!
SIXTEN EDLUND BÖRJADE SOM KYRKVÄRD 1974
tema
Julen i Betlehem En förbrödning mellan kristna och muslimer
MATTIAS KLUM:
”Det gör ont att se förstörelsen. Men det vackra, det fantastiska, fyller på hjärtat varje dag.”
Att bära oro och finna lugn
Frid mitt allt
Det är något särskilt med advent. Mörkret, som lagt sig tidigare dag för dag hela hösten skingras med ljusen vi tänder i våra hem och kyrkor. Dofterna, tonerna, smakerna bär en speciell känsla av förväntan. Året första klunk av julmust och den första ljuvliga tuggan på en nybakt lussebulle fyller mig med både minnen och längtan. Vi sjunger om hopp. Vi väntar på ljuset, på julen och på honom som kallas fridsfursten. Vi väntar på Kristus.
De flesta av oss är mitt i olika förberedelse som innehåller allt från att få igång ljusslingor, göra alla inköp och dessutom planera själva julfirandet (som helst ska ske enligt en viss ordning och tradition i respektive hushåll inom släkten) till julbak och klappjakt. Tack och lov är tiden med så kallade nissebrev förbi i vårt hem. Ni som vet, vet vad jag menar! Roligt för små barn, ett smått hysteriskt påfund för alla stressade föräldrar som har nog ändå med allt som ska göras, fixas och kännas under advent. Denna härliga, heliga och hektiska tid, med ett enda mål: frid.
I adventstid påminns vi om att Gud kommer till oss. Inte med buller och bång, utan i det lilla, det stilla.
FRID SOM VI skriver en hel del om i denna tidning är ju ett stort ord som det går att lägga in mycket i. Jag tänker att det inte är detsamma som tystnad. Det är inte frånvaron av ljud eller aktivitet. Frid är något djupare. Det är en vila i hjärtat, en trygghet som inte beror på om allt är perfekt omkring oss. Frid är rotad i Guds närvaro som bär genom allt som kan storma. I adventstid påminns vi om att Gud kommer till oss. Inte med buller och bång, utan i det lilla, det stilla. Ett barn i en krubba. Ett ljus i mörkret. Ett löfte om fred på jorden.
Jesus säger: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger.” (Joh 14:27) Det är en frid som inte kan köpas eller planeras fram. Den ges som gåva. Som nåd. Kanske är det just nu, när mörkret är som tätast, som vi bäst kan ta emot den. Inte genom att göra mer, utan genom att stanna upp. Andas. Be. Tända ett ljus som en handling av hopp, ett stilla rop “Låt din frid komma”. Inte som en naiv dröm utan som ett kraftfullt hopp som vår värld behöver. En tro på att ljuset är starkare än mörkret.
NU TÄNDAS SNART tusen juleljus och jag ber med orden i psalmen: “Du stjärna över Betlehem o, låt ditt milda ljus, få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus. I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid”. Amen.
Marie Edström Kyrkoherde
Innehåll
Din församling
4 Sixten Edlund om sitt liv i kyrkan
6 Resor som förändrar livet
Tema frid
9 Att bära oro och finna lugn när livet utmanar
Mötet
14 Mattias Klum använder närvaron som kompass
Övrigt
26 Innebandy
och konfirmation
28 Julen i Betlehem
30 Stillhetens hus
”Jag
gillar Metallica och Arvo Pärt”
hallå där
... Catharina Larsson, arbetsledande komminister i Arnäs församling sedan 1 augusti. Vad gillar du att göra på fritiden?
– Jag tycker om att skapa med händerna. Jag stickar, syr och broderar, på sommaren odlar jag på min kolonilott. Så vill ju fötterna röra på sig, så jag dansar linedance bl.a.
Vilken är din favoritmusik?
– Metallica, Håkan Hellström, Adele, Tomas Andersson Wij och Arvo Pärt är några som finns i mina spellistor. Allt efter humör och väder.
Har du någon användbar talang?
– Jag skriver dikter. När jag vill kan jag uttrycka mycket på liten tid och yta.
REDAKTION
Kontakta oss!
Pastoratsexpeditionen: 0660-26 64 00
Telefontider: Mån 9.00-12.00, 13.00-15.30 Tis, Tor & Fre 9.00-12.00 Mailadress: ornskoldsviks.norra. pastorat@svenskakyrkan.se Aktuell information. www.svenskakyrkan.se/ornskoldsviksnorra
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Omslagsfoto: Charlotte Nordin
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025 Distribution: Postnord
”Det är något som fattas om jag inte går dit”
Sixten Edlund började som kyrkvärd 1974. Idag är han 92 år gammal och fortfarande en flitig kyrkbesökare.
Det är gemenskapen som fått honom att stanna kvar i alla år.
◗ Jag sitter i köket hemma hos Sixten Edlund, 92 år, i Gideå. En van kyrkobesökare med erfarenhet från att såväl arbeta i kyrkan, delta i olika aktiviteter som kyrkan anordnar till att nästintill varje söndag gå på gudstjänst. Jag har några funderingar kring det här med gudstjänstliv och Sixten har lovat att försöka svara på dem. Sixten, vad är din relation till Svenska kyrkan?
– Jo, jag började som kyrkvärd 1974 och blev sedan kyrkvaktare 1976, precis som flera generationer innan mig varit.
JAG UNDRAR LITE vad han menar med kyrkvaktare, jag känner bara till ordet kyrkvaktmästare. – Jag kallar mig inte kyrkvaktmästare, för jag har inget mästarbrev, så kyrkvaktare är det. Och när jag sedan slutade som kyrkvaktare började jag som kyrkvärd igen. Men nu är jag vanlig kyrkobesökare, så länge det går förstås. Blir det alldeles för kallt till exempel så går jag inte ut. Det är lite upp till hälsan.
Om du skulle dela med dig av något minne från en gudstjänst, vad skulle det vara?
– Det är nog flera, men jag minns särskilt jag fick frågan första gången om att vara med och dela
ut nattvard. Det gjordes inte av kyrkvärd på den tiden men Fride, prästen, frågade mig. Innan dess gjorde prästen det själv eller med diakon. När jag fick frågan kändes det speciellt, det är något särskilt i mötet vid nattvarden, en kontakt. Och sedan har jag fått läsa texter på barndop också, flera stycken, och det känns fint.” Och vad skulle du säga är dina toppanledningar till att gå på gudstjänst?
– Det är nog gudstjänstgemenskapen. Även om det inte är så många besökare nuförtiden, säger Sixten och ler.
dagens tema och texter i predikan. Det är något som fattas om jag inte går dit.
JAG UNDRAR OM det är någon tid på året, någon gudstjänst som Sixten alltid brukar försöka gå på. Svaret blir julottan. Sixten berättar om hur det 1978 faktiskt var 356 stycken besökare på julottan i Gideå, hur han fick hämta stolar från andra byggnader för att alla skulle få plats och hur det då fanns en fantastisk sångare på orten som många ville lyssna på.
Sixten Edlund
– Och att få en utveckling av
– Musiken har stor betydelse för upplevelsen, berättar han och fortsätter:
– Idag är det kanske runt 40 stycken på samma högtid. Han berättar att han själv fått agera musiker också.
– På 1980talet spelade jag till exempel piano på helgmålsbön.
SIXTEN HAR MÅNGA berättelser om Gideå kyrka och gudstjänstlivet.
Vi samtalar lite kring det en stund till men när jag går därifrån är det en mening som jag särskilt tar med mig kring detta med gudstjänsten.
” Det är något som fattas om jag inte går dit.”
Maria Ebervall
Flaggstöld
i stan
◗ Natten till den 21 september har någon eller några i skydd av mörkret gjort sig besväret att hissa ner och ta med sig regnbågsflaggan från flaggstången mellan församlingshemmet och kyrkan i centrala Örnsköldsvik. Motivet är oklart. Flaggtjuven tycks inte vara bekant med det sjunde av Guds tio bud eller svensk lagstiftning, inte heller Svenska kyrkans
tydliga ställningstagande gentemot HBTQI+ och allas lika värde. Trots att effekten av detta tilltag är obefintlig har stölden polisanmälts.
–Vi vet ju inte vad det här handlar om men jag hoppas att någon som verkligen behövde en regnbågsflagga i sitt liv har fått det nu, säger kyrkoherden Marie Edström.
Hyresavtal med Korskyrkan
◗ Pastoratet har ingått ett hyresavtal med Korskyrkan i Trehörningsjö som innebär att Svenska kyrkan kan fortsätt att bedriva församlingsverksamhet på orten i bättre ändamålsenliga lokaler.
Flytten från skolans lokaler som under många år har tjänat som församlingshem har
tack
◗ Vid konserten i Arnäs kyrka till förmån för världens barn samlades det in 4 336 kr. Tack för ert stöd!
gått smidigt och vardagsverksamheten har startat i den nya lokalen.
Svenska kyrkan kommer dock fortsättningsvis fira gudstjänst i Trehörningsjö kyrka. Datum och tider för våra verksamheter och gudstjänster finns i veckoannonseringen och i vår webbkalender.
Konfirmationsglädje i Grundsunda
◗ Antalet konfirmander har ökat markant och i gruppen är det nu 11 ungdomar. Det tror vi beror på diakon Helena Näsströms
och församlingspedagog Linda Nydahls regelbundna besök på Husumskolan, där de träffar eleverna med fika och ”häng”.
Foto:
Foto: CHARLOTTE NORDIN
Livsresor som förändrar på djupet
TEXT OCH FOTO: Marina Berglund
◗ Livsresor är en satsning inom Härnösands stift som ger deltagarna möjlighet att fördjupa sin tro i en inre och yttre resa, även i förberedelser och genom uppföljning i sin hemförsamling.
Alla livsresor går till olika resmål, har ett fokus kring ideellt engagemang och delaktighet med ett innehåll som ger deltagarna fördjupade perspektiv på Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. En livsresa innebär möten med olika gemenskaper, studiebesök i varierande miljöer och kortare pilgrimsvandringar för att ge exempel på några inslag. Det har under många år riktat sig främst till ideella
Martin Luther var en man av folket som ville göra tron tillgänglig och begriplig för alla
Marina Berglund
medarbetare, nu breddar stiftet satsningen till att omfatta även församlingsanställda som har till uppgift att leda ideellt arbete i sina församlingar
Jag fick möjligheten att åka till Tyskland, där vi vandrade i Martin Luthers fotspår.
VI VAR TIO förväntansfulla resenärer som den 3 september landade i ett varmt och soligt Berlin. Där väntade en minibuss och en chaufför på oss och vi styrde mot första anhalten Eisenach, en mysig liten stad som andades Luther. Där fick vi en guidad tur av en fantastisk tjej ifrån staden. Det som grep mig starkast den första dagen var ett besök i den kyrkan där Luther predikade så att folket faktiskt förstod.
Martin Luther översatte Bibeln från latin till tyska. Nya testamentet översatte han på 11 veckor. Ofattbart snabbt! Det blev så starkt för mig att sitta där i kyrkan
och tänka på hur det måste ha känts, när orden från predikstolen plötsligt gick att förstå. Det som en gång varit obegripligt blev levande, tack vare Luthers översättning. En helt ny värld öppnade sig för människorna.
Martin Luther var en man av folket som ville göra tron tillgänglig och begriplig för alla. Han tog avstånd från avlatsbreven – de brev som gjorde det möjligt för den som hade pengar att köpa sig syndernas förlåtelse och en genväg till himlen. För Luther var det otänkbart. Jesus hade redan dött på korset för våra synder, tagit vår skuld på sig. Avlatsbreven var
St George’s Church, Eisenach.
Att få åka till Tyskland var helt fantastiskt med många möten och intryck!
inget annat än ett “hittepå” och mänskligt påfund för att samla in pengar.
Att få vandra där på de kullerstenslagda gatorna och känna historiens vingslag, att gå i Luthers fotspår, det grep tag i mig.
EN ANNAN SAK som berörde mig var när vi besökte ett kloster där
Martin Luther levde som munk i många år. Det gav mig en inblick i munkarnas hårda dagar i klostret. Likaså när vi besökte borgen i Wartburg, där Martin Luther satt instäng i ett litet rum och översatte Nya testamentet från latin till tyska.
Därefter fortsatte vi till Erfurt, Eisleben, Leipzig och avslutades i Wittenberg där Martin Luther spikade upp sina 95 teser. Alla städer hade sin charm och sin historia.
Vi avslutade alla dagar med en samling där vi fick samtala och reflektera över alla intryck vi fått under dagarna – samtal som gav otroligt mycket.
En livsresa gör att man själv får reflektera över tro och liv, men också intensivt med många steg under dagarna. Sköna skor är ett måste.
Att få åka till Tyskland var helt fantastiskt med många möten och intryck!
Kyrkovalet klart
Vill du resa?
◗ Under 2026 arrangeras följande resor –I Luthers fotspår:
◗ Tyskland - målgrupp vuxna 30-65+.
◗ Krakow, Polen - målgrupp unga vuxna mellan 18-30 år.
◗ Assisi, Italien - målgrupp för församlingsanställda med ansvar för de ideella i församlingen.
◗ Kyrkovalet i Örnsköldsviks norra pastorat är nu genomfört, och vi kan konstatera att valet har gått bra. Valnämndens mål inför årets val var att fler skulle förtidsrösta – något vi glädjande nog har lyckats uppnå. Samtidigt ser vi att det totala valdeltagandet fortfarande är lågt. Det är något vi behöver reflektera över och arbeta vidare med. Kyrkan är en viktig del av vårt lokalsamhälle, och valet är ett tillfälle för medlemmarna att påverka.
Valnämnden vill rikta ett varmt tack till alla som engagerat sig –både som kandidater, valarbetare och väljare. Tillsammans bidrar ni till en levande kyrkdemokrati.
Annica Jonsson
Valnämndens ordförande
Laddstolpar
på plats
VILL DU ÅKA PÅ EN LIVSRESA? KONTAKTA MIG.
◗ marina.e. berglund@ svenskakyrkan. se
◗ Inom Örnsköldsviks norra pastorat har vi nu påbörjat arbetet med att sätta upp laddstolpar för elbilar. Vår förhoppning är att detta ska underlätta för besökare som vill kunna ladda bilen medan de besöker kyrkan eller kyrkogården. Laddstolparna är enkelt att hitta och använda via parkeringsappen Parkster. Samtidigt ger satsningen ett litet ekonomiskt tillskott till församlingen – en winwin för både miljö och gemenskap.
Dopfunt i St George’s Churh, Eisenach.
Några av deltagarna på Livsresan.
Foto: EMMA BERKMAN/ IKON
Foto: KRISTINA KRAFT/IKON
Himlen i min famn
◗ Jag tycker att vi ska baka madeleinekakor till jul, både bokstavligt och bildligt! De är mycket goda både till glögg och lindblomste. Många tänker också på författaren Marcel Prousts beskrivningar i ”På spaning efter den tid som flytt”. Där försöker han fånga de intensiva ögonblicken av lycka och eufori som infinner sig när man upplever en doft, smak eller händelse som påminner om ett ljust minne. Ett minne som osökt gör sig påmint och befriar från tidens och tingens ordning, som låter minnet för en kort sekund återuppleva känslor förknippade med händelser av stark närvaro i livet. ”Jag var nära, jag var där” för att citera artisten Laleh i ”En stund på jorden”.
MUSIK GÖR OCKSÅ detta med oss.
Den kan skapa musikaliska madeleinekakor. Inte minst har julens musik denna förmåga. Vi har sjungit och lyssnat till särskilda
Vi möter oss själva i Jesusbarnets blick och vi sjunger sakta till barnet och till oss själva.
Dikt av Erik Hillestad
Vem har tänt den stjärnan som speglas i ditt öga?
Vem tog mörkret bort i herdars
blick din första natt?
Vem har flätat kronan av strå omkring din panna
Vem har fört tre vise till vårt stall, min kära skatt?
sånger vid våra högtider vilket ofta präglat minnen från vår barndom.
Psalmer, sånger och låtar har kommit och gått, bytts ut eller bitit sig kvar. I vårt minne står julmusiken ofta för frid och fröjd. Vi längtar efter frid och behöver fröjd i vår vardag. Och med hjälp av samma musik, samma dofter, smaker och handlingar försöker vi återskapa dessa minnen. Dessa korta ögonblick av lycka, eufori och harmoni.
tar efter friden bortom vuxenvärdens alla komplicerade måsten. Längtande efter ett enkelt “här och nu”. Då samlas vi för att lyssna till sånger och texter vi känner igen, känna doften av kryddor, smaka bröd och vin och tända ljus. Vi möts i kyrkan. De som spelar, sjunger och talar och de som lyssnar och tar emot.
I KYRKANS LIV arbetar vi året om med att skapa och återigen skapa tillfällen med stark närvaro, gemenskap och frid. Det är våra gudstjänster. Då använder vi alla minnets verktyg: sång och musik, doft, smak och handlingar.
Advents och jultiden är högtider fyllda av minnen från förr och med barnet i fokus. Både Jesusbarnet och våra egna barn. Men även vårt inre barn gör sig påmint.
Är du en av tusen små?
Är du han de väntar på?
Du mitt lilla barn
En ängel givit namn
Är du jordens dolda skatt
I DET MÖTET finns Gud med och vill skapa närvaro i ditt och mitt liv. Skapa ett nu och ett minne av ett nu som varit. Vi möter oss själva i Jesusbarnets blick och vi sjunger sakta till barnet och till oss själva, ”du är älskad, du är sedd, din plats och din stund på jorden är här, är nu”.
Sven Edsfors
Jag fått skydda denna natt?
Är det själva himlen
Som jag gungar i min famn?
Giv att dina dagar får bli till andras glädje
Giv att alla möter dig med kärlek mild och god Aldrig ska jag glömma de ord som jag fick höra
Vad som än oss händer vill de ge oss kraft och mod
tema
frid Att bära oro men finna lugn
TEXT: Linda Newnham ILLUSTRATION: Sophie Ekman
känner du igen klumpen i magen? Tankarna som rusar när du egentligen borde sova, eller den där känslan av att alltid ligga steget efter, trots att allt egentligen är under kontroll? Oro är något vi alla bär på ibland, men den kan ta sig olika uttryck.
För vissa är den en dov bakgrundston som följer med genom livet, för andra ett helt soundtrack som dominerar tillvaron.
Och när oron tar över riskerar den att stå i vägen för det vi längtar efter: frid, balans och inre lugn.
Tove Wahlund, psykolog och forskare inom oro, har tillsammans med Erik Andersson skrivit boken
Orosboken – ta hand om din oro i fem steg. Hon beskriver oro som en mental process: vi föreställer oss problem och hot som skulle kunna hända.
– Sedan pratar man om att man också känner
”Oro är en av människans superkrafter.”
Tove Wahlund, psykolog och forskare inom oro
sig orolig, det vill säga att orostankarna avspeglar sig i kroppen.
Att vi ängslas är egentligen helt naturligt, det finns till och med ett evolutionärt värde i det.
– Förmågan att föreställa sig faror innan de händer har hjälpt oss att överleva. Om jag kan tänka att marken framför mig är sank, så kan jag välja en annan väg. På samma sätt oroar vi oss för våra barn, för att de ska ramla ner från en hög sten eller frysa och bli sjuka, och så gör vi något för att skydda dem. Så genom historien har oron varit en mänsklig superkraft, säger hon.
Men medan vissa verkar kunna ta saker mer med en klackspark fastnar andra lättare i gnagande ”tänk om”-tankar. Enligt Tove beror det både på arv och miljö. Orolig läggning tycks vara genetiskt, men barn till oroliga föräldrar plockar ofta också upp mönstret och oroar sig mer själva. Även livets skiften påverkar hur mycket vi oroar oss.
– Hjärnan är som sagt en slags förutsägelsemaskin, men när förutsättningarna ändras drastiskt, som när du får barn, byter jobb, skiljer dig eller blir allvarligt sjuk blir det svårare att förutse vad som ska hända. Då
Foto: EVA LINDBLAD/ 1001BILD.SE
kan man få ett extra orospåslag.
Oro är alltså en del av livet. Men när blir den så stark att den blir ett pro blem?
– Det går inte att säga att så här många minuter oro per dag är lagom, för vi är alla olika. Men om oron gör att du får svårt att sova, har svårt att koncentrera dig eller blir utmattad kan du behöva kika på saken, säger Tove.
Oron kan också påverka dina relationer. Den kan göra dig kontrollerande: ”Har du verkligen fixat resan? Sett till att Carro får skjuts hem efter den träningen? Och dubbelkollat att räkningarna är betalda?” Eller så gör den dig passiv: ”Du får bestämma, jag vågar inte ta ansvar för vilken bil vi ska köpa. Tänk om det blir fel!” Båda ytterligheterna kan bli svåra för omgivningen.
Varför tenderar oron att växa sig ännu större och svartare just på natten?
– När vi är trötta har vi inte samma aktivitet i frontalloben, som är med och reglerar känslor. Då kan de gasa på och växa sig jättestora. Dessutom konkurrerar inte tankarna med en massa annat, scenen står så att
”Förmågan att föreställa sig faror innan de händer har hjälpt oss att överleva”, säger Tove Wahlund, psykolog och forskare inom oro.
Osäga tom, och då passar oron på att
ro kan periodvis kännas som att den äter upp en. Inte konstigt att man gärna vill bli av med den, men paradoxen är att ju mer vi försöker trycka bort den, desto mer växer den. – Du vet hur det är när man bestämmer sig för att inte tänka på choklad. Vad händer? Jo, tanken blir bara starkare. Samma sak gäller oro. Det går inte att tvinga bort orostankar, säger Tove.
Istället uppmuntrar hon till ett nyfiket förhållningssätt. Att stanna upp och fråga sig själv: Vad handlar det här om? Vad är jag rädd för? Och vad gör jag när jag blir rädd?
Tove pratar om att också försöka skilja på hjälpsam och ohjälpsam oro. Är det ett faktiskt problem som går att lösa, eller en tanke som bara snurrar runt utan slut?
– Hjälpsam oro kan fungera som en signal om att det är dags att betala sina räkningar, ringa läkaren eller ta det där samtalet med din väninna som du har skjutit upp. Ohjälpsam oro däremot är som en trasig skiva som spelar samma spår gång på gång. Då kan du
behöva öva på att skapa distans till tankarna, kanske genom att skriva, prata, be, eller helt enkelt ge sig själv tid att bara låta tankarna komma och gå.
Här möts psykologens språk och det teologiska. Att skapa distans till tankarna, att lägga ifrån sig det man inte kan bära – är det inte just det bönen ofta handlar om?
– I bönen lämnar man något utanför sig själv, i Guds händer. Man konstaterar att ”det här kan jag inte kontrollera”. Det liknar mycket av det vi psykologer pratar om när vi uppmuntrar människor att träna på att genom meditation släppa taget, säger Tove.
Ja, frågan är inte bara hur vi kan förstå vår oro, utan också var vi kan vila när den känns som tyngst. Mattias Lönnebo är präst i Gamla Uppsala församling och även militärpräst. Han möter människor i många olika livssituationer och känner väl igen oron som följeslagare.
– Oro är lite som vågorna på havet, ibland kommer det stora vågor, andra dagar är de mindre, men
”Helt fria från oro blir vi nog aldrig. Frågan är snarare hur vi kan bära den.”
Mattias Lönnebo, präst
de finns alltid där. Helt fria från oro blir vi nog aldrig. Frågan är snarare hur vi kan bära den, säger han.
För Mattias handlar mycket om gemenskap.
Att sätta ord på oron inför någon annan kan göra den mindre skrämmande.
– När vi pratar med andra får vi perspektiv. Det jag oroar mig för kanske inte är så allvarligt som det
visste du att +
◗ … själshälsa handlar om ditt emotionella, mentala och andliga välbefinnande. Att känna helhet, mening och inre lugn. Det bygger på ett helhetsperspektiv där
kropp, sinne och själ hänger samman och påverkar varandra.
Själshälsan innefattar: Emotionellt och mentalt välbefinnande: Att
hantera känslor och uppleva balans.
Andlig hälsa: Att finna mening, samhörighet och syfte i livet.
Helhetsperspektiv: Att se hela människan
kändes när jag gick runt ensam med tankarna. Där kan kyrkans sorgegrupper eller själavårdande samtal vara hjälpsamma, säger han.
Och så finns friden. Bibeln talar om den, men den är inte detsamma som att oron försvinner.
– Frid är inte en fullständig frånvaro av oro. Frid är att inte vara ensam i sin oro. För mig handlar det om gemenskap med Gud och med andra människor. Att jag får lägga mitt liv i Guds händer, och veta att jag inte bär allt själv, säger Mattias.
Tron kan också ge ett större perspektiv. När allt känns skört kan det vara en tröst att se sitt eget liv i ett större sammanhang.
– I kyrkan talar vi om ett evighetsperspektiv. Det betyder inte att vi ska bortse från problemen här och nu, eller strunta i att ta hand om planeten under förevändningen ”vad spelar det för roll, allt ska ändå brinna upp en dag”, för vi har ansvar för världen och våra relationer. Men tron på att livet inte tar slut med döden, att lidandet inte får sista ordet, kan ge en djupare frid, säger Mattias.
Ett sätt att över tid minska oro kan vara att stärka den själsliga hälsan, alltså att vårda sitt inre välbefinnande.
– På samma sätt
som sammanlänkad.
◗ God själshälsa kan ge ökad livskvalitet, stärka motståndskraften mot stress och främja inre frid.
som vi tränar vår kropp kan vi träna vår själ. Det kan handla om att fylla sitt inre med sådant som bygger upp, som litteratur, musik, relationer. Eller att träna sig i att räcka ut sin hand till medmänniskan istället för att snöa in på sig själv.
Så hur hittar man en balans mellan att ta sin oro på allvar och samtidigt vila i tillit? Även här tycks psykologin och tron mötas.
– Det är en bra fråga. Jag tror man måste anstränga sig lite, och ibland skilja på vad som är mitt ansvar och vad som tillhör den andre. Oroar du dig för ett vuxet barn kan du förstås finnas där och hjälpa till, men du kan inte bära hela personens liv. Där får du lämna över ansvaret och i bön överlåta det du inte kan kontrollera, vilket faktiskt är det mesta i tillvaron, säger Mattias med ett leende.
För Tove handlar en del av friden om att acceptera ovisshet.
– Vi människor kan föreställa oss framtiden, men vi kan inte kontrollera den hur mycket vi än försöker. Och när vi slutar brottas med det omöjliga frigörs kraft till det vi faktiskt kan göra här och nu.
Har du något medskick till oroliga själar?
– Oro är helt normalt och inget att vara rädd för, men du ska heller inte behöva genomlida livet. Har oron blivit en ständig följeslagare, så sök professionell hjälp. För det finns hjälp att få, säger Tove.
5
1steg – så kan du ge oron lite ledigt och bjuda in friden
Oro är en del av livet, men den behöver inte få styra allt. I boken Orosboken – ta hand om din oro i fem steg får du tips på hur du gör plats för lugnare tankar:
Skilj på hjälpsam och ohjälpsam oro
All oro är inte dålig. Hjälpsam oro pekar ofta på något du faktiskt kan göra något åt, till exempel oron för att pengarna inte ska räcka, vilket kan få dig att göra en budget. Eller oron för att missa en deadline, som gör att du planerar bättre. Ohjälpsam oro däremot är när samma tankar kommer tillbaka och tar energi utan att leda till någon lösning. Lär dig skilja på dessa två.
2
Lös det som går att lösa
Skriv ner problemet, gör en plan och testa en lösning. Ofta tar själva görandet mindre energi än själva grubblandet.
3
Minska kontrollerna
Att dubbelkolla mejl, resvägar eller symtom kan kännas lugnande för stunden, men effekten är kortvarig. I längden tränas hjärnan bara på att leta efter fler risker, och då växer oron istället för att minska. Prova därför att kontrollera mer sällan eller på bestämda tider.
4
Skapa distans till tankarna
Tankar är just tankar, inte sanningar. Träna på att se dem som moln som driver förbi, genom till exempel mindfulness, skrivande eller samtal.
5
Konkurrera ut oron
Fyll på med sådant som ger glädje och närvaro, som rörelse, kreativitet, natur, gemenskap. Ju mer plats du ger det som gör dig levande, desto mindre utrymme får oron.
OROSBOKEN – TA HAND OM DIN ORO I FEM STEG
Erik Andersson, Tove Wahlund Natur & Kultur
MATTIAS KLUM FOTOGRAF, FILMARE OCH KONSTNÄR
”Jag
tror på kärlek och jag tror på ljus”
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Marcus Gustafsson Efter fyrtio år med kameran som följeslagare världen över har Mattias Klum lärt sig att finna frid även i rörelsen. Närvaro är hans kompass.
kort
om
Mattias Klum
Ålder: 57 år.
Familj: Ansgar, Einar och katten
Inzaghi.
Bor: Uppsala.
Yrke: Konstnär, fotograf och filmare.
Aktuell med: Ärkebiskopens fastebok 2026: Stigminnen
◗ Det är förmiddag på Centralstationen i Stockholm. Människor rusar förbi med pappersmuggar och resväskor, tågen dånar in och ut, och mitt i strömmen kliver Mattias Klum av tåget från Uppsala. Han har just kommit hem från två intensiva veckor i Ecuador, hunnit landa en natt hemma, och i eftermiddag väntar en föreläsning på ett företagsevent. Kamerabatterierna ligger redan på laddning inför nästa uppdrag, för imorgon reser han till Irland.
Själv säger han att det är i rörelsen mellan platserna han känner sig som mest levande.
– Jag försöker vara så närvarande jag kan, var jag än befinner mig. Det är mycket tempo, men det är också en livsstil jag har valt.
Att Mattias reser mycket är knappast förvånande. Sedan 1985 har han arbetat som fotograf, filmare och konstnär med hela världen som arbetsfält. Hans
uppdrag finns sällan i Sverige. För att kunna skildra hotade ekosystem i Brasilien eller dokumentera korallreven i Indonesien krävs fysisk närvaro.
– Jag reser så lite som möjligt, men det blir ändå många resor. Projekten ligger där de behövs.
När han väl landar hemma söker han gärna stillheten.
– Jag älskar naturen. Att få komma ut, plocka svamp eller bara andas får mig att må som en prins. Och jag tänder nästan alltid ett ljus till frukosten, även om det bara är jag. Jag vill göra det fint för mig själv.
Han beskriver hur meditation och musik hjälper honom att hitta lugnet även på resande fot.
– Det kan vara några minuter av stillhet. Jag andas, fokuserar, ibland med ett mantra. Det är som att städa hjärnan. Eller så tittar jag bara ut genom ett tågfönster och ser landskap, några gäss, svanar eller rådjur. Då känner jag frid och närvaro.
”Jag
tänder nästan alltid ett ljus till frukosten, även om det bara är jag. Jag vill göra det fint för mig själv.”
NÄRVARO ÄR ETT ord som återkommer ofta under samtalet. För Klum finns det ingen skillnad mellan närvaro som fotograf och som människa.
– Det handlar om att kunna ta in något annat än sig
”Jag försöker vara
så närvarande jag kan, var jag än befinner mig.
Det är mycket tempo, men det är också en livsstil jag har valt”, säger Mattias Klum.
Mattias Klum reser så lite som möjligt, ”men det blir ändå många resor” säger han.
» själv. Om mina barn vill prata om något viktigt måste jag kunna vara hundra procent där. Som fotograf handlar det också om fullt fokus. Är jag inte närvarande blir resultatet dåligt, ibland till och med livsfarligt. Du kan inte tänka på något annat om du ligger framför en giftig orm. Då måste du vara här och nu.
HAN LER NÄR han berättar om sina två vuxna söner, 20 och 24 år.
– De har egna liv nu, men jag försöker alltid finnas där när de behöver mig.
Hur är han att leva med som partner? Han skrattar.
– Det är nog ganska lätt, men det kräver en viss flexibilitet.
I mejlsignaturen står det inte bara ”photographer” och ”filmmaker”, utan först av allt ”artist”.
– Det är avgörande, säger han.
– Den konstnärliga blicken är min drivkraft. Att fånga något, visualisera något, så att det berör. Jag tackar nej till allt som inte känns personligt. Jag går bara igång på det som har mening. Och lever både i konstvärlden och den dokumentära.
Hans bilder har publicerats i National Geographic, Geo, Vogue, Stern och The New York Times, visats på museer och klimatkonferenser världen över, från COP15 i Köpenhamn till Fotografiska i Stockholm. Oavsett format bär hans bilder en tydlig personlig ton, ofta centrerad kring ljuset, ögonblicket och närvaron i naturen.
... från Mattias till dig som vill bli bättre på naturfoto:
1 Utmana dina vanor. Bryt perspektivet, lägg dig ner på marken, byt vinkel, se världen ur en ny höjd.
2
Ge känslan en form. Ta med kameran och tolka ett ord, som längtan eller melankoli, i en bild.
3
Var närvarande. Det handlar inte om teknik, utan om att verkligen se. Ljuset, linjerna, energin i stunden.
”Vi är inte så bra som vi tror. Vi har allemansrätt, men egentligen borde det heta allemansskyldighet.”
– När jag fotograferar letar jag efter ljuset, linjerna, energin i stunden. Jag jobbar intuitivt. Ofta blir det inte den bild jag planerat, utan det som händer i verkligheten eller det jag har inom mig... Jag har inget
kontrollbehov över naturen, men däremot över min leverans. Jag kan tycka det känns märkligt att komma hem utan bilder.
KÄRLEKEN TILL NATUREN väcktes tidigt.
– Jag växte upp i Uppsala, men mina föräldrar hade en liten stuga vid en sjö utanför Ludvika. Jag var yngst av fyra syskon, en riktig sladdis, så jag lekte ofta ensam i naturen. Jag minns hur jag blev lugnad av träden, granarna, asplövens ljud. Jag gick små miniexpeditioner, lyssnade på storlommar och prasslet från kända och okända varelser, och gick verkligen igång på det. Det skapade ett inre rum av lugn som jag bär med mig än i dag.
En dag, tolv år gammal, fick han låna sin pappas kamera.
– Och han fick aldrig tillbaka den, säger han och skrattar.
– Bilderna blev mest förfärliga, men jag tänkte att det här ska jag bli bra på.
På utedasset i Dalarna låg gamla exemplar av Life och National Geographic.
– Jag satt där och jämförde mina bilder med deras och insåg att det fanns ett helt språk i ljuset.
Den beslutsamheten, och det som han själv beskriver som ett kall, följde honom. Fyrtio år senare har Mattias sedan rest över världen som fotograf och filmare. Han har följt elefanter, leoparder och bergsgorillor, men också dokumenterat skogar som brunnit, korallrev som blekts och floder som torkat ut.
– Ju mer man vet, desto mindre kan man stoppa huvudet i sanden. Det gör ont att se förstörelsen. Men det vackra, det fantastiska, fyller på hjärtat varje dag. Och utmaningarna ger mig raketbränsle. Jag ger mig inte.
HAN KALLAR SIG ”possibilist”, ett ord han lånat från forskaren Christian Azar.
– En possibilist tror på möjligheterna. Det finns mycket som går åt fel håll, men det finns hopp. Om vi väljer klokt.
Han berättar med entusiasm att det numera finns fler tigrar i Indien, fler bergsgorillor, och att vissa havssköldpaddor inte längre är hotade. Men blicken blir allvarlig.
– Sju av nio planetära gränser är överskridna. Vi måste vakna. Sverige ligger till exempel långt efter många europeiska länder vad gäller naturskydd. Spanien skyddar 30 procent av sin natur, vi bara 15. Vi är inte så bra som vi tror. Vi har allemansrätt, men egentligen borde det heta allemansskyldighet. Vi är skyldiga att ta hand om vår natur.
Många människor i världen, menar han, har tappat kontakten med naturen.
– Naturen i Sverige är snäll. Väldigt snäll faktiskt. Och det gäller bara att upptäcka det. Om man är ovan kan man börja enkelt. En filt i parken, en kopp kaffe mot en trädstam. Det är väldigt läkande och bra för kropp och själ, och det skapar närvaro.
Han berättar om möten med naturfolk i Amazonas och på Borneo, om vandringar med blåsrörsjägare i
”En possibilist tror på möjligheterna. Det finns mycket som går åt fel håll, men det finns hopp. Om vi väljer klokt”, säger Mattias Klum.
”Jag har varit nära döden många gånger. Men jag är inte rädd för döden.”
regnskogen och möten med ursprungsfolk som lever i nära samklang med naturen.
– Där är andligheten naturbaserad. Träd, lianer, djur och floder är heliga. När man hugger ner skogen förstör man inte bara naturen utan människors andliga liv. Det berör mig djupt.
MED ÅREN, SÄGER han, har tacksamheten vuxit fram genom erfarenheter och reflektion.
– Jag är tacksam varje dag. För att jag har två friska barn. För att jag får göra något meningsfullt, i en värld jag älskar. Jag är tacksam för både det vackra och det svåra. Det kommer inte gratis, men det går att öva. Och när man väl hittar den där platsen inombords, då finns den kvar.
Liksom minnena från möten med pingviner, arapapegojor och isbjörnar. Magiska ögonblick, sådana som enligt Mattias får en att förstå att världen är
större än man tror. Många expeditioner har satt sina spår, Mattias har flera gånger haft både malaria och denguefeber, blivit huggen i huvudet av kobror, jagad av elefanter, upplevt dykolyckor och varit nära att krascha med helikoptrar.
– Jag har varit nära döden många gånger. Men jag är inte rädd för döden, säger han stilla.
– Jag är rädd för att vi fattar dåliga beslut på grund av okunskap, för populism, för att vi skjuter upp att skydda vår egen framtid.
TROTS ALLT HAN upplev är det tydligt att Mattias bär på en grundläggande positiv inställning till livet, en vilja att se möjligheter även när mörkret tränger sig på. Under samtalet återkommer den där lugna tron på att saker faktiskt kan bli bättre, att människor kan förändras, att hopp är ett val.
Han pausar, ser ut på folkmyllret som rör sig förbi oss på Centralen, människor på väg någonstans med sina liv, drömmar och bekymmer. På den jord han försöker värna.
– Jag tror på kärlek och jag tror på ljus. Och jag tror att glaset är halvfullt.
Julens budskap lever i de små, heliga ögonblicken av gemenskap –också när vi möts på nya sätt.
Vad berättar för oss? julen
Julen är mer än granar och traditioner – den firar en oväntad nystart. Har du själv upplevt en vändpunkt som förändrade allt? Prästen Ulf Lindgren delar sina tankar om julens budskap.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand
När började vi fira advent och jul?
– Julen började firas av kristna först på 300-talet, och då låg fokus ofta på de vise männen. På medeltiden blev stallet och det lilla Jesusbarnet det viktigaste och därmed julnatten. Veckorna före jul var en tid av fasta och kallades advent, väntans tid. I Sverige var det först på 1900-talet som den första söndagen i advent förvandlades till en högtidsdag med trumpeter och fullsatta kyrkor.
Vad är det särskilda med julens budskap?
– Julens budskap är fullt av paradoxer. Att en ung flicka från glesbygden, inte en mäktig drottning, får uppdraget att föda det heliga. Att herdar, inte lärda män, är de första som förstår att barnet är något alldeles särskilt. Att Gud inte alls är allsmäktig utan behöver tas om hand av mänskliga händer. Julen uppmanar oss att reflektera: Har också jag en uppgift? Hur kan jag upptäcka det heliga mitt i vardagen? Hur kan jag använda mina händer och min röst för att skydda det sköra från livets grymheter?
Vad säger Bibeln under advent och jul?
– Texterna vi läser i kyrkan under advent och jul
Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.
väjer inte för livets grymhet. Vi möter kung Herodes som, driven av rädsla, låter döda hundratals små pojkar, och vi följer ett par som inte är som alla andra och som inte ens hittar ett varmt rum för att föda sitt barn. Men samtidigt handlar julen om det oväntade, att precis som ett litet frö kan bli ett stort träd eller lite jäst förvandla mjöl till ett fylligt bröd, så kan svärd smidas om till plogbillar och strid ersättas av fred. Julen beskriver hur Gud längtar efter att vara tillsammans med oss, längtar så mycket att Gud själv tar plats i ett litet barn, som behöver skyddas och värmas av oss. Bakom julens händelser finns också berättelsen om en vanlig flicka som får en ovanlig uppgift, och som vågar säga ja.
Vad kan vi ta med oss från julens budskap? – Julens budskap sträcker sig långt bortom granar och julskinka. Det viskar rakt genom rädsla och kriser att varje människa är helig, att varje människa har en uppgift, att det heliga finns mitt i vår vardag, att det finns hopp eftersom det lilla faktiskt kan påverka det mäktiga, och att förändring är möjlig även på sätt vi kanske först tror är omöjliga.
”Julens budskap sträcker sig långt bortom granar och julskinka. Det viskar rakt genom rädsla och kriser att varje människa är helig.” +
visste du att
◗ ... även i din församling kommer de kända bibeltexterna att läsas under advent och jul. Kanske blir det Luciatåg, julspel och granar. Men när du träder in i kyrkan är det mer än en mysig stund – det är en påminnelse om att livet inte alltid blir som de mäktiga vill, och att det vi ser är större än vi först anar.
KAN TRON GE OSS FRID? I gudstjänsten önskar vi varandra Guds frid.
I Bibeln står det att Gud erbjuder en frid som ”övergår allt förstånd”. Men vad innebär det i praktiken? Och hur kan en kristen tro ge oss frid i vardagen? Vi frågade tre präster.
Camilla Lif, präst:
”Fridshälsningen bekräftar att vi tillhör varandra”
◗ För Camilla Lif, präst i Katarina kyrka i Stockholm, betyder frid en slags behaglig stillhet i själen – en känsla av trygghet och acceptans inför det som inte är perfekt eller lätt.
– Jag tror att man kan känna frid även mitt i kaotiska situationer, som i orkanens mitt. För mig handlar det både om närvaron av mening och frånvaron av stress. För många är frid eftersträvansvärt, men andra föredrar drama och kan uppleva frid som ett dött tillstånd – blodfattigt, livlöst och händelselöst.
Vilken plats har frid i kyrkan och liturgin?
– En ganska stor plats, både i ord, musik, tystnad och i bön. Kompositören Arvo Pärt sa att det inte är tonerna utan mellanrummen mellan tonerna som är det viktiga. Där är också fridens lekplats. Frid finns inte bara i kyrkorummet utan bakom allt hela tiden, även om det ibland är svårt att hitta.
Varför delar vi fridshälsningen i gudstjänsten?
– Den understryker att vi alla är en del av samma
kropp. Att vi tillhör varandra behöver markeras och bekräftas, särskilt i individualistiska tider. Fridshälsningen är också en fredshandling, och i kyrkliga sammanhang hänger frid och fred ofta tätt ihop.
Vad betyder det när vi önskar grannen ”Guds frid”?
– Att vi ser en människa vi kanske inte känner, skakar hand och i bästa fall omfamnar personen. Det är en ovanlig men väldigt fin gest. För de flesta är det en glad stund, för andra kan det kännas obekvämt eftersom man inte är van.
Hur kan frid förstås teologiskt i vår tid?
– Jag tror att det innanför allt svårt finns en kärna av Guds frid inom oss. Den tanken kan ge styrka och motståndskraft i svårigheter. Frid kan också hjälpa i en värld som går så fort. Att kunna dra sig tillbaka in i friden och tänka att det som händer nu kommer att gå över, ”this too shall pass”. Har man frid i sina tankar skapar det också luft mellan intryck och slutsats. Det gör att man blir mindre reaktiv och istället låter saker landa.
TEXT: Anna Jonasson FOTO: Mikael M Johansson, Magnus Aronson
”Jag tror att det innanför allt svårt finns en kärna av Guds frid inom oss. Den tanken kan ge styrka och motståndskraft i svårigheter”, säger Camilla Lif, präst i Katarina kyrka i Stockholm.
Dominicus, präst och psykoterapeut:
”När vi är döda
är det bara
Gud kvar”
◗ Eric Dominicus är präst och psykoterapeut i sjukhuskyrkan. Han träffar patienter, anhöriga och personal som behöver någon att prata med. Vid begravningar välsignar han den döde med frid, men i samtal med döende personer använder han helst andra ord. – Frid infinner sig sällan hos människor i kris. Jag pratar hellre om vila, försoning och acceptans. Det är ord som också rymmer det som är mörkt och svårt i livet. Bibliskt associerar jag frid med fred, enhet, välgång. Men att erbjuda frid som ett koncept för någon som är döende känns påklistrat, tillrättalagt, nästan offensivt. Min uppgift är snarare att våga vara med människan i rädslan och stå ut när livet skaver eller bara är jävligt.
Kan människor i sjukdom och kris ändå känna frid?
– Ja, absolut. Ofta pendlar man mellan olika känslor. Ena stunden kan man känna tillförsikt och vara övertygad om att det finns något på andra sidan, för att en halvtimme senare drabbas av stark ångest. En svårt sjuk kvinna ville en gång att jag skulle be för att hon skulle få dö, och det gjorde vi. När jag kom tillbaka veckan därpå hade hon dött. Det fanns en slags försoning i det, att hon kände att hon hade levt sitt liv och inte ville leva längre.
Vad innebär orden ”vila i frid”?
– Vid begravningar lyser jag frid över den döde och att Guds eviga ljus må lysa över henne eller honom. Det är ett sätt att ta avsked och överlämna människan till Gud. För mig är det frid. Att vi kommer från Gud, att Gud är med oss under livet även om vi inte alltid ser eller upplever det, och att när vi dör är vi helt hos Gud.
”Unga söker en fridfull plats där de får andas ut”
◗ Maria Rengard Sivertsson, präst i universitetskyrkan i Uppsala, träffar dagligen studenter vars vardag präglas av stress och krav.
– Ordet frid används sällan av unga idag. Kanske låter det för religiöst eller kyrkligt. Men många söker i själva verket en fridfull plats, en möjlighet att få andas ut och hitta balans i livet. Att vara student är roligt, men också krävande och omtumlande. Det finns dessutom en förväntan på att det ska vara roligt, vilket inte alla klarar av.
Hur kan ni hjälpa unga att hitta frid i vardagen?
– Vi kan erbjuda samtal för att hjälpa dem möta de krav och hantera den stress de känner. Vissa kommer när det hänt något extra jobbigt i livet, andra har allmänna grubblerier kring saker de burit med sig länge eller kanske inte kan prata med kompisar om. Vi erbjuder också rum för reflektion och platser där det kan vara lättare att hitta frid. Många uppskattar Taizébönen och finner den fridfull när livet snurrar. I bönen kan man vara stilla en stund och få utlopp för sin längtan efter att stanna upp. Vi kan också erbjuda sammanhang och en gemenskap i kyrkan som kan ge mening och stöd.
Hur kan en kristen tro bidra till inre frid i vardagen?
– Gudstron kan ge trygghet och hjälpa oss att rikta blicken bortom oss själva. Bönen kan bli ett språk för att landa, och i den kan vi kanske hitta inre lugn och frid. I Universitetskyrkan är alla välkomna – oavsett tro eller livsåskådning – till samtalsgrupper, pilgrimsvandringar och andra mötesplatser som kan ge stöd på vägen.
Eric
Maria Rengard Sivertsson, präst:
Hitta frid i ett enklare liv
... Jennie Dahlén, författare, föreläsare och hållbarhetsprofil inom slow fashion. Du inspirerar genom att vårda och laga kläder – och visar hur mindre konsumtion kan bli en vinst för både klimatet och vår inre frid. hallå där
Hur såg ditt förhållande till kläder och konsumtion ut innan du gjorde en förändring i hur du konsumerade och levde?
– Jag jobbade länge med mode, ägde och köpte mycket kläder, men märkte att mängden aldrig kunde fylla hålet. Jag undrade varför jag aldrig var nöjd, fast jag hade så mycket fint. Då började processen med att rensa bort och bara behålla det jag verkligen behövde. Jag började arrangera klädbytardagar tillsammans med en kompis och märkte att det inte bara var vi som kände att vi hade för mycket. Första gången kom det 400 personer! Att jag ändrade mitt sätt att konsumera färgade av sig på allt – hur jag levde, hur och vad jag åt. Jag började skala bort mer i mitt liv som påverkade mig negativt.
Vilken skillnad har du själv märkt i ditt liv när du valde att minska konsumtionen och fokusera på att vårda det du redan hade? – Jag upptäckte att det är svårt att leva utanför
konsumtionskulturen. Den påverkar oss väldigt mycket, från sociala medier till reklam. I början var det en stress att försöka göra rätt, att känna att jag inte lever som jag lär eftersom det inte går att leva helt hållbart i vårt samhälle. Men jag har landat i att det inte behöver vara perfekt. Jag får känna mig nöjd med de bra valen: att inte överkonsumera, att laga och vårda kläder och annat. Tillfredsställelsen när jag tar hand om något överträffar ångesten över att inte kunna göra allt.
Vad tror du behövs för att en omställning ska ske?
– Jag tror att det måste börja med individerna. Vi måste vara redo att förändra oss, men det krävs också ett systemskifte som stöttar oss i vår förändring. Man kan förändra hur man lever privat, men också ta med det på sin arbetsplats och påverka sin omgivning där. Jag ser framför mig ett samhälle där mindre konsumtion skapar närmare relationer. Det blir mer som förr, med tid för möten och samtal. Man stannar och pratar, hjälper varandra, hittar tillbaka till bykänslan – oavsett var man bor. Enkelhet, gemenskap och omtanke om det vi redan har är inte bara hållbart för planeten, utan för oss människor också.
Mathilde Olofsson
”Min vision är att alla ska sänka sitt konsumtionstempo, värdera sina kläder högre och vårda och laga det som redan finns. Kläder är något vi alla använder och alla kan göra något åt”, säger Jennie Dahlén.
3 tips
... för inre ro och ett mer hållbart liv:
1 Välj bort det oviktiga. Lägg tid och pengar på det som betyder mest för dig.
2
Reflektera innan du köper nytt. Kan du laga eller låna istället? Att fråga kan också inspirera andra.
3 Gör något med händerna. Att skapa, laga eller odla stärker självkänslan och ger ett inre lugn.
3 böcker om frid
MED ÖPPEN HAND
Björn Natthiko
Lindeblad & Caroline Bankler
Bonnier Fakta
◗ Med öppen hand bär vidare arvet efter Björn Natthiko Lindeblad, vars ord har berört och inspirerat många. Genom ett varsamt urval av hans texter och föredrag väver Caroline Bankler samman en bok att återvända till när tankarna snurrar, eller när man bara vill andas en stund.
Det är en varm och stillsam bok att slå upp lite då och då, särskilt i adventstid när ljusen brinner och vi längtar efter att hinna andas. En bok som påminner oss om att frid inte är något vi hittar långt borta, utan något vi kan öva oss i varje dag.
ALLT SOM BETYDER NÅGOT
Sonja Rundgren Bokfabriken
◗ Ann-Marie lever sitt liv som en typisk duktig flicka, tills ett sjukdomsbesked vänder allt upp och ner. Med bara veckor kvar att leva ställs hon inför de stora frågorna: Vad är egentligen viktigt? Vad behöver ställas till rätta? Och kan man hitta mening när allt tycks gå mot sitt slut?
I mötet med nya, oväntade vänner får hon uppleva gemenskap, skratt och färg på tillvaron. Berättelsen påminner oss om att den inre friden inte alltid finns i att få kontroll över allt, utan i att våga släppa taget, se det som redan finns och ta vara på varje stund.
Olle Liljefors, präst i Maria Magdalena församling i Stockholm.
Foto: MARCUS GUSTAFSSON
”Mystikerna inspirerar oss att ta vår inre längtan på allvar”
12 MYSTIKER – MED BLICK FÖR LJUSET
Olle Liljefors Verbum
◗ Mystikerna har i alla tider sökt djupet i livet, och visar att det heliga kan anas mitt i vardagen.
I 12 mystiker – med blick för ljuset vill prästen Olle Liljefors dela något av den erfarenheten.
– Som präst möter jag både människor som söker en väg in i tro och mystik, och de som vill komma djupare. Jag hoppas boken kan tala till båda, säger Olle.
Ordet mystik kan kännas lite främmande. Hur kan vi förstå det?
– Mystiken pekar mot något hemlighetsfullt och universellt som vi alla delar, oavsett tro. En mystiker är någon som utforskat det djupet. Men jag tror att vi alla är kallade att söka det heliga, både inom oss och omkring oss.
På vilket sätt kan mystikernas erfarenheter vara till hjälp i dag?
– De visar vägar som håller än i dag: att be, meditera, läsa, fira och dela gemenskap. Men för sådana
som jag, som inte alltid får till de andliga rutinerna, är det befriande att mystikerna också talar om att det heliga kan anas mitt i vardagen, ”bland grytor och kastruller”, för att citera Teresa av Ávila.
Många talade om enkelhet och stillhet. Vad kan vi lära av det?
– De inspirerar oss att ta vår inre längtan på allvar. Och det behöver inte vara stora förändringar, vi kan be vid rödljuset, meditera på bussen eller läsa ett ord i mobilen.
– Jag har lärt mig mycket av att gå bredvid en tvååring. Att förundras över den första snön, att inte rusa utan vara närvarande i ögonblicket, säger Olle.
Om du fick ge en tanke från mystikernas värld till någon som längtar efter mer stillhet eller frid?
– Att i handling älska sin nästa verkar vara den kortaste vägen till ljus och frid. Ring på hos grannen som mist sin livskamrat, bjud in den som sitter ensam i jul, sprid värme och försonlighet där du går fram. Det är att leva efter mystikernas, och barnens, melodi: Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart.
Konfirmander kan upptäcka att Gud ofta talar i det tysta, i det enkla, i det närvarande.
Den fridfulla andakten
TRE UNGDOMAR OM SINA KONFIRMATIONSMINNEN
◗ I konfirmandundervisningen har andakten alltid haft en särskild och betydelsefull plats.
I våra utvärderingar efter konfirmationen lyfter många konfirmander fram andakterna som något särskilt minnesvärt – flera beskriver dem till och med som det bästa med hela konfirmationstiden.
Jag tog kontakt med tre ungdomar från olika årskullar och frågade vad just andakterna lämnat kvar i deras minne från konfirmationstiden.
Sofia (konfirmand 2025)
– Jag tyckte andakterna var bra. De var mysiga, det var en lugn stund där man fick reflektera och tänka över hur dagen hade varit. Även när vi sjöng tillsammans. Alltihopa var mysigt, det blev en gemenskap. Ett bra sätt att komma närmare Gud, speciellt för mig som inte ber så ofta.
Greta (konfirmand 2024)
– Jag tyckte andakterna var bra för att få en chans att varva ner, om det varit en hektisk dag. Att bara få sitta och lyssna, sjunga lite.
William (konfirmand 2023)
– Det jag minns om andakterna just nu var att jag tyckte de var väldigt mysiga och det kändes som man kom nära varandra och Gud. Dessutom var de inte jättelånga, så jag orkade i alla fall fokusera hela stunden.
DESSA SVAR, OCH andra samtal jag haft med ungdomar gör det tydligt att andakten är något helt annat än det som många ungdomar annars möter i sin vardag. I en värld som ofta är fylld av ljud, krav, intryck
Daniel Gilberg har pratat med konfirmander om andaktens betydelse.
Foto: CHARLOTTE NORDIN
och ständig aktivitet – skola, kompisar, idrott och sociala medier –får andakten vara ett stilla rum där tystnad och eftertanke får ta plats. Andakten är en lugn stund mitt i allt det andra, ett tillfälle att stanna upp och andas. Det är en möjlighet att lyssna inåt – och kanske också uppåt. I Första Konungaboken 19:11–12 möter inte profeten Elia Guds närvaro i stormen, jordbävningen eller i elden, utan i den stilla susningen. På samma sätt kan konfirmander få upptäcka att Gud ofta talar i det tysta, i det enkla, i det närvarande.
NÄR UNGDOMAR FÅR sitta ner i stillhet, tända ett ljus och delta i en kort andakt, händer något. Just där, i den stilla viskningen. De säger själva att de upplever att de kommer närmare Gud, vilket värmer hjärtat på mig som konfirmandpräst. Det ger en tydlig indikation på hur vi ska fortsätta bedriva konfirmandundervisning och att ungdomarna får uppleva frid och ro. Det är ett mål i sig.
Daniel Gilberg
Innebandy möter konfirmation
◗ När Svenska kyrkan och Örnsköldsviks Innebandy slår ihop krafterna blir resultatet ny kombination: konfirmation och innebandy.
I Nolaskolans idrottshall blandas ljudet av klubbor och plastbollar med samtal om livet, tron, Jesus, hopp, kärlek och vänskap. I september var det premiär för innebandykonfirmation – en satsning som vill locka fler ungdomar till kyrkans konfirmandarbete genom att möta dem i intresset för innebandy.
– Fröet såddes redan för några år sedan, när jag jobbade på Tidningen 7. Jag fick höra om kyrkans utmaning – hur man lockar unga att konfirmera sig i en tid då det inte längre är en självklarhet. När jag senare började jobba heltid med innebandy kände jag: nu kan vi göra verklighet av idén, berättar Peter Eskelind, föreningskonsulent i Örnsköldsviks Innebandy.
I konfirmationen pratar vi ofta om att vara ett ’jag i ett vi’. Det är precis samma tanke som i ett lag.
Rolf Nordström
För honom blev samarbetet med kyrkan en naturlig fortsättning på det arbete han redan gör med barn och ungdomar som föreningskonsulent och utvecklare i Örnsköldsviks Innebandy.
– Hos oss i innebandyn är alla välkomna, oavsett kön, ålder eller bakgrund. Vi vill ge ungdomar en trygg och rolig aktivitet, där gemenskapen är viktigare än resultaten.
ROLF NORDSTRÖM, församlingsassistent och Daniel Gilberg, skoloch studentpräst tvekade inte när idén om att samarbeta kring innebandy och konfirmation presenterades.
– Vi vill alltid hitta nya sätt att möta ungdomar. Här finns en fantastisk chans att förena två världar som i grunden delar samma värderingar – gemenskap, trygghet och att alla är välkomna, säger Daniel. För kyrkan handlar konfirmationen att ge unga möjlighet att reflektera över livet, existensiella frågor, kristen tro och sin identitet.
Peter Eskelind, Daniel Gilberg och Rolf Nordström.
FÖR PETER FINNS också en personlig koppling.
– Jag minns mitt konfirmationsläger fortfarande, fast det är många år sedan nu. Det blev minnen för livet. Ledarna gjorde
– Att växa som människa är lite som att växa som spelare. Du behöver träna på att tänka själv, reflektera, hitta din plats i ett större sammanhang. I konfirmationen pratar vi ofta om att vara ett ’jag i ett vi’. Det är precis samma tanke som i ett lag, förklarar Rolf. – Du behöver inte vara med och spela i ett lag för att vara med i innebandykonfirmation. Det räcker att du tycker det är kul att spela, säger Peter.
starkt intryck på mig, och det bär jag med mig än idag.
Peter är själv medlem i Svenska kyrkan och ser det som en viktig del av sitt engagemang.
– Jag kommer aldrig att gå ur. För mig är det ett sätt att bidra till välgörenhet och till något som gör skillnad. Jag är inte den som går på gudstjänster, men kyrkan gör ett viktigt arbete och min medlemsavgift gör nytta, och det står jag för.
Text och Foto: Charlotte Nordin
Kyrkan är ett rum för alla
◗ På många av våra församlingshem så sitter det en regnbågsflagga på dörren och kanske finner du några till när du kommer in. Det gör mig varm inombords, axlarna sjunker ned och friden gör sig påmind.
kyrkguiden
◗ Den hjälper dig hitta till gudstjänster, konserter och andra evenemang. Appen är gratis och finns för både iPhone och Android.
◗ Ladda ner appen från App Store eller Google Play.
Det handlar inte bara om HBTQIA+, utan även om mänskliga rättigheter och mänskovärde i stort. Att jag får vara den jag är med min unika variation av att vara människa, som inte är helt lik någon annan eftersom jag bara kommer i ett exemplar ”very limited edition”. Det gör att jag bör vara öppen för andra med deras unika variationer, även om jag inte alltid kan förstå dem.
För mig är det också en viktig fråga om vem Gud är och vem jag få vara inför Gud. Att jag kan vara den jag är och behöver inte göra mig till någon annan för att tro på att Gud ser på mig med glädje och kärlek. Det är lika bibeltroget som någon annan uppfattning. Fridens!
Catharina
Larsson
Bryt ensamheten i jul
◗ Visst verkar alla ha det så mysigt vid jul, är tillsammans och skrattar, har på sig lustiga tröjor och äter choklad. Så säger i iallafall reklamen och en del av det jag får i mina sociala medier. Men jag vet att detta är långt ifrån sanningen för många. Ingen annan helg har så mycket traditioner och minnen av svunna tider kopplat till sig. Ingen annan helg kan kännas så ensam och svår att jag bara önskar att den är över.
När jag firat jul ensam så har gudstjänsterna gett en rytm och mening till helgen. Jag har fått stanna upp från mina ensamma och dystra tankar, och gått in i en gemenskap där ett litet barn som föds i ett stall står i centrum. I berättelsen finns friden och änglasången mitt bland ensamhet och utsatthet. När jag firat jul tillsammans med andra så har jag tyckt om att få komma bort från stöket och stressen en stund för att få finna friden och lugnet i kyrkan.
Vi kommer att fira julen i våra
kyrkor med olika gudstjänster under denna julhelg. Hur din helg än ser ut så är Du välkommen att vara med, för att bli påmind om friden och freden, och Guds närvaro i både ensamhet och gemenskap. Välkommen!
Catharina Larsson
GRATTIS, HÄR ÄR VINNARNA I SOMMARKRYSSET. TACK FÖR ALLA SVAR!
◗ 1:a
Mona Häggström, Örnsköldsvik
◗ 2-5:a
Alf Homner, Bonässund
Ulla Sjölund, Järved
Bruno Sjölund, Trehörningsjö
Inga Bylund, Husum
◗ Vinsterna har skickats till vinnarna.
JULENS BUDSKAP –
En förbrödning mellan kristna och muslimer.
Julen i Betlehem – mitt i en tid av oroligheter
TEXT: Eva Halling FOTO: Mia Wålsten
◗ Julen närmar sig, och i många av julens psalmer och Bibeltexter flyttas våra tankar och hjärtan till den lilla staden Betlehem och till krubban. Området var då under romersk ockupation och alltsedan dess har det varit en orolig del av världen. Blir det någonsin julefrid i Betlehem? Vi frågar Mia Wålsten, som är Svenska kyrkans representant i Jordanien och det Heliga Landet, tidigare medarbetare i Härnösands stift.
För den som vill fira jul i Betlehem finns alla möjligheter, då julen firas tre gånger: 25 december
De senaste åren har de kristna i Betlehem enats om att fira jul i solidaritet med Gaza.
firar protestanter och katoliker, 6 januari firar ortodoxa och 18 januari infaller armeniska julen.
MIA BERÄTTAR ATT jippot är lika stort varje gång. Mitt på torget, utanför Födelsekyrkan, står en gigantisk julgran, och runt om pågår bazar med försäljning av inläggningar, handskar och allt man kan tänka sig. Uppblåsbara julkrubbor och tomtar trängs med sockervadd och popcorn. Inne i Födelsekyrkan kan man hitta heligheten och friden, då det firas midnattsmässa och fokus ligger på Kristus. På så sätt påminner julen i Betlehem om julen här hemma - kommers och frid sida vid sida. Under normala år, vill säga.
De senaste åren har de kristna i Betlehem enats om att skippa
Uppblåsbara julkrubbor och tomtar trängs med sockervadd och popcorn.
kommersen och fira en sammanbiten jul i solidaritet med Gaza.
MAN HAR FRÅGAT sig ”Ska vi fira jul när folket på Gaza har det som de har det?”
Mia understryker att det är viktigt för henne att närvara även vid en sammanbiten jul, men att hon hoppas på att det snart skall
När turisterna uteblir minskar de kristnas inkomster.
gå att fira julen i Betlehem på riktigt igen.
Mia berättar om den förbrödring mellan kristna och muslimer som sker under julen i Betlehem. Alla är med och firar. Muslimerna ser Jesus som en profet, så de firar sin profets födelse, och deltar i det firande som för många turister till staden.
HON BERÄTTAR ATT de kristna i Betlehem drabbas extra hårt av att turisterna inte kommer, då många kristna arbetar som guider, på hotell, och på andra sätt inom turistnäringen. När turisterna uteblir minskar de kristnas inkomster. Det gör att de skjuter upp saker som tandläkarbesök – vilket i sin tur leder till att tandläkaren förlorar patienter och till slut sin inkomst.
Lokala präster behöver dela ut matpaket och ge ekonomiskt bistånd till sina församlingsbor. Många kristna familjer i Betlehem överväger att emigrera då de får allt svårare att klara uppehället när turismen sviktar. Först drabbades man av Covid, sedan kriget mot Gaza.
Det finns också en utbredd rädsla i Betlehem att det i framtiden inte kommer vara några kristna församlingar kvar och att kyrkorna gapar tomma eller förvandlas till museum.
Mia berättar om hur viktigt det är för henne och de andra svenskarna i området att delta i de lokala kristnas gudstjänster.
– Vi måste finnas där även genom det mörka. Om de inte ger upp kan inte vi heller göra det.
◗ Den här intervjun gjordes veckan innan fredsavtalet mellan Israel och Hamas slöts – situationen i området kan ha förändrats.
Stillhetens hus i Arnäs.
Foto: EVA ERIKSSON
Stillhetens hus –en plats för värdigt avsked
Stillhetens hus ska vara en värdig plats där anhöriga kan sörja och ta avsked av avlidna. Där finns också kontor och sammanträdesrum.
◗ Den som promenerar längs kyrkogården i Arnäs kommer stöta på olika rödmålade byggnader. Är det sommar kan man fika i en av dem, Sockenstugan, och när man fortsätter grusgången fram möts man av ett liknande, men ändå olikt, rödmålat hus, Stillhetens hus.
Kyrkogårds och fastighetschefen Jonny Engström berättar om huset:
– Grundidén med huset är att vi skall ha en etisk och värdig hantering av avlidna.
I Stillhetens hus finns plats för nio kistor, och även utrymme
”Vi ska vara rustade i händelse av kris eller krig.”
Jonny Engström
för förvaring av urnor och askor. Jonny understryker vikten av att all hantering och förvaring skall vara värdig. Om de anhöriga vill komma in och se en urna skall det vara möjligt.
– Alla är välkomna in, säger Jonny.
I huset finns också en bisättningslokal. Där kan, i samarbete med begravningsbyråerna, visning ske om anhöriga önskar det. Då är det viktigt att ha en fin lokal som är anpassad för det specifika ändamålet.
STILLHETENS HUS FÄRDIGSTÄLLDES
2022. Arkitekturen är en flirt med det formspråk som redan finns vid kyrkogården och det passar in i områdets karaktär. Där byggnaden står har tidigare varit kyrkstallar. Jonny Engström menar att husets uttryck ger en kontakt med områdets historia.
En av de fördelar byggnaden förde med sig är att det nu finns en offentlig toalett vid kyrkogården, som är öppen till 22.00 varje dag.
Begravnings- och kyrkogårdsverksamheten inom Svenska kyrkan är den del av Sveriges civila beredskap.
– Vi ska vara rustade i händelse av kris eller krig, säger Jonny.
Det innebär bland annat att det finns en viss överkapacitet för förvaring av kistor, och också att man har möjligheter att tina upp tjäle så man kan gräva gravar även vid större strömavbrott.
Jonny berättar att under normala omständigheter använder man eldrivna värmetråg för att tina upp marken, men om det skulle bli stora strömavbrott finns möjligheten att elda med kol.
EN ANNAN ASPEKT som har med krisberedskapen att göra är att alla gravar skall finnas dokumenterade i pappersformat.
– Allt skall finnas på papper om elen går, säger Jonny.
I Stillhetens hus finns det också kontor och sammanträdesrum.
Eva Halling
Solen skiner åter i Gideå
◗ I Gideå församling har stigporten vid kyrkan fått nytt liv. Stigport, stiglucka eller stegport – kärt barn har många namn – är alla benämningar på det byggnadsverk som markerar övergången till en lugn och fridfull plats. De solstrålar som pryder porten är tillverkade av bildhuggare i kärnfura och bärs upp av portens pelare. Nu har solstrålarna förgyllts och himlens färger återställts av målarmästare Johan Harju.
Resultatet är en port som åter strålar och välkomnar både Gideå kyrkas och kyrkogårdens besökare. Renoveringen är en investering som inte bara sprider glädje och värme idag, utan också gör det möjligt för kommande generationer att njuta av stigportens skönhet och symbolik.
Stigporten.
Egenproducerad matjord
i Arnäs kyrkogård
◗ På Arnäs kyrkogård har vi nu lyckats skapa vår egen årsförbrukning av matjord. Kyrkogårdsvaktmästarna samlar varje år in den uttjänta jorden från sommarblommorna och, i samarbete med en lokal entreprenör, förädlas den tillsammans med hönsgödsel, sand och torv.
Resultatet blir en näringsrik matjord som används för att jämna ut sättningar på gravkvarteren, vid återställningsarbeten efter trädfällning eller där det i övrigt behövs näringsrik matjord. Ett fint exempel på hur resurser kan tas till vara och komma till nytta igen.
Delar av parkeringen har använts som upplagsplats och grävarbeten.
Ombyggnad vid kyrkogård
◗ I närheten av Örnsköldsviks kyrkogård har byggandet av en ny, stor cirkulationsplats längs E4:an pågått under en tid. Arbetet har på flera sätt påverkat kyrkogården. Ingen gravrätt har berörts, men både växtligheten, arbetsmiljön och besöksupplevelsen har påverkats under byggtiden. Vi är mycket tacksamma för våra besökares tålamod under denna period och ser fram emot att ombyggnationen snart står färdig, så att miljön kring kyrkogården åter får lugn och ro.
Foto: TORSTEN
BUNDSEN /IKON
Foto: JONNY ENGSTRÖM
Foto:
oss
◗ Via Act-_ Svenska kyrkans hemsida kan du också bli månadsgivare www.svenskakyrkan.se/act
◗ kontakta gärna närmaste församling och diakon för mer information.
◗ QR-kod till Acts webbsida:
Act Svenska kyrkans julkampanj
◗ Act Svenska kyrkans julkampanj har som tidigare år temat ”Sprid ljus i mörkret”, där syftet är att lyfta hoppet om fred i världen. Just nu lever en fjärdedel av jordens befolkning i konfliktdrabbade områden som exempelvis Ukraina, Sudan och Sydsudan, Israel och Palestina. Act Svenska kyrkan finns på plats i dessa områden och ytterligare i ett 40-tal länder med över 200 insatser, tillsammans med systerkyrkor och samarbetsorganisationer.
Uppdraget är att finnas där för människor i de allra mörkaste och svåraste av stunder och agera snabbt vid katastrofer.
Tillsammans kan vi hjälpas åt att bidra till en ljusare värld! Som medmänniskor och kyrka kan vi möjliggöra de insatser som förändrar och räddar liv. Julkampanjen pågår mellan första advent och trettondedag jul, då möjligheten finns att bidra med en gåva.
Tina Hilli
Ljuset lyser i mörkret. Och mörkret har inte övervunnit det.
Joh 1:5
Vill du bli medlem i Svenska kyrkan?
Vänligen markera det alternativ som du känner till eller lämna dessa obesvarade.
Jag är döpt i Svenska kyrkan
Jag är döpt i en annan kristen församling
Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop
Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan
Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka
Namn:
Tel:
Personnr:
E-post:
Klipp ut blanketten och lämna till någon av personalen i våra kyrkor. Du kan även lämna eller skicka den till pastorsexpeditionen:
Örnsköldsviks norra pastorat Box 275 891 26 Örnsköldsvik
Adress:
Namnteckning:
Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemsskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi hanterar dina personuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på svenskakyrkan.se/om-oss-personuppgifter