Språket är nyckeln till Italiens kultur

Allt började 2003 med en nybörjarkurs.

Sedan dess har Gun Ginstmarks kärlek till Italien och det italienska språket bara växt.

”Jag får nog fasiken lära mig italienska”, konstaterade Gun 1992 då hennes mans företag började göra affärer i Italien. Resorna till Italien blev fler och kärleken till landet var omedelbar.

– Italien är fantastiskt. Vi har rest runt mycket genom åren och vart man än kommer är det vackert, inte sällan med välbevarad bebyggelse, säger Gun.

Gun insåg att det var nödvändigt att behärska språket för att få ut det mesta av landet och dess kultur, och började ta kurser på Folkuniversitetet 2003. Hon minns särskilt en illustrativ händelse, flera år och flera kurser senare. Hon och maken var på besök i Macerata, ett mecka för den operaintresserade. De uppsökte en turistbyrå för att fråga efter lokala viner.

– Min man gick in och frågade på engelska. Mannen bakom disken bara skakade på huvudet. Då gick jag in och frågade på italienska. Då hände det genast saker. Föreståndaren tog fram ett block och började rita kartor. Dessutom stängde han tillfälligt butiken för att guida oss rätt till platsen för en föreläsning om Sferisterio, en berömd utomhusstadion, berättar Gun.

Hänger med i språket

Det går inte att prata om eller med Gun Ginsmark utan att komma in på opera. Kärleken till opera väcktes redan när hon var 15 år gammal och såg Ragnar Ulfung i rollen som Gustav den III, i Maskeradbalen, på tv. Sedan dess har hon gått mycket på opera, inte minst i Italien. Numera hänger hon helt med i språket.

– Sedan några år finns det ofta engelska textremsor, till exempel på Arena di Verona, men det behöver jag inte bry mig om att läsa, säger Gun, vars italienska även har validerats på annat håll.

– Vi har många gånger besökt en vinodlare som heter Carlo Boscaini i St. Ambrogio di Valpolicella. Efter några års besök sa Carlo ”nu talar du så bra italienska att du ska få en italiensk kokbok”, minns Gun.

Vill lära sig med andra

Liksom de flesta andra påverkades hon negativt av Covid. Hon erbjöds att fortsätta lära sig italienska på distans, men valde att tacka nej.

– Jag vill lära mig på plats, med andra. Dessutom har jag efter alla dessa år lärt känna flera andra kursdeltagare. Den sociala biten är viktig. Min italienska försämrades lite under pandemin, men nu är den på samma nivå som innan. Man måste ständigt hålla språket vid liv, säger hon.

Vill du också fördjupa dig i ett språk?