Far arbetade på Stockholms Benmjölsfabrik 1956 -1968 EN ARTIKEL BERÄTTAD AV DOTTERN BODIL BERG (f. JENSEN)
Heltborg är ett mellannamn som ofta används i Danmark. Även jag har det som mellannamn – det är lite av ett släktnamn.
Hardy Heltborg Jensen, kortet är från fars första svenska körkort, 1957. Privat (körkortsfoto).
Det var dåligt med jobb i Danmark efter kriget men far hade en syster som hade flyttat med sin man och svärföräldrar till Stockholm – där det istället fanns gott om arbete. Så när min faster var nere och hälsade på vår familj kring juletid, erbjöd hon min far att följa med henne upp till Stockholm och söka arbete där.
Han kunde få åka med gratis och även bo utan kostnad hos min faster för att kunna spara ihop tillräckligt med pengar för att hämta upp resten av familjen till sommaren.Såpåvårkanten 1956 bestämde sig far för att följa med systern upp till Stockholm
Bodil Berg (berättat för Conny Lindberg)
och ta arbete på Stockholms Benmjölsfabrik i Sandvik, Traneberg.
Eftersom min far ofta gick arbetslös och bara hade ströjobb till och från så hade familjen det väldigt tuff t ekonomiskt.
Han arbetade dubbla pass för att samla in så mycket pengar som möjligt. I Danmark betalade man själv in sin skatt och far låg två och ett halvt år efter med skatten och huslånen. Så han fick sälja hus och lösöre för att göra sig skuldfri.
BROMMABOKEN 2022 FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Far arbetade på Stockholms Benmjölsfabrik
Pengarna som far tjänade i Sverige räckte till en tågbiljett för oss fyra och resten gick åt till att betala våra skulder.
ina föräldrar, Hardy Heltborg Jensen och Anna Kirstine Lynghöj f. Andersen , gifte sig i Danmark den 27 juni 1948. De köpte där ett hus och fick med tiden två barn, min bror Jan Heltborg (f. 1949) och mig, Bodil Heltborg (f. 1952).
M
Far skulle få fundera över detta erbjudande fram till påsk då fastern skulle återkomma till Danmark.
Morfar, Peder Andersen, från Danmark, kom och hälsade på. Här står han och mor med mig och Jan framför ”Folkets Hus”, 1957. Privat foto.
långsidan, där min mor syns stående på trappan.Påbaksidan av huset, på nedre botten, bodde oftast bara ungkarlar.
1956 – flytten från Danmark till Sandvik
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Vi hade 100 meter att gå för att hämta vatten. På baksidan av huset hällde vi ut slaskvatten i en stor cistern. Utedass. Första tiden hade vi bara varsin madrass att ligga på och lånade tallrikar och grytor av min faster som bodde under oss. Vi hade två plattor som gick på gas att laga maten på, inget kylskåp eller någonting.
Vi kom till Sverige med ett par resväskor med kläder och jag fick med mig en docka –nget mer. Senare skickades resten av bohaget, ett linneskåp och ett ekbord utan stolar med järnvägen när far hade sparat ihop tillräckligt till frakten.
BROMMABOKEN 2022
Vi flyttade in i en etta, utan varken vatten eller avlopp. Det var ett stort rött tvåvåningshus som kallades för ”Folkets hus” för att det var så många arbetare och familjer som bodde där.
Huset bestod av fem enrumslägenheter på övervåningen och två enrumslägenheter på nedre botten. Ingången var på
Det var hit, till Folkets hus de flesta fick fl ytta till då de kom nyanlända till Benmjölsfabriken, innan någon bättre lägenhet kunde erbjudas. Vad jag minns, så bodde vi nog där ett par år.
Mor, Anna Kirstine Lynghöj f. Andersen, stående på trappan till ”Folkets Hus”, vårt första boende i Sandvik. Privat foto.
Lasten med benspillet tippades av inne i ett hörn på Sommartidfabriksområdet.kryllade hela fabriksområdet av vita maskar och det luktade inte hallon precis.
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
De hade inga egna barn, så på helgerna, när Tant Hildur var ledig, passade hon sin systers dotter som hette Monika. Hon blev min första lekkamrat i Sverige.
Efter några år fick vi flytta in till N-villan i en etta. Rena himmelriket. Vatten och avlopp inne – och toalett! Håkan Nordenadler, Stockholms Stadsmuseum, 1968.
Folkets hus låg alldeles invid stängslet mot benmjölsfabriken. Vi och fyra familjer till bodde på andra våningen. Närmaste grannen kallade vi ”Tant Hildur”. Hon var gift med en alkoholiserad man som hette Bror men kallades för ”Ballongen”.
I köket fanns det en vedspis och i rummet en stor kakelugn. När det var som kallast på vintern hade vi is på insidan
Husen i Sandvik Efter några år fick vi flytta in till N-villan i en etta. Rena himmelriket. Vatten och avlopp inne och toalett. Mor och far sov i en bäddsoffa i rummet. Det fanns även en klädkammare, med ett litet fönster, där det precis gick in en säng. Det rummet turades min bror och jag om att ha vartannat år. Den andra fick sova i köket i en skåpsäng som fälldes ut till kvällen.
Benenöver.skulle användas för att koka lim av. De bästa med det var, att varje fredag fick chauffören kött- och påläggspaket från en del av slakterierna, då blev det fest hemma.
De första åren tog far inte ut någon semester alls, utan körde då runt med en av fabrikens lastbilar till alla små slakterier i stan och samlade in benrester som hade blivit
Jag träff ade åter på Monika Gullberg i december 2021 på en återträff för gamla Alviksskoleelever som en kamrat hade kallat till. Detta 65 år efter vårt första möte.
Far fick jobb på fabriken där han krattade runt i limpärlor som skulle torkas. Jättevarmt arbete. Han fick duscha länge för att bli av med allt limdamm men det fanns bra duschar på fabriken. Han tog så många extrapass som möjligt så att vi vartefter kunde köpa möbler och annat som vi behövde.
BROMMABOKEN 2022
Familjen samlad
av ytterdörren och vid några tillfällen frös även vattnet på toaletten.
städafitillbakaviargommigtandläkardotterndemförstalitedotterbergsvägen.mottagningdehosfickordmiljsvillorstaketinhägnade,större,enfa-iområdet.Tackvaregodavits-fråndessatvåfamiljer,morocksåstädjobbdentandläkaresombesökte,somhadepåTrane-Tandläkarenhadeensomjagfickärvakläderav.Enavdegångernajaghadepåmigsågjordenarraviskolan.Närfarfickhöratalasdetta,såblevhansåsåhantogallakläderhadefåttochlämnadedem,ochmorckomedelbartslutaattdär.
När min bror och jag började skolan tog mor städjobb, bland annat åt direktör Ryman och ingenjör Eckerbom som båda bodde med sina familjer i betydligt
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Direktörsvillan. Här bodde Direktör Ryman med familj. Margareta Cramér, Stockholms Stadsmuseum, 1970.
BROMMABOKEN 2022
Tallstugan. Här kunde alla på fabriken äta frukost och middag för en billig slant. Håkan Nordenadler, Stockholms Stadsmuseum, 1968.
Tallstugan
Rakt över gatan, där vi bodde, låg laboratoriet som tillhörde fabriken. Det låg till höger om ett rött hus som kallades för ”Tallstugan”. Där kunde alla på fabriken äta frukost och middag för en billig slant. Alice Hjul hette föreståndaren som drev den.
tack kunde jag då få förra veckans Året Runt-tidning.Nästanalla jobbade skift på fabriken: två förmiddagar, två eftermiddagar, två nätter och så en dag fritt.
Tvättade gjorde man i tvättstugan nere vid fabriken. Tvätten lades i blöt dagen innan i stora träkar. Där fanns två stora tvättmaskiner som såg ut som tunnor. De värmdes upp av ånga från fabriken.
Jag fick tidigt lära mig: att vill man ha något, så får man vackert jobba. Jag sprang ärenden till en gammal kvinna, ”Tant Eriksson”, en gång i veckan och som
Där har jag hjälpt många att skölja och centrifugera för att sedan hålla i ena sidan tvättkorgen och bära hem den våta tvätten som hängdes på tork ute mellan träden.
Ibland fick jag hjälpa Alice Hjul med disken och att torka bord och då var jag inte gammal. Hade jag tur fick jag några slantar, annars kanske lite överbliven mat att ta med hem.
När tvätten var färdigtvättad skulle den upp i stora rostfria kar och sköljas. Sedan upp på träbockar för att vattnet skulle rinna av, för att sedan stoppas in i en separat centrifug
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
BROMMABOKEN 2022
Tvättstugan
Laboratoriet, mitt i bild. Den lilla låga byggnaden strax till höger – Tvättstugan. G. Fredriksson, Stadsmuseum,Stockholms 1972.
På andra våningen av huset hade fackföreningen sin lokal. Där blev far kassör. Jag minns att man hade en bok som det stämplades i efter hand som fackföreningsavgiften betalades.
Jag fick följa med en fi nsk familj en gång och basta, det var en upplevelse vill jag lova. Man blev skurad med en ”panelborste”. (En klassisk svensk modell av skurborste där själva träpanelen är formad som ett S) Även om det var fattiga arbetarfamiljer upplevde jag att människor, i stora drag, var hela och rena, även om kläderna ofta var urväxta och Kommerurtvättade.hellerinte ihåg att någon mobbades eller retades. Alla vi ungar höll ihop. Sedan var det väl lite mer sammanhållning, bland de vuxna, mellan fi nländarna, danskarna och svenskarna,
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Särskilt bastun uppskattades av fi nländarna. Tidig sommar plockade de björkris som de gjorde lövruskor av som de piskade sig med i bastun. Vissa familjer sprang vintertid ut och rullade sig i snön.
Bakom mangelhuset fanns en lång barack där 10–20 ungkarlar bodde. Mest fi nländare men även danskar och svenskar. Där gick de hett till på helger och kvällar, mycket sprit, fylla och slagsmål.
Ungkarlsbaracken
BROMMABOKEN 2022
Manglade gjorde man i mangelhuset. Fruarna gick ofta ihop två och två och hjälpte varandra att dra lakan och rulla på de stora trästockarna. (Mangeln var en stor stenmangel.)
På gaveln av fabrikens lastbilsgarage fanns det två badrum med badkar och dusch. På senare år byggdes det även till en bastu. Allt bokades hos portvakten, med namnbrickor som sattes upp på en tavla.
Badet låg vid gaveln till den lilla låga garagebyggnaden till vänster i bild. G. Fredriksson, Stockholms Stadsmuseum, 1972.
Bad och dusch
Examensdagen kom och då ville någon av tjejerna i klassen att vi skulle stå i ring och sätta fram ena foten så att den fi naste skon skulle utses, då kändes det inte bra.
Och ett år, när jag hade fått ärva min bror Jans täckjacka, hade mor stickat nya muddar av garn från gamla raggsockar.
Det inköpet gick på knappt 30 kr, resten fick jag behålla för att jag sprang ärendena. Vilken lycka!
Återvinning
jul hade söndagsskolan julfest med dans kring granen och vi fick varsin gottepåse när vi skulle gå hem. Den innehöll ett äpple och en apelsin och några kolor, det var stora saker på den tiden.
På fritiden
På söndagarna gick vi bland annat ut till flygplatsen i Bromma för att titta på när flygplanen skulle starta och landa.
En trygg tid, trots allt Tiden på Sandvik är i mina minnen en trygg tid. Man behövde aldrig skämmas där för att man kom från ett fattigt hem. Alla familjer hade det likadant. Värre var det när man skulle till skolan. (Alviksskolan) Även om jag inte brydde mig så mycket så minns jag särskilt två tillfällen som jag skämdes och var ledsen när jag kom till skolan.Det var till en examen och det fanns inte några pengar till nya skor. Jag hade ett par grova vinterskor som far målat om i någon silverfärg som var till för bilar.
På lördagseftermiddagarna till långt in på kvällen spelades det mycket kort i husen. Hos oss kom ofta min farbror på besök. Han hade det rätt bra ställt. Då halade han alltid upp en 50-lapp och skickade mig till Hammargrens konditori , nere vid Tranebergsplan, för att köpa en Schwarzwaldtårta och på vägen hem även stanna till i tobaksaff ären vid Svartviksvägen, och köpa två askar långa Chesterfieldcigaretter.
På fritiden lekte vi barn med varandra. Killarna fi skade, spelade boll och landhockey. Bland annat kommer jag ihåg att min bror var med i sjöscouterna.
Söndagsskolan gick man till i Johannelund . Mot slutet av timmen sa fröken vad gudstjänsten i kapellet skulle handla om och att vi även var välkomna dit.
Vi fl ickor hoppade hage och hoppade rep eller rockade med hula hoop-ring, om man hade någon, annars lånade vi varandras. Vi bytte bokmärken och fi lmstjärnor sinsemellan.Jagvet att jag brukade kolla i soprummet om någon hade kastat nån tidning. Hade man tur kanske det fanns klippdockor i den.
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Återvinning fanns det inget som hette på min tid, det var vardag. Till disk- och skurtrasor användes gamla underbyxor som grenen var bortklippt på. Gamla
De gånger det serverades kyrkkaffe efter mässan så gick man dit. Plågade sig igenom mässan bara för att få gratis fi ka efteråt.Till
grupperat efter vilket land de kom ifrån, men alla accepterade alla.
BROMMABOKEN 2022
undertröjor sydde mor kaffefi lter av som hon sedan sydde fast på ringen på kaffekannan. Skolböckerna kläddes in i gamla omslag från veckotidningar.
En jul fick jag ett dockskåp som far hade gjort av en trälåda med två fack som han fått från Konsumbutiken i Tangen. Den tapetserade han och gjorde i ordning. Mor gjorde möbler av tändsticksaskar och gamla trådrullar.
Televisionen kommer så öppnade de sitt hem så att De första i Sandvik som hade TV var min fasters svärföräldrar. Varje gång det visades Andy Pandy så öppnade de sitt hem så att vi barn fick ta av oss skorna och komma in och titta.
BROMMABOKEN 2022
att de öppnade upp sitt hem varje kväll så att alla barn fick titta på barnprogrammen.
Slutet på Sandviksepoken
Jag tror att det var på hösten 1967 som far kom hem och berättade att limfabriken skulle läggas ner. Vi flyttade sommaren 1968.Far
fick två alternativ att välja på, eftersom fabriken hade två fi lialer, en i Nykvarn och en i Stidsvig utanför Helsingborg.
Inget tjafs, och vi skulle sitta fi nt på golvet och titta, annars åkte vi ut. Tänk
Min trygga värld rasade samman. Vad skulle mor och far välja? Valet för dem var lätt. Stidsvig låg nära till släkten i Danmark. De blev erbjudna tre rum och kök i ett tvåfamiljshus. Far accepterade men jag ville absolut inte flytta med.
Jag pratade i skolan med läraren Bengt Lindberg om jag kunde få bli fosterbarn
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Konsumbutiken i Sandvik. Margareta Cramér, Stockholms Stadsmuseum, 1967.
1966 köptes företaget upp av dåvarande Fosfatbolaget AB. Den illaluktande verk samheten vid Svartvik fl yttades 1968. Därefter kom industriområdet att inhysa diverse verksamheter fram till våren 1980 då all bebyggelse revs för att ge plats åt bostadsområdet Minneberg.
BROMMABOKEN 2022 hos honom så att jag kunde stanna i Stockholm. Det fick jag!
Men här blev jag kvar. Familjerna Limnell, Holm, Pått och Enblom med flera, valde Nykvarn eller Stallarholmen. Vi var den enda familjen som flyttade till Helsingborg.
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Stockholms Benmjölsfabriks Aktiebolag bildades 1889 med ett aktiekapital av 150 000 kronor. Dess första styrelse utgjordes av Arthur Du Rietz , verkställande direktör, hans farbror, Gustaf Adolf Du Rietz , kassadirektör och August Österlind .
Men far sa nej och tvingade mig att följa med. Han menade på att när jag blev 18 år så kunde jag flytta tillbaka till Stockholm själv om jag då ville.
EFTERORD
Bodil och hennes familj flyttade 1968 till Stidsvig utanför Helsingborg. Hon utbildade sig till kock och kallskänka hos den kända gästgivargården ”Kalle på Spången”. Bodil gifter sig sedan 1972 och får en dotter året efter när hon är 21 år. Vuxenlivet hade då redan börjat.
Företaget fi ck bolagsform 1924. Benmjölsfabriken låg vid Svartvik/Sandvik vid Trane berg strax utanför innerstan. Där producerades lim, limduk, benfett, benolja, foderbenmjöl, hönsfoder, plastlim och även tvättmedel under namnet Pärlglans.
I november 1980 sprängdes Benmjölsfabrikens 70 meter höga skorsten i Sandvik. På nio sekunder och med hjälp av 25 kilo sprängämnen förvandlades skorstenen till en hög med 1 000 ton tegel. BHFs arkiv. 1980.
I den här flytten, från Sandvik, hade vi ett rejält flyttlass – inte som när vi kom, med bara två resväskor.
BROMMABOKEN 2022
Foto: BHFs arkiv.
Direktörsvillan, från början av 1900-talet står kvar än i dag. De flesta av de tidigare arbetarbostäderna finns också kvar. De är fullständigt renoverade och i kåkarna där det tidigare var sex eller åtta enrumslägenheter bor det i dag två familjer. Direktörsvillan var fram till 1950 försett med ett fint torn. Foto: Inger Larsson, 2021 och BHFs arkiv, 1935.
FAR ARBETADE PÅ STOCKHOLMS BENMJÖLSFABRIK
Fabriksområdet i Sandvik 1921. Där låg skorstenen,AB,BenmjölsfabrikStockholmsmeddenhögasamt Tangens Gardinfabrik AB. Direktörsvillan, med torn, skymtas i bildens övre mitt.
Stidsvigs och Helsingborgs limfabriker i Skåne, 1934
