Herrnhuts Brödramission nr 1 2018 by Evangeliska Brödraförsamlingen

Herrnhuts

Brödramission Sveriges förste missionär i Afrika sid. 5

Kvinnan bakom världsevangelisten Billy Graham sid. 13 Glad påsk! sid. 3 Nr 1 2018 1

”Kolla, där hänger Tarzan på ett plus!” Du har kanske hört historien om lågstadieklassen som gör ett besök i den närbelägna kyrkan för första gången och en av pojkarna utbrister då han får syn på krucifixet som hänger över altaret: ”Kolla, där hänger Tarzan på ett plus!” Man kan förfasa sig över hur långt sekulariseringen i vårt land gått eller tänka att pojken har trots allt en poäng. Att han trodde att det var Tarzan som hängde över altaret är väl inte inte så konstigt. Man brukar ju oftast se honom iklädd endast ett enkelt skynke runt höfterna. Den lille pojken fattade däremot knappast hur rätt han hade i att det fruktansvärda avrättningsredskapet korset för oss har blivit ett stort plus. Vi firar snart påsk och påminns igen om den gudomliga kärlekens självutgivande kraft. Vårt minuskonto var så övertrasserat att endast en jätteinsättning kunde rädda oss. Mänsklighetens samlade skuldberg räckte långt upp i himlen. Den vackra värld vi fått som gåva från Gud hade inifrån förpestats så grundligt av vår synd så att allt höll på att brista. Då sände Gud sin son att betala priset för vårt fiasko. Så mycket synd krävde en enorm lösensumma: Guds egen sons alltigenom fläckfria liv offrades för vår skull på ett ohyvlat kors. Men det stannade inte där. På tredje dagen skedde undret. En ny tidsålder har brutit in! Nådens nya tid. Paulus skriver: “Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva, han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” (2 Kor. 8:9) Genom sin död och uppståndelse har Han gjort oss alla oändligt rika! Visst är det något att tacka för?

Med dessa ord önska jag dig en välsignad vår och en glad påsk,

Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm

Ulf Lagerström, Tjeckiens ambassadör Jiri Sitler, Klas Lindberg och Michael Hertzsch

Besök av Tjeckiens ambassadör Text: Klas Lindberg

en 16 januari fick Evangeliska Brödraförsamlingen ett celebert besök. Den tjeckiske ambassadören Jiri Sitler önskade stifta bekantskap med oss för att mer utförligt bilda sig uppfattning om hur våra kopplingar till den internationella Brödrakyrkan ser ut. Brödrakyrkan har ju en av sina rötter i Böhmen som idag är en del av Tjeckien.

Vi beslöt oss för att hålla fortsatt kontakt och ambassadören lovade oss en guidad visning av Prag i framtiden av sin företrädare i Stockholm som enligt utsago skulle vara ännu mer kunnig om Brödrakyrkans historiska rötter.

Han visade sig vara en mycket vänlig och kunnig person och den avsatta tiden för besöket försvann i ett nafs. 4

Vid avskedet överlämnades en herrnhutsstjärna till den tjeckiske ambassadören som i sin tur förärade oss ett par mycket intressanta böcker, bl. a. om ett tjeckiskt levnadsöde i Sverige.

Urspungliga hyddor i Genadendal

Hans Peter Hallbeck - Sveriges första missionär i Afrika - och kanske rentav den störste! För ett års sedan i vår tidning Herrnhuts Brödramission 2017 nr 1, gavs en relativt ingående beskrivning av hur den herrnhutiska missionen grundlades i Sydafrika. Framförallt missionspionjären Georgs Schmidts livsöde berördes. Den som framför andra kom att utveckla och stärka missionens arbete i ett senare skede var den svenske missionären Hans Peter Hallbeck. Text: Klas Lindberg

mitten av november 2017 under ett besök på den första missionsstationen som herrnhutiska missionärer byggde i Sydafrika Genadendal, ”Nådens dal” på afrikaans, samtalade jag med ortens gamle biskop Swart. Han menade att Hans Peter Hallbeck anses vara

den främste av alla missionärer som någonsin verkat i Sydafrika inom Brödrakyrkan. Han grundade över 60 församlingar och såg till att 67 kyrkor byggdes. Han var både en teoretisk och praktisk begåvning vars pedagogiska skicklighet kom att få stor betydelse i missionens arbete. Utbildningsväsendet 5

blomstrade under hans ledning. De infödda hottentotterna, senare Khoi Khoi upplevde en avsevärt förbättrad livssituation, sedan de utbildats i jordbruksskötsel och praktiskt hantverk av olika slag. Även på musikens område var han framträdande. Han skrev många psalmer och sånger och införde mässingsblåsmusiken i Kyrkan i Genadendal rymmer 2000 personer Sydafrika. Hans Peter Hallbeck kom att bli den borne Hans Peter Hallbeck utbildade sig först ledaren för missionen och lämnade vid Malmö lärdomsskola och skrevs ett ovanligt gott eftermäle – något vi in som 16-åring vid Lunds universitet. svenskar kan vara stolta över. Hans Mellan åren 1802 och 1803 verkade gravsten är dock mycket enkel och det han som informator i Göteborg och tog oss en lång stund att upptäcka den blev 1803 fram till 28 maj 1810 lärare under träden. Bokstäverna på stenen vid Brödraförsamlingens pojkskola i var nästan bortnötta av väder och Göteborg. Den 4 juni 1807 blev han vind. Jag påpekade detta för min guide medlem av Brödrasocieteten där. som höll med om att stenen verkligen Han flyttade till Tyskland och fick behövde rustas upp. anställning i Brödraförsamlingens skola i Gross-Hennersdorf. Den 14 februari 1811 blev han medlem av Vem var då denne Hallbeck? Brödraförsamlingen i Herrnhut. Från 1813 till slutet av 1814 tjänstgjorde han på Irland och därefter i Fairfield, En kort biografi: England, från januari 1815 till maj Han föddes den 18 mars 1784 i S:t 1817. Den 27 mars 1815 vigdes han Petri församling i Malmö som son till till diakon och i maj 1817 började tunnbindarmästare Jacob Hallbeck äventyret i Sydafrika. Han utsågs till och avled den 25 november 1840 i ansvarig för Brödrakyrkans mission Genadendal, Sydafrika. i Sydafrika och blev presbyter inom Brödrakyrkan 4 september 1836. 6

Dagen därefter avskildes han som biskop i Sydafrika där han utförde ett enastående arbete i missionens tjänst. Han avled 1840.

Emellertid anvisades Hans Peter 1802, genom Hylanders försorg, en tjänst som informator hos den herrnhutiskt inspirerade bagaren Björkfeldt i Göteborg. Där tog han fortsatta intryck av den herrnhutiska innerligheten och enkelheten. Tack vare sin pedagogiska skicklighet anställdes han vid Brödrasocietetens skola i Göteborg. En avgörande händelse som påverkade honom ännu mer var en resa till Brödraförsamlingens koloni och utbildningscentrum Christiansfeld som vid den tiden låg i det nordtyska Nordslesvig, numera i den södradelen av Sønderjylland i Danmark.

En mer utförlig levnadsbeskrivning: Hans Peter Hallbeck växte upp i ett fromt lutherskt hem. Genom kyrkoherde Ebbe Bring i S:t Petri församling i Malmö och sedan under sina studier i Lund hade han genom professorerna Hylander och Lemchen kommit i kontakt med herrnhutismen. Först var han skeptisk och betraktade herrnhutismen som en villolära. Möjligen var han påverkad av Schartauanismen avvisande attityd, en attityd långtifrån ovanlig. (Förra biskopinnan i Växjö Karin Lindegård vars far verkade som herrnhutisk präst i Göteborg under hennes barndom på 30-talet vittnar om att den herrhutiska linje som hennes far företrädde starkt ifrågasattes från Schartauanskt håll. Som barn tog hon illa vid sig av denna pennalism.)

Efter hemkomsten blev han medlem i Brödrasocieteten i Göteborg. Han upptog brevkontakt med den så kallade prästkonferensen i Herrnhut vilkas präster han lärde känna. Hans Peter blev alltmer intresserad av missionen, en viktig del av herrnhutismen. 1810 kom han till Herrnhut och tjänstgjorde som lärare under tre år i det närbelägna Gross-Hennersdorf, där Zinzendorf en gång tillbringat sin barndom. Från Tyskland bar det av till Irland. De herrnhutiska församlingarna och societeterna i Europa stod nära varandra och hade tät kontakt. Burkar tillverkade i Genadendal 7

Den Herrnhutiska kyrkan i Gracehill på Irland

Dåtidens mödosamma resor avskräckte dem inte från att gemensamt verka för Guds rikes och missionens sak. Hans Peter Hallbeck utsågs våren 1813 till föreståndare för den högre pojkkolan i Gracehill på Irland och blev förstelärare i latin och grekiska. Tyvärr satte Napoleonkriget käppar i hjulen för verksamheten och hans omständigheter blev till slut så svåra att han tvingades utblottad återvända hem till Sverige för en kortare period.

församlingsarbetet och det utåtriktade engagemanget måste omarbetas för att fungera bättre. Hallbeck visade sig äga goda organisatoriska egenskaper. Olika hantverksgrenar startades inom brödrahuset. Hans teoretiska och praktiska begåvning ledde till att även ett väveri skapades.

Hallbeck blir Brödrakyrkans starke man i Sydafrika

På hösten samma år kunde han dock återvända till Gracehill, varifrån han drygt ett år senare förflyttades till Fairfield i England där han blev församlingsföreståndare och ansvarig för de ogifta bröderna och pojkarna. Strukturen för

I detta läge kom en vädjan från direktionen i Herrnhut. Brödrakyrkans mission i Sydafrika visade sig behöva kraftfull ledare, och 1817 8

blev Hallbeck utsedd till att bära huvudansvaret för missionsarbetet i Sydafrika och blev ordförande i den så kallade församlingstjänarkonferensen. Hallbeck slog sig ned i Genadendal varifrån arbetet leddes. I och med att han utöver tyskan och engelskan också behärskade holländskan kunde han snabbt axla ledarrollen och rollen som organisatör. En tredje missionsstation Enon, 75 mil österut grundades 1819. Hallbeck såg till att broar byggdes, han förbättrade de inföddas levnadsstandard genom att utbilda dem i jordbruk- och trädgårdsskötsel. Ett garveri startade som blev en stor framgång. Eftersom man var angelägen om att de infödda skulle vara delaktiga i arbetet så fort som möjligt tog man till vara den inhemska arbetskraften även i skolarbetet. En förskola grundades med inhemska lärare. 1831 startades en söndagsskola

Hemel en Aarde dalen. för vuxna som saknade tillfälle att delta i vardagsandakterna, 1835 påbörjades en utbildning av infödda lärare och en slöjdskola för flickor. Hallbeck hann med att förutom allt detta arbete att outtröttligt predika det glada budskapet om Jesus Kristus och själavårda både missionärer och infödda. Musiklivet utvecklades, ja det fanns ingen ände på alla projekt som Hallbeck kastade sig in i. Nödkassan som användes för att möta människors behov av hjälp under missväxtår förstärktes. En aftonskola för äldre barn, som slutat den vanliga skolan inrättades och man övertog och upprustade ett hem för spetälska i Hemel en Aarde (Himlen på jorden”), sydväst om Kapstaden. Den blev missionens fjärde station. 9

Hallbeck satte sig grundligt in i de sydafrikanska förhållandena för att på alla sätt kunna förbättra de inhemskas levnadsvillkor. I Kapkolonin fanns i början av 1800-talet 108 000 invånare, 46 000 vita och 35 000 slavar. Brödramissionen var inte den enda missionen som arbetade i Kapprovinsen, men den äldsta. Londonmissionen som hade inspirerats av den herrnhutiska missionen bedrev också ett fruktbart arbete. De hade den stora fördelen av att ha den engelska regeringen i ryggen. Någon sådan uppbackning saknade Brödrakyrkan och ibland kom de i kläm mellan framförallt den Holländska Reformerta kyrkan och olika missionsorganisationer som kunde räkna med stöd från staten.

Gatan genom Elim, med den Herrnhutiska kyrkan längst ner att också anlägga en missionsstation bland kaffrerna vid kolonins östra gräns, nordost om Enon. Den byggdes 1828 och fick namnet Silo. Missionärskonferensen hade i Herrnhut anhållit om att dess ledare skulle vigas till biskop, vilket skulle stärka Brödramissionen i förhållande till de engelska missionerna och myndigheterna. Efter att ha utvidgat skolan i Genadendal och uppfört en kyrka i Elim reste Hallbeck 1836 till Herrnhut där han vigdes till biskop.

1837 var han tillbaka igen i Afrika. Det engelska parlamentets hade 1833 beslutat att upphäva slaveriet. Nu skulle detta beslut träda i full 1824 grundade Hallbeck den femte kraft 1838. Som biskop gav han sig stationen Elim, söder om Genadendal, ivrigt i kast med arbetet att förbättra och 1827 undersökte han möjligheterna de frigivna slavarnas situation. Han 10

visiterade de olika missionsstationerna och byggde Afrikas första seminarium för utbildning av infödda medarbetare i kyrkans tjänst. Missionsstationernas bofasta befolkning ökade starkt och skolorna blev överfulla. Det blev nödvändigt att anlägga en sjunde station kallad Glarkson och nya predikoplatser grundades. Tyvärr drabbades Sydafrika av stora epidemier och missväxt år 1839. Även Brödramissionens arbete drabbades och i det läget fick Hallbeck även tjänstgöra som läkare, tills han plötsligt själv rycktes bort 1840. Vid Hans Peter Hallbecks död hade Brödramissionen i Sydafrika vuxit till sju missionsstationer med 45 aktiva

Ingången till kyrkogården i Genadendal missionärer och 5 400 bofasta som var involverade i arbetet. (Idag har Brödrakyrkan i Sydafrika 90 000 medlemmar.) Skolsystemet hade blivit väl utbyggt. Hans Peter Hallbeck var den första svenska Afrikamissionären och den förste evangeliske biskopen i Afrika. Han var en målmedveten ledare, utrustad med ett rikt intellekt och en stark praktisk begåvning. Som pedagog var han enastående, en temperamentsfull kyrkoledare, precis en sådan man som kyrkan behövde. (Information hämtad bl. a. från Svenskt biografiskt lexikon, band 18, Herman Schlyters artikel.)

Återblickar på Vinterkonferensen 2017 Sista helgen i januari arrangerade Evangeliska Brödraförsamlingen även i år den traditionella Vinterkonferensen tillsammans med Sankta Clara kyrka, EFSmittsverige, Hammarbykyrkan och Betlehemskyrkan.

Text: Klas Lindberg

rets tema var med anledning av förra årets Lutherjubileum: ”Kallad till frihet”. Huvudtalare var teologie doktorerna Lars Olof Eriksson och Tomas Nygren från Uppsala samt pastor Marie-Louise Nilsson från Östersund och EFS nya missionsföreståndare Kerstin Oderhem. Konferensen saknade detta år det ”dragplåster” man hade förra året vilket innebar ett något lägre deltagande. Innehållet i undervisning var dock mycket inspirerande. Bl. annat uppskattades Tomas Nygrens uppriktighet. Han erkände ärligt sin tidigare rädsla för karismatiska yttringar samtidigt som han brottades med sin längtan efter en rikare andlig utrustning för sin tjänst. Han försökte be, men misslyckades ständigt med att be uthålligt. Det var när han började inse vilken usel bedjare han var som han också prestigelöst kunde söka och

ta emot den andliga förnyelse som han längtade efter. Marie-Louise Nilssons undervisning var enligt många konferensens höjdpunkt. Hon talade över ämnet ”Modet att vara fri” och gav flera personliga exempel på vilka oväntade dörrar som kan öppna sig då vi vågar lita på Guds ledning in i det okända. Hennes fria sätt att undervisa, med skärpa och ödmjukhet var både uppfordrande och befriande. Under den avslutande gudstjänsten vara S:ta Clara kyrka i det närmaste fullsatt. EFS nya missionsföreståndare visade sig vara en mycket god predikant med en klar och tydlig evangelisk ton. Margareta Bengtssons sång och harpospel var bland det vackraste man kan tänka sig och tröstade många djupt in i själen.

Kvinnan bakom en av vår tids största predikanter, Ruth Graham. Text: Klas Lindberg

ed anledning av att den välkände världsevangelisten Billy Grahams nyligen gått bort i en ålder av 99 vill vi på Herrnhuts Brödramission försöka teckna ett porträtt av kvinnan bakom mannen som predikade till närmare en kvarts miljard människor i över 185 länder! Man beräknar att över tre miljoner människor sagt sig vilja överlämna sina liv till Gud tack vare hans arbete.

Billy Graham blev världens mest kände baptist och är den evangeliska förkunnare som under sin livstid predikat till flest människor. Hans ödmjuka personlighet gjorde att han vann mångas förtroende och blev personlig rådgivare och vän med en rad amerikanska presidenter, allt ifrån president Roosevelt och framåt. Han predikade vid den impopuläre Nixons begravning och hjälpte George W. 13

Bush att sluta dricka sprit. Både Bill Clinton och Barack Obama sökte upp honom för att få goda råd. Varje bok han skrev blev en bästsäljare. Han återfanns flera gånger på Gallups årliga lista över de tio mest beundrade personerna i världen och har alltid varit ett mycket aktat namn ibland evangeliska/evangelikala kristna i USA. Idag finns kopplingar mellan den evangeliska kristna högern i USA och president Trumps administration, men själv stod Billy Graham långt ifrån den splittrande politik som nu förs i landet. Han predikade för en blandad åhörarskara av svarta och vita. Då orkanen Katrina fördrivit många svarta från deras hem i New Orleans reste Billy Graham dit för att predika till och

Barack Obama möter Billy Graham trösta dem som drabbats. Det var Billy Graham som betalade borgenssumman för Martin Luther King, då han kastats i fängelse. Ingen är ett helgon. Även Billy Grahams gloria har fallit på sned några gånger. Ett uttalande om att aids var ett Guds straff togs tillbaka och han bad de drabbade om ursäkt. En gång anklagade han liberala judar för att kontrollera amerikanska medier och sprida pornografi. Uttalandet råkade spelas in och han bad om ursäkt då inspelningen offentliggjordes. Många amerikanska Tv-evangelister inspirerades av Billy Graham och många av dem har slutat i sexuella eller ekonomiska skandaler. Men Billy 14

Graham höll sig borta från sådant. Bland annat vistades han aldrig i samma rum med en kvinna om inte hans fru samtidigt var närvarande. Billy Graham föddes 1917 och träffade sin fru första gången då han var 19 år och hon endast 17. De fick 64 år tillsammans som gifta. 1992 drabbades Billy Graham av Parkinson, men parets relation var mycket stark och levande in i det sista. En dag innan hans fru Ruth Graham gick bort sade han om henne: ”Ruth är min själsfrände och min bästa vän. Jag kan omöjligt föreställa mig att leva en enda dag utan henne vid min sida. Jag är mer kär i henne idag än då vi möttes som studenter på Wheaton College för över 65 år sedan.”

Romantik och kamp

I skolan hade Billy testat gränser och hade fått åtskilliga tillsägelser av skolans ledning. Efter studentexamen hade han sökt in på en fundamentalistisk bibelskola, men där blev han inte långvarig. Han slutade efter en termin. Den fromma inskränktheten blev kvävande.

Ruth Graham, född McCue Bell, föddes i Kina 1920, som dotter till ett Kort därefter började han istället par missionsläkare och fick på nära håll studera på Florida Bible Institute. upplevt det hårda missionärslivet. Som Där fick han sina första erfarenheter barn tvekade hon om att bli missionär. som predikant. Han träffade också sin Det skulle ändra sig då hon mötte sin första flickvän där som dock gjorde make. Från början räknade hon inte ens slut efter fyra månader eftersom hon med att gifta sig men efter studierna då hade hittat en annan att gifta sig med. Billy friade till henne sade hon ja! Han Billy Graham blev helt förkrossad. Han blev så överlycklig över hennes ja att skrev till en vän: ”Alla stjärnor har han efter predikan inte kunde redogöra fallit från himlen. Det finns inget mer för ett enda ord från den predikan just att leva för. Vi har gjort slut.” hållit. 15

Han bestämde sig för att ta det med försiktigt med flickor i fortsättningen. Till sina föräldrar skrev han att han nu upplevt en kallelse att bli predikant och vid 22 års ålder skrev han in sig vid Wheaton College för att förbereda sig för sin framtida tjänst. Det var hans tredje högskola, men han var fortfarande en nybörjare. Där träffade han en brunett från Kina och det blev kärlek vid första ögonkastet. Billy skrev hem till sina föräldrar efter sin första träff med Ruth att han inte kunde fatta att någon kunde vara så vacker och samtidigt så gullig som Ruth. Hon tyckte nog att han var en allt bra lång drasut, men det var något särskilt med honom ändå. Hon tänkte att: ”en man som stiger upp för trapporna på ett sådant sätt som Billy, måste veta vart han är på väg och vara snabb att nå dit!” En viss tvekan infann sig dock hos henne. Trots att han verkade så målmedveten verkan han inte vara glad. Varje gång de träffades tog han henne till en gudstjänst och de satt och lyssnade på predikningar tillsammans. De fick aldrig tid för något annat. Och första gången han hörde honom predika var hon inte särskilt imponerad. Hans vilda gestikulerande gjorde henne generad och han

Ruth träffar kvinnor i Oslo, 1955 predikade alldeles för högt. ”Hur ska jag orka stå ut med allt detta?”, tänkte hon. Hon hade sökt till Wheaton College för att bli missionär i Tibet, men hennes syster Rosa frågade henne om inte Gud lett henne till Wheaton för att träffa Billy. Till slut blev hon dock övertygad om att Billy Graham var den rätte för henne. Innan de kunde gifta sig hade de dock en teologisk dispyt. Ruths pappa var ju presbyterian och Billy tyckte att presbyterianerna var för liberala i teologin. Ruth blev mycket sårad över att Billy vågade ifrågasätta hennes fars tro och det var nära att förlovningen höll på att rinna ut i sanden. I efterhand erkände Billy att Ruths pappa hade haft en oerhört viktig påverkan på hans tjänst och hjälpt honom att fungera mycket bättre överallt i den världsvida kyrkan. 16

Till slut sade hon ja då Billy friade till henne. Hon upplevde att det var Guds vilja. Ruth hade sagt i sin bön till Gud att om hon kunde få tjäna Honom tillsammans med Billy, skulle det vara det största privilegiet hon någonsin kunde tänka sig. Billy Grahams sätt att be hade berört henne djupt. När studierna var avklarade stod bröllopet. Det berättas att Ruth sydde själv sin bröllopsklänning och fördes stående i bilen av sin far till kyrkan till vigseln eftersom hon inte ville skrynkla till den. 50 år senare kunde hon fortfarande komma i sin klänning.

Integritet och uthållighet 1964 cirkulerade det rykten om att Billy Graham tänkte ställa upp som presidentkandidat. Hans grundmurade förtroende i de breda lagren av befolkningen och i olika politiska läger hade fått flera av hans vänner att uppmuntra honom att ställa upp i presidentvalet. Själv var han måttligt intresserad och lär ha sagt: ”Varför skall jag kliva ner ett steg i karriären? Jag tjänar ju redan nu den allra Högste.” Ruth var inte heller intresserad av att bli nationens första dam. Hon sade: ”Jag tror knappast att amerikanerna vill ha en frånskild president!” Sådana rappa och orädda kommentarer kännetecknade henne. Hon hade en gång hört någon säga: ”Om två

personer alltid är överens om allting är en av dem onödig.” Den visdomen tillämpade hon konsekvent i sitt eget äktenskap. Billy Graham höll en gång en predikan över mannens och kvinnans plikter gentemot varandra i äktenskapet. Han tyckte själv att bra med sin predikan och frågade sin fru om vad hon tyckte. ”Jo, den var bra, förutom på en punkt.” “Vad då?” ”Balansen var dålig. Du talade 11 minuter om kvinnans plikter gentemot sin man, men bara 7 minuter om mannens plikter mot sin fru.” Ruth tvekade aldrig att säga sin mening och hon behöll sitt medlemskap i den Presbyterianska kyrkan livet igenom trots att hennes man var baptist. Billy Graham uppskattade hennes integritet och hon blev hans främsta rådgivare genom hela livet. Han kom från enklare förhållanden, som bondson med stort intresse för tjejer och snabba bilar motorer medan hon tillhörde en akademikerfamilj som vuxit upp i en mycket sluten missionärsmiljö i Kina. Rent intellektuellt var det dock ingen trångsynt miljö. Hennes pappa var en stor humorist som kunde skämta om det mesta. Från honom hade hon ärvt sin rappa tunga. I bokhyllan hemma fanns allt ifrån deckare till de litterära klassikerna till böcker som gjorde bibelstudiet 17

spännande. För Ruth var det viktigt att studiet av bibeln inte blev något tråkigt. Det skulle vara roligt och intressant att tränga in i Bibelns budskap. Denna insikt tog hon med sig in i arbetet med Billy, något som fick stor betydelse i spridandet av det kristna budskapet genom deras gemensamma arbete. Från början var Billy ganska ”oborstad” och Ruth förstod direkt att den stilen inte skulle gå hem hos alla. Dessutom var hans North Carolina-dialekt så bred att folket i Mellanvästern knappt kunde förstå den. Den måste slipas! Hon hjälpte honom på ett mycket klokt, rakt och kärleksfullt att hitta ett mer värdigt sätt att uppträda på, utan att fördenskull förlora äktheten. Ruth fick helt enkelt fason på bondpojken från North

Paret Grahams första hem Carolina. Utan hennes klarsynta råd hade han aldrig kommit så långt som han gjorde. Folk brukade säga: ”Ruth är halva Billy!” På det svarade hon: ”Struntprat!” Då Billy sade: ”Att vara gift med Ruth är som himlen”, svarade hon: ”Struntprat!” Ruth menade att ett lyckligt äktenskap består av två personer som kan förlåta varandra. ”Om du inte tar allting för allvarligt kan det vara riktigt kul att ha olika åsikter om saker och ting!” Ingen gjorde mer för att vidga Billy Grahams perspektiv än Ruth. Hon var berest, kulturellt intresserad med en stor kärlek till konsten och litteraturen. 18

Det var genom hennes hjälp som Billy räddades från att bli alltför inskränkt och gravallvarlig. Hon såg till att den lilla lågan av pojkaktighet inte släcktes ut. Hennes sunda förnuft och praktiska inställning gjord att Billy inte fastnade ibland molnen utan kom ner på jorden, gång på gång och hennes oräddhet skyddade honom från att bli högmodig eller översittaraktig.

Samarbete och komplettering Ruth var betydligt mer praktiskt lagd än Billy, men det innebar bara att de kompletterade varandra. Den första tiden som gifta var inte utan problem. En sak som Ruth inte gillade var att diska. Det fanns ingen framtid i det, inget kreativt, ansåg hon. Hon var inte heller någon särskilt framstående matlagerska, förutom då det gällde kinesisk mat. Då vankades det rikligt med vitlök, något som Billy inte var något vidare förtjust i. Däremot älskade hon att skapa ett välkomnande och ombonat hem. Billys ovana att lämna den blöta handduken på badrumsgolvet irriterade henne. Vi kommer helt enkelt från olika bakgrunder, menade Billy, och plötsligt skulle vi klara oss på egen hand. Vi måste lära oss att anpassa oss till varandra. Ruth sade: ”Lyckliga äktenskap kommer inte av en slump. De är ett resultat av ett hårt arbete.” I början kändes det svårt för Billy att be Ruth om råd, men hennes klokhet gjorde det allt mer naturligt. Efter fem

år som gifta kunde Billy fatta mycket stora och viktiga beslut efter att först ha rådgjort ingående med sin fru. Det var hon som gav honom namnet på det radioprogram som han började producera: The Hour of Decision. Hon uppmuntrade honom att tjäna Gud på heltid och hon gjorde det mesta av förarbetet till boken ”Frid med Gud” som blev en enorm bästsäljare. Ju mer hans tjänst växte och ju mer Billy Graham reste på olika kallelser, desto längre stunder blev Ruth ensam. Hon tyckte inte om det utan beslöt

Ruth Graham gav alltid sin make ett ovärdeligt stöd att flytta hem till sina föräldrar som kommit tillbaka från Kina. Det gjorde livet lättare. Hon beslöt att hålla sig ständigt sysselsatt, för det vara det bästa botemedlet mot ensamhet, ansåg hon. 19

Snart insåg hon att Gud inte tänkt att hon skulle stå i strålkastarljuset och kunde alltmer glädja sig över och i viss mån känna delaktighet i sin mans framgångar. Jesus Kristus var medelpunkten i bådas liv. När de fick tid att vara tillsammans hade de stor glädja av varandras sällskap. Tillsammans fick de fem barn, två pojkar och tre flickor. Hon gav dem en varm, kristen uppfostran även om hon inte tyckte att det var särskilt intellektuellt stimulerande att snyta snoriga näsor eller torka av leriga stövlar. Billy Graham nådde flest människor av alla Ordspråksboken gav henne ofta vägledning när det gällde ”Dumheter”, tänkte hon och de hade barnuppfostran. Då Billy var ute på en hetsig diskussion om detta. Till slut långa korståg följde hon ibland med gav hon med sig och Billy packade den första veckan, men ville inte vara glatt väskorna. Under tiden hann hon ifrån sina barn längre än så. Idag har stryka på lite mer läppstift och stoppa äldste sonen Franklin tagit över efter ner lite smink i väskan utan att han sin far. märkte något. Hon försvarade sig med att: ”Jag kan inte fatta att folk får mer förtroende för den kristna tron Tillsammans i Europa om vi går omkring och ser ut som En gång 1954, då de skulle åka över tråkmånsar.” tillsammans till England för en längre kampanj hade Billy Graham fått höra Dessa korståg hade en exceptionell att engelsmännen inte var särskilt genomslagskraft. Mellan 50 000 och förtjusta i alltför grälla färger på 80 000 människor samlades varje kläderna. Han tonade därför ner sin kväll på Wembley Stadium för att höra egen garderob och lämnade de mest den amerikanske evangelisten, trots färgstarka slipsarna hemma. Samtidigt ett oavbrutet regnande. Till och med bad Ruth att inte använda läppstift. den engelska drottningen kom för att 20

Samtidigt som Ruth och Billy befann sig i England hade vänner börjat samla ihop medel för att hjälpa dem att bygga ett nytt hus i North Carolina. I takt med att Billy blev alltmer känd flockades turister utanför deras hus. En dag då Ruth hade legat sjuk hade någon pressat ansiktet mot fönstret för att tjuvkika. Ruth satte med liv och lust igång med att planera det nya huset. Hon var inspirerad av sin bakgrund och trots att då huset stod nybyggt såg det ut som om det var hundra år gammalt. Det låg avskilt, uppe i bergen.

Skilda från varandra, men ändå nära Ruth och Billy reste gärna tillsammans lyssna. Då hennes mamma sträckte fram handen för att hälsa på Ruth visste hon inte om hon skulle niga först och ta i hand sedan, så hon gjorde båda sakerna samtidigt. Billy sade efteråt att det såg ut som om hon utförde en snubbeldans på mattan. Ruth skrev hem: ”Jag är världens sämsta själavinnare.” Likafullt satt hon kväll efter kväll och själavårdade människor som kom för att ta emot frälsningen i Kristus.

De långa tiderna då de var skilda från varandra var besvärliga för Ruth. Hon längtade efter sin man. Ibland tog hon med sig hans gamla slitna sportjacka i sängen för att ha något som påminde om honom. Barnen påverkades förstås av att pappa var borta så mycket. Ruth var angelägen om att de ändå skulle kunna ha en god relation med honom. Hon tog ansvar för deras uppfostran och ville absolut inte att de skulle vara rädda för att bli tillrättavisade av pappa då han kom hem. Varje gång 21

han kom hem kramade han barnen och visade dem kärlek. Relationen till barnen fanns där hela tiden, trots att de träffade honom så sällan. Relationen mellan Ruth och Billy växte sig starkare hela tiden. Ruth förklarade att de faktiskt aldrig under åren som gått haft tid att tröttna på varandra. ”Så jag tycker det är lika bra att vi fortsätter att hålla ihop”. De skojade med varandra och retades men kunde lika ofta ha djupa diskussioner. Ruth älskade att sy, måla och läsa poesi och särskilt de ryska klassikerna som Tolstoy och Dostojevskij tyckte hon om. De gav henne nya perspektiv och en djupare uppskattning av historien. Många gånger använde Billy Graham illustrationer och berättelser i sina predikningar som Ruth hade delat med honom. Billy menade att Ruth visste allt om allt. Ett sådant omdöme har inte många fruar fått av sin man.

De var hela tiden aktiva och gillade sport. Ruth startade till och med en karriär som skärmflygare efter att hon fyllt femtio. Första gången hon kastade sig från ett stup med skärmen landade hon hårt. En gång då hon föll ner från ett träd då hon skulle sätta upp en gunga åt barnbarnen låg hon medvetslös i en vecka. Hur många farmödrar lånar sin sons svarta läderjacka och sticker iväg på en bergstur i en Harley Davidson? Det gjorde Ruth. Hon skrattade bara och sade: ”Ingen är så tokig som en gammal toka!”

Hon var verkligen ingen dussinmänniska och absolut ingen typisk pastorsfru. Hon såg sitt äktenskap med Billy som en triangel där Gud var överst och mannen och kvinnan stod sida vid sida. Gud skulle få vara med i alla beslut. Billy hävdade att kvinnan skulle underordna sig mannen, men i praktiken underordnade Ju äldre de blev desto friare blev de. de sig varandra och Gud. Detta var Till och med barnen såg att pappa fick en nyckel till att deras äktenskap blev ett rikare kroppsspråk ju äldre han blev. lyckligt. Ruth och Billy värnade om varandras hälsa. En gång då Billy var ute på långresa hade hon på baksidan låtit installera en liten swimmingpool för hälsans skull. Då Billy kom hem tyckte han att det var lite väl extravagant. ”Den var i alla fall billigare än en begravning”, förklarade Ruth och gick därifrån. 22

Medlemsdagar med Svenska Missionsrådet Text: Klas Lindberg

en 30-31/1 samlades 55 personer från 31 olika medlemsorganisationer på Sigtunastiftelsen för att samtala om hur våra olika hjälporganisationer bäst kan medverka till att FN:s 17 globala mål uppnås. Vi välkomnades som experter på våra respektive erfarenhetsområden och ackrediterades med press-id, ett originellt drag för att få igång ett konstruktivt samtal så fort som möjligt. Ett genomgående tema var att vikten av lärandet prioriteras i allt utvecklingsarbete. Vi lyssnade på seminarier, panelsamtal och skildringar från olika fält om hur man arbetar för att exempelvis stärka kvinnors ställning, minska barnadödligheten etc. SIDA-chefen Carin Jämtin medverkade tillsammans med teologen Joel Halldorf förutom svenska missionsrådets egna krafter. All information bearbetades utifrån

Joel Helldorf egna frågeställningar i grupper och redovisades i form av artiklar med vidhängande löpsedlar. På tisdagvällen gladdes vi över ett finstämt program med personliga berättelser om hur hon blev kristen och poetiska inslag av författaren Ylva Eggehorn som ackompanjerades känsligt av Dan-Erik Sahlberg och Petter Gustavsson. Det bästa med dessa träffar är förutom den goda maten som serveras alla de kontakter som knyts med en rad företrädare för olika välgörenhetsoch missionsorganisationer och hjälparbetare, är en mycket dynamisk grupp av entreprenörer. Spexigt på Sigtuna om allvarliga problem

Ledarutbildning i Tirana Text: Klas Lindberg

elgen före jul reste Klas Lindberg tillsammans med Inga Pagréus, pensionerad diakonissa från Sankta Clara till Tirana för ett tredagars ledarseminarium om kraften i glädjen utifrån Filipperbrevets perspektiv. Klas stod för huvuddelen av undervisningen och Inga delade med sig av erfarenheter av hur människor med svår bakgrund rest sig ur missbruk

och prostitution med evangeliets hjälp. Som alltid var intresset på topp. Sakta men säkert börjar antalet män som deltar i dessa dagar att öka. Tiden bara flög iväg och vi skrattade mycket. Vilken förmån att få möta människor med ett sådant intresse efter att få lära sig mer om Guds ord! Då är det lätt att undervisa. Vi tackar Gud för dessa dagar.

150 år sedan Carl Olof Rosenius dog Text: Klas Lindberg Den 24 februari i år är det exakt 150 år sedan Skandinaviens störste lekmannapredikant någonsin dog. Han kom att stå i bräschen för den nyevangeliska rörelsen som starkt påverkade den andliga utvecklingen under 1800-talet i Sverige. Som medarbetare till den skotske metodistprästen George Scott tog han emot vissa metodiska influenser. Den största påverkan på hans liv hade dock pietismen och herrnhutismen. Eftersom han var en sådan viktig centralgestalt under förrförra århundradets stora folkväckelser kommer vi i nästa nummer av Herrnhuts Brödramission att ge en överblick av hans liv. Vi nöjer oss här med att notera jubiléet.

Tack för alla gåvor till missionen! Kära missionsvän! Missionsarbetet i Albanien och Lettland och det påbörjade projektet i Sydafrika går vidare och utvecklas tack vare dina gåvor. Vi har också i höst samlat in en större gåva till dem som drabbades av de fruktansvärda orkanerna i Västindien. Alla dessa pengar bidrar till hopp och glädje i arbetet för Guds rike! Tack och Guds välsignelse önskar

Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen.

Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel. 0708 54 03 00 Layout: Christel Espenkrona Foto: Klas Lindberg, Wikipedia commons, upsplash.com, Omslagsbild: Philip Lublasser, unsplash.com

Till sist: en franciskansk bön och välsignelse av Philip Yancey. ”Må Gud välsigna dig med obehag inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer så att du får leva på djupet av ditt hjärta. Må Gud välsigna dig med vrede över orättvisor, förtryck och utsugning så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred. Må Gud välsigna dig med tårar att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig så att du kan sträcka ut handen och trösta dem och förvandla deras smärta till glädje. Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen, så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt för att komma med rättvisa och godhet till alla våra barn och fattiga.” Denna användes under Svenska missionsrådets medlemsdagar i Sigtuna 30- 31 januari 2018.

Program mars – april Tis 6 mars kl. 17.30 Bibelutläggning med mat Klas Lindberg Sön 11 mars kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Bröd som mättar” Klas Lindberg Ons 14 mars kl. 15 Bibelsamtal Klas Lindberg Första Petrusbrevet Tis 20 mars kl. 17.30 Bibelutläggning med mat Klas Lindberg Lör 24 mars kl.10.30 Kreativ lördag. Tema: ”Påsk” Minna Serholt, Christel Espenkrona m.fl. Anmälan till Christel. Max 15 deltagare Sön 25 mars kl. 15 Gudstjänst ”Guds egen åsna” Klas Lindberg Ons 28 mars kl. 15 Bibelsamtal Klas Lindberg Första Petrusbrevet Tor 29 mars kl. 17 Skärtorsdagsmässa ”Ett bättre förbund” Klas Lindberg Sön 1 april kl. 8.30 Påskotta ”En tom grav” Klas Lindberg Tis 3 april kl. 17.30 Bibelutläggning med mat Klas Lindberg Sön 8 april kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Kom och ät!” Klas Lindberg Ons 11 april kl. 15 Bibelsamtal Klas Lindberg, Första Petrusbrevet Tis 17 april kl. 17.30 Bibelutläggning med mat Klas Lindberg Sön 22 april kl. 15 Gudstjänst ”Känn ingen oro!” Arne Wikström Ons 25 april kl. 15 Bibelsamtal Klas Lindberg, Första Petrusbrevet Sön 29 april kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Kallad till frihet!” Klas Lindberg Obs! Missa inte detta i maj: Sön 20 kl. 11 Ekumenisk pingstgudstjänst i Humlegården Sång och musik med bl. a. Frälsningsarméns musikkår, predikan Klas Lindberg, tag med kaffekorg Lör 26 maj kl. 9.00 Vårutflykt till Gustavsberg, Värmdö och Vaxholm

Varmt välkommen!