BIZ&ART nr 12 by Stewen Quigley

! l l i v u d r ä n V T l a k Lo

0 0 . 8 1 l k r e Start 26 oktob 24 UNT är en TV-kanal som vänder sig till alla som är intresserade av vad som händer lokalt. Kanalen kommer att sända dygnet runt, sju dagar i veckan. 24 UNT innehåller nyheter, sport, kultur, nöje, väder och lokala program. Självklart går det också att se inslagen på unt.se. 4

Innehåll 7 (In)ledare Sten Bernhardsson 8 Anna-Karin Brus 16 Metod Arkitekter 24 Villa Anna 30 Gitarrfestivalen 34 Berit Sahlström 40 Kreativ utveckling 44 Sitt vackert 50 Fortsatt fullt ös 54 Storband 63 Phosworks 70 Le Parfait – forts 76 Vingården 80 Upsala i våra hjärtan 82 Lena Köster Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Redaktion: Johanna Uddén, Lillemor Berg, Stewen Quigley. Skribenter: Sten Bernhardsson, Claes Brodda, Johanna Uddén, Jeanette Wetterström, Gunilla Sthyr, Lillemor Berg, Liselotte Forslin, Simone Scalenghe, Lena Köster, Mia Ulin, Ania Obminska, Andreas Eriksson, Benny & Gunilla Kullinger. Fotografer: Fotografer i redaktionell text på sidangivelser: Stewen Quigley omslagsfoto, 6-7, 8-16, 20-21, 24-28, 34-37, 41-42, 44-48, 50-52, 54, 56-59, 63-65, 77, 80, 82-83, 86, 88, 90, 93, 96-97, Magnus Skoglöf 29, Alexander Kenny 31, Anton Volkov 94, Ulrika Ekblom 71, 73, 75, Kullinger foto 81. Le Parfait-sidorna (70-74) formgivna av Jonas Larsson. Formgivare: Bo Rosander Textredigering: Lars Johansson, Mallverkstan i Uppsala Annonsörer & Partners: Vålamagasinet, 24UNT, Uppsala Stadsteater, Skandia, Bergmans, Uppsala Convention Bureau, Konsertteknik, Laser Care, Exceed, Lidhults kök & interiör, Friskis & Svettis, Uppsala Konsert & Kongress, Cajsas Kök, Ekeby städ, Capio Medocular, Rolls Gallery, Villavägen 7/Art Anna, Uppsala Konstmuseum, Bror Hjorts Hus, Reginateatern,Uppsala Gitarrfestival. Annonsering: BIZ&ART AB, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala. Tel 018-26 26 00, Fax 018-26 26 06 annons@bizart.se, kontakt@bizart.se, www.bizart.se Tryck: Trydells Tryckeri AB, Laholm ISSN-nr: 1654-5370 Miljömärkning: Trydells Tryckeri AB är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Hela produktionen inklusive distribution i miljövänlig plast är miljömärkt med Lic nr 341091. För icke beställt material ansvaras ej. Tidningen får ej kopieras. Citera gärna men ange källan.

88 Wallumni – Mohammad Alimohammadi 90 Pengar 92 Uppslag 96 Korsord

Biz&Art varumärkesregistrerat.

En av Sveriges framgångsrika företagsledare berättade om sitt företags framgångar. Som avslutning på mötet slängde han ur sig: – Vet du varför det går så bra för oss? – Jo, vi är helt ointresserade av förändringar. – Men vi älskar förbättringar! Uppsala har en tydlig identitet. Vår stad har oändligt många fördelar. Vi behöver inte förändra, varken staden eller oss själva för att bli attraktiva. Vi måste däremot med eftertryck berätta om och fortsätta utveckla det vi redan har. Universiteten, näringslivet och kultursektorn myllrar av kreativitet i kombination med eftertanke och kunskap. Raden av internationellt välkända Uppsalabor kan göras lång. Vi har en solid grund att inspireras av och bygga på. Vår utmaning är att utveckla Uppsala utan att förändra stadens identitet. Mitt mål är att medverka till förbättringar och att lyfta fram Uppsala som en internationell kulturstad. Uppsala ska förknippas med personer som Ingmar Bergman, Drottning Kristina, Dag Hammarskjöld och Carl von Linné. Uppsalas ska se sina författare och kulturskapare som en ovärderlig resurs. Det är omistligt att tillvarata stadens kulturarv och karaktärsbyggnader. Min förhoppning är också att Uppsala inom kort får ett nytt museicentrum med en dynamisk verksamhet. Låt oss tillsammans sprida ryktet om en kreativ stad!

(in)ledare

Ja till förbättring nej till förändring

STEN BERNHARDSSON

Sten Bernhardsson Kulturdirektör Uppsala kommun

Trädens sus och stadens brus av Johanna Uddén

Om man ska sammanfatta Anna-Karin Brus med ett ord så måste det bli collage. Och i det collaget måste ingå både natur och kultur. Båda finns i hennes konst och i hennes musik. Ja, till och med i henne själv. – Jag är biolog från början, egentligen. Jag visste i och för sig hela tiden att jag skulle bli konstnär, men av någon anledning tog jag den långa vägen över en fyraårig biologutbildning. När Anna-Karin Brus nu i höst gör solodebut som musiker utgör själva naturen och kulturen grunden till hennes musik. Hon framför sitt verk på Brus på Uppsala Konsert & Kongress den 22 september. Brus är UKK:s satsning på experimentell musik och med det evenemangsnamnet måste ju bara Anna-Karin Brus få göra ett eget framträdande. Hennes verk är en performance som hon kallar Brus på Brus av Brus. – Jag har slagit upp vad ordet brus har för olika betydelser på engelska. Där fanns ord som roar, rush, surge, sough, sigh, peal, noise och buzz. Det är ord som både illustrerar naturens vackra ljud och störande stadsljud. Jag har satt ihop de här olika ljuden i ett

collage och vid framförandet kommer jag att visa en video som illustrerar mötet mellan natur och kultur. Anna-Karin Brus är född i Uppsala och uppväxt i Hudiksvall, men tillbringade hela somrarna hos mormor i Hammarstrand i Jämtland. Hon lekte alltid ute i naturen som barn och det påverkade henne. I övrigt hade hon bara två intressen – musik och bild. – Jag övade på pianot säkert två timmar om dagen under gymnasietiden, men insåg att jag inte skulle bli någon konsertpianist. Efter gymnasiet flyttade hon till Uppsala för att läsa biologi. Och när de fyra åren var över ville hon unna sig ett år med något som hon verkligen längtat efter – konststudier på Wiks folkhögskola. Ett år blev snart till två och när kompisarna sökte sig vidare till andra konstkolor gjorde Anna-Karin Brus det också. Hon började den tvååriga utbildningen på Gerlesborgsskolan i Stockholm. – Där fick jag in arbetsrutiner och bestämde mig slutligen för att satsa helhjärtat på konsten. Jag skaffade ateljé i Nannaskolan som jag delade med

– Jag läste Metro på tunnelbanan och varje dag hade de en bildnyhet. Jag började klippa ut bilderna. Och en gång var det en bild som jag verkligen fastnade för – en tax som nosade på en skjuten hjort. Jag målade av bilden och den fick hänga i ateljén. Jag gick och tittade på den där bilden och kom på att om jag vred den ett kvarts varv skulle det se ut som om hjorten stod upp och taxen svävade. Anna-Karin Brus tog då tidningsurklippet och monterade det åt det hållet. Hon insåg att hon kunde manipulera verkligheten på det här sättet. – Foto har ett slags verklighetskapital. Om man

Helena Laukkanen. Agneta Forslund och Katarina Sudqvist Zohari fanns i våningen under och vi gjorde en del konstprojekt ihop. Tillsammans bildade de gruppen Haka och knöt till sig Natasha Dahnberg, som också hade ateljé på Nannaskolan. Sedan 2003 har de en stor gemensam ateljé i Eklundshof. Samarbetet funkar bra och i vintras fick de mycket uppmärksamhet för sitt svensk-ryska projekt Den svenska familjen. En utställning som visades på Moskvas moderna museum och på Uppsala konstmuseum. Men trots mycket samarbete jobbar var och en förstås med sin egen konst. Den teknik som Anna-Karin Brus använder sig mest av är collage och inspirationen till det fick hon medan hon gick på Gerlesborgsskolan.

ändrar något så får man ändå en realistisk känsla. Jag började använda bilder ur jaktböcker och ändrade sådant jag inte tyckte om. Jag tog bort harpuner ur valar till exempel. Det kändes som om jag gjorde det på riktigt och räddade djuren. Ur arbetet med jaktböckerna skapades bildserien I’m a hunter som visades 2005. Sedan ett par år tillbaka arbetar hon med Vanitas som är en serie stillebencollage. Vanitas är det latinska ordet för fåfänglighet eller tomhet och traditionellt illustreras vanitas av en dödskalle, som en symbol för förgängligheten. Anna-Karin Brus har inspirerats mycket av den holländske stillebenmålaren Jan Davidzoon de Heem som var verksam på 1600-talet. Hans blomsterstilleben är fulla av insekter, något som Anna-Karin Brus tagit fasta på. – Jag gillar att blanda in oväntade djur och få dem att interagera med växterna på ett annorlunda sätt. Till exempel den fina pytonormen som ligger slingrad runt buketten och tittar så ömt på sitt ägg. I princip skulle Anna-Karin Brus kunna skanna olika bilder och göra hela collagearbetet i Photoshop. Men hon vill att det ska synas att målningarna innehåller urklippta bilder. – Jag vill ha med den rätta känslan i det fina trycket som är så typisk för tiden före 1960-talet. Och så vill jag måla. Jag gillar att måla! Anna-Karin Brus köper böckerna på loppis och det är alltid böcker som finns i stora upplagor. På så vis förstör hon inget kulturarv. Hon är också noga med att

skriva på baksidan av sina målningar var hon hämtat klippen ifrån. Allt för att visa respekt för ursprunget. – Att klippa i böcker är ju egentligen tabu. Men jag ser det som att boken blir något annat. Anna-Karin Brus visade sina Vanitasmålningar på Galleri Agardh & Tornvall på Sibyllegatan i Stockholm i vintras. Hon ingår i galleriets konstnärsstall och har tidigare visat separatutställningen Gränsland där. Galleriet fick upp ögonen för henne när Sveriges Allmänna Konstförening köpte två collage som visades 2005. – Det är bra att ha en gallerist. På så sätt får jag möjlighet att ställa ut både separat och på mässor. Jag skulle själv aldrig ha tid att ordna med allt omkring. På de två senaste vårsalongerna visade Anna-Karin Brus flera Vanitas-bilder och där sålde hon allt.

Närmast ställer hon ut i sin hemstad Hudiksvall, där hon aldrig ställt ut förut. I höst ska hon också ställa ut på biblioteket i Tierp. En större separatutställning är planerad på Luleå konsthall under våren 2011. Dessutom ska hon ställa ut både i Danmark och i Tyskland nästa sommar. Anna-Karin Brus har mycket att göra. Förutom konsten, är det musiken. Hon ingår i de båda Uppsalabanden Differnet och Liminals. Från början gav medlemmarna i Differnet ut kulturtidskriften Magisteriet som endast kom ut med fyra nummer. När de fick statligt kulturstöd använde de nämligen pengarna till att köpa instrument i stället. – Vi såg det som att kulturpengarna gick runt till annan kultur. Och vi har ju hållit på sedan 2001, så det var väl investerade pengar. Differnet har inte gett ut något på länge, men nu har de gjort en låt på uppdrag av Malört förlag. Förlaget ger ut 1800-talsromanen Le Diable amoureux på svenska och inför releasen har olika band fått uppdraget att göra ett soundtrack genom att illustrera ett kapitel var. Förutom Differnet medverkar bland annat det franska elektronikabandet Art Zoyd och den japanske noisegitarristen Keiji Haino. – Jag och Tomas Bodén från Differnet gillar dunkadunka mer än de andra, så vi har dessutom startat bandet Liminals där vi spelar mer dansmusik, mer techno. Vi spelade nu i somras på Norberg-festivalen. Och vi har spelat in en vinyl som ska släppas på vårt nya skivbolag Technogenic i vinter. Om man vill höra hur banden låter så har deras gamla skivbolag Friendly Noise precis släppt en låt av Liminals och en av Differnet på nätet: www.friendlynoise.se/fzn/7/ m

Byggen

som berör Vårt arbete handlar om att skapa platser där man vill vara och att ta ansvar för hela upplevelsen, menar Ulf Segerlund på Metod arkitekter i Uppsala. av Mia Ulin

De flesta av oss vill nog innerst inne göra ett avtryck under sin levnadstid och bli ihågkomna i framtiden och som arkitekt kan man bygga monument över sig själv i en vid bemärkelse. Men man har också stor möjlighet att bidra till en positiv samhällsutveckling. I ett hus från förra sekelskiftet i centrala Uppsala, med utsikt över Fyrisån, huserar Metod arkitekter. Just nu arbetar Metod bland annat med den nya friidrotts- och innebandyhallen vid Gränby Sportfält med 28 000m² och 6000 sittplatser. Hallen är tänkt att bli en ikon för hela innebandy- och friidrottssverige. Metod har även haft en roll av att driva fram projektet och arbetar nära de lokala klubbarna, såväl som på riksnivå, för att säkerställa att idrotternas behov blir tillgodosedda.

– Det är ett extra kul uppdrag, innebandy är ju Uppsalas största sport säger Staffan Karlsson, en av tre delägare och ansvarig arkitekt för projektet. Det är särskilt roligt ur perspektivet att det kommer att bli en viktig plats för ungdomar. Det kommer att myllra av ungdomar här, som ett ungdomens tempel! Det är inte bara inom idrotten som Metod engagerar sig och vill påverka. I ett tidigare nummer av BIZ&ART presenterades Metods skisser på ett nytt konstmuseum vid gamla Svettis. – Jag lockas av utmaningen hur vi ska få Uppsala att blomstra säger Ulf Segerlund, även han delägare. Vi behöver en starkare besöksnäring med flera attraktiva turistmål i världsklassnivå. Med starka symboler bygger man turiststaden Uppsala. Uppsala Konsert &

Kongress* är ett bra exempel som med sin mästerliga arkitektur sticker ut, men det behövs mer. – Vill man sätta Uppsala på kartan måste ett nytt Konstens hus vara ett internationellt museum med internationell konst som drar en internationell publik, fortsätter Ulf. I förlängningen bidrar det också till ett större intresse för företag att etablera sig här. Kultur är viktigt för både medarbetare och kunder. – I Bilbao** och Graz har man lyckats, menar Staffan. År 1997 invigdes Bilbaos nya konstmuseum, Guggenheimmuseet, där själva byggnaden har en mycket intressant arkitektur. En sådan byggnad blir en identitet för staden som är helt unik och som attraherar besökare. Det krävs att man ser ett större värde i byggnaden än det uppenbart kortsiktiga. – Ska Uppsala nå världsklass krävs en samverkan mellan kommun och näringsliv, fortsätter Staffan. Kommunen måste skapa rätt förutsättningar för de människor som brinner och vill skapa något. Om man visar att det finns möjligheter får man engagemang från människor. Arkitektur är en konstform med flera dimensioner. Arkitekten ska tänka in allt praktiskt och tekniskt och

samtidigt ha en konstnärlig aspekt på sitt arbete. Ulf och Staffan är eniga om att god arkitektur kan jämföras med konst – den ska beröra! – När man berör människor tillräckligt mycket får man några som älskar och några som hatar säger Staffan. Men ingen är likgiltig. Vem har till exempel inte en åsikt om Uppsala Konsert & Kongress? Våren 2010 hade Uppsalatidningen en tävling där läsarna fick rösta fram Uppsalas fulaste och finaste hus. UKK vann båda kategorierna! – Det är jättehäftigt, då har man verkligen lyckats som arkitekt, säger Ulf! Byggnader av god kvalitet blir bestående, oavsett om de är skapade på 1200-talet, 60-talet eller 2000-talet. Metod influeras mycket av konst och åker ofta på studieresor till betydande konst- och kulturstäder. – Konsten ger ytterligare en dimension och utvecklar våra sinnen, samtidigt som vi får mycket inspiration till våra uppdrag, säger Staffan. Det blir ett dubbelt utbyte. Just nu arbetar Metod med Heidenstamsskolan. Här jobbar man med att utveckla en lustfylld miljö utifrån en konstnärlig idé. Ett annat projekt är Sätunaskolan i

Märsta. Metod ritade skolan på temat ’’rymden’’ vilket blev en pedagogisk grund för lärarna att bygga vidare på i sin undervisning, bland annat gjordes en kupol i trapphuset i form av en stjärnhimmel. – De skolor vi ritar ska vara en kombination av funktion, lust och glädje och pedagogik, menar Ulf. Lite som ett Kinderägg – tre önskningar i ett! Den konstnärliga delen går att utveckla ännu mer. Därför vill Metod involvera konstnärer ännu tidigare i projekten – Vi vill gärna hitta korskopplingar för kommunikation och konst, från konstruktörer till reklambyråer. I Heidenstamsskolan har vi till exempel producerat fototapeter utifrån vilken miljö vi vill skapa. Konsten har stor betydelse för Metod även när det gäller att utveckla den egna organisationen. Nyligen gjorde man ett varumärkesarbete för att landa i en identitet och bestämma hur den skulle kommuniceras. I det arbetet användes bland annat en tavla av en känd konstnär som representerade många av Metods kärnvärden och deras affärsidé. Tavlan fick sedan ligga till grund för den nya grafiska profilen. – Varumärkesarbetet har betytt mycket, inte bara i

vår externa kommunikation säger Ulf. Det har också gett oss en stolthet över vilka vi är. Inte minst ser vi effekter på rekryteringssidan. Vi fick sammanlagt över 100 kvalificerade ansökningar, så många som 10 % av ansökningarna kom från utlandet. Vi tolkar det som att arkitekter i hela världen vill jobba med oss, vilket är jättehäftigt! – Att ha en tydlig identitet på marknaden handlar om att ta en plats som lockar kunder och anställda, men ger även möjlighet till en bättre dialog med politiker och offentlig förvaltning, fortsätter Staffan. Dagens arkitekter arbetar annorlunda än gårdagens. Idag finns nya parametrar att integrera i arkitekturen, som t.ex. energiåtgång och miljövänliga material. – Arkitekturikonen Carl Malmstens hus är till exempel energimässiga katastrofer, man tänkte inte på miljön på den tiden, säger Staffan. – Energibyggandet är arkitektens nya utmaning: att skapa lustfyllda platser med klimatsmarta lösningar och god arkitektur. Den utmaningen ställer vi gärna upp på, avslutar Ulf Segerlund.

Sätunaskolan

Fakta om Metod Arkitekter Företaget föddes 2001 ur ett arkitektkontor som funnits sedan 1991. Metod har huvudkontor i Uppsala med filial i Stockholm och i skrivande stund 18 medarbetare. Arbetar med både nyproduktion och ombyggnad från privata bostäder till industrikomplex. Tidigare uppdrag i urval: Galleria St Per, Skärholmen Centrum, Galleria Gränden, Linköping, Nannaskolan, Sätunaskolan i Märsta *Uppsala Konsert & Kongress (i folkmun UKK) är åtta våningar högt och ligger vid Vaksala torg i centrala Uppsala. UKK ritades av arkitektbyrån Henning Larsen Tegnestue i Köpenhamn och vann den utlysta arkitekttävlingen 2002. **Guggenheimmuseet i Bilbao. Byggnaden invigdes 1997, ritades av den amerikanske arkitekten Frank Gehry och har blivit världsberömd för sin djärva, originella arkitektur. Idag är byggnaden i sig ett turistmål och har verkat till en ekonomisk uppgång i staden. Källa: Wikipedia m

UPPSALA>>>> STADSTEATER

TAR HÖJD

W W W.UPPSA L A S T A D S T E A T ER.SE

Villa Anna I Lindska skolan i Odinslund arbetar två prisbelönta kockar bakom och framför kulisserna med en ambition att sätta Uppsala bland de främsta på restaurangsveriges karta. av Ania Obminska

Det har gått snart ett år sedan Villa Anna slog upp portarna för första gången. I 1800-talsbyggnaden, som är granne med både Domkyrkan, Gustavianum och Helga Trefaldighets kyrka, finns i dag matsal för tjugo gäster, festvåning och vinkällare samt elva individuellt inredda hotellrum. Ambitionerna är höga och satsningen på en restaurang i ett påkostat hotell i Uppsala har kallats djärv, men delägaren och kocken Rafael Löfstedt, som driver Villa Anna tillsammans med Markus Eriksson, är övertygad om att det kommer att funka. Redan i dag finns restaurangen med på en lista med de 30 bästa i landet. – Det här ska vara det bästa hotellet och den bästa restaurangen i Uppland, säger han. Recensioner av restaurangen har varit övervägande positiva hittills och allt oftare är det fullbokat, däremot har det gått lite trögare med hotellverksamheten. Villa Annas centrala och historiska läge är något som ska locka fler hit, men Rafael Löfstedt tror att det är hemma hos-känslan och en personlig service som ska få

gästerna att komma tillbaka. Främst lokala gäster, men gärna också från hela landet och världen. En del i den hemtrevliga känslan är att verksamheten är liten. Personalen rycker in och hjälper till där det behövs och gästerna träffar på samma personer både i restaurangen och i hotellet. Rafael Löfstedt är inget undantag. Han hoppar ständigt mellan hotell- och restaurangdelen. Fast i grunden är han kock och det är i köket som han trivs bäst. Han började arbeta inom restaurangbranschen redan som tolvåring och fastnade direkt. Därefter har han jobbat som kock på bland annat Sigtuna stadshotell, Guldkanten i Saluhallen, Wermlandskällaren och Edsbacka krog samt vunnit flera priser. Att han nu har Villa Anna som arbetsplats beror på ett reportage som publicerades i Upsala Nya Tidning. – Det stod i artikeln att det fanns planer på att byggnaden skulle bli ett hotell och det fanns en bild på en av dem som satt i fastighetsbolaget. Så jag mailade honom och tog kontakt, berättar Rafael Löfstedt.

Rafael Löfstedt och Markus Eriksson

Först var det tänkt att Villa Anna skulle bli ett hotell med frukostmatsal, men Rafael Löfstedts idé var att komplettera hotellet med en riktig restaurang i byggnaden stället. Det dröjde nästan två år innan planerna kunde sättas i verket. Koncept för restaurangen är närproducerat och ekologiskt, vilket innebär att menyn bestäms utifrån vilka lokala råvaror som finns tillgängliga för säsongen. Ofta är det mycket rotfrukter, potatis, ost och kött från lokala producenter. – Man måste tänka på miljön, men det har också med kvalitet att göra. Så här får jag kontakt med producenterna direkt och kan diskutera med dem för

att få det jag vill ha. Det ger oss en större trovärdighet också, säger han. Om Rafael Löfstedt får som han vill ska det bidra till att Villa Anna klättrar på listan över Sveriges bästa restauranger. Förutsättningarna ser han som mycket goda. Rätt personal, eller hårdvaran som han kallar det, har han redan. Personalen är handplockad från hela landet. Några lokala konkurrenter till Villa Anna finns heller inte, men det är också något som Rafael Löfstedt tror har varit till verksamhetens nackdel. – Konceptet är något nytt i Uppsala. Det är den största utmaningen, när många tittar på priserna i stället för kvaliteten. Rafael Löfstedt är dock fast besluten om att lyckas. Det har alltid varit en dröm för honom att driva ett eget litet ställe, där han kan vara med om att skapa helheten. Allt från rätterna på menyn till en inbjudande atmosfär för gästerna. Nu arbetar han med att få Villa Anna att bli av med sin tidigare lyxstämpel och uppfattas som en restaurang med kvalitet för alla som vill ha det. – Jag vill få Villa Anna att bli så bra som det någonsin går. Därför försöker vi göra allt på ett avskalat och personligt sätt och tillvarata personalens personligheter. Kreativiteten i arbetet finns hela tiden med i arbetet som en röd tråd, men för Rafael Löfstedt är den främsta drivkraften i arbetet att ingen dag är den andra lik och att allt alltid går att göra bättre. Därför är han inte nöjd förrän Villa Anna blir vida känt för att vara bland de bästa av svenska hotell och restauranger. – Jag vill uppnå perfektion. Jag är en människa som har mitt framåtsträvande som bensin. m

av Gunilla Sthyr

Gitarr Gitarren är det mest folkliga instrumentet i världen. Den har både djup, bredd och attraktionskraft och skapar en social gemenskap. Vilken uppfinning! uttrycker Klaus Pontvik, en av frontfigurerna bakom Uppsalas internationella gitarrfestival som går av stapeln den 13–16 oktober.

Paco de Lucia

Med världsnamn som Paco de Lucía med band, Mats Bergström & Malena Ernman samt Josco Stephan trio, pedagogen Ricardo Gallén och Spaniens främsta kvinnliga gitarrist Anabel Montesinos samt den engelska gitarrduon Eden Stell – för att bara nämna några, drar den sjunde internationella gitarrfestivalen igång i Uppsala den 13 oktober. – Det krävs 95 procents arbete och fem procents tur för att få hit de bästa musikerna i världen. Festivalen bjuder på ett stort smörgåsbord av många olika genrer, säger Klaus Pontvik, initiativtagare till gitarrfestivalen som första gången hölls för sju år sedan. Tillsammans med en annan Uppsalaprofil Stefan Löfvenius, proffsgitarristen och gitarrpedagogen, utgör de ett vinnande team för att få hit världsartisterna och också få dem att vilja lära ut sin konst. Klaus Pontvik berättar om mötena – ett av festivalens syften: – Vi vill erbjuda en plattform där olika stilar kan mötas och utvecklas. Uppsala, ja hela Sverige med sitt bistra klimat behöver fler mötesplatser, det är något jag alltid jobbat för, säger Klaus Pontvik, själv född och

uppvuxen i en betydligt varmare del av världen, i Uruguay. Gitarrfestivalen är inte bara konserter utan de flesta av musikerna håller workshops eller så kallade masterclass för ungdomar och lärare, för att stimulera musikskapande. Dessutom hålls seminarier, föreläsningar och instrumentdemonstrationer, och man bjuder in till ensemblespel i år tillsammans med naturbegåvningen, gitarristen Celso Machado från Brasilien. För att lyfta fram unga begåvningar på gitarr vill man få talanger från hela Norden att skicka in bidrag på DVD eller lägga sitt bidrag på YouTube, av vilka ca tre bidrag sedan väljs ut. Priset är en egen konsert, Unga förmågor, under festivalen, en konsert som Sveriges Radio spelar in och sänder över hela landet. Det ger möjligheter att nå en större publik. Förra året hade man mer än 6 000 besökare till festivalen. Det är en viss skillnad mot första året 2003, då publiksiffran låg på drygt ett par hundra och gitarrkonserterna hölls på Ekocaféet. Numera måste festi-

festivalen

Ricardo Gallen

valen hållas på Uppsala Konsert & Kongress. – Allt började med en dröm för ungefär tio år sedan. Sedan handlar det om att göra något av det, i färg och verklighet. Men processen är lång, allt behöver inte ske så snabbt. Varför ska vi vara så himla effektiva hela tiden, undrar Klaus Pontvik och jämför processen att skapa en festival med förberedelserna inför en måltid. Man blir hungrig, dreglar lite, förbereder maten, lagar den för att sedan njuta av måltiden. – Det har gått bra men varje år blir det mer vågade satsningar, därför behöver vi uppbackning av sponsorer. Konceptet är hållbart men kulturen är alltid satt på undantag. Där behövs en större attitydförändring i samhället. Kultur är hälsa och mycket viktigare än vi vågat föreställa oss, säger Klaus Pontvik. Allt hårt jobb får näring av den glädje som det ger att förbereda och arbeta med gitarrfestivalen, understryker han. – När man ser alla glada människor som deltar; alltifrån de som jobbar med festivalen, till utövare och publik och får ta del av alla möten som festivalen ger upphov till. Det är själva belöningen! m

Josco Stephan Trio

Malena Ernman

“Jag sover hos Jossan ikväll”

KLIRR STOCKHOLM / FOTOGRAF EMILIA BERGMARK-JIMÉNEZ

Alla klär i rött. Att ﬁnnas till för barn och ungdomar är allas ansvar. Vi har en jacka till dig med. Använd den så ofta du vill, redan gärna till kommande storhelger. Vi är nämligen övertygade om att du klär i den. Kontakta en nattvandrare nära dig.

NATTVANDRARNA BJÖRKLINGE (B-SAFE) bjorklinge@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/bjorklinge NATTVANDRARNA BÅLSTA balsta@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/balsta

NATTVANDRARNA SKOKLOSTER Gruppen vilande NATTVANDRARNA STENHAGEN stenhagen@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/stenhagen

NATTVANDRARNA ERIKSBERG eriksberg@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA TIERP tierp@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/tierp

NATTVANDRARNA GOTTSUNDA gottsunda@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/gottsunda

NATTVANDRARNA UPPSALA - GOTTSUNDA (LA SOFTA) lasofta-gottsunda@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA LÖTEN loten-uppsala@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-STORVRETA uppsala-storvreta@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-ÅRSTA uppsala-arsta@nattvandring.nu www.nattvandring-uppsala.se NATTVANDRARNA VATTHOLMA vattholma@nattvandring.nu NATTVANDRARNA ÖRSUNDSBRO orsundsbro@nattvandring.nu

Nattvandrargrupper i Uppsala län är några av alla våra nattvandrargrupper runt om i landet som ingår i nätverket nattvandring.nu.

NATTVANDRING.NU I samarbete med

Måla med tråd

av Lillemor Berg

Selma Lagerlöf i profil fäster en målmedveten tänkarblick mot fjärran horisonter. På Berit Sahlströms magnifika väv är hon ingen sagotant, hon ser inte ens särskilt snäll ut, hållningen påminner lite om en brottares. Berit Sahlström har vävt i dimensioner från mörker till ljus, ett porträtt av en potent gammal dam med stor pondus. Konsthistorien är sprängfylld med bilder av kvinnan som passiv kropp men Berit Sahlström skapar kvinnoporträtt med talande ansikten och aktiv blick. Funderingar kring tantskapet och synen på den mogna, äldre kvinnan ligger till grund för många av hennes textila verk. Tråd för tråd utforskar hon det sanna, nakna uttrycket hos kvinnor som erfarna, resursstarka och målmedvetna människor. Det växer fram porträtt av kvinnliga förebilder som Selma Lagerlöf, Sara Lidman, Vandana Shiva, Wangari Maathai, Sylvia Pankhurst, Astrid Lindgren och även av kvinnor i den egna bekantskapskretsen. Ur de flinka händerna kommer också en hel del nonfigurativa verk, i bildvävar, textiltryck och måleri.

Att Berit Sahlström i huvudsak arbetar med textila uttryck skulle kunna tolkas som ett underförstått statement. Det textila hantverket har alltid varit kvinnornas område, ofta förbisett som ”förspilld kvinnokraft”, och det har aldrig värderats lika högt som exempelvis det manliga måleriet. Konstigt nog, för vävkonsten är ett ytterst krävande uttrycksmedel, både vad det gäller tekniskt handlag och förmåga till konstnärlig vision. Att väva är en process som tar tid. Färgskalor och former, högdagrar och mörker, skapas med myriader kombinationer av tunna trådar. För Berit Sahlström känns det naturligt att måla med tråd. Det är ett uttrycksmedel hon behärskar till fullo och med vilket hon får utlopp för sin form- och färgkänsla. Foton och egna målningar används ofta som förlaga när Berit Sahlström skapar skisser i datorn, men när hon kommer i gång med vävandet skapar hon relativt fritt. Hon lägger till eller drar ifrån och låter slumpen komma med förslag. Resultatet växer fram ur konstnärens blick och intentioner och är sällan en helt trogen återgivning av mallen. Berit Sahlströms väg mot ett fritt konstnärskap har

varit långt ifrån spikrak. Hon föddes i Tranås och har en familjebakgrund med djupa rötter i Missionsförbundet. Den konstnärliga ådran är ett arv från mamma, som hann påbörja en bana som konstnär innan andra världskrigets realiteter satte stopp för planerna. Hon borde istället bli sjuksköterska, tyckte hennes pappa pastorn. Moderns undertryckande av sin skaparkraft har i mycket präglat Berit Sahlströms egen inriktning i livet. – Man kan nog påstå att jag flydde Tranås. Jag for till USA ett år som utbytesstudent. Sedan blev det Uppsala direkt efter gymnasiet. I ungdomen drogs Berit Sahlström till den radikala falangen inom den kristna rörelsen. Hon hamnade i Uppsala som volontär. Efter ett år var hon fast i staden men gick ganska snart ur kyrkan, lämnade tron men, som hon säger, inte de essentiella värderingarna. Den konstnärliga verksamheten och lusten har funnits med hela tiden. Berit Sahlström målade, ritade, sydde. Hon stickade och sålde och erhöll med detta inkomster som delvis kom att finansiera en utbildning till lärare i bildvävning. Och så läste hon konstvetenskap, delvis beroende på behovet av studiemedlen. I Berit Sahlström liv har det pågått en ständig dragkamp mellan konstnären och den radikala idealisten. I samband med sitt engagemang i Afrikagrupperna under 70-talet träffade hon sin livskamrat Tekeste Negash, bördig från Etiopien men bosatt i Uppsala sedan ungdomen och numera professor i historia.

Tekeste hade extrajobb som städare på Ackis när vi träffades, minns Berit Sahlström. Han var beredd att stödja mina konstnärsdrömmar. För sin första lön köpte han en gobelängvävstol till mig. Berit Sahlström var med om att starta Uppsala Handkraft men fann sig ständigt inbegripen i en ojämn kamp för brödfödan. Hon fick jobb på Pharmacia som composersättare. Möjligheter erbjöds att avancera inom informationsavdelningen, men både arbetsgivaren och inte minst Berit själv, en tjej med slokhatt som rökte pipa och var engagerad i Afrikagrupperna , insåg att hon inte passade in. Det blev jobb som kanslist på facket istället. Hela tiden fanns tanken på att satsa heltid på konsten. Men att våga! Berit Sahlströms man Tekeste var i färd med att doktorera. Hur skulle det fungera ekonomiskt? – Kan han, så kan väl jag också bli forskare, tänkte jag och fortsatte med att studera med inriktning på afrikansk konsthistoria. Det blev resor till Moçambique, Zimbabwe, Etiopien och även avstickare till Tanzania och Kenya för att samla material. – Vi var i USA ett år också min man och jag. Där gjorde jag en del grejor som jag sålde. Och så stickade jag, ja, i princip stickade jag oss tillbaka. Det räckte till och med till en semester i Portugal. Berit Sahlström blev klar med sin avhandling 1990, fick en tjänst som forskarassistent och undervisade i afrikansk konsthistoria. Sedan blev hon även jämställdhetshandläggare på Uppsala Universitet. Forskning är kreativt och uppslukande så konstnärskapet försvann någonstans på vägen. Berit Sahlström fick en förfrågan om att starta upp, utforma och leda en konstvetenskaplig utbildning i

Gävle. Hon tackade ja och var med om att bygga upp verksamheten. – Vi hade ett spännande samarbete med Sydafrika och jag for dit för att beforska textil design men då kom den över mig, tröttheten. Jag orkade inte hålla på att pendla hela tiden och bara skriva och skriva, så jag tog ett radikalt beslut och sa upp mig från min anställning som lektor. Det var otroligt nervöst. Hur skulle det gå? Till en början försökte Berit säkra en inkomst med att importera produkter från Sydafrika men fann snart att hon inte hade någon vidare talang för försäljning. – Jag koncentrerade mig på vävningen och började med ett porträtt på Sylvia Pankhurst. Det första blev jag inte nöjd med så jag gjorde sju stycken. Porträtten på Pankhurst fick åka med när Berit Sahlström i egenskap av forskare blev kallad till en konferens i USA om Etiopien. Hon ställde ut alla sju porträtten under konferensdagarna. Pankhurst som engagerade sig för Etiopien och bodde där, passade väl in i sammanhanget. Utställningen blev positivt uppmärksammad och Berit Sahlström bjöds att ställa ut även i England. – Det var så häftigt, mina vävda porträtt ställdes ut tillsammans med Pankhurst egna konstverk, det vara bara hon och jag! Och i lokalen föreläste den berömda feministiska ikonen Germanie Greer, expert på Pankhurst. Sedan dess har det rullat på med utställningar och beställningar. Ungefär varannan väv är en beställning, vilket visar att strategin med att våga hoppet till den fria konstens plattform var helt rätt. Skaparlust bör inte undertryckas. Se mer av Berit Sahlströms verk och verksamhet på www.beritsahlstrom.se m

UPPSALA CONVENTION BUREAU Tillsammans skapar vi unika möten i Uppsala

Uppsala Convention Bureau är ett samarbete mellan Uppsala Tourism och företag inom mötesindustrin i Uppsala. Syftet är att öka antalet större möten till regionen, bidra till att öka antalet deltagare och medföljande personer, samt att vistelsen i regionen förlängs.

Besöksadress Fyristorg 8 753 10 Uppsala Tel 018-727 48 08 Fax 018-12 43 20 uppsalacvb@uppsalatourism.se www.uppsalaconventionbureau.se

Kreativ utveckling av Jeanette Wetterström

Vi träffas på kontoret för att samtala om KRUT-projektet. Sedan projektets början våren 2008 sitter man i Regionförbundets lokaler och utanför fönstren väsnas trafiken på Kungsgatan i centrala Uppsala. KRUT står för Kreativ Utveckling och projektet kom till för att lyfta frågan den om kreativa sektorn och dess entreprenörskap. Det är radarparet Anna Steinwall och assistenten Jenny Nilsson som driver projektets aktiviteter i Uppsala län. Nu är det dags att avsluta till årsskiftet. Men de konstaterar att frågan om kreativa näringar ligger i tiden. Under projekttiden har regeringen beslutat att satsa 73 miljoner kronor under tiden 2009-2012 i en handlingsplan och inrättar i dagarna även ett råd för kulturella och kreativa näringar. Så det finns ett stort intresse för närmandet mellan kultur och näringsliv på olika håll. – Det har med hela samhället att göra, förklarar Anna Steinwall. Den kreativa sektorn och dess entreprenörer har fått större betydelse. Det kreativa samhället som bl.a. forskaren Richard Florida beskrivit är nu verklighet och det märks genom att en stor del av produktionen i samhället numera sker i form av immateriella tjänster och kulturens inverkan tilltar. Frågorna om den kreativa sektorn drivs på olika nivåer. I Uppsala län ägs projektet av Kultur i länet och medfinansieras av Regionförbundet Uppsala län. Vi arbetar därför med den kreativa utvecklingen regionalt i länet, menar Anna och Jenny, men frågorna är väl förankrade även på nationell och EU-nivå. KRUT del-

finansieras dessutom av EU:s strukturfonder. Under projekttiden har KRUT Uppsala län lagt kraft och energi på att skapa nätverk, goda relationer med kreatörer och en plattform att arbeta vidare med i framtiden. Under projektets tre faser har perspektiven varierat. Till en början gjordes statistiska kartläggningar och djupintervjuer med konstnärliga intresseorganisationer. Då framkom att konstarterna skiljer sig åt vad gäller arbetsförhållanden och synen på företagande och entreprenörskap. Anna Steinwall arbetade i början mycket med att resa runt i länet och träffa politiker och tjänstemän i ledande ställningar. Under den sista fasen har arbetet blivit mer synligt bl.a. genom konferensen Regional tillväxt genom kreativitet som hölls tillsammans med Uppsala Tourism AB. Dessutom arrangerar man regelbundna nätverksträffar, workshops och liknande aktiviteter. En lång rad gäster från forskning, kultur- och näringsliv har deltagit som föreläsare. Kontaktnätet har med tiden blivit stort. – Vi har jobbat brett, säger Anna. Det är bra med projekt som kan lyfta en särskild grupp under en tid, menar hon. Men det är viktigt att ge avtryck och arbeta med attitydförändringar som dröjer kvar i strukturerna efter ett projekts slut. Därför skapade KRUT Uppsala län en seminarieserie för att länets affärsrådgivare skulle få insikt om kulturföretagande och kunna stödja de kreatörer som vill förverkliga idéer och egna projekt. Detta koncept har sedan inspirerat till liknande aktiviteter i de övrigt medverkande länen.

Anna och Jenny har mött många kreatörer som är ”ofrivilliga företagare”. De har funnit att det behövs en speciell stödfunktion för kreatörer, då deras företagande och förutsättningar för att kunna utvecklas ofta skiljer sig mot andra branscher. – Vi har sett att det är de traditionellt icke kommersiella sektorerna, med kultursektorn inräknad, som har behövt mest stöd och vi har bl.a. arbetat mycket för konstnärer. IT- och mediebranscherna klarar sig bättre ekonomiskt, säger Anna. Det händer numera mycket på bidragsfronten med nya finansieringsformer för kulturen. Vi vill hjälpa till, stödja och förenkla i den processen. Vi vill att kreatörerna ska känna stolthet över sig själva och vad de åstadkommer liksom att de stärks i sina egna drivkrafter, som kreatörer och som entreprenörer. – Som kreatör ska man ta betalt för sin kompetens, inflikar Jenny Nilsson. Det får inte vara fult att ta betalt. Genom att utveckla förmågan att sälja kan en konstnär få hålla på med det man helst vill – sitt konstnärliga skapande. – Det är trist att bra konst hamnar i skymundan för att konstnären inte nått ut. Vi vill bidra till att få bort tabun kring att sälja och ta betalt i konstnärliga sammanhang. Men Anna och Jenny menar även att KRUTprojektet ökat kunskapen om kreatörernas villkor genom att lyssna och förstå. Man måste respektera de produktionsvillkor som gäller för kulturföretag och lära sig mer. Emma Stenström från Handelshögskolan sa vid KRUT:s konferens att det är viktigt att ge rum för kultur som inte är kommersiell även då vi talar om uttrycket ”kreativa näringar”. Den kommersiella och den icke kommersiella kulturen skapar tillsammans tillväxt i en region. KRUT Uppsala län har hunnit med mycket under projekttiden. Nu ska det skrivas rapporter och erfarenheter summeras. När vi avslutar samtalet säger Anna och Jenny att de ser med tillförsikt på framtiden. Länet visar ett stort intresse för sektorn, man inser att den kreativa sektorn är en resurs med tillväxtpotential och att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att stärka den och dess verksamheter.

Fakta om KRUT Projektet får medel av Europeiska regionala utvecklingsfonden, i Uppsala ägs det av Kultur i länet (Landstinget i Uppsala län) och medfinansieras av Regionförbundet Uppsala län. Sex län ingår under åren 2008-2010 (Östergötland, Uppsala, Örebro, Västmanland, Sörmland, och Södra Småland). Syftet är att skapa bättre förutsättningar för entreprenörskap och företagande samt öka kunskapen om den kreativa sektorn och därigenom öka tillväxten i regionen. KRUT på webben: www.lul.se/krut. Om regeringens satsning: www.regeringen.se/sb/d/108

Fakta om kreativa sektorn (KRUTs kartläggning och enligt SNI 2007) I Uppsala län är ca 10 600 individer verksamma inom den kreativa sektorn (54% män, 46% kvinnor). Sektorn är bred och innefattar verksamheter inom turism, media/digitalt, kultur/konst/design, kulturarv/ informationshantering. 31% är högutbildade med högskoleutbildning på tre år eller mer. 73% av verksamheterna har inga anställda och är till stor del egenföretagare. Sektorn är dock svår att mäta då det saknas nationella standarder. Enligt KRUT:s egen kartläggning samt från ett flertal forskare såsom Dominic Power, kulturgeograf på Uppsala universitet, är entreprenörsandan hög i sektorn och kulturarbetare har flera arbetsplatser med flera arbetsgivare och agerar ofta genom egna företag. m

Nyhet i Uppsala:

Storz AWT & Thermage Uppsalas modernaste laserklinik arbetar nu också med Storz AWT (cellulitbehandling och fettreducering), Thermage (tightening) och fillers. Även verksamheten utökas – två diplomerade massörer och en auktoriserad hudterapeut finns i våra nya, större lokaler. Nya adressen är Smedsgränd 2 B, 1 tr (in på gården). Fri konsultation. Välkommen!

Laser�Care UPPSALA Smedsgränd 2 B, 1 tr (in på gården), 753 20 Uppsala 43 018-60 22 00, info@lasercare.se, www.lasercare.se

Sitt vackert av Andreas Eriksson

MAgriTTA â&#x20AC;&#x201C; formgivare Roberto Sebastian Matta (1970)

Divan – Okänd formgivare (60-70-tal)

Det är få områden inom produktdesign där det finns en sådan oerhörd variation, kreativitet och uppfinningsrikedom som just kring sittmöbler. Dessutom har ju alla människor oavsett ålder, bakgrund eller kultur en relation till stolen som bruksföremål. Det är något med stolen som fascinerar mig något oerhört, därför har jag samlat på designstolar de senaste fem åren. Mitt intresse för design och designmöbler är något som kom när jag träffade min sambo Lotta som är uppväxt i en familj som har drivit inredningsbutik i 40 år. Innan det var jag fullständigt ointresserad och kunde inte bry mig mindre om hur det såg ut hemma eller vad jag hade för möbler. Detta ändrade sig dock radikalt när jag på en bokrea köpte boken Möblera med Moderna Klassiker. Den boken var startskottet till ett enormt intresse för formgivning. Helt plötsligt fick jag namn på både formgivare och företag som tillverkade alla dessa intressanta och snygga möbler. En helt ny värld öppnades och jag började leta efter god design på auktionshus, antikaffärer och loppisar. En annan bok som i hög grad understött mitt intresse

för stolar är 1000 Chairs av Charlotte och Peter Fiell (utgiven av Taschen). Den har kommit ut i flera upplagor och är som en bibel för den som samlar på stolar och är enligt mig, fram till dags dato, den mest genomgående och mest kompletta litteraturen i ämnet. Vet inte hur många timmar jag spenderat med den boken men det är i alla fall åtskilliga. Ganska snabbt märkte jag att det jag ville ha oftast kostade en slant. Jag förstod, att om jag ville köpa alla dessa skönheter skulle jag behöva lite extrapengar. Detta ledde till att jag blev väldigt prismedveten och började, i liten skala, att köpa och sälja möbler och inredningsföremål för att få råd att bygga upp en egen samling. I början var jag inte så kunnig och själva samlandet var inte så fokuserat. Det var mest sjuanstolar, elipsbord och Bruno Mathsson-fåtöljer (fortfarande fantastiska föremål i sitt slag och för sitt syfte) som jag handlade med. Men med tiden blev jag mer påläst och började förstå vad som var verkligt originellt och ovanligt och vad sakerna verkligen var värda. Jag började också uppskatta lite mer udda föremål, som

Orange slice – formgivare Pierre Paulin (1960)

man kanske inte ser så ofta på den svenska marknaden, vilket ledde till att jag började söka mig utomlands för att hitta föremål jag beundrade. Tidigt i min samlarkarriär lyckades jag köpa en och annan raritet som jag snabbt sålde vidare, i och för sig med en liten vinst, men jag insåg nog inte alltid vad som var svårt eller lätt att få tag på. Idag skulle jag väldigt gärna ha några affärer ogjorda från den tiden eftersom dessa föremål idag är både svårare att hitta och dyrare. Jag har hittills aldrig ångrat något jag köpt utan bara ångrat sådant jag inte köpt eller sålt. Väldigt länge var mitt samlande inte så målinriktat utan jag köpte det jag kom över, som jag ansåg vara prisvärt och intressant. Egentligen en ganska bra strategi, som jag delvis fortfarande jobbar efter. Det är väldigt svårt att köpa något prisvärt om man bestämt sig för att köpa något förutbestämt. Då tenderar man att bara leta efter just detta och missar oftast andra intressanta saker. Själva letandet är liksom en del av tjusningen. Jag köper nästan bara om jag hittar något till fyndpris men får jag syn på ett ovanligt föremål är jag beredd att betala bra. För cirka två år sedan började jag att spalta upp min samling i olika tidsepoker, 1920-talet, 1930-talet

Stol till hotell Parco dei Principi i Rom (ett hotell) – Carlo di Carli & Gio Ponti (1951)

osv. Då märkte jag, att jag hade en överrepresentation på vissa årtionden som t.ex. 60- och 70-talet. Däremot hade jag inte många stolar från 80-, 90-talet, så jag kände att jag ville utöka samlingen från dessa decennier. Jag vill att min samling skall visa på dom viktigaste strömningarna inom design vid olika tidsepoker både vad gäller utseende, funktion och materialval. Detta har lett till att jag nuförtiden tänker mer helhet och strävar efter en jämn fördelning av stolar från alla 1900-talets årtionden och även 2000-talet. En nästan museal inställning, då jag strävar efter en intressant blandning från kända designklassiker till mer ovanliga och obskyra föremål. Under 40-talet blev många material svåra att få tag på pga av kriget, vilket ledde till att formgivare fick tänka om och använda en del annorlunda och ofta enklare och billigare material i sina möbler, något som tydligt syns i föremål från den tiden. Under 50-talet

Pastilli – formgivare Eero Arnio (1967-68)

Scrapwood sidechair – formgivare Piet Hein Eek (2005)

fanns en stor optimism och framtidstro. Detta är väldigt tydligt i mycket design från detta årtionde, med glada färger och tuffa annorlunda organiska former. På 60-talet slog plasten igenom på allvar och pop-kulturen fick ett starkt fäste. 2000-talet har handlat om i huvudsak två inriktningar. Den största och kanske viktigaste är miljömedvetenheten inom design och att man vill producera i återvinningsbara material eller i helt återvunna material som t.ex. restavfall från byggindustrin eller dylikt. Den andra genren är s.k. DesignArt. En företeelse inom design som hade sin topp kring 2005 där designers jobbade mer med ett konstnärligt uttryck och i princip helt frångick funktionen. Man producerade stolar och möbler i begränsade upplagor, oftast för konstgallerier och med hutlösa prislappar på ibland flera hundratusen dollar. Alla dessa företeelser och uttryck tycker jag är viktiga att få med i min samling. Under de fem år som jag har samlat, har också den allmänna medvetenheten om design ökat markant och

Köks-/Konferensstol – formgivare Otto Schulz (1936)

Model no 2 eller "Kakkonen chair" – Alvar Aalto & Otto Korhonen (1930) RAR (Rocking Armchair on Rods) – formgivare Charles & Ray Eames (1948-50)

Tom Vac – formgivare Ron Arad (1997)

idag är det avsevärt svårare, mycket på grund av internet, att göra fynd, även om det fortfarande är möjligt. Jag bevakar idag designmarknaden i stora delar av Europa och även USA, för att hålla mig ajour med utbud, efterfrågan och priser. Min samling består idag av ca 50 olika sittmöbler med allt ifrån stolar, pallar, fåtöljer till divaner och rena konstföremål. En del föremål är jag nog ensam om i norra Europa, andra är mer vardagliga och välkända designklassiker. Även om jag tycker att jag kommit en

bit på väg, så känns det ändå som att jag bara är i början. Det finns ständigt en uppsjö av olika stolar som står på önskelistan. Det skulle vara roligt att få göra en utställning med samtliga föremål, så att även andra kan ta del av dessa designskatter och kanske lära sig lite om designhistorien från 1900-talet fram till idag. Något säger mig att det inte kommer att dröja länge innan någon form av utställning blir verklighet.

FRANK.

Nöjesliv Unna dig något riktigt roligt – gå och träna på Friskis&Svettis. Gör det på egen hand eller tillsammans med någon du gillar. Det ger inte bara resultat, det är ett rent nöje. Visste du att kostnaden för träningskort är avdragsgill för företag? Få upp till 20 % mängdrabatt. Ring 018-55 84 90 för glada besked.

Ekeby Bruk, Väderkvarnsgatan 16 och Ultuna Tel 018-55 84 90 www.uppsala.friskissvettis.se

Fortsatt fullt Ăśs pĂĽ teatern av Lillemor Berg

Uppsättningen av Wederkinds drama Franziska hösten 2007, en smärre publikchock som väckte både indignation och jubel, inledde definitivt en ny era av djärvt nyskapande satsningar och konstnärliga framgångar på Uppsala Stadsteater. Efter tre spännande år med en suverän ensemble, uppbackad av den entusiastiske och inspirerande Linus Tunströms ledning, är en stor publik fortfarande upp över öronen nyförälskade i utbudets vitalitet och konstnärliga kvalitet. Det bjuds generöst på angelägna ämnen och förstklassigt skådespeleri i allt från klassiker och tung dramatik till djärvt skruvade upptåg och musikalisk underhållning. Uppsala Stadsteater, som fick Svenska Teaterkritikers förenings Teaterpris för 2009, har blivit en av landets mest intressanta scener. Energinivån är inställd på maximum, de konstnärliga ambitionerna är höga och det satsas friskt på utåtriktad verksamhet och internationella utbyten, som den internationella teaterfestivalen TUPP. Därtill uppvisar Uppsala Stadsteater goda publiksiffror. Det bubblar och spritter av nyfikenhet och entusiasm inför varje säsong och höstens rika utbud motsvarar mer än väl de numera högt ställda förväntningarna på angelägna teaterupplevelser. Mottot för i år är Uppsala Stadsteater tar höjd. Det innebär förstås att sikta högt, att våga sig ut i det okända som är utmanande, svårt och skrämmande, förklarade Linus Tunström under presskonferensen som hölls inför säsongen i augusti. Inte mindre än tre premiärer ska upp på stora scenen i höst. Alla handlar om människor som inte är speciellt trevliga alla gånger, men som äger en drivkraft att övervinna begränsningar och rädslor för att följa sina egna intentioner och känslor. 33 variationer, ett drama om ett speciellt förhållande över tid och rum mellan en döende musikforskare och Beethoven, regisseras av danskan Ulla Gotlieb. Teaterchefen Linus Tunström tar sig an klassikern Anna Karenina och utlovar en egen visuell och våldsam scenversion. Sedan blir det spektakulär musikteater med mycket humor och rock´n´roll, Evigt ung, ett ursinnigt uppror mot åldrandet.

Spännande saker händer även på övriga scener. Göran Engman gestaltar Bodil Malmstens monologer till musik av Kettil Medelius, Män tänker på kärlek. Göran Engman gör ytterligare tre musikaliska framträdanden i Good Evening Mr Presley, Män i svart & Jonny Cash och i Engmans julspecial, som blivit något av en årlig tradition. Mentalsköterskan, en svart komedi om neurotiska människors törnar mot verkligheten, har premiär i på Lilla scenen i oktober. En pjäs med fyra skådespelare, två texter, en regissör och halva reptiden som heter Fritt fall uppförs upp på Lilla scenen i november. På Lilla scenen kommer också ett spännande samarrangemang mellan Uppsala Stadsteater, Riksteatern och lokala kreatörer, Lekplats, vars syfte är att föra samman kreatörer, publik och näringsliv mot en gemensam satsning för att arbeta för en bättre stad. Och så blir det en rad gästspel. Özz Nûjen och

Björn Granat går loss på Dario Fo, Mistero Buffo. En dramatisering fritt efter Pär Lagerkvists text, Dvärgen, spelas på danska, norska och svenska. Natten är dagens mor av Lars Norén är en uppsättning som arrangeras i samarbete med Dalateatern. Det blir även dans av Cullbergbaletten, Ekman´s Triptych av koreografen Alexander Ekman, och feelgoodperformance med Carl Olof Berg Stand Up. Satsningen på barnteater verkar tyvärr ligga på is den här säsongen. Men man har tänkt på en publikgrupp som i allmänhet brukar lysa med sin frånvaro på teatern, barn i yngre tonåren. Stockholms stadsteater Skärholmen spelar Aladdin, om en förortskille, på Stora scenen i oktober. I anslutning till föreställningen ges en konsert med Bring down the Beat, Hip-Hop-projektet från Gottsunda som komponerat musiken till Aladdin. Personligen är jag ivrig av lust att se allt om det bara vore möjligt. m

Kampanjpris! 30% RABATT

to see or not to see? Boka tid för synundersökning! Med glas från:

1 st Case & Counter standardpaket 2 st 4 Screen Classic 850 1 st Brochure Stand

Gäller t.o.m. 15 nov 2010

52Övre Slottsgatan 6 753 10 Uppsala 018 26 26 00 www.bildformatet.se

ErfarEnhEt n InspIratIon n KunsKap Drottninggatan 4.tel 10 33 11. www.rediviva.se

Möt oss i vår utställning i Uppsala

Gunnel Lohse & Maritha Edlund

TILLBAKA TILL NATUREN

“ Tillsammans har vi arbetat i 30 år med att hitta mötet mellan människa och kök. Vi tycker fortfarande att det är lika roligt, för vi bryr oss om hus och människor. ” Låt oss inspirera dig!

Här på Lidhults är vi kompromisslösa när det gäller val av material. Vi använder uteslutande massivt trä och fanér av ädlaste träslag. Varje enskild detalj ska vara perfekt utformad. Våra moderna och klassiska kök blir bara vackrare och vackrare för varje dag som går. Välkommen till oss!

Vi finns längs Vaksalagatan i det stora bruna huset 700 m efter Gränby centrum Öppettider: Måndag - Fredag 10 - 18 Lördag 10 - 15

Vaksala Fridhem 40, 755 94 Uppsala 018 - 495 04 50 www.lidhultsuppsala.se

STORBAND Uppsala kan stoltsera med ett flertal storband. Några av dem är sprungna ur studentorkestrar. Möt två gäng som gått åt delvis olika musikaliska håll. av Claes Brodda

Vill man bli glad, kan man alltid tänka på Solskensorkestern. Redan namnet inbjuder till gott humör, och ingen kan väl bli annat än förtjust över att höra de välspelade arrangemangen av svenska schlagers från en svunnen tid. – Vi har en liten mission; människor födda efter 1970 har aldrig fått höra vår typ av musik. I till exempel melodiradion fick all sorts musik plats förr, numera spelas aldrig Evert Taube eller Jules Sylvain i radion, säger Eva Forsgren som sjunger i Solskensorkestern. Det är dock inte någon museal verksamhet bandet håller på med, utan en högst levande kultur där nyskrivna arrangemang av melodier från en epok då svensk underhållning bjöd på just melodier. – Visserligen är en del arrangemang köpta, men

tryckarren är inte alltid anpassade för exakt vår sättning. Därför bearbetar jag alltid köpta arr, berättar basisten och kapellmästaren Erik Lundberg, och tillägger: – Många arrangemang är också nyskrivna, men i tidstypisk stil. Dessutom har vår pianist Claes-Göran Skoglund transkriberat en del låtar, till exempel ”Min soldat” och ”Med dig i mina armar”. Sättningen är som ett litet storband, men dessutom med violiner, något som förstärker intrycket av underhållningsorkester eller välarrangerad filmmusik. Majoriteten av bandet har sin bakgrund i Attraktionsorkestern, Dragskåpet eller Akademiska kapellet. Solskensorkestern, som förresten firar tioårsjubileum i år, har verkligen funnit en nisch med sin udda men verkligen inte svårtillgängliga musik. Ansikten utåt är

Solskensorkestern

Palladium

de båda vokalisterna Eva Forsgren och Olle Næslund, som båda med glimten i ögat sjunger i bästa 1940-talsstil utan att det känns tillgjort. Det finns många likheter mellan Solskensorkestern och Palladium; de flesta låtarna har sånginslag, man har såväl en kvinnlig som en manlig sångare. Även flera av medlemmarna i Palladium har sin bakgrund i studentorkestrar. Men stilmässigt har bandet med åren gått åt det något modernare hållet. – Det började med att någon ur Kruthornen 1974 hittade en trave 20-talsarr i ett skåp på V-dala nation, berättar Palladiums basist och sångare Mikael Jansson. – Sedan fyllde vi på med en trumpet och en sax ytterligare, och allteftersom har vi utvidgat och utvecklat listan av låtar. Nu har vi kanske 150 aktiva arr, och ännu fler som har hamnat i träda. Bland de låtar vi spelar finns förstås gamla örhängen som ”A nightingale sang in Berkeley Square” men även ”Can’t buy me love” och Van Morrisons ”Moon Dance”. Och förstås gungig jump blues.

– Javisst, instämmer bandets sångerska Ingela Nilsson, och fortsätter: – Folk känner igen många av våra låtar, tack vare bredden på repertoaren. Sedan är det förstås viktigt hur det framförs; inte bara att spela rätt, utan också att det händer lite rent visuellt. Palladium fick ett lyft för några år sedan, då man tog in den legendariske trombonisten Bertil Strandberg som repetitör. – Han har hjälpt oss med fraseringar, och han har fått oss att nyansera mycket mer. En så’n gammal jazzräv verkar se och höra allt som händer musikaliskt i bandet, berättar Mikael. Genom åren har Palladium givetvis spelat på många tillställningar. Främst i Uppsala, men även på olika fester till exempel i Stockholms stadshus, på Operaterrassen och Grand Hôtel. Ett mycket uppskattat framträdande har varit allsången på Uppsala slott, och man har även bjudit på storbandskaraoke.

Solskensorkestern

– Många drömmer om att någon gång få sjunga med ett storband i ryggen. Här får de chansen att sjunga ”Georgia on my mind” eller ”Fly me to the moon”. De som testat har tyckt att det varit kul, och framträtt med den äran, säger Mikael. Han berättar också om att mängden speltillfällen minskat, och minns med saknad tiden då alla nationer hade dans till levande musik, och då det fanns flera ställen i och kring Uppsala som arrangerade dans. – Tänk om det kunde öppna ett ställe i Uppsala som satsade på annan musik än disco och dansband, drömmer Ingela. – Det finns ett sug igen efter att dansa till vår musik. Med program som ”Let’s dance” och det faktum att unga Lindy hop-dansare kommer för att bugga till oss gör att finns det hopp. Inget går upp mot levande musik! avslutar Ingela. m

1 1 0 2 / 0 1 0 2 d n a l p p U i k i s u M len sa a or St , et us th er ns Ko i ie er rs te es Ork 0 Torsdag 23 sepT 2010 kl 19.0

onsdag 5 jan 2011 kl 16.00

0 Torsdag 24 mars 2011 kl 19.0

Trettondagskonsert

Livskraft

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: Paul Mägi • Solist: Ivari Ilja, piano

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: Paul Mägi • Solister: Miriam Treichl, on, sopran och Karl-Magnus Fredrikss

Torsdag 7 okT 2010 kl 19.00

baryton

0 Torsdag 7 april 2011 kl 19.0

Pianopoesi och romantik

Myter och sagor

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: rina Shi-Yeon Sung • Presentatör: Kata Lindblad 0 Torsdag 21 okT 2010 kl 19.0

Musikaliska hyllningar

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: Charles Hazlewood • Solist: Klara Hellgren, violin 0 Torsdag 18 nov 2010 kl 19.0

Svensk höst

Uppsala Kammarorkester och S:t l Jacobs kammarkör • Dirigent: Pau Mägi • Solist: Olle Persson, baryton

0 Torsdag 27 jan 2011 kl 19.0

Latinamerikanskt

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: Alejo Pérez 0 Torsdag 17 feb 2011 kl 19.0

Klassiker

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: Andrew Manze • Solist: Anna Christensson, piano 0 Torsdag 10 mars 2011 kl 19.0

Jazz möter klassiskt

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: m, Mats Rondin • Solist: Katarina Böh mezzosopran

Mozart

och Uppsala Kammarorkester • Solist st: Soli • n violi rf, Spa ledare: Nils-Erik Sarah Lindloff, flöjt 0 onsdag 13 april 2011 kl 19.0

Göteborgs Symfoniker Dirigent: Gustavo Dudamel

0 Torsdag 12 maj 2011 kl 19.0

Nordisk romantik

Uppsala Kammarorkester • Dirigent: n Paul Mägi • Solist: Bernt Lysell, violi

X• Uppsala Kammarorkester och Trio ers And st: Dirigent: Paul Mägi • Soli Bergcrantz, trumpet

Vill du veta mer om vad som händer hos Musik i Uppland? All aktuell information hittar du på www.miu.se. Där hittar du även fullständiga program för orkesterkonserterna.

I serien om Uppsalas design- och reklambyr책er presenterar vi nu

Phosworks av Gunilla Sthyr

Det råder en kreativ men avspänd atmosfär hos ett av landets främsta produktionsbolag för digitala medier; Phosworks. Man hittar dem högst upp i Uppsala slott. Härifrån jobbar de med att marknadsföra dataspel åt Electronic Arts – en av världens största dataspelstillverkare – bygga intranät och hjälpa företag och organisationer att kommunicera via webb eller att göra barnprogram åt SVT. Det handlar om kommunikation som presenteras digitalt. I tidningen Resumé, annonsbranschens högt skattade magasin, hamnar de högt upp på topplistan över landets bästa produktionsbolag för digitala medier. Online-kampanjen som gick ut på att uppmärksamma tioårsjubileet för tv/datorspelet ”Sims” i hela Norden, gav Phosworks en tredjeplats i tidningen. Uppdraget var att hitta på ”något kul” för att Simsanvändare lagom till jubileet – men tiden var kort, berättar Jonas Hjemqvist, projektledare för kampanjen. – Vi skapade ett online-äventyr med ett levande manus, där alla kunde vara med och forma fortsättningen på äventyret, säger han. Allt började med en hemlig sida, men länken till sidan skulle läcka ut till användarna, som när de loggade in fick veta att huvudpersonen i spelet, borgmästaren, var försvunnen. Det var startskottet för hela storyn. Hela 100 000 Simsanvändare från hela Norden aktiverades i jakten på att hitta borgmästaren genom att lösa en massa ledtrådar. – Det var en väldig utmaning att skriva manus löpande, där användarnas frågor bidrog till fortsättningen. Vi fick tillsätta en redaktör för sidan för att hålla igång den. Huvudsyftet var egentligen inte att få fler Simsanvändare, men kampanjen resulterade i närmare 60 000 nya spelare för Sims 3. Samarbetet med speltillverkaren Electronic Arts Nordic handlar främst om marknadsföring av specifika spel, men för företaget globalt, har Phosworks även byggt ett helt nytt intranät. – Vi har skapat en helt ny produkt och använt oss av sättet man kommunicerar på externa webbsidor. Vi tog helt enkelt med oss det publika sättet att tänka till en

intern målgrupp, där du själv kan välja vilken information du vill ha, berättar Jonas Hjelmqvist Den stora utmaningen var att sy ihop mängden sidor och system för en mycket kräsen målgrupp, vana vid dataspelens sinnrika lösningar. Att få i uppdrag att skapa intranät åt företag är ganska vanligt, berättar Phosworks VD Ola Diös, när vi tagit plats vid det långa konferensbordet högst upp i det ena slottstornet, dit företaget flyttade för tre år sedan. Här breder man ut sig i flera ljusa och luftiga rum, och även om utrymmena känns generösa så menar Ola Diös att de redan börjar känna sig trångbodda. – På bara tre år har vi dubblerat antalet anställda. Nu är vi 38 fast anställda samt en del andra kompetenser som vi anlitar vid behov, säger han. Webbplatser, webbcommunities, presentationer, utbildningsportaler, filmer, animeringar och digitala kampanjer – produktionsbolaget gör allt som går att kommunicera digitalt. Med dagens utveckling på området är efterfrågan stigande. Företag vill dra maximal affärsnytta och vara i framkant, men har inte alltid själva kompetensen. Ola Diös nämner till exempel omgörningen av Electrolux, AEG och Zanussis alla 300 webbplatser över hela världen och på olika språk. Produktionen var ett uppdrag från samarbetspartnern Perfect Fools, rankat som ett av världens mest kreativa företag. Stora företag och organisationer brottas ofta med att få ordning på en mängd webbsidor och ett annat av Phosworks uppdrag var att förnya Svenska kyrkans webbplats – och bygga ett intranät. Cirka 80 000 webbsidor behövde få en ny grafisk kostym. – Vi rullade ut ett papper så långt att det fyllde ett helt rum. Det var alla webbsidor som skulle åtgärdas, berättar Patric Thulin, kreativ chef med överblick över alla uppdrag. Rådgivning och konsultation ingår också i Phosworks produktion, där många projekt resulterar i nya webbplattformar som lyfter interninformationen med hjälp av webbfunktioner och filmer. Flera stora läkemedelsföretag finns bland kunderna. Ofta håller man i hela kedjan, från idé till färdig produktion och för

Nartionell webbplats fรถr Svenska kyrkan

Kampanjwebbplats Sims drรถmjobb

Buskul fรถr SVT som lanseras den 29 september 67

tekniköverföringen, tar man hjälp av det helägda dotterbolaget Rackfish, som också finns i lokalerna. – Det består av en grupp kreativa tekniker som skapar skräddarsydda lösningar för webbdriften, kommenterar Ola Diös om det tajta samarbetet med Rackfish som även prisats internationellt. Robert Agius är producent med inriktning mot film. Han berättar om ett av Phosworks senaste projekt som man sålt in till SVT. Barnprogrammet Buskul i sexton avsnitt, som man är i full gång att producera för barnkanalen. – På bästa sändningstid ska vi lära barn att busa, en massa kul bus som försvårar livet för landets föräldrar, säger han mäkta stolt över att teve köpte hela konceptet från idé till färdig produktion. Det är en av höstens största satsningar för kanalen. – Vi vill ha tillbaka det gamla buset och ska lära ut hur farfar busade. Ett filmklipp visar en blandning av realism, animering och dold kamera för att attrahera den unga publiken och man vill gärna se mer av höstens busigheter. Programledarna är barn i Uppsala, som har valts ut efter provspelningar. De två familjer som utsätts för bus i olika former är också från Uppsala och alla program har spelats in i staden. – Vi gjorde en gedigen ”busresearch”, där vi bland annat var i kontakt med folklivsforskare, historiker etc. för att få fram hur det busades förr i tiden, småler Robert Agius. Men hur viktiga är de stora kanalerna i dagens mediabrus? Skulle ett program som Buskul lika väl kunna visas på en kommersiell webbplats som på SVT? Det tror Patric Thulin och precis som sina kollegor runt bordet tror han att vi kommer att se mer av det i fram-

tiden. Företag som är måna om sitt varumärke måste skapa attraktiva digitala kontaktytor för sina målgrupper. Framtidens utmaning för många företag är att skapa ett bra digitalt innehåll som driver trafik och bygger en positiv känsla kring företaget och produkterna. – Man vill bli kompis med sina kunder. Utvecklingen går mot fler och mindre produktioner, där man styr in sig på specifika målgrupper. Bloggar, filmer, spel med mera är ett sätt att nå dit, menar Patric Thulin. När Phosworks och dotterbolaget Rackfish anlitades av Perfect Fools och reklambyrån Creature i Seattle för att lansera ett mexikanskt öl på den internationella marknaden, gav uppdraget ännu en fjäder i hatten. Kampanjen blev ”Short listed” i tävlingen Cannes Lions. Det geniala konceptet var lika enkelt: På en bondgård i en mexikansk by monterades en webbkamera riktad mot tuppen i hönsgården. Tuppen och hans vardag kan sedan ses ”in real life” under några sekunder, för var och en som kommer in på kampanjens webbsida. Ola Diös : Vi skapade förutsättningarna i Mexico och all teknik kring video och webb – och kampanjen har nyligen förlängts ytterligare ett år. Den tyngsta uppgiften i arbetet har nog varit att se till att det alltid finns en tupp, internetanslutning och elektricitet i hönsgården. – Ja ju mer vi kan lära oss om hur vi kan bygga ihop olika media och skapa dialoger på mottagarens villkor, desto större affärsnytta kan vi skapa för en växande och allt mer kräsen målgrupp, sammanfattar Patric Thulin. m

Oberoende rådgivning - på riktigt

Marknadens hela utbud - Analys - Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet Revision Försäkringar - Skatteoptimering - Aktier - Fonder - Pensionssparande - Marknadens hela utbud - Analys - Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet - Revision - Försäkringar - Skatteoptimering Aktier - Fonder - Pensionssparande - Marknadens hela utbud - Analys Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet - Revision - Försäkringar

www.exceed.se

Möt hösten m e d

L e

P a r f a i t

Denna gång bjuder Le Parfait på grönsaksstinna och gudagoda rätter ur deras omtyckta och omtryckta bok Smart & Gott/Kakao förlag. Perfekt för att möta den mörkare årstiden med. av liselotte forslin foto: ulrika ekblom

pasta med haricots verts, sardeller och balsamicotomater En riktigt lyxig pasta med enkla och billiga ingredienser. Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Hacka sardeller och vitlök grovt. Lägg bönor i en form och tomater i en annan. Blanda vitlök och sardeller med bönorna. Droppa lite god olivolja över båda formarna och salta och peppra. Stek i ugnen i cirka 15 minuter tills det får lite färg. Rör i bönorna en gång. När tomaterna har blivit skrynkliga och vackert färgade häller du över balsamico och skakar formen försiktigt. Ställ in den ytterligare 1 minut. Koka pastan enligt förpackningen. Låt den rinna av och blanda den med bönorna och persiljan och riv i osten i grova bitar med händerna. Salta och peppra väl och lägg upp på tallrikar eller ett stort serveringsfat. Toppa med tomaterna. Det är gott med lite rostade pinjekärnor på toppen.

4 portioner 300 g pasta, helst av fullkorn 1 burk sardellfiléer 2 vitlöksklyftor 250 g haricots verts, färska el. frysta 250 g körsbärstomater olivolja flingsalt och nymald svartpeppar 1 msk balsamico, gärna lagrad 4-5 msk hackad persilja 125 g buffelmozzarella ev. pinjekärnor

le parfait är Uppsalatrion Ulrika Ekblom – fotograf, Liselotte Forslin – matskribent och stylist samt Jonas Larsson – AD och formgivare. Tillsammans gör de nätpublikationen Le Parfait som fullkomligt kokar av goda recept. Vill du vinna ett exemplar av Smart & Gott gå in på www.leparfait.se

Mexio m e L e t t

Omelett är verkligen smart mat. Så mycket näring i en så lättlagad rätt är svårt att hitta någon annanstans. Ibland gör jag den här mexikanskinspirerade omeletten till frukost. Vilken rivstart! Den passar lika bra som snabblunch eller när du kommer hem och inte orkar laga mat. 1 portion 2 ägg 2 msk vatten flingsalt och nymald svartpeppar olja 1/2 avokado 1 salladslök eller lite rödlök 2 msk tomatsalsa från burk 1 tomat Gör så här:Vispa ihop ägg och vatten och salta och peppra lite. Hetta upp lite olja i en panna, helst av teflon, och häll i äggsmeten. Låt omeletten stelna på svag värme i några minuter. Stjälp upp den på en tallrik. Gröp ur avokadon och strimla löken. Skeda på salsan och toppa med avokado och lök. Skär tomaten i bitar och servera till. En grov toast och en frukt är gott till.

Fyllda g r ö n s a k e r Fyllda paprikor är en riktig retrorätt från sjuttiotalet för er som kommer ihåg. Inte så dumt faktiskt. Här i en modernare variant där jag även använt tomater. 4 portioner 4 tomater 1-2 paprikor olivolja 2 portioner fullkornscouscous 1 tsk malen kanel 1/2 tsk malen spiskummin 1 tsk malen koriander 100 g fetaost 3 torkade aprikoser 1-2 starka korvar flingsalt och nymald svartpeppar Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Skär av ett ”lock” på tomaterna och gröp ur kärnorna. Skär paprikorna på längden och tag bort kärnor och vita hinnor. Rosta paprikorna i cirka 10 minuter på en plåt med lite olja. Tillaga couscousen enligt förpackningen och blanda sedan med kanel, spiskummin och koriander. Smula i fetaosten. Strimla aprikoserna och skiva korven fint och blanda allt. Smaka av med salt och peppar. Fyll tomaterna och paprikorna med couscousblandningen, lägg på locken på tomaterna och baka i ugnen ytterligare cirka 10-15 minuter.

vingården CLAES BRODDA

Norditalienska

viner

Vinerna från Italien låter sig inte beskrivas med någon fullständighet i en vinspalt som denna, de är helt enkelt för många och för olika. I denna mångfald kan man givetvis hitta många pärlor, pärlor som i varje fall ger en viss uppfattning om några av landets vinstilar. Vinerna från Italien fick ett popularitetslyft i Sverige i slutet av 1990-talet. Höjd kvalitet, följd av ökad uppmärksamhet bidrog till detta. Vidare började svenska vinkonsumenter se sig om efter alternativ till de allt dyrare franska vinerna, dessutom provsprängde Frankrike kärnvapen i Mururoa, vilket inte gynnade fransk vinexport. Åtminstone inte till Sverige. Det finns ungefär 350 godkända druvsorter i Italien, godkända i så måtto att de får ingå i de ursprungsbetecknade vinerna. Dessutom finns ytterligare 500 druvsorter identifierade, och sedan tillkommer alla andra som också används. Vissa druvsorter byter namn beroende på i vilken av landets 20 vinregioner de odlas. Det blir alltså rätt mycket att hålla reda på! Någonstans skall man börja, och vi startar i norr.

Det är några druvsorter som främst bidragit till att italienska viner finns med då man diskuterar världens toppviner. Givetvis druvan Sangiovese som används till Chiantivinerna, men även den norditalienska ädlingen Nebbiolo. Mest berömda vinområdet för den druvsorten är kanske Barolo, en by belägen i Piemonte. Klimatet är svalare än längre söderut, vilket gör att Nebbiolo trivs bra. Druvan ger bra viner även i Lombardiet, i Valtellinadalen norr om Milano. Ett utmärkt exempel på hur Nebbiolo (lokalt kallad Chiavennasca) kan smaka har vi i 2006 Le Tense Sassella. Fatkaraktär och körsbär i doften, inslag av grädde. Den höga strävhet som unga Nebbioloviner ofta besitter, har här mildrats. Smaken är milt parfymerad av rosor och stick av geranium, örtkryddor och gräs. Den ganska höga syran balanseras av frukten, vilken ger en viss sötaktighet. Eldig, medelfyllig eftersmak med kryddor. Passar utmärkt till kalv, örtkyckling eller skinkstek. Visserligen är Piemonte kanske mest känt för sina Nebbioloviner, men den mest odlade blå druvan där heter Barbera. Efter vinlusens härjningar andra halvan av 1800-talet nyplanterades ofta Barberastockar, eftersom denna sort kan ge stor mängd druvor. Tidigare hade Barbera inte särskilt hög status, men genom att beskära vinstockarna hårt – och därmed få mycket fylligare viner – har man de senaste decennierna fått fram komplexa viner där den höga syran balanseras. Numera har man alltså i Piemonte två druvsorter som håller hög internationell klass. Prova själva: 2007 d’Annona Barbera d’Asti är ett härligt, fylligt vin med en doft av saltlakrits, anis och en tydlig fatkaraktär. I smaken och eftersmaken finns fruktighet, anis och sötlakrits samt viss strävhet, allt balanserat av alkoholen och syrorna. Blir nog underbart till höstens vilt med svampsås. För tjugo år sedan var amaroneviner så gott som okända i Sverige. Men med ökat vinintresse – inte minst för italienska viner – har amarone kommit att bli nästan kult. Och det är lätt att gilla den här typen av smakrika och fylliga viner. De kan visserligen ha både beska, strävhet och hög syra, men dessa egenskaper

som var för sig kan kännas negativa, brukar balanseras av en hög alkoholhalt, fyllig fruktighet och en svag sötaktighet. Det som gör amarone så speciellt, är att vinet jäses från druvor vilka fått lufttorka. Corvina, som är den huvudsakliga druvsorten, har med sitt tjocka skal bra motståndskraft mot röta och mögel. När druvorna – eller russinen – fått torka några månader, krossas de och jäsningen börjar. Resultatet blir ett koncentrerat vin med hög alkoholhalt. Man låter det jäsa klart för att få ett torrt vin, men i regel finns en liten restsockerhalt (kanske 6-8 gram socker per liter). Därefter lagras vinet på stora fat, ibland i flera år. Traditionella amaroneviner kan vara väldigt tjocka i munnen och ha drag av etylacetat från den långa fatlagringen. Själv föredrar jag den mjukare, mer fruktiga moderna stilen. En favorit som funnits på Systembolaget med många årgångar är Capitel de’ Roari från producenten Luigi Righetti. Ett vin med en eldig doft av blå plommon. Mycket fyllig smak med starkvinstoner, plommon och tutti-frutti. I eftersmaken finns mandel och en liten beska. Den innevarande årgången (2007) behöver luftas en lång tid, eftersom doft och smak först är lite instängda. Men sedan smakar det desto mer. Om du har plats (och karaktär) att lägga undan några flaskor i fem år, får du dubbelt så mycket för pengarna. Alla goda smaker förstärks, dessutom tillkommer en elegans med mognaden. Amarone kräver mat som orkar matcha vinet, till exempel välkryddat lamm eller vilt. En del gillar att kombinera med choklad. Se då till att ta en mörk choklad med riktigt hög kakaohalt. Det är ingen idé att prova vinet ihop med en pralin med söt fyllning, då förstärks beska och strävhet till en inte särskilt lyckad kombination. m De beskrivna vinerna finns alla tre i Systembolagets ordinarie sortiment 2006 Le Tense Sassella, Valtellina - Lombardia, 129:- (nr 32341) 2007 d’Annona Barbera d’Asti, Asti - Piemonte, 149:- (nr 2330) 2007 Capitel de’ Roari, Valpolicella - Veneto, 175:- (nr 12366)

Catering för höstens alla fester och evenemang!

Cajsa´s Höstbuffé - lokalt och noga utvalt

Lenrimmad ugnsbakad torsk från Stora Risten med friterade örter från Ekerö Carpaccio på Karljohansvamp med Nyborgs rapsolja och ost från Eskesta Gårdsmejeri Äppel- och baconsallad med vinegrette på Tranaholms äppelmust Rostbiff från uppländsk gård griljerad med Fyris sötstarka senap Krämig dressing med Himla god honung Varmrökt nötrulle från Andersson & Tillman med krusbärschutney Gratäng på potatis från Uppland och gräddmjölk från Sju Gårdar Hembakt bröd på stenmalet fullkornsmjöl från Myrby lantbruk med honungsrostade solroskärnor Ekologiskt smör

245 kr/person Catering från 20 personer

Beställ senast 31 oktober, så bjuder vi på dessert! Cheesecake toppad med havtornsmarmelad från Syltkrukan i Månkarbo (ord. pris 60 kr/person)

Välkommen med din beställning! 018-130 190 • cajsas-kok.se Honung från Himla god honung, äppelmust från Tranaholm och nötrulle från Andersson & Tillman. Det är bara några av de lokala, noga utvalda, leverantörer som bidrar till årets höstbuffé! Läs mer om dem på cajsas-kok.se!

Några av våra lokala, noga utvalda, leverantörer:

Himla god honung HB Tranaholms Musteri

79 Cajsa´s Creativa Catering

Upsala i våra hjärtan av Benny & Gunilla Kullinger Vi kommer krypande med vår bil på en uppländsk grusväg en varm sommarkväll. Solen lyser upp ängen på ena sidan av vägen och på den andra lockar den glesa tallskogen inbjudande med sitt blåbärsris tätt inpå vägen. Eldriften är inkopplad – det enda som hörs är naturens egna ljud och ett svagt knastrande i gruset från däcken. Vi åker på det som en gång var en av de stora huvudvägarna i Sverige. Det var en av pulsådrorna genom landet och noggrant uppmätt med milstolpar var fjärdedels mil. Nu slutar den uppe på åsen längre fram och den sista biten är bara framkomlig till fots. Vi är ute på milstolpejakt. En fördel med att jaga milstolpar är att bytet sitter still och nu ska vi vara nära nästa stolpe enligt kartan. Där är den! Upp med vapnet och en serie bilder senare ligger troféerna tryggt lagrade på kamerans minneskort. Det är ett smidigt sätt att hantera bytet även om den ena hårddisken efter den andra svämmar över hemma.

Njuter tillsammans Det ökar livskvaliteten att göra sådant här tillsammans – och ofta. Matsäcken är välfylld och vi fikar oftast vid milstolpar, på kyrkogårdsmurar och platser med vacker utsikt. Snittfarten på längre resor ligger runt 30 kilometer i timmen och vi hinner med att fotografera runstenar, vackra hus och kyrkor av bara farten. Det började med vårt intresse för böcker om Uppsala. Och kartor. Det var spännande att lära mer om den stad som vi inte är uppvuxna i. Nu fyller Uppsalalitteraturen ett par bokhyllor och när vi promenerar (och fotograferar) i dagens Uppsala ’’ser’’ vi stadsbränderna, igenlagda gränder, rivna hus – för att inte tala om den havsvik som sträckte sig in över Stora torget en gång i tiden.

Vykorten en kulturskatt Efter ett tag upptäckte vi att det finns ännu en kulturskatt att botanisera i – gamla vykort. Det första Uppsalavykortet gavs ut 1887 när det nya universitetshuset invigdes. De senaste 120 årens förändringar i staden går alltså att följa via vykorten. Vi köpte de första vykorten i samlingen för drygt 10 år sedan. Och sedan blev det som med böckerna. Nu letar vi hos vykortshandlare, åker runt på vykortsmässor och söker där vi kan. En del av Uppsalas historia är också det som skrivs på baksidan. Ett kort taget från Rådhuset mot spårvagnarna på Stora torget visade sig vara skickat av byggaren Anders Diös till grosshandlaren J. P. Åhlén julen 1933. På det står bland annat: ’’Få se om vi nu kan ändra stadsbilden utan alltför stora missgrepp. Ny bild kommer nästa nyår.’’ Året därefter byggdes Uppsalas första Tempo med Åhlén som högsta chef. Det ligger mittemot nuvarande Åhléns på gågatan med Swedbank i bottenplanet. Den bilden letar vi fortfarande efter.

Inget slut i sikte

Universitetshuset 1887: Sveriges första topografiska vykort.

Diöskortet 1933: Huset rakt fram i bilden revs när det gamla Tempohuset byggdes 1934.

Den gamla datanörden vaknar till liv

Snart ska vi fira! Vi närmar oss nämligen slutet på ett av våra projekt som vi kallar Tiomilaprojektet. För tio år sedan drog vi upp en cirkel runt vår lägenhet med radien tio mil på en stor karta – naturligtvis gamla mil som var 680 meter längre än dagens. Inom den cirkeln åker vi på alla allmänna vägar och skriver upp och fotograferar det vi ser av intresse. Efter tio år är vi nästan klara. När är vi färdiga med resten? Det fanns ingen stoppskylt vid Uppsalas stadsgräns så det blev hela Uppland. Där var vi inte tvungna att stanna heller. Nu letar vi milstolpar och runstenar i hela Sverige. Så kommer det nog att hålla på. Möjligt? Vi har fotograferat 2 500 av de 7 000 milstolpar som finns kvar i Sverige i dag. Nu är vi nyblivna pensionärer på pappret. Vi ska nog jobba 20 år till men i lite lugnare takt – så visst är det möjligt att hinna med alla. Och så mycket roligt ska vi väl inte spara till efter döden, eller hur? Ser du någon smyga omkring på småvägar i en bil med registreringsnumret UPSALA någonstans i Sverige – då är det vi! m

En stor fördel med vykorten är att de tar mindre plats än böcker, tyckte vi i början. Men vad gör man med 14 500 vykort över Uppsala? För att inte tala om spirande sidointressen som hittills resulterat i 2 000 vykort på sjukhus och 13 000 på kyrkor – och där har vi bara börjat. Vi upptäckte alltså snart att alla lådor med vykort började ta plats. Även om vår lägenhet är rätt rymlig vill vi inte att det ska stå lådor överallt. Och då kom nästa utmanande och spännande projekt: Hur ska vi ordna samlingen? Och hur ska vi till exempel snabbt hitta en bild på saluhallens interiör från 1920talet bland alla andra Uppsalakort? Här började den gamla datornörden att vakna till liv. Det är nästa lika roligt att göra databaser över böcker, vykort, kyrkor, runstenar, milstolpar och annat vi kan behöva på våra utflykter som att hitta dem. De enkla lådorna är nu utbytta mot särskilda pärmar och merparten av Uppsalavykorten finns i ett par stora bokhyllor på hjul som vi kan rulla fram efter behov.

lena kรถster

Lillemor Berg om Lena Köster Du är imponerande produktiv och mångbegåvad Lena, säger jag. Lena Köster, som pratar fort och mycket, kontrar blixtsnabbt med synpunkter i ämnet. – Mamma brukade kalla det splittrad. Men jag utgår från splittringen, intresse för de många sakerna och ambitionen att pussla dem samman. En frejdlig inställning, enligt min mening, att vägra välja och famna allt. Och Lena Köster har verkligen en galant förmåga att pussla ihop kontrasterna i sitt stora förråd av talanger. Hon är verksam som journalist, kåsör, bloggare, föreläsare, författare, poet och kompositör. Förutom det fasta uppdraget som kulturreporter på UNT, har Lena Köster det senaste årtiondet gjort ett par konstböcker, skrivit romaner och medverkat i diverse antologier samt deltagit med egna dikter i en stor utställning på Gustavianum i samarbete med forskare vid Evolutionsbiologiskt centrum. Med en bakgrund som bl.a. vetenskapsreporter hyser Lena Köster ett stort intresse för att få tillstånd utbyten mellan de två kulturerna, vetenskap och konst. Parallellt med all annan verksamhet de senaste åren, har det också funnits utrymme för musikskapelser, som exempelvis en mässa för kyrkokör, solister, folkmusiker och dansare till nyckelharpostämman i Österbybruk. Och hon sjunger själv också, egen musik med egna texter samt framträder flitigt med diktläsning. Därtill verkar tiden räcka till för ett rikt familjeliv med man nummer två, två barn, tre barnbarn, tre bonusbarn och sex bonusbarnbarn. Lena Köster Bergman, född Karlsson, mötte en stark kvinnlig förebild redan vid två månaders ålder, då hon adopterades av Margareta Köster. Hon har alltså sedan barnsben lärt sig att kvinnor kan och, inte minst, innebörden i att stå på egna ben och förlita sig på sin egen kapacitet. En egen skrivmaskin, gåva från mamma, var den första ingången till journalistbanan.

Men mer formellt inleddes den på Norrköpings tidnings ungdomssida under hård fostran av en amper chefredaktör. Lena Köster skrev för tidningen under hela gymnasietiden. Sedan vägde det en aning mot en teaterutbildning men lotten föll till sist på journalisthögskolan. Fast tidigare under uppväxten i Norrköping handlade det mest om musik. Engagemanget omfattade både kyrkokören och popbandet, visklubben och jazzklubben. – Ibland undrar jag varför jag valt skrivandet som huvudlinje när jag så gärna vill syssla med musik. Men jag har kanske valt rätt fokus. Det har hänt att jag försökt skriva en rocklåt och ut kommer det en psalm. Ja, det säger väl något om spannet i Lena Kösters intressesfär och begåvning. Hon är en oförtröttligt kreativ kulturaktör som spänt sin energi till vida bågar mellan litteratur, konst och musik. Det är mycket på gång framöver. Ett samarbete har inletts med bildkonstnären Jin Jiang och fotografen Håkan Lindholm, som ska resultera i en multikonstutställning med bildkonst, bildspel, musik och lyrik. Flera andra musik- och lyrikprojekt är planlagda och så har Lena Köster fått ett författarstipendium för att skriva sin tredje roman, som går under arbetsnamnet Svärtan. Med sitt engagemang för kulturmöten är Lena Köster både en skapande och en drivande kraft i Uppsalas kulturliv som glöder för fler mötesplatser där kulturen kan växa, formas och frodas. Ta del av Lena Kösters tankar om meningsskapande verksamhet och möten i BIZ&ART.

Vad tjänar det till? Att föra oss ett steg framåt, av Lena Köster.

– Men vad tjänar det till?, sa han vädjande och uppfordrande. Jag var tvungen att tänka efter. Mannen i publiken menade skönlitteraturen i allmänhet, poesin i synnerhet och – förmodligen – alldeles särskilt mina dikter, som vid den här uppläsningen tog avstamp i naturvetenskap: från flugans ögonfrans till vibrerande strängar och kaosteori. – Det är ju bara påhitt alltihop. Vad gör det för nytta?, frågade han. Jag gjorde en snabb utgrävning i hjärnans vindlingar och svarade: – Jag vet inte. Måste poesi vara nyttig? Frågan vill inte lämna mig, eller om det är jag som inte släpper taget. Fast en sak är jag säker på: kravet på omedelbar nytta ger ett trångt perspektiv. Nyttotänkandet kan ställa sig i vägen för viktiga väntande vägval. Det gäller inte bara poesin och andra former av konstnärliga uttryck, utan förstås i hög grad vetenskapen. I grunden sysslar forskare och kulturutövare ofta med samma sak: att ställa frågor, formulera hypoteser och undersöka hur det förhåller sig med det ena eller andra. Om det går att hitta svar eller åtminstone teorier med möjliga förklaringar. Att skriva poesi är att undersöka. Ibland i form av påståenden: det blåser på mars, gud är ensam, stenarna sjunger. Men påståendena är, liksom vetenskapens hypoteser, också en sorts frågor. Är det så här det är? Andra gånger är poesin beskrivande, en berättelse om bottenlös sorg, kärlek som jublar, regn över havsytan, långtradare på svart asfalt. Eller så är den sig själv nog, en samling bokstävlar, språkmaterialism. Vetenskapen har sina regler. Forskarna måste utforma sina undersökningar och experiment, så att de kan upprepas av någon annan och då ge samma resultat. Men poeterna kan ta ut svängarna och ge

blanka fanken i versfötter och comme il faut. Om de vill. Poeternas/konstnärernas frihet är obegränsad. Så länge det inte kommer till försörjning. Då uppstår ”regler” som utformas av förlag, gallerister, konserthus, kritiker, stipendiefonder och mecenater. Poeten kan utöva sin verksamhet vid sidan av ett lönearbete. Ibland är det tillräckligt. Andra gånger fungerar det inte alls. Lönearbetet suger kraften ur konstnären, stjäl tid. Forskning utförs sällan vid sidan av ett lönearbete, om man inte räknar med de undervisningstjänster som många forskare har eller doktorandstudier på deltid vid sidan av ett försörjningsjobb. Eller företagsamhet som forsknings-spinoff. Så länge människan har sysslat med forskning och konst, har hon rört sig mellan frihet och fångenskap. Furstar har finansierat vetenskapsmän, beredda att hugga huvudet av dem om forskningen ledde till ”fel” resultat. Tonsättare och dramatiker har skrivit på beställning, målare porträtterat och utsmyckat för pengar efter givna riktlinjer. Samtidigt har de forskat och skapat utifrån sina egna idéer, många gånger i hemlighet och med risk att mista livet eller åtminstone frihet och försörjning. – Men vad tjänar det till, frågade publikmannen om poesin. Överlevnad och upptäcktsfärd för min del: Jag är adopterad. När jag var ung, undrade jag vem jag egentligen var: den jag hade blivit, i det intellektuellt, kulturellt och materiellt stimulerande liv min adoptivmamma hade gett mig? Eller den jag var genetiskt och den jag skulle ha blivit om jag hade växt upp i social misär med min biologiska mor? Var gick mina gränser? Vad i mig var verkligen jag? Jag skrev dikter. Ibland med öppna frågor. Ibland med hejvilda påståenden. Uppsalapoeten Krister Gustavsson svarade på en

av mina intervjufrågor i UNT häromåret, att han skriver för att komma underfund med vad han tänker. Så är det! Men skrivandet räckte inte när jag var ung. Jag ville testa det mesta. Jag började rida, men fann att jag var rädd för hästar. Jag prövade att flyga. Tog teorin till flygcertifikat, flög åtta lektionstimmar. Kul, men egentligen var jag flygrädd. Skjuta pistol på kort håll gick mycket bra. Men mausergevär gillade jag inte. Skotträdd. Spelade i popband, en rolig grej men, liksom musikklasser och kyrkokör, snarare mursten i min grund än något som kunde förklara mitt liv. Män och kärlek, onekligen ett mer långvarigt intresse. Gav mig med åren några pusselbitar. Och två älskade barn. Kärlek äger! Men suger mellan varven. Ordet skrivet-talat-sjunget blev mitt redskap och min tröst – såväl arbetsfält som fritidssyssla genom åren. På det hela taget vet jag ingenting om någonting, men har skärvor av kunskap om en massa fullkomligt disparata saker. Små isflak som jag hoppar mellan när jag skriver poesi, journalistik och musik. Uppsala universitet ger emellanåt kortkurser som Artisteri & Kunskap, Vetenskap och litteratur, Fysik för poeter m.m. Under 2000-talets första decennium läste jag flera sådana kurser. Samlingen kunskaper blev om möjligt ännu mer spretande. Gemensamt för kurserna var mötena mellan vetenskap och kultur. Alltså ett brobyggande mellan ”de två kulturerna”, ett begrepp myntat av författaren CP Snow i en föreläsning i Cambridge 1959. Han menade att kommunikationen mellan forskare och

litterärt intellektuella/kulturarbetare hade upphört. Men den börjar ta form igen! Poeter och andra konstnärer informeras och inspireras av vetenskap och vice versa. Ta Uppsala som exempel! Skönlitteraturen är på väg in i naturvetenskapen. Vetenskapsteatern kommer stort. Uppsala universitet ger kurser i musicerande, som studerande får räkna in i utbildningar som inte alls har med musik att göra. Forskarna Marie Nordström och Mariette Manktelow har i åratal fört samman vetenskap och konst i offentliga projekt. Universitetet håller dessa gränsöverskridande småkurser där också poeter kan lära sig fysik. Och poeterna säger inte nej därtill… Dags för näringsliv och idrottsrörelse att engagera poeter/konstnärer/tonsättare-på-plats! Vilka samtal som kunde uppstå! Uppsala skulle kunna vara Sveriges kulturella framsida. De konstnärliga och kreativa resurserna finns här redan. Nu handlar det om att mötas, inspireras och samarbeta. För lustens skull. Uppsala är inte färdigbyggt. Författarstaden behöver ett litteraturens hus! Och fler scener, eller tillgång till befintliga, för möten mellan olika konstformer och vetenskaper! Utöver den planerade vetenskapsteatern. Stat, kommun, fonder, vänföreningar, mecenater – hitåt! Vad det tjänar till? Att föra oss närmare varandra. Att utforska det oerhörda i att vi över huvudtaget finns. Att ge oss ork, mod och lust att ta den tänkande och kännande människan ytterligare något steg framåt mot ett större ansvar för livet och jorden.

Fakta Lena Köster Bergman, född Karlsson 1951 i Norrköping, adopterad av Margareta Köster vid 2 månaders ålder. Gift för andra gången, två barn, tre barnbarn, tre bonusbarn och sex bonusbarnbarn. Kulturreporter på UNT, tidigare bland annat vetenskapsreporter. På meritlistan efter millenieskiftet bland annat konstböckerna Olof Hellström och Laura Greta Kerstin Agneta, romanerna Men varifrån kommer musiken? och Med omedelbar verkan, utställningen Mikrokosmos & Makrokosmos på Museum Gustavia-

num (lyrik till bilder från forskare vid Evolutionsbiologiskt centrum), Mässa i folkton för kör, solister, folkmusiker och dansare i Österbybruk, skrifterna 40 år med Jan Lundquist och Kösters Kåserier. På gång: idéarbete och lyrik i ett samarbete med bildkonstnären Jin Jiang och fotografen mm Håkan Lindholm, som ska resultera i en multikonstutställning med teckningar/målningar, bildspel, musik och lyrik. Diverse andra lyrik-och musikprojekt. Samt roman nummer tre, som går under arbetsnamnet Svärtan. m

Pernilla Strindlöv, Leg. ögonsjuksköterska

Bli fri från dina glasögon och linser!

Patrik Svensson, Leg. optiker ICL-opererad för närsynthet

För tidsbokning ring 020-22 00 02 På Capio Medocular erbjuder vi alla behandlingsmetoder – inte bara laser. Därför kan du vara säker på att erbjudas den metod som ger bäst slutresultat för just ditt synfel. Drottninggatan 1, Uppsala www.medocular.se

Ung, lovande forskare Mohammad Alimohammadi, Anders Wall-stipendiat i kategorien unga forskare 2003 av Lillemor Berg

Varje år sedan 1981 delar Anders Walls Stiftelser ut ett stort antal stipendier för att stödja unga människor som visat prov på entreprenörsanda och kreativitet. Det ovanliga med Anders Walls stiftelser är att man knyter till sig alla stipendiater i ett nätverk och ordnar träffar regelbundet varje år. En stipendiat tillhör för alltid den så kallade Wallumni-klubben. Medlemmarna i Wallumni har vuxit till en stor skara under de trettio år som stipendier delats ut. Biz&Art följer i en serie upp ett antal stipendiater.

Anders Walls Stiftelser samarbetar sedan många år med Förbundet Unga Forskare för att stödja ambitiösa och kreativa ungdomar som gjort framstående forskningsinsatser, främst inom det naturvetenskapliga och medicinska området. Mohammad Alimohammadi nominerades, i konkurrens med ett stort antal lovande ungdomar, att ta emot 2003 års forskarstipendium för sina forskningsinsatser inom molekylärmedicin. Mohammad Alimohammadi, som föddes i Teheran 1978 och kom till Sverige och Uppsala med familjen vid 11 års ålder, var vid tillfället för nomineringen 25 år gammal. Han var på väg att avsluta sin läkarutbildning och var i gång med forskarstudier.

Mohammad Alimohammadi disputerade relativt kort efter att ha mottagit stipendiet. Avhandlingen, som av Svenska Endokrinologföreningen utsågs till 2009 års bästa endokrinologiska avhandling, har en imponerande titel som i någon mån sammanfattar Mohammad Alimohammadis forskningsinriktning, Molecular Targets in Autoimmune Polyendocrine Syndrome Type 1 and Their Clinical Implications. – Stipendiet kom i precis rätt tid och var mycket välkommet. Jag ville gärna forska vidare och med stipendiets hjälp blev det möjligt för mig att resa till Oxford för att etablera kontakter med framstående forskare inom mitt forskningsfält immunologi. Men jag insåg

Museér

Utställningar

Kultur

Musik

D A DS H L TR Í • ÖM •R UL •T RY UN OB AN D E I A S • L L SE • A E BIL • AP • C NG LG PE OIG EL RE L • NA I N M R • RCA W • VA IRÓ D • I O I I K S A • BA P E • R J R ER T L T E • A LE • APIÈ LY • OSENLING RM G S • M Q A N RU LA PY UST D N K • T• A SBERGDSKO• AP TR • Y I È Ü W MI R S • L • A ER Ó N FA G • RE EL • J • P ICA W IR D I LO AH IK W L

Gallerier

1-ÅRS JUBILEUM! HÖGKLASSIG GRAFIK • • S B LIN

GALLERY

KONSTHANDEL

•P S

snabbt att den ekonomiska delen av stipendiet ändå inte var det viktigaste. På lång sikt är Wallumniklubben och nätverket som Anders Walls stiftelser fortlöpande skapar den värdefullaste delen av stipendiet. Det kontaktnät jag fått via detta har gett både inspiration, stöd och vänskap. Jag har lärt mig oerhört mycket av Wallumnier inom andra fält. Vid sidan av sin tjänst som hudläkare på Akademiska Sjukhuset, bedriver Mohammad Alimohammadi banbrytande immunologisk forskning för att bättre förstå mekanismerna bakom autoimmuna sjukdomar, där immuncellerna angriper kroppens egna vävnader istället för att, som normalt, angripa främmande bakterier och virus. – Huden är ett särskilt drabbat organ och trots ökade kunskaper inom det medicinska fältet, är mekanismerna bakom åtminstone sjuttio procent av alla hudsjukdomar ännu ett mysterium. Det får tyvärr många av våra patienter erfara, då vi ibland saknar effektiva och specifika behandlingar. Men svensk forskning inom immunologi har potential, menar Mohammad Alimohammadi. – Sjukdomarna syns utanpå kroppen och kan lätt studeras. Tack vare den svenska sjukvårdens olika register, finns det möjlighet att bedriva intressant och kvalitativ forskning. Mohammad Alimohammadi är djupt engagerad i sina forskningsproblem och är inriktad på fortsatta insatser för att lösa immunsystemets många mysterier. – Hårt arbete, tur och framför allt stöd av goda medarbetare har bidragit till att det har gått ganska bra för mig. Men det gäller att förvalta det man fått. Jag försöker med hjälp av allt jag lärt mig, att etablera en egen inriktning i forskningen för att på sikt starta en egen forskargrupp som kan föra kunskaperna framåt. Mohammad Alimohammadi har antagit en angelägen utmaning, att försöka begripa mekanismerna bakom många folksjukdomar. Vi kommer med stor säkerhet att få höra mer om Mohammad Alimohammadi och hans verksamhetsfält under åren framöver.

Öfre Slottsgatan 9 Uppsala Tel 070 326 10 15

Tors 12-17 Fre-Lör 11-15

TECKNING, TECKNING… 11 september till 2 oktober Bror Hjorthföreningens teckningsstipendiater 1992-2009

m MARI RANTANEN 9 oktober till 21 november

Bror Hjorths89Hus Mari Rantanen Both sides of the argument, 2009

WWW.BRORHJORTHSHUS.SE

pengar SIMONE SCALENGHE

Ingen kan vara bäst på allt

Carolina Klüft var för ett antal år sedan världens bästa sjukampare. Hon var så överlägsen att hon tröttnade, hon tappade helt enkelt motivationen. För ett par år sedan tillkännagav därför Carolina att hon istället tänkte satsa på längdhopp och tresteg. Plötsligt har framgångarna låtit vänta på sig. Varför? Barcelona är regerande spanska mästare och anses vara ett av världens bästa klubblag. När den spanske förbundskaptenen presenterade laguppställningen inför VM-finalen i somras bestod startelvan av endast sex Barcelonaspelare, resten kom från andra klubbar. Varför? Handelsbanken utsågs av Privata Affärer till Årets bank 2009. Motiveringen löd som följer: ’’En fullsortimentsbank som under oroliga tider visat sig imponerande stabil och därför kunnat satsa offensivt till kundernas nytta’’. I Handelsbankens fullsortiment finns bland annat mer än 75 egna fonder. Trots detta fick Handelsbanken, av samma tidning, inte någon utmärkelse bland Årets fonder. Här var det istället fondförvaltaren Skagen som utmärkte sig positivt. Varför? Carolina Klüft må vara en fantastisk sjukampare, men sett till hennes personbästa, gren för gren, så är resultaten relativt mediokra. Barcelona är ett gudabenådat fotbollslag, men ska man plocka samman ett världsmästarlag i fotboll måste man bredda urvalet. Handelsbanken är en mycket kompetent bank, men det innebär inte att man ska införskaffa alla sina finansiella lösningar via dem. Det är helt enkelt så att ingen kan vara bäst på allt. Ska du plocka ihop en privatekonomisk lösning anpassad just efter dina förutsättningar kan du därför inte vända dig till ett enda produktbolag. Vänd dig istället till en oberoende aktör som kan hjälpa dig att sätta samman en slagkraftig laguppställning. Kanske ska du ha pensionsförsäkringen hos SEB, fonderna hos Skagen, livförsäkringen hos Skandia, den strukturerade produkten hos Garantum och bolånen hos Handelsbanken? Ingen kan vara bäst på allt. m Simone Scalenghe Finansiell rådgivare

30 sept 1, 2 okt

Sage Francis & B Dolan, Ewok med crew, Kat Francois m fl läs mer på www.reginateatern.se

Med stöd av: Svenska Akademin – Kulturrådet – The English Bookshop – Svenska PEN – Kultur i länet – Uppsala kommun Polska institutet – Rumänska kulturinstitutet – US Embassy Sweden

uppslag

Världens roligaste man Nu kommer John Cleese till Sverige, till Uppsala! Med hjälp av klipp och historier tar han oss med till Monty Python, Pang i Bygget (Fawlty Towers), Ett Herrans Liv (Life of Brian) och mycket annat. Den 18 oktober kl 19.30 på Uppsala Konsert & Kongress.

Tidernas största kärlekshistoria

JOhaNNA UDDÉN

Med premiär den 9 oktober på Stadsteatern kan vi se en visuell och våldsamt passionerad scenversion av Leo Tolstojs Anna Karenina. Regi av Linus Tunström och bearbetning av Armin Kerber. Medverkar gör David Rangborg, Tobias Hjelm, Jakob Hultcrantz Hansson, Bahar Pars, Maria Sundbom, Elisabet Wernesjö och Peter Viitanen.

Till minne av unga judiska flyktingar

Lustfyllt i Hågaby 18–19 september arrangeras Uppsala Kärlek & Erotikmässa på Kulturoasen i Hågaby. Arrangörernas ambition är att skapa en seriös mässa, en kvalitativ hyllning till kärleken och erotiken. Du kan delta i två lustfyllda dagar med workshops, föreläsningar, modevisning, underhållning, servering, försäljning med mera.

Romantikens mästare På Uppsala Konsert & Kongress kan du gå på en after work-konsert, onsdag 29 september då musik av jubilaren Robert Schumann framförs av Uppsala Kammarsolister.

Författarfredagar Stadsbiblioteket erbjuder lyxig fredagsunderhållning och en helhetsupplevelse med föreställning, mat och dryck. Författarfredag arrangeras i samarbete med Stadsbibliotekets kafé Kardemumma som erbjuder förtäring i samband med föreställningarna. Bob Hansson var först ut, redan i augusti. Men boka in Sara Stridsberg, fredag 1 oktober kl 18.30 och Susanna Alakoski, fredag 19 november kl 18.30.

Hur gick det sen? Den 19 oktober kl 18.30 på Stadsbiblioteket berättar Jan Åman, f.d. chef för Färgfabriken, och Fredrik Wretman, konstnär, om det uppmärksammade visionära Projekt 00 och om vad som hände sen. Arrangörer är Konstens Hus Nu och Uplands Konstförening.

Susanna Alakoski

Alltid lär man sig något nytt. För mig har Tullgarn alltid varit ett slott, men det finns tydligen en Tullgarnspark i Uppsala. Den ligger intill ån vid korsningen Östra Ågatan/Kungsängsesplanaden. I parken invigdes nyligen Ulla Viottis skulptur Poetisk viloplats som är ett minnesmärke över de cirka 200 unga judar som kom till Uppsala direkt från koncentrationsläger efter krigets slut. Här fick de stanna, men de fick ingen mer hjälp. Själva byggde de upp nya liv. Tegelstenarna kan symbolisera deras hårda arbete, och den spirande grönskan i stolens sits den nya generationen som fick möjlighet att studera och föra släktet och livet vidare.

Mari Rantanen Bror Hjorths Hus visar utställningen Attitude Dancing med nya målningar av den finska konstnären Mari Rantanen. Hon är känd för sina stora målningar med starka färger och ett kraftfullt mönsterinspirerat formspråk. Går att se 9 oktober–21 november.

Tungviktare i Uppsala Den amerikanske hip-hoparen och Poetry Slamveteranen Sage Francis kommer till Ordsprak – Uppsala internationella poesifestival. Festivalen äger rum 29/9 – 2/10 på Reginateatern. Sage Francis kommer att uppträda tillsammans med B Dolan den 1 oktober. Förutom dessa storheter kommer Ewok från Sydafrika samt ett tjugotal andra poeter, både internationella och lokala

Kreativa processer Under hösten arrangerar Konstmuseet temakvällar för ungdomar tillsammans med NBV. I workshopform får man möta konstnärer och formgivare som arbetar i gränslandet mellan mode, design och konst. Frida Hållander, Anna-Karin Brus, Samir Alj Fält och Hanna Frostell tipsar om hur man går från idé till handling och ger olika tekniska lösningar. En gång i månaden på onsdagar kl 18.00–20.00 med början 22 september. Anna-Karin Brus 94

ALA TEL. 13 06 63, 69 55 05 DROTTNINGGATAN 4 UPPS N • TEL. 15 50 40 GALLERIA DRAGARBRUN

Herr: Drottninggatan Dam: Galleria Dragarbrunn

10.

11.

biz&art krysset Alla korsordsvänner önskas mycket nöje! E-posta lösenordet, som bildas av bokstäverna i de tio rutorna under krysset, till korsord@bizart.se. De tre första som inkommer med rätt lösenord vinner teaterbiljetter till någon av vårens föreställningar på Uppsala Stadsteater.

Rätt svar på krysset nr 11 var ordet kompositör. Vinnarna av CD-boxen Three Colours av Peter R Ericson är Britt-Inger Persson, Yvonne Ström Åkerblom och Stig Hanson. Vinsterna kan hämtas från och med kulturnatten den 11 september, efter kl. 18.00, på Övre Slottsgatan 6 i Uppsala.

Korsordsmakaren Hans Svensson

BJUD DINA MEDARBETARE OCH KUNDER PÅ EN UNIK MUSIKALISK UPPLEVELSE! PACO DE LUCÍA MED BAND

Flamenco i världsklass!

MALENA ERNMAN & MATS BERGSTRÖM

Sång & gitarr i unikt möte

JOSCHO STEPHAN TRIO

Gipsy jazz i Djangos spår

CELSO MACHADO

Lysande afrobrasilianskt! Boka middag innan konserten på Ekocaféet Kök & Bar 018-12 18 45 eller UKKs egen restaurang 018-727 90 70 För paketbeställningar maila: info@uppsalagitarrfestival.se Biljetter: ticnet.se och UKK Plats: Uppsala Konsert & Kongress

www.uppsalagitarrfestival.se Huvudvärdar 98

Annonsera i BIZ&ART och du når en kvalitetsmedveten målgrupp

Till dig som läser BIZ&ART. Varsågod, det är annonsörerna som bjuder dig på detta ex av BIZ&ART nr 12. Nästa nummer utkommer den 18 November 2010. Då är Du välkommen till Uppsala Konsert & Kongress för att bjudas på BIZ&ART nr 13. För inbjudan och påminnelse om våra releasefester. kontakt@bizart.se Till dig som vill ge oss tips. Vi vill gärna få tips ifrån våra läsare på ämnen eller reportage, med inriktning på affärsliv och kultur. Vi håller hårt på 50% kvinnligt/manligt. Vi är lyhörda för alla förslag. uppslag@bizart.se Till dig som vill annonsera. Våra annonsör syns väl, BIZ&ART kommer ut med fyra nummer per år. Totalt så trycker vi ca 50.000 ex och har dessutom ca 15.000 läsare på nätet i vår blädderbara nättutgåva med klickbara länkar direkt till våra annonsörers hemsidor och erbjudanden. annons@bizart.se Läs tidigare nummer av BIZ&ART på nätet www.bizart.se