LIVSHISTORIEN VEM? Charbel Gabro, 38, f öreläsare som skakar om för att nå in:
En del bryter ihop – men jag har med mig servetter Han kunde ha varit död. I stället har Charbel Gabro blivit en hyllad och eftertraktad talare. Men helst vill han hjälpa andra att ta fram sina berättelser för att kunna gå vidare. I gränslandet kring brytpunkterna föds något nytt. Text: Mats Karlsson
”
»Hans » väg från den lilla byn i Syrien till Norrköping har varken varit given eller enkel. Tvärtom. Charbel Gabro har berättat om den i snart 15 år, privat, i kyrkan och på scener landet runt. Det är det ena benet som han står på, att hjälpa svenskar och invandrare att förstå varandra bättre. Det andra är att hjälpa ungdo mar som riskerar att hamna snett. Som han var på god väg att göra. Det är det han brinner mest för, att samtala snarare än tala. – Jag är trött på min berättelse, säger Charbel Gabro. När Charbel Gabro talar inför publik, ofta övervägande svensk, är hans budskap enkelt: Att vi alla är här tillsammans, att vi behöver
förstå varandra om integrationen ska fungera. Men att göra det är så oerhört mycket lättare sagt än gjort. Som tack för att Sverige ställde upp för honom och hans familj när de kom hit för 30 år sedan vill han ge något tillbaka. Hans metod är att grabba tag i publiken och skaka om var och en. – Jag är ganska rå, och talar utan filter. Det skrämmer folk, fram för allt de som inte har kontakt med sig själva. De tycker att jag är obekväm. OM HAN UPPLEVS som provoce
rande är det för att han samtidig utmanar sig själv, förklarar han. Hämtade han inte orden och
ag är ganska rå, och talar utan filter. Det J skrämmer folk, framför allt de som inte har kontakt med sig själva.
28
känslorna djupt inifrån skulle det inte fungera. Det är något som en svensk publik sällan är van vid, det känslosamma och bitvis poetiskt avskalade utspelet. Som trycker på ömma punkter. Och så lappen! – Utan den hade jag inte suttit här och blivit intervjuad, utan den hade jag inte belönats med priser och blivit känd, säger Charbel. Lappen! På varje stol ligger det en. Men inte lika många pennor, de måste åhörarna samsas om och dela på. På lappen ska de skriva de tre saker som betyder mest för dem i livet. Barnen, kärleken, jobbet, vad det kan vara. Sedan ber han dem att vandra omkring i lokalen som vanligt, sedan blunda och kasta bort den. Han ber publiken sätta sig ned på golvet, intill andra som de inte känner. I skydd mellan stols raderna. En ytterst förenklad bild
»
HÖSTEN 2020
28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 28
2020-09-10 10:40
