Gloria Strängnäs

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | STRÄNGNÄS DOMKYRKOFÖRSAMLING MED ASPÖ | HÖSTEN 2020

PETRA MEDE:

”Nu när jag blivit äldre kan jag göra vad jag vill”

ANNICA HEDENGREN, BARNMORSKA:

”Varje kvinna behöver bli mött på ett värdigt sätt”

5

BÖCKER OM LIVET OCH DÖDEN

Vi HYLLAR LIVET på kyrkogården

TEMA

GRÄNSLAND

Livet och uppbrottet som ingen slipper ODR SAMHÄLLSINFORMATION

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 1

2020-09-11 12:35

LEDARE & INNEHÅLL

I gränslandet finns gott om möjligheter L

” !

Det var vid stranden det hände. I gränslandet mellan hav och land, mellan vattnets vågor och fast mark. Där tog livet på jorden avgörande steg i sin utveckling. Där togs de första andetagen av livsformer som också vi människor härstammar ifrån. Skogsbrynet, ett annat gränsland, är en av de artrikaste miljöer vi känner till. I mötet mellan den solbelysta ängen och skogens skuggor frodas livets mångfald, precis som i andra övergångszoner mellan olika naturtyper. Gränslandet är rikt på möjligheter.

Där jag kan röra mig mellan ljus och skugga, gemenskap och enskildhet, andas fritt och vila.

NY FORM! »» Välkommen

till din försam­ lings­tidining i ny skrud! Vi hoppas att du ska uppskatta den nya for­ men, men ändå känna igen dig. Trevlig läsning!

2

Det var vid stranden det hände. Där mötte flera av lärjungarna Jesus för första gången, där fick de sin kallelse att följa honom. Där tog deras liv en ny riktning. Under sina vandringar med honom kom de sedan att ofta röra sig i gränsland, geografiskt och socialt. Jesus stannade inte i det välkända, förutbestämda utan var på många sätt gränsöverskridande. Framför allt överskred han gränsen mellan liv och död. Det var vid stranden det hände. Där träffade lärjungarna den uppståndne Jesus. Johannes berättar i sitt evangelium om hur lärjungarna, när de efter en

natt på sjön utan fångst, kommer till stranden och hur Jesus ber dem kasta ut näten igen. Då får de riklig fångst, och de känner igen honom. På stranden har han förberett en måltid för dem. Deras liv får ännu en gång en ny riktning och mening.

KYRKAN ÄR SOM en strand, ett gränsland. Kanske

kan man kalla den ett skogsbryn, en övergångszon, en mötesplats. Där möts jordiskt och himmelskt, mänskligt och gudomligt, vardagens trivialiteter och det oändliga mysteriet. Där finns en stor rikedom av uttryck för mänskliga erfarenheter av Guds närvaro, av längtan och hopp, tvivel och trosvisshet, av allt det som kan rymmas i en människas liv. Det är en miljö av mångfald där något nytt kan ske, där jag kan berikas, utmanas och växa. Där jag kan röra mig mellan ljus och skugga, gemenskap och enskildhet, andas fritt och vila. Inte minst i våra kyrkorum, domkyrkan och Aspö kyrka, blir det tydligt att kyrkan och tron överskrider tidens gränser. Det som varit, är och ska komma existerar i ett sammanhållet nu. Möjligheterna öppnar sig mot framtiden. Gloria delas ut av Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö till alla hushåll i församlingen, och detta nummer har temat Gränsland. Jag hoppas att det ska hjälpa dig att upptäcka gränslandets möjligheter. Jag önskar dig en välsignad höst.

Christofer Lundgren

Domprost

I gränslandet mellan hav och land tog livet på jorden avgörande steg i sin utveckling. Foto: GETTY IMAGES

HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 2

2020-09-11 12:36

Mötesplats för samtal om tro, liv och längtan

10

INNEHÅLL Din församling 4 Aktuellt 5 Korsord 6 Intervju Annica Hedengren, barnmorska

Katekumenat är en möjlighet för dig som vill möta andra och samtala om tro och liv.

Tema Gränsland 10 Uppbrottet som ingen slipper 15 Philip de Croy, ­thanatolog

EN DEL AV

Katekumenat – en väg till kristen tro

»» Träffar varannan tisdag under höst

och vår klockan 18–20.30 i Lilla stugan, Domherren-Kyrkans Hus, Biskops­ gränd 2, Strängnäs. »» Start den 6 oktober 2020. »» Anmälan senast den 25 september på svenskakyrkan.se/strangnas/anmalan-till-verksamhet eller via mail eller telefon till Carina Öjermo, carina.ojermo@ svenskakyrkan.se, 0152-245 14.

Ta del av stiftets historia

Omkring år 1120 stift för första gången i det så Omkring år 1120 nämndes Strängnäs stift för förstanämndes gången i Strängnäs det så »Omkring »  år 1120 nämndes Hela 60 olika kyrkor och förFlorensdokumentet. kallade Florensdokumentet. Utifrånkallade det firar Strängnäs stift i årUtifrån 900 år.det firar Strängnäs stift i år 900 år.

Strängnäs stift för första gången i

samlingar finns representerade

och liv i vårt stift.

Strängnäs stift 900 år”.

i Strängnäs domkyrka är en delpå av det firandet speglar det såikallade i utställningen olika sätt.och Här Utställningen Strängnäs Florensdokumentet. domkyrkaUtställningen är en del av det firandet och speglar århundraden livfinns i vårt stift. Runt om i domkyrkan finns århundraden av tro liv i vårt stift. Runt stift om i av domkyrkan Utifrån detoch firar Strängnäs i tro år ochkan du ta del av historien och vara ”I Sverige lånade föremål, från olika kyrkor i stiftet. De är placerade lånade900 föremål, och filmer från kyrkor i foton stiftet.och Defilmer är placerade år. foton Utställningen i olika Strängnäs med att forma framtiden. utifrån olikapsalmer, teman och tror vi att utifrån olika teman och representerar alltifrån dop,representerar konst, guld alltifrån psalmer, dop, konst, guld domkyrka är en del avteman det firandet på egen hand av eller taem med kyrkorum. Texterna tillKom de teman är skrivna biskop Jonas vi avskaffat och kyrkorum. Texterna till de olikaoch är skrivna av biskop emolika Jonas Jonson.av tro och speglar århundraden en liten grupp och se ”Tro & liv ­döden”, ­säger Jonson.

Philip de Croy, thanatolog. Foto: MARCUS GUSTAFSSON

N VA

ENMÄRK

Trycksak 5041 0004

E T

Övrigt 22 Spaning Naturens roll i kristider 26 Hållbarhet Downshifting 28 Livshistorien Charbel Gabro, föreläsare

samtala om tro, liv och längtan. Ledare för katekumenatet är Jenny Sjögreen, präst och Carina Öjermo, pedagog.

se och upplev utställningen se och upplev utställningen

S

Porträttet 18 Petra Mede, ­programledare

»Känns »  ordet katekumenat som rena grekiskan? Det är det också. Innebörden är dock inte särskilt krånglig. Längtar du efter en tro? Söker du ett sammanhang där dina frågor och erfarenheter är utgångspunkten för ett möte med Bibelns berättelser och kyrkans liv och tradition? Då kan det här vara något för dig. Under hösten 2020 startar en ny serie samlingar för samtalsgruppen ”Katekumenat – en väg till kristen tro”. Det är en grupp för dig som vill möta andra och

Hela 60finns olikarepresenterade kyrkor och församlingar finns representerade i Hela 60 Runt olika kyrkor församlingar i om i och domkyrkan finns Välkommen till din domkyrka! utställningen påhistorien olika sätt.och Härvara kan du ta del av historien och vara utställningen på olika sätt. Här kan du ta del av lånade föremål, fotonmed ochattfilmer forma framtiden. med att forma framtiden.

från olika kyrkor i stiftet. De är Utställning: Tro & liv på egen hand eller& med se år ”Tro & liv placerade utifrån och Kom på egen hand eller ta medolika en Kom litenteman grupp och se ”Tro - en liten grupp –taliv Strängnäs stift och 900 Strängnäs stift 900 år”. Strängnäs stift 900 år”. alltifrån representerar psalmer, »» Plats: Strängnäs domkyrka dop, konst, guld och kyrkorum. »» Datum: 5 september–15 november Texterna de olika Välkommen teman ärtill din domkyrka! (under domkyrkans öppettider) Välkommen till din till domkyrka! »» Information: carina.ojermo@ skrivna av biskop em Jonas Jonsvenskakyrkan.se son. utställningen utställningen ”Tro & liv - Strängnäs stift 900 år””Tro & liv - Strängnäs stift 900 år” plats Strängnäs domkyrka plats Strängnäs domkyrka datumöppettider) 5/9-15/11 (under domkyrkans öppettider) datum 5/9-15/11 (under domkyrkans

REDAKTION Information: carina.ojermo@svenskakyrkan.se Information: carina.ojermo@svenskakyrkan.se Varsågod!

»» Gloria ges ut av Strängnäs

Domkyrko­församling med Aspö. Telefon: 0152–245 00 E-post: strangnas.domkyrkoforsamling @svenskakyrkan.se Webb: svenskakyrkan.se/strangnas

Post- och besöksadress: Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs Omslagsbild: Catharina Fröjd Redaktör och ansvarig utgivare: Sara Grant, sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete Katrineholm HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 3

3

2020-09-11 12:36

AKTUELLT

Vi hyllar livet på kyrkogården VISSTE DU ATT...

»» Frälsarkransen

är skapad av biskop emeritus Martin Lönnebo vars royalty går till Individuell människohjälp (IM) till förmån för barn och unga med intellektuell funktionsned­ sättning. »» Frälsarkransen finns att köpa i domkyrkan. Där finns också boken Livets pärlor (Verbum) av Johan Dalman. Fler böcker finns på verbum.se.

»Vi »  förstår om du blir förvånad. En kyrkogård är säkert inte det första man tänker på som en plats för att hylla livet. Snarare tvärtom. En plats att vörda döden. Minnas dem som inte längre finns i våra liv, snarare än glädjas åt alla som fortfarande gör det. För så begränsat tänker vi oftast. Födelsen är livets början. Döden är dess slut. Vad man då glömmer är att döden inte enbart är ett slut utan också en början. Även om ingen av oss med säkerhet kan veta vad den är början på. De som har sina sista vilorum här däremot, de som man brukar säga har gått över till den andra sidan, de vet. Det är också det som gör kyrkogården till en så idealisk plats för att hylla livet. Här är ju båda sidorna av livet närvarande samtidigt. Både det som börjar med födelsen på den här sidan och det som börjar med döden på den andra.

1. Gudspärlan 2. Tystnadspärlan 3. Jagpärlan 4. Doppärlan 5. Ökenpärlan 6. Bekymmerlöshetspärlan 7. Kärlekspärlorna 8. Hemlighetspärlorna 9. Nattens pärla 10. Uppståndelsepärlan

Det var så vi tänkte när vi gjorde kyrkogården till en plats att hylla livet och det är också därför som vi har byggt en Frälsarkrans här. En bön till livet – i alla dess former, som Frälsarkransens upphovsman, biskop Martin Lönnebo, kallat den.En hjälp att göra dig ännu mer levande. Förundras av det mystiska, förvånas av det

fantastiska, förtjusas av det vackra … Frälsarkransen såsom den är utformad här utgör en pilgrimsvandring mellan 13 pärlor gjorda av keramikern Per Hammarström. Vid varje pärla finns texter att inspireras av skrivna av Strängnäs stifts biskop Johan Dalman och Karin Karlberg, präst i stiftet. Hela vandringen är totalt 1,3 kilometer. På kartan ovan kan du se var de olika pärlorna är placerade.Du kan gå åt vilket håll du vill och starta var som helst. Precis som i livet självt.

När det inte blir som man tänkt i Coronans tid

Foto: GETTY IMAGES

Frukostsamtalen är en mötesplats för företagare.

4

»Hur »  många gånger har vi inte sagt de senaste månaderna ”äh, det blev inte som vi hade tänkt, vi har fått tänka om.” Corona-pandemin har påverkar livet på många sätt, både privat och yrkesmässigt. Det är många som har passat på att under sommaren träffa personer utomhus som de annars inte kunnat träffa. Vi ser att många människor omkring oss har påverkats på jobbet på olika sätt. Vård- och omsorgspersonal jobbar hårt och vi vet alla hur situationen var, inte minst efter Iva-sjuk-

sköterskan Eveline Jacobsons sommarprat. Hennes ”Fan ta er” till alla som inte följer rekommendationerna, blev omtalat. Andra jobbar hemifrån och har skapat sig en arbetsplats i sovrummet eller där det finns plats. Somliga tycker det är fantastiskt skönt, andra lider av att det känns ensamt. Över 500 000 har blivit kortidspermitterade och får vara hemma från jobbet under kortare eller längre tid. Uppsägningarna och varslen har ökat, uppsägningarna på Gripsholms värdshus i våras är ett exempel där ägaren Fredrik Åström beskrev läget som mycket kritiskt. Andra företagare inser att den egna kreativiteten och innovationsförmågan inte räcker för

att kunna driva företaget vidare. Detta påverkar både den personen och dennes familj. För många är att vara företagare en livsstil och det som definierar vem man är. NÄR FÖRETAGET INTE går att driva vidare, vem blir man då? Att ta hjälp av andra som har liknande erfarenheter kan vara bra. I höst kommer församlingen att erbjuda frukostsamtal för en mindre grupp företagare. Självklart pratar vi Coronaanpassat.

Frukostsamtal för företagare: Är du intresserad? Hör av dig! »» Kontakt: Marie Rydén Davoust i domkyrkoförsamlingen. marie.ryden.davoust@svenskakyrkan.se Telefon: 0152-245 17

HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 4

2020-09-11 12:36

KORSORD EFTERTANKENS LÖVGÅNG OCH BOTGÖRINGENS FÄRG

UTANPÅVERK

VINTERFARA

GÅ UT ÖVER KAPTEN

LATENT

PENNDEL

KYRKANS HUS LIGGER PÅ NUMMER 2

MED SKYFALL DIDRIK

SMAKSÄTTA MED HONUNG

STEKEL SKÄRA PIGGELIN

ADOLPHSON

ANTE MERIDIEM TIDSTJUV BROR TILL SET

FIXERING BITA UTAN INNEHÅLL

FÖRST I RAMSA

HÄRMAPAN ADELS- BRÄNSLE MANNEN

18 0

INGET FÖR SJUSOVAREN HÖRS LÅNGRANDIG

SUNT FÖRNUFT

SKROTFÄRDIG

FOLKTOM

MELLAN TÄNDER

VILL PRYLGALEN

SPÖKDJUR HAR TÄNDER

GREKISKT ORD FÖR KUNSKAP OCH INSIKT SÅRMINNE

HUVUDSAK ÄR DET TI LL MÅNEN

FISKELINAN

OSTÖRDHET OMNÄMNANDE

KOMMA FRAM TILL

EN SORTS ACCENT

BILMÄRKE HAR ANSKRKANSKE ÄMLIGA FANGIFT KLUBB

SKA INTE SKÅDEBRÖD

FÖRRÄDISK

FÖRE ALLA ANDRA

KRYDDSÅS

RADIOSTÖRNING

ITY

TANKSPRIDD

ALLA GODA TING

GRUND- MICHELÄMNE ANGELO ÄR EN TÄCKT AV FJÄLL

SE EN SKYMT AV

LEVER I UNDEROBEKÄNT FOLKAD FÖRR TRAKT

BEGRIPA

HA DET BRA RUTMÖNSTER

BOTGÖRARE SJUNGANDE LENA

DJURHÅR TANKEGÅNG

SKA VÄL SKÄMT VARA

EN SORTS STRÖM

SKRÄCKFIGUR

KAN MAN GENIKNÖLARNA

TYST BIFALL

INGA VISOR

SIMFÅGEL

FALLA I HOP

DÄRPÅ FÖRSVAGAS KAN BLI TILL RÖRA KRAFT

SES MED MAKARE NÅGRA DROPPAR ÄR INGET

SLUT I BATH

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: »» Lisa Grubb, Gunnel Clewemar, Inger Melin och Suzanne Stening

RENDERA LÄGGER INTRESSERAD MUNTER

KAN MAN VRIDA PÅ MITT I SKUR

VILL INTE VÄNTA AVBRYTER

MATT 5:14 NI ÄR ........ LJUS

SKIDORT PREPOSITION

KONSTRUKTIONEN PÅ BILDEN ÄR EN SÅDAN

SMAKAR LÄCKERBIT

ROMSON

STARK LÄNGTAN

!

GRATTIS!

NATRI UM

VASS SAK

I DOMKYRKAN FLERA GÅNGER I VECKAN BARNBOKSSYSTER

HAR SLUG BAKOM ÖRAT

MOWGLIORM

HUR SA?

ÄR RUT DEL AV

RUTA

HÖSTKRYSSET GÖR SÅ HÄR Sänd in lösningen till: Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö Biskopsgränd 2 645 30 Strängnäs Vi vill ha ditt svar senast den 1 november.

»» Märk kuvertet ”Korsord” »» Bland de rätta svaren lottar vi fram två vinnare som får en bok och en bricka samt två vinnare som får domkyr­ kans egen te-blandning. Lycka till!

Namn: Adress: Postadress: Telefonnummer: HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 5

5

2020-09-11 12:36

INTERVJU VEM? Annica Hedengren, välkänt ansikte efter 45 år som barnmorska

Mycket glädje i gränslandet vid livets början Text: Jenny Sjögreen Foto: Catharina Fröjd

”

»Att »  vara barnmorska är ju verkligen att arbeta nära ett gränsland kring livets början. Det är fyllt av stora känslor. Det kan vara stor längtan och glädje och stora förhoppningar men det kan också vara djup förtvivlan och sorg och besvikelse beroende på omständigheterna. Annica Hedengren har varit barnmorska i 45 år och trots

n del blir lätt gravida E och får många barn, andra kämpar och kämpar.

6

pension sedan några år tillbaka händer det att hon hoppar in på barnmorskemottagning när det behövs. – Att gå i pension är inte lätt när man trivs så bra. Vad många olika möten det har varit! Annica ler med hela kroppen

när hon berättar om hur ett möte med en barnmorska under hennes sjuksköterskeutbildning fick henne att välja inriktning. – Och aldrig att jag ångrat det. Om Annica önskade att något i livet skulle blivit annorlunda hade det varit att åka till Afrika och jobba. Men redan under utbildningen blev hon kär och fick barn i samband med barnmorskeexamen och det blev aldrig läge. I stället hamnade hon i Strängnäs och här har hon blivit ett välkänt ansikte för många efter 40 år. ANNICA VAR MED och startade

familjecentralen och har jobbat på både ungdomsmottagningen och förlossningen men mest har hon varit på en vanlig barnmorskemottagning och där följt familjer. ”Jag ska hälsa från mamma för du hade hand om henne när jag låg i magen” säger ibland kvinnor som kommer in för att de själva nu ska ha barn. Det är till och med någon som hälsat från mormor. Som barnmorska arbetar man

HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 6

2020-09-11 12:36

Annica Hedengren har aldrig ångrat sitt yrkesval. Numera är hon pensionerad sedan några år tillbaka men det händer att hon hoppar in på barnmorskemottagningen när det behövs.

!

ANNICAS TIPS

»» Tv-serien

Barnmorskan i East End som går på SVT/ SVTplay. ”Det är trovärdiga förlossningar och fantastisk skildring av barnmorskor­ nas arbete på 50- och 60-talen i London. Full med drama och etiska dilemman.”

med sexuell och reproduktiv hälsa och man ger stöd, rådgivning och vård till kvinnor under graviditet, förlossning och tiden efter förlossningen. – Jag tycker om att jobba med kvinnan och följa henne en hel graviditet. Det är helt otroligt. En förstföderska eller en omföderska, hur de beter sig helt olika. Det är fascinerande att se hur de mognar under en graviditet, hur de växer in i rollen, säger Annica och fortsätter. – En vanlig graviditet som är efterlängtad, det är klart att det är jättekul! Det är roligt att följa kvinnan eller paret hela vägen och de flesta graviditeter och förlossningar är normala. Det är klart att det är smärtsamt att föda barn, men många säger ändå att det gick bättre än de förväntat sig. Då är det roligt. MEN ALLT ÄR inte enkelt och roligt. Många graviditeter slutar i missfall, de allra flesta tidigt innan tolfte veckan och ibland vet kvinnan inte ens om att hon varit gravid. – Ett missfall är ju jobbigt även om det är ett tidigt missfall, poängterar Annica. Hon funderar högt kring livets början. – När börjar det? Det är svåra frågor. Något händer ju vid befruktningen, men alla embryon är inte livskraftiga, inte utanför livmodern och inte alltid inuti den. Vad betyder det? För en del är det en tröst att tänka att det inte var livskraftigt ändå. – Men för de som längtar efter barn och inte lyckas bli gravida är det en stor sorg. Och någon rättvisa i det här kommer vi aldrig att få. En del blir lätt gravida och får många barn, andra kämpar och kämpar och det blir kanske ändå inte. Men i dag finns det många andra möjligheter mot för 40 år sen för många par, där har det ändrat sig mycket under de här åren. NÅGOT ANNAT TUNGT är när barnet

dör i magen sent i graviditeten. – Det är inte vanligt men när det händer är det oerhört jobbigt. Många kvinnor känner skuld och undrar om de själva eller barnmorskan hade kunnat göra något

»

HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 7

7

2020-09-11 12:36

annorlunda. Det är en stor sorg som sliter mycket på relationen också. Antingen knyts man tajt ihop eller så går man skilda vägar. Annica tycker sig också se att de som har någon form av tro hanterar förluster på ett annat sätt än dem som inte alls har det. – Man kanske kan se med andra ögon på det. Det gör inte sorgen mindre, men kanske är det övertygelsen om att det finns något mera? Tonåringar har en särskild plats i Annicas hjärta. – De där odödliga tonåringarna som behöver hjälp här och nu, och det är jätteakut. Många ungdomar upplever inte att de kan prata med någon vuxen, men kan de prata med någon så brukar det kännas lättare. De behöver mycket stöd och alldeles för många har inte heller någon de kan prata med. Då finns till exempel kurator att koppla in på ungdomsmottagningen. Det kan gälla alltifrån kroppens funktioner till preventivmedel och graviditet. TONÅRSGRAVIDITETER var vanligare förr. Annica beskriver hur det i dag är lättare med preventivmedel, och att det finns många sorter. Men ändå händer det att kvinnor blir gravida ofrivilligt. Annica poängterar att ofrivillig graviditet kan hända vem som helst, i alla åldrar. – Så många kvinnor jag har suttit med. En del är ambivalenta och vet inte vad de ska göra, andra är väldigt klara på vad de ska göra men det är lika svårt för alla. Det är ett jättesvårt beslut och inget man rycker på axlarna åt. Och varje kvinna behöver visas respekt och bli mött på ett värdigt sätt.

”

e svåra stunderna kan D också göra det meningsfullt, man gör skillnad.

Barnmorskans roll är inte att säga hur kvinnan ska göra. Annica fortsätter: – Jag måste finnas där som ett stöd, som ett bollplank och jag får inte lägga in några värderingar i mötet. Jag kan ju inte säga hur de ska göra, men ofta kan det klarna om de kan prata med mig som barnmorska men också med andra runt omkring dem. Det är ofta som att det är ett pussel som ligger i oordning och de vet inte var de ska börja någonstans. Så får man hjälpa till att peka på några bitar de kan börja med. NÄR MAN SKA träffa en ny patient vet man som barnmorska sällan vad man kommer möta, om det är en efterlängtad graviditet eller något annat. – Det gäller att känna in, säger Annica. I början när man var nyfärdig barnmorska hade man kanske inte alltid de där tentaklerna ute så där trampade man väl i klaveret litegrann, man lär av sina misstag brukar man säga så man blir försiktigare. Sedan några år tillbaka så frågar barnmorskan varje kvinna de möter om de någon gång i livet blivit utsatt för någon form av våld. Det är ingen enkel fråga att ställa. – I början var det svårt att bara fråga om rökning och alkohol, men man vänjer sig, menar Annica. Många säger nej, men oroväckande många svarar ja.

!

LÄS MER

»» Spädbarns-

fonden.se är till för dig som förlorat ett barn och söker stöd eller för dig som söker information och för dig som vill bidra till ökad kun­ skap och stöd.

Det är inte bara hur man ställer frågan som spelar roll. Man måste också ha beredskap att ta emot svaret. Det är viktigt att dokumentera och veta vilka verktyg man kan erbjuda om en kvinna blivit utsatt för våld, men det handlar kanske mest om att ge tiden och vara närvarande även om det sitter flera patienter i kö i väntrummet. – Det är svåra samtal. Och det är otroligt viktigt, när en kvinna kommer in att du är så avslappnad att de känner att du har all tid i världen för dem. Många som utsätts eller har varit utsatta för övergrepp har aldrig pratat om det. Annica berättar att en del kommer tillbaka först senare och berättar om vad de varit med om just för att det var ett tryggt ställe där man kunde prata om det. ANNICA DUCKAR INTE för de svåra frågorna. Hon återkommer till alla möten med kvinnor och familjer i alla åldrar. – Vad många olika möten det har varit. Kvinnor i sorg, kvinnor i glädje och kvinnor som är förföljda … socialtjänst och kvinnojour inkopplad. Det har inte alltid varit roligt. Det har varit väldigt smärtsamt och jobbigt ibland. Det var inte alltid jag kunde koppla av när jag gick hem, mycket grubblerier. Men de svåra stunderna kan också göra det meningsfullt, man gör skillnad.l

BARNMORSKOR I BIBELN »» I Egypten beordrar Farao att alla

hebreiska pojkar som föds ska dödas eftersom de håller på att bli så många. Barnmorskorna förväntas utföra detta uppdrag i samband med förlossningar­ na. Shifra och Pua var två barnmorskor

8

som räddar många pojkar genom att säga att kvinnorna är så starka att de hinner föda innan barnmorskorna kommer dit. Kanske det första exem­ plet på civil olydnad? »» Läs mer i 2 Mosebok 1:15–20.

Shifra och Pua var två barnmorskor som räddade många pojkars liv undan döden. ”Farao och barnmorskor” av James Tissot (1900).

HÖSTEN 2020

Gloria_Strängnäs_nr 3_2020.indd 8

2020-09-11 12:36

PROFILEN KORT OM...

Lotta ­Lundgren Ålder: 49 år. Yrke: Författare, programledare och matskribent. Bor: I Stockholm. Familj: Partnern Erik Haag, barn och bonusbarn. Aktuell: Nya projekt under hösten för bland annat TV4 och Coop.

”Mat är liv – bildligt och bokstavligen”, ­säger Lotta Lundgren. Foto: TALARFORUM

LOTTA LUNDGREN Matprofilen saknar måltidskultur för ensamma

»Måltiderna »  ger dagen värdighet, säger Lotta Lundgren, som gärna lägger ner både tid och kärlek i sin matlagning. Om det finns någon att bjuda på mat, vill säga. Är hon ensam är ätandet inte intressant. Hon lagar aldrig mat om hon inte har någon att laga den till. Oväntat att höra från en sådan matprofil som Lotta Lundgren, men det är helt sant, försäkrar hon. – Det är meningslöst för mig att laga mat om det bara är jag. Då värmer jag upp lite kikärter eller äter yoghurt. Å andra sidan gör jag desto mer när jag väl lagar mat för andra. När hela familjen är hemma direktmer, blir måltiderna extra viktiga. – Vi är en stor familj, och att laga och äta maten ger struktur och dramaturgi åt dagarna, de här dygnen när det inte händer så mycket annat. Att laga mat och låta det ta tid ger dagen dess glans och värdighet. Det blir en tröst är

09_Profilen Lotta Lundgren_Hösten 2020.indd 9

så många andra nöjen har ryckt ifrån oss. LOTTA LUNDGREN HAR tänkt mycket

på de som inte har någon att laga maten för eller äta den med. Vad sker i alla singelhushåll när många undviker restauranger och man avråds från fester och middagar? – Hur ska man orka ställa sig och laga mat när man är helt ensam, vare sig man är äldre eller yngre? Jag tror det går rätt dåligt. Det är en matkultur vi aldrig hör något om. Det är den hemliga maten. Och jag tror inte den är så rolig. Ibland drivs det friskt med trenden att visa upp måltider i sociala medier, även om är en enkel middag hemma vid köksbordet. – Men då delar du ändå din

”

matupplevelse med någon, på något vis. Då tror jag man äter bättre, det är lättare att skrapa ihop energin att laga en måltid då. VÅRDEN ÄR VÄLBEKANT med bristande matlust hos äldre som lever ensamma. Lotta Lundgren tror att det snarare är brist på livslust som drabbar dem när de inte får mat de kan njuta av. – Om maten är en symbol för liv, så är kanske det som de får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt. Lotta Lundgren ser inga problem med att använda maten som belöning och tröst när livet är jobbigt. – Inte alls! Det är fullständigt naturligt, det enklaste bonnatricket man kan tänka sig!

m maten är en symbol för liv, så är kanske O det som de äldre får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt. HÖSTEN 2020

9

2020-09-10 09:31

DÖDEN Uppbrottet som ingen slipper

Det är gränsen vi alla måste gå över en gång. Men i minnen och tankar finns de kvar, de som gått bort. I det gränslandet kan vi både sörja döden och fira livet. Text: Göran Tonström Illustration: Robert Hilmersson

10

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 10

2020-09-10 10:28

Hร STEN 2020

10-17_Tema dรถden_Hรถsten 2020.indd 11

11

2020-09-10 10:28

d TEMA GRÄNSLAND

et är den ultimata jämlik­heten och det mest oundvikliga i hela vår tillvaro. Ändå är döden så svår att prata om. Vi som är vana att kunna styra och ställa i våra liv blir nästan förnärmade när döden uppenbarligen inte bryr sig om vad vi vill. Men kanske kan virushotet ha öppnat dörrar för oss att börja våga tala om det svåraste. Plötsligt gjorde döden entré i våra liv. Slog följe med oss, blev till en skugga av livet, ett ressällskap. Dag för dag nämndes det tal och siffror, allt högre och högre. Det som brukar sägas, att döden pratar vi inte om, stämde plötsligt inte alls. Om det nu någonsin gjort det. För om döden pratar vi, vi, och om döden är vi synnerligen med­vetna.

”

F

ör mig svepte dödsinsikten in som en isvind trots att inget särskilt hände. Den blåste genom sommaren 1956 och fortsatte långt in på hösten. Jag var sex år och har ingen aning om varför döden plötsligt ville presentera sig för mig.

öden är den optimala jämlik­ D heten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig.

12

Men campingsemestern på Öland blev ett helvete. Då solen sjönk i Kalmarsund fräste den DÖD, DÖD, DÖD medan den försvann i havet. Och låten som tonade i valstakt från bilradion i den duvblåa PV:n,

var sorglig och löjlig på samma gång. Jag grät som det barn jag var och jag borrade in mitt huvud i mammas mage. Livet var förändrat. Och förgängligt. Plötsligt visste jag att döden var reell och skulle drabba också mig. Döden är den optimala jämlikheten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig. Sedan spelar det ingen roll om vår aska sprids för vinden eller om stoftet grävs ner i ett mausoleum, stort som ett Attefallshus. Döda blir vi alla en gång. Så vi har ett enda val: att lära oss leva med döden. Ett livslångt åtagande som kan vara nog så knepigt att förlika sig med.

M

an kunde tänka sig att pandemin gjorde tanken på döden lättare. Vi delar den ju med så många och delad skräck kan, precis som delad glädje, göra tillvaron mindre hotfull. I själva verket har det blivit tvärtom: delad skräck är dubbel skräck. Den moderna människan som är van att styra och ställa i sitt liv, planera och bestämma, har i skuggan av döden blivit förolämpad av det som sker. Vad är detta? Så här var det inte tänkt? Vi hade andra planer! Samtidigt har vi kommit varandra närmare, trots uppmaningar om social distansering. För ingenting kan sammanföra människor som en stor katastrof. Det är enbart döden som är tillräckligt stor för att förena oss. Genom ett statsministermord, en naturkatastrof eller ett större terrordåd. För några år sen for jag till Paris och träffade dramatikern Lars Norén för en intervju. Ämnet för vårt samtal var just Döden. – Döden är det som ger mitt liv värde, slog han fast den där septemberdagen, som var den elfte, ett ödesmättat datum. – Jag har kommit en bra bit in i sista akten, sa han, och vet att döden närmar sig. Jag ser den tydligare och tydligare. Jag hoppas få höra slutackordet och

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 12

2020-09-10 10:28

ha det klingande så att jag kan forma avklingandet, inte bara bli ett offer för det. För döden är bra för mig. Den tvingar mig att ifrågasätta allt jag gör, att diskutera mina moraliska motiv och se konsekvenserna. Det hade jag knappast gjort om inte döden varit så återkommande i mina tankar. Lars Norén har levt med döden, som människa och som författare. Och det finns många som har döden som jobb. Riitta Kauppila är rättsläkare och när jag träffade henne undrade jag förstås om hennes eget förhållande till döden. – Jag funderar ofta, sa hon. Undrar över om jag är rädd eller ej och hur jag själv skulle vilja dö. Tidigare tänkte jag som många andra att jag skulle föredra den där plötsliga varianten när man bara ramlar ihop. Men jag har sett vad det gör med anhöriga. Det är inte lätt för dem att acceptera och förstå. Jag skulle vilja bli så sjuk att jag är trött och bara vill somna. Det vore skönt. Tillsammans med anhöriga att hålla i handen. Efter alla år är det den lösningen jag kommit fram till.

Inte ens för den som har döden som jobb är frågorna enkla.

D

Finns det något som väntar efter döden?

– Nej, jag tror inte på det. Fast vem vet, ingen har ju kommit tillbaka och berättat.

O

Per-Anders Lindfeldt

ckså för proffs kan döden vara omskakande och förändra livet. Brandmannen Per-Anders Lindfeldt var en av de första på plats vid den stora diskoteksbranden i Göteborg 1998 där 63 ungdomar miste livet. – De flesta av oss har säkert insett att vi ska dö, sa han när vi träffades några år efteråt. Jag kanske tidigare än många andra eftersom jag så ofta kommer i kontakt med döden i jobbet. Det gör det extra viktigt för mig att leva. Vi har en begränsad tid och jag försöker omsätta döden till livet, göra så mycket som möjligt av det enkla.

– Känner man inte sorg kan man inte heller känna glädje. För att kunna leva måste man vara medveten om att man ska dö. Döden får aldrig bli rutin. Men medvetenheten om vår dödlighet kan vara förlamande, även om oron inte är någon psykisk sjukdom utan en helt normal reaktion på insikten om att livet är ändligt. Läkaren Ulla Zachrisson, som arbetar med palliativ vård, berättar i Claes Brittons bok Min mamma är död att i stort sett alla lider av dödsångest: – De patienter som inte känner dödsångest är lätt räknade – de som är så klara att de kan möta lidandet och döden med lugn. Jag skulle säga att det rör sig om en på hundra eller ännu mindre, kanske en halv på hundra, säger hon. et går inte att bota dödsångest, men man kan bearbeta den. Ett sätt är att intala sig att själva livet har en fortsättning och går vidare utan mig och min medverkan. Att livet inte är min exklusiva angelägenhet med full äganderätt. I boken Min mamma är död säger Claes Brittons dödssjuka mamma, just när hon har det som svårast, att vad är väl tre månaders lidande mot 800 månaders bra liv? När jag läser det inser jag att det är på mig och oss som tillhör den minoritet som faktiskt lever, som ansvaret vilar. Filosofen Torbjörn Tännsjö berättar för Anna Lindman i hennes bok Den där jävla döden, att han försonat sig med döden. – En minskad koncentration på den egna personen kan ge plats för en omtanke om andra, hävdar han. Om man fokuserar på att det finns andra individer som tar över efter mig så känns det bättre med den egna döden… Jag vill att vi ska göra oss lite mindre HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 13

» 13

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

ag tror att det är en gåva att J någon gång få vara nära att dö.

Göran Skytte, journalist

rädda för att vi därmed ska kunna leva lite bättre. Eller med psykiatrikern Åsa Nilsonnes ord ur samma bok: Att för en kort tid få hålla stafettpinnen och sedan ge den vidare gör det lättare att acceptera döden som en del av livet.

M VISSTE DU ATT...

»» ... traditionen

att ta porträtt av avlidna familje­ medlemmar blomstrade kring sekel­ skiftet 1900. Seden över­ levde inte in i det moderna Sverige, men vittnar om att en människas död och begrav­ ning sågs som minnen värda att bevara.

14

ånga har under senaste halvåret varit svårt sjuka i covid och svävat mellan liv och död. Hur kan den närheten ha påverkat inställningen till vår dödlighet? För journalisten Göran Skytte blev dödsmedvetenhet en livsmedvetenhet. – Jag tror att det är en gåva att någon gång få vara nära att dö. I bästa fall ökar det känslan av värdet i att leva. Det självklara är inte längre självklart, skriver han i boken Förvandlingar – från död till liv. Och jag tror att han har rätt. Själv har jag varit död i tre kvart. Så lång tid tog det att byta ut blodådror från mitt hjärta mot liknande från min vad. Under tiden doktorerna klippte och sydde skötte en maskin om mitt blodomlopp. ”Jag känner av intimiteten i att mänskliga händer varit inne och rört vid min hjärtmuskel. Att någon stängt av och kopplat bort och anslutit det till en maskin som hållit mig vid liv. Att jag tekniskt sett har varit död”, skrev jag strax efter operationen. ”Hjärtat är en del av kroppen som brukar hållas skild från själen. Åtminstone i resonemang som rör själsliga angelägenheter. Fast jag blir alltmer övertygad om att de är intimt sammanfogade. Att det ena är den andras förutsättning och vice versa. Tillvaron rinner på men hinnan mellan liv och död är tunn. Jag lägger örat mot dörren för att försöka höra om någon rör sig bakom den, om där finns något. Men det är tyst.”

S

ociologen Norbert Elias har lagt märke till vår förlägenhet inför döden. Vi vet inte riktigt vad vi ska säga, ordförrådet blir torftigt och en känsla av pinsamhet hejdar våra ord. Och det beror på att civilisationen har höjt skamtröskeln, tror Elias. Att vi känner avsky för sånt vi sagt oss inte finns och därför anser det omöjligt att tala om. Sådant som döden. För egentligen tror vi inte att den finns. Inte på riktigt och i varje fall inte för mig.l

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 14

2020-09-10 10:28

VEM? Philip de Croy, thanatolog, som skrivit en bok för alla som någon gång ska dö:

Vi förlorade något när vi städade bort döden från folkhemmet Philip de Croy är thanatolog och har förmodligen studerat mer kring döden och döendet än de flesta. Nu kommer hans bok om döden, en bok för alla som en gång ska dö. Men någon expert vill han inte säga att han är. – Nej, vi får treva oss fram tillsammans här.

Boken för dig som en dag ska dö Philip de Croy Verbum

Begreppet thanatologi föddes ur en vanlig fråga: Vad är döden? Det var mitt emellan två förödande världskrig, där döden skördat otroligt många människor och ingen var oberörd. Döden drabbade alla, hög som låg i alla länder. Och man behövde svar på alla svåra frågor, de som egentligen saknade svar. En thanatolog är expert på frågor som rör döden, så vilken plats är mer passande för vårt möte med Sveriges enda thanatolog Philip de Croy, än en kyrkogård? Galärkyrkogården bakom Vasa­ museet på Djurgården i Stockholm är en av landets vackraste. Och här kommer han strosande mellan gravstenarna med sitt långa, svarta hår gungande i den ljumma sommarvinden. PHILIP DE CROY ägnar sina dagar åt religionsvetenskap i allmänhet och läran om döden i synnerhet. Han ansvarar för religion- och livsåskådning på Historiska museet och han far land och rike runt

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 15

”I Sverige tror vi att vi avskaffat döden”, säger Philip de Croy. Foto: MARCUS ­GUSTAFSSON

och förläser för gamla och unga om döden. Och nu har han skrivit en bok om den också. Boken för dig som en dag ska dö (Verbum), heter den. En bok för alla med andra ord. – Den hette först Handbok för dig som en dag ska dö, men vi ändrade det eftersom handbok lät så instrumentellt, som en instruktionsbok, vilket det ju inte är, säger han. Nej, hans bok innehåller i stället berättelser om döden genom tid och rum, handlar om våra riter

och är full av tips och råd. Både handfasta och reflekterande. Och den blandar den allmänna döden genom historien med den konkreta i Philips eget liv. Där var han först lite osäker: Skulle han verkligen berätta om sina personliga erfarenheter? Kunde det inte bli för smetigt? – Så kände jag att vi ska treva oss fram tillsammans här, säger han. För här finns kunskap, studier och ett sökande där jag pratar med läsaren och då måste jag blottlägga

»

HÖSTEN 2020

15

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

avsett trosuppfattning och vad man O tänker sig ska hända med kroppen dör vi likt förbaskat och vi måste hantera det.

och dela mina egna reflektioner kring vad döden har varit för mig. När den varit som värst och när den var som bäst. Philip berättar om sin farfars död som ett exempel på hur det kan vara när döden är som den ”ska” vara. – Man är gammal och mätt på livet och somnar lugnt in, man känner sig färdig. Det är förstås sorgligt men samtidigt fint och döden är egentligen mest ett problem för de efterlevande. Det andra exemplet handlar om hans far. – Där var det svårare och jag kan ärligt säga till alla, att jag vet hur det är. Jag var en av er. Min far dog för tidigt i en sjukdom och jag var inte med när det hände. Så mycket handlar om dåligt sam­ vete, om ilska och sorg. Och jag kan konstatera att det finns inget bäst före-datum för sorgen. DEN TREDJE AV Philips erfarenheter är kanske också den svåraste. Den handlar om en människa och vän som stod honom nära, Zaida Catalán, som mördades under ett uppdrag som FN-jurist i Demokratiska republiken Kongo. – Zaida blev bara 36 år, skriver Philip i boken. Egentligen skulle Kongo ha blivit hennes sista insats på ett tag. Svenskan, chilenskan och världsmedborgaren var på väg hem. Hem från övergrepp, massgravar, hetta och Pukka-te. Hem till yoga och jordgubbar på Öland. Hem till mamma Maria och lillasyster Elizabeth. Hem till vännerna som längtade och till en helt annan vardag. Men så blev det inte. Kongolesisk milis mördade Zaida och hennes kollega Michael. Dessutom filmade de det ofattbara med sina mobilkameror. Så småningom hittades kropparna i en grav nära byn Moyo Musuila. – När vi tog farväl av Zaida i Kal16

”Det finns inget bäst ­före-datum för sorgen”, ­säger Philip de Croy som förlorade sin vän Zaida Cata­lán på ett brutalt sätt. Foto: PRIVAT

mars vackra barockkatedral kunde sorgen bara mätas i den stolthet vi alla kände över en dotter, syster, vän och kollega som i varje andetag försökt lappa och laga en trasig värld, avrundar Philip de Croy i sin bok. Vi sitter tysta ett tag där under den blå himlen på bänken på Galärkyrkogården. – Den händelsen är förstås extrem, konstaterar Philip till sist. Men den är en konstrastyta. Så här kan det också vara och många av våra migranter som har flytt från krig och förföljelse kan säkert känna igen sig i den våldsamma döden. FÖR DÖDEN HAR många ansikten på olika håll i världen. – I Sverige tror vi att vi avskaffat den, konstaterar Philip. Vi har flyttat den, vi har botat vissa sjukdomar, vi har lindrat andra. Vi har ökat livslängden, vi har världens lägsta barnadödlighet – vi är ett superfolk när det gäller välfärdsbygge med en sjukvård tillgänglig för alla. Och visst, det har vi gjort bra. Men vi har förlorat något på vägen: vår närhet till döden. – Döden har berört människor i alla tider. Oavsett trosuppfattning och vad man tänker sig ska hända med kroppen dör gör vi likt förbaskat och vi måste hantera det. Ta tag i vår ångest, vår rädsla, vår längtan och våra tankar kring det. Vad vi tror kommer att hända sedan och vad tror vi hände innan.

Så hur hanterar du din egen dödsångest?

– Oavsett om man kallar det ångest eller stark rädsla inför det förgängliga, så berör det mig också. Ibland när man kallar mig ”vår enda expert på döden” brukar jag tänka: Vadå expert? Jag kan ju ingenting. För så är det ju. – Jag vet lika lite som någon annan om vad som faktiskt händer efteråt. Man kan tro, hoppas och

Philip de Croy brukar kallas ”vår enda expert på döden”, ett attribut han tycker är knepigt. ”Jag vet lika lite som ­någon annan om vad som faktiskt händer ­efteråt”, säger han. Foto: MARCUS GUSTAFSSON

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 16

2020-09-10 10:28

vilja men vetandet ligger bortom vår förmåga. Vi trevar oss framåt i ett gemensamt vi-sökande, söker efter något vi inte förstår, inte vet. Vi försöker sätta ord på det och skapa riter för tröst. Vi kan flytta fram döden, minska och pressa tillbaka den, men inte avskaffa den. Inte än så länge i alla fall. Vetandet ligger bortom vår förmåga. Och ändå har du nu skrivit en bok om döden?

– Tanken var den att runt omkring oss finns råd och tips om precis allt. Utom om döden. Döden som är det mest självklara som finns och som förenar oss alla, oavsett kön, läggning, hudfärg, klass, ålder. För förr eller senare kommer vi alla att dö. Så det där vi behöver greppa varandras händer och undersöka den. Där finns så många frågor och man vet inte riktigt vem man ska ställa dem till. Så var finns svaren samlade? Var kan man slå upp, vad ska jag göra? – Jag har jag tagit hjälp av experter, samtalat med läkare, jurister och psykologer för att få svar på de frågorna. Jag har kanske inte svar på allt, men ingångar som kan fungera som en brygga och öppna dörrar. Och så kan jag förstås ställa de lite obekväma frågorna. Detta är verkligen en bok för alla. En samlingsbok för den som är i döden, som ska stötta någon i döden. – Jag hoppas täcka så mycket som bara går. Och det som återstår skulle kunna leda till samtal. DÖDEN HAR BLIVIT väldigt närva-

rande under det här året i skuggan av den pågående pandemin. Kyrkorna har vanligtvis ett språk för döden, men har ibland saknat redskap och beredskap för den död vi upplever nu. Den är unik och pandemin har chockat alla, inklusive kyrkorna. – Döden har kommit närmre och vi måste lära oss att stå inför den tillsammans. Det är viktigt eftersom det kanske hämtar tillbaka något av allt som vi en gång tappade bort när vi städade undan döden från folkhemmet.l

Ringen är special­gjord för Philip. Den innehåller gravstenar – en ­liten kyrkogård i klackrings­ format. Foto: GÖRAN TONSTRÖM

KORT OM...

Philip de Croy Ålder: 36 år. Yrke: Religions­ vetare med inriktning thana­tologi (läran om döden). Bor: Söder­ malm i Stock­ holm. Familj: Maken Max och hun­ den Prins Hatt. Aktuell: Med Boken för dig som en dag ska dö och programkvällar på Historiska museet, där Philip jobbar.

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 17

17

2020-09-10 10:28

PORTRÄTTET

Petra Mede, programledare:

Att bli mamma blev min räddning Hon var 39 när hon slog igenom. Då hade hon en karriär som ­balett­dansös, en guideutbildning och en skadad rygg i bagaget. Sedan dess har Petra Mede synts överallt, även i predikstolen. Men Gud letar hon fortfarande efter. Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Maria Östlin

”

»Att »  det skulle bli en bok var inte alldeles självklart. Ändå sitter vi nu här på anrika bokförlaget Norstedts. Framför oss på det långa bordet ligger den: Petra Medes debutbok Skam och högmod i Säve­ dalen. Boken, som är så nytryckt att man nästan kan känna doften av trycksvärta, samsas med ett fruktfat, några klädombyten och en salladsbytta. Vi har redan kommit överens om att Petra ska äta samtidigt som vi pratar, men hon ber ändå först artigt om ursäkt för det.

I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv.

18

– Nej, att skriva bok var inte självklart. Jag är ganska rädd för att skriva och har respekt för litteraturen, även om jag som person har gott självförtroende, säger Petra. Att det blev en bok har flera orsaker: Petra är nyfiken som person och efter att ha varit sommarvärd i P1 år 2018 märkte hon att lusten att skriva mer bubblade inom henne. – Det har varit ett hårt arbete. Den här boken har tagit ett helt år att skriva, konstaterar hon nöjt.

Boken handlar om henne själv. Men hon vill absolut inte kalla det memoarer. Som läsare får man följa med på vindlande färder i hennes barndom. Hon är en lillgammal flicka. Samtidigt är hon en flicka som inte vill bli stor. En flicka som vill vara barn så länge som möjligt. En late bloomer, som man säger. – Jag kommer fortfarande ihåg vilken sorg det var när de andra kompisarna plötsligt ville sluta leka – när de tyckte att de var för stora! I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv, säger Petra ivrigt och lutar sig fram över bordet, så långt så att vår sociala distans nästan rubbas. BOKEN TAR OCKSÅ upp en dag i hennes vuxna liv. Mötet

mellan barnet Petra Mede och den vuxna Petra Mede ger en förståelse i varifrån hennes självkänsla och arbetsdisciplin kommer. Tidigt började hon dansa balett, och snart blev dansen hela hennes liv. Det var inom baletten hon hade sin framtid och hon var talangfull. Hon fick uppdrag både i Sverige och utomlands och framtiden såg ljus ut. Tills det en dag, när Petra var 20 år, knäckte till i ryggen. Petra tvingades flytta hem till föräldrarna och blev mer eller mindre sängliggande med svåra smärtor i tio år. – Jag hade kronisk värk och åt starka smärtstillande mediciner. Var sjukskriven och började tappa

»

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 18

2020-09-10 10:29

Petra Mede har fyllt 50 och funderar som bäst på vad hon nu ska bli. ”Jag skulle kunna tänka mig att jobba på fritids”, säger hon.

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 19

19

2020-09-10 10:29

PORTRÄTTET hoppet om att någonsin kunna leva ett normalt liv. Tack vare en ABF-kurs för långtidssjukskrivna kvinnor fick Petra ork att börja fundera på vad hon var bra på mer än dansen. Hon talade ju franska flytande och gillade historia. Utbildade sig till guide. Började känna att hon var värd något igen. Hittade tillbaka till glädjen. Hemifrån hade hon en rejäl dos humor, och nu ­fattade hon mod och anmälde sig till en amatör­ tävling i ståuppkomik och så småningom även till en kurs i ståuppkomik. Resten är historia, som man säger. I DAG ÄR hon ett känt ansikte i tv-rutan och har setts

både i rollen som Katja i Bonusfamiljen och som programledare i Helt sjukt. Hon leder med rutinerad hand stora galor, och har varit konferencier ett oräkneligt antal gånger för Guldbaggegalan, lett Mello och Eurovision Song Contest både 2013 och 2016, där hon också har dansat och sjungit på scen tillsammans med Måns Zelmerlöw inför miljoner människor. Dessutom har hon, tillsammans med Graham Norton från BBC, varit konferencier när Eurovision Song Contest fyllde 60 år. För att bara nämna några av de uppdrag hon haft sedan hon slog igenom på allvar som 39-åring. Nu har hon fyllt 50, och är lite orolig för boken som ligger framför oss på bordet. – Å andra sidan, min ryggskada har gjort mig modigare. Jag har redan fått ändra riktning i livet och vet att jag kan göra det igen.

Hur har du det hemma, finns glasbordet med guldkant kvar?

– I dag pendlar det mellan kitsch och det gedigna hantverk som min mamma står för…

Måns Zelmerlöw och Petra Mede ledde Eurovision Song ­Contest när tävlingen hölls i ­Sverige 2016. Måns hade året innan kammat hem segern med ”­Heroes”. Foto: EBU

”

fter att ha tillbringat en tid E i kloster kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter.

Självförtroendet har hon med sig hemifrån. Hon växte upp med två föräldrar som trodde på henne och stöttade henne. Då, som barn, hade hon gärna levt ett mer excelarksordnat och förutsägbart liv, och inte fullt så bohemiskt som det var hemma hos familjen Mede. Hon ville ha det som grannarna, med finrum där vitrinskåpen var fulla av vackra porslinsfigurer. Hemma i Sävedalen fanns det visserligen inget finrum men det var högt i tak och gedigna material. I dag har Petra vett att uppskatta det hon fick med sig. – Men just då, när jag var barn, tänkte jag att ”Gud, vad fint de andra har det”. Då ville jag väldigt gärna bo i ett sånt där välordnat och välstädat hem som mina klasskamrater hade. Hemma hade vi ett helt rum där vi slängde in skräp och vi hade hundfåtöljer som var så fulla av päls att det inte gick att sitta i dem, säger Petra och skrattar. När Petra flyttade hemifrån var ett glasbord med guldkant och ett vitrinskåp de första möblerna hon köpte. Nu lever hon varannanveckasliv med dottern och är nybliven husägare. 20

KORT OM...

Petra Mede Ålder: 50 år. Yrke: Komiker, skådespelare och programledare. Bor: Bromma i Stockholm. Familj: Varannanveckasliv med dottern Adeline, 8. Aktuell: Med debutboken Skam och högmod i Sävedalen.

DÄR HEMMA I Sävedalen fanns också en kyrka och dit gick flera av grannarna regelbundet. Det var tidigt en miljö Petra längtade efter, men eftersom föräldrarna var icke-troende, blev det inte särskilt många kyrkobesök under uppväxten. – Sävedalen kryllade av missionsförbundare och jag försökte gå på så många av kyrkans aktiviteter som möjligt, minns Petra. I vuxen ålder hade Petra en period av existentiella funderingar. På en bekants bröllop började hon prata med prästen och hennes grubblerier kom upp. – Den här prästen tipsade mig om Alpha-kursen och några dagar senare anmälde jag mig, berättar Petra. På kursen, som enklast kan beskrivas som en introduktionskurs i kristen tro, kom Petra i kontakt med Allhelgonakyrkan och sinnesrogudstjänsterna. På sinnesrogudstjänsterna används tolvstegsmodellen och gudstjänsterna är lite friare och ger deltagarna möjlighet till större delaktighet än traditionella gudstjänster. Det passade Petra bra. Hon började hänga allt ­oftare i Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm och det hände till och med att hon höll gudstjänst ibland. – Jag trivdes bra. Det var en stark sammanhållning och det blev lite av en community. Samtidigt är jag en stor individualist som trivs med att göra saker själv. Därför kände jag att det här med en församling kan bli lite kvävande, säger Petra. TROTS ATT PETRA kunde känna sig lite instängd i för-

samlingen fortsatte hennes religiösa sökande. Under en period var hon hos Mariasystrarna och levde klosterliv. – Det finns något tilltalande med klosterlivet. Nunnorna har alla sin uppgift, och efter att ha tillbringat en tid där kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter, konstaterar Petra. Samtidigt är hon en rastlös själ. Och även om hon letade tyckte hon inte att hon hittade Jesus. – Jag skulle väldigt gärna vilja kalla mig själv troende. Vem vill inte det? Men tyvärr, jag kan inte räkna mig själv som troende i dag. Petra säger att, trots att hon ägnat år åt att leta efter Gud, är det närmaste en religiös upplevelse hon någonsin haft när hon blev mamma för åtta år sedan. – Att bli mamma blev min räddning. Det har haft en enorm effekt på mig. Jag blev förvånad över hur jag reagerade när jag fick barn. Jag blev biologistisk,

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 20

2020-09-10 10:29

”Det känns som om vad som helst kan hända nu”, säger Petra Mede.

kände så starkt att jag ville vara nära min dotter, och så känner jag fortfarande. Det var känslor som jag inte kunde föreställa mig, säger Petra allvarligt. Hon beskriver sig som en individualist. Säger att hon odlar ett utanförskap, och att hon är en person som frivilligt ställer sig utanför olika sammanhang. Samtidigt tär coronasituationen även på henne, eftersom den begränsar allas möjligheter till socialt umgänge. Det där umgänget vi själva väljer och som ger oss ny energi och nya influenser. – Jag har både ett enormt behov av sociala kontakter och ett starkt behov av att få vara ensam. Visst har jag några nära vänner som jag känt sedan jag var barn, men i övrigt är det mest bekanta och vänner som byts ut med jämna mellanrum, säger Petra. PETRA MEDE GILLAR att träffa nya människor och se-

dan hon fyllde 50 i våras har något hänt inom henne. Det är som om tiden har blivit mer värdefull. – Det känns som om vad som helst kan hända nu. Kanske utbildar jag mig till något nytt? Kanske börjar jag jobba med barn? Det är en lust som växt fram de senaste åren. Jag skulle kunna tänka mig att jobba på

Skam och högmod i Sävedalen Petra Mede Norstedts

fritids, eftersom jag fortfarande känner mig så nära den åldern, funderar Petra. Hon är fortfarande en late bloomer. Men i dag är 50 det nya 30, och när Petra tittar tillbaka på hur hennes egen mamma var när hon var mellan 50 och 60 minns hon att mamma ”gjorde massor”. – På något sätt är det som om jag, nu när jag blivit äldre, kan göra vad jag vill. Jag kan till exempel tillbringa långa perioder i Frankrike, något som jag alltid velat göra. När vi ses har tusentals svenskar förlorat sina jobb på grund av viruspandemin. Petra är inte ensam om att gå i nystartartankar. Visserligen har hon precis släppt en bok och visserligen har hon kontrakt på att spela in en fjärde säsong av Bonusfamiljen. Samtidigt har inspelningsstarten skjutits upp. – Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra den närmaste tiden. Jag har blivit med trädgård, så nu ska jag börja lära mig lite om trädgårdsarbete. Salladen är uppäten. Petra börjar packa ihop klädombytena i olika påsar. Det är dags att hämta dottern på fritids. Och vem vet, kanske blir det just på fritids vi får se Petra Mede i framtiden.l HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 21

21

2020-09-10 10:29

SPANING

Naturens roll i kristider – hett ämne för forskare »När »  alla gamla invanda sätt att umgås försvann, och många samtidigt började jobba hemifrån, blev naturen vårt vardagsrum. Det gav nya utmaningar till de som sköter våra små och stora grönytor, men sam­ tidigt hoppas många på ett större intresse för miljö och natur. Nu vill forskarna ta reda på varför naturen blir så viktig i en kris. Det märktes redan under våren att det skulle bli en speciell tid. När många arbetsplatser och skolor ställ­ de om till distansarbete och klasser online, började svenskarna plötsligt röra sig utomhus som aldrig förr. Att promenera i naturen blev ett sätt att umgås och koppla av, när mycket annat inte var möjligt. TILL SLUT BLEV det nästan trångt även i skogen. Flera

”

naturreservat och nationalparker kunde rapportera en ökning av antalet besökare med upp till 75 procent. I Tyresta nationalpark söder om Stockholm, som i vanliga fall har upp emot 400 000 besökare om året, var alla besökare inte bara en positiv upplevelse.

tt ökat tryck på naturområden E kan leda till en större påverkan än de klarar av. Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi

22

– Det blir otroligt mycket mer avfall och det är ofta fullt på parkeringarna. Vi försöker hänvisa till andra ingångar till parken, men det har hänt att folk parkerar på trottoarer, i bussens vändslinga och till och med i våra planteringar. Trycket på ved har också ökat. På de öppna eldplatserna försöker vi fylla på

med ved för att folk inte ska få för sig att ta ved från skogen, vilket inte är tillåtet. Vi hinner inte riktigt med, berättade nationalparkschefen Jonas Ekstrand för Natursidan.se. I Huddinge kommun utanför Stockholm gick man till och med ut med en guide till de minst populära utflyktsmålen i kommunen – trots att här finns stora ytor naturreservat och grönområden blev det helt enkelt för trångt på de mest besöka platserna. Men faktum är att alla faktiskt får plats, om man bara sprider ut sig och visar lite hänsyn. Och fördelar­ na med de nya friluftsvanorna är många. Och nu vill man vid Göteborgs universitet under­ söka dels hur coronapandemin ändrade människors friluftsvanor, men även i förlängningen försöka få en bättre bild av vilken roll naturen spelar för människor i kristider. − Det finns indikationer på ett kraftigt ökande in­

HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 22

2020-09-10 10:33

Forskning ­visar att naturen kan vara bra för både fysisk och psykisk hälsa. Foto: WELCOMIA/ GETTY IMAGES

tresse för natur och friluftsluftsliv, en situation vi inte befunnit oss i tidigare och som flera medier också har rapporterat om. Det är på många sätt positivt, men är samtidig en utmaning eftersom ett ökat tryck på naturområden kan leda till en större påverkan än de klarar av, säger Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi och ansvarig för studien. TIDIGARE FORSKNING HAR pekat på att friluftsliv kan

vara bra för såväl den fysiska som mentala hälsan. I en tid av isolering och social distans är det därför intres­ sant att se på hur naturen kan erbjuda en möjlighet att lämna hemmet för att få energi och återhämta sig. Det kan också handla om att använda naturen som ett sätt att socialisera utan att vara rädd för att bli smittad. − Resultatet från studien kommer förhoppningsvis visa på betydelsen av friluftslivet för oss alla, samt naturens roll under en kris. Dessutom kan kunskapen

75 procent

»» Så mycket

kan antalet besökare i Tyresta nationalpark ha ökat i år jämfört med i fjol, enligt preliminär besöksstatistik. Källa: Natursidan.se

vara med till att öka förståelsen för hur förvaltning av naturområden behöver anpassas till de utmaningar som ett ökat besökstryck innebär. Detta gäller såväl skyddade områden som natur­ reservat och nationalparker, men även offentliga gröna områden och stadsparker. Mer långsiktigt kommer resultaten från studien också att bidra till forskning för bättre planering av våra friluftsområ­ den samt transport, folkhälsa och tillgång till natur. − Det här är en situation vi inte befunnit oss i tidiga­re och det är därför extra viktigt att ha koll på nya utvecklingar, speciellt de som händer plötsligt och går fort. Kan vi dessutom peka på betydelsen av friluftslivet och naturen, då kanske båda kan kom­ ma få en större roll i framtiden, framför allt inom den kommunala fysiska planeringen, säger Andreas Skriver Hansen.

Källa: Forskning.se HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 23

23

2020-09-10 10:33

5

BOKTIPSET

HISTORIER OM LIVET OCH DÖDEN

Dödenboken Pia Stalfelt Rabén & Sjögren

»En »  rolig och allvarlig bok som kom redan för 20 år sedan, och som sedan dess blivit avstamp till otaliga fantastiska samtal med både små och stora. Det är djupt tänkvärt och ibland dråpligt på ­samma gång. Med fina bilder och en nyfikenhet på hur olika människor i olika kulturer och tider faktiskt kan tänka och har tänkt kring döden, möter författaren det faktum att allt som lever förr eller senare faktiskt kommer att dö med en fakta, fabulering och medkänsla. De stora frågorna tas på allvar: Vem kan dö? Vad händer när någon dött? Var hamnar man sedan?

Både unga och gamla har funderingar. En bra bok kan sätta ord på våra tankar. I de här historierna är döden inte slutet, utan början på ­något annat. Ibland om och om igen. Text: Sara Grant

Adjö herr Muffin Ulf Nilsson & Anna-Clara Tidholm Bonnier Carlsen

Liv efter liv Kate Atkinsson Massolit förlag

»Lilla »  Ursula föds en februaridag 1910. Snön ligger tjock och läkaren hinner inte i tid. Ursula dör med navelsträngen om halsen. Men hon får en chans till. I det här livet hinner doktorn fram och hon över­ lever – bara för att kvävas av husets katt några dagar senare. Så får hon en chans till. Och lever lite längre, innan hon drunknar. Men det blir ett liv till, lite längre än det förra. Så fortsätter det, i en vindlande historia genom 1900-talets England, där Ursula får leva liv efter liv och hinner se mer och mer för varje gång.

Den stora skilsmässan C. S. Lewis Libris förlag

»En »  buss med en brokig skara resenärer är på väg från helvetet till himlen, och alla har de hamnat här i olika stadier av det jordiska livet. C.S Lewis bok kom ut första gången 1946, och på ett sätt som är typiskt för honom försöker han reda ut frågan om livet efter detta med liknelser, humor och allvar i en väldig blandning när passagerarna försöker reda upp sina frågeställningar och problem. Vem får följa med på resan? Vem vill följa med? Och vad händer när de kommer fram?

24

VISSTE DU ATT…

»» ... Adjö herr Muffin har översatts till arabiska, kore­ anska, japan­ ska, turkiska, polska och tyska – bland annat.

»Den »  belönades med Augustpriset när den kom ut 2002, och den här boken måste redan räknas till en klassiker bland svenska bilderböcker. Marsvi­ net herr Muffin tänker tillbaka på sitt liv. En gång kunde han bära hur många gurkor som helst, men nu är han trött och grå. Ändå har han haft det bra, vilket han också gör en lista över. Men en onsdag får han ont i magen. Berättelsen om hur det kan vara när ett älskat ­marsvin dör har hjälpt många barn att sätta ord på tankar kring sorg, saknad och det stora slutet.

De sju morden på Evelyn Hardcastle Stuart Turton Modernista förlag

»På »  godset Blackheath har tiden hakat upp sig. Släk­ ten Hardcastle samlas till maskeradbal, men kvällen slutar med att dottern Evelyn, nyss hemkommen från Frankrike, mördas. Det är bara det att festkväl­ len upprepar sig, och Evelyn går samma våldsamma öde till mötes gång på gång. Enda sättet att bryta cirkeln är att lösa mordmysteriet. Men hur ska det lyckas, när berättaren Aiden Bishop varje dag föds in i en ny festdeltagares kropp. Vem vill hålla kvar honom i tiden?

HÖSTEN 2020

24_Boktipset_Hösten 2020.indd 24

2020-09-10 10:05

ORDET

PETRICHOR »» Det doftar alldeles särskilt om

regn på sommaren, och doften har ett namn: petrichor. Hemligheten heter geosmin (från grekiskans geo, jord, och osme, doft). Det är ett flyktigt organiskt ämne som produceras av jordbakterier, och i sommarregnet släpper dessutom alla växter ifrån sig aerosoler, doftpartiklar. Är det varmt ute blir doften extra stark, dels för att många växter blommar och dels för att doft sprids lättare i varm luft. Foto: ARTMARIE/GETTY IMAGES

HÖSTEN 2020

25_Ordet Petrichor_Hösten 2020.indd 25

25

2020-09-10 10:10

HÅLLBARHET

DOWN Att jaga pengar och materiell standard skapade bara stress och tomhet. Per och Therese Appelqvist hoppade av ekorrhjulet och valde mer tid i stället. Med coronakrisen har ännu fler insett att det går att byta spår.

»Hoppa »  av ekorrhjulet kan man göra av flera skäl: stress och omsorg om miljön är de vanligaste. Allt fler lockas av downshifting, eller frivillig enkelhet: att jobba mindre och sänka sina behov och utgifter – i stället för att sträva efter högre lön i jakt på ökad materiell status. Ett ständigt behov av mer pengar skapar inte bara stress, det belastar också jordklotet mer. Tricket är växla pengar mot livskvalitet, som Per och Therese Appelqvist. De valde att lämna storstaden och flytta till den gotländska landsbygden, där de nu driver Ekegården på Sudret med restaurang och boende. – Om jag tjänar 60 000 i månaden ser jag till att leva efter det. Nu tjänar jag 15 000, men lever ett mycket rikare liv på många plan. Jag kan i högre grad styra över min egen tid, känner mig inte jagad. Jag har aldrig känt mig så fri, säger Per. Att flytta till Gotland kan låta som ett lyxliv för en fastlänning som besöker ön på sommaren. Men att klara försörjningen resten av året är en utmaning för många bofasta. Det gäller att ha många 26

– frivillig enkelhet för plånbok, miljö och själ

SHIFTING

Therese och Per Appelqvist hyser konfirmationsläger på Ekegården på Gotland. Foto: MATS KARLSSON

järn i elden om man inte har en anställning i Visby. Men ändå är det mindre stress, tycker Per och Therese Appelqvist. Gården från 1800-talet som de köpte hade 1962 byggts ut för konfirmationsläger i EFS regi, men underhållet var eftersatt. – Det tar en faslig massa tid med allt som ska göras, men det är något helt annat än i staden. Det är en annan slags stress än om du har ett jobb i näringslivet med kommersiella krav på budgetar och vinsthemtagning, säger Per. När de träffades 2010 var både Per och Therese mitt uppe i karriären, han vd på ett bemanningsföretag och hon ledarskapskonsult. Tillsammans startade de ett eget företag med ledarskapscoaching. Men vad de saknade var en djupare mening, att bidra till att skapa sammanhang för andra människor – inte bara se vinsten nästa kvartal. På Ekegården har de fortsatt att hysa konfirmationsläger. – Höjdpunkten på året är när ungdomar och präster kommer hit. Det ger en meningsfullhet, det betyder något för framtiden. Vi mådde bra ända in i själen när vi upptäckte ett sammanhang där vi inte tjänar stora pengar, utan fann andra värden.

PER OCH THERESE Appelqvist är inte ensamma. Det finns två trender som hakar i varandra. Den ena är att växla ned av individuella skäl, som stress, utbrändhet eller ”bara” kampen att få ihop livspusslet med karriär och familjeliv. Den andra är att jobba för en

omställning av samhället där tillväxt inte är målet, utan ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. – Många tänker att de ska flytta till större och flottare bostad hela tiden. Men alltfler börjar ifråga­sätta vår livsstil – särskilt i samband med coronakrisen tänker många att saker kanske kan göras på annat sätt, säger Denice Fallsdalen, före detta ekonomisk rådgivare som driver bloggen Plånboks­smart. När Denice Fallsdalen blev utbränd 2015 beslöt familjen att hoppa av ekorrhjulet. De flyttade från Stockholm till Nyköping och hon bytte jobb till löneadministratör. Som bloggare ger hon helt andra ekonomiska råd än på banken. Många undrar ”kan man verkligen göra såhär?” – bryta mot normen om ständig tillväxt och mer pengar. Men att downshifta betyder inte att allt måste förändras över en natt. Att bryta slentrian behöver inte vara svårt om man tar det steg för steg. – Utgår man från att behålla det man har i dag kör man fast direkt. Många frågar hur man ska kunna gå ned till deltid om man har en dyr bostad och det kostar att pendla. Men om man byter till ett billigare boende, kan odla mer själv, slipper städhjälp och kanske klarar sig med en bil i stället för två finns mycket att spara, säger Denice Fallsdalen. DOWNSHIFTING ÄR INTE en ny grön våg, även om miljön är ett viktigt skäl för många som ställer om. Inte heller handlar det bara om

HÖSTEN 2020

26-27_Hållbarhet Downshifting_Hösten 2020.indd 26

2020-09-10 10:35

matvanor, de äter ensidigt och köper i stunden utan att tänka framåt. Om kylskåpet ofta är ganska fullt, men det känns som att man inte har något hemma är det en ögonöppnare om att man lägger pengarna fel. HUR SKA MAN då börja kapa ned på

onödiga utgifter och ställa om? Denice Fallsdalen tipsar om en hushållsbudget, som hjälper en att se var de stora kostnaderna ligger. Det ger en ekonomisk ram där det man kan avvara har strukits, som onödigt dyra abonnemang, för dyra försäkringar eller för höga elkostnader. Hanna Olvenmark tipsar om matlådor, veckomenyer och köplistor, som alla minskar både kostnaden och svinnet, och som kan hjälpa oss välja bra råvaror: – Vi behöver verkligen fundera på vad vi behöver i våra liv. Det är lätt att ryckas med av bloggar där det ska vara så lyxigt hela tiden och som visar upp ”guldkant” – varje dag! Vill vi äta billigare ska vi inte välja falukorven för 30 kronor, utan billiga råvaror som vi äter för lite av, påpekar hon. Råvaror som är bra för hälsan och planeten är ofta också bra för plånboken: baljväxter, spannmål, grönt, rotfrukter. Kött är okej, men inte för ofta. Allt detta kräver planering, vilket inte låter särskilt inspirerande. – Det var min största fördom, det lät så tråkigt att planera. Men om jag har en tydlig ram så vet jag vad jag kan kosta på mig. Då kan jag njuta utan att det kommer surt efter, säger Denice Fallsdalen.

Per Appelqvist lämnade vd-jobbet och startade restaurang och boende på Gotland. Foto: MATS KARLSSON

”

eller de som gör billiga kläder i tredje världen. Därför gäller det att inte bara ersätta en vara med en billigare av samma sort, förklarar Hanna Olvenmark, dietist och författare av boken Portionen under tian med uppföljare. Att köpa kött för 15 kronor kilot är inte rimligt, påpekar hon. Lockpriser lär oss att gå in i en nedåtgående spiral där vi köper fel saker. De flesta av oss är extremt omedvetna om vad vi lägger pengar på, anser Hanna Olvenmark. – Jag har träffat så många människor med dåliga och dyra

Denice Fallsdalen

självhushållning utan även lokal samverkan, att bygga nätverk för till exempel samåkning eller samodling. Allt detta kan lika gärna göras i staden, även om många omställare föredrar det lugnare livstempot på landet. Om en del av vårt välstånd bygger på att andra tvingas göra uppoffringar blir det svårt att nå ett mål som miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. Även den som downshiftar genom att bara köpa det billigaste riskerar att bidra till ökade klyftor. Någon betalar alltid priset för de billigaste varorna, exempelvis svenska bönder pressade av livsmedelskedjor

an måste ha ett par rosa glasögon M i fickan. Omställningen har tagit mycket Per Appelqvist längre tid än jag trodde.

26-27_Hållbarhet Downshifting_Hösten 2020.indd 27

ATT LÄMNA EKORRHJULET och börja vänja sig vid att spara i stället för att slösa kan låta präktigt, men samtidigt riskabelt – att kasta sig ut i det okända. Det kan också innebära en massa jobb. Man får inte vara rädd att misslyckas, påpekar Per Appelqvist: – Man måste ha ett par rosa glasögon i fickan. Omställningen har tagit mycket längre tid än jag trodde, fem år nu, och vi blir aldrig klara. Men det är det värt, när jag går ut på morgonen, tänder en eld och tar en kopp kaffe.

Mats Karlsson HÖSTEN 2020

27

2020-09-10 10:35

LIVSHISTORIEN VEM? Charbel Gabro, 38, ­f öreläsare som skakar om för att nå in:

En del bryter ihop – men jag har med mig servetter Han kunde ha varit död. I stället har Charbel Gabro blivit en hyllad och eftertraktad talare. Men helst vill han hjälpa ­andra att ta fram sina berättelser för att kunna gå vidare. I gränslandet kring brytpunkterna föds något nytt. Text: Mats Karlsson

”

»Hans »  väg från den lilla byn i Syrien till Norrköping har varken varit given eller enkel. Tvärtom. Charbel Gabro har berättat om den i snart 15 år, privat, i kyrkan och på scener landet runt. Det är det ena benet som han står på, att hjälpa svenskar och invandrare att förstå varandra bättre. Det andra är att hjälpa ungdo­ mar som riskerar att hamna snett. Som han var på god väg att göra. Det är det han brinner mest för, att samtala snarare än tala. – Jag är trött på min berättelse, säger Charbel Gabro. När Charbel Gabro talar inför publik, ofta övervägande svensk, är hans budskap enkelt: Att vi alla är här tillsammans, att vi behöver

förstå varandra om integrationen ska fungera. Men att göra det är så oerhört mycket lättare sagt än gjort. Som tack för att Sverige ställde upp för honom och hans familj när de kom hit för 30 år sedan vill han ge något tillbaka. Hans metod är att grabba tag i publiken och skaka om var och en. – Jag är ganska rå, och talar utan filter. Det skrämmer folk, fram­ för allt de som inte har kontakt med sig själva. De tycker att jag är obekväm. OM HAN UPPLEVS som provoce­

rande är det för att han samtidig utmanar sig själv, förklarar han. Hämtade han inte orden och

ag är ganska rå, och talar utan filter. Det J skrämmer folk, framför allt de som inte har kontakt med sig själva.

28

känslorna djupt inifrån skulle det inte fungera. Det är något som en svensk publik sällan är van vid, det känslosamma och bitvis poetiskt avskalade utspelet. Som trycker på ömma punkter. Och så lappen! – Utan den hade jag inte suttit här och blivit intervjuad, utan den hade jag inte belönats med priser och blivit känd, säger Charbel. Lappen! På varje stol ligger det en. Men inte lika många pennor, de måste åhörarna samsas om och dela på. På lappen ska de skriva de tre saker som betyder mest för dem i livet. Barnen, kärleken, jobbet, vad det kan vara. Sedan ber han dem att vandra omkring i lokalen som vanligt, sedan blunda och kasta bort den. Han ber publiken sätta sig ned på golvet, intill andra som de inte känner. I skydd mellan stols­ raderna. En ytterst förenklad bild

»

HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 28

2020-09-10 10:40

Charbel Gabro vägrar stå på scen bara för kickarnas skull. Om budskapet inte rotas i någon annan har han bara ersatt ett missbruk med ett annat, menar han.

HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 29

29

2020-09-10 10:41

LIVSHISTORIEN av livet på flykt och vad det inne­ bär att tvingas lämna sitt hemland. – En del bryter ihop. Men jag har med mig servetter och säger att det är okej. Tänk om vi hade fått en servett när vi kom till Sve­ rige? Vi fick mycket annat: hjälp från samhället och myndigheter, från snälla människor. Men det var få som frågade hur vi mådde. CHARBEL GABRO VÄXTE upp i en liten by i Syrien, med föräldrarna, mor- och farföräldrarna och sex syskon: en storebror och fem syst­ rar. Näst yngst av dem är Charbel, som bara var fyra år när familjen tvingades lämna sin by och fara längre bort än han ens kunde föreställa sig. Han minns sista dagen i Syrien, hur hela byn hade samlats. Alla tog farväl, ingen visste om de skulle ses igen. – Jag kunde känna sorgen i luften men var för liten för att förstå. Vi satte oss i bilen och jag såg människorna bli mindre och mindre och mindre – sedan var vi i Sverige. Vi landade som blinda änglar, klev ur flyget och de kom med en stol på hjul. De satte min mamma i den och jag fick sitta i hennes knä. Jag minns min mam­ mas skratt. PÅ GRUND AV corona har Charbel

tvingats att lägga sina framträdan­ den för organisationer, myndig­ heter och företag på is. I stället fokuserar han på enskilda samtal. Charbel startade för tre år sedan en ideell organisation, Samtals­ ringen. Där möter han unga killar mellan 15 och 21, varje vecka. Från början gjorde han det inte alls professionellt, men har utvecklat det till en samtalsmodell. Grunden är densamma som på scen, att få den som lyssnar att tänka till. Men det handlar om att ställa frågor, inte leverera en föreställning. Ofta är det frågor som de unga aldrig vågat ställa sig själva. Enkla att formulera men svåra att besva­ ra: Vem är jag? Vem vill jag vara? Vad saknar jag? – Jag vill hjälpa dem att komma närmare sina hjärtan. Jag försöker tänka på vilka frågor jag hade be­

30

Charbel ­Gabro vann Stora Talarpriset i fjol.

”

”Scenen har ­blivit min psykolog och förändrat mig”, säger Charbel Gabro.

Vi landade som blinda änglar, klev ur flyget och de kom med en stol på hjul. De satte min mamma i den och jag fick sitta i hennes knä. hövt få när jag var ung. Jag frågade en kille vad han saknade. Han sva­ rade: ”Att umgås med min pappa. Han har inte varit där i mitt liv.” Och så insåg han att han hatade sin pappa. Det var en befrielse för honom, det var helande. HADE INTE CHARBELS familj rest till Sverige skulle hans mamma inte ha varit vid liv i dag. Hon drabba­ des av en stroke, men där de bodde var det omöjligt att få rätt vård. Ett halvår senare for familjen till Sverige. Kontrasten till byn kunde inte vara större. Familjen fick bo hos en farbror, dit en mängd släktingar kom för att vara med dem – det

blev som ”rena flyktingförlägg­ ningen”. Efter någon månad fick de dock en egen lägenhet. I Syrien var tryggheten famil­ jen och släkten med flera hundra ­kusiner och mer avlägsna ”kusi­ ner”. I Sverige fanns tryggheten i myndigheter och försäkrings­ system. – Svenskar är individualister, har inte lojaliteten till gruppen. Ni är inte tvingade, men det är jag. Men lika mycket som familjen och släkten är en trygghet, så styr och begränsar den. Att växa upp i en gruppcentrerad livsstil och komma till Sverige är en gigantisk kulturkrock, säger Charbel. Klyftan mellan livet i Syrien och

HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 30

2020-09-10 10:41

en god person och försöka hjälpa andra, säger han.

i det nya landet gjorde Charbel osäker. Han förstod inte och hamnade i utanförskap. Som tur var fanns fotbollen, som räddade honom. Utan den hade han inte varit vid liv, tror han. – Då hade jag knarkat. Men som tur är började jag aldrig använda droger: Jag har inte ens rökt en cigg, jag hade fotbollen. FÖRÄLDRARNA VISSTE ALDRIG hur dåligt han mådde, de var upptagna med sitt kaos. Charbel vände sig till fotbollen och den blev hans liv, på gott och ont. Han fick kompi­ sar, han fick något vettigt att göra. Men ändå kände han sig samtidigt utanför. Han ville vara som de svenska kompisarna i laget. – Jag hade mycket ilska i mig. Jag var alltid arg, ofta nojig. Men i det fanns mycket sorg, över mam­ mas sjukdom och flykten. Inuti kände han tomhet. Där

fanns ett stort hål, ett sådant som en del fyller med alkohol, andra med droger, sex eller något annat. För Charbel blev det spel. En baksida i fotbollsvärlden var att det alltid fanns spel med, man tippade, man slog vad. När Char­ bel var i 20-årsåldern började han driva spelbutik. – Det var som att ställa tänd­ vätska och tändare intill en bomb, säger han. Charbel fastnade i spelmiss­ bruk. Som tur var hade han egna pengar tack vare butiken, och slapp hamna i klorna på fel perso­ ner. I tre år var han fast. Räddningen kom när Charbel blev frälst och fick en andra chans. Det har inte gett honom alla svar. Frälsning är ingen genväg till lyckan, men ger ett nytt förhåll­ ningssätt till livet, högre makter, sig själv och medmänniskorna. – Jag bestämde mig för att vara

KORT OM...

Charbel Gabro Ålder: 38 år. Yrke: Före­ läsare och inspiratör. Bor: Norr­ köping. Familj: Sex syskon, 15 syskonbarn, två föräldrar. Aktuell: Med sina föreläs­ ningar om integration och samtals­ grupper för unga killar.

CHARBEL BÖRJADE LÄSA teologi och han gick i bibelskola, levde flera år på nästan ingenting. Med den känsla av rotlöshet som han burit på ville han göra något för ungdo­ mar med liknande bakgrund. Han jobbade tre år som fältassistent. Samtidigt pratade han i tio år inom kyrkan om sina upplevelser – ”en ökenvandring” – bearbetade sig själv och skrev mycket. Sakta byggde han upp ett självförtroen­ de och fann till sist mod att möta en större publik. Nu har det varit hans jobb i fem år. Charbel Gabro blev inte läkare, som föräldrarna ville. Men när han 2018 vann priset Årets talare, i ka­ tegorin Genombrottet – och sedan Stora Talarpriset i fjol – acceptera­ de de hans val. Han är fri, han går sin egen väg. – Scenen har blivit min psykolog och förändrat mig. Jag vill visa att det går, men du måste jobba stenhårt. Att föreläsa om utanförskap, integration och jämställdhet blev Charbels sätt att tacka för att Sverige ställt upp. Han vill ge fler chansen, hjälpa svenskar och invandrare på var sin sida om kultur­krockarna att förstå varandra. Förr var det kyrkan och präs­ terna som hade sanningarna. I dag har inspiratörerna och talarna er­ satt prästerskapet, anser Charbel. Men han vill inte vara en positivi­ tetskonsult som säljer ett ”Yes!”, han vill så ett tvivel, få lyssnaren att sänka sin gard och sätta ord på sina känslor. – Om det inte landar i en person blir det här bara en kick, om bud­ skapet inte rotas i någon annan ersätter man bara ett missbruk med ett annat. EN DAG EFTER en föreläsning kom en kille fram till Charbel. En snygg kille, som uttryckte sig vårdat. Han sade: ”Jag var tuff, jag hade stor jacka, jag sålde knark. Så kom det en kille till skolan och berätta­ de om sitt liv, han hette Charbel. Jag tänkte: jag måste förändra mitt liv.”l HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 31

31

2020-09-10 10:41

SYMBOLEN Det här kyrkskeppet hänger i Rönnängs kyrka i Tjörn. Foto: PICASA

Vad gör skeppet i kyrkan? »En »  modell av ett segelfartyg som hänger i taket är inte ett ovanligt inslag i svenska kyrkor, särskilt de som ligger nära kusten. De kallas för votivskepp eller kyrkoskepp, och förekom redan på 1500-talet. 32

Votiv kommer av votum, som betyder infriande. Sjömän som var tacksamma för att ha överlevt ett skeppsbrott eller strapatsrik resa skänkte en fartygsmodell till kyrkan som tack för att

Gud infriat sitt löfte om beskydd. Skeppets symbolik kan dock vara viktig även för landkrabbor. Ofta används det som en ingång till berättelsen i Bibeln om hur Jesus stillar en storm när lärjungarna ligger skräckslagna i båten, en påminnelse om hur vi kan få lugn även när livet stormar.

VISSTE DU ATT...

»» ... en votiv­

gåva ges med bön om bistånd eller som tack, och kan vara av många slag?

HÖSTEN 2020

32_Symbolen kyrkskeppet_Hösten 2020.indd 32

2020-09-10 10:14