Välkommen till Herr Arnes penningar
Emilia Utter (Elsalill).
Välkommen till Folkoperan och Herr Arnes penningar!
Vi är stolta att få välkomna er till Folkoperans nya opera av Selma Lagerlöfs tidlösa spökhistoria Herr Arnes penningar. Till sin berättelse hämtade Selma Lagerlöf inspiration ur en sann händelse från 1586.
På en prästgård i Bohuslän blir den rike prästen Herr Arne och hans gårdsfolk brutalt mördade. Gärningsmännen stjäl den silverskatt som Herr Arne tillskansat sig genom plundring av traktens kloster. Bara en överlever – Herr Arnes unga fosterdotter Elsalill. Mördarna undkommer och Marstrand hemsöks av fruktansvärd köld och infrusna skepp.
Nu har vi satt berättelsen i händerna på en yngre generations konstnärer; författaren Sara Bergmark Elfgren som tillsammans med tonsättaren Peter Nordahl, skapat ett koncentrerat musikdrama. Samarbetet har varit tätt, många versioner har det blivit, med läsningar och diskussioner. Folkoperans Herr Arnes penningar lyfter fram det evigt mänskliga i Selmas berättelse: ung himlastormande kärlek i en obegriplig värld. Några av bokens karaktärer har tagits bort för att ge plats åt ett klassiskt grekiskt triangeldrama, om än i Bohuslänsk inramning. Det är passion, hämndlust, systerskap och bråddjup ensamhet. Låter det inte som en opera? Jo, det gör det! Med arior, duetter, körpartier och musik som är så färgrik och full av melodier att den inte lämnar huvudet. Det är Peter Nordahls första opera men han har redan utvecklat ett helt eget tonspråk och han skriver för sångarna så att det är en fröjd för dem att sjunga.
Folkoperan är ett av få operahus i Sverige utan offentlig huvudman, fast orkester och ensemble. Vår vision är densamma som när vi grundades 1976 – att göra operakonsten angelägen för alla.
Claes Fellbom, en av våra grundare och vår konstnärliga chef under våra första tre decennier, avled tidigare i år. Han sörjs och minns av många men hans anda och vision för operakonsten lever i högsta grad. Vi brinner fortfarande för att fler ska få ta del av opera oavsett ålder, bakgrund och erfarenhet.
Vi har ett rekordår bakom oss räknat till antalet spelade föreställningar och publik och vi är Sveriges största arbetsplats för frilansande operasångare och musiker. Samtidigt ser vi att många år av icke uppskrivna anslag kombinerat med ökade kostnader gör att arbetstillfällena för frilansare minskat drastiskt, inte bara på Folkoperan. Även mångfalden i rekryteringsunderlaget till musik- och operahögskolor är på tok för lågt. En negativ trend som vi bestämt oss för att vända!
2022 stiftade vi Folkoperans Talangprogram för att ta operan in i framtiden. Genom det kan vi ge anställning och kompetensutveckling till fler nyetablerade sångare och musiker, stöd till dirigentstudenter vid Kungliga Musikhögskolan och till orkesterelever i kulturskolan. Några av våra talanger ser ni på scenen ikväll och vi vet att ni kommer se mer av dem på Sveriges och världens scener framöver.
Men nu välkomnar vi er till Hornsgatan (enligt amerikanska Time Magazine nyligen listat som en av de 100 hetaste gatorna i världen) och till Herr Arnes penningar!
Jan Alexandersson, Tf. VD/ekonomichef
Henrik Schaefer, musikalisk ledare
Tobias Theorell, konstnärlig chef
Ebba Lejonclou (Sigrid), Tessan-Maria Lehmussaari (Elsalill).
Olle Persson (Skepparen).
Synopsis
Det är natt i Herr Arnes prästgård. Fostersystrarna Elsalill och Sigrid vaknar. I en dröm har Sigrid sett sin farfar Herr Arne mördad tillsammans med hela hushållet. Sigrid själv var också död. Elsalill tröstar och lugnar Sigrid. De leker en lek, och tittar i Herr Arnes kista med silverpenningar som det sägs vila en förbannelse över. Ljud hörs från taket. Systrarna gömmer sig.
Tre dagar senare står Elsalill i Marstrands hamn bland fiskrenserskorna. Hon är den enda överlevande efter blodbadet på Solberga prästgård. Två män mördade alla och stal Herr Arnes penningar. Två skotska adelsmän, Sir Archie och Sir Reginald, undrar om Elsalill skulle känna igen mördarna. Men hon såg inte deras ansikten. Alla tror att mördarna gått genom isen med silverskatten. Elsalill önskar att de levde så att hon kunde hämnas sin systers död.
Sigrids spöke visar sig. Mördarna lever, de måste bli avslöjade och straffade. Sigrid slits mellan att hämnas och inte, men i slutänden måste hon ta sig an uppgiften.
Ett infruset skepp. Skepparen tror att det är Gud som håller havet stängt för att ogärningsmän går fria. Sir Archie ber skepparen att ta honom och hans legoknektar hem till Skottland. Sir Archie är nöjd med att han och Sir Reginald lyckats lura alla att Herr Arnes mördare är döda.
AKT 1
Ulrika Tenstam, Rebecca Elsgard och kör (Fiskrenserskor).
Av: Sara Bergmark Elfgren, librettist.
Plötsligt förnimmer han Sigrid. Han försöker kämpa mot ångern som väcks i honom. Borde han döda den unga kvinnan som kom undan?
Elsalill i sin ensliga stuga. Hon saknar sitt hem och sin syster. Sir Archie besöker henne, berättar om sitt hemland och försöker förföra henne. Plötsligt ser han en hårlock lindad runt sin hand. Elsalill påminns om hur mördaren lindade hennes systers hår kring sin hand.
Sir Archie hemsöks av Sigrid. Han frågar Sir Reginald om han gjorde rätt som dräpte den unga jungfrun. De kommer fram till att handlingen var nödvändig. Sigrid förstår att hon behöver hjälp att hämnas.
2
Elsalill är förälskad och längtar efter Sir Archie. Sigrid visar sig och ber Elsalill om hjälp. De går in i värdshuset i Rådhusets källare. Elsalill bevittnar när Sir Archie och Sir Reginald pratar om Herr Arnes penningar. Nu förstår hon att Sir Archie är mördaren.
Elsalill är förtvivlad. Hennes syster får inte ro i sin grav om hon inte förråder sin älskade. Sir Archie dyker upp och ser en möjlig frälsning i Elsalill. Han friar till henne för att göra gott och sona sitt brott. Elsalill tvekar, men i slutänden säger hon att hon ska följa honom.
Elsalill gläds åt sin kärlek, men Sigrid lämnar henne inte ifred. När Elsalill inser hur mycket Sigrid lider bestämmer hon sig för att avslöja mördarna. Hon hoppas att ingen ska tro henne, men trodd blir hon och hennes älskade hotas med ett fruktansvärt straff.
Värdshuset. Isen har spruckit upp. Elsalill ber Sir Archie att skynda sig till skeppet. Han förstår att hon har förrått honom. Elsalill ser honom för den han är: hennes systers mördare. Han använder henne som sköld för att fly. Elsalill trycker Sir Archies dolk i sitt hjärta.
Det infrusna skeppet. Sir Archie för Elsalills kropp ombord. Skepparen undrar varför alla kan segla ut utom han. Fiskrenserskorna berättar att Herr Arnes mördare finns ombord. Skepparen ger silverpenningarna till de skotska legoknektarna i utbyte mot att de utlämnar sina ledare. Fiskrenserskorna hämtar Elsalills kropp. I deras spår bryts isen upp.
AKT
Herr Arnes penningar
Bernt-Ola Volungholen
(Sir Archie), Caspar Engdahl (Sir Reginald), Tessan-Maria Lehmussaari (Elsalill).
Musik: Peter Nordahl
Libretto: Sara Bergmark Elfgren, fritt efter Selma Lagerlöfs roman.
Musikalisk ledning: Henrik Schaefer
Regi: Tobias Theorell
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Ellen Ruge
Video: Johannes Ferm Winkler
Mask och peruk: Therésia Frisk
Dramaturg: Tuvalisa Rangström
Dekorillustrationer och affisch: Johan Egerkrans
Ensemble
Dirigenter: Henrik Schaefer/ Cathrine Winnes
Elsalill: Emilia Utter/Tessan-Maria Lehmussaari
Sigrid: Johanna Rudström/Ebba Lejonclou
Sir Archie: Joa Helgesson/Bernt Ola
Volungholen
Sir Reginald: Kristoffer Töyrä
Skepparen: Olle Persson
Skepparen/Sir Reginald: Caspar Engdahl
Fiskrenserskor: Ulrika Tenstam, Rebecka Elsgard
Kör
Sopran: Erica Leys**, Karin Mobacke*, Ulrika Nilsson, Ellinor Olmarken**
Alt: Rebecka Elsgard, Kari Koskinen*, Aina Myagi Magnell, Ulrika Tenstam
Orkester
Konsertmästare: Åsa Wirdefeldt
Alternerande konsertmästare:
Agata Kawa-Cajler
Violin I: Ophelia Kamkar, Anna Fröberg, Vidar Karlsvärd*
Violin II: Lars Wehlin, Staffan Olsson, Evgueni Lobas, Martin Mårtensson
Viola: Gloria Foresti, Lovisa Ehrenkrona
Cello: Mattias Rodrick, Christina
Wirdegren Alin
Kontrabas: Isak Josefsson
Flöjt: Henrik Lundberg
Oboe: Siobhan Parker
Klarinett: Jan-Erik Alm
Fagott: Martin Krafft
Horn: Heléne Sikdal
Trumpet: Tamás Mészáros
Trombon: Ivo Nilsson
Bastrombon: Amalia Hjortenhammar
Slagverk: Ulrik Nilsson, Johannes Carlsson*
Harpa: Malin Kjellgren*
Keyboard: Dmitry Tyapkin
*Deltar i Folkoperans talangprogram.
**Praktikanter från Stockholms Konstnärliga
Högskola Opera.
Regiassistent: Caroline Gentele
Kormästare: Niklas Tamm
Musikalisk instudering/repetitör: Dmitry Tyapkin, Samuel Skönberg
Inspicient: Matilda Carlsson/ Jimmy Svensson
Scenmästare/teknisk koordinator: Jim Larsén
Scenmästare/rekvisitör/attributör: Nina Richter
Scenmästare: Viktor Engström
Scentekniker: Pär Schröder
Praktikant teknik: Victoria Timonen
Dekortillverkning: Brandworks AB
LLB-ansvarig: Tom Prehn
Ljustekniker: David Lindström
Kostymansvarig: Cilla Borg
Kostymtekniker: Christian Hedenfeldt, Clara Tybrandt
Ateljé: Skräddarkompaniet LiLaRo; Lilian
Lindström, Mari Larsson, Ulla Rondahl
Mask- & perukansvarig: Therésia Frisk
Maskör: Matilda Bragner, Angelica Ekeberg
Teknisk chef: Mina Lundstedt
Artistansvarig: Mia Göthe
Orkesterproducent: Johannes Pollak
Producent: Sanna Strandberg Colling
Chefsproducent: Jonas Palerius
Kommunikatörer: Frida Edoff, Hanna Louise
Berntsson och Indra Sjödin Ek
Säljansvarig: Helena Vivejo
Biljettkassa: Kristin Carlsson, Sofia Ardelius, Maja Söderholm
Kommunikationschef: Susanne Reuszner
Fundraising: Annica Sand
Talangprogrammet: Noomi Hedlund
Foajévärdar, bar och garderob:
Bar Central Folkoperan
Lokalvård: Tariiq Ali
Konstnärlig chef: Tobias Theorell
Musikalisk ledare: Henrik Schaefer
Tf. VD/ekonomichef: Jan Alexandersson
Urpremiär på Folkoperan den 18 september och 19 september 2024.
Tack till: Onemotion IMC för reklambyråtjänster, Ellen Ruge, Maria Geber, Erlend Birkeland och Ole Anders Tandberg för lån av torskar tillverkade i Deutsche Opers ateljéer till deras uppsättning av Lady Macbeth från Mtsensk, Johan van der Lancken, Oscarsteatern som generöst lånat oss månen, Torulf Wetterot på Kulturhuset
Stadsteatern för lån av rekvisita och Anders Colliander på Dramaten för guldsnäckorna.
Stäng av din mobiltelefon. Fotografering, film- och ljudupptagning är inte tillåtet under pågående föreställning. Fotografier i programbladet är tagna under repetitioner.
Naturens makt och kravet på vedergällning.
Solberga kyrka står som namnet anger högt över allt annat i bygden, på ett berg som fångar ljuset. Den har medeltida anor, men efter alla ombyggnader finns inte mycket kvar som påminner om gamla tider; dock är detta Herr Arnes kyrka och jag kör aldrig genom Solberga utan att tänka på honom och hans husfolk. Några kilometer söder om kyrkan låg prästgården som stacks i brand en vinternatt medan blodet sipprade ut över tröskeln, den ligger där än, även om ingen kan se den. En fjärdingsväg bort ligger Branehög där de långa knivarna slipades, och inte långt därifrån reser sig den kala bergstopp där mördarna avrättades efter fasansfull tortyr. Inget växer på Stegelbergets topp, men en solig julidag står en flock islandshästar dekorativt utplacerade på bergets olika avsatser och dåsar i värmen.
Av: Ellen Mattson, författare, ledamot i Svenska Akademien.
Halvannan timme tar det att promenera runt dramats spelplatser innan man är tillbaka vid kyrkan, och efter att man fördjupat sig i denna mordhistoria med dess svåruthärdliga råhet skulle den soliga kyrkbacken kunna vara en plats för försoning, om någon sådan stod till buds. Men den gör inte det i Herr Arnes penningar. Selma Lagerlöfs berättelse handlar inte om förlåtelse, inte om barmhärtighet, inte om frälsning, inte om att vända andra kinden till. De kristna dygderna är inte användbara här, de måste läggas åt sidan för att berättelsen ska kunna fullbordas, för den handlar om något som är mycket äldre och mer obevekligt: kravet på vedergällning, gäldandet av skuld. Hur betalningen går till, vilka
I alla tider har oskyldiga fått betala priset och bära skulden, i alla tider har människor fått sina liv förstörda genom beslut som de inte själva har varit med och fattat.
Ebba Lejonclou (Sigrid), Bernt-Ola Volungholen (Sir Archie).
offer som krävs för att ordningen ska återställas och hur högt priset blir för gäldenären, det struntar makterna i.
Jag kallar dem makter, för någon gud är inte inblandad i detta. Det är snarare naturens krafter som agerar i romanen, blint och lagbundet arbetande för att uppnå resultat. Man måste föreställa sig att det finns en balans som skall upprätthållas, och makterna ser till att så sker, för så länge skulden kvarstår och obalans råder kan ingenting fortsätta: alla inblandade, både levande och döda, är fast i det ögonblick då mordet skedde, tiden står stilla och havet förblir fruset. Först när ordningen är återställd kan isen brytas upp och livet fortgå – för dem som ännu är kvar.
Herr Arnes penningar publicerades 1904, och i ett brev beskriver Selma Lagerlöf sin berättelse på följande vis: ”Där handlas om mord och hämnd, som äro historiska och om en mängd spökerier, som äro av egen uppfinning”. Det historiska underlag som inspirerade henne är inte svårt att finna, i Johan Oedmans Chorographia Bahusiensis från 1746 finns en utförlig notis om hur prästen Herr Arne med bror, barn, hjälppräst, pigor och drängar mördades av tre skottar utklädda till garvaregesäller, och hur en flicka som överlevt blodbadet på en krog råkade höra en av mördarna uppmana sin kumpan att dricka: ”Herr Arnes penningar wara ännu”. Flickan slog larm och mördarna infångades. Samma historia återberättas ett århundrade senare i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrivning, där också tiden anges: mordet skedde den 8 februari 1586 och de tre skottarna avrättades exakt en månad senare.
Det är alltså en gammal tid som beskrivs i Herr Arnes penningar, vilket är viktigt för att man ska förstå varför allt går till som det gör. Bohuslän var fortfarande danskt och reformationen var av färskt datum, Herr Arne hade kämpat för den lutherska läran med svärdet i hand, och pengarna i hans kista var byte rövat från klostren. Silvret var blodbefläckat, orent. Herr Arne beskrivs som en stor man, en god man, men till sist hinner makterna ändå upp honom och han blir tvungen att betala med livet. Makterna kan vara långsamma, men de når alltid sitt mål.
Jag har läst Herr Arnes penningar otaliga gånger, jag har sett den som opera och som film i olika versioner, men den gör vid varje omläsning fortfarande samma starka intryck på mig. Att den utspelas i min egen hembygd har viss betydelse, att den förmår säga så mycket med så ytterligt få ord är ett litterärt mirakel att begrunda, men mest av allt handlar det om att den formulerar en obekväm sanning som är helt och hållet otidsenlig men icke desto mindre sann: det är så här det går till i världen. I alla tider har oskyldiga fått betala priset och
bära skulden, i alla tider har människor fått sina liv förstörda genom beslut som de inte själva har varit med och fattat. Elsalill och hennes döda fostersyster är de som utses att bära hela den grymma vedergällningens börda, två små späda jungfrur, två tonårsflickor, två barn, med dagens synsätt. Det är något anstötligt i detta som får tanken att väja undan. När den civilisatoriska fernissan faller av finns bara grå och kall sten därunder.
Vi vill inte gärna tänka oss att världen är inrättad på det sättet. För vår lösningsorienterade samtid med dess terapeutiska resurser och grundsatser om varje människas värde och rätt till en andra chans är det en styggelse att tvingas acceptera berättelsens obönhörliga hårdhet. Elsalill revolterar själv mot den - hur kan hennes fostersyster som alltid var så god kräva detta offer, vore det inte bättre att mördaren fick en chans att bättra sig och göra gott än att de alla ska förgöras?
På detta svarar romanen ingenting, något svar är inte nödvändigt, händelsernas hjul vänder sig bara trögt vidare, rullar mot undergången: Elsalill ska aldrig få bli trygg och älskad, Sir Archie ska aldrig tillåtas lägga av sin vargmask. Skuld kan inte resoneras bort, hur behjärtansvärda skälen än är, för makterna har inget hjärta.
Selma Lagerlöf talar i sitt brev lite skämtsamt om ”spökerier”, men jag är övertygad om att hon trots den lätta tonen visste vad hennes berättelse var värd. Och själv har jag aldrig betraktat Herr Arnes penningar som en spökhistoria. När Elsalill ser sin döda fostersyster gå igen är det verkligheten som tar kropp: förbrytelsen är så påtaglig att hon och vi kan se den vandra omkring i Marstrand på blodiga fötter, ständigt följer den i Sir Archies spår och viskar i hans öra om det unga förspillda liv som aldrig fick lov att börja. Runt omkring står naturen stilla, kall och belyst i sitt tysta exponerande av dramats huvudpersoner, ett isigt ljud av vind hörs under varje ord de säger till sig själva eller varandra. Min fostersyster får inte ro förrän jag förråder min älskade, tänker Elsalill, och det är sant, med mindre går det inte. Sällan har man läst en kallare berättelse, med en kärvare klang.
Men om denna berättelse med sina rötter i en gammal, hård tid inte erbjuder det vi vanligen menar med försoning ger den en befrielse som kanske är en ärligare och fastare grund att stå på. Och om naturen strävar efter att ordningen ska återställas erbjuder den också förlösning när skulden väl har betalats. Därför öppnas havets portar på bokens sista sida så att vägen åter ligger fri, därför spricker isen upp i små dansande flak som färgas rosenröda av solen och luften fylls av musik, av sjungande röster och dånande basuner. Det är våren som kommer och svanarna som flyger mot norr. Och vi som läsare och publik känner lättnaden när vi åter får andas fritt.
Att skriva en ny opera.
Fem frågor om samarbetet mellan Sara Bergmark Elfgren och Peter Nordahl.
Det är er första opera. Hur började ni?
Peter: När poletten ramlat ner, att vi skulle skriva en opera, tittade vi på varandra och frågade oss: hur gör man? Vi började med att lära känna varandra. Vi fikade, åt middagar, gick på operaföreställningar och diskuterade mycket vilken sorts föreställning vi INTE ville göra, haha. Sara hade en tydlig bild av hur hon ville attackera den här historien och det rimmade väl med den sorts musikdramatik jag känner en stark dragning till. En musikdramatik där partituret hela tiden driver historien framåt från första till sista tonen.
Sara: Det fanns ett sådant släktskap mellan Peter och mig, redan första gången vi träffades. Jag läste om boken med penna i hand och strök under fraser. Det var en ren fröjd och det slog mig att romanfigurernas sätt att tala inte ligger långt från duetter och arior. Jag har alltid tänkt att det finns något av skillingtryck över Herr Arnes Penningar, det finns något musikaliskt insprängt i texten.
Kommer vi som läst Selma Lagerlöfs roman känna igen oss?
Sara: Romanen är underbar i sin form, men jag ville lyfta fram det som jag uppfattar som kärnkonflikten i berättelsen. Ett slags triangeldrama mellan Elsalill, hennes fostersyster, som jag kallar Sigrid, och Sir Archie. Jag ville börja med att etablera systrarnas relation. Den är berättelsens hjärta och det sår som uppstår när Sigrid mördas blöder hela föreställningen igenom. Elsalill är väldigt ung och drabbas inom kort tid av en
enorm sorg och en enorm passion. Känslor som likt naturkrafter hotar att slita henne itu. Jag ville ge hennes dilemma mycket utrymme, men också lyfta fram Sigrids och Sir Archies inre konflikter. Det kändes naturligt att reducera persongalleriet rejält. Sådana beslut kan ju vara otäcka när man närmar sig en klassiker som Herr Arnes Penningar. Från början kände jag inte till att det redan fanns en opera av Gösta Nystroem med libretto av Bertil Malmberg, men när jag såg rollistan förstod jag att den är mycket mer bokstavstrogen boken. Det tog bort pressen lite grann. Jag vill vara sann mot berättelsen, men jag är det på ett annat sätt. Jag gick faktiskt tillbaka lite till de verkliga händelser som Selma Lagerlöf har inspirerats av för att kunna strössla med otäcka detaljer kring det straff som väntade mördarna. Det är ju inte direkt en tid i finkan som Elsalill skulle döma sin älskade till om hon avslöjar honom, utan fruktansvärd tortyr och död. Det kändes viktigt att lyfta fram.
Peter, du åkte till Marstrand och komponerade de första scenerna vid havet, på platsen där dramat utspelar sig. Hör vi Marstrand i musiken?
Peter: Redan innan jag började komponera visste jag att en viktig roll för musiken var att gestalta havet och den Bohuslänska naturen. I vår historia visar sig naturen från sin mest ogästvänliga sida med fruset hav, snö och kraftig vind. Jag ville vara på Marstrand när alla turister lämnat ön för att känna hur nyckfullt väder och vind styr, hur utlämnad man är när man blickar åt väster mot ett helt öppet hav. När jag kom till Marstrand hade jag inga färdiga musikaliska idéer. Men jag visste att jag ville ha en prolog där både publiken och alla på scenen skulle känna den bistra naturen. Prologen placerar oss mitt i dimman, under den mörka vattenytan eller kanske till och med i isen i det frusna havet. Man anar att isen kommer spricka upp, precis som förbannelsen som tagit ett grepp om förövarna i Herr Arnes penningar. Eftersom vår opera är mer av ett kammarspel hörs kanske inte så mycket av just staden Marstrand. Men i några scener har jag försökt att fånga upp fåglar, knirr och knarr, trossar, kättingar och allt som hör ett fiskeläge till.
Hur såg ert samarbete ut?
Peter: När Sara skrivit färdigt librettot och jag var klar med en scen sjöng jag igenom den för Sara och plötsligt hade vi en helt ny plattform för att diskutera och spåna.
Sara är väldigt rak och tydlig, precis som jag, och när hon fick gåshud fattade jag att vi var på rätt väg. Andra partier kunde jag arbeta vidare med för att förfina och förbättra. Vi har pushat och triggat varandra att vrida och vända lite till
för att historien ska komma fram på bästa sätt. Så fortsatte arbetet med alla tio scener. Efter varje scen firade vi alltid med god mat och dryck. Om man vill sammanfatta vårt arbete i ett ord får det bli: prestigelöst!
Sara: Ja, verkligen. Prestigelöst och seriöst! Peter har varit otroligt öppen i sin process och jag har lärt mig jättemycket.
Peter: Librettot är inte skrivet på något versmått vilket gör fraserna olika långa. Det har inte varit helt enkelt att hitta ett naturligt flyt utan att hela tiden ändra taktart. Flytet och den framåtgående rörelsen som genomsyrar verket har både varit nyckeln och en nöt att knäcka. Jag vill tro att mitt ursprung som jazzpianist har bidragit till att hitta just det på ett naturligt sätt. I all musikdramatik är ju trots allt texten det allra viktigaste. För mig måste sångarna få sångbara och studsiga fraser att sjunga och agera i, trots verkets komplexitet i både taktart och textur.
Hur har ni närmat er spökena i verket?
Sara: I romanen blir Sigrid motvilligt utskickad av Herr Arne och de andra spökena att hämnas deras mördare. Jag tyckte det var intressant att lägga den konflikten – hämnas eller inte hämnas – hos henne själv i stället. Jag funderade mycket på hur jag skulle gestalta spökerierna i librettot, och jag tänkte på att ett spöke är som ett eko. Därför bygger mycket av det Sigrid framför på att hon upprepar sig i sina budskap, budskap som de levande stångas mot.
Peter: Vårt spöke Sigrid har fått en musikalisk färgpalett som är utspädd och transparent, med mycket övertoner. Man kan nästan höra hur hon svävar i luften. Ibland har hon en enkelhet i tonspråket som påminner om barnramsor. Ju mer kommunikativ hon blir, ju mer naturligt blir hennes musikaliska vokabulär. Jag tror att instrumenteringen är viktigare än själva kompositionen för att få fram ett spöke ur ett partitur. Här har man ju som tur är både regissör, scenograf och ljusdesigner för nå dit man vill.
Av: Tuvalisa Rangström
Joa Helgesson (Sir Archie), Emilia Utter (Elsalill).
Folkoperans Talangprogram.
Här skapar vi framtidens operastjärnor.
Folkoperans Talangprogram finns för att utveckla nästa generations operastjärnor. Sångar-, musik- och dirigenttalanger erbjuds en unik lärandesituation där de parallellt med sin medverkan i Folkoperans produktioner coachas i master classes och workshops av Folkoperans konstnärliga ledning och av branschprofiler. Talangprogrammet involverar även unga orkesterelever i åldrarna 12–18 år som får följa en operaproduktion från ax till limpa, ta del av ett mentorsprogram samt möjlighet att medverka i en lovakademi. Programmet är unikt i Sverige och syftet är att säkra och bredda tillväxten inom hela opera- och musikbranschen. Nina Stemme – Sveriges kanske allra största operastjärna internationellt – är Talangprogrammets beskyddare.
Folkoperans talangprogram är en språngbräda ut i arbetslivet som skall skapa fler arbetstillfällen och utveckla operakonsten på höjden, bredden och djupet. På så vis vill vi vända den nedåtgående trenden med drastiskt minskade arbetstillfällen för frilansare inom musikteatern.
Folkoperan är folkets opera och vi värnar om att fler skall delta i kulturlivet. Vi ser till hela branschens behov och vill locka en mer heterogen grupp att börja spela musik och så småningom söka till någon av de högre utbildningarna.
Folkoperans Talangprogram samarbetar med Kulturskolans orkesterskola/El sistema, Voksenåsens Talangprogram i Norge och med Kungliga Musikhögskolan.
Årets talanger
Operasångare: Karin Mobacke – sopran, Herr Arnes penningar (kör) och Trollflöjten (Första dam).
Kari Koskinen – mezzosopran, Herr Arnes penningar (kör) och Trollflöjten (Tredje dam).
Minna Tägil – sopran, Trollflöjten (Papagena).
Endre Aaberge Dahl – tenor, Trollflöjten (prins Tamino).
Orkestermusiker:
Johannes Carlsson – slagverk, Herr Arnes penningar.
Vidar Karlsvärd – violin I, Herr Arnes penningar.
Malin Kjellgren – harpa, Herr Arnes penningar.
Unga orkesterelever i åldrarna 12–17 år i Kulturskolans orkesterskola/El sistema.
Dirigenter:
Linda van der Spaa, Josep Castanyer Alonso.
Talangprogrammet finansieras av:
Kulturrådet, Olle Engkvist Stiftelse, Stiftelsen Signatur, The Barbro Osher Pro Suecia Foundation, Folkoperans Vänner. Privata gåvor: Unni Trolle, Karl-Otto Bonnier, Annika Levin och Jacob Wallenberg, Eva Aronson med flera.
Stöd Folkoperan talang
Till Talangprogrammet söker vi finansiering från stiftelser, filantroper och näringslivet men också från privatpersoner som vill medverka till att Sverige fortsätter vara ett land som fostrar nya operastjärnor! Hör av dig till fundraisingansvariga annica.sand@folkoperan.se om du vill veta mer.
Vad händer
på
Folkoperan?
Hösten 2024
Konsert till Claes Fellboms minne 12 november
Folkoperans grundare och mångåriga konstnärliga chef Claes Fellbom avled tidigare i år. Den 12 november hyllar och minns vi honom samtidigt som vi genom det nyinstiftade Claes Fellbomstipendiet tar operan in i framtiden.
På scen står några av de sångare och musiker som arbetat nära Claes ihop med unga sångare, tonsättare och musiker på väg ut på världens scener – helt i Claes ständigt framåtdrivande anda!
Idé och koncept: Linus Fellbom.
Gästspel
Stockholm Jazz Festival 2024 15 och 16 oktober
gästar Folkoperan med Isabella Lundgren/ Johan Lindström den 15 oktober samt Loney Dear den 16 oktober.
Piteå Kammaropera – Virginia Woolf 21 oktober
En musikteater i två akter präglad av både vemod, skratt och tårar. Allt som en hyllning till en av Englands, och världens, främsta författarinnor – Virginia Woolf.
Medverkande: Emma Sventelius – mezzosopran, Andrea Björkholm – skådespelare samt musikensemble med klarinett, cello och piano. Regi och dramatisering: Elisabet Ljungar. Gästspel av Piteå Kammaropera.
”En galakväll med Teaterorden TSO” 28 oktober
Sång, musik och dans, skämt, magi och allvar, en blandad underhållning med våra bästa artister inom opera, musik, teater och magi. Gästspel av Stockholmslogen av Teaterorden TSO.
Gränslandet: María de Buenos Aires 6 oktober
Konsertversion av Astor Piazzollas ikoniska tango-opera María de Buenos Aires när Christian Karlsen återvänder till Folkoperan med ett all-star cast och den hyllade orkestern Gränslandet. I titelrollen hörs svensk-chilenska Luciana Mancini – vår tids främsta uttolkare av rollen och eftertraktad världen över. Och som hennes bisittare: den argentinske tangosångaren Alejo Falces.
Gästspel med Gränslandet och dirigent Christian Karlsen.
A Christmas Carol 5–22 december
Charles Dickens klassiska julsaga återkommer traditionsenligt till Folkoperan med sin brittiska ensemble. Handlingen utspelar sig i ett snöklätt London. Den snikne och bittre Ebenezer Scrooge fnyser åt allt vad kärlek och gemenskap innebär. Men en julnatt får den kallsinta gubben besök av tre andar som för med honom på en resa i tid och rum.
Föreställningen framförs på engelska. Ett gästspel med All things live.
Nyårskonsert med Blåsarsymfonikerna 30 och 31 december
Tillsammans med det unga prisbelönta stjärnskottet, sopranen Matilda Sterby, firar Blåsarsymfonikerna årets sista dag. Det gamla året blåses ut med klassiska wienervalser och utflykter i filmens värld.
Dirigent: Emil Eliasson. Ett gästspel med Blåsarsymfonikerna.
Våren 2025
Trollflöjten av W.A. Mozart
Premiär 19 februari
I en ojämlik och maktfullkomlig värld bedrivs en kamp – en kamp om ungdomlig frigörelse med hopp och kärlek som vapen.
När regissören Stéphane Braunschweig tar Trollflöjten in i vår tid möts unga skådespelare som Anton Lundqvist och unga operasångare som Endre Aaberge Dahl, Clarice Granado och Lovisa Huledal på scen.
Mozarts Trollflöjten har med sin geniala musik trollbundit generation efter generation sedan 1791. Genom Ingmar Bergmans film från 1974 fick den fäste långt utanför den traditionella operavärlden. Med några av operavärldens största hits, så som Nattens drottnings hämndaria, fortsätter tidlösa Trollflöjten att ständigt möta en ny publik.
En samproduktion mellan Folkoperan och Uppsala stadsteater.
Premiär på Folkoperan 19 februari, nypremiär Uppsala stadsteater 2 maj.
Folkoperan, Södermalms mest högljudda granne, sedan 1976
Folkoperan är en regional institutionsteater som ägs av Stiftelsen Folkoperan och är organiserad som ett aktiebolag.
Ordförande i Folkoperan AB är Carolina Frände och ordförande i Stiftelsen Folkoperan är Gunilla Kindstrand.
Folkoperan mottar stöd av Kulturrådet, Region Stockholm och Stockholms stad.
Köp en stol i Folkoperans salong och stötta vår verksamhet
Köp möjligheten att sätta ditt eller en kär väns namn på en stol i vår fina salong. En stol från Folkoperan kostar från 2 000 kronor och uppåt och är möjlig att köpa både som privatperson och företag. Läs mer på folkoperan.se eller maila till info@folkoperan.se
Folkoperans vänner
Folkoperans vänner är en fristående förening med syftet att stötta Folkoperans verksamhet ideellt och ekonomiskt. Därmed spelar föreningen en viktig roll i förverkligandet av Folkoperans vision – att vara Folkets opera.
Folkoperans vänner delar varje år ut stipendier till unga talanger inom operakonsten. Som Folkoperanvän kan du ta del av möten med Folkoperan såsom öppna repetitioner, möten med teaterns konstnärer och medarbetare.
Läs mer och bli medlem för endast 250 kr/år (75 kr om du är under 25 år) på folkoperan.se/vannerna eller smsa namn och e-postadress till Malou Örner 070-410 21 13. Välkommen!
Folkoperan, Hornsgatan 72, 118 21 Stockholm
Biljetter: folkoperan.se
Läs mer om Folkoperan och våra evenemang på folkoperan.se Anmäl dig gärna till vårt nyhetsbrev på folkoperan.se och följ oss gärna på Facebook, Instagram och X.
Kristoffer Töyrä (Sir Reginald), Joa Helgesson (Sir Archie).
Ebba Lejonclou (Sigrid).
Joa Helgesson (Sir Archie), Kristoffer Töyrä (Sir Reginald), Johanna Rudström (Sigrid), Emilia Utter (Elsalill).
Ansvarig utgivare: Jan Alexandersson
Redaktörer: Susanne Reuszner och Tuvalisa Rangström
Foto: Mats Bäcker
Illustration på omslaget: Johan Egerkrans
Grafisk form: Onemotion IMC
Tryckeri: Scandinavian Print Group
Johanna Rudström (Sigrid), Joa Helgesson (Sir Archie), Cathrine Winnes (dirigent), Folkoperans orkester.
Johanna Rudström (Sigrid).
Tessan-Maria Lehmussaari (Elsalill), Bernt-Ola Volungholen (Sir Archie).