__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

JAZZEN I KARLSTAD

Olle He r ne gre n


Olle Hernegren

JAZZEN I KARLSTAD

Karlstad 2019


Copyright © Skriptus Boken utges med stöd från Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. En stipendievistelse på Villa San Michele i maj 2017 gav arbetsro att strukturera arbetet. Text: Olle Hernegren Korrekturläsning: Björn Stefanson Formgivning inlaga och omslag: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Tryckt hos Scandinavian Books, Danmark 2019 ISBN 978-91-519-0574-7 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.


innehåll

Vad ä r d e t hä r då? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 1. Uta n b r u ks pat r one r o c h m i l i tär er had e d e t i nt e b l i v i t n åt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 0 2.. Tju gota l e t – ja z z bl i r på m o d et . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 5 3.. Tr e t t i ota l – Ja z z m u si k en tar si g t o n . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 9 4.. Fy r t i ota le t – K r i g o c h el än d e men ja z z e n le v e r . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 4 5..Fem t i ota le t – l ju d et ko m m er f r ån väster . . . . . . . . . . 4 5 6.. Avs tä m ni ng i ha lv t i d .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 8 7.. Platser och händelser sextiotal till nittiotal. . . . . . 6 5 8.. Or k e s t r a r , gr u p p e r o c h f o l k i far t en .. . . . . . . . . . . . . . 1 0 4 9.. Utbildning ............. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2 7 10.. Ny t t m i lle ni u m – vad h än d e då? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 4 .E p i l og . ................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 0 .

refe r e ns e r ............ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 2

.

per s on och b a nd r eg i st er . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 6

.

bil d för t e ck ni ng . ... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 5 4


Vad är det här då?

D

etta är en bok som ska skildra jazzlivet i Karlstad. Arbetet startade jag efter mycken tvekan sommaren 2015. Innan dess var det andra idéer i luften – varför inte en svensk jazzhistoria som tar vid där standardverket slutar? Men gräv-där-du-står-mentaliteten tog dessbättre överhand. Först var det ”Jazzen i Värmland” som gällde, men även det blev för stort så projektet landade som ”Jazzen i Karlstad”. Dessutom har jag begränsat historieberättelsen som slutar kring millennieskiftet. Tiden efter det beskrivs mer summariskt. Dessutom är berättelsen koncentrerad på de som var aktiva i Karlstad, oavsett om karriären har varit aldrig så glimrande. När dessa rader skrivs är det små drag av ångest som drar genom själen. Är jag verkligen färdig? Vad har jag missat? Vad är fel? Jag hör för mitt inre ”Nej du, det var INTE den femte augusti den konserten ägde rum, det var den sjätte. Och det var inte NN på trummor, han var ju död då. Och förresten, varför nämner du inte XX i boken? Det är ju VERKLIGEN en värmlänning som satt sin prägel på svenskt jazzliv.” Men nu är jag här i alla fall. Jag har pratat med en massa trevliga, jazzpassionerade människor och pusslat ihop utsagor, tidningsurklipp, inspelningar och fotografier till något där allt ligger på rätt ställe och bildar en snygg och begriplig helhet. Förhoppningsvis.

Gå r d e t at t lys s na oc kså? Självklart! Som en digital filial till boken finns webbplatsen: jazzenikarlstad.se. Där kommer det bland annat att finnas musik med många av dem som nämns i boken: här finns bland andra Gay Ström, Dexter Gordon, Putte Wickman, Ben Webster och Monica Zetterlund. Det är ofta enkla inspelningar, långt ifrån hifi, men i stället unika dokument från 60-, 70- och 80-talets jazzaktiviteter i Karlstad. Fotografier och biografier kan man också ta del av.

7


Vilka ha r hjä l p t t i ll m ed d et h är då? Jag har såklart haft hjälp av de allra bästa, och det är ju dom man försöker komma ihåg nu. Alltså, mitt varmaste tack till: • Karl-Martin Almqvist, Stefan Blomquist, Gunde Boson, Bosse Broberg, Hans Backenroth, P-A Carlsson, Magnus Dölerud, Stig Ekelöf, Odd Evertsson, Philippe Gaddum, Johan Gund, Thomas Gustafsson, Martin Hederos, Lennart Holm, Torbjörn Hultberg, Kjell Håkansson, Karin Inde, Henrik Janson, Peter Janson, Bosse Jansson, Bertil Johansson, Jan ”Janka” Johansson, Sven-Åke ”Hatten” Johansson, Leif Karlsson, Ulf Lagerbeck, Lars Larsson, Tore Linusson, Ave Lundell, Greta Olsson, Johnny Olsson, Sven-Olof Petersson, Kjell Ryman, Bruno Råberg, Ulf Sterner, Henrik Wartel, Torsten Wennerlund, Lars Zreloff och Johan Öijen för ovärderlig information om jazzlivet i Karlstad. • Björn Stefanson för korrekturläsning och moraliskt stöd. • Yana Rapp för att jag fick använda Stig Olsons fantastiska målningar. • Tore Linusson, Gunde Boson, Bosse Jansson, Janka Johansson, Torsten Wennerholm och Odd Evertsson för inspelningar och till Monicas dotter Eva-Lena Jerneld för att vi fick tillgång till Z:s demoinspelning 1957 – äldsta bevarade inspelningen med henne! • Nya Wermlands-Tidningen och Värmlands Folkblad för att ni släppte in mig i era arkiv och för hjälp av arkivoraklen Matz Jansson på NWT, Håkan Strandman på VF och Lennart Fernqvist, pensionerad fotograf för VF med ett mycket användbart minne för bilder. • Roger Bergner på Svenskt Visarkiv, för sin förmåga att hitta de bilder jag saknade. • Owe Carlsson för bilder från Munkfors. • Gunnar Holmberg, skapare av webbsajten DIG Jazz, för att jag fick använda hans foton av Cecilia Wennerström, Salamander och Lulu Alke. • Axelsson & Jansson Media AB för originalen till bilderna ur ”I afton Landgrens”. • Min fru Anne och våra söner Fredrik, Magnus och Martin för tålamod och ständigt uppmuntrande tillrop. Sedan intervjuerna gjordes har Kjell Carlsson, Helge Flinth och Gunnar Johansson avlidit. Alla var förgrundsfigurer i Karlstads musikliv under många år. Så var det sagt. Nu börjar vi!

8


In s t r u m e n t f ö r k o r

t n in g a r

räcker till används te in et m m ry ut är N förkortningar för allmänt vedertagna instrumenten: Trumpet tp Trombon tb Bastrombon btb tu Tuba Sopransax ss Tenorsax ts as Altsax

Barytonsax bars Klarinett cl Bas b p Piano g Gitarr Trummor tr Sång

voc

M e d ie f ö r k o r t n in g

ar:

NWT Nya Werm lands-Tidningen VF Värmlands Folkbl ad KT Karlstads -Tidningen OJ OrkesterJ ournalen


1. Utan brukspatroner och militärer hade det inte blivit nåt

J

azzen kom inte fram ur ett tomrum, vare sig den kokades ihop i New Orleans av afrikansk tradition, västindiska rytmer, blues och marschmusik eller med andra ingredienser i Värmland. Här hittar vi rötterna i de första blåsorkestrarna som var kopplade till bruken som tillverkade papper och järn och därmed utgjorde ryggraden i samhällsekonomin.

Munkfor s va r t i d i gt u te

Johan Fredrik Lundin, förvaltare på Munkfors Bruk som gillade musik

I Munkfors var det bruksförvaltaren Johan Fredrik Lundin som var chef för Munkfors Bruk. Han hade ett stort intresse för musik, och i början av 1860-talet skapade och uppmuntrade han ett intresse bland arbetarna att starta en orkester. Lundins intresse sträckte sig inte till någon finansiering av instrumentinköp, men arbetarna samlade själva in ettusen kronor, vilken var en imponerande summa med tanke på de ekonomiska villkor en arbetare levde under. De insamlade pengarna räckte till instrument för en sextett, och förvaltare Lundin gjorde inköpet från firma Ahlberg & Olsson.

10


Militä r e n s tä lld e u p p Som orkesterledare och dirigent rekryterades en musiker från Värmlands Regemente i Karlstad. Han gjorde den tolv mil långa resan fram och tillbaka till Munkfors en gång i veckan, en lång färd 40 år innan järnvägen byggdes. Den svenska militärmusiken hade under 1800-talet upplevt ett stort genombrott. Musikkårerna deltog alltmer i det allmänna musiklivet och uppträdde inte längre enbart i de borgerliga salongerna och andra slutna sammanhang, utan man mötte sin publik på gator, torg och i parker. För många var detta den enda kontakten med musik man hade.

Skarpskyttarnas Musikkår i Munkfors 1860/70-tal.

11


Under somrarna stod militärmusiken för mängder av konserter, och man gjorde utlandsturnéer till de nordiska länderna, till Tyskland och Storbritannien. Repertoaren bestod till stor del av ouvertyrer, sånger och potpurrier ur kända operor, marscher, polkor och galopper. Musikkårerna varierade i storlek, från de största med 26 musiker till mässingssextetterna med kornetter i ess och bess, althorn, tenorbasun och tuba. En av de första svenska musikinspelningarna med jazzanknytning är Kronobergs Regementes Musikkår som spelar ragen Cake Walk. Inspelningen är gjord i Göteborg 1899 eller 1900. Att det blev en ragtime var ingen tillfällighet: ragtimemusiken var väldokumenterad eftersom den var notbunden, och musiken kunde därmed snabbt spridas.

Överkurs: Början på en ragtime av Scott Joplin. Efter en introduktion börjar det på riktigt på andra raden: basen växlar stadigt mellan grundton och ackordtoner medan högerhanden spelar en lite klurig synkoperad melodi.

Ragtimestilen fick ett tydligt genombrott vid världsutställningen i Chicago 1893, där många afroamerikanska pianister samlades och inspirerade varandra. Populariteten växte, och musiken arrangerades för stråkensembler och orkestrar som militärorkestrar och brassband. Förutom offentliga spelningar i olika sammanhang hade de svenska militärmusikkårernas medlemmar också en stor betydelse för amatörmusicerandet i samhället. De musikaliska sällskap som bildades hade starka inslag av militärmusiker som, tillsammans med kyrkomusikerna, var de enda som hade någon musikalisk utbildning. Dessutom var det en välkommen extrainkomst för en militärmusiker när han kunde få uppdrag som orkesterledare, till exempel för en bruksorkester i vardande.

12


Militärmusikens betydelse för amatörmusiken, inte minst för de som utövade jazz, skulle hålla i sig mer än ett sekel. Tjugo år efter att bruksmusiken i Munkfors kommit igång fick järnbruket i Degerfors sin blåsorkester. Det skedde 1884 efter att en av brukets delägare skänkt instrument. Även här rekryterade man ledare och lärare från militärmusiken. Nils Gustaf Asker var musikfanjunkare vid Värmlands Regemente, han blev musiklärare i Kristinehamn och han bidrog till att vitalisera brukets musikkår och förbättra medlemmarnas musikkunskaper.

Degerfors Musikkår 1905.

Det var inte bara Värmlands järn- och pappersbruk som uppmuntrade musikalisk verksamhet. Även Glava Glasbruk tillhörde de med en positiv syn på musik. Där bildades med stöd av bruket en hornmusikkår på 1860-talet. Bruket hjälpte till med instrumentinköp och betalade de regementsmusiker som ställde upp som lärare. I början av 1900-talet bildades en orkester med både blås och stråkar, och på 1920-talet startades en ungdomsorkester.

Utlä nd s k t i nflyta nd e o c h l i b er al a tan k ar Men varifrån fick bruksledarna idéerna om att man skulle ha en blåsorkester? Bland annat kom tankarna från England, som var ett föregångsland för den svenska industrin och där tankar om värdet att sprida kunskap och bildning i arbetarklassen började ta form redan i början av 1800-talet. Många svenska industridisponenter gjorde studiebesök i England under 1830- och 40-talen, och de tog med sig de nya tankarna hem.

13


I Sverige växte bildningscirklarna fram i takt med att de liberala tankarna om ett ekonomiskt och socialt välstånd för alla gjorde sig gällande. Musiken blev en del av detta, och sextetten med sina mässingsinstrument och sin repertoar markerade något nytt jämfört med den traditionella musiken.

Patro n b e s tä m d e Bruksorkestrarna stod under bruksledningens beskydd och var tvungna att följa de infall som kunde komma därifrån. I Degerfors gav disponent Ernst Odelberg order om att musikkåren varje år på Karls namnsdag den 28 januari, i den kalla svinottan, skulle marschera hem till de av brukets chefer och ingenjörer som hette så. I Munkfors gick orkestern en rond på söndagsmorgnarna och konserterade i bostadsområdena. För övrigt var det högtidsdagar som Valborgsmässoafton och Första maj som krävde hornmusik, liksom fester och utflykter. Repertoaren var mångsidig och innehöll underhållningsmusik, marscher, psalmer och dansmusik.

Orkestern Harmoni bildades av de bästa från Munkfors musikliv. Bilden tagen 1908.

Det stöd från bruket som man fått i början var inte hugget i sten, och i det stora perspektivet var musikernas egna intresse avgörande, liksom stödet man fick från sin publik. Slutet på 1800-talet och början på 1900-talet var en turbulent period där musikkårer och musiker kom och gick – inte minst emigrerade många av musikerna till USA. I Munkfors fanns 1909 sju kårer av blandad kvalitet, något som så småningom ledde till bildandet av supergruppen Harmoni, en orkester där de bästa musikerna fick plats och som var bokad till bristningsgränsen. Harmoni skulle finnas kvar i nästan tjugo framgångsrika år, men när de moderna dansorkestrarna, influerade av den moderna musiken från USA, slog igenom gick det inte längre att konkurrera om spelningarna och 1929 lade man ner verksamheten. Bruksmusiken skulle leva kvar, men något nytt var i görningen.

14


2. Tjugotalet – jazz blir på modet

1

920-talet skulle bli det decennium när begreppet ”jazz” blev etablerat i Sverige. Utvecklingen hade startat under 10-talet, med ragtime som stod på höjden av sin popularitet och en mängd nya modedanser, som onestep, twostep, boston, black bottom och foxtrot, för att bara nämna några. Enstaka grupper med svarta musiker hade varit på besök i Sverige redan i slutet på 1890-talet, och fler kom under början av det nya seklet. Det som idag räknas som den första jazzinspelningen gjordes i New York 1917 av Original Dixieland Jazz Band, med deras versioner av Livery Stable Blues och Tiger Rag.

Att da ns a ja z z Det skulle dröja ett par år innan uttrycket ”jazz” nådde Sverige. I Dagens Nyheter den 2 juni 1919 kunde man under rubriken ”Londonsäsongen i full gång” läsa: … den senaste importerade amerikanska nyheten, ”Jazz” kallad, en avkomling i rätt eller snett nedstigande led av ragtime, tango och vad de allt heta, dessa vildmarkens och perversitetens produkter. Den senaste har givit upphov till speciella på det rena barbariets gräns stående orkestrar, ”Jazz band” benämnda.

15


Rolf och Ge r ha r d hä n g d e på

Annons i DN januari 1922.

Beteckningen jazz börjar sedan dyka upp regelbundet i tidningen, som regel kopplat till jazz som en dans man kunde lära sig på kurser, till kläder och till andra företeelser. Jazz blev ett modeord, lika användbart som ”pop” 40 år senare. Jazzmusik var det sparsamt med, men svenska artister tog ändå upp det säljande ordet. Lyssna till exempel på Karl Gerhards Jazzgossen från 1922, om en ung man vars hobby är att dansa jazz. Hans utseende, klädsel och uppträdande beskrivs med lätt homofobisk hållning och till en sprittande melodi. En annan artist som tog fasta på det populära begreppet var Ernst Rolf som uppträde med Rolfs Jazzband. Jazzbandet förekom i olika tappningar under början av 1920-talet, bland annat som dragspelstrio med Rolf som refrängsångare. Det engelska inflytandet gjorde sig gällande direkt, och när Rolf annonserar ”Rolfs Jazz Band” var det i själva verket Jack Hyltons The Queen’s Dance Orchestra, ”direkt från London”. Hylton var då i början av sin framgångsrika karriär och hade en ragtime-doftande skivinspelning från 1921 bakom sig.

Sa m W ood i ng kom t i ll St o c k h o l m Det lät alltså inte mycket jazz om dåtidens jazzartister, men detta skulle förändra sig i takt med att de utländska influenserna gjorde sig allt mer påminda. I augusti 1925 kan Dagens Nyheter i en välvillig recension berätta om Sam Woodings ”negerorkester” som tillsammans med danstruppen Chocolate Kiddies underhållit på Cirkus i Stockholm. Den tio man starka orkestern och de 30 dansarna lät stockholmarna höra amerikansk orkesterjazz för första gången, och det blev starka intryck både för den reguljära publiken och för de musiker som fanns bland åhörarna. Trumpetaren Gösta ”Chicken” Törnblad (1905 – 84) var där och han berättar: Vi i Radiotjänsts dansorkester fick fribiljetter till Sam Woodings jazzkonsert, för att vi skulle förkovra oss, menade Radiotjänst. Och det var ju den verkliga upplevelsen. Vi hade aldrig varit med om maken, vare sig visuellt eller ljudmässigt. Man fick se denna orkester snyggt uppradad med sina förgyllda instrument. Och så fint dom spelade, det var något enastående. Jag var så begeistrad att jag inte kunde sova på natten efteråt.

16

Orkesterledaren Sam Wooding under ett besök i Tyskland på 1920-talet.


Från 1926 sände också det nystartade Radiotjänst dansmusik i direktsändningar från olika lokaler, till exempel kunde man höra Dick de Pauws populära orkester spela på Grand Hotel eller Jack Harris på Cecil. Kvällen kunde sedan avslutas med återutsändning av dansmusik från utländska stationer. Ett av de första improviserade solon som fastnat på skiva i Sverige utfördes av trombonisten Harry Hednoff 1926 i låten He´s the hottest man in town. De flesta solon var annars utskrivna, bland annat på grund av den begränsade speltiden på en skiva, frånvaron av redigeringsmöjligheter och ovilja att göra omtagningar.

Spisa r e n gör e nt r é Men att inspelningar inte finns bevarade innebär inte att det saknades intresse för och kunskap om ”riktig” jazzmusik. Plattor med till exempel Red Nichols and his Red Heads såldes i Stockholm av Farres skivaffär på Drottninggatan och Harmoni på Birger Jarlsgatan. Gösta Törnblad uppskattar att det fanns kanske tio verkligt inbitna jazzspisare i Stockholm i mitten av 1920-talet. På Upplandsgatan fanns en musikaffär som för deras skull tog hem äkta amerikansk hot-musik med Bix Beiderbecke. Mot slutet av decenniet blir orkestrarna större och säkrare, och solisterna skickligare. Håkan von Eichwald är en av de orkesterledare som nu debuterar och som kommer att dominera svensk dansmusik under många år. Han saknar inte musiker att anställa till sin stora orkester eftersom många blivande jazzmusiker har skolats i de marscherande gossorkestrarna som fanns på skolor och i föreningslivet.

Sa mti d i gt i Vä r m l a nd Något av allt detta strömmade också till Värmland, men det skulle dröja lite längre innan den moderna dansmusiken fanns på plats här. I Arvika bildades Holgers Kapell redan 1923, då som en trio. Det var ett frö till vad som komma skulle, och orkestern fanns kvar 1938, då en tidsenlig oktett med komp och fem blåsare. Annons i Dagens

17

Nyheter 1926.


s ta l d r

Det blir mer om saxofonisten Sven-Olof Petersson senare, men redan nu ska en detalj ur hans bakgrund avslöjas:

a

K

jazz

h

ist

S

Min pappa Holger spelade ursprungligen fiol, men när han arbetade som musiker på Tynäsrestaurangen blev det annorlunda. Av källarmästaren Linea Lindberg uppmanades han att börja spela saxofon, som på 20-talet var ett ovanligt och ganska okänt instrument.

a i or

I Karlstad har jazzen fört en växlande tillvaro under många år. Här berättas konkret och jordnära om utvecklingen från brukens musikkårer, via dansorkestrar som mer och mer plockade upp jazzens språk, till en livaktig och Restaurang Tynäs, cafédelen ca år 1930. självständig musik som tagit sig många uttryck. Här speglas i välskrivna ord och många bilder en utveckling under 140 år, från Källarmästaren ville gärna ha det moderna hornet i orkestern så Holger blev utsedd 1860-talet till millennieskiftet. Här finns utblickar nationellt och internationellt. till saxofonist, och han beställde en tenorsax på Gustafssons Musikhandel. Men Och här finns svaren på många av de eviga frågorna: • • • • • • •

Holgers far gillade inte inköpet, och sonen fick inte spela hemma. Den unge mannen Kunde Sten åkte Broman jazz?som hade en gård på det då lantliga Örsholmen. ”Där då utrecensera till en släkting Varför lämnade Siljabloo raserisom scenen på Sandgrund? spelade han föri korna uppskattade musiken”, enligt Sven-Olof. I Hagfors fanns under 1920-talet bland många andra ensembler Lasses Trio, Var det på Färjestads travbana som Monica Z säkrade sitt engagemang i Ib Glindemanns storband? med Sikforsen-bröderna Lasse Nilsson på fiol, sax och sång och “Sik-Bengt” Nilsson på dragspel och sax, samt Gösta “Fräsern” Skoog på trummor. Bengt var född 1911 Varför spelade Stan Getz Ack Värmeland på Mariebergsskogen? och därmed bara tio år när man startade trion. Gruppen tränade på UngkarlsKlagade verkligen inlåsta på Lasses polisstationen dettillhöga ljudet frånså Jazz Spectrum? hotellet,deoch namnet Trio byttepå man Lasses när man småningom blev Tog Eje Thelin på jazzlivet i Karlstad? flerdöd medlemmar. 1929 bildades orkestern om och fortsatte sedan under namnet ett namn som snartför skulle bli välkänt på de värmländska dansbanorna. Blev någon iSonora, Gränslösa Kapell åtalad gruppens musiköverfall?

• Fick statsminister Bildt höra Carlstad Big Band och Lill-Babs spela Fyra Bugg och en Coca-Cola?

18

Profile for Daniel Åberg

Jazzen i Karlstad  

Copyright © Skriptus Boken utges med stöd från Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. En stipendievistelse på Villa San...

Jazzen i Karlstad  

Copyright © Skriptus Boken utges med stöd från Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. En stipendievistelse på Villa San...

Advertisement