Om alla springer åt samma håll ska jag alltid gå långsamt åt ett annat
D
u vet vem hon är. Hon med de spelande ögonen och sneda leendet. Katti Hoflin – känd som artist och programledare för Bullen, Djursjukhuset och Sverige. Numera verksamhetschef på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Själv träffade jag henne när vi som unga spelade folkmusik i vårt kompisgäng i Jämtland. Jag var bofast med småbarn. Stockholmstjejen Katti kom upp till sin jämtländska mamma på loven. Men, Helsingborg, det är ju jättelångt bort? – Jo, men jag åker till Jämtland på somrarna. Då ligger jag och myser och gosar med mina kompisar där i Hackås. Katti Hoflin flyttade från Stockholm till Uppsala som 23-åring. Hon skulle plugga idé- och lärdomshistoria, litteraturvetenskap och musikvetenskap. Första dagen på litteraturvetenskapen träffade hon en frände, Viveka Gustafsson. – Vivan och jag fann varandra i musiken. Vi började spela ihop och vi spelade så mycket att studierna blev lidande. Jag började på jazz- och improvisationslinjen på Wiks folkhögskola. Och så blev jag artist ihop med Vivan. Vi startade bandet Katt Kombat.
Av Johanna Uddén
Brudarna i Katt Kombat, dom var coola, minns jag. Man såg dem ofta på Katalin. En skiva gav de ut också – Katt Kombat på Twin Music, 1992. Katti Hoflin skrattar när hon pratar om den. – Vår skiva blev en så kallad ”lagersuccé”. Hon berättar att åren i Uppsala var viktiga, särskilt ur skapande synvinkel. Hon menar att det var en bra plantskola. Det fanns alltid en scen att spela på. – Man kunde börja spela på nationerna, därefter kunde man avancera till Rackis, sedan Barowiak och till slut kunde man få spela på Katalin. Men det var ett hårt jobb. Vi harvade på i ett garage i Flogsta i ett år. Vi pratar om vikten av att få ”harva på”, att det är något som inte är självklart idag. – Jag tycker att det ska finnas möjligheter för unga att skapa utan att behöva tänka på pengar och resurser. Det gör det svårare. Det är inte HUR utan VAD vill man göra som är det viktiga. Och det måste man få ägna sig åt som ung kulturskapare. Unga musiker har det svårt idag, inte bara resursmässigt. Vi lever i en visuell tid också. Förutom att
71