Elektroniktidningen maj 2024

Vi hälsar på en av grannarna i öst: kontraktstillverkning, drönare, mobil IoT, fotonik, halvledare och startupper. /14–19

Utges av Elektroniktidningen

Sverige AB

adress:

Persuddevägen 50A, 135 52 Tyresö www.etn.se | 0734-17 10 99

Prenumeration www.etn.se/pren

eller mejla till: pren@etn.se

Prenumerationen är kostnadsfri för dig som arbetar i elektronikbranschen.

annonser:

Anne-Charlotte Lantz

ac@etn.se | 0734-17 10 99

redaktion:

Jan Tångring (ansvarig utgivare), Per Henricsson

skicka pressmeddelanden till: red@etn.se

grafisk formgivning, layout: Jocke Flink, typa jocke.flink@typa.se

medverkar i detta nummer:

Göte Andersson och Lennart Bonnevier

Jan Tångring

Bevakar inbyggda system, mjukvara, processorer, kort och skärmar. jan@etn.se | 0734-17 13 09

Per Henricsson

Bevakar test & mät, rf och kommunikation, produktion, FPGA, EDA och passiva komponenter. per@etn.se | 0734-17 13 03

Anne-Charlotte Lantz

Ansvarar för sälj- och marknadsföring. ac@etn.se | 0734-17 10 99

© Elektroniktidningen 2024

upplaga: 13 000 ex.

Allt material lagras elektroniskt. issn 1102-7495

Organ för SER, Svenska Elektrooch Dataingenjörers Riksförening, www.ser.se

Tidningen trycks på miljövänligt papper av Stibo Complete.

omslagsbild: Lettiska kontraktstillverkaren Hansamatrix.

8 22

8

Rymdprocessorprofessorns datormoln ovan molnen

Befintliga appar för molnet kan nu enkelt köras även i rymden efter att Fredrik och Karolina Bruhn porterat containerplattformen Kubertenes till den nya amerikanska rymddatorn SEP.

12

Maskinläsbara trafikföreskrifter gör trafiken intelligent År 2028 kan trafikföreskrifterna vara maskinläsbara vilket underlättar självkörning när skyltningen är bristfällig.

22

EXPERT: Hjärnan autonoma robotar längtat efter Renesas mikroprocessor RZ/V2H kommer att bli ett lyft för realtid, datorseende och robotar, enligt Shingo Kojima på Renesas Electronics. Han berättar om dess AI-stöd.

25

EXPERT: Fabriken är en kropp – nu blir delarna digitala En fabrik är som en kropp.

Tracey Johnson och Margaret Naughton på Analog Devices berättar om hur fabrikkroppen digitaliseras.

28

EXPERT: Med energiskördare mot energiautonoma IoT-nätverk IoT-nät kan bli kostnadseffektivare och hållbarare, berättar Shohei Kawanaka på Murata, och tipsar om en plattform.

Uppstartbolaget Alixlabs har beställt en plasmaetsare från Nanovac i Staffanstorp för 300 mm-wafers. Maskinen ska användas för att verifiera Lundabolagets metod för att göra litografiprocessen vid halvledartillverkning under 2 nm snabbare och billigare.

– Vad jag vet blir det den första svenska 300 mm-maskinen, säger Jonas Sundqvist som är medgrundare och vd på Alixlabs.

Det handlar om en plasmaetsmaskin med potential att ersätta ett par litografisteg i de mest avancerade CMOS-processerna från 2 nm och nedåt.

– Den minsta fysiska dimensionen som vi har lyckats göra är 2–3 nanometer. Det är tio gånger mindre än vad Intel kallar 2 nm.

De minsta dimensionerna i transistorerna för en 2 nm”-process är drygt 20 nm så tekniken har potential att fungera i många processgenerationer framöver.

Tekniken har döpts till APS vilket står för Atomic Layer Etching (ALE) Pitch Splitting. Hittills har Alixlabs använt olika sextumsmaskiner i utvecklingsarbetet men för att vara intressant hos TSMC, Intel eller Samsung, de tre företag som utvecklar processer för det som motsvarar 2 nm eller mindre krävs att allt fungerar på tolvtumsskivor (300 mm).

TORRETSAR är standardmaskiner i dagens CMOS-processer men de används för att avverka mycket material och etsar därför aggressivt för att det ska gå snabbt. Alixlabs vill istället etsa selektivt och ta ett atomlager i taget vilket ger kanter som ligger nära 90 grader i vertikal led. Då räcker det med mindre än tio watt medan redan installerade maskiner är på ett antal kilowatt.

Dessutom ska förspänningen (bias) på skivan vara annorlunda för att styra jonerna mot ytan.

Så att använda de plasmaetsar som redan finns i halvledarfabrikerna är inget alternativ.

– Vi pratade med tilltänkta kunder och såg att det inte kommer att gå.

Företaget har beställt en maskin från Nanovac i Staffanstorp. Företaget har rötterna i Advanced Vacuum vars verksamhet inom plasmaetsning köptes av

Första svenska tolvtumsmaskinen hamnar i Lund

Plasma Therm år 2011.

Kvar blev utveckling och tillverkning av vakuumkammare för bland annat rymdindustrin. De efterliknar rymden genom att skapa vakuum plus att det går att göra extrema temperaturväxlingar.

Nanovac har på senare tid återupptagit verksamheten kring maskiner för plasmaetsning.

– De bygger enligt våra specifikationer.

Vid etsning utsätts wafern omväxlande för ett argonplasma som aktiverar ytan och sedan klorgas som den reagerar med. Varje cykel avverkar ungefär ett atomlager vilket motsvarar två Ångström. Etsningen sker bara där argonplasmat kommer i kontakt med ytan, vilket bestäms av masken. All övrig yta är opåverkad.

Klorgas är visserligen giftig men ingen växthusgas och går att ta hand om när den är förbrukad.

Bägge gaserna är dessutom standardprodukter inom halvledarindustrin.

Förra somamren tog Alixlabs in 40 miljoner för att ha råd att utveckla, bygga och testa maskinen.

– Man måste kanske bygga tre innan man får full koll, säger Jonas Sundqvist.

Version två är tänkt att byggas nästa år och ska vara tillräckligt färdigutvecklad för att kunna hamna i en pilotlina. Det betyder att den ska klara renhetskraven men att den inte behöver hålla samma takt som en kommersiell tillverkningslina.

TANKEN ÄR ATT BYGGA minst två stycken. En för det egna labbet och en som ska stå i någon pilotlina. Två tänkbara kandidater är Fraunhofer och Imec men det finns ytterligare några alternativ.

Dock behöver kassan fyllas på för att ha råd med det, det handlar om en bit över hundra miljoner kronor.

– Vi håller på med det nu och hoppas att vi får med några av de stora halvledarbolagen.

För att gå i mål behövs en tredje version som ska kunna docka kassetten som används för att transportera skivorna mellan de olika stationerna i fabriken. Funktionen kan köpas av exempelvis

amerikanska Haynes Automation eller Brooks Automation. Dessutom måste den tredje versionen ha flera kammare som kan processa ett antal skivor parallellt. Ett minsta antal är fyra men det finns produktionslinor som har maskiner som kan processa upp till 16 skivor parallellt.

– Betamaskinen kommer att vara säljbar men det är på gamma som vi kan börja tjäna pengar, säger Jonas Sundqvist.

I DAGARNA kommer den första lådan med 25 stycken 300 mmwafers från Fraunhofer i Dresden. Forskningsinstitutet har tillverkat en fotomask och sedan gjort litografi.

När maskinen från Nanovac väl är på plats till sommaren kan Alixlabs testa sin APS-process. – Vi ska hårdtesta den och kommer säkert att hitta saker att förbättra för att den ska bli produktiv och hoppas snabbt kunna beställa maskin nummer två – det vi kallar Betan. PER HENRICSSON per@etn.se

Silex väljer 12 tum för nya Järfällafabriken

Memsfoundryt Silex vill bygga ut sin halvledarfabrik i Järfälla. Företaget har ansökt om planbesked och nu står det klart att renrummet kommer att bestyckas med tolvtumsmaskiner.

– Jag har ingen exakt siffra men startnivån för en tolvtumsfab är tre, fyra miljarder kronor, säger Edvard Kälvesten som är vd på Silex. Lokaltidningen Mitt-i avslöjade i vintras att Silex begärt planbesked av kommunen för att bygga 37 000 m2. Själva renrummet blir mellan 5 000 och 10 000 m2.

Planen är att den nya fabriken ska vara i drift år 2027 men mycket arbete återstår. Förutom att detaljplanen behöver ändras och nödvändiga miljötillstånd ska beviljas, måste bygget upphandlas och maskiner beställas.

– Nu när vi är först i världen med mems på tolv tum är det mycket som ska specificeras.

Runt 20 procent av maskinerna är annorlunda jämfört med en CMOS-process. Det gäller bland annat litografin som är dubbelsidig.

Och så behövs det kapital.

– Vi kommer inte att få pengar från Kina, vi får lösa det på annat sätt.

Silex omsätter drygt en miljard kronor med en vinstmarginal på 20 procent och ett bra kassaflöde. Av bokslutet för 2023 framgår att de likvida medlen vid årsskiftet var lite drygt 300 miljoner kronor och att den ackumulerade vinsten ligger på 1,1 miljarder kronor.

TVÅ SÄTT ATT TA IN EXTERNT KAPITAL är att belåna befintliga beställningar men också själva verksamheten.

– Vi jobbar på det, säger Edvard Kälvesten. Den existerande åttatumsfabrik i det som en gång var ABB Hafos halvledarfabrik i Veddesta körs i femskift men närmar sig trots det kapacitetstaket. I veckorna är det dag-,

kvälls- och nattpass och på helgerna dag- och nattpass. Fabriken är igång både julafton och midsommarafton.

Silex ville köpa en äldre åttatums CMOSfabrik i Tyskland men fick hösten 2022 nej med hänvisning till den kinesiska ägaren, Beijing Sai Microelectronics.

Och att växa i Kina gick inte heller. ISP, Inspektionen för Strategiska Produkter, stoppade Silex ansökan om att tranferera egenutvecklad teknik, så den fabrik som företagets ägare byggt för tre miljarder kan inte avlasta Järfällafabriken.

Nästan varje produkt har sitt eget recept och många av dessa innehåller teknik som Silex utvecklat och patenterat. Viahål i substrat av kisel, kvarts och glas är ett av paradexemplen.

Istället vändes blickarna mot den egna bakgården. Hösten 2023 förvärvade Silex hela fastigheten för 260 miljoner kronor.

PER HENRICSSON per@etn.se

Elektroniktidningen har en längre artikel om Silex i senaste numret.

Mikael Östling:

”Vansinnigt kul och välbehövligt för Sverige”

KTH, Chalmers och universiteten i Lund och Linköping har säkrat 150 miljoner kronor till svenska pilotlinor för kiselkarbid och galliumnitrid inom ramen för EU:s forskningsprogram Chips JU. De första komponenterna kan vara klara redan efter sex måndader in i projektet.

– Vi har en ambition att få upp halvlederiet på regeringsagendan, inte bara Chips JU och pilotlinan utan hela halvledarområdet och behovet av halvledare. Då behövs det såna här delframgångar.

Det säger Mikael Östling som är professor i fasta tillståndets elektronik vid KTH.

När riktlinjerna för det europeiska forskningsprogrammet Chips JU drogs upp för något år sedan kändes det avgjort på förhand att det skulle bli tre stora pilotlinor och att de skulle hamna hos forskningsinstituten Imec, Leti och FMD i Belgien, Frankrike och Tyskland.

Men Italien, där ST Micrelectronics har en stor del av sin produktion, ville också ha en del av kakan. Arbetet utgick från det italienska näringsdepartementet och hade som mål att få till en fjärde pilotlina för material med breda bandgap. Platsen var Sicilien där ST tillverkar både kiselkarbidsubstrat och kiselkarbidkomponenter.

RENT PRAKTISKT VAR DET CNR , ett italienskt forskningsinstitut, som tog på sig rollen som projektledare.

– Genom Vinnovas försorg kom vi med. Det var framförallt Adela Granholm och Lars Gustafsson som jobbat mycket med det här. Förutom KTH med sitt kunnande kring komponenter i kiselkarbid skapades en kvartett med universiteten i Linköping och Lund, som har kompetens på materialsidan och epitaxi, plus Chalmers som framförallt tillverkar rf-komponenter. Totalt har konsortiet 14 partners från sju länder.

– Jag ingick i den inre gruppen som uppvaktade kommissionen under hösten. Inget ont om svenska myndigheter, men när man ser italienarna dra igång, då blir det impact, säger Mikael Östling.

Det tentativa förslaget på den fjärde pilotlinan var klart runt 1 november i fjol och togs

Pilotlina 4 är fördelad på 14 partners i sju länder.

emot väl i Bryssel. Det kom sedan med i den första utlysningen som öppnade 1 december.

Därefter blev det en intensiv period med att få ihop ett förslag till 1 mars när ansökan skulle vara inne.

Den 11 april runt lunch smög Chips JU ut nyheten på Linkedin, fyra pilotlinor hade fått godkänt.

PILOTLINAN FÖR MATERIAL med breda bandgap är på 362 miljoner euro varav EU står för hälften. Resterande 181 kommer från länderna eller andra partners.

Lejonparten av pengarna, 212 miljoner euro, är öronmärkta för den stora pilotlinan på Sicilien. Inget får dock användas till själva renrummet, pengarna ska gå till maskiner och löner.

Högspända bipolärtransistorer i kiselkarbid.

– Vi vågade inte ta i med mer 150 miljoner kronor till Sverige. Om vi haft en svensk strategi kunde vi ha sagt 300 miljoner, då hade vi varit i ett riktigt pangläge.

Vinnova har inte fått några extra pengar för att stötta halvledarområdet så universiteten fick fördela om egna medel för att ordna den medfinansiering som är nödvändig för att EU ska släppa till pengar.

– Vi har en levande dialog med Klimatoch näringsdepartementet och halvledare är till gagn för klimatet. Vi har också kontakt med Utbildningsdepartementet men vi har inte sett resultat än. Vi fortsätter diskussionerna och den här pilotlinan ger ett starkt självförtroende, säger Mikael Östling.

BLAND ANNAT SKREV de tre rektorerna för KTH, Lund och Chalmers ett brev till regeringen inför senaste forskningspropositionen där de pekar på områdets betydelse och att staten måste satsa mer. Det har följts upp av ett förtydligande av hur universiteten vill förstärka grundutbildning, doktorandutbildning och infrastrukturen.

– De inspelen har dom nu, så om ett år eller så hoppas vi att det finns pengar att sätta av. Och det är inte för sent för att stärka upp deltagandet i pilotlinan, som är ett femårigt projekt.

PER HENRICSSON per@etn.se

Flygande start i Electrumlabbet

För KTH:s del landar EU-bidraget på cirka 45 miljoner. Den exakta summan avgörs i de förhandlingar som startar nu.

Pengarna ska bland annat användas för att uppgradera maskinerna i Electrumlabbet så att det går att processa sextumsskivor. Idag körs kiselkarbidkomponenterna huvudsakligen på fyra tum.

– Vi måste köpa någon maskin men även uppgradera skivhanteringssystemet så det klarar sex tum, säger Mikael Östling.

Sex tum är den skivstorlek som är standard idag hos tillverkare som ST Microelectronics och Infineon, även om de är på god väg mot åtta tum.

Förutom att man får ut fler komponenter per skiva ger en större skivstorlek också bättre yield. Förklaringen går att finna i att maskinerna är nyare och därmed hunnit utvecklats mer.

INTRESSANT ATT NOTERA är att det i Electrumlabbet också finns tillverkning av SiC-skivor och går att göra den efterföljande epitaxin på skivorna som KTH sedan använder för att tillverka komponenter.

Det är uppstartsbolaget Kisab som tillverkar wafers på sex och åtta tum medan Coherent (fd Ascatron) gör epitaxiskikt på sextumsskivor.

– Kisab kan ta fram defektfria substrat, det finns inga basplansdislokationer vilket är en förutsättning för att få bra processutbyte på bipolärtekniken.

Basplansdislokationerna förändras när man lägger på spänningen och börjar använda komponenten, vilket sakta men säkert resulterar i sämre ledningsförmåga.

– När processen är klar kom-

mer man att kunna köpa en batch om sex skivor. Vi kommer att kunna köra det tre, fyra gånger per år.

Exakt hur många transistorer det blir i varje batch beror på designen.

Komponenterna kan sedan kapslas hos finska TAU som också ingår i konsortiet.

PLANEN FÖR KTH är att erbjuda två typer av komponenter. Det som går att göra direkt är bipolärtransistorer som designats i andra projekt och som beroende på substrat och epitaxiskikt klarar mellan 3 och 15 kV.

Sen vill KTH lägga in en riktigt avancerad utvecklingsbit.

– Vi tror fortfarande på bipolär teknik, en IGBT-komponent, som har ännu mer kapacitet att vara energibesparande, säger Mikael Östling.

Även den skulle kunna komma i varianter mellan 3 och 15 kV. – Många industripartners på kiselkarbid är fortfarande fixerade vid MOS-teknik men när man går upp i spänning blir det höga ledningsförluster, det blir bara en resistans. Har du en bipolär komponent får du ett höginjektionsläge där både elektroner och hål injiceras. Det sänker resistansen när man dra på hög ström.

– Det som är unikt om man tittar på hela ansökan är att vi har stuckit ut halsen lite längre än de flesta och sagt att vi på sex månader ska kunna erbjuda de första komponenterna.

PER HENRICSSON per@etn.se PER

Tre universitet, tre material med brett bandgap

Galliumnitrid, galliumoxid och aluminiumnitrid blir fokus för Lund, Chalmers och Linköping inom EU:s fjärde pilotlina. Materialen har större bandgap än kiselkarbid men är inte lika mogna.

– Vi tre har arbetat tillsammans länge i Vinnovas kompetenscenter C3NiT. Det är därför vi fick inbjudan att vara med. Samarbetet är unikt eftersom det täcker allt från material till system, säger Vanya Darakchieva som är professor i Lund och föreståndare för C3NiT.* Tilläggas kan att Lund officiellt är ansvarigt för WP6, hela den svenska delen av EU:s fjärde pilotlina inom forskningsprogrammet Chip JU vilket även inkluderar KTH:s del som fokuserar på kiselkarbid.

– Vi tre kommer att vara ansvariga för epitaxi på galliumnitrid, galliumoxid och aluminiumnitrid men också för att tillverka vissa komponenter.

Det handlar om både lateralaoch vertikala transistorer liksom bipolära transistorer för krafttillämpningar inom rf-området, typiskt radar och basstationer, men också för fordon och andra produkter med höga effekter. I arbetet ingår också karakterisering av komponenterna, liksom tillförlitlighetstester.

Själva substraten för galliumnitrid kan komma från de två polska deltagarna som växer, sågar upp och polerar dessa, medan tyska Fraunhofer gör motsvarande för substrat av aluminiumoxid.

Därefter kan Lund skapa epitaxiella skikt på ytan, anpassade efter vilken typ av komponent som ska tillverkas.

GENOM ATT UTGÅ från tillverkningsteknik och kunskaper som byggts upp inom C3NiT kan de första komponenterna vara klara redan före årsskiftet. Det handlar om HEMT-transistorer till effektförstärkare på millimetervågsområdet. Även skivor med olika typer av galliumnitridepitaxi går snabbt att få fram.

Andra saker, som epitaxi och komponenter på galliumoxid och aluminiumnitrid, ligger betydligt längre fram i tiden.

Om allt går som planerat blir den svenska budgeten på 27 miljoner euro varav hälften kommer från EU. Ungefär två tredjedelar landar i Lund, Göteborg och Linköping.

Större delen av pengarna kommer att användas för driftskostnader, för att utveckla processerna och för att arbeta med industrin.

– Lund är i en väldigt bra position eftersom vi under en längre tid fått mycket pengar till utrustning för material med breda bandgap, säger Vanya Darakchieva. Två bidragsgivare hon nämner är Olle Engkvists stiftelse och Wallenbergstiftelsen.

En mindre del kommer dock att gå till att uppgradera renrummet i Lund med maskiner som är dedicerade för pilotlinan. Det gäller bland annat en laserritare och en probstation för högre effekter. Vidare behövs en ny MOCVDmaskin för att göra epitaxi på fyrtums galliumoxidskivor.

– Det finns inget motsvarande i hela världen.

GALLIUMOXID är ett nytt material med liknande egenskaper som kiselkarbid men med potential att vara billigare. Det finns en stor aktivitet i Japan och USA men Europa ligger långt efter.

– Vi hoppas kunna ta igen gapet.

Idag är de största skivorna på två tum, så Lund kommer att bli först med fyra tum.

Materialet kan ge kraftkomponenter både för rf-tillämpningar och till fordonsindustrin eftersom det tål mycket höga spänningar.

Även Chalmers ska göra mindre kompletteringar av processutrustningen.

Ytterligare ett område inom ramen för den svenska pilotlinan är semiisolerade kiselkarbidsubstrat för rf-tillämpningar. Den delen landar i Linköping.

Idag går det bara att köpa från Kina och USA vilket är ett stort problem för bland annat det tyska foundryt UMS (United Monolithic Semiconductors) som har militärkunder.

– Vi skulle ha kunnat göra mycket mer men vi är begränsade av den nationella finansieringen. Därför har vi fått kompromissa. Men förhoppningsvis kan vi hitta mer finansiering framöver och utöka aktiviteterna, säger Vanya Darakchieva.

Ett möjligt tillskott skulle kunna vara kvantkretsar på kiselkarbid. PER HENRICSSON per@etn.se

* C3NiT är en akronym för Center for III Nitride Semiconductor Technology och ska uttalas ”zenit”.

Rymddatorer blir kraftfulla nog att analysera exempelvis radardata på egen hand istället för att tanka ned dem till jorden.

BILD: AIKO

Vassaste rymddatorn för AI snurrar på svensk mjukvara

Svensk mjukvara förvandlar denna amerikanska rymddator till en molnserver. BILD: BMC

Egde och AI i rymden

Om du gillar edge på jorden, för att det tar bort flaskhalsar kring kommunikation och fördröjningar, så kommer du att älska edge i rymden.

Framtidens satelliter kommer inte att behöva samla ihop gigabyte av rådata och vänta på att en markstation ska passera under dem för att ta emot data för analys. De kommer att göra analysen själva med hjälp av AI. Omborddatorerna är på väg att bli kraftfulla appservrar och deras AI-prestanda skruvas upp. Det byggs datormoln däruppe redan nu med kommunikationslänkar på gigabit/s mellan satelliterna. Exempel på detta är amerikanska Space Development Agencys Space Transportation Layer, SpaceX Starlink och dess militära version Starshield.

Intelligenta rymdfarkoster kommer att kunna manövrera autonomt, även i flock. Intelligensen kommer även att låta satelliter agera effektivt i realtid, både för civila och militära ändamål.

Det här är en utveckling som Fredrik Bruhn har god insikt i genom sitt medlemskap i tankesmedjan Stimson i Washington DC.

– Jag är en av två européer som är inbjudna fellows.

– Det är en plats som ger access till stora tänkare och insikter i vad som är runt två hörn bort och vad som redan finns utan att vara publikt.

En färsk amerikansk rymddator som redan är en säljframgång använder en svensk mjukvaruplattform. Den gör det trivialt att portera befintliga appar för molnplatt formen Kubernetes till användning i rymdfarkoster.

Datorn heter SEP (Space Edge Processor) och visades upp på mässan Satellite 2024 i mars. Laddad med en Llama 2-chattapp demonstrerades den som assistent till en astronaut.

– Det var roligt för besökare i montrarna. Gissa om de stod och chattade med SEP live, skrattar Fredrik Bruhn

Det är rymddatorveteranen Fredrik Bruhn och hans fru Karolina Bruhn som i det gemensamma konsultbolag Bruhnbruhn utvecklat den mjukvaruplattform som körde Llama 2-appen i SEP.

– Den säljs redan i större volymer än jag lyckats göra själv under 20 år med två rymdhårdvaruföretag i Sverige.

Styckpriset på SEP är lägre än någon av Fredrik Bruhns begränsat strålningstoleranta svenska produkter. Dels på grund av volymerna och dels på grund av att BMC kunnat ta bort kringkretsar som är känsliga för strålning.

Llama 2 var huvudsakligen en demo även om det finns idéer om tillämpningar för stora språkmodeller i rymden.

– Dem kan vi inte visa upp publikt. Men Llama 2 visar att den generativa AIinfrastrukturen finns och fungerar.

DEN HETASTE demonstrationen på mässan var algoritmen Deep Sar (deepSAR) – en algoritm för syntetisk aperturradaranalys (Sar).

– Det är ett område med en stor marknad. Sar ger satelliter gigantiska virtuella radarantenner genom att kombinera efterföljande radarbilder. Deep Sar är patenterad av italienska Aiko och använder djupa neuronnät för att göra en sammanställning i realtid.

Space Edge Processor (SEP) från amerikanska Blue Marble Communications (BMC) har nyss lanserats, men volymtillverkas redan för leverans till satellitkonstellationer. Det betyder i rymdsammanhang åtminstone ”hundratals”. Mer exakt än så får inte Fredrik Bruhn ange siffran.

Fredrik Bruhn har drygt 20 år i branschen. Den här gången levererar paret Bruhn enbart mjukvaran. SEP-datorn är utvecklad med en budget som ett svenskt rymdbolag bara skulle kunna drömma om.

– BMC har egeninvesterat och har stora kommersiella beställningar. Deras budget är inte känd men om de har en prisbild som påminner om svenska datorer så handlar det många hundratals miljoner.

– Det finns inte kundunderlag och beställningar eller kapital för att vara konkurrenskraftig för en stor hårdvaruverksamhet i Sverige.

BMC SEP BESTÅR i grunden av en processor och en FPGA, båda från AMD: Ryzen V2748 respektive Xilinx Versal Prime ACAP, båda tillverkade i 7nm. DDR4-minnet är på 32 gigabyte och flashdisken är två terabyte. SEP är ett datacenter i miniatyr. Den kan till exempel routa 400 Gbit/s över åtta stycken 25 Gbit/s Ethernet och två 100 Gbit/s-länkar. Processorn är redan i sig ganska robust men den måste bäddas in ytterligare för kunna arbeta pålitligt i rymden, där framför allt den

FAKTA

Datakontakter

Phoenix Contact är din partner för tillförlitliga dataanslutningar Inom IIoT kommunicerar apparaterna i nätverket med varandra. För detta ändamål erbjuder Phoenix Contact en bred portfölj av kontakter för de idag vanligaste datagränssnitten och även framtida teknologier som SPE. Dessutom erbjuder vi er stöd med olika utmärkta design-in tjänster – från CAD-filer till vår varuprovservice.

Beställ ett gratisprov redan nu via phoenixcontact.com/leading-data-connectivity

joniserande strålningen kan sabotera beräkningarna och kortsluta kretsarna så de blir permanent förstörda. SEP skulle överleva även i yttre rymden, där strålningen är en ännu större utmaning än i omloppsbana.

Och nu över till den svenska prestationen.

För till SEP har alltså Bruhnbruhn utvecklat en plattform för mjukvara under namnet Dacreo. SEP kommer via Dacreo att kunna laddas med appar för rymduppdrag på samma sätt som du laddar upp och kör appar i en molnserver.

Dacreo kör Linux till vilken Bruhnbruhn skapat en rymdversion av standardmolnserverprogramvaran Kubernetes. ”Space Kubernetes” laddar Llama 2 och Deep Sar som appar. Det fina i kråksången är att apparna inte behövde porteras till Dacreo.

– Det är speciellt, om du är insatt. Deep Sar är en befintlig app för ett annat system som flyttades in på Dacreo utan någon som helst anpassning.

– Det finns stora befintliga applikationsbibliotek som nu kan återanvändas. Sedan kan såklart varje app snabbas upp med optimering, men tröskeln för deployment på strålningssäker hårdvara är i princip borta.

Varför vänder sig amerikanska BMC till en liten svensk konsult?

– BMC har faktiskt frågat AMD om hjälp men de hänvisade till vår forskning.

Problemet är att AMD inte stöder sin egen AI-beräkningsplattform Rocm (ROCm) på den här processorfamiljen. Fredrik Bruhn tog fram ett sådant stöd redan under sin tid som professor på Mälardalens universitet.

– Vi visade där tillsammans med AMD att vi kan få igång Rocm.

BMC ville prompt använda Ryzen V2748?

– Av en slump är TSMC 7 nm med AMD:s transistorbibliotek riktig tålig. Det är samma processnod som Nvidia använder, men Nvidia har eget transistorbibliotek och det har inte samma strålningshärdighet.

Ett annat problem inom rymdprofessorns specialområde är att Kubernetes inte kan hantera störningarna i rymdmiljön.

– För att hantera rymdeffekter behöver anpassningar göras i schemaläggaren, med mera.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Esa beställer ytterligare

en rymd-Risc V från Göteborg

Europeiska rymdorganisationen Esa beställer ytterligare en Risc V-processor från Frontside Gaisler. Den här gången är fokus på realtid och beräkningsprestanda.

Pressreleasen från Frontgrade Gaisler ger inte den nya processorn ett namn, den beskrivs bara som ett ”komplement” till Gaislers tidigare riscfemma Noel V.

Den nya processorn ska ha fokus på determinism och korta svarstider. Den ska omedelbart ge respons på indata. Dessutom ska den ha hög beräkningsprestanda.

Hårdvaruplattformen för den processorkärna Gaisler designar ska kunna vara både strålningståliga mikrokontrollers och FPGA:er.

Allt fler nyheter från svenska rymdprocessorveteranen Gaisler handlar om dess nyare risc-arkitektur Risc V snarare än dess ursprungliga Sparc V8.

Så Risc V tycks ha varit en god investering. Gaisler har även varit drivande för att sätta Risc V på dagordningen för både Esa och dess amerikanska motsvarighet Nasa.

Risc V är just nu den arkitektur som Esa säger sig föredra inom flera nischer, ”från mikrokontrollers och avancerade SoC-FPGA:er till prestandaprocessorer för beräkningar på omborddata”, säger Roland Weigand, teknisk chef vid ESA.

Risc V:s konfigurerbarhet och effektivitet utgör en ”en ideal grund för att driva innovation framåt inom kritiska sektorer av rymddatorlandskapet” säger pressmeddelandet från Gaisler.

Processorn ska ha fått ett namn, men vid denna tidnings tryckning har namnet ännu inte meddelats av Frontside Gaisler.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Ny CRA-lag

När utkastet till EU:s Cyber Resilience Act (CRA) presenterades förra hösten var det många utvecklare av öppna källkodsprodukter som såg lagen som ett hot. Det ledde till en intensiv kampanj för att påverka lagförslaget. Den lagtext som EU-parlamentet röstade igenom i mars är betydligt bättre anpassad till den situation som utvecklare av öppen källkod befinner sig i.

Hotet bestod i att utvecklarna, trots att de erbjuder sina produkter utan att ta betalt, ändå riskerade att hållas ansvariga för sårbarheter i sin kod när den användes i kommersiella sammanhang. Grundregeln är nu liksom tidigare att den öppenkodsutvecklare som inte ägnar sig åt någon ”kommersiell aktivitet” – inga licenser, ingen betald support, inga konsulttjänster, inga indirekta inkomster via till exempel datainsamling – undantas från CRA. Men där den första lagtexten var otydlig om exakt var gränsen för kommersiella aktiviteter skulle gå är den nya texten klarare.

NÅGRA EXEMPEL på tillagda preciseringar:

• Projekt som tar emot bidrag eller annat stöd från dem som använder deras produkter är undantagna från CRA, så länge stödet inte är så stort att projektet kan anses vara drivet i vinstsyfte.

• Icke vinstdrivna stiftelser som Eclipse och Apache är undantagna, så länge de kan visa att eventuella vinster används till att utveckla verksamheten.

• Man kan ta betalt för att täcka faktiska kostnader för support och fortfarande vara undantagen från CRA.

EU HAR VERKLIGEN lyssnat på OSS-gemenskapen, säger Olle E. Johansson, konsult med lång erfarenhet av öppen källkod.

– Man har besökt konferenser och suttit med i mängder av möten, och tagit till sig av de synpunkter som har förts fram. Resultatet har blivit en lag som är mycket bättre och tydligare när det gäller hur öppen källkod ska hanteras.

Grundtanken med Cyber Resilience Act, att en tillverkare av vad EU kallar ”produkter med digitala element” ska hållas ansvariga för eventuella säkerhetshål i sina produkter, står hur som helst kvar. Vid sidan av tillverkarna, som i det här sammanhanget syftar på dem som erbjuder produkter mot betalning,

Läs Elektroniktidningens senaste intervju med Frontgrade Gaisler publicerad i januari.

Gaisler förstärker sina processorer för att skydda dem mot effekten av strålning.

vänligare mot öppen källkod

introducerar den modifierade CRA en ny roll, ”Open Source Software Steward”, för individer och institutioner som utvecklar och tillhandahåller öppen källkod utan att ta betalt. Det legala ansvaret för sårbarheter, även i öppen källkod, hamnar på tillverkarna medan stewards generellt sett undantas.

SÅ HUR SKA DU då göra om du vill sälja en produkt inom EU som innehåller komponenter med öppen källkod, du är ”tillverkare” enligt CRA? Till att börja med: granska koden, och testa den ordentligt. Kontrollera också med publika databaser som till exempel cve.org om det finns kända sårbarheter som inte har åtgärdats. Gör detta för all öppen källkod i den SBOM (software bill of materials, eller materiallista) du ska upprätta enligt CRA. Det är viktigt att också uppskatta den administrativa bördan och kostnaden av att ta in öppen källkod. Själva koden är förvisso gratis, men som tillverkare är du enligt CRA skyldig att uppdatera programvaran i din produkt om en sårbarhet upptäcks; den skyldigheten gäller så länge produkten säljs och sedan ytterligare fem år. Med andra ord: om din produkt inkluderar grafikbiblioteket gd, och om någon rapporterar en sårbarhet i Googles libwebp (som ingår i gd) har du plötsligt en känd sårbarhet i din produkt. Och den kräver CRA att du åtgärdar, inte bara för nya köpare utan också i redan sålda produkter som står ute hos dina kunder. I just det här fallet kan man nog räkna med att det kommer ett uppdaterat bibliotek från Google, men rent formellt är du ansvarig gentemot dina kunder/användare att laga felet.

HELST SKA PRODUKTER vara så konstruerade att säkerhetsuppdateringar installeras automatiskt. Om automatisk uppdatering inte är möjlig eller rimlig krävs ändå att man informerar kunderna om att uppdateringen finns och att de kan ladda ner och installera den. Det är förstås också möjligt att du som tillverkare själv hittar, eller blir uppmärk-

sammad på, en tidigare okänd sårbarhet i en öppenkodsmodul du använder. Då är du skyldig att meddela den som underhåller koden – dess Steward – om sårbarheten, och även dela med dig av eventuella rättelser du gjort i koden.

CRA kräver att ett utvecklarteam som tar in öppen källkod också tar höjd för att hålla koll på sina beroenden och för att hantera rättelser, uppdateringar och nya releaser.

EN ANNAN MÖJLIGHET , om öppenkodslicensen tillåter det, är att göra en egen kopia (”fork”) av en komponent. Det ger handlingsfrihet när det till exempel blir aktuellt att lägga till nya funktioner, men det innebär också ansvar att ta hand om vidareutveckling och felrättelser själv. Man får inte del av de förbättringar som sker i originalkomponenten, och på sikt lär den egna kopian hamna på efterkälken. Men ur CRA-synvinkel fungerar det: du som tillverkare har det lagliga ansvaret gentemot användarna, oavsett om du använder en inlånad öppenkodskomponent eller en egen kopia av den.

Rollen som Open Source Software Steward är som sagt helt ny, den fanns inte med i det första utkastet av CRA. En steward kan vara en enskild utvecklare som underhåller något kodbibliotek, men det kan också vara någon av de stora öppenkodsstiftelserna som Apache Software Foundation, PHP Foundation eller Python Software Foundation. Just dessa tre har, tillsammans med Eclipse Foundation och ett par till, gått samman för att gemensamt ta fram processer och specifikationer för utveckling av säker öppen programvara. En av anledningarna till detta, skriver organisationerna i ett gemensamt pressmeddelande, är att visa att man stödjer

införandet av CRA och vill arbeta i lagens anda.

GRUPPEN SKA SAMLA in erfarenheter från sina medlemmar, och från andra som vill vara med i arbetet, av hur cybersäkerhet ska hanteras i utvecklingsprocessen. Detta ska sedan sammanjämkas till ett gemensamt förslag och dokumenteras för att kunna ligga till grund för kommande EU-standarder som ska precisera de allmänt hållna kraven i CRA. Och inte bara EU, liknande krav finns redan idag i USA och kommer sannolikt dyka upp på andra håll i världen också.

Open Source Software Foundation (openssf.org) är en viktig resurs för öppenkodsutvecklare som vill ha hjälp och stöd med att säkra sin kod. Bland annat driver stiftelsen Alpha-Omega (alpha-omega.dev), en tvåhövdad satsning där Alpha stöttar stora eller på annat sätt viktiga projekt ekonomiskt medan Omega automatiskt skannar tusentals öppenkodsprojekt för att lokalisera kända och potentiella sårbarheter.

CRA ÄR ÄNNU INTE formellt fastställd, den träder sannolikt i kraft 2027, och många detaljer kommer att dyka upp senare i olika EUstandarder. Det finns ändå ingen anledning att vänta längre, säger Olle E. Johansson.

– Inriktningen är klar och det går alldeles utmärkt att börja analysera sitt gap redan nu: vilka produkter har vi som behöver uppdateras för CRA? Är det några som måste skrotas för att de inte kommer att kunna uppfylla lagens krav? Vilken kompetens behöver vi tillföra i utvecklingsteamet? Sådana frågor behöver besvaras så tidigt som möjligt.

LENNART BONNEVIER lennart@etn.se

EU:s direktiv för Intelligenta Transportsystem (ITS) ställer krav på maskinläsbara trafikföreskrifter. Dessa kan vara implementerat till år 2028 och gör det möjligt för automatiserade fordon att följa hastighetsbegränsningar, lämna företräde och att stanna för att släppa fram gående.

Maskinläsbara trafikföreskrifter banar väg för full självkörning

Ivarje land finns vägdatabaser som ständigt uppdateras med alla trafikföreskrifter. Fordonen får de trafikregler som gäller precis där de är.

– Transportstyrelsen har upprättat ett utkast till prioriteringslista för vilka trafikföreskrifter som ska bli maskinläsbara i Sverige. Det gäller sex områden. Hastighet, väjning och stopp, hinder, parkering, vägmarkeringar och vägmärken. När samtliga dessa trafikföreskrifter omsatts i maskinläsbar form finns möjligheter till automatiserad körning, säger Christopher Patten, expert på statliga Transportstyrelsen och fortsätter:

– En människa som kör en bil måste kunna dessa regler för att köra lagligt och säkert. Ett fordon som kör sig självt bör rimligen kunna det också. Norge ligger uppenbarligen före, i alla fall just nu.

– Vår bedömning i Norge är att det år 2028 ska finnas en färdig specifikation och sedan kan vi börja införa tekniken. Det viktiga är att få en harmoniserad europeisk lösning, säger Knut Evensen, teknisk konsult för statens Vegvesen (SVV) i Norge. En global standard för maskinläsbara trafikföreskrifter utvecklas i samarbete mellan standardiseringsorganisationerna ISO och CEN. De arbetar på en standard som kallas METR (Management for Electronic Traffic Regulation). Norge deltar aktivt i detta samarbete. Samtidigt samarbetar de med EU:s ITSprojekt Napcore för att uppnå en harmoniserad standard i Europa. Norges Vegvesen bedömer att en nationell norsk standard kan utvecklas som är harmoniserad med andra länder i Europa och

att den norska standarden kan bli klar redan 2026.

Något motsvarande svar har Elektroniktidningen inte fått i Sverige.

– Sverige saknar idag en strategi för att införa maskinläsbara trafikföreskrifter för att klara automatiserad körning för fordon på vägnätet, säger Petter Åsman på Trafikverket.

Sedan mobilmässan i Barcelona 2019 har Here levererat karttjänster till Volvo.

att det är en komplex fråga som kräver samarbete mellan många parter innan det finns underlag för beslut om en svensk tidsplan, säger Jonas Almqvist.

I SVERIGE har införande av maskinläsbara trafikföreskrifter nu blivit en viktig fråga, enligt Jonas Almqvist på Trafikverket.

– Detta är en högprioriterad fråga att lösa. Trafikverket och Transportstyrelsen startade i november 2023 ett samarbete som kan leda till Sverige kan upprätta en tidsplan 2024, säger han.

– Det finns inget tydligt svenskt svar idag. Ingen vill binda sig för en tidsplan. Alla förstår

DET STATLIGA forskningsinstitutet Rise publicerade våren 2023 en rapport om läget i Sverige. Jenny Lundahl är huvudförfattare till rapporten, Framtidens Trafikregler – Hur når vi dit. Rapporten visar hur viktigt det är att digitalisera alla trafikföreskrifter för att möjliggöra automatiserad körning. Idag finns det över 240 000 trafikföreskrifter som reglerar trafiken på det svenska vägnätet. Rapporten pekar på flera stora och små steg som Sverige måste ta för att nå maskinläsbara trafikregler. De kan sedan kopplas till Trafikverkets nationella vägdatabas NVDB för

alla vägsträckor där reglerna ska tillämpas.

– Om tillräcklig kvalitet ska säkras på digitala trafikföreskrifter så är det nödvändigt att de myndigheter som beslutar också skapar föreskrifterna i digital, maskinläsbar form, säger Jenny Lundahl.

Rise-rapporten anger att kvalitetsfrågan är central för att kunna skapa tillförlitliga maskinläsbara trafikföreskrifter. Därför måste staten skapa ett regelverk som syftar till att garantera tillräcklig kvalitet.

EU ANSER ATT DET är en nationell fråga men EU-länderna förutsätts dock samarbeta kring kvalitetskrav. Jenny Lundahl anser att här finns ett viktigt problem. – I projektet landade vi gemensamt i slutsatsen att det svenska regelverket kring trafikföreskrifter behöver förändras så att det blir tvingande för

beslutsmyndigheter att digitalisera sina trafikföreskrifter, säger Jenny Lundahl.

Av Sveriges 290 kommuner är det idag bara hälften som skapar digitala maskinläsbara trafikföreskrifter. Det betyder att den andra hälften av kommunerna, och även alla länsstyrelser, fortfarande skriver föreskrifter i ett ordbehandlingsprogram.

sättningar att leva upp till kraven, säger Peter Haglund i SKR och fortsätter:

Fem kartor

Det är fem tjänsteleverantörer som dominerar gentemot personbilar och lastbilar i Sverige. Here Technologies, Tom-Tom, Google, Apple och Biometria.

Here, Tom-Tom, Google och Apple säljer sina tjänster i samarbete med personbilstillverkare medan Biometria säljer informationstjänster till de företag som transporter skogsråvara från skogen till skogsindustrin. Samtliga dessa tjänsteleverantörer får möjligheter att erbjuda nya mer avancerade tjänster mot slutanvändarna när NVDB utökas med maskinläsbara trafikföreskrifter de närmaste åren.

Dessa fem tjänsteleverantörer hämtar idag information om trafikföreskrifter och vägnätet från Trafikverkets vägdatabas NVDB. De använder denna information och tillför egen information som passar olika slutanvändare.

I SVERIGE ÄR DET ÖVER 300 väghållare som har rätt att besluta om trafikföreskrifter för sina vägnät. Den största gruppen är kommuner. Enligt intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är det cirka 140 kommuner som idag inte har system så de kan skapa maskinläsbara filer med trafikföreskrifter.

– Om det kommer lagkrav på detta område är det viktigt att kommuner får goda förut-

– För att Sverige ska få heltäckande system där alla trafikföreskrifter skapas digitalt och kan föras in i NVDB så krävs sannolikt tvingande regler som leder till att alla väghållare tilllämpar samma lösning. Staten måste fatta beslut om detta och i så fall även säkerställa finansiering och att det är enkelt att göra rätt.

Det återstår nu att se när Sverige har en plan för införande av den nya tekniken och när en nationell täckning kan nås. ITS-direktivet ställer krav på att maskinläsbara trafikföreskrifter ska erbjudas. Kraven gäller i första hand motorvägarna, en begränsad del av vägnätet.

GÖTE ANDERSSON gote@etn.se

– Vi behöver mer information om infrastrukturen. Information om lagar och regler, bärighet på små vägar. Det vi inte kan se med sensorer. Vinterstängda vägar, begränsningar för fordons höjd. Det här är info vi kan hämta på NVDB, säger Petter Djerf på Here. Användarnas uppdatering sker idag via internetanslutning, 3G, 4G och 5G. Here har idag inga tjänster som kräver 5G. – Men vi räknar med att vi kommer att erbjuda tjänster som kräver 5G inom några år. Det jag tycker är intressant och viktigt med 5G är Network slicing. Med Network slicing till fordon, till våra kunder eller abonnenter, öppnas nya möjligheter för nya tjänster. Det blir det möjligt att erbjuda trafikdata som är prioriterad, jämfört med annan datatrafik. Jag väntar att 5G kan få allmän spridning 2028-2030 för våra tjänster, säger Petter Djerf. Biometria erbjuder en tjänst som kallas Krönt Vägval. 75 procent av den skogsråvara som transporteras från skogsavverkningar till skogsindustrier i landet använder Krönt Vägval som grund för att beräkna transportkostnaden. Skogsindustrin betalar årligen mellan sex och sju miljarder kronor för transport av skogsråvara till förädlingsindustri. Optimering av transporterna är en viktig faktor för skogsindustrin.

Biometria hämtar ny information från NVDB varje natt.

Skogsbranschen skickar själva in information till NVDB. Det gäller skogsbilvägar som totalt omfattar cirka 400 000 kilometer. Det handlar om framkomlighet, tillgänglighet, vägbredd vändmöjligheter, svängmöjligheter samt geometri för nytillkomna vägar.

FAKTA

Med kapacitet så det räcker

Techchill är Lettlands största techmässa.

KRÖNIKA

Vi hälsade på hos grannen

Det kom en inbjudan från Lettland om Techchill – en tvådagars teknikkonferens med mycket fokus på startupper.

Det var en ung, välbesökt konferens med jämn könsfördelning och en avslappnad stämning. Korta effektiva presentationer.

Startupperna presenterade sig, fick tips, hörde berättelser, mötte finansiärer och rekryterare, och så vidare.

Därav detta tema om Lettland. Elektroniktidningens normala fokus är svenska företag. Men varför inte passa på, tänkte vi, när vi ändå är i Riga.

Så vi träffade några företag på plats och har zoomat med ytterligare ett par efteråt för att ta pulsen på industrin. Några av er kära läsare, gör redan affärer med några av de vi träffade och kanske fler av er upptäcker Lettland nu?

Techchill – konkret i form av en kontakt vid namn Krista Krumina – lade entusiastisk tid både på att hitta företag och att koppla ihop oss. Och hon accepterade inte ett nej tack som svar.

Från mötena och konferensen kan jag rapportera en smittande iver från startupperna – både de äkta och LMT:s pseudostartupper (se den texten) – och en avmätt professionalism hos de etablerade.

Lettland får tre uppslag i detta nummer, och det visade sig behövas mer plats, så det blir en del 2 i juninumret.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

En handfull av våra läsare ska vara kunder till lettiska kontraktstillverkaren Hansamatrix (HansaMatrix) – och en hel fabrik med ledig tillverkningskapacitet står och väntar om fler är intresserade.

Elektroniktidningen möter Andrius Luinys, affärsutvecklingschef på Hansamatrix som ligger kring plats 100 i storlek bland Europas cirka 2 000 kontraktstillverkare.

– Vi har många konkurrenter, säger han. Hansamatrix tillverkar kretskort men även plastdetaljer med hjälp av formsprutning och metalldelar med CNC-fräsning.

– Det är lite ovanligt bland EMS-företag Vi ser oss som en one-stop-shop-supplier. Vi kallar oss ”EMS plus”.

Kunden får både elektronik och mekaniska delar, hela vägen till slutmontering och förpackning.

– Plus all logistik. Vi postar till slutkunden eller till dennes kund, jorden runt. Så kunden behöver inte fem, tio leverantörer, bara Hansamatrix. Det finns gott om plats för ökad produktion just nu.

– Vi har byggt en ny separat sajt för att stödja tillväxten. En greenfieldinvestering brukar ta ett par år, men vi ha redan en sajt

redo för att stödja våra kunders tillväxt, eller ta emot nya kunder.

Så ni har en ledig fabrik och letar bara efter kunder att stoppa in?

Hur lång tid skulle det ta?

– Golvytan finns och den uppfyller ESDkrav. Vi skulle kunna vara fullt redo på kanske fyra till sex månader. Det handlar bara om leveranstider för maskinerna.

Och att få tag på personal?

– Precis, om vi inte har så det räcker. Operatörer och monterare för enkla uppgifter är lite lättare att får tag på.

– Vad gäller ingenjörer är det är inte lika lätt. Vi är ju inte ensamma på den här resan. Ingenjörerna står inte direkt i kö som marknaden ser ut nu. Konkurrensen är hård.

– Men vi är ganska välkända i Lettland som ett av de ledande företagen i vår sektor. Det hjälper oss att hitta folk att anställa.

För att anställa ingenjörer behövs fram-

Mekanikåtagandet är ovanligt för en EMS.

”Vi har muskler att växa”.

förhållning. Där har Hansamatrix kontakter med de lokala utbildningsinstitutionerna för att hitta begåvningar tidigt.

Kanske behöver Lettland utbilda fler ingenjörer?

– Jag kanske inte kan tala för hela Lettlands behov – men Hansamatrix behöver fler.

Av de 45 kunderna är ett fåtal lettiska. Övriga är från Norden och Västeuropa. Kunderna finns inom tre huvudområden: energi, industri och konnektiviter – IoT och M2M.

– Svenska kunder är typiskt inom konnektivitet och industri.

Årsvolymerna spänner från hundratals till tiotusentals. I några fall några hundratusen.

I fjol köptes hela Hansamatrix av Baltcap, Baltikums största riskkapitalbolag med ägarintressen i vitt skilda branscher.

Baltcaps första drag blev att satsa lite mer på säljarbetet. Du kan ha träffat Hansamatrix på Elektronikmässan i Kista i april, där de hade en monter.

– Vi funderar på om vi ska komma tillbaka nästa år. Och vi har lärt oss om svenska marknaden att även Göteborg och Malmö är viktiga. Så kanske försöker vi täcka även dem i framtiden.

Efter Baltcaps övertagande anställdes Andrius Luinys själv, och han har i sin tur anställt affärsutvecklare.

– Jägare kallar vi dem. Så nu har vi de muskler vi behöver för att växa företaget. Vi har kapaciteten, extratjänsterna och personalen. Och vi knackar på alltfler dörrar.

– Så enkelt är det, tror jag: om vi knackar på många dörrar, så är det till slut någon som öppnar och börjar prata med dig.

Hur skulle du pitcha om du knackade på våra läsares dörr?

– Jag kan ge tre bra skäl. Vi ligger nära –hoppa in i ett flygplan och du är i Riga 50 minuter senare. För det andra är vi fortfarande konkurrenskraftiga kostnadsmässigt.

– Och som sagt är vi en one-stop-shop på både mekanik och elektronik. Dessa tre

Hansamatrix

Företaget har en fabrik i Ogre, 45 minuter från Riga flygplats, och två i hamnstaden Ventspils, två timmar från flygplatsen – eller åtta timmar med bilfärja från Nynäshamn. En fjärde sajt, för metallfräsning, ligger i Riga.

Antalet anställda är 500. Omsättningen 2022 var 29 millioner euro. År 2023 kan komma att visa sig ha sett en tillväxt på 20–30 procent när siffrorna är sammanställda.

Hansamatrix grundades 1999 av uppfinnaren och entreprenören Ilmars Osmanis. Han startade en tillverkningssajt för elektronik som fick nöjda kunder, varför han bestämde sig för att öppna fler för att kunna växa, inklusive en sajt för formsprutning och CNCfräsning.

Ilmars Osmanis avgick som vd 2021 och fokuserar nu på sin optouppstart Lightspace. Ny vd är Jānis Sams.

… nej vänta … jag har ett fjärde, att vi är kundorienterade och har en platt organisation! Kunden får kontakt med ledningen på samma dag med bara ett telefonsamtal.

– Om du letar efter nån med flexibilitet och fokus och uppmärksamhet på deras produkt så är det vi!

Vems dörr skulle ni knacka på?

– Du har förberett bra frågor! säger Andrius Luinys och tänker.

– Vi fokuserar på mogna företag som redan har produkter på marknaden. Inte så mycket på startups. Det skulle i så fall vara startups som är långt framskridna – de pratar vi gärna med. Men inte sådana som just kommit igång.

– Det kan till exempel vara företag som vill ha en andra leverantör för att minska sina risker. Eller som vill växa sina volymer tillsammans med oss.

Är ni även involverade i nya produkter och deltar i konstruktion för tillverkning?

– Både och. För våra nuvarande kunder är vi normalt involverade i deras gamla produkter, men också med nyutveckling eftersom vi har djup kunskap om deras teknik.

Andrius Luinys

– Jag ansvarar för försäljningsorganisationen – säljstrategi, marknaden, säljprocesser, interaktionen med kunder – alla kommersiella saker.

Han har varit på Hansamatrix sedan september i fjol. Så han är ny på företaget, men inte på marknaden – han jobbade nio och ett halvt år på Kitrongruppen.

– För nya kunder kan det handla om överföringen från en leverantör till en annan, eller från inhouse-tillverkning till oss. Eller, vilket är ganska vanligt, så vill kunden testa en ny leverantör med en ny produkt. Det kan vara en enklare väg. Den är nyutvecklad och det behövs ingen komplicerad överlämning. – I det fallet sätter vi våra ingenjörer på att göra designutvärderingar för att se om konstruktionen passar för serieproduktion. Det är lättare för kunden att göra ändringar när vi är involverade tidigt.

Har ni återkommande kunder?

– Jodå. När vi går in i ett partnerskap så stannar vi länge. Några kunder har funnits med oss i mer än 15 år.

FAKTA

FAKTA

Företaget har fyra sajter i Lettland.

Hansamatrix grundades 1999.

LMT: Jagar rödljuskörare och

Lettlands havsstränder kan komma att vaktas av mobilnätsuppkopplade AI-drönare. Det är en av de idéer som mobiloperatören LMT utforskar under rubriken ”mobilitet och datorseende”.

Elektroniktidningen träffar Guntis Valters, chef över divisionen Datorseende och mobilitet på LMT som utvecklar produkter under rubriken ”datorseende och mobilitet – allt över mobilnätet”.

Han har tidigare egna startupper bakom sig men anslöt till LMT för fyra år sedan.

Å ena sidan känner Guntis Valters att han hade lite friare händer på den tiden. På gott och ont kan LMT inte presentera ett lappverk med kanske obefintlig cybersäkerhet och halvfärdig GDPR-efterlevnad. Kunder och partners förväntar sig att LMT fyllt i alla checkboxar från början.

Å andra sidan är det skönt att ha Lettlands största mobiloperatör LMT i ryggen. Juridik och marknadsföring finns som resurser att anlita. Och han behöver inte jaga finansiering.

Framför allt öppnar det dörrar. Ingen tackar nej till ett möte.

TRAFIKÖVERVAKNING HAR BLIVIT första produkten, en AI-baserad plattform som bland annat hittar rödljuskörare och hjälper designa trafikmiljöer. Även tjänster kring AI-drönare har blivit en produkt. Idéer finns att växa AI vid sidan av datorseende.

GDPR: Endast data om trafikförseelser lämnar korsningen.

Den lilla staden Liepāja fick för ett år sedan en installation av LMT:s trafikövervakning i en olycksdrabbad korsning.

– De kom till LMT och bad om hjälp. Det kändes som en bra uppgift för datorseende. Så vi utvecklade en produkt med hårdvara och mjukvara.

Hårdvaran är kameror och Nvidias edge AI-dator Orin. Nvidias självkörningsboxar har blivit en framgång. De identifierar

populär marknad i Lettland och LMT har bland annat projekt inom sensordataanalys, uppdragssamordning, cybersäkerhet och 5G i försvar och pansarfordon. FAKTA

LMT odlar trafik i sina mobilnät

Mobiloperatören LMT utvecklar finurligt produkter som ökar trafiken i dess nät. Många projekt handlar om drönare: drönarkörkort, kontroll på drönarflottor, drönarpostbud,

räddningsdrönare, drönarflygledning och drönar-id.

En av LMT-plattformarna hanterar logistiken på stora bussterminaler. Säkerhet och försvar är en

objekten i blickfältet i de flesta självkörande bilar.

LMT har insett att den även kan användas utanför bilen. Från video skapas en 3Danimering med cyklar, bilar, fotgängare – och även rödljusen i sig – vilket betyder att den inte behöver integreras med andra trafiksystem. Plattformen installeras på några timmar och kan omedelbart börja detektera olagliga vänstersvängar, fortkörningar, et cetera.

LMT BYGGER MJUKVARAN och systemen. Det finns öppen källkod för bildtolkning, men LMT har tränat neuronnäten vidare för att pricka in de lokala förhållandena bättre.

Efter en lagändring fick lokalpolisen rätt att bötfälla och lösningen började fungera redan innan den aktiverades i fjol. Mediauppmärksamheten räckte. När förarna såg kamerorna slutade de åka mot rött.

LMT trimmar sitt mobilnät för fjärrstyrda drönare.

Trafikövervakningen installeras på några timmar.

vill bli badvakt

– Antalet olyckor gick ner. Polisen säger att de vill flytta till en annan korsning nu, för ingen kör mot rött här längre.

Ni skulle kunna ställa dit en tom låda? – De skulle fungera ett tag. Men de skulle köra mot rött och lära sig när de inte fick böter.

Av integritetsskäl är alla data anonymiserade tills någon bryter mot trafikreglerna. Då får polisen även en videosnutt.

I Riga används samma plattform för att övervaka att endast bussar använder bussfilen. Och elbilar, som känns igen på sina ”EX”-skyltar.

Graz i Österrike använder inte plattformen för att sätta dit fortkörare utan för att förstå trafikanternas beteende för att kunna förbättra korsningen vad gäller exempelvis omslagstider.

En del förfrågningar faller på lagstiftningen och inte på tekniken. Som bussbolaget som ville övervaka att dess förare inte mobilsurfade.

Andra idéer faller på att de inte är så smarta som de verkar. Datorseende är ofta overkill. Elektroniktidningen föreslår övervakning av dubbdäcksfria zoner.

Guntis Valters har direkt svaret klart: mikrofoner är bättre och billigare – dubbdäck hörs.

– Det finns massor av saker vårt system skulle kunna göra men som är meningslösa. Vi skulle lätt kunna hitta felparkerade elsparkcyklar till exempel, men det skulle inte leda någonstans. Ansvaret skulle läggas på operatören och den skulle hitta en annan lösning.

Plattformen kan inte bara identifiera diverse trafikförseelser, utan känner även igen bilmärken, noterar trafikintensitet och läser nummerplåtar.

Autonoma och fjärrstyrda drönare är ett annat spår. De kommer att använda mobilnätet och LMT har forskat kring vad det innebär – hur många drönare en cell kan hantera och hur nätet ska byggas.

LMT testade även fjärrstyrda bilar med samma frågor.

– Du behöver bra nät med korta latenser. Det är där telco kommer in bilden. Vi behöver förstå hur näten ska se ut i framtiden Drönarlösningar har även blivit konkreta produkter. Radiomyndigheten testar om mikrovågslänkar till basstationer uppfyller spektrumkraven genom att låta drönare flyga upp med mätinstrument. Det ersätter dyr och farlig klättring.

Datorseende bestämmer vilken riktning antennen pekar – jo, det handlar om en precision på enstaka pixlar för att kunna

titta på en antenn för att avgöra hur den är orienterad.

Drönaren positioneras med en noggrannhet på 15 centimeter med hjälp av RTK, Real-Time Kinematics. Det är GPS men felkorrigerad via fasta referensstationer. Det är en gratistjänst i Lettland och används bland annat av lantmätare.

Ett nytt projekt, ”5G for lives”, handlar om Lettlands farliga stränder med många drunkningstillbud. AI-drönare kan få arbeta som badvakter.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

LMT: Tjuvhåller på avknoppningarna

Elektroniktidningen träffar två av tre ”interna startups” för lovande nya produktgrupper på den lettiska mobiloperatören LMT.

De arbetar med IoT-sensorer respektive datorseende och mobilitet.

De lever sitt eget liv och utvecklar på egen hand nya tjänster och produkter, men med LMT i ryggen.

LMT är Lettlands största mobiloperatör men ser sig inte längre som bara mobiloperatör. Under paraplyet ”LMT Innovations” driver företaget projekt kring testbäddar, IoT, smart mobilitet, smarta städer, drönare, cybersäkerhet, säkerhet och försvar, med mera.

– Vi är verksamma inom nya innovativa sektorer och söker efter ytterligare affärsmöjligheter, säger Reinis Skorovs, chef på en av de interna startupperna.

Och då och då föder alltså avdelningen Innovations fram en intern avknoppning. Det finns hittills även en tredje med fokus på försvar och säkerhet.

De har frihet men de ska skapa nya produkter och de får gärna växa trafiken på mobilnätet i LMT:s mobilnät. IoT-produkterna ska hellre koppla upp sig över mobilnätet än över Lora, Wifi eller Bluetooth. Så den strategiska delen av jobbet på startupperna är att identifiera exakt vad som är mobilnätets unika styrkor.

LETTLAND HAR REDAN OECD:s högsta mobildataförbrukning per capita (48 GB/månad i fjol) men det går bara att säja en viss mängd mobilabonnemang och mer kapacitet finns i näten. Så motiverar LMT sin jakt på fler dataförbrukare.

Hittills har LMT varit verksamt mest i Lettland, men nu söker det aktivt efter export och utlandspartners.

AI-drönare ersätter klättring för antenninspektion. Operatören LMT vill expandera med innovativa produkter.

LMT: Krav på larm gav hemsensor för dummies

LMT började utveckla IoT-produkter för att öka trafiken i sitt eget mobilnät i Lettland. Nu hoppas de på export och söker partners.

En rökdetektor är den första produkten. Version ett var för den lettiska marknaden. För version två, som lanseras nu, satsar LMT internationellt.

Men först pratar vi en stund om IoT i mobilnäten. Det är först nu som mobilnäten mognat, menar Reinis Skorovs

– Jag jobbade med cellulära IoT-produkter även före LMT, som grundare av två startupper. Vi försökte använda cellulär IoT, men problemet var att det var svårt att bygga en produkt som fungerade i många länder.

– Det funkade inte alls, eller bara lokalt. Eller så fanns inte passande roamingavtal. Et cetera. Även om tekniken teoretiskt var bättre använde du något annat i praktiken, för det var enklare.

– Nu har detta totalt förändrats. I år kände jag för första gången att cellulär IoT var ett huvudämne på MWC igen. Det har varit tyst om det i flera år. Så vi känner att nu är rätt tid att lansera cellulär IoT.

Lora och Sigfox konkurrerar inte?

– Det är lösningar som kan fungera jättebra lokalt. Företag vi pratar med sätter upp egna basstationer där täckning saknas för Lora och Sigfox, för lokala projekt. Men nationell täckning är svårt att bygga på det sättet.

– Med cellulär IoT finns redan basstationerna på plats, nationellt.

Vill man sitta i knät på operatörsjättarna?

– Man hör det argumentet att de är jätteföretag som inte bryr sig om små utvecklare. Men den bilden är fel. Operatörernas IoTavdelningar är typiskt jätteintresserade av att stödja vilken sorts utvecklare eller företag som helst som vill sätta cellulär IoT på marknaden. De vill att deras nät ska komma till användning – för användningen ligger fortfarande efter vad de hoppades på.

Det som fick LMT att knoppa av en röksensorpuck för innertaket var en ny lag om obligatoriska rökdetektorer. Detektorn utvecklades tillsammans med Mikrotik, känd global lettisk tillverkare av routers och andra nätverksprodukter.

– Det var ett nära samarbete som vi båda lärde oss mycket av. Det ökade vår kunskap och expertis inom området.

Sedan dess har LMT förstärkt den egna kompetensen inom hårdvara och maskinnära programmering. Det blir ett mer fruktsamt samarbete om det finns ingenjörer på båda sidor.

– Även om du arbetar med en partner med god hårdvaruerfarenhet och samarbetet fungerar bra, så behöver du människor som kan prata samma språk. Ett platform-onlyföretag kan inte arbeta effektivt smed ett hardware-only-företag.

Pucken växte till en komplett liten hemsensornod med inte bara röksensor utan även mätning av kolmonoxid, temperatur, luftfuktighet och luftkvalitet (AQI).

Batterisnålhet var ett strikt bivillkor som bestämde vilka sensorer som kunde plockas in. Efter tester – det var inte alltid sensorkomponenterna följde sina specifikationer.

Detektorn används via app och pushnotiser – ”det brinner”, ”det är för kallt”, ”det är mycket CO i luften”, etc. Den larmar till valfria telefonnummer, först via appen och sedan trappas det upp till sms och till sist telefonsamtal. Allt kan gå till valfria nummer.

Detektorn känner sin batterinivå. Mot slutet får du en varning – eller kanske till och med nya batterier på posten vilket några av de potentiella partners LMT pratar med tänker sig. Marknaden är hushåll. Det betyder att användarvänlighet är A och O.

– Det är en av fördelarna med IoT i mobilnätet – de kräver ingen konfigurering och inget nytt login. Bara mata in ditt telefonnummer i appen. Sedan fungerar detektorn i hela världen.

Stoppa i batterier och sätt fast den i taket så sköter den i princip sig själv tills batterierna tar slut om ett år – som absolut minimum vid dålig mottagning. Eller upp till tio år i strömsparläge – vilket kan fungera inställning för en detektor i sommarstugan till exempel.

– Detektorer i sommarstugor har vi fått intresse för från företag i Sverige och Finland.

Skulle det inte vara intressant att addera en liten kamera som övervakar sommarstugan?

– Nja, kanske det, men vi försöker hitta var cellulär IoT har sitt största värde. Vi bygger inte nåt bara för att vi kan. En lösning som är bättre med wifi ska använda wifi. En kamera – om du tänker efter – passar inte så bra med strömsnålheten och konnektiviteten. En kamera skulle tömma batteriet snabbt – så du vill kanske hellre ha en lokal strömkälla. När produkten rullades ut i Lettland var affärsmodellen prenumeration, 50 kr/månad, med fri hårdvara. Operatörer på andra marknader kommer att bestämma egna affärsmodeller. Målgruppen är privatkunder.

Skulle exempelvis inte ett hotell kunna köpa en detektor till sina rum?

– Nja, jag tror hotell är en marknad där mobilnäts-IoT inte är så stark. De kan utan problem installera trådade rökdetektorsystem.

Jag skulle vilja kunna integrera sensorn, exempelvis IAQ-sensorn med ventilationen!

– Jag också. Det är en sak vi tänker på för framtiden. Men vi behöver först förstå om kunder verkligen är intresserade. Du skulle tappa en del av lättanvändbarheten. Dessutom riskerar du problem med att saker som på papperet borde fungera tillsammans faktisk inte gör det.

En missräkning har det hunnit bli: den elektrokemiska CO-sensorn orsakade ett recall av första produktversionen, som släpptes 2022.

LMT insåg nämligen att det fanns en risk att kunden kunde utsätta sensorn för kemikalier som saboterat dess funktion.

– Det kan hända om du lämnar en burk målarfärg öppen i närheten. Det kan degradera sensorn. Inte omedelbart, men det höjer hastigheten på degraderingen.

Att problemet existerade upptäckte LMT i loggar av felmeddelanden. Pilotkunder spelade viktig roll.

– Deras återkoppling är viktig för oss. De hör av sig regelbundet och väntar otåligt på att tjänsten ska sparka igång igen. Och de

Sensorn detekterar rök, kolmonoxid, luftfuktighet, temperatur och luftkvalitet (AQI).

Reinis Skorovs tog över ledningen för LMT:s ”startup” inom IoT och mobilitet.

kommer att bli först i ledet att få det. Lösningen är en kombination av självtest på detektorn, bättre övervakning av leveranskedjan – och bättre instruktioner till slutkunden.

Mot elektronikbranschen finns ett annat erbjudande. LMT har fått blodad tand på mobilnätsuppkopplade sensorer och kan gärna tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter.

– Den som exempelvis vill utveckla en produkt som använder IoT mobilnätet – de kan tala med oss. Vi kanske kan ta fram prototyper.

LMT söker även efter partners – operatörer, fastighetsägare, distributörer, etc – för samarbete kring lansering på olika marknader. JAN TÅNGRING jan@etn.se

FAKTA

Några lettiska elektronikföretag

Sidrabe: Vakumutrustning för tunnfilmsdeponi inklusive kundunika lösningar.

Kepp EU: Utvecklar en miljövänlig och billig metod för att växa kisel- och kvartskristaller som sedan skivas upp till wafers.

Light Conversion: Avstämbara liksom diodpumpade lasrar med femtosekundspulser.

Mikrotik: Utvecklar bland annat routrar och trådlösa modem för Internetleverantörer.

Lightspace Technologies: Professionella AR-headsets.

SAF Tehnika: Testinstrument för trådlös kommunikation.

Hansamatrix: Kontraktstillverkare av elektronik.

Fotoniken i fokus för Lettlands halvledarstrategi

Precis som Sverige har Lettland inte öronmärkt några pengar för att delta i EU:s halvledarsatsning. Trots det finns ambitioner att etablera halvledarcenter i bägge länderna.

– Vi har ett bra läge i och med att två departement skrivit på avsiktsförklaringen, säger Gundars Kokins på det tekniska universitet i Riga.

Det var den 30 november 2022 som 12 parter undertecknade en icke bindande avsiktsförklaring, MoU, om en halvledarsatsning i Lettland. Den ligger i linje med EU:s mål att minska beroendet av omvärlden.

tillsammans med test- och mätföretaget Keysight i tyska Boeblingen.

Oskars är tillbaka i Riga nu där han fortsätter arbetet på Rigas tekniska universitet.

– Det finns redan ett antal doktorander och masterstudenter.

Förutom det tekniska universitet i Riga och Lettlands universitet undertecknades dokumentet av några forskningsinstitut och företag plus landets näringsdepartement och utbildningsdepartementet.

Värt att notera är att det inte finns några statliga pengar avsatta för en halvledarsatsning. En sådan konkurrerar med sjukvård, infrastruktur, pensioner och annat som skatteintäkterna ska räcka till.

En av de första åtgärderna efter undertecknandet var att kartlägga landets styrkor inom forskning och företagande för att sedan kunna staka ut tänkbar en riktning.

– Det är ett väldigt konkurrensutsatt område så det gäller att hitta en lämplig nisch som kan utgöra en startpunkt, säger Gundars Kokins.

Han och Kristaps Kučers anställdes i maj förra året på innovationskontoret på universitet som fått i uppdrag att vara koordinator för satsningen. Kartläggningen tog tre månader att genomföra och identifierade en lovande nisch som inkluderar design, kapsling, testning och utveckling av pilotlinor. Det handlar om fotonik, med tonvikt på kiselfotonik vid Rigas tekniska universitet. Dessutom lyftes samarbetet med Institute of Solid State Physics fram för att få med polymerfotonik. – Vi har kompetens och Oskars Ozoliņš har satt världsrekord. Det finns redan ett nätverk inom akademin och företagen, nu gäller det att attrahera fler forskare och studenter. Intressant att notera är kopplingen till Sverige via KTH och forskningsinstitutet Rise. Oskars Ozoliņš arbetade där ett antal år och satte flera av rekorden i dataöverföring med lasrar, modulatorer och detektorer tillverkade i Sverige. Delar av arbetet utfördes

Det här är lite av hönan-och-ägget. Utan en kontinuerlig ström av utbildad arbetskraft är det svårt att attrahera nya företag och omvänt är det svårt att attrahera studenter när det inte finns jobb som passar utbildningarna.

Värt att veta är att det pågår en generell översyn av kursutbudet i Lettland för att modernisera det och anpassa till industrin.

– Vi har tittat på vad som saknas, vad som behöver utvecklas och vad som kan slås ihop och har lämnat rekommendationer.

Var det landar är för tidigt att säga.

– Vi utökar också samarbetet med Siemens EDA-del för utbildningar i chipdesign.

Dessutom har forskningsinstitutet Institute of Solid state physics verksamhet inom polymerfotonik.

Planen är att skicka in en ansökan till det call som Chips JU gör i sommar om att få starta ett kompetenscenter inom fotonik. Det finns också andra möjligheter att hitta finansiering inom EU-programmet Horizon.

– Vi har fått värdefulla råd från Taiwan. När de satte upp sin strategi för många år sedan så siktade de 30 år fram i tiden och såg till att oberoende av hur det gick i valen så kunde den inte ändras. PER HENRICSSON per@etn.se

Lettisk fotonik har en svensk koppling.

WELCOME TO THE ROHD E & SCHWARZ TECHNOLOGY ACADEMY

We present The Rohde & Schwarz Technology Academy – created and driven by decades of experience and strong industry insights. This learning center is created to provide you with the best technical training courses available on the market. We will help you develop valuable skills and gain deep knowledge through a range of high-quality, practical training courses delivered by recognized experts.

What’s your ideal learning approach? Here are the four types of training we offer:

Tailored Courses

1-5

1-3

With a strong focus on your professional needs, the benefits of Rohde & Schwarz courses are clear. We invite you to browse our portfolio of available trainings or contact us directly to find something suitable for you and your team.

Practical knowledge.

Participate in in-depth training with an emphasis on practical applications. Learn the most effective and efficient ways to use your test and measurement instruments.

Industry insight.

Our courses offer unique, first-hand insights from experts working in the field. Stay up-to-date with the latest technologies and requirements.

Real experts.

All of our courses are developed and taught by experts in their relevant fields – engineers with decades of experience who can help you understand the most challenging technical concepts.

Certified. Courses that meet ISO obligations.

Straightforward. Find what you need from our course portfolio.

Multilingual. A variety of language options are available.

Pragmatic. From web-based to highly tailored on-site trainings.

Flexible.

Your time matters – we adjust everything to fit you.

Rohde & Schwarz Client on-site

Hjärnan autonoma

Kretsen ger robotar simultankapacitet och sänker strömmen

Av Shingo Kojima, Renesas Electronics

Shingo Kojima är senior sakkunnig inom marknadsföring av mikroprocessorprodukter på Renesas, just nu med starkt fokus på artificiell intelligens. Han har drygt 35 års erfarenhet inom produktplanering, LSI-utveckling och utveckling av lösningar inom controllers och processorer. På sin första arbetsgivare, NEC, jobbade han med generella inbyggnadsprocessorer.

Renesas mikroprocessor RZ/V2H kan hantera realtidsstyrning och datorseende parallellt och har effektivt stöd för beskurna neuronnät.

En av konsekvenserna av de just nu sjunkande födelsetalen – andelen arbetande minskar och andelen äldre ökar – är att behovet av artificiell intelligens ökar.

AI kommer behövas i fabriker, inom logistik och sjukvård. Två exempel är servicerobotar och säkerhetskameror. Det kommer att användas för rörelsestyrning, för beslutsplanering, för navigation, med mera. Olika systemlösningar kommer att behöva köra avancerade AI-algoritmer i realtid för olika tillämpningar.

För att kunna reagera i realtid på förändringar i omgivningen kommer AI-systemen att behöva vara fysiskt integrerade i sina produkter. Strömförbrukningen måste vara minimal och det kommer att finnas gränser för värmeutveckling som inte får överskridas.

För att kunna möta AI-marknaden har Renesas lagt några år på utvecklingen av en accelerator med namnet DRP-AI3 (Dynamically Reconfigurable Processor for AI3). Den gör AI-inferenser och lyckas med konststycket att kombinera låg effekt med den flexibilitet som edge-enheter kräver.

Accelerator har integrerats i mikroprocessorserien RZ/V och dess nya toppmodell RZ/V2H. RZ/V2H har en energieffektivitet som är cirka tio gånger högre än tidigare produkter i familjen. Den kommer att kunna klara den fortsatta utvecklingen av AI och i synnerhet robottillämpningarnas krav kring värmegenerering, beräkningsprestanda, realtid och strömförbrukning.

DRP-AI3 arbetar effektivt med beskurna AI-modeller

En vanlig teknik för att trimma AI-prestanda är att beskära neuronnäten, det vill säga att

klippa bort delnät ur AI-modellen som gör liten skillnad för klassificeringarna.

Sådana delnät kan vara lokaliserade i det närmaste slumpmässigt i en AI-modell vilket skapar ett prestandaproblem eftersom det inte matchar så bra mot hur hårdvarans parallellitet fungerar.

För att adressera detta problem har Renesas optimerat nämnda accelerator DRPAI för beskärning.

Vi analyserade mönstren för hur beskärningar ser ut givet olika beskärningsmetoder, och hur de påverkar klassificeringsnoggrannheten för CNN:er (Convolutional

Bild 3. Jämförelse av uppmätt topprestanda för DRP-AI3.

*1) Effective performance evaluating test layer (single 3x3 conv.), Batchsize=1

*2) Difference between board power difference between DRP-AI active and DRP-AI inactive.

*3) Performance and power may change depends on AI models.

Bild 1. Så blir DRP flexibel.

Bild 2. En konfigurering av en heterogen DRP-AI3-baserad arkitektur.

robotar längtat efter

Ceural Nets) och andra typiska AI-modeller för bildigenkänning.

Därefter lyckades vi designa en hårdvarustruktur för en AI-accelerator som både kan uppnå hög klassificeringsnoggrannhet och välja en effektiv beskärningsgrad. Den designen använde vi sedan i DRP-AI3.

Dessutom utvecklades mjukvara som minskar fotavtrycket på AI-modeller optimerade för DRP-AI3.

Mjukvaran snabbar upp AI-beräkningarna genom att konvertera en konfiguration med slumpmässigt utspridda beskärningar till högeffektiva parallella beräkningar. Detta resulterar i snabbare AI-bearbetning.

Renesas teknik för beskärning (flexibel N:M-beskärning) kan dynamiskt styra antalet beräkningscykler för att möta förändringar i graden av lokala beskärningar. Detta gör det möjligt att justera beskärningsgraden efter användarens önskemål om energiförbrukning, arbetstempo och klassificeringsnoggrannhet.

EN HETEROGEN ARKITEKTUR där DRP-AI3, DRP och CPU samarbetar:

• Flertrådad pipeline-bearbetning med hjälp av AI-accelerator (DRP-AI3), DRP och CPU

• Robottillämpningar i hög hastighet och lågt jitter med hjälp av DRP (dynamically reconfigurable wired logic hardware)

BLAND ANNAT SERVICEROBOTAR kräver avancerad AI-databehandling för att tolka sin omedelbara omgivning.

Å andra sidan kräver de även klassisk algoritmbaserad databehandling, utan AI, för att planera och styra robotens agerande.

Problemet är att dagens inbyggnadsprocessorer inte har de resurser som krävs för att göra dessa olika typer av databehandling i realtid.

Denna brist har Renesas avhjälpt genom att utveckla en heterogen arkitektur med en DRP (dynamiskt rekonfigurerbar processor) som koordinerar sitt arbete med en AI-accelerator (DRP-AI3) och en CPU.

Från Idé till Produkt

Elektronikdesign, EMC test, Produktion

Utveckling

Hårdvara

Mjukvara

Mekanik

Produktion

SMD

Hålmontering

Slutmontering

Prototyper

EMC

Ackrediterat lab

Filter design

Filterproduktion

Kalibrering

Multimetrar

Som visas i bild 1 kan DRP-processorn exekvera tillämpningar samtidigt som den varje klockcykel dynamiskt växlar konfiguration på chipet för hur kretsens aritmetikenheter är kopplade – allt efter vilken typ av innehåll som bearbetas.

Eftersom endast de aritmetiska kretsar används som behövs för tillfället, förbrukar DRP:n mindre ström än en CPU och kan göra beräkningarna i högre hastighet.

Jämfört med en CPU, där prestandan blir lidande av återkommande externa minnesaccesser på grund av cache-missar och annat, kan DRP dessutom sätta upp datavägar i hårdvaran i förväg. Det resulterar i mindre prestandaförluster och mindre variation i drifthastighet (jitter) från minnesaccesser.

DRP:n kan omkonfigureras dynamiskt och byta ut informationen om kretskopplingarna varje gång algoritmen förändras. Därför kan databehandling ske även med begränsade hårdvaruresurser, även i robotar som kör flera algoritmer parallellt.

Bild 4. Heterogen arkitektur snabbar upp bearbetningen av bildigenkänning (uppmätt på ett testchip).

DRP är särskilt effektiv när det handlar om att bearbeta strömmande data, till exempel vid bildigenkänning. Parallelliseringen och pipeliningen förbättrar prestandan direkt.

Om man å andra sidan tittar exempelvis på program som planerar och styr robotbeteende sker beräkningarna samtidigt som detaljer och villkor i beräkningarna ändras i respons på förändringar i omgivningen.

Här kan en CPU vara mer lämplig än den typ av hårdvara som gör beräkningarna i en DRP. Det är viktigt att distribuera beräkningarna till rätt ställen och att göra det koordinerat. Renesas heterogena arkitektur gör det möjligt för DRP och CPU att samarbeta.

En översikt över MPU:ns och AI-accele -

ratorns (DRP-AI3) arkitektur finns i bild 2. I robottillämpningar används en kombination av AI-baserad bildigenkänning och icke-AI-baserade planerings- och kontrollalgoritmer.

Därför är en konfiguration med en DRP för AI-bearbetning (DRP-AI3) och en DRP för icke-AI-algoritmer något som avsevärt kan öka genomströmningen i en robottillämpning.

Resultat efter utvärdering

Utvärdering av AI-modellens prestanda En RZ/V2H med denna teknik levererade upp till 8 Tops (åtta biljoner produktsummor per sekund) prestanda i AI-acceleratorn.

I beskurna AI-modeller kan antalet operationer minskas proportionellt mot graden av beskärning och därmed ge en prestanda på upp till 80 Tops jämfört med obeskurna modeller.

Detta är cirka 80 gånger mer än i föregående RZ/V-produkter – en klar förbättring som är tillräckligt stor för att kunna hålla takten med den snabba AI-utvecklingen (bild 3).

I takt med att AI-beräkningarna sker allt snabbare blir å ena sidan den icke AI-baserade algoritmbaserade bildbehandlingen (exempelvis för- och efterbehandling av AIberäkningar) relativt en flaskhals.

I AI-MPU:er avlastas en del av bildbehandlingen till DRP:n, vilket bidrar till att förbättra systemets totala prestanda (bild 4).

Vad gäller energieffektivitet har AI-acceleratorn enligt en utvärdering världens högsta sådana – cirka 10 Tops per watt vid körning av stora AI-modeller (bild 5).

Vi klarade även av att utföra AI-realtidsberäkningar på ett fläktlöst RZ/V2H-utvärderingskort vid temperaturer som var jämförbara med konkurrenters fläktutrustade produkter (bild 6).

Exempel på robottillämpningar

Slam (Simultaneous Localization and Mapping) är en vanlig tillämpning för robotar. Den har en komplex konfiguration som använder parallella processer för positionsbestämning och omgivningstolkning via AI.

Med hjälp av Renesas DRP kan roboten växla program på ett ögonblick. Parallell drift med hjälp av AI-accelerator och CPU har visat sig vara cirka 17 gånger snabbare än drift med enbart CPU. Dessutom används en tolftedel så mycket ström.

Slutsatser

AI-processorn Renesas RZ/V2H är tio gånger mer energieffektiv än sina föregångare och kombinerar ändnodernas krav på låg effekt och flexibilitet med den processorkapacitet som krävs för att arbeta med beskurna AImodeller. ■ Bild

Jämförelse av värmeutveckling mellan ett fläktlöst RZ/V2H-kort och en GPU med fläkt.

6.

Bild 5. Energieffektivitet för verkliga AI-modeller (uppmätt på testchip).

Fabriken är en kropp – nu blir delarna

digitala

Vill du veta hur en digital fabrik fungerar? I den här artikeln använder vi människokroppens funktioner som en parallell för att förklara hur en digital fabrik fungerar och beskriver vikten av data som den digitala fabrikens livsnerver. Upptäck hur implementeringar av digitala fabriker kan hjälpa till att effektivisera driften i en tillverkningsanläggning genom kunskap om den intelligenta kanten – Intelligent Edge.

Den digitala fabriken, vars verksamhet bygger på data, representerar ett system av komponenter som arbetar i harmoni för att göra driften på fabriksgolvet så effektiv som möjligt. På sätt och vis kan detta liknas vid människokroppen. Sensorerna fungerar som ögon och öron som möjliggör för en central styrenhet – eller hjärna – att vara medveten om sin omgivning. Ställdonen fungerar som muskler som gör de justeringar som behövs. Fabrikens anslutningsnät kan likställas med det nervsystem som finns i hela kroppen, medan huden representerar den teknik för cybersäkerhet som krävs för att skydda data.

Den digitala fabrikens fördelar Innan vi tittar närmare på den digitala fabrikens komponenter, låt oss först beskriva fördelarna. Fördelarna med den digitala fabriken är inriktade på att möjliggöra ökad produktivitet, vilket ger ett helt förändrat tillverkningslandskap. Ny kunskap från den digitala fabrikens ekosystem hjälper till att informera beslutsfattande i realtid. Det resulterar i förbättrad produktkvalitet och ökad övergripande operativ effektivitet, vilket kulminerar i mer hållbara tillverkningsprocesser. Med tanke på att industrin förbrukar cirka 50 procent av världens energi är den digitalt uppkopplade fabriken kärnan i en omvandlingsprocess för tillverkare som siktar på noll nettoutsläpp. Förutom hållbarhetsfördelar ger digitala fabriker flexibilitet och konfigurerbarhet i realtid för snabb omställning till följd av förändrad efterfrågan från konsumenter. Inom hälso- och sjukvården ökar exempelvis efterfrågan på individanpassade medicintekniska produkter som 3Dprintade ledimplantat som är skräddarsydda att passa en viss patients anatomi. I takt med att fabrikerna blir mer modulära och tillverkningsenheterna blir mindre och mer anpassningsbara kan arbetsflöden schemaläggas

Av Tracey Johnson och Margaret Naughton, Analog Devices

Tracey Johnson är senior marketing manager och leder ett digitalt ”Go to Market”-team inom industriell automation. Hon läste till elektroingenjör på University of Limerick, Irland.

Margaret Naughton har samma alma mater som Tracey och är dessutom i samma team, som marknadsföringsingenjör. Hon började på ADI år 2007 som mjukvaruutvecklare efter att ha läst sig till en mastersexamen i datateknik.

Den digitala fabrikens anatomi.

Byggstenarna i den moderna digitala fabriken.

och ändras i realtid, vilket ökar tillverkningstakten och gör det mera lönsamt att göra kostnads-/konkurrensinsatser i verksamheter förlagda till Europa och Nordamerika.

Data – den digitala fabrikens nerver

Både realtidsdata och icke-realtidsdata, som härleds från flera källor i fabriken, måste analyseras snabbt och tillförlitligt vid den intelligenta kanten – där data uppstår – och aggregeras på central nivå för att ge en helhetsbild av driften i fabriken. Kunskaper om driften som härrör från dessa data är avgörande för att förverkliga fabrikens fulla potential för effektiv drift.

Sensorer – den digitala fabrikens ögon och öron

Fler sensorer och varianter av avkänning för exempelvis temperatur, tryck, flödeshastighet, närhet och vibrationer måste användas för att samla in nödvändiga data. Noggrann teknik för mätning och avkänning krävs för att kontinuerligt avkänna, mäta och tolka fabrikens tillgångar. IO-Link-tekniken möjliggör för sensorer att bli intelligenta. En trycksensor kan lokalt bestämma om trycket överskrider det tröskelvärde som önskas och behöver därför bara förse styrenheten med en enda boolesk bitvariabel (ja eller nej), som representerar en bit data istället för ett helt digitalt värde som representerar den faktiska tryckmätningen. Lokalt fattade beslut sparar kommunikations- och bearbetningstid, vilket ger effektiv distribuerad styrning.

Ställdon – den digitala fabrikens muskler

ler som ser till att jobbet blir gjort. Ställdonen används för att styra ventiler, kolvar och andra mekaniska anordningar. Det gör att flödet av vätskor kan kontrolleras exakt, vilket säkerställer att rätt mängd material levereras till varje del av processen.

Både sensorer och ställdon måste tåla de förhållanden som råder där de används. Tuffa fabriksmiljöer inkluderar exponering för höga temperaturer och elektromagnetisk strålning liksom transienta spänningstoppar och mekaniska vibrationer. Kraftförsörjning är en annan viktig faktor för kantbaserade avkännings- och ställdonssystem. Strömförsörjningens prestandakrav ökar i takt med att sensorerna och ställdonen blir mindre, samtidigt som signalinsamlingens noggrannhet och kvalitet ökar. Det kräver mycket effektiva och lågbrusiga energihanteringslösningar med minskat fotavtryck, vilket är avgörande i vad som ofta är utrymmesbegränsade konstruktioner. Utan den kraftteknik som behövs för specifika avkänningskrav kan den digitala fabrikens fördelar i fråga om konfigurerbarhet i realtid inte förverkligas.

Intelligens i kanten och centralt – den digitala fabrikens hjärna

kant-intelligens där data från flera olika typer av sensorer kan kombineras samtidigt för att åstadkomma mer exakt mätning – som vore omöjlig om sensorerna användes var för sig. Med nya AD-omvandlare med hög precision och bandbredd kan en enda sensor-”front end” användas för att övervaka flera sensorenheter, vilket sparar utrymme och ström. AI-styrkretsteknik gör att neurala nätverk kan drivas med ultralåg effekt, medan energisnåla sändare möjliggör förbättrade diagnostiska funktioner även i avlägsna processanläggningar, som ofta förlänger den digitala fabriken.

Anslutningstekniken – den digitala fabrikens nervsystem

Trots att kantenheterna är autonoma är det mycket viktigt att tillverkaren kan inhämta värdefull och produktivitetshöjande kunskap ur överflödet av tillgängliga data och överföra, analysera och sammanföra denna data med de informationsströmmar som redan existerar i fabriken. Detta kräver industriell anslutningsteknik med låg latens, som är tidsbunden och robust. 10BASE-T1L är en standard för fysiska Ethernet-lager (IEEE 802.3cg-2019) som kommer att dramatiskt förändra processautomationsbranschen genom att avsevärt förbättra anläggningarnas driftseffektivitet genom sömlös Ethernetanslutning till enheter på fältnivå (sensorer och ställdon).

Ställdon är den digitala fabrikens ofta bortglömda hjältar som fungerar som de musk-

I dagens fabriker används informationstekniska, IT, nätverk på kontors-/företagsnivå. IT-nätet hanterar traditionellt saker som datalagring, analys av data och affärstillämpningar. Även om sådana uppgifter är viktiga är de vanligtvis inte lika tidskritiska som datautbyten på fabriksgolvet. Nätverk som styr fabriksgolvets tillverkningslinjer kallas drifttekniska system (OT, operational technology på engelska). Inom sådana nätverk kan det finnas flera olika tillverkningsenheter eller maskiner som ofta har begränsad förmåga att kommunicera med varandra. Konceptet med ett konvergerat, sammanslaget, IT/OTnät i den digitala fabriken förändrar allt detta. Det erbjuder ett enhetligt fabriksnätverk, där samtliga enheter, maskiner och robotar Intelligenta sensorer möjliggör autonomi i kanten.

Med tanke på att den digitala fabriken kräver att enheter i kanten har ökade nivåer av funktionalitet och intelligens, måste fler beräkningar och analyser ske i själva enheten för att möjliggöra lokaliserad beslutsfattning. För att möjliggöra sådan autonomi i kanten krävs lokala motorer för artificiell intelligens (AI)/maskininlärning (ML), energisnåla acceleratorer, mer minne och bearbetningskraft. Sensorfusion är en annan typ av

SVENSKA ELEKTROOCH DATAINGENJÖRERS RIKSFÖRENING

Inte medlem? SER är intresseföreningen för yrkessamma. Vi är kontaktskapare mellan medlemmar och intressanta företag. SER arrangerar studiebesök, föredrag och seminarier med aktuellt fokus. I medlemskapet ingår även medlemstidningen Eloch Datateknik, Elektroniktidningen och Nordisk Energi.

IT/OT-konvergens inom den digitala fabriken.

är anslutna, sammankopplade och talar samma språk. Samtliga IP-adresserbara enheter kan kommuniceras med i realtid eller nästan i realtid och kan konfigureras oberoende av andra enheter i nätverket. Tekniker som är viktiga för genomförandet av sådana konvergerade nätverk för digitala fabriker är Industrial Ethernet, tidskänsliga nätverk (TSN), Ethernet-APL (avancerade fysiska lager) och IO-Link. Eftersom samtliga enheter använder samma språk är det nu möjligt att styra både IT- och OT-delarna av nätverket med samma styr- och nätverkshanteringssystem, samtidigt som den tidskänsliga trafiken i driftsnätet respekteras. Den stora volymen av både tidskritisk och icke-tidskritisk trafik kräver att nätverken uppgraderas för ökad bandbredd för att säkerställa latensfri leverans av data, vilket är avgörande för tillverkningsanläggningens höga produktivitet och driftseffektivitet. Konvergensen av OT och IT ger praktiskt taget obegränsad möjlighet till skalbarhet.

Cybersäkerhet – hudlagret som skyddar betrodda digitala fabriksdata Ökad sammankoppling ger behov av ökad datasäkerhet eftersom smarta fabriksmiljöer utsätter människor, teknik, processer och immateriella rättigheter (IP) för cyberhot. Det driver behovet av funktioner som säker start, säker programuppdatering, säker överföringsautentisering och betrodd maskinvara. En grundläggande aspekt för säkring av ett nätverk är autentiseringen av varje ny enhet som försöker ansluta till systemet. Det består i att man kontrollerar att enheten är äkta innan den kan användas för någon transaktion. Liksom autentisering av enheter

är säker start ett måste, vilket säkerställer att fältutrustning endast kör programvara som kommer från en betrodd källa som skyddas av kryptografiska nycklar för verifiering av digital signatur för firmware.

Vilka tekniska lösningar finns tillgängliga idag?

Analog Devices har alltid uppskattats för sin innovativa precisionsteknik som används för avkänning, mätning och exakt styrning av enheter överallt i fabriken. Genom att kombinera det med en expansiv portfölj av industriella anslutnings- och kraftprodukter, och ytterligare digital förmåga, inklusive AI-expertis, har ADI den teknik och expertis inom området som krävs för att förverkliga avancerade digitala fabriksfunktioner.

• Flerkanaliga sigma-delta-ADC:er med låg bandbredd som AD4130-familjen integrerar fullständiga analoga ”front-end”-kretsar för enkel anslutning till många olika typer av sensorer. Det möjliggör fusion av sensorer med avancerad diagnostik för att stödja lokaliserad feldetektering och snabba beslut.

• Branschens strömsnålaste 10BASE-T1L ADIN1110 MAC-PHY och tillhörande ADIN1100 PHY möjliggör övergång till sömlöst anslutna fältenheter, vilket ger EthernetAPL hela vägen till processkanten, över 1,7 km av SPE-(single-pair Ethernet)-kablar.

• För cybersäkerhet möjliggör nyckelfärdiga, maskinvarubaserade lösningar att kunderna lätt kan integrera datasäkerhet i sina produkter. DS28S60 och MAXQ1065 är säkra integrerade kretsar med ultralåg effekt som möjliggör kryptografi med öppen nyckel även i de mest ström- och beräkningsresursbegränsade konstruktionerna.

• AI-styrkretsen MAX78000 möjliggör för neurala nätverk att arbeta med ultralåg effekt, vilket ger användbar kunskap från AI i kanten.

Vägen till den digitala fabriken

Branschundersökningar tyder på att 85 procent av företagen har påskyndat den digitala omvandlingen inom sina tillverkningsanläggningar under de senaste två till tre åren. Helt digitala fabriker är dock ännu inte normen. World Economic Forums globala nätverk av ledande tillverkare visar hur strategier för digitalisering och en digitalt genomsyrad verksamhet ger fördelar utöver produktivitetsvinster och skapar en bas gör hållbar och lönsam tillväxt. Dessa tillverkare drar nytta av produktivitetsförbättringar genom att kapacitet frigörs tack vare användning av innovativa tekniker. Sådana tekniker påskyndar effektiviteten och ger i sin tur miljömässigt gynnsamma resultat. Det resulterar i en dubbel fördel av ökad produktivitet med ökad hållbarhet – i praktiken eko-effektivitet.

Slutsats: förverkliga din digitala fabrik I takt med att den digitala omvandlingen fortsätter att accelerera ställs fabrikerna inför både möjligheter och utmaningar. Ny teknik är nyckeln till ökad effektivitet, men implementeringen av tekniken kan vara komplex och kräver genomtänkt utförande. Det gör att det är mycket viktigt att utnyttja partners med omfattande expertis inom området för att förbättra verksamheten och öppna för dessa effektivitetsvinster. Ett sådant samarbete ligger till grund för morgondagens mest robusta och anpassningsbara digitala fabriker. ■

Den digitala fabrikens fördelar.

Med energiskördare mot energiautonoma IoT-nätverk

För ett knappt decennium sedan förutspådde branschexperter att användningen av Internet of Things (IoT) skulle vara utbredd vid det här laget – till den grad att IoT skulle finnas nästan överallt. Även om ingen tvivlar på att IoT kommer att ha en viktig roll i digitaliseringen, finns det fortfarande problem att övervinna. Om de tidiga prognoserna om IoT:s genomslagskraft hade varit korrekta, skulle antalet noder i drift idag ha varit cirka 50 till 65 miljarder. I verkligheten har det fortfarande bara blivit en bråkdel av dessa siffror. Uppskattningar (IoT Analytics och Statista bland dem) sätter typiskt det nuvarande antalet till cirka 12 till 13 miljarder.

Faktorer som påverkar IoT-användningen

Påverkan från olika krafter har bromsat utvecklingen av IoT-teknik när det gäller noder ute på fältet. Bland de mest framträdande av dessa är:

1. Det behövs typiskt en ansenlig mängd komponenter i varje IoT-nod. Det kan bli problematiskt om utrymmet är begränsat. Noderna måste hållas så kompakta som möjligt samtidigt som man säkerställer att detta inte påverkar deras prestanda, funktionalitet eller operativa livslängd.

2. Därefter är det kapitalutgifterna (capital expenditure, CAPEX) som sätter en gräns. Även om kostnaderna för stycklistan (billof-materials, BoM) för en enda IoT-nod kanske inte verkar så stor, kommer det att bli problem när man rullar ut nätverk som består av ett stort antal av dessa noder. Därför behöver konstruktionen vara kompakt och helst bestå av så få komponenter som möjligt.

3. Förutom CAPEX finns operativa utgifter (operational expenditure, OPEX) att ta hänsyn till. När väl noderna som utgör ett IoT-nätverk är på plats, kan det fortfarande vara betydande driftskostnader involverade om tekniker måste skickas ut för att utföra någon form av underhållsarbete.

4. Elektroniskt avfall (e-avfall) har redan identifierats som ett stort bekymmer, och att ha tiotals miljarder IoT-noder utplacerade runt om i världen skulle kunna öka problemet avsevärt. Åtgärder måste vidtas för att bekämpa att det över tiden

IoT-utvecklingsplattformen ACDS.

Av Shohei Kawanaka, Murata

Shohei Kawanaka fick sin ingenjörsutbildning på universitetet i Osaka och började på Murata Japan som mjukvaruingenjör.

Han har jobbat med produktionsteknik och affärsutveckling inom bland annat hälsovård och cybersäkerhet.

Idag är han senior produktchef på Murata i München.

byggs upp allt mer kasserat material från IoT-noder.

Skapa nya sätt att se på strömförsörjning Strömförsörjning av IoT-noder påverkar alla de fyra faktorerna som just beskrivits. Mycket kretskortsutrymme måste avdelas för Li-jon-batterier. Dessutom har dessa batterier både en CAPEX och en OPEX, där OPEXsidan normalt har störst påverkan. Beroende på applikationen, i synnerhet hur många gånger om dagen som sensorn samlar data och hur ofta den trådlösa sändaren/mottagaren måste kommunicera med sin hubb, är tiden som en IoT-battericell räcker sannolikt någonstans mellan 18 månader och två år. Noderna själva kan dock förbli i drift i tio eller möjligen femton år. Detta innebär att IoT-noder efter att de installerats kommer att behöva byta batterier flera gånger under sin livslängd.

Med nätverk som potentiellt består av många tusen noder blir den logistiska utmaningen att byta batterier enorm. Det krävs

personal som har detta som uppgift på heltid. Under sådana omständigheter kommer OPEX-ångest att motverka utbyggnaden av IoT. Vid tung last kommer batterierna att förbrukas snabbt och CAPEX utöver OPEX blir en begränsande faktor. Slutligen, om batterierna inte kasseras på rätt sätt, kommer ämnena i dem att läcka ut i mark och vatten till skada för växter och djur.

Gör IoT mer hållbart

IoT-utbyggnad som är beroende av batterimatning kommer att ha allvarliga nackdelar när det gäller kostnader och hur känsliga ekosystem påverkas av föroreningar. Av denna anledning ses energiskördning som en bättre bas för IoT-nätverk – att energi hämtas från den omgivande miljön.

Med IoT-strömförsörjning baserad på energiskördning försvinner batteriförbrukningen ur kalkylen. Därmed annuleras CAPEX och OPEX förknippad med inköp och byte av batterier. Det innebär också att mycket mindre e-avfall produceras inom IoT-verksamheten.

Det finns dock vissa problem som måste lösas för att detta tillvägagångssätt ska kunna blir praktiskt användbart.

Utmaningar med energisinsamlingsteknik För att tekniken att samla energi från hållbara källor i miljön kring IoT-noderna skall kunna bli generellt användbar, krävs vissa förbättringar i själva hårdvaran. I synnerhet krävs ett fokus på att förbättra strömhanteringskretsarna (power management IC, PMIC). Dessa enheter hanterar hela energiinsamlingsprocessen. De bestämmer hur mycket ström som behöver gå till IoT-noderna för att de ska kunna fullgöra sin funktion, och de bestämmer hur mycket som kan lagras för senare användning.

Vissa egenskaper gör befintliga PMIC:er långt ifrån idealiska i IoT-sammanhang. De två mest framträdande av dessa är att de inte är tillräckligt effektiva omvandlare och att de kräver en stor mängd passiva komponenter.

Dessutom är trådlösa moduler som kan integreras i IoT-noder i allmänhet allför skrymmande, strömkrävande och dyra för att vara praktiskt användbara. Det finns även problem relaterade till de abonnentidentitetsmoduler (subscriber identity modules, SIM) som behövs för trådlös IoT. Traditionella SIM-kort tar upp plats och stjäl värdefull ström. De har även nackdelar ur ekologisk synvinkel. De kreditkortsstora hållare som

Fjäderklämlister

för kretskortsmontage

Utrymmessnåla don för överföring av signaler, data och nätspänning till kretskortet. Kontakterna finns både för fast anslutning på kortet, och i pluggbart utförande.

Kan levereras i en mängd olika rastermått och poltal. Kabelanslutning med fjäderklämmor, traditionell skruvanslutning eller via IDC-anslutning.

Kontakta oss gärna för mer info.

förvarar SIM-korten blir ytterligare en källa till e-avfall när de kasseras. Därför undersöks nu andra sätt att lagra SIM-informationen.

Lösningen på IoT-bekymret

En gemensam satsning mellan ingenjörsteam från Murata, Deutsche Telekom och Nexperia har skapat en plattform som kommer att omdana utvecklandet av IoT-noder. Den kommer att underlätta utvecklingen av noder som är energiautonoma samtidigt som de inte drar för mycket ström, inte har begränsad funktionalitet, inte har för höga BoM-kostnader och inte är så stora att de endast kan implementeras på ett begränsat antal platser.

Plattformen Autonomous Cellular LPWA Development Solution (ACDS), tidigare känd som plattformen Autonomous NB-IoT Development Solution (ACDS), består av tre huvuddelar. För det första en kompakt Murata dual-mode cellulär IoT-modul. Denna klarar nedlänkshastigheter på 26,15 kbps (för NBIoT) och 1 Mbps (för Cat.M1) samtidigt som hög energieffektivitet bibehålls. Den har funktioner för utökad diskontinuerlig mottagning (eDRX) och energisparläge (PSM) som håller energiförbrukningen till ett absolut minimum.

Vid sidan av detta finns nuSIM-tekniken från Deutsche Telekom. Här har kretskortsytan minskats och generering av plastavfall undvikits genom att abonnentinformationen integrerats direkt i den trådlösa modulen. Förutom att de sparar plats och minskar miljöpåverkan, är nuSIM-enheter cirka 35 procent snabbare än konventionella SIMkort på att ansluta till nätverk, vilket spar ström. Det finns inget behov av kontinuerlig SIM-närvarodetektering, vilket minskar strömförbrukningen ytterligare.

Den sista pusselbiten är Nexperia NEH2000BY PMIC, som är optimerad för användning i energiskördande IoT-enheter. Komponeneten ansvarar för energiöverföringen från den förnybara kraftkällan (en liten sol cell) till ACDS-plattformen. Tröskeln vid vil ken ineffekt kan börja hanteras är mycket låg

(endast 10 µW), vilket innebär att energi kan utvinnas i ganska svag belysning. Genom att den har en maximal inställningstid för effektnivåspårning (maximum power point tracking, MPPT) på högst 1 sekund, uppnår NEH2000BY PMIC en imponerande genomsnittlig energikonverteringseffektivitet på 80 procent.

Eftersom den använder kapacitiv omvandling behövs betydligt färre passiva komponenter än för andra energiinsamlings-PMIC:er. Resultatet av detta är, återigen, att mindre kretskortsutrymme behövs och noderna kan göras mindre.

Energiautonoma möjligheter

Med bara 3000 lux infallande ljus (en ganska molnig dag) på ACDS-solpanelen under sex timmar, produceras en genomsnittlig laddningsström på 1,1 mA. Detta räcker till upp till 60 NB-IoT-sändningar per dag. IoT-noder utvecklade med hjälp av ACDS-plattformen kommer därför att ha god kapacitet för de flesta potentiella scenarier.

Slutsats

IoT-implementeringarnas OPEX, CAPEX och miljöpåverkan kan helt enkelt inte ignoreras. Dessutom, om situationen inte åtgärdas på ett adekvat sätt, kommer den bara att bli allvarligare när nätverkens storlek ökar.

Det tillvägagångssätt som diskuterats i den här artikeln – där IoT-noder utvecklas på ett sätt som inte längre begränsas av batterier utan istället bygger på energiskördning kompletterad med kompakt trådlös hårdvara och smidig SIM-integration – ger en mängd fördelar. Det möjliggör en rationalisering av BoM, lägre totalkostnad för nätägande och mycket större hållbarhet genom att minska ansamling av e-avfall.

Det öppnar även möjligheten att använda IoT-nätverk i många fler användningsområden. Det kommer att bidra till att få de investeringar som behövs inom räckhåll för fler

Energisnål Z-Wave för långa avstånd

■ KOMMUNIKATION

En uteffekt på 20 dBm ger Tridents systemkrets Taurus för Z-Wave en räckvidd på över 1,6 kilometer trots att effektförbrukningen är låg. Enligt företaget kan en knappcell räcka hela tio år.

Trident släpper både en krets och en modul baserade på kretsen. De uppfyller bägge specifikationen för Z-Wave long range, ZWLR, i Europa och i USA. De levereras med ett utvecklingspaket baserat på version 2024A av standarden. Kretsen har en CortexM33, 1MB flash och 288 KByte SRAM. Radion som arbetar under 1 GHz har två lägen, +20 dBm och +14 dBm vilket enligt företaget ska ge en räckvidd på minst 1,5 km. Förutom ZWLR stöds även Z-Wave Plus och Z-Wave Plus v2. Det går att skapa IoT-nät med upp till 4000 noder. Kretsen finns i provexemplar och kommer i volymproduktion under fjärde kvartalet. PER HENRICSSON per@etn.se

Skräddarsydd mekanik för elektronikprodukter.

Nya Intelchips i Kontronkort

■ INBYGGDA SYSTEM

Tyska Kontrons Com Expressoch Smarcmoduler finns nu med en ny generation processorer från Intel.

Processorerserierna det gäller är Atom x7000E, x7000RE, Processor N och Core i3-N305. De är avsedda för IoT och industriella tillämpningar.

Modulerna tillhör tre produktlinjer och blir tillgängliga under de kommande månaderna.

Typiska användningsområden är IoT-gateways, styrdatorer, inmatningsenheter i industriella miljöer, robusta mobila applikationer samt Point-of-Sale (POS), Point-of-Interest (POI), kiosksystem och digitala skyltlösningar.

DE NÄMNDA processorserierna stöds i de tre modulformaten

Com Express Compact Type 6 med Come-cAS6, Com Express Mini Type 10 med Come-MAS10 samt Smarc med SXAS.

Sortimentet sträcker sig från kostnadsoptimerade strömsnåla Atom-dubbelkärnor till högpresterande åttkärnor på Core i3 med burstfrekvens på upp till 3,8 GHz och integrerade AI- och mediaacceleratorer.

Core i3 stöder för DDR5/

LPDDR5 och utökad I/O, är upp till 1,30 gånger snabbare i enkeltrådad prestanda och upp till 1,09 gånger snabbare i flertrådad prestanda jämfört med den tidigare generationen. Den stöder bland annat hårdvaruvirtualisering och Intel Time Coordinated Computing TCC Come-cAS6 tar upp till 16 gigabyte DDR5-4800 via SODIMM. Den stöder upp till fyra skärmar, har sex PCIe 3.0-banor samt upp till fyra USB 3.2, fyra USB 2.0, två SATA och ett 2,5 GBASE-T Ethernet. TSN och eMMC-flash är tillval.

Com E-MAS10 stöder upp till 16 gigabyte LPDDR5-4800, har

fyra PCIe 3.0-banor, två USB 3.2, sex USB 2.0, två SATA-portar, inbyggd eMMC, en 1GBASE-T (eller 2,5GBASE-T) med stöd för TSN.

Smarc SXAS erbjuder upp till 16 gigabyte LPDDR5-4800, två USB 3.2, fyra USB 2.0, en SATA-port, inbyggd eMMC, två 1GBASE-T (eller 2,5GBASE-T) – även denna med stöd för TSN.

ALLA TRE FINNS i industriella versioner från –40 till +85 °C, med ECC-minne och tillgänglighet på tio år eller mer. De kör både Windows och Linux.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Smarcmoduler på Qualcommchips

■ INBYGGDA SYSTEM

Italienska Seco erbjuder trådlösa systemmoduler på processorer från amerikanska mobilprocessorjätten Qualcomm. Tänkt tillämpning är industriell IoT.

Modulerna har utvecklats av de två tillsammans och är i formfaktorn Smarc 2.1.1.

Den ena Smarcmodulen bygger på processorn QCS6490. Cpu-klustret är en Kryo 670 – en åttkärnig tripptrapptrull-cpu med en Cortex A78 på 2,7 GHz, tre A78 på 2,4 GHz och fyra A55:or på 1,9 GHz. Grafikkärnan är en Adreno 643 med stöd för FHD+ i 120 fps på primär skärm och upp till 4k Ultra HD i 60 Hz i sekundär skärm.

www.blomdahls.com

Seco pekar på stödet för AI i form av Qulcaomms AI-motor

AI Engine med en prestanda på 13 Tops.

Modulen har två MIPI-CSI 4, USB 3.1, USB 2.0, PCI-e Gen3, två Gigabit Ethernet. Wifi och BT 5.3 är tillval.

EN NEDSKALAD syskonmodul bygger på QCS5430 som också den är en Kryo 670, men med fyra Cortex A78 på 2,1 GHz och fyra Cortex A55 på 1,8 GHz. Grafikkärnan är en Adreno 642L.

Seco kallar lillebror för en ”en utmärkt mellanklassprodukt, med balans mellan prestanda, energieffektivitet och kostnadseffektivitet”.

Båda finns med BSP (Board Support Package) och utvecklingsmiljö. De är förintegrerade med Clea – Secos plattform för utrullning och provisionering av kod.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Åtta portar till fastighetsnätet

■ KONSTRUKTION

Phoenix Contact presenterar en ny serie ohanterade switchar för fastighetsautomation –Reg (REG). De är normkapslade och inkluderar PoE-portar om du vill.

Switcharna har att åtta Gigabit Ethernetportar. Deras mekaniska utformning gör det möjligt att installera dem i allt ifrån centrala styrskåp till undercentraler för vidare distribution av enheterna i byggnadens nätverk.

Tele- och koaxialkablar och specifika automationskablage är på väg bort i moderna byggnader – allt går över i ett gemensamt Ethernet-nätverk istället, noterar Phoenix.

Det underlättar kabeldragning. Dessutom finns numera strömmatande Ethernetportar – PoE – vilket betyder att du bara behöver dra Ethernet till porttelefoner, kameror, accesspunkter eller lampor.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Adlinkmoduler med Atomkärnor

■ EMBEDDED WORLD

Taiwanesiska Adlink släpper

Com Express- och Smarcmoduler baserade på färska Intel Atom-processorer i arkitekturen känd som Amston Lake. Den avsedda tillämpningen är edge – högpresterande, strömsnålt, robust och 24/7, enligt Adlink.

C Express-ASL är en COM.0

R3.1 Type 6-modul med en två, fyr- eller åttkärnig Atom x7000RE eller x7000C på upp till 3,8 GHz. Chipen har integrerade grafikkärnor med upp till 32 beräkningsenheter. Modulen har upp till 16 Gbyte LPDDR5, åtta PCI Express Gen3-banor och en 2,5 GbE-port. TDP är 6, 9 respektive 12 W.

LEC-ASL är en Smarc 2.1 Short size-modul med 2xMIPI CSI för anslutning av kamera. Den

har även två Can-anslutningar. I övrigt har den samma urval av Atomprocessorer och minnesstorlekar – och TDP – som ovan. Men den har två 2,5 GbE-portar och PCI Express nämns inte.

BÅDA MODULERNA stöder TCC (Time-Coordinated Computing) och TSN (Time Sensitive Networking). Protokollen öppnar möjligheter för realtidsberäk-

ningar i exempelvis industriell automation, robotar, smart detaljhandel, i transport och nätverkskommunikation. TCC tidssynkar internt i systemet och TSN synkar nätverket. Utvecklingssatser är planerade. En Com Express Type 10-modul på samma Atomprocessorer är under utveckling.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Spansk IP för din AI-processor

■ ARTIFICIELL INTELLIGENS

En Risc V-cpu, en vektorenhet, en tensorenhet och ett cacheprotokoll – det är pusselbitarna i spanska Semidynamics IP-erbjudande All-In-One för en AI-parallellprocessor.

All-In-One innehåller alla block du behöver för att konstruera en

AI-processor – därav namnet –istället för att du som idag enligt Semidynamics ska behöva vända dig till tre olika leverantörer för cpu, vektorenheter och tensorenheter.

En och samma instruktionsuppsättning används överallt (Risc V), och ett och samma utvecklingsverktyg.

Dessutom ska All-In-One vara mer skalbar, enklare att programmera, och dessutom flexibel nog att programmeras till nya AI-algoritmer som dyker upp efter att processorn tillverkas.

DE TRE TYPERNA av kärnor är integrerade med varandra i samma block vilket ska utnyttja kiselytan

Semidynamics.

effektivare och ge färre dataförflyttningar.

All-In-One använder ett cacheprotokoll kallat Gazzillion som tillåter parallella hämtningar till cacheminne, 128 stycken. Det ska minska fördröjningarna vid cachemissar.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Andras arkitektur och

Risc V-baserad postkvantkrets

■ CYBERSÄKERHET

Seal SQ France har testexemplar av en mikrokontroller som är cybersäkrad mot kvantdatorattacker.

Vid årsslutet ska volymproduktion inledas av QS7001, som är en Post Quantum Secure microkontroller.

Seal SQ planerar även en TPM kallad Vault IQ.

Båda är EAL5+-certifierade.

De stöder krypteringsalgoritmerna Kyber and Dilithium vilket ger dem ett Nist Fips 140-3-cerifikat.

VILL DU OCKSÅ ha chips som är kvantsäkrade? Då är Seal SQ beredd att diskutera skräddarsydda versioner. Enligt bolaget pågår samtal med ledande chiptillverkare.

Seal SQ rekryterar just nu och hoppas få EU att sponsra ytterligare utveckling under ECA (European Chips Act).

En het tillämpning är digitala pass för kritiska maskiner och IoT-enheter.

Seal SQ (SealSQ) har 60 konstruktörer i Meyreuil, Aix-en-Provence. Ägare av Seal SQ är schweiziska Wisekey (WISeKey) som även äger bolag för IoT and AI, säkrad satellikommunikation och blockkedjor. JAN TÅNGRING jan@etn.se

Alifs smarta snålkrets nu

■ SENSORER

En ny mikrostyrkrets från strömsnåla Alif Semiconductor adderar Bluetooth LE till den strömsnåla styrketsen som har såväl neuron- och signal- som processorkärna.

Balletto heter den nya MCU:n. Enligt Alif är Balletto första MCU att kombinera Blutooth LE med en neuronkärna – liksom Alif i Ensemble var först att integrera Arms NPU U85 i en MCU.

Tillämpningar är taligenkänning, adaptiv brusreducering, röststyrning och AI-sensorfusion – allt i formfaktorer som wearables och andra småprodukter. Den stöder även strålformning till hörselsnäckor.

PROCESSORKÄRNAN är en Cortex

M55 på 160 MHz med Heliumtrimmad DSP och en EEMBCCoremark på 704.

Neuronkärnan är en Ethos U55. Den används i kombination med DSP och CPU för AI och maskininlärning vilket ger en prestanda på 46 Gops. Ett TCMminne på två megabyte bidrar till siffrorna.

Enligt en pressrelease från Alif används U55 även till kodning och avkodning av BLE-ljuformatet LC3.

En säkerhetskärna på chipet är av Alis egen design och styrs av en så kallad säker enklav med egen processor och minne.

Här finns även en 2D-grafikenhet.

Liksom föregångaren Ensemble stänger Balletto dynamiskt

av logik och minne som inte används. Tekniken heter AI PMTM (aiPMTM) och har fyra strömlägen, inklusive ett stoppläge på 700 nA.

EN SMART SYSTEMLÖSNING som drar upp batteritiden är att AIsensoranalysen sker i två steg. Efterbrännkammaren för de tunga AI-beräkningskärnorna tänds först när en enklare analys slagit larm. Först kanske systemet detekterar ett ljud och därefter att ljudet var krossat fönsterglas.

Balletto använder BLE 5.3 och Thread via samma inbyggda antenn, samtidigt, vilket Alif pekar ut som idealt för smarta

hemprotokollet Matter. Mottagningskänsligheten är –101 dBm.

Balletto har en effektförstärkare (HPA) på +10 dBm för att maximera räckvidden och en med lägre uteffekt (LPA) på +4 dBm för maximera batteritiden.

I3C, 480 Mbps USB-HS och dubbla CAN-FD-kanaler är några av gränssnitten, liksom upp till 77 GPIO:er och gränssnitt för kamera och bildskärm.

Här finns även en ADC och en 24-bitars DAC. MRAM är på upp till 2 MB, SRAM likaså. Kapseln är WLCSP.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Gör oscilloskopet till vektorsignalanalysator

■ TEST OCH MÄT

Version 5.4 av mjukvaran SignalVu kan analysera modulationen hos åtta signaler på de mer avancerade modellerna av Tektronix oscilloskop. Kunderna kan därmed slippa använda en separat vektorsignalanalysator för vissa analyser.

Det är inte helt ovanligt vid utveckling av system för trådlös kommunikation att man vill titta på signalerna i både tids- och frekvensdomänen. Det kräver normalt två instrument i form av ett oscilloskop och

någon form av spektrumanalysator eller vektorsignalanalysator.

Beroende på vad det är man vill studera kan det räcka med enbart oscilloskopet och version 5.4 av SignalVu. Det gäller Tektronix blandsignaloscilloskop i 5-serien, 6-serien och i DPO70000-familjen.

Mjukvaran klarar att analysera 26 olika modulationsformer inklusive nFSK, nPSK och nQAM upp till 1024QAM för bredbandig kommunikation.

PER HENRICSSON per@etn.se

Bluetooth över 600 km

■ KOMMUNIKATION

Det låter som ett aprilskämt, men Hubble Network i Seattle tänker erbjuda dig möjligheten att koppla upp dig mot rymden via Blueooth.

Den 4 mars 2024 sköt Hubble Network upp sina två första satelliter. De ska därefter ha tagit emot signaler från ett 3,5 mm Bluetooth-chip på ett avstånd av 600 km.

HUBBLE HAR bland annat patent på fasskiftade arrayantenner på småsatelliter för lobformning. Företaget har även löst problem kopplade till dopplereffekten, som blir ett problem när hastigheterna är höga.

De tilltänkta tillämpningarna är prediktivt underhåll, elnätsmonitorering, smarta bygnader, spårning av produkter och människor, etc. Hubble arbetar med pilotkunder inom konsument, byggnation, infrastruktur, leveranskedjor, logistik, olja, gas och försvar.

Risc V-CPU med inbyggd GPU

■ RISC V

X-Silicon i San Diego erbjuder en CPU-design med grafikoch AI-acceleratorblock för allt från wearables till molnet.

Andra tillämpningsområden är cyberglasögon, bildskärmar, edge, industriella system och robotteknik. Pitchen är att användare ska kunna få samma grafikupplevelse som de är vana vid från sina smartmobiler även i andra konsumentprodulter och i industriella tillämpningar.

ARKITEKTUREN HETER C-GPU och är baserad på Risc V:s vektorinstruktioner. Den använder en eller flera block kallade Nanotiles.

Dagens GPU:er utformades

ursprungligen för att köra spel. I nya tillämpningar leder detta enligt X-Silicon till minneslatenser och ineffektiva beräkningar.

DET CENTRALA i produkten är pusselbiten Nanotile som skyddas av 14 patent. De viktigaste patentkraven handlar enligt X-Silicon om hur data flyttas mellan processorkärnorna och minnet. Det är detta som minskar latenserna och förbättrar beräkningseffektiviteten. Patent skyddar även en teknik för att distribuera Nanotiles i

edge- och molnkonfigurationer. I lösningen igår mjukvara. Utvecklaren har åtkomst till Nanotiles på registernivå via ett HAL (hårdvaruabstraktionslager).

Risc V-CPU-designerna Sifive är partner, liksom Ventana, som designar Risc V-servrar.

Kodutvecklingsverktyg kommer att släppas till utvalda partners senare i år.

X-Silicon grundades i mars 2022.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Kompakta analysatorer för kraft

■ TEST OCH MÄT

BLUETOOTHSTACKEN på enheten måste uppdateras med ny mjukvara för att tekniken ska fungera. Därefter lovar Hubble global täckning med 20 gånger lägre batteriförbrukning och 50 gånger lägre driftskostnader. – Vår innovativa metod gör det möjligt att uppgradera befintliga Bluetoothenheter för att överföra data till Hubblenätverket utan några hårdvaruändringar, säger Ben Wild, medgrundare och teknisk chef.

BLAND ANNAT Transpose Platform och Y Combinator har bidragit med en finansiering på 20 miljoner dollar.

Det du kan göra idag är att ställa dig i kö för en utvecklingssats.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

NPA-familjen för effektmätning ersätter tyska Rohde & Schwarz äldre HMC80-familj. Instrumenten kommer i tre modeller som alla mäter ström, spänning, effekt och total harmonisk distorsion för både lik- och växelströmskällor.

NPA101 är instegsmodellen som gör alla typer av grundläggande mätningar, medan NPA501 ger förbättrade mätfunktioner och har grafisk analys. Toppmodellen NPA701 kan testa enligt IEC 62301 och EN 50564 för effektförbrukning och göra EMCtestning av harmonisk emission enligt EN 61000-3-2.

ALLA MODELLER kan mäta från 50 µW till 12 kW vid potentialskillnader från 1 mV till 600 V och strömmar från 1 mA till 20 A. NPA501 och NPA701 har kontakter för externa probar eller shuntar vilket gör att mätområdet kan utökas ytterligare.

Alla tre modellerna har en samplingsfrekvens på 500 kSa/s

för att kunna detektera korta transienter. AD-omvandlaren är på 16 bitar vilket ger en noggrannhet på ±0,05 procent för både ström- och spänningsavläsningar.

INSTRUMENTEN har 23 standardmätningar av effekt, ström, spänning, harmonisk distorsion och energi. Värdena kan registreras över tid för alla mätningar med loggningsfunktionen.

Med PASS/FAIL-funktionen kan användaren definiera upp till sex uppsättningar av maximi-

och minimivärden för att enkelt kontrollera om testobjektet håller sig inom gränserna.

I TIDSDOMÄNEN kan användaren se ”inrush”-karakteristiken vid uppstart, vågformerna för både spänning och ström eller valda parametrar över längre perioder. I frekvensdomänen kan användaren se upp till den 50:e övertonen, logaritmiskt om så önskas eller som en tabell.

PER HENRICSSON per@etn.se

Forsmark samlar in data med Wireflows system

■ TEST OCH MÄT

Kärnkraftverket vid Upplandskusten ska installera ett distribuerat datainsamlingssystem från Göteborgsbaserade Wireflow. Systemet kallat Lundby kan bestyckas med tusentals noder som har en tidssynkronisering under en mikrosekund.

Forsmark kommer sätta upp noder på olika platser inom anläggningen så att massiva inspelningar kan startas om det blir någon störning i kraftproduktionen eller i distributionen. Med hjälp av de inspelade signalerna går det att analysera förloppet för att få en förståelse av vad som inträffat.

– Lundby är det kompletta systemet med mäthårdvara, nätverkskomponenter och programvara. Wireflow köper in hårdvara från sina leverantörer medan programvaran är utvecklad av Wireflow själva, skriver Stefan Mattsson på Wireflow i ett email.

Hårdvaran kommer från NI och noderna kan vara av typerna

CompactRIO, CompactDAQ, PXI eller FieldDAQ vilket ger ett enormt utbud av kort. Därmed går det att göra allt från temperaturmätningar till snabba spänningsmätningar på 1 MSa/s.

PROGRAMVARAN i Lundby ligger distribuerad som autonoma processer ute i noderna vilket ger ett robust och redundant system. – Vi har haft den en längre tid, men inte för öppen försäljning som en enskild produkt utan som en del i våra kundanpassade lösningar. I samband med diskussioner med Forsmark så utökade vi den med ett antal viktiga funktioner såsom tidssynkronisering, cross-triggering och autonoma noder med möjlighet till lokal loggning som är viktigt om nätverket blir temporärt nedlastat med mycket data på grund av inspelningar med mycket höga datatakter.

KONTRAKTET MED FORSMARK innebär också att Lundby blivit en standardprodukt.

PER HENRICSSON per@etn.se

Fjärrstyr dina Pi från webbläsaren

■ INBYGGDA SYSTEM

Logga in på connect.raspberrypi.com och anslut krypterat till alla dina Raspberry Pi-system. Det är Pi-stiftelsen själv som tillhandahåller tjänsten, som heter Raspberry Pi Connect.

Du behöver 64-bitarsversionen av Raspberry Pi OS Bookworm och en Pi 4, 5 eller 400 och så behöver du installera programmet ”rpi-connect”. I annonseringen finns apt-kommandon du behöver för installationen. Sedan är det bara att klicka på en ikon och logga in.

Den underliggande tekniken är Google och Ericssons öppna P2P-realtidsprotokoll WebRTC, samma som används för dina webbmöten i Zoom, Teams, Slack och Meet. När webbläsare och Pi hittat varandra går trafiken direkt, P2P, mellan webbläsare och Pi-burk.

Tjänsten är tänkt att vara gratis för individuella användare som lyckas P2P-koppla sig. Om de inte lyckas kan de prata via Pi-stiftelsens servrar. I den nuvarande betaversionen av tjänsten finns en enda server och den står i Storbritannien.

Nyss fanns inbyggt stöd för fjärrskrivbord i Pi i fönstersystemet X, men X byttes mot Wayland i Raspberry Pi OSversionen Wayland.

JAN TÅNGRING jan@etn.se

Risc V redo för rymden

■ INBYGGDA SYSTEM

Systemkretsen Polarfire, som kombinerar ett processorsystem baserat på Risc V med programmerbar logik, har kvalificerats för rymdtillämpningar, rapporterar Microchip.

Kretsen baseras på Microchips existerande rymdprodukter i Polarfirefamiljen. Den programmerbara logiken har kompletterats med ett processorkluster baserat på Risc V som kan köra realtidsvarianter av Linux. Den nya rymdprodukten motsvarar den existerande varianten MPFS460 som kan användas under utvecklingsarbetet. Arbetet kan göras på Microchips utvecklingsverktyg

Libero i kombination med ekosystemet Mi V och befintliga lösningsstackar liksom utvecklingspaketet Icicle eller utvecklingspaketet för kameror. Kretsen är den största i Polarfirefamiljen med 461 k logikelement, 1420 DSPblock och serdesblock på 12,5 Gbit/s. Processorsystemet består av fyra U54 och en U51 plus ett L2-cache på 2 Mbyte.

PER HENRICSSON per@etn.se

Svensk Elektronik

– tillsammans för branschens bästa

Bli medlem – för en hållbar och konkurrenskraftig elektronikindustri

Svensk Elektronik är Sveriges främsta branschorganisation för industriell elektronik. Vi har över 150 medlemmar, vilket innefattar ledande företag och organisationer som tillsammans utgör en betydande kraft. Vi skapar värde med nätverk, kunskapsutbyte, utbildningar, samverkan och engagemang kring branschens viktiga frågor. Vi jobbar med:

– Bevakning

& information

... om utveckling och trender, lagar och direktiv. Vi anordnar seminarier och utbildningar.

– Samverkan & gemenskap ... insikter och tips från branschkollegor. Tillgång till expertkunskap. Erbjuder plats i en professionell gemenskap.

– Påverkan i nyckelfrågor

... ger företagen möjligheten att påverka i branschspecifika frågor. För dialog med myndigheter och fungerar som remissinstans.

– Nätverk & kunskapsutbyte

... genom att arrangera mässor, konferenser, studiebesök och nätverksträffar.

– Ökad konkurrenskraft

... genom att framhäva industrins behov av strategiska investeringar med fokus på forskningsoch innovationsfinansiering.

– Skapa förutsättningar

... adresserar företagens huvudutmaningar, som att rekrytera rätt kompetens och utveckla befintlig personal.

Kommande event

Årsmöte med Svensk Elektronik och kvantseminarium

12 juni 2024, AFRY, Solna

Den 12 juni håller Svensk Elektronik års- och vårmöte och gästas av professor Per Delsing som i ett seminarium berättar om hur våra liv kommer att påverkas av kvantdatorernas inträde i samhället. Vi får även en intressant presentation från Mycronic

www.svenskelektronik.se kansliet@svenskelektronik.se

Följ QR-koden till medlemsansökan

Sverige på den internationella scenen för halvledare 17 juni 2024, Stockholm

Seminarium för att diskutera Sveriges status i halvledarfrågan och hur Sverige kan stärka sina positioner. Ajit Manocha, vd för SEMI (www.semi.org), den globala branschorganisationen för halvledarindustrin, med lång bakgrund inom internationella halvledarbolag, medverkar.

Missa inte chansen att vara en del av framtidens elektronikbransch!

Anmäl dig på vår hemsida och låt oss tillsammans skapa banbrytande lösningar för en innovativ och hållbar morgondag!

FOR INTERFERENCE-FREE OPERATION

EMC measurement solutions