Tekeste hade extrajobb som städare på Ackis när vi träffades, minns Berit Sahlström. Han var beredd att stödja mina konstnärsdrömmar. För sin första lön köpte han en gobelängvävstol till mig. Berit Sahlström var med om att starta Uppsala Handkraft men fann sig ständigt inbegripen i en ojämn kamp för brödfödan. Hon fick jobb på Pharmacia som composersättare. Möjligheter erbjöds att avancera inom informationsavdelningen, men både arbetsgivaren och inte minst Berit själv, en tjej med slokhatt som rökte pipa och var engagerad i Afrikagrupperna , insåg att hon inte passade in. Det blev jobb som kanslist på facket istället. Hela tiden fanns tanken på att satsa heltid på konsten. Men att våga! Berit Sahlströms man Tekeste var i färd med att doktorera. Hur skulle det fungera ekonomiskt? – Kan han, så kan väl jag också bli forskare, tänkte jag och fortsatte med att studera med inriktning på afrikansk konsthistoria. Det blev resor till Moçambique, Zimbabwe, Etiopien och även avstickare till Tanzania och Kenya för att samla material. – Vi var i USA ett år också min man och jag. Där gjorde jag en del grejor som jag sålde. Och så stickade jag, ja, i princip stickade jag oss tillbaka. Det räckte till och med till en semester i Portugal. Berit Sahlström blev klar med sin avhandling 1990, fick en tjänst som forskarassistent och undervisade i afrikansk konsthistoria. Sedan blev hon även jämställdhetshandläggare på Uppsala Universitet. Forskning är kreativt och uppslukande så konstnärskapet försvann någonstans på vägen. Berit Sahlström fick en förfrågan om att starta upp, utforma och leda en konstvetenskaplig utbildning i
38
Gävle. Hon tackade ja och var med om att bygga upp verksamheten. – Vi hade ett spännande samarbete med Sydafrika och jag for dit för att beforska textil design men då kom den över mig, tröttheten. Jag orkade inte hålla på att pendla hela tiden och bara skriva och skriva, så jag tog ett radikalt beslut och sa upp mig från min anställning som lektor. Det var otroligt nervöst. Hur skulle det gå? Till en början försökte Berit säkra en inkomst med att importera produkter från Sydafrika men fann snart att hon inte hade någon vidare talang för försäljning. – Jag koncentrerade mig på vävningen och började med ett porträtt på Sylvia Pankhurst. Det första blev jag inte nöjd med så jag gjorde sju stycken. Porträtten på Pankhurst fick åka med när Berit Sahlström i egenskap av forskare blev kallad till en konferens i USA om Etiopien. Hon ställde ut alla sju porträtten under konferensdagarna. Pankhurst som engagerade sig för Etiopien och bodde där, passade väl in i sammanhanget. Utställningen blev positivt uppmärksammad och Berit Sahlström bjöds att ställa ut även i England. – Det var så häftigt, mina vävda porträtt ställdes ut tillsammans med Pankhurst egna konstverk, det vara bara hon och jag! Och i lokalen föreläste den berömda feministiska ikonen Germanie Greer, expert på Pankhurst. Sedan dess har det rullat på med utställningar och beställningar. Ungefär varannan väv är en beställning, vilket visar att strategin med att våga hoppet till den fria konstens plattform var helt rätt. Skaparlust bör inte undertryckas. Se mer av Berit Sahlströms verk och verksamhet på www.beritsahlstrom.se m