Downshifting

VEM?

Charbel Gabro, 38, föreläsare som skakar om för att nå in:

En del bryter ihop – men jag har med mig servetter

Han kunde ha varit död. I stället har Charbel Gabro blivit en hyllad och eftertraktad talare. Men helst vill han hjälpa andra att ta fram sina berättelser för att kunna gå vidare. I gränslandet kring brytpunkterna föds något nytt.

Text: Mats Karlsson

HÖSTEN 2020 ” »» Hans väg från den lilla byn i Syrien till Norrköping har varken varit given eller enkel. Tvärtom. Charbel Gabro har berättat om den i snart 15 år, privat, i kyrkan och på scener landet runt. Det är det ena benet som han står på, att hjälpa svenskar och invandrare att förstå varandra bättre.

Det andra är att hjälpa ungdomar som riskerar att hamna snett. Som han var på god väg att göra. Det är det han brinner mest för, att samtala snarare än tala. – Jag är trött på min berättelse, säger Charbel Gabro.

När Charbel Gabro talar inför publik, ofta övervägande svensk, är hans budskap enkelt: Att vi alla är här tillsammans, att vi behöver förstå varandra om integrationen ska fungera. Men att göra det är så oerhört mycket lättare sagt än gjort.

Som tack för att Sverige ställde upp för honom och hans familj när de kom hit för 30 år sedan vill han ge något tillbaka. Hans metod är att grabba tag i publiken och skaka om var och en. – Jag är ganska rå, och talar utan filter. Det skrämmer folk, framför allt de som inte har kontakt med sig själva. De tycker att jag är obekväm.

OM HAN UPPLEVS som provocerande är det för att han samtidig utmanar sig själv, förklarar han. Hämtade han inte orden och

Jag är ganska rå, och talar utan filter. Det skrämmer folk, framför allt de som inte har kontakt med sig själva.

känslorna djupt inifrån skulle det inte fungera. Det är något som en svensk publik sällan är van vid, det känslosamma och bitvis poetiskt avskalade utspelet. Som trycker på ömma punkter.

Och så lappen! – Utan den hade jag inte suttit här och blivit intervjuad, utan den hade jag inte belönats med priser och blivit känd, säger Charbel.

Lappen!

På varje stol ligger det en. Men inte lika många pennor, de måste åhörarna samsas om och dela på. På lappen ska de skriva de tre saker som betyder mest för dem i livet. Barnen, kärleken, jobbet, vad det kan vara. Sedan ber han dem att vandra omkring i lokalen som vanligt, sedan blunda och kasta bort den.

Han ber publiken sätta sig ned på golvet, intill andra som de inte känner. I skydd mellan stolsraderna. En ytterst förenklad bild

Charbel Gabro vägrar stå på scen bara för kickarnas skull. Om budskapet inte rotas i någon annan har han bara ersatt ett missbruk med ett annat, menar han.

av livet på flykt och vad det innebär att tvingas lämna sitt hemland. – En del bryter ihop. Men jag har med mig servetter och säger att det är okej. Tänk om vi hade fått en servett när vi kom till Sverige? Vi fick mycket annat: hjälp från samhället och myndigheter, från snälla människor. Men det var få som frågade hur vi mådde.

CHARBEL GABRO VÄXTE upp i en liten by i Syrien, med föräldrarna, mor- och farföräldrarna och sex syskon: en storebror och fem systrar. Näst yngst av dem är Charbel, som bara var fyra år när familjen tvingades lämna sin by och fara längre bort än han ens kunde föreställa sig.

Han minns sista dagen i Syrien, hur hela byn hade samlats. Alla tog farväl, ingen visste om de skulle ses igen. – Jag kunde känna sorgen i luften men var för liten för att förstå. Vi satte oss i bilen och jag såg människorna bli mindre och mindre och mindre – sedan var vi i Sverige. Vi landade som blinda änglar, klev ur flyget och de kom med en stol på hjul. De satte min mamma i den och jag fick sitta i hennes knä. Jag minns min mammas skratt.

PÅ GRUND AV corona har Charbel tvingats att lägga sina framträdanden för organisationer, myndigheter och företag på is. I stället fokuserar han på enskilda samtal.

Charbel startade för tre år sedan en ideell organisation, Samtalsringen. Där möter han unga killar mellan 15 och 21, varje vecka. Från början gjorde han det inte alls professionellt, men har utvecklat det till en samtalsmodell.

Grunden är densamma som på scen, att få den som lyssnar att tänka till. Men det handlar om att ställa frågor, inte leverera en föreställning.

Ofta är det frågor som de unga aldrig vågat ställa sig själva. Enkla att formulera men svåra att besvara: Vem är jag? Vem vill jag vara? Vad saknar jag? – Jag vill hjälpa dem att komma närmare sina hjärtan. Jag försöker tänka på vilka frågor jag hade be

Charbel Gabro vann Stora Talarpriset i fjol.

”Scenen har blivit min psykolog och förändrat mig”, säger Charbel Gabro.

”hövt få när jag var ung. Jag frågade Vi landade som blinda änglar, klev ur flyget och de kom med en stol på hjul. De satte min mamma i den och jag fick sitta i hennes knä. blev som ”rena flyktingförläggen kille vad han saknade. Han svaningen”. Efter någon månad fick rade: ”Att umgås med min pappa. de dock en egen lägenhet. Han har inte varit där i mitt liv.” I Syrien var tryggheten familOch så insåg han att han hatade jen och släkten med flera hundra sin pappa. Det var en befrielse för kusiner och mer avlägsna ”kusihonom, det var helande. ner”. I Sverige fanns tryggheten i myndigheter och försäkringsHADE INTE CHARBELS familj rest till system. Sverige skulle hans mamma inte – Svenskar är individualister, ha varit vid liv i dag. Hon drabbahar inte lojaliteten till gruppen. des av en stroke, men där de bodde Ni är inte tvingade, men det är var det omöjligt att få rätt vård. jag. Men lika mycket som familjen Ett halvår senare for familjen till och släkten är en trygghet, så styr Sverige. och begränsar den. Att växa upp Kontrasten till byn kunde inte i en gruppcentrerad livsstil och vara större. Familjen fick bo hos komma till Sverige är en gigantisk en farbror, dit en mängd släktingar kulturkrock, säger Charbel. kom för att vara med dem – det Klyftan mellan livet i Syrien och

i det nya landet gjorde Charbel osäker. Han förstod inte och hamnade i utanförskap. Som tur var fanns fotbollen, som räddade honom. Utan den hade han inte varit vid liv, tror han. – Då hade jag knarkat. Men som tur är började jag aldrig använda droger: Jag har inte ens rökt en cigg, jag hade fotbollen.

FÖRÄLDRARNA VISSTE ALDRIG hur dåligt han mådde, de var upptagna med sitt kaos. Charbel vände sig till fotbollen och den blev hans liv, på gott och ont. Han fick kompisar, han fick något vettigt att göra. Men ändå kände han sig samtidigt utanför. Han ville vara som de svenska kompisarna i laget. – Jag hade mycket ilska i mig. Jag var alltid arg, ofta nojig. Men i det fanns mycket sorg, över mammas sjukdom och flykten.

Inuti kände han tomhet. Där

fanns ett stort hål, ett sådant som en del fyller med alkohol, andra med droger, sex eller något annat. För Charbel blev det spel.

En baksida i fotbollsvärlden var att det alltid fanns spel med, man tippade, man slog vad. När Charbel var i 20-årsåldern började han driva spelbutik. – Det var som att ställa tändvätska och tändare intill en bomb, säger han.

Charbel fastnade i spelmissbruk. Som tur var hade han egna pengar tack vare butiken, och slapp hamna i klorna på fel personer. I tre år var han fast.

Räddningen kom när Charbel blev frälst och fick en andra chans. Det har inte gett honom alla svar. Frälsning är ingen genväg till lyckan, men ger ett nytt förhållningssätt till livet, högre makter, sig själv och medmänniskorna. – Jag bestämde mig för att vara KORT OM...

Charbel Gabro

Ålder: 38 år. Yrke: Föreläsare och inspiratör. Bor: Norrköping. Familj: Sex syskon, 15 syskonbarn, två föräldrar. Aktuell: Med sina föreläsningar om integration och samtalsgrupper för unga killar. en god person och försöka hjälpa andra, säger han.

CHARBEL BÖRJADE LÄSA teologi och han gick i bibelskola, levde flera år på nästan ingenting. Med den känsla av rotlöshet som han burit på ville han göra något för ungdomar med liknande bakgrund. Han jobbade tre år som fältassistent.

Samtidigt pratade han i tio år inom kyrkan om sina upplevelser – ”en ökenvandring” – bearbetade sig själv och skrev mycket. Sakta byggde han upp ett självförtroende och fann till sist mod att möta en större publik. Nu har det varit hans jobb i fem år.

Charbel Gabro blev inte läkare, som föräldrarna ville. Men när han 2018 vann priset Årets talare, i kategorin Genombrottet – och sedan Stora Talarpriset i fjol – accepterade de hans val. Han är fri, han går sin egen väg. – Scenen har blivit min psykolog och förändrat mig. Jag vill visa att det går, men du måste jobba stenhårt.

Att föreläsa om utanförskap, integration och jämställdhet blev Charbels sätt att tacka för att Sverige ställt upp. Han vill ge fler chansen, hjälpa svenskar och invandrare på var sin sida om kulturkrockarna att förstå varandra.

Förr var det kyrkan och prästerna som hade sanningarna. I dag har inspiratörerna och talarna ersatt prästerskapet, anser Charbel. Men han vill inte vara en positivitetskonsult som säljer ett ”Yes!”, han vill så ett tvivel, få lyssnaren att sänka sin gard och sätta ord på sina känslor. – Om det inte landar i en person blir det här bara en kick, om budskapet inte rotas i någon annan ersätter man bara ett missbruk med ett annat.

EN DAG EFTER en föreläsning kom en kille fram till Charbel. En snygg kille, som uttryckte sig vårdat. Han sade: ”Jag var tuff, jag hade stor jacka, jag sålde knark. Så kom det en kille till skolan och berättade om sitt liv, han hette Charbel. Jag tänkte: jag måste förändra mitt liv.” l

SYMBOLEN

Det här kyrkskeppet hänger i Rönnängs kyrka i Tjörn. Foto: PICASA

Vad gör skeppet i kyrkan?

»» En modell av ett segelfartyg som hänger i taket är inte ett ovanligt inslag i svenska kyrkor, särskilt de som ligger nära kusten. De kallas för votivskepp eller kyrkoskepp, och förekom redan på 1500-talet. Votiv kommer av votum, som betyder infriande.

Sjömän som var tacksamma för att ha överlevt ett skeppsbrott eller strapatsrik resa skänkte en fartygs modell till kyrkan som tack för att Gud infriat sitt löfte om beskydd.

Skeppets symbolik kan dock vara viktig även för landkrabbor. Ofta används det som en ingång till berättelsen i Bibeln om hur Jesus stillar en storm när lärjungarna ligger skräckslagna i båten, en påminnelse om hur vi kan få lugn även när livet stormar. VISSTE DU ATT... »» ... en votivgåva ges med bön om bistånd eller som tack, och kan vara av många slag?