Br I E f
tidningen für alle, inte bara assar
Vårterminen 2021
REDAKTIONEN
>> Chefsredaktör: William J Sidis
>> foto: Janne Andersson
>> kontakt: brief.vaxjo@gmail.com
skribenter:
Capre Medi Dr. Fiasko
Neil Armstrong Dr. Pänghung
Wobert Räls Satan 2
Småbarnsälskaren Tacomuttan
Gargamel 3-fas
Adinatoor Råhypnol Ricky
Lulu Carter Eiffel-tornet
Mad Maadsen Pastejpluggen
HALL OF FAME
Babar
Hår I Dajmen
Fritiof Piraten
Weedhoof
Harald Wolf
Starcraft
Sean Claude Van Damme Kocken
Kragner
Helröret
Jörgen
Jocke
Mange
Bagarn
Harlos Blond
Nicke T
Mårten
Gallan
Alec Baldwin
Knugen utan konkelbär
Pappa Baloo
Pilske Nils
The Chief
Olle Waller
Weedhoof Noneya
BRIEF / BRIEF / BRIEF
Alltid obunden, aldrig inbunden.
Starcraft
Lingonveckan
Långben
Taco
Sleep dogg
DJ-Göebbels
Dr. Mengele
Don Juan
Barack Obama
KimJong Un
Ture Sventon
Puff Daddy
Bögen från Smögen
Concrete General
Fridlundh
Miss Baksug
Slaktarn
Starcraft
Fårfårfår
Mister
Haram
Brunögat
Husihelvetet
Stifler’s Mom
LEDAREN HAR ORDET
LEDARE
AV: William J Sidis
Återigen sitter jag här i mitt näste en molnig förmiddag i maj och filosoferar över campuslivet. En händelsefattig termin börjar äntligen gå mot sitt slut. ”Fan vad trött jag är på denna pandemi nu, längtar tills att allt blir som vanligt igen”, yttrar sig de rastlösa studenterna. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Det ska vara som det alltid har varit. Traditionsenligt sitter du nu exempelvis och läser den första sidan i terminens utgåva av BrIEf, som man ju gör varje år i mitten av maj månad. Det har helt enkelt blivit en tradition. En jävligt bra sådan. Och just detta fängslande ämne har vi valt att snöa in oss på. Så låt mig presentera temat på detta kanske livsomvälvande släpp, traditioner.
Vi människor, och framför allt vi svenskar, älskar skiten. Traditioner är fan det bästa vi vet. Allt i från att dansa runt en gigantisk gäggaslägga, till att supa bort både sinne och själ på konungens födelsedag. Underbart. Vi får ett inre lugn av att veta vad som komma skall, ingen spontanitet eller överraskning här inte! Traditioner kan förklaras likt något som återkommer regelbundet, som Securitas en lördagskväll. De flesta traditioner som vi svenskar har är faktiskt anmärkningsvärt märkliga. Men kanske är det just det som är charmen i det hela.
“I´m sorry I hurt your feelings when I called you stupid. I really thought you already knew.”
-Mahatma Gandhi
Traditionsenligt kommer ni i denna upplaga att stöta på flertalet humoristiska texter, med målet att få in en höger rakt i diafragman på den som har gjort sig förtjänt av en sådan. Möjligtvis under bältet också, vi är inte så värst blyga som ni vet. Tro det eller ej, men vi har faktiskt ett gäng look-a-likes även i detta släpp. Och avslutningsvis finner ni ett korsord som bara de med en onormalt hög hjärnkapacitet kan lösa, lycka till med det PU.
Jag vill slutligen vänligt be alla medmänniskor som inte har en gnutta självdistans och heller inte förstår sig på ironi, att läsa A**ar eller dra åt helvete (tror det ligger på Stallvägen någonstans).
”Den som väntar på något gott, kan dra åt helve... Stallvägen”
William J Sidis, Chefredaktör, begravningsentreprenör, bankruttör, yrkescharmör och desinformatör.
ALL MAKT ÅT BRIEF OCH DÖD ÅT DESS MOTSTÅNDARE
AV: NEIL ARMSTRONG
BrIEf ä r en sektion som släpper en humoristisk studenttidning tv å g å nger varje å r i V ä xj ö . Skrivs det om en i denna tidning har man antingen f ö rtj ä nat en k ä nga eller gjort n å got som b ö r hyllas. Tidningen ä r en gammal tradition med hemliga medlemmar. Den ä r v ä ldigt underh å llande och ger upphov till m å nga skratt (f ö rutsatt att l ä saren har god humor och en tillr ä cklig m ä ngd sj ä lvdistans).
- EHVS
Vinden viner och regnet smattrar på mitt fönsterbleck. Träden står kala och fiskmåsarnas sanslösa vrål håller mig vaken om nätterna vilket inte direkt lindrar mitt humör.
Det känns inte bra att vi som utskott är övervakade och hotas av styrelsen när inlägg ”går över gränsen”, då vår fundamentala funktion är just precis det (där av vår någorlunda anonymitet). Att vi ska behöva skämta eller göra pricksäkra liknelser som är tillrättalagda för att inte någon potentiellt ska ta illa vid då ber jag er som blir sårade och butt hurt av BrIEf, slutar följa oss och läs inte vår tidning.
Översättning: Sluta vara dumma mot oss i särskolan, vi löser våra problem på forskarens innergård.
”BrIEf var roligare förr” är en återkommande replik som yttras både innanför och gnälls utanför utskottet men så fort svängarna tas ut så ska vi in i fållan igen. Man har aldrig läst denna tidning för att man ska få trädgårdsinspiration utan när denna tidning skapades så var dess syfte att agera som ett pingisracket mot en stygg rumpa som förtjänade lite smisk. Vad är det ni inte förstår?
Ska denna tidning finnas kvar eller ha något som helst humoristiskt värde kvar så MÅSTE vi återfå någon form av frihet.
Definition: Tradition är ett latinskt ord i betydelsen “överlämnande” och det som lämnas vidare är det kulturella och sociala arvet. Hit räknas förutom invanda seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar.
Jag är orolig över vart utvecklingen tar oss och tror tyvärr att tidningens forna glansdagar är över. Men jag sa aldrig att jag var hjälten i denna historia, jag flyr min kos nu och tackar ödmjukt för min tid här på redaktionen. Må detta få ett lyckligt slut.
Neil Armstrong over and out. To the moon!
DEN VIDRIGA REPRISEN
AV: SATAN 2
Sedvänjor i alla dess former är något som håller oss förankrade mellan generationerna, skapar samhörighet och utgör någon känsla av trygghet i det förutsägbara med att samma sak upprepas år efter år. Jag har nu under en längre period traskat runt på campus allt dystrare gator och muttrandes för mig själv insett hur vidrigt just detta upprepandet kan vara.
Jag tänker hålla mig kort om den pågående pandemin, faktum är att jag aldrig någonsin vill yttra ordet ”pandemi” någonsin igen. Situationen i sig utgör dock ett bra exempel på ett negativt upprepande, livet är precis lika ovärdigt i dagsläget som det var för ett år sedan. Det finns dock fler intressanta paralleller att uppmärksamma här. Traditionsenligt så har även en ny styrelse tillträtt och tagit EHVS gudomliga fana under sina vingar, och precis som vanligt har dem gjort en onekligen ifrågasättbar insats hittills.
Det är fascinerande och nästintill gulligt hur dem försöker ta sitt enorma ansvar på största möjliga allvar i den rådande situationen och hålla denna förening någorlunda på benen. I det offentliga rummet skriks det och gormas om hur vi alla måste leva upp till de skyldigheter som följer till en sådan omständighet, framförallt dessa dåraktiga PU-människor! Men kredd till dem som vägrar dra på sig ovven på valborgsfirandet, då passerar man ju som obemärkt! Sist jag kollade upp maktfördelningen i styrelsen så fanns det en specifik post ämnad som brygga mellan det fina folket och dessa dödliga barbarer som rövar runt under PU. Men den nya toppeliten verkar inte kunna hålla sig undan från att glida in på första bästa hörn och ge en känga så fort minsta lilla tillfälle uppenbarar sig. Kombinationen vice + PU-mamma är förvisso banbrytande men ack så oönskad. Lägg av.
Nu när sommaren nalkas, vaccinet som aldrig kommer och campus närmar sig en liten andhämtning inför höstens Slots-dränering av denna sjuka mark, börjar jag fundera på när, eller om någonsin detta vansinne kommer upphöra eller om denna förbannade mardröm skall fortgå i evigheter. Den som lever vet antar jag.
Akta rygg era jävlar.
Satan2
DEJA VÜ OCH TRADITIONSENLIG SÖRJA
AV: SMÅBARNSÄLSKAREN
Vi har nu ett år av armveckshostning, uttorkade händer och hazmatdräkter bakom oss. Vi vet hur det funkar nu. Den febrila bakteriedödande avsköljningen varje gång man kommer in genom dörren efter en snabb tur utomhus. Vi har de långa blickarna perfekt inövade och redo att dela ut så fort någon börjar kisa och luta huvudet bakåt på en offentlig plats.
Men det nya året skulle ge oss en glimma av hopp i den dunkla vardagen. Som på beställning hörde jag det repeteras i alla campusforum i december. Snart är det över. Nytt år, nya möjligheter, ny styrelse. Förväntningarna var aldrig höga, men nu när sommaren syns i horisonten känner jag att en utvärdering är på sin plats. Men vart fan ska man börja. Det känns som jag har sett detta förr. Likt en irriterande deja vu, som smakar värre i munnen än syran bara halsbränna efter 70cl ren glädje kan framställa. Jag lägger ner fjäderpennan, kollar ut från min källarvånings smala fönster och ser hur Växjös väder ännu en gång serverar oss en behaglig hagelstorm. Det är passande, när jag nu måste samla tankarna och djupdyka i gödselbrunnen som är nya campus. Ta ett djupt andetag, nu dyker vi.
Hur svårt kan det vara egentligen. Att ta över efter förra årets slaskhink till styrelse borde vara det mest simpla man kan göra. Ack verkar det som årets styrelse tagit fram förstoringsglaset, kollat på vad som exakt blev fel förra året och strategiskt upprepat dem. Kanske står det skrivet i något testamente som pompöst överlämnats med ”ctrl-c + ctrl-v”-aura hur man sakta förstör en förening. Det ska ske strategiskt. Men när det inte finns något att förändra, hur gör man då? Jo, man trollar, med magi som fått Harry Potter att häpna, fram problem. Utskottströjorna. Dessa jävla utskottströjor är nu så bannlysta att man kan tro de har svastikor insydda i tyget. Vi ser nedspydda, limegröna ovvar över hela campus, men fan ta den personen som har på sig en utskottströja!
-”Det handlar om att visa att vi tar ansvar” skrockar Bossian på en PG-fest med 60 pers efter han för sjunde gången den kvällen pratar om sitt nya ämbete. Han har ju ändå fått mer makt på campus. Thank you, MR president.
Det kan inte vara lätt för er nya själar att förvirrat leta er runt på campus. Inte nog med att man måste sjunka så lågt som en helkväll på Stubor bara för att få träffa andra människor, eller ännu värre tvingas umgås med personer från campus mörkaste delar. Nej, ni måste även utstå det eviga tjatet från det gamla gardet om campus glory days. Om dagarna före Tegnell och handsprit, om dagarna då en torsdag innebar bakisbajs på UB och att psykotiskt fixa kontanter för en rejäl genomkörare på Sivs Café. Ni har det inte lätt era stackars satar.
Om det nu faktiskt var bättre förr vet ingen, men en ”ekonomhelg” där den största skandalen var papperslappar uppsatta runt campus bör ej jämföras med tidigare år. Det finns inget värde att undersöka på campus längre. Är det inte en ny ännu mer inkompetent styrelse med uppblåsta skallar är det utskott som inte ens försöker längre. Det viskas om zoom-sittningar och märkestävlingar i campus ingenmansland, men inom EHVS lyfter man inte ett finger om det inte finns ett halvt jobbkort eller en säkrad eftersläppsbiljett i förhandlingarna. Om du inte är sugen på att leka fångarna på fortet med Deloitte eller försöka verka viktig på LinkedIn med en framljugen text om hur bra det är med alumner efter ni slutat studera, har du inte mycket att hämta inom den nuvarande regimen. EHVS finns där för alla medlemmar, jo tjena.
Jag gnuggar mig i ögonen, kollar upp från pappersarket och lutar mig tillbaka i min gyllene tron. Det verkar inte finnas någon utväg. Idiotin förs traditionsenligt från styrelse till styrelse. Och vad ska vi stackars undersåtar göra? Antingen dör vi alla av mansförkylningen eller så lägger vi oss platt för Tengil och hans svarta riddare. Men jag ser ljuset. En strimma av hopp som lyser upp och lovar om en nygammal tid på campus. Nangilima syns bortom sommaren. Och låt sommaren i Ledins ord vara förbannat kort, så vi kan omfamna höstregnet med öppna armar. Snart sitter vi hukade i en föreläsningssal och måste smyga för att kunna kolla flödet på telefonen. Snart kommer vi till UB 08.01 och inser att inte en enda plats är ledig. Snart sitter vi på en sittning och sjunger frågandes om vem som stal vår butelj. Snart står vi mellan gallren som boskap och frustar om hur långsam kön är in till Sivans. Jag sluter ögonen och låter den fina tanken värma upp mig en stund. Sommaren är kort, och snart är vi där igen.
Allt smått, SMÅBARNSÄLSKAREN
DRÄNGFYLLA OCH SVINERIER
AV: WOBERT RÄLS
Det mest traditionsenliga som förekommer på campus är självfallet den beryktade ekonomhelgen. Eller ja, i alla fall om man frågar en ekonom, som är med i PU.
Då jag tillhör det gamla gardet här på campus och har deltagit i mer än en ekonomhelg, så tänkte jag sammanfatta en typisk vårekonomhelg för er som aldrig har upplevt en sådan. Snällt va?
Torsdag
Torsdag är dagen då helvetet för alla utomstående drar i gång (Jodel, 2019). Först ut har vi ett mediokert pulshöjande event som IDROTT rattar. Jag kan varmt rekommendera att skita i detta elände och istället gå på spriten, i väntan på Q.U.L:s full moon party. För det är nämligen som så, att när det väl är dags för detta event så ska man traditionsenligt vara helt väck. Berusningsgraden på de alltför exalterade ekonomhelgsgalningarna går endast att likna med en morfinhög Arne Weise på julafton. Orimligt, kan man utifrån tycka, men svenska som vi är så vet vi mycket väl att traditioner skall hållas.
Fredag
Här vaknar man upp av att katterna klampar på loftet. För att lindra denna förfärliga huvudvärk så häller man i sig mousserande vin, i mängder! Sedan bär det av mot den allltför glamorösa finsittningen på slottet, NEJ, i M-huset givetvis. Även på finsittningen förekommer det en hel del traditioner. Sex M.fl dukar, spex visas, tal hålls och rödtjut sveps, för att nämna några. Men min personliga favorit är fotoväggen. Här verkar det vara någon form av tävling vem som kan vara mest skelögd på bilderna. Vissa är riktigt skickliga! Tyvärr dröjer det minst sex månader innan man kan se dessa bilder, då Promotion behöver en arbetsdag per bild på sig att klippa in sin logga. Lördag
På med kalasbrallan och släpp all typ av värdighet. Det är dags för overallis!
Dagen börjar på sämsta sätt, bakfylla och Caps-VM med Promille. Det kanske mest traditionsenliga vi har här på campus dock. Dem gnetar på, år efter år, trots att ingen kommer på deras eventet. Nu överdrev jag. Två eller tre omedvetna ettor kliver i björnfällan. MEN, all heder åt promille. För i år var Caps-VM det enda eventet som rent teoretiskt sett, faktiskt hade kunnat gått att genomföra, i och med att antalet utövande personer underskrider pandemilagens maxantal. Nog om det. Låt oss snubbla vidare till SexIE:s avslutande event, fIEstan!
I en PU-brölande atmosfär får man här en händelsefattig kebabrulle vars innehåll på senare dagar kan variera, kikärtor och gräs är populärt. Nymodigheter, skulle en traditionstyngd snubbe från Sjöbo tänka. Denna kladdiga nymodighet kommer till 90 procents risk/chans att pryda både väggar, tak och studenter, likt köttfärssås i mikron när man glömmer bort att använda mikrolocket, innan sittningen är fulländad.
Och där har ni den! Vårens stökigaste helg har äntligen nått sin slutstation, Skinkebruk centrum.
Ta det lite jävla piano, Wobert Räls
LYCKOVIKEN LIGGER RUNT HÖRNET
AV: GARGAMEL
Förr i tiden så krigade man mot varandra för att få det man ville ha. Nu för tiden vågar ingen säga vare sig bu eller bä för att trampa någon på tårna (förutom Breif). Men krig är inget att eftersträva, så genom att visa att vi studenter är immuna mot allting som kommer i vår väg borde vara tillräckligt tydligt. Ungefär lika starkt budskap som när gode ministern säger ”nu är det slutfestat” och går ut i stormens öga. Liknelsen blir att studentfasonerna kommer att fortsätta och sättet att vara student kommer fortgå, ingen kan ta det ifrån oss, ge efter och låt oss visa hur det riktiga studentlivet är. För INGEN vill bli berövad på mer spilld studietid.
Vad roligt det blir när gröngölingarna ska dela med sig av sina erfarenheter här på campus. Lära nästa våg av studenter ”till spritbolaget ränner jag” samtidigt de suger på godaste piggelinen i deras bottenlösa liv.
De som inte sett ett sånghäfte eller lekt odjur på en ordentlig overallinvigning. Det ständiga grisande, gökande och svepande som pågår i alla hörn av campus. Hur man ska bete sig på Sivans, eller hur faktiskt deras kurskamrater ser ut.
Ska nollorna få uppleva det äkta studentlivet eller ska de bara förbli hobbystudenter, kriga på (i rätta andens lag) så kommer tiden kröna er förr eller senare.
SMURFVÄNNER Gargamel
BRIEFS HÄNDIGA HANDBOK INOM
TRADITIONER OCH NORMER
1. Enligt tradition dricker psykopater röd mjölk.
2. EHVS ordförande måste vara en man.
3. Utskottsromans.
4. Assars tidning är lika underhållande som ett lexikon.
5. En nachotallrik på Sivans signalerar till de övriga att man givit upp.
6. Man tackar snällt med ett leende för en rejäl avhyvling från de 4 sega rövhålen i klassen efter opponeringen.
7. Riktiga män njuter av tequila.
8. Män kollar inte på damfotboll.
9. Damfotbollsspelare får alldeles för bra betalt.
10. Man tackar inte nej till chokladbiten på matkungen.
11. En kväll på Sivans utan en Chuck Norris är inte en kväll på Sivans.
12. Att sitta i Stallets styrelse innebär att du inte kom med i Sivans styrelse.
13. Som PU-Pappa kan du inte räkna längre än till fyra.
14. Man ger alltid en komplimang till herren bredvid angående dennes majestätiska könsorgan vid pissoaren.
15. Är du med i Amår måste du lägga in det på LinkedIn.
16. Man köper Ey’Bro för den mustiga smaken, inget annat.
17. Får du inte vinballe är du alldeles för nykter.
18. Tjejer blir beroende efter en prilla.
19. Tjejer snusar lyft purple royale med ”1 plupp” men skriker att dom måste ha “snus”.
20. Padel är för dem som är för dåliga för att spela tennis.
21. Har du overall på dig måste du dricka Kir.
22. Brödernas efter 22:00 är för dyrt.
23. Nysa är skönare än att knulla.
24. Man bör inte lägga till gamla mig på LinkedIn.
25. Är du nykterist så finns det distanskurser av en anledning.
26. Är du kille och bara dricker cider finns det stor risk att du är bög.
27. Dricker du bara långburk är du alkoholist.
28. Minns du inte gårdagen har du gjort ALLA rätt.
29. Om du kommer hit med nytänk kan du dra åt helvete.
30. Svider det inte dagen efter Thai-mat bör du fundera över din sexualitet.
32. Numreringen i en lista om normer och traditioner bör vara i kronologisk ordning.
31. Handlar du på Lidl är du snål.
33. Om grannen går mot hissen tar du trappan.
34. Man går och lägger sig för att slippa laga mat när man är hungrig.
35. HELVETE vad tråkigt liv du har om du läst allt detta.
TRADITIONER ÄR TILL FÖR ATT BRYTAS
AV: ADINATOOR
Äntligen kan jag säga att tiden på universitet för min del är över. Det har inte varit roligt, det har inte varit trevligt och det har inte varit utvecklande till den grad som jag förväntade mig, men jag har gjort det. Det står nu på mitt CV och det är allt som verkar betyda något. Jag är inte bitter…
Nu ska äntligen traditionerna brytas. Traditioner pratas det ofta om i positiv bemärkelse. Vi har julafton, midsommar och den där grabbresan vi drar på varje sommar. Det finns ju dock givetvis också hemska traditioner. Att jag står och väntar på att UB ska öppna 09.00 varje morgon är en sådan, en annan är ekonomhelgerna som bara är till för de som är med i ett utskott. Dessa traditioner ska bli så sköna att få bryta. Jag är inte bitter…
Jag tror att vissa traditioner verkligen är till för att brytas och därför vill jag nu som den gamla man jag blivit under min tid på Campus avsluta med några visdomsord. Traditioner ska vara positiva, bryt därför de negativa och ersätt dem med någon positiv. Sluta hata och börja älska. Sluta vara exkluderande och bli inkluderande. Jag är inte bitter, bara positiv inför framtiden.
Bli den fina familj igen som EHVS en gång var och skapa nya och positiva traditioner. Vi bygger för en framtid där alla ska få plats. Låt därför alla vara med och dela på den fantastiska gemenskap som vi alla tillsammans kan skapa med en PRIPPS BLÅ i handen och framförallt utan att vara bittra.
Fan där har vi det, jag älskar pilsner. Det får bli en ny tradition. Bort med Chuck Norris på Sivans och in med Pripps vid grillen i radhuset. Jag är gammal nu, men framförallt inte bitter….
Ha dä gött, haj!
PROMOTIONS SPEXANSVARIGA, PROMILLES
NYINTAG OCH ANDRA HEMSKHETER
AV: 3-FAS
Sju har blivit fem!
Som ni säkert har snappat upp vid detta lag är temat för terminens blaska ”Traditioner”. Givetvis finns det en uppsjö av anrika traditioner här på Linnéuniversitet, men i takt med fladdermus-sjukans förödande konsekvenser verkar det som att vi frångår från dessa mer och mer. Men men, jag tänker i alla fall ta mitt ansvar och hylla den tradition jag håller högst, nämligen att ge promille en rejäl känga.
Hör och häpna så har promillisterna till och med överträffat sig själva under det gångna året. ”Sju skall bli sex!!” har ni säkert hört talas om. Trots att detta inte är mer än en gammal skröna som charmtrollen yttrar för att skapa en slags ”edge”, så har dem faktiskt lyckats i år. Sju har blivit fem, snyggt!
Vad detta drastiska avhopp av medlemmar beror på har vi på redaktionen tyvärr inte lyckats luska fram, i övrigt förstår vi inte ens varför man tackar ja från början. Men låt oss resonera för sakens skull. Först och främst kan man snabbt dra slutsatsen att det inte faller gemene man i smaken att stå och slita i köket i 7 timmar bara för att få se dem gamla rävarna dyka upp 3 timmar sent och slänga maten i soporna. Givetvis kan jag rada upp fler exempel men i ärlighetens namn har jag bättre saker för mig, därför berikar jag er istället med följande dekonstruktion av en traditionsenlig promille-konversation.
”Sen ska ni baka tills mötet på tisdag, glöm inte det!” säger fru ordförande. ”Ahh okej, vad får vi i utbyte?” säger färskingen. ”Jo vi tänkte att ni får sitta på ett svettigt golv i en etta på forskaren och hålla käften, låter det bra?” svarar fru ordförande ”jaja okej, får vi smaka kakan i alla fall?” svarar färskingen ”NEJ!”
Promille, what’s the deal, vill ni bara vara sämst eller?
Promotions spexansvariga
Vad vore ett BrIEf-släpp utan en sammanfattning av allt trams detta gäng hittat på senaste tiden? Som ni säkert förstått pratar jag givetvis om campus främsta festuttskott ”promotion”. Det visar sig att vår fantastiska ordförande DJ Ozzis tidigare revolution satt spår i fotografernas nyintag. Nu vidgar man vyerna och sneglar bort mot dem andra så kallade programmutskotten och tänker, vad har dem som inte vi har? Jo juste, spexansvariga såklart!
”Det klubbar vi in på nästa möte, fotograf 1 och 3 ni blir spexansvariga!” Hörs det vrålande från tisdagsmötet.
Vad dessa individers uppgift innebär är minst sagt luddigt. Men vem vet, kanske var det dessa briljanta hjärnor som låg bakom ”Johan Gunteberg-incidenten” under vårens ekonomhelg. För att sammanfatta, skifta fokuset till fotografering så tar vi det därifrån.
Övriga otäcka ting
När man ändå sitter här och vräker ur sig lite hat kan man väl lika bra dra till med en kort summering av andra campus-fenomen som väcker agg. Jag skall hålla mig kort!
- Dåliga Youtube videos om livet på campus - Snack om ”Padel-ligan”
- Coronavakten i K-huset
- Utskott som har möte på zoom och festar tillsammans samma helg
- Folk som säger ”Valle-b” i stället för valborg
- Vårmöten över zoom
- Tjejgäng som titulerar sig något i still med ”Toppen-7an” (Ja... ni förstår var jag vill komma)
Sincerely, 3-fas
MIN EHVS-BRIT MILA
AV: LULU CARTER
Sommaren är här och jag är snyggast i världen, så lyder den första meningen i artisten Linns mästerepistel fjortissommar. Ja, det har ju ingenting att göra med det jag kommer skriva om idag men det är en låt som bör klassas som sveriges svar på Aretha Franklins “Respect”. Nej, istället ska jag berätta om min så kallade EHVS-brit mila. Brit mila är en tradition inom den judiska församlingen där en pojkes “ja ni vet vad” avlägsnas på den åttonde dagen. Någonting som avlägsnas på en nybliven ekonom är hedern efter utskottsintervjuerna och den skam som gemene man får uppleva när utskotten sätts på plats. Jag börjar bli för gammal för det här, men jag minns den som om den var igår: min åttonde dag på det numera avlidna campus som vi en gång älskade.
Dagen började som varje dag, i en total misär, bakfyllan som var lika gratinerad som en potatisgratäng efter en gedigen misshandel i ugnen var grotesk. Vad gjorde jag då med min dag? Avlägsnandet av min “ja ni vet vad” var ett faktum redan innan den första intervjun. Skiten skulle botas med skit och det är här saker och ting börjar gå helt åt fanders. Gårdagens fylla ömsade kvickt skinn och tog fart på ett slående liknande sätt som en promotionmedlem när HEN (notera ordvalet styrelsen) får nys om att det vankas gallej på stubor. Det gick alltså ofantligt fort. Svag som man är så sänkte detta givetvis en gammal slak figur och detta fick självklart konsekvenser under kommande pisslektioner i organisation och ledarskap. “Vilket utskott kom du med i?” Ekade över salen samtidigt som någon härlig managementfilur predikade om vikten av ett symboliskt ledarskap.
Symboliskt ledarskap är någonting jag brinner för: “alla företag behöver en hjältehistoria” (Okänd talare 2018 typ). Jag är hjälten i min brit mila, jag är den hjälte som vissa av EHVS fina utskott behövde. För att stärka mitt eget ego så ska jag berätta om vilka fördelar några av utskotten hade fått av min eminenss, och vad i hela fridens namn utskotten gick miste om på grund av någon inskeppad fulvodka från det heliga landet. Allt blir bättre med en lista så jag nämner tre stycken för fler orkar jag inte skriva ner.
Pravda: Det största sveket sen Luis Figo skrev på för Real Madrid. Filmcitat är någonting jag brinner för och jag kan nästan rabbla upp alla citat ur Fäbodjäntan, jag kan för i helvete spela filmens intro på munspel. Här behöver jag inte säga något mer, det här var brit milas mest smärtsamma ögonblick.
Promille: Jag är en fullt fungerande människa som är en jävel på att skriva listor. “Ränta-på-ränta” det är ju det åttonde underverket är ett fullständigt mörbultat begrepp hos några av det här utskottets medlemmar. Ja, det är därför ni är som ni är, ni har inte förstått poängen: att kunna skriva en LISTA är det åttonde underverket. Brit mila kan ses som en lista, den måste följa en viss procedur för att skapa en tillfredsställande process och upplevelse, men ja det här var inte så extremt smärtsamt.
Kontoret: Hur svårt kan det här vara egentligen, en ganska tafatt församling för en ganska tafatt man. Jag hade blivit en i mängden och det är den “gyllene medelvägen” till framgång på campus. Det är bra att ha kompisar och det är särskilt bra att ha kompisar som behärskar den ädla konsten att sälja bråte. En gång i tiden bedrev jag någon form av loppmarknad i min familjs otroligt nedgångna garage. Det här är vad kontoret är, ett nedgånget garage präglat av tafatta människor. Nä här var min chans på min åttonde dag men nu blev det såhär.
Tack för mig, och då har jag en undran till vår kära styrelse. Kan ni genomföra en misstroende förklaring på min brit mila om jag lyckas nästla mig in i maktens korridorer? Jag vill skråla på stubor, jag vill censurera och framförallt så vill jag känna hur makten fullkomligt tar över min underutvecklade “neandertalarhjärna”. När öppnar styrelseansökan?
Vi ses i Sivans badtunna till hösten!
Lulu Carter
LOOK-A-LIKES
Tvillingtornen
William Nilsson & Emil Krieg
Ossian Fröslev Jonah Hill
LOOK-A-LIKES
Eric Wahlgren Christopher Wagelin
Kaviar-Kalle Joel Tidlund
ACCIO TRADITION
AV: MAD MAADSEN
Traditioner är något som vi måste värna om, annars kan de lätt ersättas med nya. Exempelvis så är vår fina styrelse väldigt måna om att hålla hårt i de traditioner som fortsätter att bita dem riktigt hårt i stjärten. När promilles äldre grabbar traditionsenligt har ett sista hyss innan de kliver in i arbetslivet, så ser vår kära styrelse glatt på likt en medelålders cuckold som gömmer sig i garderoben och stirrar girigt på när sin käraste är intim med en ny och välhängd älskare. En stackars grabb blir uthängd, ett helt utskott blir uthängt, alla vet vem som har gjort det, men precis som varje år efter varje hyss så fortsätter vår bästa ledning med att blunda och böja sig framåt och ta emot årets belöning.
Styrelsens kickoff blev som bekant inställd på grund av att de ville föregå med gott exempel. Men en hejdundrans smart individ fick idén att de skulle boka stugan i smyg och inte berätta för någon att de åkte iväg. Himla tråkigt det där när alla i gänget inte kan vara tysta om det så alla fick reda på det ändå! Ett tips från en grabb som har en del campus-år på nacken. Sluta ljug, för inte en jävel bryr sig om vad ni håller på med ändå.
Nej, nu jävlar får det vara nog! Skicka hit sputnik vaccinet från Ryssland så vi alla kan gå tillbaka till det vi egentligen vill göra.
- De röda står och runkar i grupp över hur coola dem tycker att dem är
- De svarta och anrika hyllar sig själva över anledningar som ingen av dem kommer ihåg
- De lila fixar tacos
- De randiga är blonda (i dubbel bemärkelse)
- De blåa kastar in en fotboll på en gräsplätt och kallar det för ett event
- Sist men inte minst har vi resten. Vi som inte var tillräckligt sköna, de utskottslösa, mugglarna, töntarna. Vi sitter här och muttrar över att ingen ville vara med oss men finner alltid glädje i trösten att vi i alla fall inte hamnade i Assar.
“Vilken tråkig och självklar lista” tänker ni när ni läser den här skiten jag precis har skrivit. Men vad fan är det som händer då? Förhoppningsvis kan listan uppdateras lite nu när människor börjar komma fram ur sina hålor likt kackerlackor när solen och spriten tittar fram. De randiga har visserligen gjort någonting nytt och unikt på den senare tiden. De verkar nu ha lämnat
PU och går nu för tiden som en liten sektion under EBDplus. Vad nu fan det är?
För sista gången, er trogna misantrop
FLADDERMUSSJUKAN, KOMIK OCH TRADITIONER –DEN MODERNA TREENIGHETSLÄRAN
Coronaviruset verkar onekligen mer trögfattat än Tjock-Lukas i 6b som varesig förstod eller ville förstå att han var klappkass på fotboll. Ja, för ungefär så känns det. Skiten tar ju, som alla måste märkt vid det här laget, aldrig slut. Detta är knappast första eller sista gången det kommer gnällas över piss-pandemin i denna fruktansvärt vältajmade tidning, men det finns någonting fint – snudd på religiöst – i att avsluta meningar med ”i dessa tider”, och dricka öl med samma namn som fladdermussjukan helt ironiskt. Ja fan vad kul det är! Ölen har faktiskt SAMMA namn!
Även om restriktionerna sätter vissa käppar i hjulet för festande för alla stackars studenter behöver man ju inte hänga läpp för det. För visst får man dispens för stora sällskap om man lyssnar på De Vet Du på högsta volym som motprestation? Man kan nästan tro att så är fallet.
Jaja, pandemin suger osv. Men får inte Tegnellsjukan lite för mycket skit? Jag menar, mycket bra har ju kommit ur pandemin – Komedi på Anabola, skämt som ”Den riktiga pandemin är padel” hade ju faktiskt aldrig myntats om det inte var just för covid. För visst är padel bara tennis med väggar som gör att även Tjock-Lukas kan delta? Tennis med någon typ av handikapp? Det är inte utan att man saknar allt tjat om grönt kort, Callaway-kepsar och handikapp – i denna ”padelpandemi” är golfspelare nästan en raritet.
För att röra oss tillbaka till ämnet (även om utsvävningar av klass också hör till en färgstark krönika) så är det självklart förståeligt att festande är traditionsenligt en sann akademiker och att det därmed måste vara någon måtta på alla dessa tröttsamma och krävande restriktioner. Om vi inte får köpa 93-kronorsöl på O ‘Learys efter 20:00 måste vi ju få festa hemma, det säger ju sig självt. Traditioner är väl dessutom kanske det absolut viktigaste vi har; allt från morbrors black-out-fyllor på julafton, den nästan utdöende kaffekasken efter gökens första kvitter, till det ständiga tjatet om semesterveckor – som att vi alla helt plötsligt ska förvandlas till någon slags Semester-rainman för att direkt kunna veta när V.27 infaller - Trams!
När vi ändå diskuterar traditioner så kan vi nog komma överens om att vissa saker faktiskt gör sig bättre som engångsföreteelser. Vice ordförande hade utan tvekat önskat att rollen som kicker – eller nej, BIG kicker, fungerat som en tillsvidareanställning eller åtminstone en tradition. Där sade kanske styrelsen stopp ändå. Ja, ”stopp” verkar ju vara ett kodord utan någon vidare finess för den rykande färska och osedvanligt handfasta styrelsen med en icke-existerande fingertoppskänsla.
Epilog
Om jag är för hård eller bara rättvis – ja, vem fan vet. Kanske är det lappsjuka, 93-kronorsölabstinens, eller en släng av pollenallergi. Fan vad bra de har det, pollenallergikerna, som kan skylla på pollen när de festar med campus bästa DJ för att slippa stanna hemma när de är sjuka.
Allt sisådär, Pastejpluggen
Det traditionsenliga 1:a majmåendet
Av: Capre Medi
Årets valborgsfirande gick traditionsenligt av stapeln den sista april och lämnade få Växjöbor oberörda. Pöbeln utanför Campus gjorde uppror i kommentarsfältet på skvallerpressens Facebook-sidor och önskade död över de studenter som valde att klä om till partymundering och hiva i sig ohyggliga mängder rusmedel på Sivansängen. Återkommande i kommentarsfältet var ord som ”pandemi”, ”COVID-19” och ”corona” - Rena grekiskan för en festsugen student. Några CHAMPS-studenter valde sedan att släppa en egen podcast under namnet ”VXO Campuspodden” för att bemöta kritiken under ”Valle B”. Redaktionen har en stark misstanke att manuset spökskrivits av Promille då likheterna är slående. Att det blir prat om samliv där en och annan bucket list nämns i sammanhanget goes without saying. Det sitter i väggarna på ”ekonomih ö gskolans ä ldsta och anrikaste utskott”.
Det var uppenbart att eftermälet på årets valborgsfirande skulle bli mer ångestfyllt än någonsin men som tur är finns räddningen nära. Detta avsnitt hinner inte nå er läsare innan betongkepsen som hållit er naglade till marken släppt på naturlig väg men kan vara en god kompass inför kommande års firande. Dagen efter Valborg är som bekant arbetarrörelsens internationella högtidsdag, aka julafton för socialgrupp III. För oss med normal begåvning och ljusa framtidsutsikter är detta inget att bry sig om, fokus kan istället vara att använda ledigheten till att lägga ihop pusselbitarna från gårdagen, påbörja sin återhämtning och känna efter ordentligt om man lyckats finta plågan från Wuhan ännu en gång. Här följer lite råd för hur ni läsare kan ta er an detta djävulens påfund: bakfyllan.
Många har sin egen ”morgonen efter-kur”, såsom att mixa ihop en vitaminbomb och ta en kall dusch, mortla den dagliga dosen ritalin, ta en promenad följt därefter av litervis med kaffe eller att ta två Ipren och käka fet mat. Det du bör göra, istället för att ligga i fosterställning och tycka synd om dig själv ända inpå eftermiddagen, är att hitta din egen metod för att tackla ”Plura-morgonen”. Detta är för att det inte finns mycket bevis för att effektivt kunna lindra baksmällan, utan mycket är kvasivetenskap, och just därför måste du experimentera lite.
Det finns dock ett par generella tips som alla kan ta med sig, för det psykiska välmåendet: Börja med att försöka skapa en röd tråd över gårdagens händelser, identifiera luckorna och försök därefter ställa ledande frågor till ditt umgänge som hjälper dig att få ordning på dessa utan att behöva erkänna en blackout. När du någorlunda kartlagt din kväll och accepterat dina debatter om kvaliteten på EBD-programmet kan du hantera de fysiska sidoeffekterna av ditt drickande. Mat och alkoholfri dryck brukar i regel ta dig en lång väg för att uppnå en ståndaktig fylla med en simpel bakfylla, såväl före, under och efter ditt drickande. Men det är ett tveeggat svärd, för kraftigt intag av kolhydrater (läs Peka potatisgratäng) inför dina festligheter och du blir fullständigt immun mot alkoholen. Såväl positiva som negativa effekter uteblir och allt du lämnas kvar med är mindre pengar i plånboken.
Om du är intresserad av att skjuta upp hela grejen är rådet att ta en återställare, förslagsvis en Bloody Mary eller Mimosa, beroende på preferenser. Ha dock i åtanke att det endast skjuter upp baksmällan och botar den inte. Men man lever ju bara en gång, och vem tycker inte att kvalitet går före kvantitet, i synnerhet när det gäller något så livsviktigt som livet?
Min förhoppning är att ni kan ta med er dessa råd till kommande festligheter, kanske i synnerhet ”fest”utskottet Sex m fl. inför nästa ”nu dricker vi ett vars ett flak och blir okontaktbara” event. Dock är det enda säkra sättet att lindra bakfyllan att inte dricka för mycket, något som visat sig fungera bra för tråkmånsar och nejsägare! Med dessa orden vill jag önska er fröjdefulla bakfyllor och en fortsatt trevlig vårtermin.
Alltid eder,
Capre Medi
LOOK-A-LIKES
Christine Meltzer Lovisa Ferngren
Mikaela Persson Ozzy Osbourne
LOOK-A-LIKES
Abbe från Madicken
Per-Anton Persson
Simon J Berger Ludvig Håkansson
IDROTT SKAPAR NYA TRADITIONER UNDER PANDEMIN
AV: EIFFEL-TORNET
Dagen då jag satte min fot på campus insåg jag väldigt snabbt att traditioner är något som utskotten följer lika strikt som Stefan Löfven vill höja skatten. Detta ändrades dock väldigt snabbt när Corona-skiten kom in i bilden. Det var vid denna tidpunkt då ”Idrottarna” insåg att dem har lika kul på sina fester som ett gammalt döende lejon har på ett alldeles för litet zoo. Dvs dem lider på en absurd nivå, men dem måste vara där. För att kunna fylla ut festerna höjde en av dem gamla avdankade fyrorna sitt krokiga gamla finger och skrockade ut sin briljanta ide: ”ska inte vi alla börja med Tiktok….” Detta satte i gång ett maniskt beteende, ”utskottsfest” kallar vissa det, Idrott kallar det ”Tiktok-fest”. Frågan jag ställer mig är i fall varelserna i detta så kallade utskottet vill bli ekonomer eller sociala medier-profiler? För mig verkar det väldigt självklart vad dem vill bli.
Ryktet går att efter timmar av att den gamla avdankade fyrans skrollande på skärmen lyfter personen sitt knöliga finger och bjuder sitt kära utskott på ännu en kanonidé, ”ska vi inte gå och festa med något annat utskott?” Det är här den riktiga problematiken startar, ingen vill festa med dem. Tillslut går det så långt att de tar ett gruppbeslut att gå till ett annat utskott trots att det inte finns någon inbjudan. Stolta som tuppar glider 30 dräggiga, otåliga, vrålande idrottare in i en lägenhet på 25 kvm utan några som helst konstigheter. Varför jag har noll respekt för dessa människor är att dem blir både förvånade och arga för att de inte får stanna kvar, precis samma beteende som om du blir utsläpad av vakten efter 10 Chuck Norris på Sivans. Dem sluddrar fram en osammanhängd mening om att dem visst är sköna och borde få vara kvar.
Just detta är något som blivit en tradition, gång efter gång har dem ingenstans att ta vägen. Gång efter gång går dem till något utskott och blir hemskickade inom loppet av fem minuter. Gång efter gång lägger dem upp sina TikToks och tänker ”nu blir jag influencer”, tyvärr har detta aldrig hänt.
Indoktrineras ni till att bli skamlösa? Jag vet inte, det verkar i alla fall så.
Jag kan väl bara sammanfatta detta som tragiskt.
Simma lugnt, Eiffel-tornet
VAD INNEBÄR TRADITION?
AV: TACOMUTTAN
Tradition är ett latinsk ord från 500-talet f.Kr. och härstammar därmed från samma era som SexIEs kvinnosyn. Tradition betyder “överlämnande” och det som lämnas vidare är det kulturella och sociala arvet. Hit räknas förutom invanda seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar. Eftersom vi, efter lång erfarenhet på campus, vet att de flesta studenter har samma intelligensnivå som tjejerna i campuspodden så måste den språkligt krångliga inledningen förklaras med några exempel från både forn- och nutid.
En klassisk tradition inom kristendomen är påsk. Om jag hade fått bestämma hade den försvunnit snabbare än Promilles nyintag. Det påstås att Jesus spikades upp på ett kors för tvåtusen år sedan under hemska plågor för att senare återuppstå igen. Har ni hört talas om att någon återuppstått? Nej, inte jag heller. Galenskapen och påhitten slutar dock inte där. När dessa vilseledda människor sedan firar påsken så förevigar man Jesus minne genom att fylla sitt hem med ägg och kycklingar. Man låter sedan barnen tro att äggen kommer ifrån en tragisk påskhare. Sist men inte minst klär dem ut sig likt en rumänsk tiggare i scarf, förkläde, klänning och stor näsa samt adderar en kvast i skrevet för att likna ett annat påhittat fenomen som de valt att kalla en påskkärring.
Ni kanske tror att vi aldrig skulle vara så naiva nu för tiden och skapar lika dumma traditioner igen. Om ni tror det så har ni fel. En ny uppstickare inom kvinnlig tradition har blivit att försöka jobba som influencer. Tanken är att man vill få betalt för att visa fram eller omtala vissa produkter eller varumärken på ett tillgjort och positivt sätt och därigenom påverka konsumenter utan ryggrad som blint litar på det man säger. Det finns såklart olika nivåer på hur pinsamt detta är. Att en person med flera miljoner följare gör ett samarbete och får betalt finns det inte så mycket att klaga på. Men vad de personerna med ett par tusen följare inte förstår är att vi inte vill köpa era jävla Ideal of Sweden-skal med 2,5% rabatt.
Som ni säkert har förstått finns det alldeles för många traditioner som inte bör existera. Men med detta sagt kan vi tillsammans, i alla fall hoppas att människor blir klokare i framtiden och synar dessa försök att popularisera stupida seder och bruk som kallas traditioner.
Kärlekshälsningar, Tacomuttan
DR. PÄNGHUNG´S VÅRDIKT
AV: DR. PÄNGHUNG
Seden att vara tråkiga har tillfälligt brutits för Campus lila mellanmjölk i en skräll utskottsfesten blir så rolig att någon hamnar i cell
Men frukta icke de är snart sitt gamla trötta jag Kakor, mjölk och mys utan drag
Att ha ett spex till kickeransökan är inget för kommittén Alla undrar, kommer nollningen också bli lika sen?
Temat ni valt får av mig inte högsta betyg Var verkligen det bästa ni kunde komma på ”flyg”?
Som vanligt har Assar problem när en tidning ska skrivas, Att ge nollor en upplaga med fakenolla i gör att 260 ex. får rivas
Ni är alldeles för basic, recenserar piroger och chark Vill ni ha fler läsare testa droger och knark
EN TRAGISK FÖRVANDLING
AV: RÅHYPNOL RICKY
Det har alltid funnits en våt barndomsdröm om att livet på universitet skulle se ut på precis samma sätt som Hollywoodfilmerna speglar det. Ett campusliv fyllt med blöta fester, för mycket samlag och att skolans yttersta elit förespråkar och för vidare skolans traditioner till skolans nyblivna aspiranter. Det har länge varit tydligt att EHVS elit har funnits att hitta i våra kära programutskott, i alla fall om elit likställs med odrägligast på fest och återkommande lågvattenmärken sett till både skandaler och betyg. Oavsett vad de likställs med så har det varit tydligt att utskotten har fört EHVS anrika traditioner vidare och varit relativt bra på det, åtminstone stundtals. Tro det eller ej men en gång i tiden var dem faktiskt eliten på att förverkliga de nyblivna studenternas våta drömmar.
Den tragiska förvandlingen har slagit lika hårt på EHVS som upptäckten av att den våta drömmen egentligen bara var en blöt fläck i lakanet. Eliten har blivit skiten, fy fan vad trötta ni har blivit. Våra kära utskott har tappat stinget och drömmen om blöta fester eller nakna damer har ersatts med folköl, ljummen äppelpaj och trötta promillefester på ”Club Stavro” kan knappast Covid-19 få ta skulden för. Utskotten har sakta men säkert förfallit till den skam vi ser idag och fenomenet att nötter rekryterar nötter har verkligen förverkligats, samtidigt som begreppet incest fått en helt ny mening. Det kanske är dags att välja in Internationella Utskottet i PU? Skojade bara…
Kommer programutskotten någon gång få tillbaka sin glans? Jag hoppas för EHVS skull, men främst hoppas jag för kommande juniorers drömmars skull. Så kära nyintag i programutskotten, kom ihåg att det är du som har möjligheten att rädda det sjunkande skeppet. När det är din tur att välja nya människor till ditt skamliga utskott, välj en människa som inte påminner om dig själv!
Var hälsad främling, Råhypnol Ricky
LOOK-A-LIKES
Philip Andersson Prince Charming
Axel Bailey Anis Don Demina
LOOK-A-LIKES
Bingo Rimer
Simon Larsson
DR. FIASKOS PU-HANDBOK
AV: DR. FIASKO
Nu är Dr. Fiasko i gång igen och fan vad roligt vi ska ha.
Komiskt nog är vårens tema traditioner. Detta då vi nu för första gången någonsin, under våra betydelselösa små livstider, inte kunnat fira våra traditioner så som vi alltid firat dem. Alla har vi olika traditioner och även de traditioner vi har som är samma firas olika från person till person.
Jag tänkte lyfta detta med traditioner lite och nämna ett par “härliga” traditioner vi har här på campus och jag tänkte gräva i de mörkaste träsken nämligen våra kära programutskott.
Vi börjar starkt med det lila utskottet SexIE.
En tradition de har och något som är mer som ett krav för att du ska få bli en del av deras härliga gäng är ett brinnande intresse för bakning. Denna kaloribomb till tradition har nu fått ta ett abrupt slut. Jag uppmanar ingen att göra detta men om man vågar närma sig en sexie-medlem så kan man se den gråa tonen i hyn och att glöden i deras blick har slocknat.
Det finns ett enkelt svar till detta och det är självklart lågt blodsocker.
Jag menar ett digitalt möte över zoom med en torr kanelbulle i handen kan inte vara samma sak som att få sitta lår mot lår med en likasinnad influencer och smaka på varandras bakelser.
Sen kommer vi till sex promille och detta är nog det enda utskottet som inte drabbats av corona gällande traditionerna.
Här kör vi på som vanligt!
Hälften av denna liga kan inte ens stava till Zoom eller pandemi.
Nog om dem, det är inte asintressant.
Nu till sex med flera som då är det randiga utskottet här på campus. Zebrorna som dem vill bli kallade!
Hahahah dem är ju störtsköna.
Här har vi ett gäng som... existerar… till viss del. Åtminstone när det är solsken, frack och skumpa som bjuds. Gärna på ett så pass exklusivt event som DIRTY BRUNCH. Det KAN inte vara en tillfällighet att en tredjedel av zebrorna kommer från den svenska rivieran Höllviken!?
Fint ska det va, som Carl Jan sa.
På tal om exklusivt, vi får inte glömma det röda utskottet QUL.
Ojojoj nu snackar vi Kvalité!
Likt dem nersupna alkoholisterna, som går lite vinglande i sidled och gormar över gatorna på väg till fotbollsplanen för att kolla in sitt favoritlag Hässleholms IF, såg man QULarna vingla fram i samlad trupp mot sittningen. Bengaler, som också tillhör alkoholisterna som älskar Hässleholms IF, håller dem i högsta hugg och fan vad nöjd den lyckosten som får hålla i den är. Dem kommer gärna sent då dem hört att fint folk kommer sent och verkar vilja göra allt som går för att tillhöra kategorin “fint folk”. Detta faller givetvis pladask då dem utifrån ser ut att ha gått vilse då Hässleholms IF sällan har sina matcher i M-huset.
Sen var det ett utskott till men jag gör som vår kära PU-Pappa och drar av ett utskott då det är alldeles för mycket att hålla koll på annars.
På återseende, Dr. Fiasko.
