Page 1

Extratjockt sommarnummer!

Herrnhuts

Brรถdramission

Det hela bรถrjade redan 1447 sid. 23 Vem var Carl Olof Rosenius? sid. 13

Nr 2 2018 1


Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel. 0708 54 03 00 Layout: Christel Espenkrona Foto: Klas Lindberg, Meeha Ayyanar, Wikipedia commons, upsplash.com, Ole Alvin Omslagsbild: Mai Rodriguez, unsplash.com Illustrationer: Christel Espenkrona

2


Såningstider Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. - Gal. 6:7 Efter en lång vinter kom våren på snabbvisit och sedan invaderades vi av afrikansk sommarvärme. Tiden för sådd blev knapp. Utan sådd ingen skörd. Förhoppningsvis får vi glädja oss över den nysådda gräsmattan snart eller luktärterna på balkongen! Principen: vad man sår får man skörda gäller allt! Det gäller att passa på att så medan man har möjlighet. En människa som sår skvaller och baktalar andra kan räkna med att själv bli skvallrad om och baktalad. Den som istället lever sitt liv med öppen blick, ser andra och kommunicerar omtanke och respekt får skörda detsamma. I Gal 5:22 läser vi: Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet och självbehärskning. Då vi blev kristna sådde Gud frön av alla dessa slag i våra hjärtan. Om vi låter honom vattna fröna genom sin Ande och ge näring åt vårt inre genom Hans Ord kan det spira inom oss och frukterna så småningom växa fram. Låt Gud gödsla och vattna din inre trädgård rikligt i sommar. Ogräset växer av sig själv, men den goda frukten kräver omsorg! Du önskas en välsignad sommar med mycken god frukt!

Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm

3


“Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.” - 2 Kor. 5:19

4


Ledarskapsseminarium i London Den 7 och 8 maj samlades 4 500 ledare från hela världen i Royal Albert Hall i London för att delta i den internationella ledarskapskonferens som anordnades av den anglikanska församlingen Holy Trinity Brompton, varifrån Alpha-kurserna har utgått. Temat var ”Livsförvandlande Ledarskap” och handlade om behovet av försoning. Text: Klas Lindberg

K

yrkoherden i Holy Trinity Brompton, Nicky Gumbel inledde med att tala om att syftet med allt vi gör är försoning! Ordet försoning betyder ”att sitta tillsammans med igen”, att ”bli till ett”. Det står för mer än bara förlåtelse. Även begrepp som frid och fred hör dit, liksom upprättelse och positiv utveckling av hela människan. Behovet av försoning är stort idag. Gud är försoningens Gud. En värld utan Gud letar efter kärlek och bekräftelse. En hel generation unga och vuxna hänger ständigt över sina mobiler. De känner sig ändå som mest ensamma av alla. Försoningen kommer från Gud. Jesus förmedlar den. “Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.” - 2 Kor. 5:19.

göra allt för att leva i fred och frid, kärlek och förlåtelse. Han berättade gripande om mötet mellan en ung man och den person som en gång rånat honom, mycket brutalt. Rånaren hade blivit kristen på fängelset efter att ha gått en Alpha-kurs. Båda fick ge upp sin stolthet och skam respektive hämndbegär och mötas i försoningens och förlåtelsens tecken. En kyrka som lever i enhet kan skapa enhet i en splittrad värld. Nicky Gumbel berättade från den sönderbombade staden Aleppo hur den ortodoxa kyrkan, den katolska och den protestantiska kyrkan tillsammans startar Alphakurser för sökande muslimer och andra. Vi är först och främst Kristi ambassadörer, inte bara representanter för olika samfund.

Att leva i försoning kostar på. Nicky Gumbel uppmuntrade oss att

Nicky Gumbel

Världen saknar Gud. Gud saknar världen. Tiden är kort. 5


Rich Wilkerson Jr:s fru Dawncheré Wilkerson fortsatte undervisningen på måndagens eftermiddag med att tala om hur vi kan utveckla vår kompetens i tjänsten. Vi kommer aldrig att nå fulländning men genom beslutsamhet och framåtanda växer vi i vår kompetens. Hon utgick från profeten Daniels bok och använde honom som exempel på en person som trots motstånd utvecklades och blev allt starkare i sin tjänst för Gud.

Använd den väl. Med de orden avslutade Nicky Gumbel sitt inledningsanförande som också påpekade att han trodde att sällan har ropet efter evangeliet hörts starkare i Västvärlden än just nu! Nicky Gumbel fortsatte med att intervjua Rich Wilkerson Jr, pastor i en stor församling i Miami, Florida, Vous Church. Rich började med att betona att det är viktigare att lyssna än att se. Underskatta inte människorna omkring dig. Om de dödade Jesus kommer de också att utsätta dig för kritik. Vi är kallade att leva utifrån våra övertygelser, inte utifrån vår bekvämlighet. Även om vi inte håller med våra motståndare bemöter vi dem med respekt. Låt inte andras kritik bli en del av din identitet! Han fortsatte med att tala om fem viktiga steg då vi förmedlar evangeliet till andra.

1. Var vaksam på de små tingen! 2. Vi växer då vi rör oss framåt. Var inte rädd för förändringar. 3. Skydda ditt inre liv med Gud. 4. Vårda dina vänner. 5. Omge dig med ledare som kan påminna dig om vem du är. 6. En stark övertygelse är nödvändig för att orka gå vidare. 7. Låt dina ord alltid åtföljas av handling.

1. Gör budskapet tydligt!

8. Förlita dig helhjärtat på den helige Ande.

2. Skapa vänskapsband innan du försöker övertyga! Låt människor få tillhöra gemenskapen innan de är övertygade. 3. Var alltid uppriktig! Dina svagheter ger Gud äran. 4. Förbli passionerad! 5. Ta del i det övriga samhället!

Rich och Dawncherée Wilkerson

6


Tisdagens förmiddagsseminarier upplevnågot annat. Han lyssnade på mannens de de flesta som de mest berörande. berättelse under det att fängelsevakten Först ut var den svarte människorättshela tiden satt med. Bryan förstod advokaten Bryan Stevenson. Att lyssna att han var mentalt handikappad. Det till honom var som att lyssna till en framkom att han kom från ett mycket modern Martin Luther King. Han dysfunktionellt hem med missbrukande berättade om sitt arbete med att hjälpa föräldrar. Han hade blivit psykisk svarta och psykiskt handikappade sjuk och försökt medicinera sig som dömts till långa fängelsesjälv. Det blev omöjligt att bo straff att få rättvisa. 2,5 % av hemma. Han blev hemlös och befolkningen i USA sitter i började med droger för att fängelse, många med livslånga lindra sina symptom. I ett straff. Då vi demoniserar andra drogrus kombinerat med en genom våra berättelser panikattack högg han skapar vi ett samhälle av ihjäl en annan person motsättningar. Knarkare som han trodde var en är per definition inte demon. kriminella. De har ofta Nästa gång då Bryan Stevenson upplevt traumatiska Bryan kom för att händelser som skadat dem. De behöver träffa sin klient möttes han av en helt psyk- och läkarvård. annan attityd från fängelsechefen. De rasistiska dekalerna på fängelsechefens I arbetet för rättvisa måste också bil var borta. Han tackade istället Bryan behovet av försoning räknas med. för hur han hade lett samtalet med den Försoning kommer efter bekännelse. intagne pojken. Förut hade han trott att Det leder till att vårt sinne förändras hans egen livshistoria var värre an alla och hoppet kan börja gro. Hopplöshet andras. Det hade lett till hat mot dem skapar aldrig rättvisa, men ibland måste som var annorlunda och sämre i hans vi göra saker som är både påfrestande och ögon. Under samtalet med den unge obekväma. mannen hade han insett att fångens liv Bryan berättade om ett besök på ett varit mycket värre. Vem var han att döma fängelse av en ung man som dömts till ett andra på förhand? mycket hårt straff. Efter en förnedrande visitation som utfördes av en rasistisk Bryan menade att han representerade fängelsechef mötte han en svart man de brustna själarna i samhället, de som som bad om en milkshake. Bryan blev behöver nåd. Han gav flera exempel på förvånad över att han inte önskade sig hur han kunnat hjälpa människor att få 7


rättvisa. Många exempel var så gripande att folk grät öppet i bänkarna. Efteråt möttes han av stående ovationer – något jag aldrig upplevt tidigare på någon Ledarskapskonferens i Royal Albert Hall.

stå, respektive sitta. Ibland fick de lite mat men Immaculée förlorade halva sin kroppsvikt och hela sin familj under de fasansfulla månader folkmordet pågick. Då hon kom ut från toaletten var hon full av rädsla och vrede över vad som hänt. Hon hade mycket svårt att förlåta sina fiender och det var omöjligt för henne att be hela bönen Fader Vår. Det blev nödvändigt att be Gud om hjälp att kunna förlåta. Just denna villighet att förlåta öppnade för Gud att hjälpa henne.

Efter honom berättade Immaculée Ilibagiza från Rwanda om sina upplevelser från folkmordet i Rwanda. Hon tillhörde Tutsi-stammen, kackerlackorna, som de kallades av Hutuerna som ville utrota hela stammen. Hennes pappa hade fått löfte från en protestantisk pastor att hon kunde få gömma sig på deras toalett till dess att de värsta förföljelserna var över. På den tre kvadratmeter stora toaletten tillbringade hon 91 dagar, till slut tillsammans med 8 andra kvinnor. De fick turas om att

Ju mer hon förlät desto friare blev hon. Hon bad med Jesu ord: ”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör.” En dag fick hon ett tilltal av Gud: ”Om du fortsätter att förtrösta på mig skall jag göra mer för dig än din jordiske far någonsin kunnat göra.” Hon tänkte: ”Vad skulle Jesus ha gjort? Gråtit eller gjort något gott? Gud tog hela min familj, men istället vann jag hela världen. Det går inte en vecka utan att jag befinner mig någonstans i världen och talar om vikten av att förlåta.” ”För allt i världen, förlåt andra”, underströk hon. ”Se till att du alltid vandrar i kärleken – då kan du trösta andra som gått igenom samma sak!” ”Om jag kan förlåta, då kan alla andra göra det! Det ligger så mycket frid och frihet i förlåtelsen.”

Immaculée Ilibagiza

Immaculée fick en dag möta mannen som mördat hennes familj, i fängelset. Han var en spillra av sitt forna jag. Varje 8


dag hade han blivit misshandlad av fångvaktarna som aldrig ville sluta att hämnas illdåden. Immaculée berättade att Gud gett henne nåden att förlåta och fylldes av vemod istället för hat då hon såg mannen. Hon uppmanade fängelseledningen att inte fastna i hat. Då skulle också deras liv bli förstörda. Idag arbetar Immaculée på FN med särskilt ansvar för att hjälpa kvinnor som utsatts för övergrepp i krigssituationer.

givande. Även om alla kunskaper inte kan omsättas direkt i arbetet så var de värdefulla. Vilka förväntningar hade du på konferensen? Att få tid att fördjupa mig i lite större begrepp som försoning och förlåtelse, de ämnen som konferensen handlade om. Vilka var dina starkaste intryck? Bryan Stevenson gjorde starkast intryck. Hans medmänsklighet, att han insåg att vi alla är trasiga i varierande grad och det är därför vi måste jobba med de här frågorna. John Maxwells svar på frågan om vilken slags ledartyp Donald Trump är var också en aha-upplevelse. Han menade att president Trump inte är en ledare utan en förhandlare med överraskningsmomentet som taktik. Det förklarar en hel del tycker jag.

Denna Ledarskapskonferens var både konstruktiv och utmanande samtidigt som den berörde på djupet. Christel Espenkrona från Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm var också med på konferensen. Vi ställde några frågor till henne: Varför ville du åka med på Ledarkonferensen i London? Förra årets konferens var mycket

Vad bär du med dig hem i arbetet från konferensen? Tolerans och en djupare förståelse av hur trasiga vi alla är. Man kan inte hålla ett dåligt beteende emot någon för evigt. Kunde Immaculée förlåta människorna som mördat hela henne familj och förstört sitt eget land så kan ju jag förlåta andra för deras märkliga beteenden och bristande kunskap!

9

Christel Espenkrona


Delar av SMR:s styrelse

Svenska missionsrådets årsmöte i Malmö 2018

hotar demokratin. Därför har SMR under året fört samtal med Margot Wallström i den svenska regeringen och haft ett antal seminarier för regeringsföreträdare och tjänstemän i nationer där okunnigheten om vad religionsfriheten innebär är utbredd. SMR har under året fördelat närmare 190 miljoner SEK från Sida i arbetet för en bättre värld. Evangeliska Brödraförsamlingen har inte förmedlat en enda krona sedan vi var engagerade i projektet Star Mountain i Ramallah i Palestina. Något att ändra på? Dessa samlingar innebär en god möjlighet för oss som en av Sveriges minsta missionsorganisationer att bli delaktiga i ett större sammanhang och knyta goda kontakter med företrädare för andra missionsorganisationer och olika samfundsledare.

Text: Klas Lindberg Den 16-17 maj samlades SMR och Sveriges kristna råd till gemensamt årsmöte i Malmö. Temat var ”Fredliga och inkluderande samhällen”. I ett särskilt seminarium belystes religionsfrihetens betydelse i en demokrati. ”Ingen demokrati utan religionsfrihet”. Det konstaterades att kunskapen om religionsfriheten är låg idag, till och med inom vår egen regering, Religionsfriheten som är en av de mänskliga rättigheterna innefattar friheten att ha och utöva sin egen tro eller övertygelse, frihet från religion och frihet att byta religion eller övertygelse. Okunnighet om denna frihet

Den öppna och ärliga ekumeniska dialogen är uppfriskande! 10


Gudstjänst i Burrell

Den Lutherskaherrnhutiska kyrkan i Albanien firar 25-årsjubileum i sommar!

många behöver också ekonomisk hjälp för sina resor. Vi vill därför också passa på att tacka dig som skänkt gåvor till vårt missionsarbete. Man hoppas att närmare 150 personer kan närvara vid jubiléet. Arbetet i Albanien växer, sakta men säkert och nu arbetar man på sju olika platser i Albanien. De senaste sex åren har vi samarbetat på Sommarbibelläger och i Ledarutbildningen. Det är en stor förmån att få vara delaktig på ett litet hörn i en ung kyrkas utveckling, att få följa hur unga människor växer i ansvar och mognad. Tiden som vi tillbringat tillsammanas med de inhemska ledarna har också lett till en allt djupare vänskap. Var gärna med oss i förböner för denna kyrkas fortsatta tillväxt. Snart får de sin första egna präst, en kvinna, Dena Grillo Furtazi: Be särskilt för henne om vishet och kraft att leda.

Text: Klas Lindberg Den 16 och 17 juni 2018 firar den unga kyrkan i Albanien sin 25-årsdag. Från Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm kommer Ole Alvin och Klas Lindberg att närvara vid det glada firandet. Församlingen i Stockholm har bidragit ekonomiskt för att möjliggöra jubileumsfirandet. Det betyder mycket för de fattiga albanska kristna att kunna genomföra ett sådant här arrangemang. Lokaler behöver hyras, mat anskaffas och

11


Vem var Carl Olof

Rosenius? Text: Klas Lindberg

M

ed anledning av att det i år är 150 år sedan som Sveriges genom tiderna störste lekmannapredikant dog vill vi i Herrnhuts Brödramission uppmärksamma denne man och försöka skissera ett porträtt av honom och belysa hans betydelse. Han kom att bli frontfigur i den nyevangeliska väckelse som gick fram under mitten av artonhundratalet och framåt. Den missions- och lekmannarörelse som bildades inom Svenska kyrkan fick namnet Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Till sina rötter räknar den förutom pietismen och metodismen också herrnhutismen, varifrån den hämtade sitt starka engagemang för missionens sak.

12


I

Historisk bakgrund

boken ”Vad varje svensk bör veta” (Albert Bonniers förlag 2004) finns Carl Olof Rosenius omnämnd med endast en rad i en kort artikel om Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Det står: ”Grundaren hette Carl Olof Rosenius”. Inte ens rent historiskt är detta påstående korrekt. Det var Hans Jacob Lundborg som var initiativtagaren till EFS bildande. Denna korta och slarviga notis om Sveriges mest betydande lekmannapredikant någonsin – är talande. För det stora flertalet är Carl Olof Rosenius idag okänd. Carl Olof föddes i Nysätra, Ånäset, i Västerbottens län den 3 februari 1816. Han var son till prästen Anders Rosenius och hans maka Sara Margareta Norenius. Carl Olof var det tredje av sju barn. Under stormaktstiden hade kyrkan ett mycket starkt grepp om den svenska befolkningen. Den lutherska ortodoxin var den enda läran som var accepterad i riket. I kyrkolagens första kapitel kunde man läsa att alla medborgare i Sveriges land skulle bekänna sig ”endast och allenast till den evangelisk-lutherska tron, sådan den fått sitt uttryck i augsburgska bekännelsen och till sin andemening blivit förklarad i konkordieboken”. Den som avföll från landets ”rätta religion” skulle mista sitt ämbete, förvisas ur riket och aldrig ”njuta arv, rätt eller rättighet inom Sveriges gränser”. Det var strängt förbjudet att ”upptänka eller utsprida villfarande meningar eller bruka några anstötelige ordasätt”.

Att byta religion eller trosåskådning var i princip otänkbart. Varje medborgare hade kyrkoplikt vilket innebar att man var tvungen att gå i söndagens högmässa om man inte kunde visa tungt vägande skäl till varför man måste utebli. Överträdelser straffades hårt. Vid upprepade försummelser sattes man i stocken utanför kyrkan till allmänt beskådande och hån. Gudstjänsterna var ofta formella med timslånga predikningar. Dessa lärda utläggningar gick inte sällan över folkets huvuden. Många var dessutom fortfarande analfabeter. Prästerna gav befolkningen den frälsande kunskapen genom sina husförhör som oftast hölls före söndagens högmässa. Luthers lilla katekes blev gemene mans bibel. Skarabiskopen Jesper Svedberg menade att ett rätt utfört katekesförhör var mer uppbyggligt än tio predikningar. 13


Pietismens uppkomst och spridning till Sverige Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet visade sig dock tecken på ett visst andligt uppvaknande på olika platser i Europa. Pietismen – en inomkyrklig fromhetsriktning som betonade den personliga omvändelsen och ett liv i allvarlig och innerlig Kristusefterföljelse fick spridning bl. a. genom präster som studerat under professor August Herman Francke på universitetet i Halle, ett centrum för pietismen. Pietismen spreds även genom hemvändande soldater som upplevt nederlaget vid Poltava. I krigslägren hade de mött pietistisk hjälpverksamhet. Pietisterna samlades gärna i konventiklar, mindre bönegrupper, där man läste bibeln tillsammans, bad brinnande böner och sjöng ur Mose och Lambsens visor. Dessa samlingar leddes av vanliga kristna. Ibland kunde det dock förekomma störande och känslomässigt överdrivna inslag under dessa samlingar som leddes av lekmän. Denna period brukar kallas den konservativa kyrkvänliga pietismen som krossades genom konventikelplakatet. Den kom dock att avlösas av en mer radikal och kyrkfientlig pietism, den s. k. radikalpietismen.

Konventikelplakatet Det gällde att bevara enheten i riket och då var det oerhört viktigt med en enda religion med ett enhetligt uttryck. I Stormaktstidens anda tillgrep man tvångsmedel och förbjöd dessa pietistiska konventiklar 1726. Detta

Ånäset i Västerbotten 14


drygt 31 000 SEK, alltså något över en svensk genomsnittlig månadslön före skatt. Andra tillfället kostade 400 daler Silvermynt eller tre veckor i fängelse på vatten och bröd. Händer det en tredje gång väntade två års landsförvisning. Deltagarna fick böta första gången 40 daler Silvermynt, andra gången dubbelt och tredje gången fyradubbelt. Konventikelplakatet hade under sin långa tid (från 1726- till 1858 = 132 år!) orsakat svåra lidanden och mycken förföljelse av de väckta som längtade efter en levande förkunnelse och ett heligt liv i kärleksfull gemenskap med trossyskon. Många hade satts i fängelse eller skilts från sina barn. I Norrland visade det sig vara svårt för prästerna att i alla stycken följa konventikelplakatet. Pga. de långa avstånden kunde inte prästerna hinna med sitt uppdrag och man tillät därför vissa beprövade lekmän att leda samlingar i hemmen där Luthers postillor och bibeln lästes. På så vis skaffade sig allmogen en ovanligt god och gedigen bibelkunskap. När sedan de nya andliga vindarna blåste fanns en god grogrund för denna nyevangeliska väckelse som bredde ut sig både geografiskt i Norrland och i Mellansverige. På Västkusten och i Skåne lyssnade man gärna till Henric Schartaus stränga förkunnelse. Herrnhutismen hade kommit till Sverige i mitten av 1700-talet och fått nedslag i huvudstaden och i Göteborg samt i östra Skåne, Karlskrona, Uddevalla med flera platser. Den spreds inte minst genom väckta präster. Som mest fanns ett tusental hernhutare i Sverige, spridda över landet.

August Herman Francke plakat ”Kongl. Maj:tz Placat Och Förbud” innehöll bestämmelser om hur föräldrar och husfäder skulle uppfostra och undervisa sina barn och sitt husfolk. Det var tänkt att motverka ett syndigt och ogudaktigt leverne, spel och dryckenskap. Men udden var riktad mot de andliga rörelserna och gav prästerna en större makt att kontrollera det andliga livet. Denna förordning avskaffades först 1858 trots att 1809 års regeringsform säger att ”Konungen skall ingens samvete tvinga eller tvinga låta”. För dem som höll en konventikel i sitt hem eller ledde en sådan väntade dryga böter om han eller hon upptäcktes. Vid första överträdelsen skulle bötas 200 daler silvermynt eller om det saknades pengar avtjänas 14 dagar i fängelse på vatten och bröd. 200 daler Silvermynt motsvaras i dagens penningvärde av

15


Rosenius som barn

bindeln och upptäckte att han stannat precis framför en djup brunn. Ett steg till och hans liv kunde ha tagit slut. Detta lär ha hänt i Sävar. Efter den skrämmande upplevelsen avstod Carl Olof från liknande experiment. Då Carl Olof var tolv år gammal skrevs han och hans äldre bror Anton in i Piteå skola. De reste med forbönder in till staden. På vintrarna fick de springa bredvid släden för att hålla sig varma. Ändå betraktade Carl Olof sin uppväxttid som lycklig. Carl Olof hade ett mycket känsligt samvete. Det berättas att hans bror var duktig på att teckna. Han sålde sina alster till kamraterna. Då hans pappa fick reda på det frågade han hur mycket han tog betalt för en teckning svarade han: Jag tar så mycket jag får. Du får inte ta mer än en skilling styck, slog pappa fast. Han ansåg det vara att utnyttja sina vänner att ta mer betalt. Det kunde dock senare hända att Anton tog två skilling eller mer vid försäljning. När Carl fick reda på det blev han mycket orolig för sin bror och sade: ”Hör du Anton, du blir inte salig om du tar mer för teckningarna än vad pappa sagt att du får. Du har inte bara brutit mot din pappa utan även mot Gud i det fjärde budet.”

Det sägs att Carl Olofs mor redan före hans födsel haft aningar om att barnet hon bar på skulle bli ett redskap för Gud. Då hon senare under en resa med den lille pojken räddades ur en livsfarlig situation då hästen skenade styrktes hon i tron att hennes son skulle bli rikt använd av Gud. Han visade tidigt stort intresse för det andliga. De jämnårigas lekar lockade honom inte. Istället kunde han dra sig undan för att be i någon skogsbacke. Han läste gärna bibeln och deltog flitigt i konventiklarna. I skolan hade han fått omdömet att han hade en ”snabb fattningsförmåga och ett synnerligen redigt och klart förstånd”. Trots detta utmärkte han sig inte i studierna och slutade sin skolgång med relativt medelmåttiga betyg. I all sin andliga iver och fromhet plågades han ändå av tvivel. Frågan: ”Finns Gud verkligen?” gnagde i hans inre. För att få ett svar bestämde han sig en gång för att med förbundna ögon gå tvärs över den stora gårdsplanen bakom ladugården. Om han då skulle komma rakt på ladugårdsknuten skulle det vara tecknet på att Gud finns. Han hade inte tagit många steg förrän han greps av en stark ångest. Det var som om en osynlig hand hejdade honom. Han slet av sig

Piteå från Suecia antiqua et hodierna.

16


Umeå sett från vattnet.

Ett annat exempel på Carls känsliga samvete ges från hans studietid. Han besökte Piteå under midsommartid en gång och fick nattlogi hos en äldre dam. På morgonen kokade hon kaffe och gräddade våfflor för att bjuda sin gäst på. Hans pappa hade dock förbjudit honom att dricka kaffe och han talade om för sin värdinna att han inte ville handla mot sin fars vilja. Hon invände: ”Men nu ser väl inte din pappa dig och jag tänker inte springa till Burträsk för att skvallra.” Rosenius svarade: ”Tror ni då att jag skulle göra det fastän min far inte ser mig?” Och så åt han våfflorna med god aptit men lät bli kaffet.

Till sist släppte dock ångesten över synden och han kunde med stor glädje erkänna att han nu hade blivit född på nytt. Rosenius räknade själv denna händelse som sin omvändelse. Från den dagen försummade han aldrig sina andaktstunder. Han vittnade om Jesus bland sina kamrater. De kallade honom för ”den lille reformatorn” och hånade honom för att hans pappa födde människor en gång till. Hur bar han sig åt egentligen? Denna ”förföljelse” vägde lätt för Rosenius i jämförelse med den trygghet och glädje som fyllde honom sedan han blivit en kristen.

Ungdomsår och omvändelse Under studietiden i Umeå dit han kommit vid 13 års ålder började Rosenius att förutom bibeln läsa Luthers skrifter. Under sommarlovet kom han i kontakt med Pontoppidans trosspegel med dess beskrivning av 8 sorters tro och sade lite skämtsamt: ”Nå, då är det väl bäst att spegla sin tro.” Han läste med intresse men blev plötsligt mycket betänksam när han insåg att han saknade de kännetecken på en rättfärdiggörande tro som Pontoppidan talade om. Denna trosspegel hade blottat hans inre tomhet. Han var inte född på nytt. Denna upptäckt ledde honom in i en långvarig troskamp.

17

I Härnösand, där han gick i gymnasiet kände han sig ensam. Han satt mest på sitt rum och läste bibeln. Gick han till domkyrkan ”frös hans själ”, även då biskopen Frans Mikael Franzén predikade. Han längtade tillbaka till Umeå. Det var den bygd där han kände sig som mest andligt hemma. Han hade lätt för att lära, men hans skolbetyg i samhällsämnen och flit blev ganska medelmåttiga. Hans bästa ämnen var teologi och matematik. Rosenius hade en andlig mamma i Maja Lisa Söderlund (f 1794). Hon bodde i Storkåge, en by utanför Skellefteå. Henne skrev han ofta brev till och kallade henne ”profetissan i Storkåge”. Hon var


“Men då du släpper in Jesus ser du hur synden överflödar. Men du skall också få upptäcka att han gör rent hus!”

18


Universitetsstudier och tvivel

Uppsala universitet en praktisk kvinna med ett sällsynt djup och en osedvanligt god själavårdare. Rosenius brevväxlade med henne ända till sin död. För henne var livet i Kristus det väsentliga och hon valde att inte inlåta sig i de teologiska strider som pågick. Som exempel kan nämnas att hon en gång på en predikoresa genom Skellefteå, Lövånger och Nysätra socknar blev utfrågad om hon ansåg att det var viktigt att predika Mose lag för att människor skulle få kunskap om sin synd. Hon lär ha svarat: ”Den som kommer till Jesus kommer till det fullkomliga ljuset och ser sina synder mycket bättre än i lagens ofullkomliga ljus… Då du stiger in i ett mörkt rum ser du ingenting av det som finns i rummet. Så kommer dagsljuset och du upptäcker alla föremålen i rummet. Men då solen strålar in ser du alla dammkornen och all smuts. Mose lyser och du ser många synder. Johannes Döparen lyser och du ser ännu flera. Men då du släpper in Jesus ser du hur synden överflödar. Men du skall också få upptäcka att han gör rent hus!” Så kunde denna kvinna tala! 19

Rosenius skrevs in vid den filosofiska fakulteten i Uppsala den 6 februari 1838. Det var tänkt att han skulle ta antingen en studentexamen eller en filologiskfilosofisk examen, något som krävdes för att kunna skrivas in vid den teologiska fakulteten. Hans bror Anton lyckades ganska snart med både student- och prästexamen, men för Carl Olof bar det emot att ägna sig åt världsliga ämnen. Han kände stor olust inför tanken. Också studentlivet framstod för den känslige Rosenius som både motbjudande och skrämmande. Han blev sjuk och kämpade med en svag ekonomi. Till slut gav han upp. Han reste söderut till Länna Gård 2,5 km söder om Stockholm för att bli informator åt grevinnan Lovisa Mariana Charlotta von Schwerins två söner. Där blev han kallad magister, en titel som han behöll hela livet. I Länna upplevde han sitt livs värsta troskriser och kände sig mycket ensam. Han träffade inte en enda människa på ett helt år som frågade efter Gud. Det tvivel som särskilt upptog hans tankar var tvivel på att bibeln verkligen var inspirerad av Gud, om den är Guds Ord.


Länna gård som den ser ut idag

Mötet med George Scott Mitt under sin värsta troskamp nåddes han av ryktena att en engelsk präst i huvudstaden, kallad George Scott bedrev en verksamhet som var något utöver det vanliga. Han praktiserar säkert själavård, tänkte Rosenius och beslöt sig för att få till ett möte med honom. Kanske kunde Scott hjälpa honom? 1839 möttes Rosenius och Scott för första gången och han berättade snart om sina tvivel för den okände Scott. Han gav Rosenius rådet att fråga sig om onda människor verkligen kunde skriva en bok med ett sådant storslaget innehåll. Och hur kunde onda människor skriva så ärligt och avslöjande om sig själva? Hur skulle denna bok ha kommit till med en så djupt liggande röd tråd om den inte vore inspirerad av Gud? Den har ju trots sin tillkomst av flera tusen år ett sådant enhetligt och sammanhängande innehåll. Rosenius kom inte på några invändningar och bestämde sig för att läsa bibeln igen och be. Tyvärr återkom tvivlen och han kände

sig tvungen att uppsöka Scott ännu en gång. Då fick han det ovanliga rådet att på ett pappersark, på ena sidan skriva upp allt som talade för att bibeln är Guds Ord och på den andra allt som talade emot. Rosenius gick hem och efter tre dagar hade han återfått vissheten att bibeln verkligen är Guds Ord. Han skakade och grät av glädje på sitt ensamma rum. Nu såg han allt klarare än någonsin tidigare och barnatrons djupa förtröstan infann sig åter i hans inre. Genom sina många djupa och svåra tvivelsperioder och troskamper hade Rosenius själv blivit förberedd för sin viktiga uppgift som själavårdare i framtiden. I nästa nummer av Herrnhuts Brödramission fortsätter berättelsen om Carl Olof Rosenius, hans samarbete med George Scott och vad det fick för konsekvenser, hans teologi och hans betydelse som själavårdare och förkunnare i och utöver vårt land. 20


Samlingssalen i Berthelsdorf där anden föll

Rapport från synoden 2018 i Herrnhut Text: Klas Lindberg

V

artannat år samlas representanter för Brödrakyrkans alla församlingar och missionsorganisationer ifrån Tyskland, Nederländerna, Skandinavien och Baltikum till en åtta dagar lång konferens. Varje dag börjar 8.30 med bibelstudium en timme i grupper. Därefter följer presentationer och förhandlingar fram till kl. 22.00. Brödrakyrkan är ultrademokratisk och alla har rätt att yttra sig och alla har rätta att rösta. Varje inlägg översätts antingen till tyska, holländska eller engelska, beroende på vilket språk det gjorts. Röstandet används mycket flitigt. Alla slags frågor tas upp, alltifrån finansiering, mission och missionsstrategier, kyrkoordning och liturgi, teologi, till krishantering. Ofta avslutas ett tema eller ett val med en sång. De allra flesta av dessa ärenden

21

har mycket lite med vårt arbete i Sverige att göra, utan speglar mer de traditionella kyrkornas arbete på kontinenten. Denna synod färgades av ett mycket tragiskt dödsfall. Den nederländske representanten för den holländska missionsorganisationen Zzg Mark de Vos avled på vägen från Holland till Herrnhut i en motorcykelolycka. Det som var tänkt att bli hans första synod blev hans sista. Han ansågs vara ett stort framtidslöfte, en älskad småbarnspappa och make. Alla visade stort deltagande och synoden beslöt att avsluta sig själv två dagar tidigare för att alla från Holland skulle kunna komma hem i tid till söndagen och möta sina församlingar och berätta om dödsfallet och trösta de sina. Alla returresor avbokades och en insamling gjordes för en gemensam bussfärd tillbaka till Holland.


Brödrakyrkans äldsta historia Många frågar oss: vilka är ni egentligen och vilka kopplingar har ni till Svenska kyrkan? Text: Klas Lindberg

22


D

et korta svaret är: Vi är en fristående del av Svenska kyrkan med rötterna i 1700-talets herrnhutiska väckelse. I Sverige finns två Evangeliska Brödraförsamlingar, en i Stockholm och en i Göteborg. De är inte organiserade som vanliga församlingar utan mer som societeter eller som ”öppna vänkretsar”. Vi bekänner oss till den evangelisk-lutherska tron men är också ekumeniskt inriktade. Våra stadgar säger att prästen som leder arbetet i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm skall vara prästvigd antingen i Svenska kyrkan eller i en kyrka som Svenska kyrkan har ämbetsgemenskap med utifrån Borgåöverenskommelsen. Vi har i tidigare nummer skrivit om herrnhutismens DNA och redogjort för den herrnhutiska kyrkans historia från 1727 och framåt. Brödrakyrkan, som den herrnhutiska kyrkan också brukar kallas har dock en längre historia och brukar räkna sina rötter ända tillbaka till 1447, alltså 70 år innan reformationen började. Det är med andra ord en av de allra äldsta protestantiska kyrkorna i världen. Martin Luther uppskattade de Böhmiska bröderna mycket och han hade personlig kontakt med en av ledarna, Lukas av Prag (1458-1528).

som uppstod kring förreformationens mest kända företrädare, rektorn vid Prags universitet Jan Hus. Han blev en mycket omtyckt predikant som inte drog sig för att gissla den katolska kyrkans världslighet under medeltiden. Vid konciliet i Konstanz exkommunicerades han och överlämnades till staten för att avrättas. Han brändes på bål och lär ha sagt då lågorna slickade hans kropp: ”Idag bränner ni en gås (=”hus” på tjeckiska) men det kommer en svan som ingen ska kunna bränna.” Hans efterföljare uttryckte åtskilliga krav på kyrkliga reformer, bland annat att evangeliet fritt skulle få predikas på folkets språk, att nattvarden skulle delas ut under båda gestalterna, bröd och vin till alla och att kyrkan skulle vända tillbaka till urkyrkans lära och liv. Den första ledaren för Brödrakyrkan hette Broder Gregorius. Han dog 1474. De skapade en kristen kommunitet i Kunvald i nordöstra Böhmen och kallade sig ”Bröderna efter Kristi lag” (fratres legi Christi). Den första kommuniteten accepterade Bergspredikan som sitt rättesnöre och iakttog en fredlig och disciplinerad livsstil. De svor varken eder eller bar vapen. Eftersom de ofta blev förföljda höll de för det mesta till på avlägsna platser långt ifrån städer. 1467 skilde de sig från den etablerade, katolska kyrkan och valde sina egna präster och biskopar. Trots svår förföljelse vann de förvånansvärt många anhängare, men deras antal översteg aldrig 5 % av befolkningen.

Den äldre Brödrakyrkan uppstod 1447 då de tidiga bröderna organiserade sig i små oberoende grupper som vägrade böja knä för Rom och istället lyfte fram urkyrkans livsstil som ideal. Denna kyrka fortlevde ända fram till 1620 i Böhmen och Mähren i det dåvarande Tyskland, numera Tjeckien då den upphörde till följd av den katolska kyrkans dominans. Brödrakyrkan föddes ur den väckelse

Nästa betydande ledare hette Lukas av Prag, (1458-1528) samtida med Martin 23


Luther. Han introducerade en ny princip för teologisk reflektion där han skilde mellan det som var grundläggande för frälsningen, vad som var nyttigt och vad som var mer tidsbundet. Till det som var avgörande för frälsningen räknade han sex grundläggande faktorer: 1. Guds verk i skapelsen. 2. Kristi verk i försoningen och återlösningen. 3. Den helige Andes gåva. 4. Människans gensvar i tro.

i alla sina göranden och låtanden. Under broder Lukas ledning skapades varma vänskapsband till Martin Luther och andra representanter för den tyska reformationen. Under hela 1500-talet upplevde Brödrakyrkan fortsatta förföljelser men upplevde också tillväxt i Polen och i delar av Mähren. De skapade den första protestantiska psalmboken och publicerade ett antal katekeser och trosläror. Tjeckerna fick sin första bibel på sitt eget språk Kralice - bibeln som bestod av sex tjocka band (1579-1594).

Under 1600-talet uppnådde Brödrakyrkan en kort tid av officiellt 5. kärlek. erkännande 1609, men efter att de 6. och hopp. tjeckiska protestanterna blivit besegrade i slaget vid Vita Berget 1620 mötte de Till det som var nyttigt ansåg han allt som återigen allvarlig förföljelse. Många var viktigt i tjänsten och själavården. Det tvingades i exil, andra rekatolicerades tidsbundna och kulturellt betingade kunde med tvång. Tusentals lämnade Böhmen ändras då samhället förändrades. och Mähren och begav sig till Polen En kristen bör följa Kristus varje dag, 24 för att få skydd, bland dem den unge,


Herrnhut fotograferad från bönetornet

begåvade prästen Amos Comenius (1592-1670). Andra praktiserade sin tro i hemlighet. Den Westfaliska freden 1648 gav katolikerna åter kontrollen över Tjeckien och allt hopp om att kunna bygga upp Brödrakyrkan i hemlandet slogs i spillror. Amos Comenius blev den gamla Brödrakyrkans siste biskop. Han blev professor och en enastående pedagog vars enkla skolstadga för en kristen skola utgjort grunden också för det svenska skolväsendet genom flera hundra år. Under stormaktstiden då Sverige styrde över hela Östersjön och länderna som låg runt Östersjön bodde Comenius en tid i Pommern, vilket hörde till Sverige. Gustav den andre Adolfs högra hand, rikskanslern Axel Oxenstierna beordrade honom då att skapa en skolordning för den svenska skolan vilket han motvilligt utförde. Utöver denna ordning skrev han 17 böcker i ämnena didaktik och

pedagogik för den svenska skolan. Inom pedagogiken är Comenius idag ett känt namn världen över. Amos Comenius dog i exil i Amsterdam 1670 och med honom upphörde den gamla Brödrakyrkan, dock inte helt och hållet. De efterföljande åren brukar kallas ”den fördolda sädens tid”. Då fördes traditioner och värderingar från den gamla Brödrakyrkan i hemlighet över till efterföljande generationer mellan ett antal familjer i Mähren. (Det internationella namnet på Brödrakyrkan är ”The Moravian Church” vilket syftar på Mähren = Moravia, på latin och engelska.)

25

Först i samband med den herrnhutiska väckelsens uppkomst kunde Brödrakyrkan åter komma till heders och med sitt bidrag vara till stor välsignelse i det fortsatta arbetet för Guds rike.


Ekumenisk gudstjänst i Humlegården

P

man önskade att man kunde spola tillbaka tiden och höra alltihop en gång till. Klas Lindberg predikade över pingstdagens text från Apostlagärningarna 2 utifrån rubrikerna: 1. Församlade 2. Förvånade 3 Förvånade. Gudstjänsten avslutades med bön och mer musik. En kollekt till Ny Gemenskap som gav drygt 5500 kronor togs upp och så vidtog kyrkkaffet. Alla församlingar hade tagit med sig kaffe och bullar för minst 20 personer. Inte en bulle blev över! Att få mötas på detta sätt är värdefullt. Vi är kristna från alla olika samfund på Östermalm och hör ihop; vi är syskon. Möjligheten att få stifta nya bekantskaper, att ta tid för samtal togs till vara av många. Vädret bidrog starkt till att många dröjde sig kvar. Det är ett gott tecken då kyrkkaffet tar längre tid än gudstjänsten. Ett stort tack till Oscars församling som främst genom Bo Lindberg tog ett stort ansvar för att gudstjänsten kunde genomföras!

Text: Klas Lindberg

ingstdagen 2018 bjöd på underbart sommarväder. Den traditionsenliga ekumeniska pingstgudstjänsten kunde för första gången på två år hållas utomhus. Över tvåhundrafemtio besökare hade hittat till Humlegårdens nordvästra del och de fåtaliga bänkarna fylldes snabbt. De flesta fick sätta sig på en filt i gräset. Frälsningsarméns blåsorkester spelade glad välkomstmusik och kyrkokören från Engelbrektskyrkan bjöd på ljuva vårtoner. Den allra vackraste musiken stod dock vår egen Margareta Bengtsson som fyllde rymden under lindarna med sin klockrena sopran, ackompanjerad av himmelska harpoklanger. Det hela var så vackert att 26


Kyrkoherde Hans Gård i smaspråk med sin gamle skolpräst

Vårutflykt med Evangeliska Brödraförsamlingen Denna gång styrde vi kosan mot vår närmaste skärgård, Gustavsberg, Värmdö och Vaxholm. Text: Klas Lindberg

D

en varma försommaren hade skapat en explosion av färger och dofter. Plötsligt blommade allt på en gång. Vi njöt av färden till Värmdö gamla kyrka där vi möttes av kyrkoherde Hans Gård som höll i andakten. Han utgick från att Värmdö kyrka då den

byggdes på 1300-talet låg vid vattnet och tjänstgjorde som något av en hamn för besökare. På samma sätt vill kyrkan idag vara en hamn för sökare och vandrare. Vi fick en intressant genomgång av kyrkans historia och sedan blev det kaffe vid hembygdsgården i solskenet. 27


I Gustavsberg besökte vi Konstmuseets glasutställning. Somliga tog tid att shoppa på den stora Outletbutiken med glas och porslin och snart blev det dags att inta den efterlängtade lunchen på Bistro Gustavsberg. Laxen

smakade utmärkt och den långa väntan på servering bidrog till att smaklökarna blivit mycket lätta att tillfredsställa. Min mormor sade alltid: ”Hungern är den bästa kryddan!”

28


Hembygdsgårdens café i Vaxholm

En oplanerad resrutt på små landsvägar visade sig vara alldeles åt skogen. Vi fick vända och det var nära att bussens bakdel fastnat i ett dike. Gustavsberg och Värmdö passerades för andra gången och efter två korta färjeturer var vi framme i idyllen Vaxholm, tre kvart försenade. Någon hade kommit på den briljanta idén att stänga av alla vägar till Vaxholms Hembygdsgårds Café så vi fick parkera bussen och ta en promenad de sista trehundratalet meter. Väl på plats belönades vi dock med ett mycket generöst utbud av bakelser och en fantastisk utsikt över viken. Vi var dock inte de enda gästerna som hittat till Hembygdsgårdens Café i solskenet. Köerna var långa till allting, men det gjorde inte så mycket för dagen var vacker, stämningen god och bakelserna när de äntligen landade i munnen – utsökta!

Altarskåpet i Värmdö gamla kyrka

Upplyftande kärlek 29


Till sist ett stort tack till våra generösa givare. Era gåvor gör skillnad. Det gör det möjligt för oss att stötta arbetet i Albanien och Lettland. Även om vårt arbete i Afrika för tillfället ligger i träda talar mycket för att vi relativt snart ska kunna återuppta vårt engagemang där. Än en gång: tack för alla generösa gåvor!

Om GDPR Även Evangeliska Brödraförsamlingen lyder under den nya personuppgiftsskyddslag som Eu beslutade ska gälla från den 25 maj 2018. Det innebär att vi inte kommer att lämna ut några personliga uppgifter utan samtycke. Våra datorer har lösenord, så att inga obehöriga kan komma åt sekretessbelagda uppgifter. Vårt adressregister kommer inte att offentliggöras. Du kan närsomhelst kontakta oss om du önskar få kännedom om vilka uppgifter vi har om dig. Om du önskar avbeställa Herrnhuts Brödramission raderar vi dina personuppgifter omedelbart. Kontakta oss gärna om du har frågor. Med förhoppning om ett fortsatt gott samarbete. /Klas Lindberg 30


Till minne av Gun Strandhult Härmed meddelas att vår kära Gun Strandhult den 17 april lämnade vår gemenskap, för en bättre i himlen. Hon blev drygt 89 och ett halvt år gammal. Vi minns Gun som en varm, nyfiken och humoristisk person med en sällsynt kämpaglöd. Trots kroppslig svaghet gav hon aldrig upp. Hon hördes aldrig beklaga sig över sin lott utan uppmuntrade istället många med sin positiva livshållning. Gun var synnerligen aktiv i den kyrkliga verksamheten, både i Brödraförsamlingen och i närområdet, där hon blev en ofta sedd och kär deltagare. Vi tackar Gud för Gun Strandhult och lyser frid över hennes minne. 31


Program juni, augusti & september 2018 Sön 24 juni kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Var inte rädd!” Klas Lindberg

Sommaruppehåll Sön 26 augusti kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Vin och olja i såren” Klas Lindberg Tis 28 augusti kl. 17.30 Välkommen på Alphafest! Börja hösten bra. Kom till vår Alphafest! Vilka får komma? Alla som tidigare gått en Alphakurs i Evangeliska Brödraförsamlingen och du som funderar på att gå en sådan kurs i höst. Vi uppmuntrar alla tidigare deltagare att bjuda med en vän som du tror skulle vara intresserad av att gå en Alphakurs i höst att också komma med på festen. Vad kostar det? Ingenting! Hur anmäler man sig? Anmälan sker till Klas Lindberg på antingen info@evangeliska.nu eller 0708 540300 Sön 9 september kl 15 Gudstjänst, Klas Lindberg Tis 18 september kl 17.30 Alpha start! Anmäl dig på alphasthlm.se, info@evangeliska.nu eller till Klas Lindberg på 0708 53 03 00

32

HBM 2 2018  

Herrnhuts brödramission nr 2 2018

HBM 2 2018  

Herrnhuts brödramission nr 2 2018

Advertisement