Språket är nyckeln till Italiens kultur Allt började 2003 med en nybörjarkurs. Sedan dess har Gun Ginstmarks kärlek till Italien och det italienska språket bara växt.
”Jag får nog fasiken lära mig italienska”, konstaterade Gun 1992 då hennes mans företag började göra affärer i Italien. Resorna till Italien blev fler och kärleken till landet var omedelbar. – Italien är fantastiskt. Vi har rest runt mycket genom åren och vart man än kommer är det vackert, inte sällan med välbevarad bebyggelse, säger Gun. Gun insåg att det var nödvändigt att behärska språket för att få ut det mesta av landet och dess kultur, och började ta kurser på Folkuniversitetet 2003. Hon minns särskilt en illustrativ händelse, flera år och flera kurser senare. Hon och maken var på besök i Macerata, ett mecka för den opera intresserade. De uppsökte en turistbyrå för att fråga efter lokala viner.
– Min man gick in och frågade på engelska. Mannen bakom disken bara skakade på huvudet. Då gick jag in och frågade på italienska. Då hände det genast saker. Föreståndaren tog fram ett block och började rita kartor. Dessutom stängde han tillfälligt butiken för att guida oss rätt till platsen för en föreläsning om Sferisterio, en berömd utomhus stadion, berättar Gun. Hänger med i språket Det går inte att prata om eller med Gun Ginsmark utan att komma in på opera. Kärleken till opera väcktes redan när hon var 15 år gammal och såg Ragnar Ulfung i rollen som Gustav den III, i Maskeradbalen, på tv. Sedan dess har hon gått mycket på opera, inte minst i Italien. Numera hänger hon helt med i språket.
B O TA N I S E R A B L A N D H U N D R ATA L S K U R S E R PÅ F O L K U N I V E R S I T E T E T. S E
5
