långvariga samarbeten vuxit fram. Herschdorfers dokumenterande katalog/bok ger oss tillfälle att bekanta oss med fotografernas tidiga verk och följa deras karriärer och visar tydligt att för en modefotograf gäller det att både tolka och skapa samt klara balansgången mellan kreativa experiment och kommersialismens krav. Vi får veta att Edward Steichen troligen tog det första modefotografiet år 1911. Den först anställde (1914) fotografen hos Condé Nast var Baron Adolphe de Meyer. Hans modeller är inramade av eleganta interiörer; tidsandan framträder naturligtvis tydligt i modefotot, så även i exempelvis Man Rays surrealistiska fotografier, Cecil Beatons berättelser och Edwin Blumenfelds konstfulla experiment liksom i fotokonst av Horst P. Horst, Irving Penn, Helmut Newton och David Bailey samt i Herb Ritts sensuella bilder. Och närmare vår tid hos bland andra Peter Lindbergh och Mario Testino. IS Les années folles 1919–1929
Paris: Paris musées, les musées de la Ville de Paris, 2007 Ännu en Galliera-utställning som resulterat i en katalog som lever vidare långt efter det att utställningen är nedpackad. Den aktuella katalogens form är i samklang med ämnet. Klotbandet av siden har en rosa, textlös rygg medan framsidan pryds av en detalj av en kort aftonklänning från ca 1925 skapad av anonym formgivare. För att inte störa kreationerna är titel och utgivare tryckta på en bred gördel i grått och rosa med motiv bland annat från ett festplagg av Jeanne Lanvin från 1924 och en aftonkänning från Worth. Försätts i rosa och eftersätts i skimrande grått harmonierar med pärmöverdrag och glänsande gördel för att inte tala om inlagan, där olika nyanser av rosa dominerar. Ett sofistikerat högbestruket papper med sidenmatt yta, Magno Satin 150 g och ”premium gloss” Creator Gala 150 g har valts; passande papper, och pappersnamn, till denna flamboyanta katalog, men tyvärr klarar inte bandet mitt ivriga bläddrande i dessa tunga papper – ryggen har lossnat. Allt krut är lagt på bildåtergivningen, som är perfekt. Det typografiska uttrycket är inte på samma nivå. Utmärkta texter diskuterar modets roll, analyserar ur flera aspekter och sätter i olika sammanhang; efterkrigstid, politik, den fri-
gjorda, sportiga kvinnan, garçonnen, litteratur, musik, film, konst, art deco… Därtill utförlig katalogisering av föremål och plagg, bibliografi, och årsöversikt. För den som liksom jag missade utställningen fungerar de utsökta fotografierna som tröst: aftonklänningar, dansklänningar, broderier, kappor, hattar, skor, pärlor – allt i ett tryck som förmedlar den taktila dimensionen. IS Mode utan midja
Susanne Beckmann, Eva Björklund och Gun Johansson-Elfström Malmö: Malmö Museer, 2012 På Malmö Museer finns en av Sveriges största dräktsamlingar. Mellan den 17 april 2011 och den 3 november 2013 visade man ett urval ur sin 1920-talssamling. Även denna utställning finns dokumenterad i en katalog samt i en blogg http:// modeutanmidja.wordpress.com/about/ Katalogen är mycket enklare än Les années folles 1919–1929, en klammerhäftad broschyr om 57 sidor, men synnerligen innehållsrik. Här förs resonemang om situationen i Sverige på 1920-talet, om kvinnan i arbetslivet och om tidens kroppsideal. Och intressant nog lyfter utställningen och katalogen fram Malmö som textilstad. Perspektiven vidgas! I 20-talets Malmö fanns trikåaffären Zippis. Ett lager trikåvaror, strumpor och underkläder från denna butik är i dag placerat i Malmö Museer och tack vare det får vi en bild av de konfektionstillverkade kläderna i de nya syntetiska materialen. I museets samlingar finns en stor provkollektion skor från Malmö Läderfabrik och Malmö Skofabrik. I staden fanns även Malmö Yllefabriksaktiebolag, Malmö Strumpfabrik, Bomullsspinneriet MAB , Malmö Mekaniska Tricotfabrik (MMT). (Om dessa fabriker finns naturligtvis mer information att hämta i Kungliga bibliotekets samlingar.) I mitten av 20-talet saluförde över sextio små affärer i Malmö trikåvaror. Museets samlingar rymmer få konfektionssydda klänningar från 1920-talet. Dessa vardagsplagg har väl slitits ut eller inte befunnits värda att spara. Främst är det ateljésydda festplagg som sparats; aftonklänningar från Malmö, Stockholm och Paris, som skänkts till museet av kvinnor som burit plaggen. Tack vare grevinnan Elsa Hamiltons donation får vi en intressant inblick i vad ett
75