OPERATION areLF deM XES

AV: SMÅBARNSÄLSKAREN

Det är december och ett gäng riktigt sköna individer sitter och räknar instagramföljare samtidigt som deras blonda svall tvingat dom att släcka taklampan sedan länge. Plötsligt bryter ordförande C. Harmlös ut i chock. “Om ett halvår är det vår tur att jobba hörni!”. Det blir så tyst att man kunde höra en mus pissa på en bomullstuss i grannkommun. Vad händer. Att dom trivs bakom baren som en pingvin i en mikro var ju inget nytt, men hur kunde detta ske? Ska dom behöva anstränga sig för att få undanlägg?

Finurliga som dom är smids det planer. Det har inte varit så här mycket hjärnverksamhet sedan deras festkommitté skulle arrangera en förfest för alla 25 i utskottet. Plötsligt piper den erfarna tredjeårsstudenten till och ställer sig bestämt upp.

“Tänk om vi skulle ha vårt halvdana mingel den dagen? Då kan ju andra personer jobba åt oss, så kan vi gå ut i stället. Det är ju inget att skämmas för, Nejnej, att låta andra lösa vår skit är vi experter på sedan länge.” Ett mummel av instämmande sprids genom rummet och de kritvita tänderna börjar synas mellan fillersfyllda läppar. Så gör vi! Har dom lyckats lura folk att kalla en eftermiddag på en innergård för brunch är väl ändå allt möjligt.

Så här dedikerad till ett otyg har ingen varit sedan PU-pappa tog sitt namn lite för allvarligt och lade en beställning hos storken. I eufori springer de fram och tillbaka i Lyan-lägenheten och skrattar gott. Allt förbereds för att under D-dagen kunna verka som man inte förstår vad felet är.

- “Det bästa är att vi kan hota med att ställa in vår brunch om de försöker stoppa oss” skrattar Hugo från Höllviken glatt över axeln medan de andra fnissar med i kör.

Till slut står de där med 80 plastglas utan fot balanserande i famnen och små laxsnittar uppradade på ICABasics mest kromfärgade plastfat. Saknas bara att tvätta ur förkläden ännu en gång sen är de redo.

Allt smått,

SMÅBARNSÄLSKAREN

Att jag själv har ansikte för radio och inte lyft ett finger sedan studentbalen 2014 är irrelevant. Jag har sett folk komma undan med mycket, men att vara förvånade att man inte kan festa på samma plats som man sjukanmält sig från är nya höjder av ignorans.

Frågar ni mig är det dags för danskjäveln på tronen att visa lite kraft och köra en Nürembergrättegång på er. Men vad vet jag, jag är inte bitter. Nejdå.