DEJA VÜ OCH TRADITIONSENLIG SÖRJA AV: SMÅBARNSÄLSKAREN
Vi har nu ett år av armveckshostning, uttorkade händer och hazmatdräkter bakom oss. Vi vet hur det funkar nu. Den febrila bakteriedödande avsköljningen varje gång man kommer in genom dörren efter en snabb tur utomhus. Vi har de långa blickarna perfekt inövade och redo att dela ut så fort någon börjar kisa och luta huvudet bakåt på en offentlig plats. Men det nya året skulle ge oss en glimma av hopp i den dunkla vardagen. Som på beställning hörde jag det repeteras i alla campusforum i december. Snart är det över. Nytt år, nya möjligheter, ny styrelse. Förväntningarna var aldrig höga, men nu när sommaren syns i horisonten känner jag att en utvärdering är på sin plats. Men vart fan ska man börja. Det känns som jag har sett detta förr. Likt en irriterande deja vu, som smakar värre i munnen än syran bara halsbränna efter 70cl ren glädje kan framställa. Jag lägger ner fjäderpennan, kollar ut från min källarvånings smala fönster och ser hur Växjös väder ännu en gång serverar oss en behaglig hagelstorm. Det är passande, när jag nu måste samla tankarna och djupdyka i gödselbrunnen som är nya campus. Ta ett djupt andetag, nu dyker vi. Hur svårt kan det vara egentligen. Att ta över efter förra årets slaskhink till styrelse borde vara det mest simpla man kan göra. Ack verkar det som årets styrelse tagit fram förstoringsglaset, kollat på vad som exakt blev fel förra året och strategiskt upprepat dem. Kanske står det skrivet i något testamente som pompöst överlämnats med ”ctrl-c + ctrl-v”-aura hur man sakta förstör en förening. Det ska ske strategiskt. Men när det inte finns något att förändra, hur gör man då? Jo, man trollar, med magi som fått Harry Potter att häpna, fram problem. Utskottströjorna. Dessa jävla utskottströjor är nu så bannlysta att man kan tro de har svastikor insydda i tyget. Vi ser nedspydda, limegröna ovvar över hela campus, men fan ta den personen som har på sig en utskottströja! -”Det handlar om att visa att vi tar ansvar” skrockar Bossian på en PG-fest med 60 pers efter han för sjunde gången den kvällen pratar om sitt nya ämbete. Han har ju ändå fått mer makt på campus. Thank you, MR president. Det kan inte vara lätt för er nya själar att förvirrat leta er runt på campus. Inte nog med att man måste sjunka så lågt som en helkväll på Stubor bara för att få träffa andra människor, eller ännu värre tvingas umgås med personer från campus mörkaste delar. Nej, ni måste även utstå det eviga tjatet från det gamla gardet om campus glory days. Om dagarna före Tegnell och handsprit, om dagarna då en torsdag innebar bakisbajs på UB och att psykotiskt fixa kontanter för en rejäl genomkörare på Sivs Café. Ni har det inte lätt era stackars satar.
8
BrIEf VT2021
