A3.6, A4.5, B1.8 osv. OBS! två blad som är hopklistrade med varandra är inte konjunkta utan disjunkta. Det sista arket, E4, är ett halvark och saknar dessutom det sista bladet. Noteringen E4, med siffran på samma rad, anger att det handlar om det fjärde bladet i arket, inte om hela arket. E1, (första bladet i halvarket) måste ha varit konjunkt med det sista, något annat vore en fysisk omöjlighet, och det är ett rimligt antagande att det sista bladet i det avslutande halvarket användes till att trycka titelbladet på, men i avsaknad av exemplar i det skicket får det förbli en gissning. – Tryckning i halvark var vanlig för trycksaker av mindre omfång och, som i det här fallet, när den avslutande texten bara fyller ett halvt ark. Förfarandet innebar att en och samma form, med i det här fallet åtta typsidor, användes för att trycka båda sidorna av ett ark. När arket hade tryckts på ena sidan vändes det helt enkelt så att man fick två halvarksexemplar av ett ark, vilket var ett förnuftigt sätt att spara på det dyra papperet. – Metoden används fortfarande men kallas i dag omkastark.19 Det disjunkta titelbladet är påträffat i inte mindre än sex stater (”varianter”). De har olika
Nordisk boktryckarekonst 1930, s. 112. Sjögrens eget exemplar, som jag inte kunnat lokalisera.
citat på titelsidan och versosidan, vilket ägnats utförliga beskrivningar utan att kronologin mellan dem kunnat fastställas.20 Sättningen av själva titeln och impressum är dock densamma i alla, även om raderna kan variera lite i position, vilket inte är konstigt med tanke på att citaten på titelsidan växlar och man måste ha justerat om typsidan flera gånger.21 I många exemplar är ett blad kancellerat, nämligen A8 (s. 15–16), vilket beskrivs på följande sätt: 8:o. π1, A8(±A8) B–D8 E4(-E4, = π1?). Detta utläses som att A8 är ett kancellandum och ersatt med ett annat blad, kancellansen. Texten på A8 ingår i andra kapitlet, ”Den andra tavlan”, som behandlar människans könsdelar, dess funktioner och namn. Roberg redovisar namn på många olika språk, framförallt grekiska och latin, men också svenska. Ett av hans viktigaste syften var just att etablera svenska termer för anatomin. Det har hävdats att Roberg fick kritik för sina svenska termer, som ansågs för talspråkliga,22 och det är troligt men svårbelagt. Roberg hade för vana att lägga till och dra ifrån i sina publikationer efter att de första exemplaren redan spritts, och publicering alltså måste anses ha ägt rum.23 Just i det här fallet bidrog sannolikt ändå samtida reaktioner till de stegvisa revideringar Roberg vidtog. I de svenska beteckningarna för människans könsdelar hade han gett sin uppfinningsrikedom och sitt sinne för konkretion fritt spelrum. Gliringen mot de ”vrånga” och den tillagda noten på kancellansen tyder på att han ändrade sig under viss protest. Kronologin A8 A(A8) är given, men däremellan ligger en intressant mellanform, kancellering i form av överklistring, beskriven av Arthur Sjögren 1930,24 som hade ett eget exemplar i det skicket. Som synes är kancelleringarna inte utklippta ur A(A8), utan kommer från en annan sättning och tryckning. Kancelleringsmetoden är långt ifrån ovanlig, och kan antas utgå ifrån en ”kancelleringsremsa” eller, med Rolf Du Rietz term: lappkancellans,25 som medföljt vissa exemplar – att hanteras av en bokbindare eller köpare efter eget behag. Jag har inte sett något sådant exemplar, men en kollation skulle kunna se ut på följ ande sätt: π1, A–D8 E4(-E4, =π1?); 1 lappkancellans. Not: Lappkancellansen innehåller ersättningstermer att klistras in på A8v.
17