Program
> Rabecca Clarke «Dumka» Concertion för violin, viola & piano
> Clara Schumann Pianotrio op. 17 i g-moll
- Allegro moderato
- Scherzo - Trio
- Andante
- Allegretto
> Amy Beach Pianokvintett op. 67 i fiss-moll
- Adagio - Allegro moderato
- Adagio espressivo
- Allegro agitato - Adagio come prima - Presto
Piano
Sam Armstrong
Violin
Guillaume Latour, Katarzyna Szydlowska
Viola
Vladimir Percevic
Cello
Zéphyrin Rey-Bellet
Rebecca Clarke 1886-1979
“Dumka” Concertino för violin, viola och piano (1941)
Rebecca Clarke var internationellt erkänd och eftertraktad som violast och kom att bli en av de första professionella kvinnliga orkestermusikerna i London i och med att hon 1912 blev utvald av Sir Henry Wood att spela med Queen’s Hall Orchestra. Hon var också en erkänd kompositör men verklistan blev aldrig så lång och omfattar endast runt nittio verk. Efter att ha sålt sin Stradivarius 1936, ett arv från sin tidigare harmonilärare, åkte hon till New York för att besöka sina bröder. Nämnda harmonilärare hade 1905 friat till henne vilket inte bara ledde till ett nekande svar utan även medförde att fadern avbröt hennes studier. Väl i Amerika bröt det andra världskriget ut vilket medförde att hon inte fick något visum för att återvända hem till England. 1940, vid den tid man antar att Dumka komponerades befann hon sig alltså i USA. Där sprang hon av en slump på konsertpianisten
och kompositören James Friskin som hon kände från studietiden på Royal College of Music. De gifte sig 1944 och trots hans uppmuntran slutade Clarke efter giftermålet helt att komponera. Hon tycks ha haft svårt att balansera sitt personliga liv med att skriva musik ”Jag kan inte göra det om det inte är det första jag tänker på varje morgon när jag vaknar och det sista jag tänker på varje kväll innan jag somnar.” Detta vemodigt smäktande Concertino för violin, viola och piano blickar såväl framåt mot det rena, linjära och uttalat moderna såväl som bugande bakåt mot äldre stilar, former och kompositörer.
Dumka är ursprungligen benämningen på en ukrainsk vemodig folkvisa som besjöng kosackernas strider. Dvořák använde termen som namn på andantesatser i stråkkvartetter.
Clara Schumann
1819-1896
Pianotrio op. 17 i g-moll (1846)
Clara Schumann skrev sin enda pianotrio under tiden i Dresden 1845–1846. Det är inte bara den enda pianotrio hon skrev utan anses också vara ett av hennes allra bästa och mest mogna verk. Pianotrion fick sin urpremiär i Wien 1847 med Clara Schumann själv vid pianot.
Hennes man Robert Schumann mådde dåligt och det var en svår tid för dem båda. Deras fjärde barn föddes mindre än ett år efter hon födde sitt tredje barn. Hon fick ägna mycket tid åt att stötta sin man Robert som led av dåliga hälsa och innan hon kunde slutföra arbetet genomled hon dessutom ett missfall. Kompone-
randet tycks ändå ha gett henne viss tröst och glädje. I sin dagbok skrev hon ”Det finns inget bättre än glädjen att skriva någonting och sen lyssna på det.” Kritikerna gav något motvilligt sitt bifall efter premiären ”Verket har en renhet, något sällsynt; det visar på ett lugnt bemästrande av detta konstnärliga medium på ett sätt vi inte väntat oss av en kvinnlig kompositör.” Ett år efter att hon komponerat sin pianotrio skrev Robert Schumann sin första pianotrio, op. 63. De båda verken har många intressanta likheter vilket vittnar om hur stor påverkan Claras trio måste ha haft på Roberts senare arbete.
Amy Beach 1887-1944
Pianokvintett op. 67 i fiss-moll (1907)
Amy Beachs pianokvintett är ett av kammarmusikens viktigaste verk. Det uruppfördes i Boston, februari 1908 med Beach själv vid pianot. Både publiken och kritikerna som befann sig i Potter Hall vid tillfället var entusiastiska. Kvintetten är med stor säkerhet inspirerad av Brahms pianokvintett i f-moll som hon själv spelade innan hon satte igång arbetet. Om hon fick något gage för dessa konserter gick de sannolikt oavkortat till välgörenhet då det var ett av villkoren när hon i december 1885, 18 år gammal ingick i äktenskapet med den 42-åriga Henry Harris Aubrey Beach. De restriktioner hon ålades vid giftermålet, att avhålla sig ifrån att professionellt arbeta med musik, uppvägdes möjligen av den frihet det ekonomiska oberoendet medförde. Det bidrog i sin tur till friheten att inte
alltid behöva behaga professionen och kritikerna, hon kunde helt utan yttre tryck eller krav skriva precis som hon själv ville. Vissa menar i alla fall att det kan ha varit en bidragande orsak till att hon verkligen lyckades bli den första amerikanska kvinna att 1896 får en egen symfoni uppförd. Det tillsammans med hennes i övrigt mycket omfattande och breda produktion banade också väg för andra kvinnliga kompositörer.
Sedan premiären 1908 har denna pianokvintett varit flitigt förekommande på världens scener och tillhör den exklusiva skara som överlevt tidens gång. Denna dynamiska och färgstarka kvintett betraktas idag följaktligen som en av de mer betydelsefulla efterföljarna till 1800-talets romantiska mästerverk.
CAMERATA NORDICA CHAMBER ENSEMBLE
Camerata Nordica Chamber Ensemble består av medlemmar från Camerata Nordica i olika kammarmusikformationer från duett till oktett. Det är ett sätt att lyfta fram dolda pärlor ur kammarmusikrepertoaren som visar ensemblens stora bredd och musikaliska kvalitet och som annars sällan hörs på våra scener.
Camerata Nordica Chamber Ensemble uppträder över hela Sverige och genomför regelbundet internationella turnéer.
Sam Armstrong piano
Han hyllades som “en stor talang” av Internationa Piano efter sin debutrecital på Wigmore Hall och tillför i sina interpretationer av såväl solomusik som kammarmusik och den vokala repertoaren en djupt känslosam kraft. Han har framträtt på Concertgebouw i Amsterdam, Carnegie Hall i New York, Seoul Arts Center, Singapore Esplanade och Royal Festival Hall med violinister som Geneva Lewis och Iréne Duval och sopranen Katharine Dain.
Guillaume Latour violin
Guillaume är från Les Lilas i Frankrike som efter musikstudier i Bayonne, konservatoriet i Bordeaux och Pariskonservatoriet satt som konsertmästare på operan i Toulon vartefter han blev medlem i Diotimakvartetten. Hans internationella karriär som solist och kammarmusiker har tagit honom runt till några av världens mest prestigefulla scener som Berliner Philharmonie, Suntory Hall i Tokyo, Förbjudna staden i Peking, Wigmore Hall i London, Philharmonie de Paris, Teatro Colón, Library of Congress i Washington.
Katarzyna Szydlowska violin
Den polska violinisten Katarzyna Szydlowska är baserad i Berlin och har studerat vid I. J. Paderewski Music Academy i Poznan med mastersexamen som solist vid Universität der Künste i Berlin för Prof. Latica Honda-Rosenberg och Daniel Barenboim Staatskapelle Orchestra Academy i Berlin. Katarzyna sitter i Berlins Staatskapelle och violinen har tagit henne världen runt och lett till samarbeten med musiker som Daniel Barenboim, Leonidas Kavakos, Chaim Taub, the Artemis Quartet och inte minst Camerata Nordica.
Vladimir Perčević viola
Vladimir började spela viola vid sex års ålder på Cuprija School for Young Talents i Serbien. Efter att ha tagit sin magisterexamen vid universitetet i Belgrad och CNSM i Paris, fortsatte Vladimir sina forskarstudier vid CNSM och Amsterdams konservatorium för Nobuko Imai. Som konsertviolast har han spelat med orkestrar i Europa, USA och Japan och kammarmusik tillsammans med artister som Mihaela Martin, David Chan, Nobuko Imai, Michel Strauss. Han har gjort flera skivinspelningar på för Pariskonservatoriet inklusive världspremiären av F. Martins konsert för viola och orkester.
Zéphyrin Rey-Bellet cello
Den schweiziska cellisten Zéphyrin Rey-Bellet är känd som en mångsidig musiker och uppträder regelbundet som solist och ledare med olika orkestrar runt om i världen. Hans livslånga passion för kammarmusik har fört honom till många festivaler och prestigefyllda scener i egna recitals och kammarensembler. Hans intresse för samtida musik har öppnat upp för samarbeten med kompositörer som Henri Dutilleux, som lovordat Zéphyrins tolkningar av hans musik. Sedan 2018 har han varit konstnärlig ledare och orkesterchef för Camerata Nordica.
