OPERATION ARELF DEM XES AV: SMÅBARNSÄLSKAREN
D
et är december och ett gäng riktigt sköna individer sitter och räknar instagramföljare samtidigt som deras blonda svall tvingat dom att släcka taklampan sedan länge. Plötsligt bryter ordförande C. Harmlös ut i chock. “Om ett halvår är det vår tur att jobba hörni!”. Det blir så tyst att man kunde höra en mus pissa på en bomullstuss i grannkommun. Vad händer. Att dom trivs bakom baren som en pingvin i en mikro var ju inget nytt, men hur kunde detta ske? Ska dom behöva anstränga sig för att få undanlägg? Finurliga som dom är smids det planer. Det har inte varit så här mycket hjärnverksamhet sedan deras festkommitté skulle arrangera en förfest för alla 25 i utskottet. Plötsligt piper den erfarna tredjeårsstudenten till och ställer sig bestämt upp.
Ett mummel av instämmande sprids genom rummet och de kritvita tänderna börjar synas mellan fillersfyllda läppar. Så gör vi! Har dom lyckats lura folk att kalla en eftermiddag på en innergård för brunch är väl ändå allt möjligt.
“Tänk om vi skulle ha vårt halvdana mingel den dagen? Då kan ju andra personer jobba åt oss, så kan vi gå ut i stället. Det är ju inget att skämmas för, Nejnej, att låta andra lösa vår skit är vi experter på sedan länge.”
Så här dedikerad till ett otyg har ingen varit sedan PU-pappa tog sitt namn lite för allvarligt och lade en beställning hos storken. I eufori springer de fram och tillbaka i Lyan-lägenheten och skrattar gott. Allt förbereds för att under D-dagen kunna verka som man inte förstår vad felet är.
10
BrIEf VT2022
