24
SVENSK FISKNÄRING · Nr.3 2021
Seafoodtomorrow
UTBLICK
Verktyg för att lösa framtidens behov av ökad sjömatsproduktion Projektet Seafoodtomorrow är ett europeiskt samarbete där man antagit utmaningen att försöka utveckla lösningar för att möta de utmaningar som livsmedelsproduktionen, och i detta fall specifikt sjömatsproduktionen, står inför. Nämligen att kunna producera 70% mer mat då jordens befolkning fram till 2050 beräknas öka med nästan 2 miljarder. Projektet startade 2017 och har involverat 60 forskare från 35 organisationer i 19 europeiska länder. Den svenska parten har varit RISE, Jordbruk och Livsmedel. Lösningar och resultat har kategoriserats under 4 olika teman. 1. Hållbar sjömat, 2. Säker sjömat, 3. Sjömatens kvalitet & transparens och 4. Hälsosamma produkter & informativa verktyg. Inom dessa områden har man tittat på allt från nya hållbara foderråvaror inom akvakultur till att utveckla teknologier för att upptäcka och ta bort oönskade kontaminanter. Innovativa lösningar i samarbete med industrin António Marques är forskare på Portuguese Institute for the Sea and Atmosphere, samt projektkoordinator för Seafoodtomorrow. Han berättar att några av de lösningar man har jobbat med valdes ut av industriella partners redan före start. - Några exempel är snabba screeningmetoder för att bedöma äktheten av olika laxarter, samt för att bedöma nivåerna av xenobiotika och toxiner i skaldjursprodukter samt implementeringen av ett digitalt spårbarhetssystem med QR-kod och kvalitetsmärkning för att ge konsumenter och verksamheter information i realtid om produktkvalitet. I Sverige har det dels utvecklats en metod för att sänka salthalten i sjömatsprodukter, dels utvecklats näringsriktiga och välsmakande sjömatsprodukter för tre specifika konsumentgrupper, barn, äldre och gravida. Birgitta Raaholt, senior forskare på RISE inom processteknik, säkerhet och hygien, har ansvarat för att utveckla teknik för skonsam mikrovågspastörisering som möjliggör tillverkning i större skala av hållbara och näringsrika sjömatsprodukter. Hon berättar att de framför allt jobbat med att ta fram produkter som är lagringsstabila och skonsamt behandlade för att kunna bevara näringsämnena i högre grad än med konventionell teknik, men också för att få en riktigt bra munkänsla. Genom att använda mikrovågor istället för att autoklavera kan man betydligt snabbare nå de temperaturer som krävs för att pastörisera eller sterilisera. Det ger en bibehållen struktur på bitar i till exempel en soppa och bevarar näringsämnena i råvarorna bättre. – Nu arbetar vi för att skala upp och sprida tekniken så att den används i livsmedelsindustrin och i storkök och verksamheter, avslutar Birgitta. https://seafoodtomorrow.eu
Linda Frithiof
Den olydiga sjömaten
V
ad gör man med en medborgare som både vägrar att hålla sig inom nationens gränser och ansöka om ett pass för att resa? Utmaningarna med ett nationellt perspektiv för en internationell resurs är inte ny men blir allt mer aktuell i den tid vi just nu befinner oss i. Trots att fiskekvotsförhandlingar mellan länder i vår del av världen tenderar att vara mer av ett politiskt redskap än nationell ekonomi, är allt tillåtet. Här gäller det inte bara rättigheten att nyttja jordens resurser utan handlar också nationens stolthet. Den första staten går ut hårt i förhandlingarna och uttrycker att sillen minsann bor mest där under året! En annan stat kontrar snabbt med att den kanske bor mest där men har det både roligare och äter bättre i sin stat, vilket ger både reproduktion och ökad vikt. Det borde verkligen premieras. Den tredje staten hävdar ”force majeure” med hänvisning till att sillen egentligen hade det roligare där vilket historien visar. Tyvärr har dock klimatpåverkan gjort sillen desillusionerad och därmed inte vid sina sinnes fulla bruk varför sedvänja och historik bör premieras i förhandlingarna. Det här kanske låter som ironi men är en verklighet som gör sig påmind i förhandlingar om fördelningen av internationella resurser. Just nu är diskussionen om sill- och makrillkvoterna precis en sådan fråga, där fördelningen av kvot mellan kuststaterna inkluderat EU som en part, inte fungerat på många många år. En annan aktuell internationell fråga där allt verkar tillåtet är de pågående EES förhandlingarna med Norge där svensk sillberedning märkligt nog hamnat i fokus. Förhandlingarna gäller Norges bidrag till EU:s budget och där EU ger Norge vissa handelsfördelar som del av avtalet. Hur kan det komma sig att svensk inlagd sill hamnar i centrum av det här miljardavtalet? Det är egentligen helt naturligt. Svensk matjessill och inlagd sill är en lokal tradition i de skandinaviska länderna långt ifrån matborden hos franska, italienska, holländska och spanska väljare. Att offra den svenska tullfriheten på sill för att försöka pressa Norge till förhandlingsbordet är därför helt naturligt. För den svenska traditionen, konsumenten och viktiga arbetstillfällen i våra kustsamhällen är dock den historiska tullfriheten som gällt för norsk och isländsk sill sedan EU inträdet, helt väsentlig. Något som också lunchekot på ett mycket positivt sätt fångade upp. En lösning måste dock på plats nu.
Krishan Kent, ordförande i Fiskbranschens Riksförbund (FR)
