Hjärtligt välkomna till Tristan och Isolde – och till ett delvis nytt Folkoperan. Salongen har genomgått en upprustning och de väl insuttna blå fåtöljerna har bytts ut mot guldgula, sittvänligare stolar. Särskilt välkommet när vi nu ger oss i kast med Wagners Tristan och Isolde som är en av de på alla sätt och vis verkligt stora operorna i operalitteraturen. Tristan och Isolde är en historia som famnar kärlekens och dödens mysterier. Wagner tänkte att han skulle gestalta hela Schopenhauers filosofi, revolutionera operakonsten och skriva den mest sublima och nyskapande musik som världen någonsin hört. Wagner var sannerligen inte blygsam. Han lät bygga ett helt operahus i Bayreuth anpassat för sina operor och han konstruerade nya instrument för att genomföra sina storslagna allkonstverk. Hela tanken med bygget var att publiken skulle koncentrera sig uteslutande på dramat. Orkestern skulle gömmas under scengolvet, i ”der müstische Abgrund”, den mystiska avgrunden. Intimitet och suggestion. Wagners mästerverk spelas idag vanligtvis i stora operahus med vida orkesterdiken och långt avstånd mellan publiken och scenen. Folkoperan är, trots renoveringen, fortfarande ett intimt operahus och avståndet mellan publiken och artisterna är litet. På Folkoperan skalas detta mastodontverk ner till det kammardrama som Wagner kanske egentligen drömde om. Wagners idé om allkonstverket ligger till synes närmare filmen, och filmens främsta vapen för att komma nära dramat är närbilden. Han tänkte sig att publiken skulle sugas in i allkonstverket, alla sinnen skulle vara uppfyllda och världen utanför försvinna.
Kung Marke – Johan Schinkler
Brangäne – Elisabeth Leyser
Säkert drömde Wagner om att operan skulle beröra på ett omedelbart sätt utan att ta omvägen via dåtidens operakonventioner. Han ville att opera skulle vara liv. Vår förhoppning är att Wagnernovisen ska uppleva att monumentet Wagner inte är så skrämmande, samtidigt som Wagnerkännaren ska upptäcka nya dimensioner av ett älskat verk. Det ska vara lätt att komma åt operakonsten och vi på Folkoperan är så stolta över de konstnärer som tillsammans med oss har skräddarsytt Tristan och Isolde för att uppnå just detta. Stefan Johansson har tillsammans med Marit Strindlund bearbetat och förkortat verket. Tonsättaren Annelis van Parys (vars opera Usher spelades här 2019) har skapat en ny klangvärld av Wagners partitur, anpassad för Folkoperans förutsättningar. Senaste gången Tristan och Isolde gavs på svenska var 1952. Men nu har Eva Ström givit verket en ny svensk språkdräkt som vill ligga nära originalets symbios mellan text och musik.
bild + välkomsttext från Folkoperans ledning
Regissören Linus Tunström gör sin operadebut hos oss på Folkoperan. Underligt nog egentligen. Linus har gjort otaliga anslående visuella uppsättningar i Sverige och utomlands. Han har ett personligt bildspråk och är rotad i en fysisk teater som borde ligga nära operakonsten. Med sig har han Maja Ravn, en av Nordens mest efterfrågade scenografer och kostymörer samt ljusdesignern Clement Irbil. Att sätta upp berättelsen om Tristan och Isolde, västvärldens vid sidan av Romeo och Julia mest berömda kärlekspar, i en tid när vi inte bör vara närmare varandra än en meter, kan tyckas paradoxalt. Men det är en historia om längtan, åtrå och ofullbordad kärlek. Kanske speglar det den längtan vi har haft efter scenupplevelser det senaste halvåret. Och kanske kan vi och ni, kära publik tillsammans fullborda den kärleken under en kväll på Folkoperan. Tobias Theorell, konstnärlig chef, Marit Strindlund, musikalisk ledare/chefdirigent och Monica Fredriksson, VD.
Tristan och Isolde Musik och libretto: Idé och bearbetning: Översättning: Orkesterarrangemang: Musikalisk ledning: Dirigenter: Regi: Scenografi och kostym: Ljus: Mask och peruk: Dramaturg: Soundscape:
Richard Wagner Stefan Johansson, Mellika Melouani Melani, Marit Strindlund Eva Ström Annelies Van Parys Marit Strindlund Marit Strindlund/Joakim Unander Linus Tunström Maja Ravn Clement Irbil Therésia Frisk Magnus Lindman Rikard Borggård
Medverkande Tristan: Isolde: Konstnären – Kung Marke: Brangäne: Kurwenal: Skuggan – Melot, Herden och Sjömannen: Assistenten: Inspelad kör:
Jesper Säll/Daniel Svenson Julia Sporsén/Åsa Thyllman Johan Schinkler Elisabeth Leyser Joa Helgesson Tor Lind Tana Maneva Zero 8
Orkester Violin I: Violin II: Viola: Violoncell: Kontrabas: Flöjt: Oboe: Klarinett: Fagott: Saxofon: Horn: Trumpet: Trombon: Sampler: Harpa: Harmonium: Timpani/slagverk:
Jonas Lindgård (konsertmästare), Anna Ivanova Sundin, Jeffrey Lee, Karoline Weber Ekdahl Lars Wehlin, Conny Lindgren, Martin Mårtensson Erik Ring, Joel Sundin, Karin Wallmyr Creutzer Mattias Rodrick, Christina Wirdegren Alin Bård Eriksson Henrik Lundberg Siobhan Parker Jan-Erik Alm Martin Krafft Ulf Tilly Heléne Sikdal Tom Poulson/Björn Nyman Mats Agnelid Dmitry Tyapkin Ingrid Lindskog Magnus Sköld Ulrik Nilsson
Regiassistent: Musikalisk instudering: Repetitör: Rörelsecoach: Scenmästare: Scenmästare/teknik- och verkstadskoordinator: Scenmästare/rekvisitör:
Michaela Alfvén Dmitry Tyapkin Samuel Skönberg Tana Maneva Jon Sundberg Jim Larsén Nina Richter
Scentekniker: Emil Persson Ljud, ljus, bild: Moltas Gabrielsson, Robert Hvenström, Johan Bjellsäter Dekortillverkning: Svensk Dekorproduktion, Mt-dekor, Big Image Kostymansvarig: Cilla Borg Kostymtekniker: Carolina Borg, Mira Lundberg Kostymateljé: LiLaRo Mask- & perukansvarig: Therésia Frisk Maskörer: Emma Eastop, Angelica Ekeberg, Mathilda Bragner Teknisk chef: Mina Lundstedt Inspicient: Matilda Carlsson, Jimmy Svensson Artistansvarig: Mia Göthe Orkesterproducent: Johannes Pollak Producent: Jonas Palerius Kommunikatörer: Frida Edoff, Sofia Sahlén Sälj och publikansvarig: Helena Vivejo Biljettkassa: Anna Bjernheim Publikvärdar: Siri Tolander, Anna Bjernheim, Camilla Ivinger, David Persson, Johannes Persson, Linnea Petersen, Pelerin Brodrej, Sofia Ardelius, Lars H Bild Kommunikationschef: Susanne Reuszner Redovisningsekonom: Lotta Kraft Ekonomichef: Jan Alexandersson Konstnärlig chef: Tobias Theorell Musikalisk ledare/chefdirigent: Marit Strindlund VD: Monica Fredriksson
Premiär: 14 och 15 oktober 2020 på Folkoperan Föreställningslängd: ca 3 tim och 45 minuter (inklusive 2 pauser)
EN SKAPELSEBERÄTTELSE Det var en gång en konstnär. Han var en god konstnär, men något mästerverk hade han aldrig skapat. Nu närmade sig hans liv slutet. Han var frustrerad över den skaparkraft han förlorat. Hans syn var svag och hans minne dimmigt. Han trodde han var ensam i sin ateljé, men två väsen vakade över honom. Den ene var hans trogne assistent, den andre hans skugga. Med en sista kraftansträngning ville konstnären än en gång skapa konst. Ur en lerklump framträdde två gestalter, två unga älskande. Så vackert det hade kunnat bli, om inte skuggan satte glödlampan över Konstnärens arbetsbord i gungning. Av ljuset blev också mörker. Skuggan och assistenten började leka med hans konstverk. De iklädde sig olika roller, och placerade de älskande i en berättelse byggd av hopp och förtvivlan, liv och död. Konstnären tvingades se hur hans skapelser drogs in i ett drama om den totala jagupplösande kärleken.
”Jag måste träda in i det drama jag satt igång, men inte längre har kontroll över”, sa Konstnären till sig själv. Han tog fram en krona och iklädde sig rollen som den bedragna kungen. Detta för att på sitt skinn uppleva älskarnas svek och smärta. Han förstod att dessa varelser han skapat av sin lerklump hade drabbats av en evig längtan efter att återförenas. Men hur skulle detta kunna ske? Genom en kärleksdöd. Konstnären såg hur paret förvandlades till musik. Nu kunde de befrias från berättelsen och kliva ur ramen. Så blev den åldrade konstnären ensam igen, men också han var befriad. För nu hade han äntligen fått bevittna ett mirakel. Något som förut inte funnits i världen fanns nu, en myt, en berättelse: han hade skapat ett monument till den kärlek människan aldrig får uppleva men bara kan drömma om. Linus Tunström, regissör
Handling Akt I
Den irländska prinsessan Isolde befinner sig på Tristans skepp. Hon är på väg till Cornwall för att giftas bort med Kung Marke. Hon vill inte finna sig i detta, och hennes kammarjungfru Brangäne försöker lugna henne. Genom Brangäne kräver Isolde att få tala med Tristan. Tristan svarar undvikande att han inte kan lämna rodret. När Brangäne framhärdar, svarar Tristans vän Kurwenal med en hånfull nidvisa om Isoldes fästman Morold som dödades av Tristan i strid. Det är den historien som förenar Tristan och Isolde. Isolde berättar för Brangäne om den sårade främlingen Tantris, som kom under hennes vård. Plötsligt förstår Isolde att främlingen är Tristan, den som dödat hennes fästman. Hon vill döda honom. Men när hon möter hans blick, drabbas hon av hans lidande och skonar hans liv och han kan fly. Och nu är det Tristan som hämtat henne som brud åt sin vän Kung Marke. Hon förbannar honom för detta svek och vill att både han och hon ska dö.
Brangäne försöker lugna henne, Kung Marke är ett bra parti och Tristan gör ju bara sin plikt. Isolde står inte ut med tanken på att vara nära en kärlekslös Tristan. Brangäne har en lösning: Isoldes mamma som är kunnig i trolldom, har skickat med magiska drycker, bland dem en kärleksdryck. Isolde kräver att Brangäne istället ska förbereda en dödsdryck. De närmar sig Cornwall, och Isolde vägrar gå i land förrän Tristan kommer till henne. Hon kräver att han ska be om ursäkt för blodskulden – mordet på Morold. Tristan erbjuder henne att döda honom med sitt svärd. Hon avböjer och föreslår istället en fredsskål. Tristan, lika plågad som Isolde och sliten mellan kärleken till henne och plikten mot Kung Marke, förstår att hon tänker förgifta dem båda. Han väljer ändå att dricka. Så gör även Isolde. Deras blickar möts. Inget håller längre tillbaka kärleken mellan dem. Brangäne erkänner att hon gav dem kärleksdryck istället för dödsdryck. Uppslukade av varandra, märker de inte att skeppet kommit fram till Kung Markes land.
Akt II
I Markes slott i Cornwall kräver Isolde att Brangäne ska släcka lampan, signalen för att Tristan kan komma till henne. Kung Marke är borta över natten. Nu kan de älskande äntligen mötas. Brangäne håller vakt. De hyllar natten. Den skyddar dem från det svekfulla dagsljuset som bara för med sig illusioner som plikt, ära, fåfänga och som hindrar dem från sin sanning, den totala kärleken. Brangäne ropar varnande att dagen kommer att gry snart, men Tristan och Isolde vill inte lyssna. För dem är natten både lusten och döden, den död de inser att de välkomnar eftersom den kommer att förena dem för evigt.
Akt III
Tristan ligger dödligt sårad på sitt slott Kareol i Bretagne. Kurwenal sköter om honom och en herde spelar en sorgsen melodi på sin pipa. Han har fått i uppgift av Kurwenal att spana efter skepp på havet. Om han ser ett, ska han ge signal med en glad melodi. Tristan vaknar förvirrad och vet inte var han är, han vittnar om att han varit i nattens och dödens rike men att han kallats tillbaka till den plågsamma dagen. Kurwenal försöker lugna honom och berättar att han sänt bud efter Isolde. Tristan blir delirisk av hopp och tror sig se skeppet med Isolde, men herden spelar den sorgsna melodin. Havet är fortfarande tomt och Tristan vill dö. Så hörs den efterlängtade melodin. Isoldes skepp närmar sig. Tristan, fylld av kraft, sliter av sig sina bandage
Kurwenal rusar in för att varna Tristan, men för sent. Tristans gamle vän Melot som gillrat en fälla för de älskande, visar in kung Marke. Melot säger att han vill rädda Markes ära. Marke förstår inte hur Tristan har kunnat göra detta mot honom. Det var ju Tristan som ville att Marke skulle gifta sig med Isolde. Tristan har inget svar. Han frågar istället Isolde om hon vill följa honom till nattens rike. Hon tackar ja. Melot uppmanar kungen att hämnas. Tristan utmanar då Melot till strid men låter sig huggas ned, som en väg att gå före in i döden.
och möter Isolde. När han äntligen fått se henne, dör han. Då meddelar herden att ytterligare ett skepp är på väg. Det är kung Marke och Melot. Kurwenal tar till vapen, dödar Melot, och blir i sin tur dödad. Marke blir förtvivlad av att se Tristan död. Brangäne som följt med, förklarar för Isolde att hon avslöjat misstaget med kärleksdrycken för kungen och att han därför kommit för att förlåta dem, och låta paret få varandra. Den förtvivlade Isolde inser plötsligt att Tristan genom sin död i själva verket bara gått före till det nattens rike där de ska förenas. Hon ser framför sig hur Tristan kommer till liv genom musiken, hur de båda förvandlas till musik och bortom orden tillsammans drunknar i världsandens vinande allt.
Konstnären – Johan Schinkler, Assistenten – Tana Maneva
Tristan – Jesper Säll, Melot – Tor Lind, Isolde – Julia Sporsén
Mörker, död, ljus och längtan i Richard Wagners Tristan och Isolde
I Tristan och Isolde visar Richard Wagner upp alla sina styrkor. Framför allt två aspekter av operan är extra anslående. För det första har vi det så kallade Tristan-ackordet. Det värker av den sexuella längtans anspänning, och ackordets upplösning dröjer ett antal timmar. För det andra ligger Schopenhauers tankar om människans ”vilja” som en undertext i såväl detta ackord som i berättelsens struktur.
Valkyrian, prosautkastet till Parisfal, andra akten av Siegfried, delar av Tristan och Isolde och cykeln Wesendonck-Lieder, bestående av fem makalösa sånger – tonsatta dikter av Mathilde Wesendonck. Ekon av två av dessa sånger (Träume och In Treibhaus) återfinns i akt 2 och 3 i Tristan och Isolde.
När Wagner presenterade sin originalidé för Tristan, försäkrade han sin förFör att helt förstå vad Wagner gör i läggare Breitkopf & Härtel, att Tristan denna opera, behöver vi gå in på ”knappt innehåller några svårigheter”, personen och hans verk i stort. För tanken var att den skulle vara ”enkel Wagner var konst och liv och filosofi att framföra och sätta upp och geneintimt förbundna med varandra. I hans rera snabba pengar”. Vem som nu operalibretton finner vi återklanger av skulle komma på tanken att beskriva självbiografiska komponenter. Tristan en Wagneropera som ”enkel”! Huroch Isolde (som färdigställdes 1859) somhelst är verket definitivt mindre i är inget undantag. Inspirationen till skala än italiensk och fransk Grand den centrala kärlekstriangeln mellan opera från samma tid. Tristan har Tristan, Isolde och Kung Marke är faktiskt beskrivits som en sorts kamtydligt hämtad från Wagners egna maropera. Baserad på en medeltida (platonska) affär med Mathilde, huslegend av Gottfried von Strassbourg trun till hans vän och mecenat Otto innehåller Tristan endast fem bärande Wesendonck. Sommaren 1857 hade roller, behöver ingen operakör och Wagner hamnat i vad han kallade sin har bara tre scenbyten. Men däremot Asyl eller ”tillflyktsort” – ett lantställe krävs det övermänskliga krafter att i närheten av Wesendoncks villa i framföra och dirigera den, och sedan Schweiz. Där skrev han Rhenguldet, premiären 10 juni 1865 har den varit
otursförföljd – bl. a. dog den förste Tristan, den tyske hjältetenoren Ludwig Schnorr strax efter sin fjärde föreställning, och Felix Mottl dog när han dirigerade sitt hundrade framförande av operan.
en mer uppslukande dramatisk effekt genom en väv av pågående musik, utan några tydliga gränser mellan arior och recitativ och där det inte fanns något utrymme för publikens applåder.
Wagner lanserade också sin tanke Wagner kan liknas vid filmens auteur, om Gesamtkunstwerk/allkonstverk. om vi ser till den mycket omfattande Detta koncept plattade ut operans kontroll han har över sina operahierarkier. I traditionell opera är produktioner. Han skrev sina egna po- sångrösten den viktigaste musikaliska etiska texter, komponerade musiken, komponenten. Orkestern tjänar som dirigerade, gav sceniska instruktioner ackompanjemang. I Wagners musikoch byggde till och med ett eget ope- dramer väver han in rösten i orkesterrahus i Bayreuth. På det sättet skapade klangen och arbetar organiskt för att han ett wagnerskt universum där alla uppnå en Gesamtkunstverk-effekt. I konstnärliga komponenter smälte sin essä Oper und Drama går han till samman till en enda estetiskt organisk och med ett steg längre, och liknar enhet. Viktig för denna förenande syn musik och ord vid en sexuell koppling på konst var en ny form han kallade mellan kvinnligt och manligt. ”musikdrama”, som har strukturella skillnader jämfört med operan. I de Den kontinuerliga musikaliska väven klassicistiska och romantiska operorna i Tristan, Mästersångarna, Parsifal växlar arior med recitativ. Recitativet och hela Ring-cykeln hålls ihop av ett kan liknas vid musikaliskt prat – det antal Leitmotiv eller ledmotiv. Ett ledförmedlar information snabbt eller dri- motiv är i grunden en återkommande ver handlingen framåt – medan den musikalisk fras som är kopplad till en typiska arian förser oss med en stunds person, en plats, ett föremål eller en psykologisk eftertanke kombinerad idé. Även om Wagner ansåg att ledmed virtuos uppvisning och känslomotiven skulle upplevas spontant och mässig intensitet. Vid slutet av en aria instinktivt, har musikforskare och svarar ofta publiken med applåder operaälskare alltid varit fascinerade och ropar Bravo eller Brava. Detta av att etikettera och kategorisera medför ett antal stopp och omstarter dem. I Tristan har man kunnat identioch tjänar till att visa upp stjärnsångfiera 63 ledmotiv, inklusive ett antal arna som själva huvudattraktionen. nyanser av kärleksmotiv: KärleksEnligt Wagner resulterade detta i ett drycken, Kärleksblicken, Kärleksmeuppsplittrat och artificiellt berättande. lodin, Kärlekens krav, Andlig extas, Med sina musikdramer, med RhengOtålig kärlek, Kärleksnatt, Kärleksvila, uldet som början, trotsar Wagner Kärleksdöd, Kärleksförbannelsen och operakonventionen. Han ville skapa Kärleksförvandlingen. Det förekommer
även flera dödsmotiv, vilka var och en ger oss olika aspekter av dödens plåga och extas: Dödsdrycken, Dödens befrielse, Dödslängtan, Dödsångest, Dödens sång, Dödssmärta och Den delade döden. Här kommer vi tillbaka till Tristanackordet. Det finns inget mer minnesvärt eller kraftfullt som denna klang. Det har beskrivits som oanalyserbart. Men vi behöver inte kunna musikteori för att känna detta ackord. Egentligen är det ett dissonant halv-dim7-ackord med förhållning som förmedlar den sexuella längtans värkande spänning, och som tar timmar på sig för att hitta sin upplösning. Det genomsyrar dramat och trappar upp den erotiska spänningen genom hela andra aktens kärleksscen. (I den här akten hävdade tonsättaren och kritikern Virgil Thomson att man vid sju tillfällen kunde höra älskarnas gemensamma orgasm). Efter att Tristans sårats, ändras ackordet från erotiskt begär till en ödesdiger längtan efter döden. Den slutliga upp- och utlösningen kommer i Isoldes kärleksdöd i akt 3, vilken förenar det älskande paret in i evigheten. Nu återvänder vi till Schopenhauerkoden. Schopenhauers tankar om ”viljan” ligger krypterade i musikdramats berättarväv. 1818, i Världen som vilja och föreställning skyllde Schopenhauer på Viljan, eller längtan/begäret (sexuellt eller materiellt) som grundorsaken till mänskligt lidande. För honom medförde den konstanta strävan att uppfylla begären
endast i ännu mer strävan att uppfylla ytterligare begär. Hur undfly detta? Genom döden eller medvetandets död. Samtidigt som mycket har sagts om det djupa inflytande dessa idéer har haft på Tristan och Isolde, presenterar Wagner själva sexakten som ett förnekande av Viljan. En medveten provokativ twist, och kanske är det ett djupt ifrågasättande av Schopenhauer att ställa upp en dialektik mellan begäret och Viljan som leder fram till en högre mänsklig gemenskap. Varje akt i Tristan och Isolde innehåller en händelse som lockar fram en förändring av medvetandet – ett steg närmre att förneka Viljan. I akt 1 leder drickandet av kärleksdrycken till en duett där Tristan och Isolde förkunnar ”Du är den enda som finns, högsta kärlekslust!”. Senare i akt 2 förvandlas identiteten medan de sjunger ”nicht mehr Tristan / nicht mehr Isolde” / ”inte mera Tristan / inte mera Isolde”, och de smälter samman till ett enda medvetande. Till akt 2 väljer Wagner de starka symbolerna mörker kontra ljus för att symbolisera Isolde och Tristan, kvinna och man, noumenon och fenomen, musik och ord, anima och animus. Det utvecklar sig till en fantastisk musikalisk förvandling. Samtidigt som berättelsen går från ljus till mörker, tas den materiella offentliga världen över av det som är privat, internaliserat och omedvetet. I första delen av akt 2, i Tristans ”dagmonolog”, sjunger han om Isoldes ”glöd” och det älskande paret för-
kunnar att de har internaliserat solen. Därpå, när natten börjar lägga sig kring dem, sjunger de ”O sink hernieder, Nacht der Liebe” / ”O sänk dig ner, du natt av kärlek”, med ett musikaliskt språk som alltmer är hämtat från Träume i Wesendonck-Lieder. Akten kulminerar med de älskandes nattliga duett, ”O ewige Nacht, süße Nacht” / ”O eviga natt, ljuva natt”. Sedan förvärvar paret, genom kärleksakten, en ny förståelse av döden, i ljuset av Schopenhauers tankar. I akt 3, efter Tristans död, sjunger Isolde sin Liebestod (kärleksdöd), och framkallar en avslutande förändring
av medvetandet och metamorfosen. Genom att välkomna döden, reser hon sig över Viljan och uppnår kärlekens högsta form, och sätter på det viset punkt för all åtrå, vilket möjliggör Tristanackordets upplösning i verkets sista takter. Så slutar en av de mest berusande berättelser som någonsin tonsatts – om en kärlek som Wagner hävdade att han aldrig hade fått uppleva i sitt eget liv. Dr Alexis Luko, Docent i musikvetenskap vid Carleton University, Kanada
Brangäne – Elisabeth Leyser, Isolde – Åsa Thyllman
Sjömannen – Tor Lind, Tristan – Daniel Svenson, Kurwenal – Joa Helgesson
Tristan – Daniel Svenson, Kung Marke – Johan Schinkler, Isolde – Åsa Thyllman
Brangäne – Elisabeth Leyser, Isolde – Åsa Thyllman, Kurwenal – Joa Helgesson
Isolde – Julia Sporsén
Isolde – Julia Sporsén, Tristan – Jesper Säll
Herden – Tor Lind, Kurwenal – Joa Helgesson, Tristan – Jesper Säll, Assistenten – Tana Maneva
Kurwenal – Joa Helgesson
Tristan – Daniel Svenson
Tristan – Daniel Svenson, Isolde – Åsa Thyllman
Välkommen till Folkoperans nyrenoverade salong Folkoperans salong har just genomgått en totalrenovering. Trettio år gamla nedsuttna stolar har bytts ut mot nya med bättre komfort, benutrymme och bättre tillgänglighet för rörelsehindrade. Tittar du uppåt ser du ett helt nytt tekniktak för en bättre arbetsmiljö för våra tekniska medarbetare. Väggarna har fått ny färg och dolda detaljer har tagits fram.
Folkoperan tackar för bidrag till renoveringen: Med stöd av Stockholms Stad och Boverket. Donatorer: Daneliistiftelsen, Engkviststiftelserna, Folkoperafonden, Walleniusrederierna, Barbro Osher Pro Suecia Foundation samt de drygt 500 personer som bidragit genom vår crowdfundingkampanj. Finansiärer: Stiftelsen Folkoperan och Folkoperan AB.
Bli en del av Folkoperan! Folkoperans vänner spelar en viktig roll i förverkligandet av den vision som Folkoperan brinner för – att tända nya tankar genom orädd opera. Folkoperans vänner skapar möten mellan dem som delar kärleken till scenkonst. Som Folkoperanvän bjuds du in till spännande arrangemang bakom scenen, öppna repetitioner och resor samtidigt som du stödjer operakonsten. Folkoperans vänner delar varje år ut stipendier till unga talanger inom konstformen.
Läs mer och bli medlem för endast 250 kr/år (75 kr om du är under 25 år) på folkoperan.se/vannerna eller smsa namn och e-postadress till Malou Örner på 0704-10 21 13. Välkommen!
Vad händer på Folkoperan 2021? Turn of the screw av Benjamin Britten
Den har kallats världens bästa spökhistoria men är kanske mer en berättelse om barns utsatthet och oskuld. En ung guvernant har under mycket speciella villkor anställts för att ta hand om två föräldralösa barn på det en gång storslagna lantgodset Bly. Det som verkar som en vacker sagovärld förvandlas sakta till en mardröm. De två barnen verkar lyda en obestämbar makt, vars krafter inte vill bli utmanade. Musikalisk ledning: Marit Strindlund. Regi: Annilese Miskimmon. Scenografi och kostym: Herbert Murauer. Premiär 24 februari 2021.
Don Carlos
Giuseppe Verdis mästerverk om storpolitik, religionskamp, frigörelse och stark kärlek under Spaniens storhetstid på 1600-talet. Musikalisk ledning: Henrik Schaefer. Regi: Tobias Theorell. Scenografi och kostym: Magdalena Åberg. Premiär september 2021.
Samarbeta med Folkoperan Folkoperan söker partners och sponsorer i näringslivet och erbjuder association till ett kreativt, berörande, inkluderande och därmed ständigt relevant operahus. Vi kan också erbjuda tillgång till Folkoperans fina lokaler, en spännande repertoar, en hängiven ensemble och en förmåga att väcka nya tankar och känslor hos publiken. Hör av dig till Folkoperans VD Monica Fredriksson på e-post: monica.fredriksson@folkoperan.se
Om Folkoperan Folkoperan är ett operahus för alla. Vi drivs av lusten att utveckla operakonsten; genom nya uttryck och oväntade möten. Vi jobbar tvärkonstnärligt med opera och går på djupet med berättelser i vår tid. På så sätt kommer vi nära vår publik och kan skapa nya perspektiv. Folkoperan är en regional institutionsteater i Stockholm som ägs av Stiftelsen Folkoperan och är organiserad som ett aktiebolag. Ordförande i Folkoperan AB är Elisabeth Lax och ordförande i Stiftelsen Folkoperan är Ann Larsson. Vill du veta vad som händer på Folkoperan? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev på folkoperan.se Vi finns även på Facebook, Instagram och Twitter. Är du student eller max 26 år? Gå med i Klubb26 på Instagram @klubb_26
Folkoperan, Hornsgatan 72, 118 21 Stockholm Biljetter: folkoperan.se, 08-616 07 50 Läs mer om Folkoperan och våra evenemang på folkoperan.se Ansvarig utgivare: Monica Fredriksson Redaktör: Susanne Reuszner Foto inlaga: Sören Vilks Omslag: AORTA Grafisk form: McCann Stockholm
Tristan – Daniel Svenson, Kung Marke – Johan Schinkler, Isolde – Åsa Thyllman