Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2023

Page 1

Edin: VÄLKOMMEN TILL Mer Jesus i Skellefteå AKTUELLT Möt general Buckingham FOKUS Kampen mot människohandeln går vidare MIN TRO Tjänar Gud med konsten DEBATT Möt barns existentiella behov PERSONLIGT ”När Herren kallar tar jag steget”
TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 4.2023
Har lämnat all kontroll till Gud Daniella
EN

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången.

Postadress

Box 5090, 102 42 Stockholm

Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Charlotte Ander, Oliver Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Utgivning 2023

20 januari, 31 mars, 9 juni, 15 september och 24 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck

Pressgrannar AB, Linköping

ISSN

ISSN 0346-1890

Omslagsbild

Foto: Alfred Carlsson

Internationell ledare Lyndon Buckingham

Internationellt huvudkontor

The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

Släpp taget!

I DETTA NUMMER AV STRIDSROPET kan du bland annat läsa om skapande i relation till tron. Vad är egentligen tro?

Är det att blint följa? Är det önsketänkande eller ren optimism? Är det en religiös tillhörighet eller kanske livsfilosofi? Handlar det om att lita på någon eller något annat? Tro börjar ofta med att släppa taget.

Jag hörde en gång historien om en bergsklättrare som tappade greppet under en klättring och började glida farligt nerför bergssluttningen. När han hasade mot sin död ropade han i en desperat bön: ”Åh Gud, rädda mig!” Eftersom solen redan hade gått ner och regnet börjat falla kraftigt kunde klättraren knappt se någonting runt omkring sig. Frenetiskt kastade han ut sina

Tro är förmågan att släppa taget och leva genom att lita på någon eller något större än oss själva. Vi gillar alla att sitta på bekväma stolar. Även om vi vet att de har fyra ben som är gjorda för att balansera vår vikt gillar vi fortfarande att använda våra ben för ytterligare stöd, för säkerhets skull.

För säkerhets skull! Ordet tro innebär att lägga hela vår tillit hos någon. Det är att lita på den personen.

I Hebreerbrevet läser vi: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se (Hebr 11:1). Det är att vara säker på vad vi hoppas på. Hopp har med framtiden att göra. Det betyder att vi är trygga i nuet om något vi hoppas på i framtiden. Det är att vara säker på vad vi inte ser. Hur kan vi vara det? Det är vad tro handlar om: Att vara självsäker, övertygad och lugn.

händer och försökte hitta något att gripa fast i. Han lyckades få tag i en buske och klamrade sig fast vid den för allt vad han var värd. Han tackade Gud för den hjälp han trodde att Gud hade gett honom, men han var fortfarande i fara. Så han ropade, ”Herre, hjälp mig.” Under de närmaste ögonblicken kände han en röst som sa till honom: ”Släpp taget!” Vad? Hur kunde Gud säga det? undrade han. Varför vill Gud att jag ska släppa taget om det enda jag håller fast vid? Ovillig att släppa taget höll mannen fast i busken i flera timmar. När hans händer till sist blev trötta och armarna svaga, släppte han äntligen taget. Men i stället för att falla mot sin död landade han på fötterna. I nattens mörker hade han inte märkt att han i sin hopplöshet dinglat i timmar bara två decimeter över marken!

När du nu läser vidare i detta nummer av Stridsropet möter du människor som i sin tro på Jesus Kristus som Guds son har fått uppleva förvandling, upprättelse och de troendes gemenskap. Läs om kåren i Skellefteå, om arbetet på ett Kroc center i USA, Personporträttet och mycket mer.

Trevlig läsning!

Frälsningsarméns ledare i Sverige, Överste Bo Jeppsson

2 LEDARE
I EN BUSKE OCH
SIG FAST
DEN FÖR ALLT VAD
VAR VÄRD.”
”HAN LYCKADES FÅ TAG
KLAMRADE
VID
HAN

Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www.fralsningsarmen.se/ hitta-till-oss/ kan du komma vidare till respektive kår (församling) och verksamhet.

InnEhåLL

#4.2023

VÄLKOMMEN TILL

4. Mer Jesus i Norrland

Frälsningsarmén i Skellefteå vill nå ut till fler barn och unga i en växande stad med stora utmaningar.

AKTUELLT

10. Lär känna general Buckingham

Den 7 augusti tillträdde Frälsningsarméns nye general Lyndon Buckingham och kommendör Bronwyn Buckingham sina nya uppdrag.

DEBATT

15. Möt barnens existentiella behov

Vi i kyrkan kan erbjuda barn och unga en trygg plats att utforska de stora livsfrågorna, skriver Frälsningsarméns biträdande programchef Ewa-Marie Kihlagård.

FOKUS

18. Kampen mot människohandeln

Frälsningsarmén lanserar material som ska underlätta och sprida arbetet med att bekämpa människohandeln i Sverige.

PERSONLIGT

22. När Herren kallar

Lyhördheten för Guds röst har hjälpt frälsningsofficeren Sonja Blomberg genom många utmaningar i livet och uppdraget.

VÄRLDEN USA

26. Kroc Center öppnar möjligheter

McDonalds-grundarens fru Joan Kroc bad Frälsningsarmén om hjälp att grunda kulturcenter för barn från alla samhällsklasser.

MIN TRO

30. De skapar för Skaparen

En musiker och en keramiker samtalar om den kristna trons betydelse för kreativiteten – och skapandets betydelse för tron.

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 9004805 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning via www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3
s.26

Daniel och Monika

Lovén kom från Frälsningsarmén i Haparanda till Skellefteå 2022. Familjen är stor och nu hoppas alla på ännu fler barn till kåren.

Frälsningsarméns kyrka i Skellefteå köptes från EFS förra året. Här finns bättre plats för det som kåren vill göra framöver.

Mer Jesus i Norrland

Efter flytten från centrum till ett villaområde har Frälsningsarmén i Skellefteå landat i en vacker kyrkobyggnad med plats för tro, gemenskap och vardagsliv – och förhoppningsvis fler barn och unga. Nu vill man nå ut i en växande stad med stora utmaningar.

Det är tidigt i maj. Himlen är grå men våren bryter snabbt ner snöhögarna som kantar Skellefteälvens makliga flöde genom staden. Björkarna har späda löv.

I Sörböle en bit utanför stadskärnan ligger Frälsningsarméns nya lokaler, ett köp från EFS som innebar flytt från centrum till ett lugnt villaområde strax utanför staden. Så här mitt på torsdagen är gatorna ännu tomma innan barn börjar cykla hem från skolan.

— Välkommen till oss här uppe!

Kårens (församlingens) ledare Daniel Lovén parkerar sin grå minibuss och visar in i kyrkans kafédel, där Öppet kafé börjar alldeles strax. Det doftar härligt av soppa och nybryggt kaffe. Fyra trofasta soldater, Iris och Christer Holmlund samt Björn-Erik och Marita Sandberg, finns på plats sedan några timmar. De kilar in och ut ur det nyrenoverade köket.

— Vi inleder alltid kaféet med andakt. Daglediga, pensionärer och en grupp från LP-verksamheten brukar komma, säger Daniel och hälsar hjärtligt på Janne som ska spela och sjunga.

Efter etableringen här vill kåren ta sig tid att bygga relationer i närområdet. Att dra i gång verksamhet kan vem som helst göra,

men att lära känna människor tar tid och kräver ett aktivt arbete, menar Daniel. Han vet att flytten från centrum kan göra det svårare för människor att bara droppa in på lunch eller fika.

— Men vår tidigare lokal var inte anpassad efter våra behov. Dessutom ägde vi den inte, och då fastighetsägarna och kommunen vill exploatera hela city framöver kändes det osäkert, säger han.

Besökarna från 25 år och uppåt anländer. Flera av dem kämpar med missbruksproblematik. Somliga hälsar och småpratar, andra sätter sig tysta med uppmärksamheten riktad framåt. Det ljusa kyrkorummet har ett altare och ett vackert altarfönster i samma oxidgröna och blå nyanser som bänkarna. Här finns en orgel, ljusbärare, vägg- och golvkors. Atmosfären känns fridfull.

— Halleluja, hörni!

Janne kliver upp på podiet med gitarr och ett brett leende. En och annan tand saknas men värmen i leendet och blicken fattas inte. Han drar i gång några rockiga riff. Snart ljuder låtar om hur Jesus kom in i ett liv präglat av droger och mörker. ”Jag är härligt lös och fri, ifrån syndens slaveri” sjunger han och förklarar senare hur mycket de gamla vi-

sorna om frälsning betyder för honom och hans trasiga bakgrund. Efter vittnesbördet delar Daniel Lovén några egna tankar kring barnaskapet hos Gud. Sedan kurrar magarna och vi minglar oss ut till köttfärssoppa, hembakt bröd, kaffe och kaka.

— Vi tycker mycket om den här byggnaden. Kyrkan är inte så stor men just nu fylls den upp så bra när vi samlas, säger BjörnErik en stund senare när vi sitter ner. Frun Marita har ett förflutet som kock på behandlingshem och känner flera av dem som letat

Alla får plats när soppa och samtal avnjuts på torsdagens öppna kafé. Många av besökarna har en bakgrund präglad av missbruk eller går på behandling just nu.

Välkommen till | Frälsningsarmén i s kelle F teå
TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Korv, marshmallows och spring i benen. Gruset yr när ungdomskonsulent Erika leder lekar framför kyrkan i kvällssolen.

89-åriga Marianne Wiklund älskar att vara bland de unga på kåren. Det märks tydligt att kärleken är ömsesidig, barnen vill gärna umgås och prata.

sig hit idag. Det märks på kramarna hon får.

— Nu längtar vi efter att kunna ta fram trädgårdsmöblerna och bjuda på kaffe utomhus, säger hon och tillägger hur glada alla är över att Monika och Daniel kommit hit.

Kåren har tre anställa, Daniel och Monika på heltid som kårledare och på halvtid Erika Kågström, som är ungdomskonsulent och webbansvarig. Soldaterna och volontärerna är därför helt nödvändiga för verksamheten. De flesta medlemmarna är äldre och musikkåren har firat 80-årsjubileum.

— Ja, vi behöver locka fler unga till kåren. Det jobbet är inte är lika lätt för oss pensionärer att göra, säger Iris och skrattar lite.

De andra nickar medhåll. Återväxten är helt klart nödvändig för kåren.

Lunchgästerna droppar av men Daniel och volontärerna stannar till klockan 15.00, då kaféet stänger. Det blir lugnt i rummet, bara diskmaskinens frustande hörs. Framtidsvisioner och engagemang för kåren målas fram: deltagande i den stora Work Together-festivalen i sommar, gospel- och JS-helg i höst, medverkan i webbradions sändningar. Brist på verksamhet är det inte men Daniel återvänder till relationsbyggandets betydelse och säger att människor runtomkring kyrkan är glada över att Frälsningsarmén hittat hit.

”VI BEHÖVER LOCKA

FLER UNGA TILL KÅREN. DET JOBBET

ÄR INTE ÄR LIKA

LÄTT FÖR OSS

PENSIONÄRER ATT GÖRA.”

— I höstas hade vi en kvartersfest, då kom rätt mycket folk. Vi vill vara en enkel, tydlig och vardagsnära plats med Jesus i centrum.

Förutom tusentals studenter växer Skellefteå just nu snabbt i samband med bygget av den nya batterifabriken. Mycket är förstås positivt, men arbetskraftsinvandringen innebär också utmaningar i form av problem med människohandel och arbetsexploatering i barackområden. Dessutom tyngs staden av en snabbt ökande drogproblematik bland unga, något som också polisen bekräftar.

— Därför är det ekumeniska arbetet viktigt, vi behöver arbeta socialt/diakonalt till-

sammans med andra kyrkor och rusta varandra med våra olika samhällskontakter, menar Daniel.

Nästa eftermiddag är himlen klarblå och vårsolen lägger skarpa skuggor över kårens gårdsplan. Det ska bli familjekväll. Unga och gamla samlas utomhus för korvgrillning och lekar. Medan vi väntar på den perfekta glöden bär Erika och Monika Lovén upp saker från källarplan. Här nere träffas Öppna förskolan varje onsdag förmiddag, i ett stort inbjudande rum med plats för lek, skapande och fika. Längre in finns kontor, förråd, rum med instrument och pingisbord. Erika fanns på kåren också innan flytten hit och är nöjd med den nya platsen, som hon tror kan locka fler familjer och ungdomar till Frälsningsarmén. Men det gäller att arbeta långsiktigt.

— Hittills har vi varit få på Öppna förskolan men vi fortsätter att välkomna och annonsera. Området har ganska många barnfamiljer, så i höst ska vi lägga lappar i brevlådorna, säger hon.

Ute på gården trär Krister korvar på spett. Idag är hans och Iris barnbarn Alba med. Barnen pratar och busar med varan-

7
Glad i Gud. Jesus skingrade det djupaste mörkret för Janne, som framträder på andakten idag. Sång, gitarrspel och vittnesbörd berör alla. Aktiva frälsningssoldaten Iris Holmlund arbetade tidigare med personer i missbruk, och känner därför flera av dagens besökare. Här får hon en stor kram av Janne.

”ATT MED ORD

OCH HANDLING

UTTRYCKA OCH

GESTALTA SIN BÖN

KAN HJÄLPA OSS

ATT LUCKRA UPP

BARRIÄRER OCH

VÅGA.”

dra medan lekgrejor kommer i omlopp på grusplanen. När härligt sega marschmallows också grillats är det dags för lekar. Två lag ska fånga en trasa som Erika håller upp, och snabbt springa tillbaka till sitt lag. Det blir många rivstarter följt av gapskratt, en och annan vurpa i gruset och några tårar, som dock snabbt torkar.

Jag älskar att pyssla, säger ungdomskonsulent Erika Kågström när hon visar den välordnade barnlokalen på källarplan. Nu ska kåren göra allt för att få Öppna förskolan och familjeaktiviteterna att locka fler.

”Marianne!” Nu skriker barnen rakt ut när Marianne Wiklund, 89 år, kommer rullande i sin permobil och tutande svänger in på parkeringen.

— Men hej barn, är ni här allihopa! säger hon och så blir det kramkalas en stund innan hon också ger sig in i leken.

Det märks att Marianne är populär, alla vill ha henne i just sitt lag. Fler aktiviteter avlöser varandra. Skratten klingar medan solen sjunker bakom kyrktaket och det blir kyligare i luften. Gruppen går in och stillar sig en stund med saft, kakor och småprat.

När alla så småningom samlas i kyrksalen för andakt tänder treåriga Nehemiah och hans syster Hozanna tänder ljus i ljusbäraren, övervakade av mamma Monika. Erika läser om ”Åsnan som kände sig dum” medan barnen lyssnar med sina ansikten stöttade i händerna eller liggande på golvet framför altaret.

— Så här kan det ju vara, eller hur? Att vi tycker att någon annan är bättre än oss på saker. Men varför har då Gud skapat oss så olika tror ni? säger Erika.

Barnen resonerar en stund om att vi alla behövs för att vi kan så olika saker. Mozez, 9 år, läser bönen högt och så avslutar gruppen med sången ”Jag får va hos dig”.

Medan kårledarna plockar undan för dagen delar Daniel fler tankar om kyrkan, som inte är en typisk Frälsningsarmélokal. Att få gå fram, tända ljus, lämna en sten eller en skriven bön vid korset har visat sig vara betydelsefullt för besökarna.

— Nutida människor kopplar nog inte lika naturligt till enbart en botbänk. Att med ord och handling uttrycka och gestalta sin bön kan hjälpa oss att luckra upp barriärer och våga. Jag vill att korset ska vara nära människorna, inte bara något långt där framme, menar han.

När familjen Lovén packat in sig i bussen trycker barnen fnissande näsorna mot bilrutan och ropar hej då. Iris och Krister går hemåt med Alba och Erika kör åt sitt håll. Det är kväll i Skellefteå.

Men i Guds rike på Klostergatan gryr snart en ny dag. g

8

A ktu ELLt #4

.2023

Frälsningsarmén firade 100 år i Lettland

DEN 16–18 JUNI BESÖKTE avgående general Brian Peddle och kommendör Rosalie Peddle Lettland för att fira Frälsningsarméns

100-årsjubileum i landet. Firandet öppnades med ett offentligt utomhusmöte där Västerås Corps Band medverkade tillsammans med officerare och frälsningssoldater från olika håll i Lettland. Från Sverige kom Bo och Christina Jeppsson, territoriella ledare Sverige och Lettland, samt chefssekreterare Robert Tuftström och Anna-Maria Tuftström. Ett annat svenskt

inslag var frälsningsofficer Erik Johansson, resursofficer på det regionala högkvarteret i Lettland, och hans hustru Kathleen.

Vid besöket invigde Brian Peddle fyra nya officerare för tjänst på olika håll i Lettland. Generalen medverkade också i nationell TV och fick möjlighet att prata om Frälsningsarméns verksamhet över hela världen, speciellt om arbetet för att stötta flyktingar från Ukraina.

Start för

Historiskt sällskap

FRÄLSNINGSARMÉNS LEDARE för Sverige och Lettland, Bo Jeppsson, har tagit initiativ till ett historiskt sällskap och bett Stig Axelsson, som skrivit om Frälsningsarméns historia vid Uppsala universitet, ta fram ett underlag och knyta samman en grupp av intresserade personer.

— Gruppen ska bestå av aktiva forskare samt personer som är engagerade i Frälsningsarmén och brinner för att dokumentera dess historia. Ämnena är outtömliga och det finns gott om källmaterial vid arkiv både i Sverige och internationellt. I London finns till exempel Heritage Centre vid William Booth College, i Norge ett historiskt sällskap som ger ut en årsbok och i Australien ges The Australasian Journal of Salvation Army History ut två gånger per år, säger Stig Axelsson.

Utsattheten lyftes i Almedalen

”DEN NYA UTSATTHETEN” VAR TEMA för Frälsningsarméns medverkan i årets Almedalsvecka. Kyrkans och civilsamhällets betydelse för att motverka denna trend blev tydlig i de nio seminarier med panelsamtal som Frälsningsarmén höll i hamntältet kring ämnen som: De kriminella nätverkens tillväxt; vägen ut ur kriminalitet; människohandeln i Sverige; barnens rättigheter; vräkningar av barnfamiljer; integration; papperslösas situation och hemlöshet.

Frälsningsarméns representanter mötte ett positivt intresse från politiker från alla partier som, även om de såg olika lösningar på problemen, var eniga om civilsamhällets viktiga roll. Det blev många konstruktiva diskussioner som även ger ingångar till fortsatta samtal om hur samarbetet kan förbättras.

Frälsningsarmén deltog dessutom i (G) som i Gud i samarbete med Tidningen Dagen, EFK och Pingst. Sex seminarier hölls i Oskarssalen på Frälsningsarmén i Visby. g Eva Gustin

9
foto: frälsningsarmén
foto: jonas nimmersjö Officerare från Sverige och Lettland tog emot general Brian Peddle och kommendör Rosalie Peddle på flygplatsen. Frälsningsarméns tält på hamnplan i Visby under Almedalsveckan.

Lär känna general nummer 22

Han mötte Gud som sexåring och omvändes på allvar under ett känslostarkt ungdomsmöte på 1970-talet. En stor hängivenhet i att tjäna Jesus har präglat livet sedan dess. Möt Frälsningsarméns nya general Lyndon Buckingham, som tillträdde sin tjänst den 3 augusti.

Berätta lite om hur du kom till tro på Kristus och hur du kallades till officerstjänst!

— När jag var ungefär sex eller sju år gammal tog mina föräldrar mig till en Frälsningsarmé-kongress. I slutet av mötet sa någon: ”Om du vill träffa Jesus, kom fram till plattformen.” Jag gick fram och förväntade mig fullt ut att få träffa Jesus. Jag knäböjde vid botbänken och efter en stund lades en arm runt mina axlar. Jag tänkte: ”Det är Jesus!” När personen började prata tänkte jag: ”Det låter som min farbror Wes” och tog en titt. Det var farbror Wes! Jag minns att jag blev besviken, eftersom jag hade förväntat mig att få träffa Jesus.

— Trots den lilla pojkens inledande tvivel blev jag från och med då ett barn hos Gud. Men den verkliga förändringen kom när jag var 17 år. Det var under ett ungdomsmöte den 12 augusti 1979 som insikten om Guds kärlek till mig i Jesu Kristi person blev helt levande. Jag bara smälte! Upplevelsen var känslofylld men inte bara mental, den förankrades i hjärtat. Behovet av omvändelse fyllde mig, liksom sorg och glädje. Det var som att jag insåg: ”Det här är sant! Det är för mig!” Jag tog mig ner till botbänken, grät och skrattade, Guds kärlek brast in i mitt hjärta. Jag fick en frälsande insikt om Herren Jesus Kristus och något som jag tror var en upplevelse av den Helige Ande.

— Händelsen hade en sådan effekt på mig att jag inte ville vänta på att bli kallad till officer. Innan mötet var över signerade jag ett litet kandidatförbund som man rev på mitten och behöll en halva för sig själv. Jag gav den andra hälften till kandidatsekreteraren. Den där halva lappen har jag fortfarande i min Bibel. Senare gick jag igenom arméns led och de olika stegen, blev juniorsoldat och seniorsoldat. Men utan den där egna erfarenheten hade jag inte kunnat vittna.

Att påverka och inspirera andra kommer att vara viktigt i din roll som general. Vem har påverkat dig?

— Jag har haft så många förebilder att det är svårt att räkna upp alla. Dock kan jag nämna trogna frälsningssoldater som intresserade sig för mig, tog sig tid att lyssna och vara ärliga. Lokala officerare som lade armen om mig och sa: ”Kom igen, ställ dig i ledet igen!” De var väldigt, väldigt hjälpsamma under min uppväxt. Jag vill också nämna mina egna officersföräldrar som älskade oss och tränade oss i att gå Herrens vägar, de hade ett stort inflytande på mig.

— Jag är så tacksam till Gud för var och en av dessa personer. Herren sänder dem för att hjälpa oss på vår andliga resa, forma oss och få vårt lärjungaskap att mogna. g Översättning: Jonas Nimmersjö.

Textbearbetning: Carina Tyskbo

Detta är bara en del av samtalet. Om du vill du läsa mer finns hela intervjun vår hemsida.

10 A ktu ELLt
10
foto: jonas nimmersjö
General Lyndon Buckingham predikar på Hisingskåren i Göteborg under ett besök i Sverige i april 2022. Han var då kommendör och stabschef för Frälsningsarmén.

Populärt teaterkollo i utsatta Bäckby

I DEN SOCIOEKONOMISKT utsatta stadsdelen Bäckby arrangerade Frälsningsarmén i Västerås en veckas teaterkollo för 20 killar och tjejer i åldrarna 7–12 år. Av korta pjäser skapade barnen en föreställning som sista dagen visades för entusiastiska föräldrar och släktingar.

— Genom att utgå från barnens talanger har alla kunnat vara med och framföra något, säger Angelika Ericson Fulgencio, socialkonsulent och ansvarig för kollot.

Förutom teater gjorde gruppen utflykter

och hade samlingar med olika teman. Bäckby är ofta stökigt och kåren vill därför satsa extra mycket på barnen i området.

Platserna på andra aktiviteter i staden blev väldigt snabbt fulla. Inflation och prisstegringar har gjort det mycket tuffare för många, berättar Annika, som är mamma till Chakir.

— Min son har haft jätteroligt här och fått nya kompisar. Jag visste inte att Frälsningsarmén gör så mycket fint för barn! g Carina Tyskbo

100 deltagare på scoutläger i Småland

PÅ BÄCKABY LÄGERGÅRD i Småland anordnades Frälsningsarméns nationella scoutläger i slutet av juni, det första sedan år 2018. Temat var Psalm 23. Omkring 100 deltagare och ledare från 14 av landets kårer var på plats, en del utan scoutvana.

Egen matlagning, billiga råvaror, tältande och fondbidrag pressade priset till 400 kronor per person och ingen behövde gå hungrig.

Alexa, tolv år, är från Albanien/Grekland.

— Det är bra att vara på läger för annars skulle jag antagligen bara vara hemma i sommar och inte göra någonting alls, säger hon.

— Det bästa med att vara här är att träffa nya människor. Jag spelar fotboll med barnen och har lärt mig att tillverka möbler, säger ledaren Amir som flytt hemlandet Iran på grund av sin kristna tro. g

Summercamp för unga på Ågesta

ETT FEMTIOTAL LEDARE OCH DELTAGARE samlades under Frälsningsarméns sommarläger för 13-19-åringar på Ågestagården utanför Stockholm. Temat för årets Summercamp var ”Others”, med underrubrikerna ”omvärld” och ”rädda”. Madeleine Sundell, samordnare för Frälsningsarméns arbete mot människohandel, ledde en workshop med fokus på social rättvisa. En annan leddes av Gabriel Wahl, projektledare för Frälsningsarméns barnpodd Kylskåpsradion. Den handlade om psykisk hälsa och om att våga fråga sina vänner hur de egentligen mår – en fråga som kan vara en räddning för någon.

— Sedan var det som vanligt Summercamp-kampen, kvällsmöten med predikningar, lovsång och förbön och fritid med bad, volleyboll med mera. Det var mycket fina varma dagar, ett otroligt bra gäng och härlig gemenskap, berättar lägerledare Alexandra Ougleva. g Eva Gustin

Lek och skoj i solens sken på Ågestagården under årets Summercamp.

11 A ktu ELLt
foto: carina tyskbo
foto: teresia jansson
foto: alexandra ougleva
12
Den mörka barndomen ledde Daniella in i missbruk och självhat. Idag ser hon ljust på tillvaron och framtiden som hon överlämnat åt Gud.

Ge allt till Gud!

Ångest, anorexi, droger och självmordsförsök präglade Daniella Edins liv. När hon mötte en tidigare missbrukare som blivit frälst och befriad bad hon en innerlig bön till Gud om hjälp. Den natten hade hon ett möte med Jesus. Nu lämnar hon allt till honom.

Jag var som ett tomt skal och ville inte leva men inte heller dö. Jag hade ett sådant självförakt och självhat för att jag fallit och misslyckats och inte kunde ta mig upp i egen kraft. Jag sökte mig till allt mörkare miljöer och tänkte att om jag omgav mig med dem som använde tyngre droger än jag så kändes mitt liv inte lika illa.

Det säger Daniella Edin om sin värsta period i livet, sommaren 2022. Under hösten som följde påbörjade hon ett tolvstegsprogram, efter år av substansmissbruk. Hon har försökt ta livet av sig flera gånger och nästan lyckats. På vänster underarm har hon ordet ”breathe” intatuerat.

— Det är för att jag ska komma ihåg att andas. Jag har haft kraftiga panikångestattacker, skurit mig själv och legat död i en respirator men vaknat till liv igen, berättar Daniella.

I år fyller Daniella 30. Hon välkomnades till världen av en kärleksfull far, men hos hennes mor – som led av psykisk ohälsa –väcktes avundsjuka.

— Jag kände mig oönskad, oälskad och föraktad, berättar Daniella, som var bråkig och hade det tufft i skolan.

Hon minns när en kvinnlig polis kom hem till dem i Salem i södra Stockholm. Hon lyfte upp en av familjens kattungar och sa: ”Käre gode Gud, välsigna kattungarna”. Sedan började hon tala ett språk som Daniella inte förstod men som hon senare har insett var tungomål. Förundrad frågade Daniella sin farmor om Gud. ”Han är en gubbe i himlen

som folk tror på och ber till när de vill ha någonting”, fick hon till svar. Nyfikenheten var väckt hos Daniella, som kände ett stort behov av en större mening i livet, så hon började själv be så som poliskvinnan gjort: ”Käre gode Gud, välsigna den här dagen!” Hon hade till och med ett särskilt ställe i skogen dit hon gick för sina bönestunder.

— Men jag tyckte inte att jag fick så många svar så jag sa till Gud att om han

”JAG HADE ETT SÅ­

DANT SJÄLVFÖRAKT

OCH SJÄLVHAT FÖR

ATT JAG FALLIT OCH

MISSLYCKATS.”

finns så måste han visa mig det genom att ge mig en lillasyster. Tio månader senare fick jag en syster. Det var mitt första bönesvar och jag blev helt övertygad om att Gud finns, utbrister Daniella.

I högstadiet konfirmerade hon sig och besökte regelbundet ett församlingshem för att lära sig mer om Gud. Hon läste musik/media, blev årets elev i skolan och engagerade sig mot mobbning inom stiftelsen Friends. Samtidigt drabbades hon av anorexi och var på täta besök på ett behandlingshem. Förutom situationen hemma var hon också tillsammans med en kille som våldförde sig på henne.

— Fastän jag bad mycket för mamma och pojkvännen så blev det bara värre, så jag kom bort från tron. Jag hade ju inget kristet nätverk då heller som kunde styrka mig, påpekar Daniella.

När hon började jobba i restaurangbranschen föll hon för alkoholens förföriska och bedövande effekt och snart drack hon även på arbetstid. Droger gjorde entré i hennes liv och hon blev även inlagd och bältad på psyket. Hon fick en ny pojkvän som också led av missbruksproblematik och utsatte henne för misshandel. Så en dag sprang Daniella på en kille hon kände som blivit fri från droger och nu pratade mycket om Jesus.

— Han spelade lovsång för mig och ljuset han kom med skar i hela min själ, det var som att titta upp mot solen. Men jag blev intresserad för jag visste hur tungt missbruk han haft, säger Daniella.

Förra sommaren när hon hade tappat fotfästet helt vände hon sig till Gud igen och sa: ”Käre gode Gud, jag vet att du finns och jag ber från djupet av mitt hjärta om nåden att bli drogfri. Om du gör det lovar jag att ära och prisa ditt namn i alla mina dagar.” Hon somnade och vaknade några timmar senare.

— Då var jag fri från all skuld och skam som jag känt och hade varken baksmälla eller avtändning, förklarar Daniella.

Den natten hade hon ett möte med Jesus som tog hennes hand och visade att han varit med henne under hela livet. Han tog henne till platsen i skogen där hon bad om en lillasyster, han visade på händelser där han

13 min Väg till gud | daniella edin
TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

räddat henne, hur han väckt liv i henne när hon låg i respiratorn och hur han gett henne styrka i svåra relationer.

— Det var så starkt och så tydligt och sedan den dagen är jag nykter och drogfri och jag hymlar inte med att det var tack vare Jesus. Det var som om han sa: ”Jag är här, ge allt till mig”, säger Daniella.

Någon vecka senare hittade hon till tolvstegsgemenskapen och strax efter detta blev hon varslad i rollen som VD-assistent, något hon idag ser som Guds timing.

— Jag visste inte vem jag var då eftersom jag hade min identitet i jobbet och missbruket, men Gud gav mig utrymme att tillfriskna och nu har jag kunnat fördjupa min medvetna kontakt med honom, säger Daniella.

Hon och nuvarande pojkvännen besöker olika församlingar och en av dem som har betytt mycket för Daniella är Frälsningsarméns kår, Home Stockholm.

— Det är så fint att den är inriktad på människor med erfarenhet av missbruk, psy-

kisk ohälsa och destruktiv livsstil. Där känner jag mig inkluderad, sedd och förstådd. Och ledarna är så varma och genuina och fångade mitt förtroende direkt. De har varit jätteviktiga för mig, säger Daniella.

Trots att hon är arbetslös och tvingas leva på försörjningsstöd har hon bestämt sig för att ge tionde av sin inkomst till någon kyrklig verksamhet. Precis när hon hade tagit det beslutet fick hon klartecken att döpa sig i en kyrka, något hon hade längtat efter länge.

— Jag har lämnat all kontroll till Gud och jag har känt mig så buren. Man vill så gärna vara regissören i livet men det är Gud som ska vara det, menar Daniella.

— Gud förser mig med det jag behöver och jag behöver inget överflöd av materiella saker. Den lycka och sinnesro jag får av att ge går inte att sätta ord på, fortsätter hon.

I skrivande stund söker hon till bibelskolor inför hösten för att få mer kunskap och fler verktyg för framtida uppgifter. Många i hennes omgivning har sett hennes förvandling och frågat hur de får tag på det hon har. Hennes hjärta brinner särskilt för barn i utsatthet som hon vill stötta.

— Jag vet vad mitt kall är men jag vilar i att Gud vägleder mig och öppnar rätt dörrar när det är dags. Jag vill hjälpa och rädda människor från mörkret, avslutar Daniella. g

fakta daniella edin

Ålder: 30 år.

Bor: I lägenhet i Stockholm.

Familj: Pappa, bonusmamma, en syster, en bror, bonussyskon, pojkvän.

Sysselsättning: Inväntar antagningsbesked från bibelskolor.

Hobby/Intressen: Städa och organisera.

Det bästa med att vara frälst: Att jag helt och fullt kan lägga min tro och tillit till Gud och veta att hans vilja kommer ske.

Favoritbibelord: Efesierbrevet

3:7: ”Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.”

(SFB15)

14
”DET VAR SÅ STARKT OCH SÅ TYDLIGT OCH SEDAN DEN DAGEN ÄR JAG NYKTER OCH DROGFRI.”
Daniella besöker gärna Katarina kyrka på Södermalm där hon finner ro. Tatueringen ”Breathe” påminner henne om att andas i ångestfyllda stunder.

Ta ungas existentiella behov på allvar!

NÄR JAG ARBETADE SOM KÅRLEDARE fick jag en dag ett samtal från en mamma som med desperation i rösten utropade: Du måste hjälpa mig prata med min dotter. Hon har så många frågor om Gud! Vi bestämde en tid när vi satt ner och fikade medan jag och den sexåriga tjejen pratade om livets stora frågor. Vem är Gud? Varför dör man? Hur kom jag hit? Hur hänger det ihop med Gud, Jesus och den helige Ande?

Att sexåringar har många frågor är ingen nyhet men faktum är att barn och unga i alla åldrar bär på stora frågor. Vem finns där redo att möta och lyssna? Är vuxenvärlden beredd? Har samhället resurser? Vi hör ständigt rapporter om växande psykisk ohälsa hos barn och unga. Psykisk ohälsa kan ta sig många olika uttryck såsom stress, fobi, ångest eller nedstämdhet. Det kan leda

”BARN OCH UNGA

BEHÖVER TRYGGA

PLATSER DÄR DET

FINNS UTRYMME

ATT SAMTALA OM

LIVSFRÅGORNA.

INTE MINST BEHÖVER DE FÅ CHANS ATT

SÄTTA ORD PÅ VAD DE TÄNKER, KÄNNER, TROR OCH UPPLEVER.”

till missmod, isolering och utanförskap. Det finns självklart många olika orsaker till psykisk ohälsa. Det talas om att den oro som finns i vår omvärld i form av exempelvis krig, klimatkris och kriminalitet också är en del av unga människors mående. Vi behöver på allvar ställa oss frågan ”Finns det ett djupare grundläggande behov som gör att barn och unga mår dåligt?” Kan det vara så att existentiell hälsa och psykisk hälsa hos barn och unga hör ihop?

Existentiell hälsa beskrivs som förmågan att skapa sammanhang och meningsfullhet i livet. Existentiella frågor innebär frågor om livet, döden, kärleken, smärta, ondska och meningen med livet. Dessa frågor kan också definieras som livsfrågor. (Klingenberg & Lövheim, 2019)

Världshälsoorganisationen (WHO) har identifierat följande åtta teman som har betydelse för människors existentiella hälsa: Upplevelse av sammanhang, Existentiell styrka och kraft, Tillit som livskraft, Meningen med livet, Upplevelse av helhet, Harmoni och inre lugn, Upplevelse av förundran och Förhoppning. Jag har i mitt arbete bland barn och unga sett att många saknar flera av dessa bitar i sina liv.

Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till andlig utveckling. Ger vi barn i Sverige de redskap de behöver för att möta sina existentiella behov? De behöver trygga platser där det finns utrymme att samtala om livsfrågorna. Inte minst behöver barn och unga få chans att sätta ord på vad de tänker, känner, tror och upplever. För att tala om existentiella frågor behöver man ett språk för det. Är lärare, psykologer, skolsköterskor, läkare och kuratorer som möter våra barn och unga förberedda för att också ta in den existentiella dimensionen? Eller undvi-

ker man detta för att man inte har tillräcklig kunskap?

Vi i kyrkan har mycket att bidra med på detta område. När det gäller existentiella frågor är vi på hemmaplan. Om vi vill ta barns och ungas psykiska ohälsa på allvar behöver vi erbjuda våra tjänster och finnas till hands för att lyssna. Vi kan också ge stöd åt andra yrkesgrupper som möter barn och unga. Vi kan ge redskap och ett språk för att hantera livsfrågorna. Vi kan erbjuda barn och unga en trygg plats att utforska de stora frågorna tillsammans med människor som har tron som en naturlig del av sitt liv. Tro är aldrig ett färdigt paket med en lära som bara kan lämnas över från generation till generation. Tron är en livspraktik, ett praktiskt handlande. En livsrytm som ger trygghet och som involverar både tanke, ord och handling. Därför är förebilder som lever med en tro ovärderliga för den yngre generationen. Dessa förebilder finns i kyrkan. g

15 DEbAtt
Ewa-Marie Kihlagård, biträdande programchef
foto: j onas nimmersjö
bILDEn

ÄR DET MYCKET UTREDNINGAR och lite verkstad när det gäller att följa Barnkonventionen? Det var en av de frågor som diskuterades under seminariet i Frälsningsarméns hamntält på torsdagen under Almedalsveckan. I panelen medverkade, förutom Frälsningsarmén själva, representanter från Ecpat, Pingst Ung, Regeringskansliet och riksdagen.

foto: jonas nimmersjö

Emma Cotterill, jurist och tidigare nationell utvecklingssamordnare mot människohandel på Frälsningsarmén.

Utifrån Helsingborgsmodellen vill hon att människohandeln ska bekämpas stad för stad.

Frihet ska vinnas stad för stad

Från Skåne och norröver. Stad för stad ska människohandeln bekämpas utifrån Helsingborgsmodellen som initierats av Frälsningsarmén. I september lanseras en handbok och ett kunskapsstöd för att underlättare spridandet av arbetet över landet.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Jag är stolt och glad över att vi har kunnat hjälpa så många människor, att vi idag fikar med personer som vi har gått sida vid sida med när de hittat nya vägar till ett liv de har rätt till, men som har nekats dem.

Det säger Emma Cotterill, jurist och tidigare nationell utvecklingssamordnare mot människohandel på Frälsningsarmén. Samfundet och frivilligorganisationen agerar mot människohandeln förebyggande, praktiskt och återintegrerande och arbetet sker lokalt såväl som nationellt och internationellt. Emma framhåller Frälsningsarméns roll och styrka i arbetet.

— Där finns en långtgående kompetens, personer med expertis och mångårig erfarenhet av målgruppen, och att Frälsningsarmén finns i många länder skapar en flexibilitet och spränger gränser, säger hon.

Emma initierade år 2016 nätverket ”Helsingborg mot människohandel och prostitution”, där man arbetar tillsammans inom vad som benämns ”Helsingborgsmodellen”. Den innefattar myndigheter, organisationer och näringsidkare som på olika sätt kan komma i kontakt med människohandelns förövare och offer. Bland dem finns Polisen, Socialtjänsten, Helsingborgs stad, hotell-

kedjor, fastighetsbolag samt Länsstyrelsen som bidrar med medel. Syftet är att försvåra sexhandel, stötta de utsatta och att göra Helsingborg till en tryggare stad.

Inom arbetet bedrivs uppsökande verksamhet i olika miljöer och på internetsajter där det kan förekomma prostitution eller annan form av exploatering av människor. År 2019 startades dessutom nätverket ”Respekt Thai” i Helsingborg med syftet att motverka efterfrågan på sexuella tjänster i stadens thaimassagesalonger. Dessa kan även ansluta sig till ”Kvalitetslöftet” som ska garantera en miljö fri från människohandel och andra oegentligheter.

Tanken är nu att ”Helsingborgsmodellens” arbetssätt ska spridas stad för stad och med erfarenheterna som grund har Emma tagit fram handbok och kunskapsstöd för dem som ingår i nätverket. Materialet kommer att finnas elektroniskt, men men går också att beställa som tryckt. Planen är att lansera detta i september.

— Vi hoppas sedan att Frälsningsarméns kårer (församlingar) ska använda materialet och uppmuntrar till att starta liknande arbete i deras lokala områden. Vi vet redan nu några ställen som är intresserade, säger Emma.

En stad som redan är på banan är Lund. Detta trots att det inte finns någon kår där, men man får stöd av och samverkar med kåren i Helsingborg, liksom lokalpolisen och representanter från kommunen.

— Det har verkligen tagit fart i Lund. Klientarbetet är i gång och även Respekt Thai och nu upprättas nätverk, handlingsplan och rutiner för att hantera enskilda ärenden, säger Emma.

Hon menar att metodmaterialet är lätt att sprida och kan användas även om inte Frälsningsarmén är involverad i arbetet. I Helsingborg, med nära förbindelser till Danmark och Europa, utgörs människohandeln till stor del av prostitution men varje stad får hitta sitt eget arbetssätt med utgångspunkt från den lokala problembilden och de aktörer som finns att tillgå. Andra områden rör arbetsexploatering inom branscher som restaurang, städ, bygg med mera.

Frälsningsarmén har sett hur fallen där man misstänker människohandel har ökat de senaste åren, bland annat gällande prostitution. Kan hända har pandemin, kriget i Ukraina och den ökade inflationen haft en inverkan.

— Människor i utsatthet hamnar lättare i människohandel så vi behöver hela tiden

19 F okus | människohandel

I höst lanseras den handbok och det kunskapsstöd inom ”Stad för stad” som Emma Cotterill har tagit fram.

Helsingborgs-

Helsingborgs nätverk:

• Kärngruppen: Polis, Frälsningsarmén, Socialförvaltningen.

• Civilsamhället: Frälsningsarmén, Kvinnojouren, Brottsofferjouren.

• Polisen: Fokusgruppen.

• Socialförvaltningen: Mobila teamet, Socialjouren, Familjevåldsgruppen.

• Bevakningsgruppen: Trygghetsvärdar.

• Hotellgruppen: Olika lokala hotell.

• Fastighetsbolag: Helsingborgshem.

Arbetsgång:

1. Polisen får kännedom.

2. Polisen kontaktar mobila teamet/socialjouren.

3. Mobila teamet kontaktar Frälsningsarmén.

4. Frälsningsarmén kontaktar den utsatte.

5. Uppföljning/utvärdering.

Förebyggande arbete: Information, utbildning, påverkan och lobbyarbete, uppsökande verksamhet.

Praktiskt: Stöd, skyddat boende, rehabilitering.

Återintegrerande: Hjälp att återgå till livet och/eller återvända till hemlandet.

Respekt Thai:

Nätverk för kvinnor i thaimassagebranschen i syfte att förebygga efterfrågan på sexuella tjänster.

En säker hand:

Grundutbildning/vägledning i att identifiera, reagera och agera mot människohandel i verksamheter där man kan komma i kontakt med potentiella offer.

”VÅGA STÄLLA

FRÅGOR OM VILKA

HANTVERKARE SOM

ANLITAS OCH OM DE

OMFATTAS AV

KOLLEKTIVAVTAL!”

arbeta med människors välfärd och vi är inte förskonade i Sverige. Tyvärr minskar inte sexhandeln av en sämre ekonomi, säger Emma.

Enligt henne kan alla bidra till att försvåra för människohandeln att få fäste genom att som konsumenter göra efterforskningar

och medvetna val. Hon tar som exempel någon som behöver lägga om sitt hustak.

— Våga ställa frågor om vilka hantverkare som anlitas och om de omfattas av kollektivavtal, uppmanar Emma.

Man kan även sätta press på lokalpolitiker och höra sig för om det finns någon handlingsplan i kommunen för att motverka människohandel och prostitution. Likaså engagera sig i någon organisation som arbetar med frågan, kanske en kvinnojour eller som volontär inom Frälsningsarmén. Emma vill uppmuntra till att våga ta plats och göra sin röst hörd, kanske anordna ett event, starta en diskussion och be Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens visa filmen med samma namn som handlar om kampen inom området.

modellen, ”Stad för Stad”
fakta
20

Helsingborgs närhet till Europa har bidragit till att människohandeln till stor del utgörs av prostitution där, men varje stad får anpassa sitt arbetssätt efter den lokala problembilden och de förutsättningar som råder.

Hon påpekar att om samtalet kring ämnet väl har kommit i gång kan man börja i det lilla och bygga utifrån det. Men inte i egen kraft. Emma understryker betydelsen av ett brett lokalt samarbete eftersom det är i lokalsamhället människohandeln sker. Hon vill även utmana kårerna i vårt land att se möjligheter i stället för begränsningar.

— Tillsammans är vi starkare och kan göra något åt den grova brottsligheten. Om vi har mer resurser, i form av personer som engagerar sig, än vad brottslingarna har och om vi inser att vi har kraften, så tror jag att vi kan hjälpa en människa i taget men också förändra hela samhället, säger hon.

— Och bli inte besviken om det tar tid. Det är ett långsiktigt arbete där man får fira de små segrarna, avslutar Emma. g

Tecken på att en person är

utsatt för människohandel:

• Saknar pass- eller ID-kort, eller har falska ID-handlingar.

• Saknar kontaktuppgifter till de personer som tog emot honom eller henne vid ankomsten till Sverige.

• Verkar kontrollerad av någon som ofta ringer.

• Försvinner ofta utan förklaring.

• Ser välklädd ut och/eller har mycket pengar på sig men kan inte redogöra för var pengarna kommer ifrån.

• Är inblandad i kriminella aktiviteter eller nätverk.

Tänk på att både barn och vuxna kan exploateras av någon de känner, som en familjemedlem, släkting eller bekant. Den som utnyttjas kan även vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck och andra former av våld.

Källa: NSPM, Nationella Samordningen mot Prostitution och Människohandel.

21 F okus | människohandel

Fritiden spenderar Sonja Blomberg gärna i naturen. Som ledare och frälsningsofficer har hon haft glädjen att se människor växa och bära frukt.

22

Herren kallar och jag går

Cancerdom och en son med särskilda behov – rädslor och utmaningar har aldrig hindrat frälsningsofficeren Sonja Blomberg. Lyhördheten för Guds röst har hjälpt henne mycket i tillvaron och i det uppdrag som nu avslutas när hon går i pension.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Sonja Blomberg har vigt 29 år av sitt liv åt officerskapet inom Frälsningsarmén.

— Herren kallar och även om jag inte kan förklara vad det är så tar jag steget. Hinder kan komma på vägen, men jag får bekräftelse på om det är rätt. Jag är så tacksam till Herren att jag får vara en budbärare!, säger hon.

Sonja har slagit sig ner i en vit gjutjärnsstol i snirklig modell under taket av grenar från vitblommande äppelträd. Harpaviljongens trädgårdsservering på Norra Djurgården bildar en oas med lila syrener och prunkande blomrabatter. Sonja är iklädd den vita uniformsskjortan och mörkblå kofta. Skuggspelet får glasögonen att mörkna och en sval vårbris fläktar i det gråsprängda håret.

I Lill-Jansskogen intill kvittrar fåglarna piggt denna majförmiddag, ett område där Sonja och familjen vistats mycket när barnen var små och Frälsningsarmén drev stödboendet Värtahemmet i närheten. Ett stenkast bort brusar trafiken på Östermalms gator och där, på Frälsningsarméns högkvarter, gör Sonja sina sista dagar innan pensioneringen i juli.

Med sitt tydliga kroppsspråk och armar-

na ömsom i kors, ömsom gestikulerande, ger Sonja ett bestämt intryck. Men hon brukar få höra att hon lyfter människor i sin omgivning och ständigt har ett leende på läpparna. Med en släng av värmländsk dialekt berättar Sonja om den lugna och stabila uppväxten med en bror och en kusin i lilla Kristinehamn. Föräldrarna var inte kyrkliga men Sonja deltog i söndagsskola och scouter på Frälsningsarmén. Gudstron kom naturligt och som 14-åring i början av 70-talet var hon med på ett riksting.

— Jag gick fram och bad och bekräftade att jag var frälst och när jag äntligen blev invigd till juniorsoldat, ett år senare, var glädjen stor, säger Sonja.

— Jag var på kåren måndag till söndag och hade min gemenskap där, jag var bara hemma och åt, skrattar hon.

Ledarna lät henne ta ansvar tidigt och redan som 15-åring blev hon invald i kårstyrelsen.

— De såg mig som den jag var och i vuxen ålder har jag förstått att de gav mig en ledarutbildning och ett mentorskap. De var närvarande ledare, alltid med dörren öppen, och de levde livet med oss unga. Det är så viktigt med rätt ledare i en församling och det positiva med den lilla kåren är att

de som finns där blir sedda och bekräftade, understryker Sonja.

I tonåren mötte hon Christer och så småningom ringde bröllopsklockorna. Han, som är introvert, kompletterar den extroverta Sonja. Båda utbildade sig till sjuksköterskor och Sonja tog anställning på kirurgavdelningen och Christer som anestesisjuksköterska. De köpte hus i Kristinehamn och fick tre barn.

— Där bodde vi som i Bullerbyn med min brors familj och mina föräldrar på en gård med närhet till varandra, säger Sonja som stortrivdes.

personligt | sonja blomberg
foto: privat
Sonja spelar althorn på söndagsskolans julfest på 70-talet.

Snart kände hon och maken att de ville göra någonting av större värde för Gud och sommaren 1987 gick flytten till Malmö och Höllviken för att i Frälsningsarméns regi driva en sommargård för äldre. Det kom att bli tre år där och Sonja nämner ett tillfälle när ett gäng kolloledare och barn hade åkt i väg till en badplats. Då kände hon plötsligt maningen att åka dit och dessutom ta med sig Christer. Väl där stod ett par ledare ute i vattnet och pratade och några pojkar lekte med en boll.

— Jag fick en sådan nöd och sa åt Christer att han måste gå ut och hämta flickan som ligger där, förklarar Sonja.

Hon kunde själv inte bada just då men snart hittade Christer åttaåringen som låg och guppade med ansiktet nedåt. Ingen runtomkring hade märkt vad som hänt men nu fick flickan hjälp att piggna till och få ur sig allt vatten hon svalt. Hon hade trampat ner i en djup grop på botten och sjunkit.

— Hon berättade att hon legat där och skrikit på Gud, säger Sonja som liksom de övriga var väldigt omskakad.

— Samtidigt var det en jätteviktig händelse då det blev en bekräftelse på att jag lyssnar när Gud talar. Jag har en förmåga att se om något inte stämmer och som personalchef har jag haft en väldig nytta av det för att se till att rätt person är på rätt plats, påpekar hon.

Ibland känner Sonja maningen att ringa en specifik person och då brukar det visa

sig att det är i helt rätt tid mitt i en särskild situation där hon får vara till hjälp.

Christer kände tidigt kallelsen att gå Frälsningsarméns Officersskola men Sonja var inte med på det tåget. Sonen som hade drag av autism krävde en lugn miljö i motsats till ett liv med regelbundna uppbrott och flyttar som ledarroller inom Frälsningsarmén kan innebära. Men när en predikant kom till Kristinehamn för att bekräfta makarnas kallelse och försäkra dem om att Gud har omsorg om dem, försvann tveksamheten. Idag är sonen en självfungerande snickare med egen bostad.

— Han har varit väldigt utåtagerande och det har varit tufft men vi har fått mycket stöd under åren. En psykolog som läste i hans journal sa att det måste ha skett ett Guds under, påpekar Sonja tacksamt.

Under sju år, samtidigt med officersutbildningen, arbetade Sonja och Christer på Värtahemmet, en värdefull period där påskar och jular firades med familj, personal och boende. Även åren på dåvarande behandlingshemmet Kurön var betydelsefulla med tanke på alla möten med människor i utsatthet. Att visa respekt är nyckeln till att få någon att öppna upp sig, påpekar Sonja.

— Jag brukade säga till personalen att ”ni ska veta att dessa personer har blivit sparkade på, men det ska inte vi göra, utan ha en ödmjukhet inför detta. Så försök hitta någonting fint i dem som gör att det går att arbeta med dem”, förklarar hon.

Hösten 1993 fick Sonja giftstruma, gick in i väggen och tappade lusten att fullfölja officersutbildningen, men under en predikan fick hon styrkan att fortsätta.

personligt | sonja blomberg
Med bror Börje, sent 50-tal.
foto: privat
”DET VAR EN JÄTTEVIKTIG HÄNDELSE DÅ DET BLEV EN BE­
KRÄFTELSE
PÅ ATT JAG LYSSNAR NÄR GUD TALAR.”
foto: privat
Djurparksbesök i Danmark med familjen 1987.

— Det var en jobbig tid men jag skulle inte vilja vara utan den erfarenheten. Ibland är vi rädda och får bråttom att lämna en plats i stället för att inse att det är något man ska ta sig igenom, säger Sonja.

— Varje gång jag har sagt nej visar Herren mig att ”det ska du visst!”, så jag har bestämt mig för att inte säga så mer, fortsätter hon med ett leende.

I början av 2000-talet kom hon och Christer till Högkvarteret där Sonja fick tjänsten som socialkonsulent inom missbruksenheten och senare utvecklingschef i norra divisionen. De sista åren har hon haft stort inflytande i rollen som personalchef. Där har förmågan att förstå och lösa problem kommit väl till pass.

— Det har varit roligt att utveckla arbetet för personalen och jättekul att jobba med team, se dem utvecklas och utmana dem att förstå att de kan göra saker de inte trodde var möjliga. Och jag är väldigt stolt över att jag har bidragit till att officerarna numera har kollektivavtal och får en fin pension, säger Sonja.

En utmaning i livet för Sonja är den kroniska och autoimmuna sjukdomen sklero-

Sonja och maken Christer springer ”Run for water” i Stockholm år 2010. Loppet anordnades i 200 städer världen över och de sex kilometrarna symboliser den genomsnittliga sträcka som kvinnor och barn i stora delar av Afrika tvingas gå för att få rent vatten.

fakta sonja blomberg serande kolangit, som orsakar inflammation i lever och gallgångar. För tre år sedan kom beskedet att hon hade cancer i levern.

— Som sjuksköterska vet jag ju prognosen för detta, det brukar gå fort, säger Sonja allvarligt.

— Men jag har alltid sagt till Gud att han får ta hand om saker och ting så jag har inte varit orolig, fortsätter hon och hänvisar till Psalm 23 som handlar om Guds omsorg även om vi vandrar i dödsskuggans dal.

Det var många som bad för ett tillfrisknande och när Sonja låg på operationsbordet och öppnades upp var tumören borta.

— Så jag blev helbrägdagjord, konstaterar Sonja som nu ser fram emot nästa kapitel i livet.

Nu vill hon ägna mer tid åt den lokala kåren, Frälsningsarmén i Västerås, åt familjen och till att se sig om i världen. Sonja och Christer åker gärna på längre rundresor med ryggsäckarna på. I våras var de i Kroatien och till sommaren har de hyrt ett hus i Italien.

— I Nya Zeeland har vi inte varit, så dit funderar vi på att åka. Vi har några länder kvar att besöka, avslutar Sonja. g

Ålder: 67 år.

Bor: I radhus i Enköping.

Familj: Gift med Christer, 3 barn, 4 barnbarn.

Några egenskaper: Kreativ, lösningsfokuserad, lyhörd, social.

Sysselsättning: Glad pensionär.

Tidigare officerstjänster: Biträdande verksamhetschef och sjuksköterska på Värtahemmet och Kurön, socialkonsulent, utvecklingschef, biträdande programchef och personalchef, personalchef på Högkvarteret.

Kårtillhörighet: Västerås.

Intressen: Sticka, virka, sy, brodera, bärplockning, natur, resor.

Läste senast: Tina Karlssons deckarserie.

Favoritbibelord: Matteusevangeliet

25:40: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”

Äter helst: Hälsosam mat.

Motto: Gör ditt bästa!

Skrattar åt: Ser humor i mycket.

25

En extraordinär gåva

Efter sin död testamenterade Joan Kroc, fru till Mc Donalds grundare, hela 1,5 miljarder dollar till Frälsningsarmén. Pengarna skulle användas till att skapa kulturella center med kyrkan som nav för barn från alla samhällsklasser. Idag finns 26 Kroc center i USA.

TEXT: KIKI BROMS FOTO: KROC CENTER

Ovanför ingången till Kroc Center i Ronaldo, San Diego, står det ”Doorway to opportunity”, porten till möjligheter. Uttrycket sammanfattar grundaren Joan Krocs vision väl. Det var efter att hon hade tagit en rundtur i de sämre bemedlade områdena i San Diego som hon fick tanken på att starta kulturella center tillgängliga för alla barn, oavsett familjens inkomst. 1998

Joan Krocs invigningstal

PÅ INVIGNINGEN av det första Kroc centret höll Joan Kroc ett tal. Hon avslutade: ”Jag har två önskningar, två förhoppningar. Den ena är att tusen och åter tusen barn inom de närmsta hundra åren ska ha fått möjlighet att njuta av det här centret. Den andra är att era hjärtan aldrig ska bli hårda av intolerans eller hat under er uppväxt, utan bara fyllas med frid och kärlek. Det är er som världen hoppas på.”

skänkte därför Joan Kroc 90 miljoner dollar till Frälsningsarmén. Cindy och Tim Foley var divisionssekreterare för ungdomar i den nybildade Golden State Division då hon bad Frälsningsarmén att lämna in ett förslag till ett samhällscenter i San Diego.

— Jag kan fortfarande minnas när gåvan tillkännagavs. Jag tänkte: ”Vem i hela världen ska driva det?” säger Cindy och Tim fyller i:

— Det fanns en lång lista med kvalificerade officerare som skulle kunna göra arbetet. Cindy och jag trodde aldrig att vi skulle få chansen. Men det fick vi! Och det var riktigt spännande.

Joan Kroc godkände förslaget som Frälsningsarmén lämnade. Utan anställda men med många frivilliga ledde paret Foley arbetet med att under fyra års tid få centret färdigt för invigning.

— Som par har vi alltid haft inställningen till saker i livet att ”låt oss hoppa in och köra”. Än idag gillar vi inte att sitta och prata länge om problem utan försöker hitta vad lösningarna ska vara. Arbetet innan centret öppnade var blandat med logik, tro, kunskap och medkänsla. Jag och Cindy skämtar ofta om att varken hon eller jag var med på föreläsningen om hur man öppnar och driver en

ishall på träningshögskolan när vi var kadetter, säger Tim Foley.

Centret i San Diego kom att bli det första av 26 center som nu finns över hela USA. Det är tolv och ett halvt tunnland stort, har 6 000 medlemmar och tre busshållplatser. Det finns ett familjeresurscenter där människor får hjälp med främst mat, tre pooler, ett fullt utrustat gym, fitness-/viktområden, en isarena, en förskola, en teaterscen och en konst- och utbildningsbyggnad där barnen kan lära sig bland annat dans och musik. Det finns också en församling.

— I början tyckte folk det var konstigt att vi skulle ha öppet på söndagar, men ska man driva ett sportcenter behöver man ha öppet när folk har tid att komma, säger Cindy Foley.

— Först undrade vi om det var så logiskt att tänka att människor skulle gå från löpbandet direkt till altaret, men det gjorde de. Och i vårt fall, från löpbandet till altaret till att bli troende och aktiva medlemmar. Inom bara några år hade USA:s västra territorium tio kadetter som blev officerare och som kom direkt från olika Kroc Center. Och det var bara under de första åren.

Paret fick tampas med några unika utmaningar med tanke på projektets storlek.

26
Världen | kroc center i usa

Kroc Center i San Diego kom att bli det första av 26 center som nu finns över hela USA. Det är tolv och ett halvt tunnland stort, har 6 000 medlemmar, tre busshållplatser och rymmer bland annat tre pooler.

27

Barn från alla samhällsklasser deltar tillsammans i olika aktiviteter i de samhällscenter som Joan Kroc startat tillsammans med Frälsningsarmén. Idag finns Kroc center på 26 platser över hela USA.

28

— Vanligtvis, när Frälsningsarmén öppnar ett fritidscenter behöver vi inte hantera så stora ekonomiska aspekter. Som exempel kostade isarenan då, för 20 år sedan, 3 000 dollar per dag att driva oavsett om en enda person gick in eller inte. Och Joans uppdrag krävde högkvalitativa faciliteter, högkvalitativa instruktörer, säger Cindy Foley.

Joan Krocs dröm var att skapa en plats där livet för de barn och familjer som bodde i omgivningarna skulle bli lite gladare. Hon upplevde att grannskapet på den tiden var i stort behov av en säker samlingsplats, en plats med välutrustade lokaler och utbildade yrkesverksamma som kunde utveckla och vårda barns sociala färdigheter, ge dem möjligheter att få lära sig om konst och andra kreativa uttryckssätt och utveckla sina fysiska förmågor. Tomten som Joan Kroc och Frälsningsarmén valde för projektet var övergiven och nedsliten. Idag är stadsdelen en populär plats att bo på.

— I början av 2000-talet var denna del av

östra San Diego mer nedgången och hade många problem. Jag pratade nyligen med en person som växte upp i det här området. Han sa att Kroc Center utan tvekan är den största anledningen till att levnadsnivån har höjts här. Området är nu en källa till stolthet för San Diego, säger Robert Birks, nuvarande kårledare på platsen.

Tillsammans med sin fru har han varit kårledare på Kroc Center i två år.

— Denna plats är bara bäst! utropar han.

— Det roligaste tycker jag är att höra skolbarnen njuta av alla olika aktiviteter –förskola, dagläger och av platsen och människorna här. Alla som kommer hit är imponerade. Inte bara av centrets storlek, utan

fakta k roc center, usa

• Skapade som svar på samhällets behov. Alla Kroc Center erbjuder grupper, tjänster och hjälp som är unika för behoven på varje enskild ort.

• Samhällskontakt och Gudstjänst. En kyrka är en nyckelkomponent i varje center – en plats att tillbe och sprida Jesu kärlek.

• Skapar möjligheter för alla. Stipendier och reducerade medlemsavgifter gör det möjligt för alla att delta i livsberikande kurser och aktiviteter.

• Finns på 26 platser i USA.

av människorna och av något de inte riktigt kan sätta fingret på. Vi skulle säga att det är Anden.

— Jag har haft medlemmar som sagt till mig: ”Den här platsen räddade mitt liv”, ”Mirakler händer här varje dag.” Många barn och unga tillbringar en stor del av sin barndom här och kommer sedan tillbaka hit och jobbar när de växt upp, säger Robert Birks.

Joan Kroc gick bort lite mer än ett år efter att det första centret öppnade. Hon var så nöjd med vad som åstadkommits att hon testamenterade hela 1,5 miljarder dollar till Frälsningsarmén för att bygga fler liknande center. Idag finns det 26 Kroc Center över hela USA. g

JOAN KROC VÄXTE UPP I MINNEAPOLIS i en lägre medelklassfamilj och pratade ofta om att familjen behövde arbeta mycket hårt. Hennes föräldrar gav henne pianolektioner och hon insåg att det var en uppoffring för dem att göra det möjligt. Hon tog det på allvar, lärde sig att arbeta hårt och att om man strävar efter något kan man utveckla sin potential och uppnå storhet inom det området. Både hennes föräldrar och morföräldrar hade fått hjälp av Frälsningsarmén. När morföräldrarna genomlevde depressionens svåra tider dök en dag en julkorg upp utanför dörren med några små, enkla presenter, lite mat och ett par godsaker. Morföräldrarna uppfostrade därför Joans mamma, som i sin tur uppfostrade

Joan, att aldrig passera en av Frälsningsarméns insamlingsbössor utan att lägga något i den. När Joan Kroc skänkte gåvan till centren motiverade hon det bland annat med att ”Ni är den mest effektiva organisation jag vet, och ni kan vrida mer ur ett öre än någon jag någonsin har träffat. Jag vet att ni vill tillgodose hela människans behov. Vi kanske ger dem en pool, ett bibliotek eller en skateboardpark. Men om de har ett behov och vill att någon ska be för dem, vill ställa en fråga om Gud eller vill få pastoralt stöd, vet jag att ni kommer att göra det. Och det är därför jag vill jobba med Frälsningsarmén. Jag vill att min gåva ska visa världen vilket stort förtroende jag har för Frälsningsarmén.” g

Världen | kroc center i usa
29
29
VÄRLDEN
JAG
”JAG VILL ATT MIN GÅVA SKA VISA
VILKET STORT FÖRTROENDE
HAR FÖR FRÄLSNINGSARMÉN.”

Curt Dahlquist har sysslat med musik hela livet, både som professionell och som aktiv inom Frälsningsarmén. Han har skrivit lovsånger och arrangemang för brass och kör. Att skriva så att människor kan ära Gud med sång och text är viktigt, lovsång får inte bli underhållning.

Edith Löfgren har sin keramikverkstad i natursköna omgivningar utanför Jönköping. Här på dotterns och svärsonens tomt byggde de av ett gammalt hönshus platsen där hon ostört kan sitta och arbeta. Här finns också Ediths föremål till försäljning.

De skapar för Skaparen

Kan musik och hantverk utveckla den kristna tron? Vad betyder kreativitet när livet är tungt? Keramikern och pensionerade frälsningsofficeren Edith Löfgren mötte musikern och arrangören Curt Dahlquist, som hela yrkeslivet låtit den skapande förmågan tjäna Gud.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Hur kom ni till tro?

EDITH: Mina föräldrar var officerare i Sydamerika och det livet blev en god grogrund för min tro. Som sexåring under en gudstjänst gick jag fram, böjde knä och sade ja till Gud. Men att vara kristen är ett medvetet val hela livet.

CURT: Jag föddes in i församlingsgemenskapen och tron utvecklades i takt med kårengagemanget, bekännelsen och trons inre och yttre utveckling. Långt senare i livet fick jag ge ett viktigt profetiskt budskap till en kvinna på ett tåg och förstod att Gud kan göra mycket mer än vi anar. En omtumlande upplevelse.

”ATT VARA KRISTEN ÄR ETT MEDVETET VAL HELA LIVET.”

Fanns ert skapande hantverk med tidigt?

EDIT: Ja, från barnsben. Pappa och farfar har alltid målat och snickrat och jag också. Intresset för keramik har jag haft sedan jag var liten. Inför min pensionering tyckte döttrarna att vi skulle bygga den här verkstaden, hela familjen hjälptes åt. Jag åker hit när jag vill och behöver.

CURT: Jag fick mitt första piano när jag var sex år, tog lektioner, sjöng i gosskör, spelade i ungdomsmusikkåren, skrev tidigt brassarrangemang och dirigerade. Vid 18 års ålder blev jag en av Frälsningsarméns yngsta musikledare. Jag har även varit körledare och musikchef i Frälsningsarmén.

Vad tänker ni kring er tro i relation till hantverket?

EDITH: Jag tänker ofta på Bibelns bild av krukmakaren, att bli formad av Gud och börja om när det blir fel. Eller när jag samlar ihop torra lerskärvor, blöter upp och bearbetar dem till ny lera. Jag blir ödmjuk när jag tänker på att leran skapats i jorden under

miljontals år och att människan gjort keramikföremål i tusentals år. Jag arbetar helst i tystnad, ur det föds ofta ett samtal med Gud som gör mig glad och tacksam.

CURT: Upplevelsen på tåget gjorde att jag började reflektera mer över sångens och musikens plats i Guds rike, och vad Bibeln säger. När jag spelar vid en begravning känner jag att musiken talar om att livet har en fortsättning. I hornmusikkåren får vi också vara en del av budskapet om Gud. Jag har även sett musikens betydelse i musikterapi och när man musicerar för äldre dementa.

Vad betyder er konstnärliga gåva för andra?

EDITH: Människor gläds av att ha vackra ting runt sig, jag får ofta återkoppling och tycker om att göra grejer som kan användas. Att sjunga och leda kör har också varit väldigt givande både för mig själv och för andra.

CURT: Mycket! Nu sist efter en körkväll med Elvis Presleys andliga repertoar sade många att det var fantastiskt. Människor blir välsignade, sång och musik når in så djupt i människan.

31 min tro | edith och c urt

Kan ni ha svårt att skapa och kan skapandet ge tron ny näring?

EDITH: Jag behöver intryck för att få inspiration, då går jag ut och går eller ser nya saker. Jag lyssnar också väldigt mycket på klassisk musik. Är livet svårt hjälper det att sätta sig vid drejskivan, fokusera och se något nytt bli till ur lerklumpen.

CURT: Om jag drabbas av en svår period är ofta sången och musiken ett sätt att få tillbaka styrkan i tron igen. Den har en sådan andlig kraft i sig och ger glädje. Jag rör mig ofta i den musikaliska världen, lyssnar på

Curt frågar Edith:

I vilken situation har du i tjänsten som Frälsningsofficer kunnat tydliggöra din tro på bästa sätt?

SVAR: Som officer får man verkligen gå i tro och utmana sig själv. Det är ju inte vilket jobb som helst. Kärnan i officerskapet är att förmedla sin tro på olika sätt, till exempel i tal, sång, musik, konst och inte minst genom att vara medmänniska.

Edith frågar Curt:

Har du upplevt att det kreativa tagit stopp någon gång?

SVAR: Nej, men ett kreativt skapande går alltid upp och ner. Har jag inte kunnat skriva musik och arrangemang har jag ändå alltid kunnat spela. Då överbryggas dipparna. Men jag är oerhört känslig för kombinationen text och musik, det måste hänga ihop.

mycket klassisk musik, dixieland och symfoniorkestrar. Är jag riktigt trött sätter jag mig och spelar.

Har ni några förebilder i tron?

EDITH: Mamma och pappa som hur trötta de än var efter dagens arbete böjde knä tillsammans på kvällen. Sedan får man genom livet olika personer som förebilder att se upp till.

CURT: Mina föräldrar. Pappa lärde mig knäböja vid sängen varje dag och det gjorde jag länge tills jag fick ont i knäna. Också under

militärtjänstgöringen på logementet! Även mormor var en stor förebild.

Hur får er tro näring?

EDITH: Under mina kvällspromenader växer ofta ett ordlöst samtal med Skaparen fram. Gemenskap i församlingen är naturligtvis också viktig. Jag kände mig vingklippt när min man blev sjuk och nu inte kan bo hemma. Då betyder församlingen mycket även om jag till en början inte orkade träffa folk. CURT: I samtalet med kristna och andra. Den

32

lokala församlingen är viktigast av allt, där betjänar vi varandra med våra gåvor. I det egna bibelläsandet och andaktslivet. Min fru Ulla och jag för ett enkelt samtal med varandra och Gud om det som ligger på hjärtat. Har man en god relation finns den andliga dimensionen med – vi är alltid tre.

Hur ser ni på att berätta om er tro för andra?

EDITH: Som officer har man tränat upp detta, men finast är när det blir spontant. Som när en kvinna kom in här i verkstaden och började ställa frågor. Innan jag blev officer och jobbade på en firma i Stockholm kunde jag få höra: ”Det går inte att svära när man kommer in till dig”. Ett slags vittnesbörd i sig. CURT: Som tonåring körde jag moped till kåren i soldatuniform och passerade mina kompisar i stan – det kändes som ett vittnesbörd! Sedan har jag kunnat dela tron genom mitt offentliga musicerande med Frälsningsarmén. Men också i andra jobb där jag behövt fatta beslut och lutat mig mot den kristna moralen och etiken, till exempel om alkoholfria miljöer på arbetsplatser.

Har ni haft svårt att tro?

EDITH: Nej, min tro har varit stabil sedan jag var liten. När livet varit svårt har jag fallit

Personlig sak

Så växer min tro bäst

Edith: Jag vill gärna ha lite gemenskap också, men mest ensamhet.

Curt: 70 procent gemenskap och 30 procent ensamhet.

Edith Curt a Ensamhet

a Gemenskap a Diskussion a Tystnad

a a Gamla psalmer

a Modern lovsång a a Trosviss

a Frågvis a Evangelisation a Kontemplation

tillbaka på tron, särskilt genom den kristna sången och musiken.

CURT: Nej. Livet har varit svårt ibland, min mamma dog redan vid 56 års ålder. Men hennes starka tro blev ett stöd även i detta.

Edith: Tystnad. Jag tycker om att tänka.

Curt: 70 procent diskussion, resten tystnad.

Edith: Gamla psalmer. Men jag föringar inte modern lovsång heller.

Curt: Jag tycker om båda lika mycket.

Edith: Kontemplation.

Curt: 70 procent evangelisation och 30 procent kontemplation får det bli för mig.

Vem är Jesus för er?

EDITH: Min ledsagare och inspiration.

CURT: Min livskamrat – Ulla har konkurrens!

CURT: Förutom mina instrument vill jag lyfta ett par bibelställen.

1 Samuelsboken 16:23: ”När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom.” Och 2 Krönikerboken 5:13-14: ”När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började lova Herren för att han är god och för att Hans nåd är evig – då uppfylldes huset, Herrens hus, av ett moln så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.”

EDITH: Jag var tolv år när jag gjorde denna lilla kruka i Chile. Det var mitt första möte med lera och betydde mycket för mig.

min tro | edith och c urt
33

DIN PROCENT GÖR SKILLNAD

Visste du att du kan välja vart din kyrkoavgift ska gå?

fralsningsarmen.se/kyrkoavgift

TESTAMENTERA MED OMTANKE

Låt din hjärtefråga leva vidare genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. På så sätt hjälper du människor som lever i utsatthet, där du bor, i Sverige och i andra delar av världen.

Just nu kan du kostnadsfritt få hjälp med att upprätta ditt testamente eller boka kostnadsfri rådgivning med en jurist.

Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente eller ring 08-562 282 34/39

Välkommen till

2023 ÅRS BRASSFESTIVAL

Lördag 21 oktober kl. 14 och 16

Oxbacksgatan 25, Södertälje

Medverkande musikkårer:

Södertälje • Nässjö • FA Brass Akademi Band

Finspång • Västerås • Söderkåren Vasa Band • Swedish Central Band

Inträde: 150 kr (inkluderar båda konserterna)

Förköp: Tel. 0708-169 406

Swish: 123 276 08 33, skriv ”Brass 2023”

Frälsningsarmén är ett evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att förkunna budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Lyckad Torp-premiär för Frälsningsarmén

FÖR FÖRSTA GÅNGEN deltog Frälsningsarmén i Torp-konferensen utanför Kumla som arrangeras av EFK (Evangeliska frikyrkan). Under midsommarveckan bjöds det in till lunchsamling med temat ”Välkommen hem – Livet med Jesus” med omkring 200 deltagare. Frälsningsarmén höll även seminarier med rubrikerna ”Porr och sexhandel”, ”Församlingen – en

säker plats?”, ”Våga vara en församling som spelar roll” och ”Trygga barn i en orolig tid”. Vasa Band och H&M funkband från Vasakåren stod för underhållningen i Ladan en kväll. Både konferensansvarige Christer Aadland och Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson gladdes över ett lyckat samarbete och ser framemot nästa sommar. g Teresia Jansson

Befordrade till härligheten

Anna-Kerstin Håkansson, Trelleborg

Karin Andersson Söderlund, Västerås Bert Gustafsson, Örebro

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Frälsningsarméns nya general Lyndon Buckingham och hans uppdrag.

• Arbetet och gemenskapen på kåren i Skellefteå och Frälsningsarméns andra kårer.

• Frälsningsarméns fortsatta arbete för att bekämpa människohandeln stad för stad.

Frälsningsbön

Käre Gud,

Några av oss längtar efter höstens nystart och svalka, andra kanske bävar. Möt oss där vi är och hjälp oss lägga vårt livs alla årstider hos dig. Vi vill stå i din närvaro och ber dig leda vår väg och våra planer. Tack för att ditt ljus bor i oss också när det går mot mörkare tider.

I Jesu namn, amen.

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2023. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35 foto: teresia jansson
foto: jeremy gallman
bI bEL och bön

Mörker blir till ljus

JAG HAR UNDER ÅRET DELTAGIT som musikant och soldat vid tre begravningar på Frälsningsarmén. En begravning är ofta naturligt förknippad med ett tungt sorgearbete efter en kär släkting, en mycket god vän eller nära arbetskollega. Det kan vara ett långt liv och med det en lång relation och vänskap

Posttidning B

Stridsropet Box 5090

10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning

återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEt

som kommit till ända. Men trots tillfällets allvar, finns ett löfte att vi efter döden ska väckas upp och mötas igen. Många bibeltexter förklarar hoppet, uppståndelsen och det eviga livet. Ett exempel är Jesaja 26:19: ”Dina döda ska få liv igen, deras kroppar ska uppstå. Vakna och jubla…”

En armébegravning uttrycker förstås sorg efter den bortgångna, men också mycket glädje och tacksamhet över livet som varit. Hoppet är närvarande och uttrycken positiva. Det senare har jag upplevt så tydligt och fått bekräftat i samtal med vänner och släktingar till de avlidna. De har berättat hur ljuset under deras farväl har hjälpt dem i det ofta mörka sorgearbetet.

Jag påstår att en förklaring är att vi i Frälsningsarmén har inställningen att livets slut innebär en ”befordran till härligheten”. Och vad är väl en befordran om inte något positivt och ljust?

Nu går vi åter mot höst. Sommaren tar avsked och växtligheten vissnar ner. I november kan det kännas tungt med mörker redan på eftermiddagen, följt av en mörk och kall vinter då allt liv ute kan verka dött. Men vi bär alla hoppet om varmare och ljusare tider. Vi vet att vinterns frysta jord ska värmas av vårsolens strålar igen. På samma sätt som livet så tydligt kommer åter i naturen, har vi Guds löfte om en fortsättning för oss ”i hans boning”.

foto: shutterstock
”PÅ SAMMA SÄTT SOM LIVET SÅ TYDLIGT KOMMER ÅTER I NATUREN, HAR VI GUDS LÖFTE OM EN FORTSÄTTNING FÖR OSS ’I HANS BONING’.”
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.