelse, vissa veckor i halvöknen i södra Zimbabwe som var de mest påfrestande. De bodde mycket enkelt, men det var hettan, 40-47 grader som vid flera tillfällen sammanföll med strömlösa perioder, som gjorde det kämpigt. Ingen ström betydde, ingen fungerande kyl eller fläkt i den extrema värmen.

Utanför Skandinaviska kyrkan

Svenska FN-poliser på besök

Parets barn är födda 1980, -83 och -87. Tanzaniaåren är en omistlig och berikande del av deras barndom, både de och Katharina och Thomas har ofta sagt - så fattiga vi vore utan Tanzania!

När deras dotter skulle födas 1983, hade HIV och aids börjat bli känt i Östafrika, deras arbetsgivare uppmanade dem att åka hem och föda. Sedan återvände de med en 1-månaders baby. Även i de uppdrag Katharina och Thomas blivit tillfrågade om på senare år, har deras barn stöttat dem att tacka ja. Men visst andades de ut nu när föräldrarna kunde komma hem.

Det andra paret vi får möta är Kerstin och Gunnar Lundin som tjänstgjort på en skola i Betlehem.

Läs mer på nästa uppslag.

Förkortningar SKUT: Svenska kyrkan i utlandet ELCT: Evangelical Lutheran Church in Tanzania ELCZ: Evangelical Lutheran Church in Zimbabwe

Altaret dekorerat med gul mimosa inför påsken 17

18

DRÖMMEN KOM SOM...

...ett brev på posten TEXT: LENA PERSSON BILD PRIVAT

Det kom ett erbjudande om att arbeta på en palestinsk skola i Betlehem för barn med läs- och skrivsvårigheter.

Kerstin och Gunnar Lundin har under 1,5 år i början av 90-talet, tjänstgjort på en skola i Betlehem.

Numera bor de i Hudiksvall, men vid den tiden var Bolläs hemma. Kerstin var speciallärare med några år kvar till pension. Gunnar hade arbetat som rektor och förvaltningschef inom skolväsendet. I många år hade han haft kontakt med SIRA (Swedish International Relief Association) och drömt om att arbeta för dem. En dag kom ett brev med erbjudande om arbete i Betlehem. SIRA sökte en administratör och en speciallärare, till en palestinsk skola för barn med läs- och skrivsvårigheter samt autism. Gunnar hade då hunnit gå i pension, han smakade på ordet friställd, ställd fri! Både han och Kerstin tackade ja.

Flytten innebar en omställning på olika sätt. Gunnar brukade hänga tvätt uppe på taket i huset där de bodde, då skakade de arabiska männen på huvudet; en kulturkrock de minns. Gästfriheten var stor och det blev många fina möten. De kompletterade varandra väl. Gunnars erfarenhet av att ha varit bonnpojk i 25 år har givit honom både fysisk och mental styrka och Kerstins studier och studentexamen har såklart varit en styrka i hennes arbete.

Via en minister i Tel Aviv fick Kerstin inblick i hur de arbetade med autistiska barn i en israelisk skola. Det

gav ett utbyte av både tankar och arbetssätt.

Kerstin kom också i kontakt med IM Individuell Människohjälp. Hon har ett stort konstintresse, bland annat för bildvävnad och ikonmålning. Med skapande verksamhet kunde hon hjälpa till vid en skola för funktionshindrade barn i ett flyktingläger i Gaza. Undervisningen hölls på arabiska, så ett par kvällar i veckan gick hon och lärde sig lite talspråk på arabiska.

Det hördes ofta skottlossning. De såg gasutsläpp och blev påminda om den rådande konflikten. De hade två bilar till sitt förfogande, en palestinaregistrerad och en israeliskregistrerad. Det hände att de glömde bort sig och tog ”fel” bil vid sina studiebesök och utflykter och stenkastning utbröt, dock utan några allvarligare konsekvenser.

Värdefulla träffpunkter för dem själva var Swedish Teological Institute och Redeemer Church där de deltog i gudstjänster och bibelstudier. Många historiska platser besöktes under tiden i det heliga landet.

Att se fiskare dra upp sina nät vid Genesarets sjö om kvällen kändes speciellt. ”Step by step” är ett uttryck som återkommer. Orden har blivit lite av en signatur för Gunnar. Ett steg i taget. Då brukar det ordna sig.

19

KORSORD SOMMAR 2020

Tävla och vinn!

Lösning på förra korsordet

1:a - 3:e pris En liten ängel i täljsten

Vinnare

Ett stort grattis till vinnarna i vårnumret (nr 1 2020) Gudrun Kellner, Margareta Wohlin, Åsa Grahn Välkommen att hämta ditt presentkort på församlingsexp.

Skicka in...

...svaren i de färgade rutorna senast den 7 augusti 2020.

Via e-post: hudiksvall.anmalningar@svenskakyrkan.se Per post: Hudiksvallsbygdens församling, Box 1022,

824 11 Hudiksvall

Håll utkik efter nästa nummer!

Kommer i din brevlåda i oktober