Trakteringen på Kräftriket. HS Vf 38.
Noak framställdes som en fyllgubbe, och Lunds domkapitel sände 1768 ut ett formulär med syftet att samla in och förstöra alla exemplar av den skamliga visan. Med några säkra penseldrag fångade Carl Michael Bellman miljöer, känslostämningar och karaktärer. Persongalleriet till visorna hämtade han från ökända Stockholmsfigurer ur samhällets bottenskikt, utblottade fyllon och prostituerade. De flesta av personerna hade sett bättre tider men genom olika omständigheter hamnat i sin nuvarande situation. Här möter vi bland andra Fader Movitz, Korpral Mollberg och krognymfen Ulla Winblad, vars egentliga namn var Maria Christina Kiellström. Jean (Johan) Fredman hade fallit djupast av dem alla: från att ha varit en ansedd man, ålderman för sitt skrå, hovurmakare med ansvar för hovets och stadens klockor och ägare till ett flertal fastigheter var han mot slutet av sitt liv en människospillra. Många av visorna är burleska och utspelas i krogmiljö eller beskriver älskogsstunder, men det finns också finstämda naturlyriska visor som skildrar utfärder med picknickkorgar och immande buteljer till Gröna Lund och andra lantliga platser. Egentligen är det backanaler som beskrivs. I många texter låter skalden det luggslitna sällskapet låna drag från figurer ur den grekiska, romerska eller nordiska mytologin, och de upphöjs genom förskönande omskrivningar: Ulla Winblad blir Fröjas prästinna eller prästinna i
Bacchi Tempel, och en simpel bordell omvandlas i Bellmans språkdräkt till Fröjas tempel. Genom sina populära visor blev Carl Michael Bellman känd också bland överklassen och började anlitas som underhållare vid tillställningar hos adelsmän och förmögna borgare. Han gav också lektioner i citter-, lut- och pianospel. Det gav ett välbehövligt ekonomiskt tillskott till den dåligt betalda ämbetstjänsten. Kommerserrådet Anders Lissander samlade en krets av konstnärer och vittra personer i sitt hem som kom att fungera som en estrad för skalden. Framförandena utvecklades till riktiga enmansföreställningar. Ordenssällskap var högsta mode i dåtidens Europa, även i Stockholm, och Bellman invaldes genom sina förmögna vänner i flera stycken. Influerad av ordensmiljön och ceremonielet där skapade han ett fiktivt sällskap som han gav namnet Bacchi Orden (Bacchi Ordenskapitel). Det förekom inga ordenskapitel i verkliga livet. Bröderna i detta fiktiva ”sällskap” bestod av personerna från hans visor. Medlemskap i denna orden beviljades endast för den som vid minst två tillfällen legat full i rännstenen till allmän beskådan. Alla medlemmar upphöjdes till Bacchi söner och svor evig trohet till vinets gud. Ett rikt ceremoniel hörde till, och bröderna tilldelades olika rang och vapensköldar. Riddar Lundholm till exempel var en känd suput, tidigare välbärgad brännvinsbrännare. Ceremonielet vid parentationen över
59