CARIN GÖTBLAD:
”Jag tror inte att jag hade överlevt utan kyrkomusiken”
EBBA BERGLUND, HOCKEYSPELARE OCH LAGKAPTEN I MODO:
”Det är inte så länge sedan jag döpte mig”
5
BÖCKER MED PASSION
FÖRSAMLINGSLIV Kontorschefen som delar ut matkassar på fritiden
Det här numret av tidningen handlar om engagemang, brinnande intressen och viktiga hjärtefrågor. Passion. Därför vill jag passa på att skriva om hur viktiga alla eldsjälar är för Svenska kyrkan.
Nyligen har jag snappat upp att inspirationsföreläsare, influencers och kreatörer på sociala medier ofta pratar om att ha ett ”brinn”. Och att det är viktigt att hitta sitt ”brinn”. Det handlar alltså om att ge sig hän ett intresse eller en hjärtefråga. Att engagera
”Kyrkan har många ideella eldsjälar som på olika sätt bidrar till livskraften i våra församlingar.
sig för något som känns viktigt. Hitta sin grej eller sitt kall. Det främjar självkänslan och därmed den psykiska hälsan. Man mår bättre av ett engagemang helt enkelt.
SJÄLVKLART BEROR DET på vad engagemanget handlar om, vilka drivkrafter som ligger bakom och i vilken omfattning man går in för något. Men för min egen del känns det alltid gott i hjärtat att få göra något som glädjer och hjälper andra. Att i det lilla få bidra till något som har betydelse och som kanske kan göra lite skillnad för någon.
Herre stärk de händer som vi räckt fram för att ta emot dina gåvor, så att de dag för dag kan göra gott till din ära. Amen
Kyrkan har många ideella eldsjälar som på olika sätt bidrar till livskraften i våra församlingar. Det är en del av kyrkans identitet, att man hjälps åt. Ordet kyrka kommer från grekiskans kyriakon, som betyder ”det som hör Herren till”, ”Herrens hus”. Ordet hus betyder i det här sammanhanget inte bara byggnad utan även familj, släkt eller hushåll. Kyrkan är alltså till sitt väsen uppburen av en gemenskap mellan människor och kan därför inte kallas kyrka om den inte har aktiva medlemmar.
SVENSKA KYRKAN ÄR en folkkyrka. Det innebär att medlemmarna representeras av de folkvalda vad gäller styrningen av Svenska kyrkan. De folkvalda anställer i sin tur personal för att leda och planera kyrkans verksamhet. Men för att en kyrka ska kunna vara en kyrka behövs medlemmar som tar aktiv del i gudstjänst- och församlingslivet. Kyrkans verksamhet bärs upp av sina anställda och de ideella medarbetarna. De ideella skapar det där extra som gör stor skillnad. Tack vare alla ideella insatser kan kyrkan finnas till med både bredd och djup i sina verksamheter, såväl mitt i vardagen som vid gudstjänster.
Jag vill passa på att rikta mitt varmaste tack till dig som med stolthet bär din tillhörighet till Svenska kyrkan genom ideellt engagemang
Marie Edström Kyrkoherde i Örnsköldsviks norra pastorat
Din församling
4 Aktuellt
6 Sofia Göth delar ut matkassar efter jobbet
25 Diakonerna som är årets SOL-stipendiater
26 Lokalporträttet Ebba Berglund, hockeyproffs
Tema passion
10 Vänd blicken och låt dig drabbas
Porträtt
16 Carin Götblad, polischef
Spaning
20 Pilgrimsvandring
Övrigt
24 Boktipset
31 Korsordet
Pastoratsexpedition: 0660266400
Telefontider: Måndag 09.00–12.00, 13.00–15.30. Tisdag, torsdag, fredag 09.00–12.00
Mejladress: ornskoldsviks. norra.pastorat @svenskakyrkan.se
Aktuell information: svenska kyrkan.se/ ornskoldsviks norra
”Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld”, säger Emma Audas, präst och äktenskapsforskare.
Foto: MATILDA AUDAS BJÖRKHOLM
”Jag ser fram emot att jobba utomhus – och mer praktiskt”
Hej, vem är du?
– Jag är Magnus Persson från Gimåt och jag är ny vaktmästare i Grundsunda. Jag anställdes i början på december 2023. Innan dess var jag på Momentum, där jag jobbade med lager och service till industrier.
Vad ser du fram emot i ditt nya jobb?
– Att jobba utomhus och mer praktiskt. Det känns också intressant med variation och att få göra många olika saker, allt ifrån
» Den här tidningen delas ut av Svenska kyrkan till alla hushåll inom Örnsköldsviks norra pastorat. Eftersom vi även informerar om begravningsverksamheten delas den även ut till de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.
byggnadsvård, serva maskiner och att göra fint på kyrkogården. Vad gillar du att göra på fritiden?
– Jag tycker om att idrotta och jag ägnar mig mest åt innebandy och paddel.
Har du tips på något roligt sällskapsspel?
– Min fru köpte Generationskampen innan jul, en frågesport för alla åldrar där man svarar på frågor inom fyra olika tidsepoker. Det är ett kul spel! Charlotte Nordin
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2024.
Distribution: Postnord
Omslagsbild: Charlotte Nordin
VEM? Margareta Nordlund, veniat i Grundsunda:
» ... i Kyrkoordningen står det att bara den som är prästvigd får predika i Svenska kyrkans gudstjänster, men i vissa fall kan även en lekman få förtroendet att göra det. Det speciella tillståndet kallas venia – venia concionandi –vilket betyder ”tillåtelse att förkunna” på latin. Det är antingen kyrkoherde eller biskop som utfärdar det tillståndet.
» Margareta Nordlund i Husum är 79 år och pensionerad sjuksköterska och vårdlärare. Med jämna mellanrum predikar hon i Grundsunda församling. Hon är engagerad i kyrkan och verksam både i Svenska kyrkan och Centrumkyrkan, som är en samarbetskyrka mellan EFS, EFK och Pingst. Förutom att predika i gudstjänst är Margareta ledamot i Örnsköldsviks norra pastorats kyrkoråd och hon sitter också med i församlingsrådet i Grundsunda församling.
– Att undervisa är ”min grej” och så har det alltid varit tror jag, berättar Margareta. Jag har ju jobbat som vårdlärare på Mittuniversitetet och Umeå universitet och jag tycker att det är så roligt lära ut. När jag jobbade som sjuksköterska på sjukhuset brukade man skicka nyanställda till mig, eftersom jag tycker att det är så roligt att berätta och förklara saker. Jag tycker att det är viktigt att folk förstår.
HON HAR SINA rötter i EFS, Evangeliska Fosterlands Stiftelsen som är en lekmannarörelse inom Svenska kyrkan och hon har mer än 40 års erfarenhet av att vara ledare och att predika. Margareta har gått bibelskola på Hagabergs folkhögskola och i EFS regi har hon gått helgkurser i teologi. Hur blev du veniat i Grundsunda församling?
– För några år sedan fick jag frågan av Kurt Enberg som tidigare var kyrkoherde i Grundsunda om jag ville bli veniat och jag svarade ja på det, berättar Margareta. Hur ofta predikar du?
– I Grundsunda kyrka och i Kyrkans hus predikar jag ungefär en gång i månaden men jag gör det även på andra ställen, som till exempel Centrumkyrkan i Husum och EFS i Gullänget och Bjästa. Så det blir att jag åker runt en hel del, skrattar Margareta.
Hur förbereder du dig för en predikan?
– Eftersom det vilar ett stort ansvar på mig som predikant förbereder jag mig väl. Det kan ta tid att göra predikan, men det är ju viktigt att det jag säger är förankrat i Guds ord. Jag tycker att det är en sådan styrka att Svenska kyrkan har ett kyrkoår och att man följer bestämda texter och årgångar. Man måste ta sig an det som är svårt och man kan inte bara kan välja ut sina älsklingsverser. Det är bra, och jag utgår ifrån kyrkoårets texter även när jag är i andra kyrkor och predikar.
– Det är en utmaning att predika och det kan vara en vånda att förbereda sig, men jag tycker att det
Margareta Nordlund har venia (se spalten till vänster) och predikar i Grundsunda.
är enormt roligt, säger Margareta. – Förutom Bibeln försöker jag läsa så mycket uppbyggelselitteratur som möjligt och jag breddar mig också med olika bibelöversättningar.
Har du någon berättelse i Bibeln som du tycker särskilt mycket om? – Ja, den om Filippus i Apostlagärningarna, då han fick Guds kallelse att ta sig ifrån Samaria och ge sig ut på en öde och tom väg mellan Jerusalem och Gaza. Tänk att Filippus inte argumenterade med Gud och frågade: ”Ser du inte att jag är upptagen med annat? Vad ska jag ut på en folktom väg att göra?” Men han lyder och går iväg utan att protestera. Helt plötsligt dyker det upp en människa på den där ensliga vägen, en etiopisk hovman, och Filippus får förklara bibelordet för mannen och det leder till ett samtal om tro som slutar med att mannen kommer till tro och låter döpa sig. Den texten är fantastisk och jag kommer ofta tillbaka till den.
Foto:
Foto: JOAKIM CARLSTRÖM/IKON Lite enklare, men lika stort!
» Nu har ni chansen att gifta er! Den 1 juni blir det drop invigsel i Arnäs kyrka. Scanna qrkoden för mer information!
» Appen Kyrkguiden hjälper dig hitta till våra kyrkor. I kalendern finns gudstjänster, konserter och andra evenemang. Appen är gratis och finns för både iPhone och Android.
I appen kan du:
» Söka efter kyrkor eller platser.
Alla är välkomna på sopplunch. För 80 kronor får du soppa med tillbehör, bröd, pålägg. Kaffe, te och kaka ingår också!
» Tillsammans i våra fyra församlingar samlade vi ihop 135 625 kr till ACT:s julkampanj.
Foto:
» Varje tisdag klockan 11.00 är det Mat & Prat i Alne församlingsgård i Bonässund. Dit inbjuds alla att komma och dela gemenskap med varandra och äta en god hemlagad soppa. Ibland serveras annat också, men menyn är i huvudsak soppa med tillbehör, bröd, pålägg. Kaffe, te och kaka ingår också.
”Kyrkan måste vara världsbäst på att servera goda soppor.
skrattar Eva Forsberg Lundqvist, som är diakon i Arnäs församling och ledare för Mat & Prat.
– Jag tror att det behövs sådana här mötesplatser, där människor får träffas och äta mat tillsammans under lättsamma former.
– Det här är en trevlig aktivitet och ett tillfälle att träffas och sitta och prata med varandra. Vi ser till att ingen ska behöva sitta ensam utan att alla får del av gemenskapen, säger en av kvinnorna i planeringsgruppen.
» Söka i kalendern efter gudstjänster eller andra evenemang.
» Favoritmarkera kyrkor som ligger dig lite extra varmt om hjärtat.
» Ladda ner appen från App Store eller Google Play.
En grupp ideella, kreativa kvinnor delar upp ansvaret för tisdagarna när de ordnar med att laga soppan och stå i köket.
– Sopporna som lagas är väldigt goda. Kyrkan måste vara världsbäst på att servera goda soppor,
Det brukar komma ungefär 25 stycken varje gång. En del har det som tradition att komma och äta varje tisdag. Det kostar 80 kr att komma och äta soppa och hela behållningen går till Act som är Svenska kyrkans internationella arbete.
Charlotte NordinVEM? Sofia Göth, kontorschef som hjälper till med matkasseutdelningen i församlingshemmet på fritiden:
Sofia Göth
Bor: Örnsköldsvik.
Gör: Ideell medarbetare i Svenska kyrkans matkasseutdelning.
Till vardags:
Jobbar Sofia som kontorschef, skribent och hransvarig på kommunikationsbyrån Devocy i Örnsköldsvik.
Text & foto: Charlotte Nordin
» Hon har ett stort hjärta för människor och vill vara med och göra skillnad. Sofia Göth från Örnsköldsvik är en av Örnsköldsviks församlings ideella medarbetare som sedan 2022 är med och hjälper till med matkasseutdelningen. Det är en verksamhet som sker i församlingshemmet två gånger i veckan och som vänder sig till ekonomiskt utsatta människor. Till vardags jobbar Sofia som kontorschef, skribent och hransvarig på kommunikationsbyrån Devocy i Örnsköldsvik.
Hur kommer det sig att du blev ideell i matkasseutdelningen?
”Nästa gång kanske det är jag som kommer och ber om hjälp.
– Jag såg ett inlägg på Ö viks församlings instagramkonto. Det var en film som handlade om matkasseutdelningen och när jag såg den kände jag att det var någonting som tilltalade mig och som jag skulle kunna lägga några timmar på lite då och då för att hjälpa till, berättar Sofia.
– Jag tog kontakt med kyrkan och fick prata med AnnaLena Wahlberg, en av diakonerna. Jag frågade henne om det fanns behov för fler ideella i matkasseutdelningen och det gjorde det just då. Innan jag fick börja hade AnnaLena och jag ett möte där hon gjorde en liten “anställningsintervju” med mig och berättade om hur allt praktiskt går till.
Vad betyder ditt ideella uppdrag för dig?
– Jag tycker att det är så roligt
att vara med! Det är ingen stor uppoffring för mig att engagera mig och hjälpa till i matkasseutdelningen. Känslan att få vara med och ge, den ger så mycket tillbaka. Även om jag inte träffar dem som kommer och hämtar en kasse, utan kanske bara bär korgar fram och tillbaka och håller mig i
» Vill du vara med som ideell och hjälpa till med något ditt hjärta klappar lite extra för eller något du är kunnig i?
Du kan få bidra
med meningsfulla uppgifter i ett större sammanhang. Våra församlingar har verksamhet med många olika inriktningar och
det finns alltid något att göra. Att vara med och hjälpas åt gör att du inte bara ger av din tid och ditt kunnande, du får också myck
» Det finns många sätt att engagera sig. Det kan till exempel handla om att:
1Vara med och ordna med fika i samband med gudstjänst.
2Göra en insats för Act som är kyrkans internationella arbete.
3Hjälpa utsatta och nödställda.
4Servera soppa på våra soppluncher.
5Delta i en besöksgrupp.
6Bli kyrkvärd.
7Bli ung ledare i en konfirmandgrupp.
8Sjunga i kör.
”Känslan att få vara med och ge, den ger så mycket tillbaka”, säger Sofia.
bakgrunden är jag jättepepp och på bra humör efteråt när jag lämnar församlingshemmet, berättar Sofia.
Hur mycket av din tid tar det?
– Jag lägger den tid jag kan och är med och delar ut matkassar när det passar att jag går ifrån mitt jobb.
– Jag tänker att om alla kunde vara med och göra någonting litet för andra människor i behov skulle samhället kunna bli så mycket bättre. Vi kan alla hamna i utsatthet. Nästa gång kanske det är jag som kommer och ber om hjälp. Jag känner att jag blir mer ödmjuk inför livet när jag ser hur stort behovet är i Örnsköldsvik, berättar Sofia.
– Jag tycker att matkasseutdelningen är ett sådant fint initiativ av Svenska kyrkan. Det är fantastiskt med alla ideella som är med och hjälper till och alla butikerna i Örnsköldsvik om ställer upp och skänker mat varje vecka, mat som är tjänlig och bra men som har kort datum. Jag är stolt att få vara en del av den här verksamheten i Ö viks församling!
Vad betyder det för dig att vara medlem i Svenska kyrkan?
– Det självklart för mig att vara medlem, särskilt när jag ser vilket fantastiskt arbete som Svenska kyrkan gör för andra människor, säger Sofia.
– Jag är uppvuxen med att vara med i kyrkans olika barn och ungdomsaktiviteter. Jag har gått i barnkör, scouter, tonårsgrupp och även konfirmerat mig. Det är så mycket roligt jag har fått vara med om i kyrkan! Jag har fått med mig värderingar som jag helt står bakom och tanken på att gå ur som medlem har aldrig slagit mig. Svenska kyrkan är en öppen plats för alla och det är så jag tycker att kyrkan ska vara.
et tillbaka. Till exempel social gemenskap och att vara med och se att det du gör faktiskt gör skillnad för andra människor.
» Har du möjlighet att ge av din tid där din gåva blir till glädje för andra?
Hör av dig till någon av dem som arbetar i din
kyrka eller din församling. Eller ring pastorsexpeditionen så hjälper dem dig vidare:
Telefon: 0660266400
Dop, känns det kravfyllt?
Jobbigt? Vilka ska man bjuda? Måste man ha stort fika efteråt? Är det stelt och tråkigt?
Prästen Emma Forslund berättar om dopet, en glädjefest där barnet är i centrum.
... dopmusik är fritt att välja, hälsar Erika Sjödin, kantor i Örnsköldsviks församling:
» Vid dopet välkomnas ditt barn in i kyrkans gemenskap, en fest som kan bli hur stor eller liten ni vill.
» Musik är en fin del i dopcermonin och på den här Spotifylistan finns inspiration till musik som ofta sjungs vid dop.
Förutom de här sångerna kan ni få önska nästan vad ni vill.
» Kontakta musikern i kyrkan så hjälps ni åt att få ert dop precis som ni vill ha det.
Spotifylista med populär dopmusik:
» Hur stort eller litet dopet är väljer var och en efter sina önskemål. Om man har hela släkten och alla vänner och ett jättefika efteråt, eller bara de allra närmaste som åker och köper hamburgare sedan spelar ingen roll. Dopet är lika viktigt och giltigt oavsett.
– Det högtidliga ligger i att man tackar för det nya livet, vare sig dopet sker i kyrkan, i sommarstugan eller hemma i vardagsrummet.
Emma berättar att en del föräldrar tänker att det blir lättsammare att ha dopet i hemmet, men hennes erfarenhet efter massor av dop är att det kan vara enklare att ha det i kyrkan, för där finns redan allting. Det finns dopfunt, musiker, man kan låna dopdräkt, och kyrkorummet är redan vackert och fixat utan att man behöver anstränga sig själv. På församlingshemmet finns porslin och stort kök om man vill ordna dopkalas för många.
UNDER DOPSAMTALET SOM sker innan själva dopet brukar Emma gå igenom dopet tillsammans med föräldrarna. Där finns utrymme för att välja musik och en del böner och bibelläsningar.
För Emma är det viktigt att föräldrarna är med och utformar dopet så det blir personligt för familjen. Om någon förälder, fadder eller annan anhörig vill läsa bibeltext eller be bön är det fint. Annars kan prästen göra allt. En vanlig uppgift för äldre syskon eller andra lite större barn kan vara att fylla upp vattnet i dopfunten. De brukar tycka att det är
”Det högtidliga ligger i att man tackar för det nya livet.
spännande och tar uppgiften på stort allvar. Att syskon häller upp vatten eller en fadder tänder ljus gör det tydligt att dopet är något vi gör tillsammans.
UNDER DOPGUDSTJÄNSTEN ÄR barnet i fokus och därför är inget dop det andra likt, säger Emma. Hela dopet är egentligen anpassat till att det ska vara barn i kyrkan. Textläsningarna är korta, och det händer många olika saker. På så vis är dopet en gudstjänst full av liv. Emma menar att det inte gör något om andra barn springer runt eller låter under dopet.
– Det Jesus säger i bibeltexten som läses på alla barndop är väldigt normbrytande: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Det är ju en uppmaning till oss också, att
släppa barnen fria i kyrkan. Emma har märkt att en del familjer är tveksamma till dopet för att föräldrarna själva inte är så troende, men hon menar att om vi döper av tradition så är det lika mycket värt. Vi döper för att vi vill något gott för barnet. Dopet handlar om framtidshoppet som kommer med ett nytt liv och vi samlas runt just det här barnet för att vi vill det något gott. Emma understryker att världen behöver hopp på det goda, att det finns förutsättningslösa gåvor.
EMMA HAR TVÅ tips inför dopet: 1) Var inte nervös! Slappna av och lita på prästen och musikern. De kommer ro det hela i land. 2) Ta hjälp av andra om det ska vara fika. Be vänner eller släktingar att ta med en kaka eller tårta. Folk brukar vilja hjälpa till.
Eva Halling PrästFredrik Sixten komponerade den första svenska passionsmusiken, byggd på Markusevangeliet.
Fredrik Sixten Ålder: 61 år. Gör: Tonsättare på heltid.
Motto i livet: ”Det finns en oväntad glänta i skogen som bara hittas av den som gått vilse” (Tomas Tranströmer).
Jämfört med mysiga julkonserter kan den klassiska påskmusiken kännas lite tung och svår. Men det behöver inte vara så, menar tonsättare Fredrik Sixten.
» – Det är en väldigt dramatisk och plågsam berättelse om Jesus lidande, men det finns också något väldigt vackert. Det är kärleken manifesterad, menar Fredrik som för snart tjugo år sedan komponerade den första svenska passionsmusiken, byggd på Markusevangeliet.
Nu är den framförd nästan 60 gånger, vilket saknar motsvarighet när det gäller nyskrivna oratorier.
ATT BEHÅLLA EN tydlig melodi och låta passionsmusiken vara lättillgänglig är viktigt i Fredriks komponerande. Utöver det finns det utrymme att förena tillsynes oförenliga element och skapa nya spännande kombinationer.
– Det gäller att hitta former inom
berättelsen som gör att du kan återta vissa musikaliska moment. Du förhåller dig till en viss ram, det hjälper lyssnaren att känna igen sig.
Handlingen i passionsberättelsen tror Fredrik också ger mycket igenkänning, många kan identifiera sig, och man måste inte vara troende.
– Det finns det bitterljuva och det melankoliska, det skrämmande och det brutala, lojaliteter som brister, att bli hånad och förlöjligad. Svek, drömmar och förväntningar. Du har egentligen allt som finns i ett mänskligt liv. Det är en fantastisk berättelse som alltid kommer vara aktuell.
SJÄLV VAR HAN sex år när han följde med sin pappa till Sankta Helenas kyrka i Skövde för att lyssna på Matteuspassionen av Bach.
– Dirigenten såg ut som en pingvin och hans son satt vid dirigentpodiet. Jag minns att jag tänkte att jag också ville sitta där någon gång,
berättar Fredrik som då inte hade någon aning om att han senare i livet skulle stå där och dirigera sina egna passioner. Eller att han skulle studera vid Kungliga musikhögskolan och arbeta som domkyrkoorganist innan han blev tonsättare. Men det var där det började.
– Det var något magiskt, alla var så allvarliga men samtidigt var det så oerhört vackert. Hur kommer musiken till dig?
– Det börjar med en musikalisk idé, sedan är det både tekniska och känslomässiga översättningar av berättelsen, säger Fredrik.
Han berättar att det är svårt att förklara processen. Han blundar och tänker efter.
– Men visst sjunger musiken inom mig, det gör den ju hela tiden. Det är det som gör att jag måste få det ur mig. Vad önskar du att människor tar med sig när de lyssnar på din passionsmusik?
– Att budskapet kommer fram, alla de olika nyanserna i berättelsen. Att min musik sätter fingret på det viktiga, och ger människor möjligheter till reflektion.
Sophie EkmanFredriks nybörjartips
O Huvud blodigt sårad Körkoral av J S Back ur Matteuspassionen Erbarme dich, mein Gott Soloaria av J S Bach ur Matteuspassionen
Stabat Mater Av G B Pergolesi O Jesu kär vad har väl du förbrutit Körkoral av Fredrik Sixten ur Johannespassionen Han var föraktad Inledningskör ur En svensk Markuspassion av Fredrik Sixten
viktigt i en relation?
Vad är ens passion?
Och hur vårdar och bevarar
vi den? Emma Audas, präst och äktenskapsforskare, samt Torbjörn Bildtgård, relationsforskare, delar med sig.
Text: Maria Widar
Illustration: Sophie Ekman
i kanske skulle kunna ta och fördjupa innebörden av ordet passion, menar Emma Audas. Passion kan vara något helt annat än det första elektrifierande pirret i magen, sinnet som tappar balansen, hjärtat som springer ruscher, syret som nästan tar slut när världen upplevs pågå någon annanstans, långt bort. Passion kan vara något betydligt djupare, menar hon. Åter till det snart.
Emma Audas är präst och äktenskapsforskare. Rätt tidigt in i teologistudierna fastnade hon för ämnet äktenskap och relationer.
– Frågorna kring relationer och sexualitet är utmanande, intressanta och spännande. Det är ett laddat ämne som engagerar, som ligger nära oss människor, säger hon.
”Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld.
Emma Audas
– Dessutom var det många omkring mig som gifte sig och jag hade en lärare i Åbo som skrev mycket om de här frågorna. Det fanns överlag en miljö som uppmuntrade att dyka djupare.
Efter några år i församlingstjänst började hon forska på heltid och skrev sin doktorsavhandling om kyrkans syn på äktenskapet.
ter till ordet passion, vad anser hon att det ordet egentligen innebär?
– För mig är inte passion synonymt med
den tidiga förälskelsen i en relation eller med den sexuella lusten och åtrån. Det betyder något annat, passion är så mycket större än så. Passion, för mig, är att drabbas av en annan människa. Det är en glädje och ett firande av en annan människas existens.
Det liknar på många sätt den tidiga förälskelsen, menar Emma, skillnaden är att passionen är djupare och har blicken på den andra, inte på en själv.
– Passionen kräver att du är uppmärksam och verkligen ser den andra, inte den du önskar att han eller hon vore. Förälskelsen handlar många gånger om att tillskriva den andra ideal och egenskaper. Vår självupptagna kultur får oss lätt att bli mest intresserade av oss själva och vad andra kan ge oss; ”Kan någon annan rita ett hjärta på stranden åt mig?” Passion fungerar tvärtom, den kräver uppmärksamhet på en annan människa.
Krävs det passion för att leva lycklig i en relation?
– Jag tror att man kan ha en lycklig relation utan att bli drabbad av sin partner, man kan ha det jättebra ändå. Det ska snarare ses som en stor gåva att kunna bli drabbad. Att ibland få fråga sig hur är det möjligt att jag får vara med dig?
Om man studerar de som skilt sig, där passionen inte längre finns – vad säger de? En som är expert på äldre och relationer är Torbjörn Bildtgård, docent i sociologi. Han har ägnat en stor del av sin forskning åt relationer sent i livet. Tillsammans med sin kollega professor Peter Öberg arbetar han just nu med en studie om att skiljas sent i livet.
– Många jag intervjuar och möter resonerar; ”Den
Emma Audas
Ålder: 36 år.
Familj: Mannen Patrik Hagman. Stor familj, viktiga vänner. Många är älskade!
Bor: Vadstena.
Gör: Teolog och präst. Jobbar som stiftsadjunkt för Linköpings stift. Har skrivit doktorsavhandlingen Det heliga äktenskapet, som på ett teologiskt sätt diskuterar frågan vad ett äktenskap är. Motto i livet: Jag undviker motton. Men ”Var sann!” är väl något jag försöker leva ut.
”Passionen kräver att du är uppmärksam och verkligen ser den andra, inte den du önskar att han eller hon vore”, säger Emma Audas.
Foto: MATILDA AUDAS BJÖRKHOLM
återstående livstiden är begränsad så hur vill jag använda den tiden? Vill jag fortsätta leva med min partner där kärleken och passionen inte längre finns?” berättar han och fortsätter:
– I de skilsmässoberättelser jag har tagit del av vittnar många äldre om att man inte längre har gemensamma projekt, man har helt olika mål för resten av livet. Den ena kanske vill resa och träffa människor och den andra trivs med att ta det lugnt hemma och titta på tv. Det här splittrar många par och det kanske heller inte är någonting man varit medveten om tidigare. Det blir tydligt först när barnen flyttat ut och man har gått i pension.
Åren efter pensionen innebär ett enormt skifte i livet för många, förklarar han. Man tar klivet från tidigare livsvillkor in i något
”Åtrå uppstår i avstånd”, säger Emma Audas. ”Om vi lever i en sådan symbios att det inte längre finns ett du och ett jag blir det svårt för attraktionen att överleva.”
”Om man ser till att skapa gemensamma mål har man som par bättre förutsättningar att hålla ihop sent i livet.
Torbjörn Bildtgård
helt nytt. Men om man vänder på det, menar Torbjörn, är det också bland målen och drömmarna vi kan finna själva nyckeln till den långa, goda relationen.
– Om man har eller ser till att skapa gemensamma mål och drömmar har man som par bättre förutsättningar att hålla ihop sent i livet.
Förutom att hitta nya gemensamma mål och drömmar som Torbjörn påpekar, är det också viktigt att låta varandra vara egna personer, menar Emma Audas.
– Äktenskapet kan ha en konserverande effekt på oss eftersom vi hela tiden är i någon annans blick, nära någon som vet vad vi brukar göra och hur vi brukar bete oss. ”Va? Ska du gå på danskurs?” kan det låta. En viktig nyckel är därför att låta den andra vara en egen person.
Och, förklarar Emma, att för egen del se till att ta den platsen.
– Stå ut med att utsätta den andra för det obehag det kan innebära att visa att du är en egen person. Försök inte att rädda honom eller henne från det obehaget. Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld. Att fortsätta växa är ett sätt att fortsätta göra den andras värld större, säger hon och fortsätter: – Dessutom uppstår åtrå i avstånd. Om vi lever i en
sådan symbios att det inte längre finns ett du och ett jag blir det svårt för attraktionen att överleva. Därför är det bra att få se den andra i nya situationer och miljöer, då ser vi nya sidor lite på håll. Vad säger Bibeln om passion?
– Den är full av det! Passion är ett tema som förekommer mycket i Bibeln, bland annat i Höga visan och Psaltaren som i den tidiga kyrkan är de mest citerade och kommenterade böckerna. Här kan vi bland annat läsa: ”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord” och ”Gud min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land”. Det är erotiskt laddade texter.
Och Bibeln, menar Emma, verkar envist påstå att människans erfarenhet av längtan efter en annan människa är något mer än sexuell lust och åtrå. Än det elektrifierade pirret.
– Det är en djup längtan som säger oss något om hur människan längtar efter Gud, och hur Gud längtar efter oss. Vår mellanmänskliga längtan kan alltså ge oss kunskap om vem Gud är, och hur Gud är. På samma sätt som den jag älskar är oersättlig är jag också det i Guds ögon.
Vad kan vi göra i våra relationer för att hålla passionen levande? Prästen och äktenskapsforskaren Emma Audas ger tre tips på hur vi bäddar för passion.
1 Be
När vi stillar oss i bön övar vi oss i den uppmärksamhet som behövs för att passion ska kunna uppstå. Denna stund av stillhet lär oss inte bara att lyssna till en annan, vi får också en ärligare blick på oss själva och förstår vår plats i tillvaron. Så fortsätt öva dig i bön.
2 Gå på danskurs
Ett annat sätt att väcka passion är att prova nya saker. Det kan till exempel vara att delta i olika samhällsinitiativ, kanske hjälpa
till att dela ut matkassar i församlingen. Genom att involvera dig i nya aktiviteter, tar du fram nya sidor av dig själv. Det gör i sin turt din värld större. Kanske göra det tillsammans med din partner? Finns det något mer attraktivt än att lite på distans betrakta sin partner i ett nytt sammanhang, med nya människor?
3 Tala sanning Få saker är så bra som ärlighet för att hålla passionen vid liv. Genom att tala sanning skapar vi tydlighet och framträder som egna personer. Om vi döljer sanningen, även om det är för att skydda någon, eller om vi bygger upp fasader, kan det skapa misstro och ängsligheter, vilket dödar passionen.
Torbjörn Bildtgård Ålder: 53 år. Familj: Fru och två barn. Bor: Sollentuna. Gör: Universitetslektor vid institutionen för socialt arbete, Stockholms Universitet. Forskar om äldres familjerelationer, så som att skiljas sent i livet, att träffa ny partner sent i livet, åldrande och intimitet, åldrande styvfamiljer samt att åldras utan familj. Forskar även kring bilder av åldrande.
Foto: RICKARD KILSTRÖM
Carin Götblad, polischef:
Polischef Carin Götblad brinner för utsatta människor och försöker hitta vägar för ett bättre samhälle.
Text: Linda Newnham Foto: Theresia Kölin
» Polisens ”grand old lady” Carin Götblad säger att om man jobbar med samhällets baksidor är det bra att ha djur hemma som man kan gosa med. Själv har hon marsvinen Roger och Nala.
– När man jobbar med ondska är det bra att ha en relation med något som är litet, snällt och skört. Djur gör att du inte blir cynisk. De är inte psykopater, de förställer sig inte, de har inte ondska som drivkraft, är inte fördomsfulla, ifrågasätter inte vem du är eller varför du lever som du gör. Jag har väldigt stor respekt för djur.
Carin Götblad kunde ha gått i pension redan för några år sedan, men fortsätter brinna och verka för ett bättre samhälle. Framförallt är hon engagerad i barn, äldre och psykiskt fragila – på olika sätt utsatta människor. I hennes nya roll som polischef på NOA, fokuserar hon på att förhindra nyrekrytering av unga till kriminella gäng, vilket passar henne perfekt.
”Förebyggande arbete syns ju inte, det är inget man kan föra statistik över eller får poäng för.
Carin sticker inte under stol med att Sverige befinner sig i ett allvarligt läge, där kriminaliteten har slagit rot inom myndigheter, och tonårspojkar är kanonmat i gängkrig. För 14 år sedan varnade hon för detta, och lade fram förslag som liknar det som nu diskuteras och implementeras: lätta på sekretessen
inom socialtjänsten, bygga upp lokala poliskontor, sätta in tidiga insatser för unga i riskzonen och ge stöd till föräldrar.
Om åtgärderna genomförts då, kanske vi inte varit här i dag. Hur känns det att du inte blev lyssnad på?
– Det var inte så att jag inte alls blev lyssnad på, men man förstod inte allvaret och det är synd, för nu har saker gått så långt att det krävs stora insatser för att vända utvecklingen. Men om det är något som är viktigt när man jobbar med förändring, så är det att vara uthållig. Jag lutade mig heller inte tillbaka, utan gjorde allt jag kunde. I Stockholm där jag var länspolismästare startade vi bland annat en föräldratelefon och öppnade 27 små poliskontor i de mest utsatta områdena.
Hon skapade också ungdomsråd, äldreråd och kontaktpoliser för skolor, men fick efter sin avgång se det mesta nedmonteras.
– Allt handlar om att vara nära och involvera människor. Förebyggande arbete syns ju inte, det är inget man kan föra statistik över eller får poäng för.
MEN SKAM DEN som ger sig (vilket inte verkar ligga för den här kvinnan). Hon säger glatt att i dag, vid 68, blir hon lyssnad på.
– Nu blir jag inbjuden lite överallt, sitter som expert i många regeringsuppdrag, och får vara med i intervjuer och debatter där jag försöker sprida kunskap och ett strategiskt tänk.
Hon förstår också att uppskatta sitsen, för Carin Götblad vet vad det innebär att inte ha denna starka
”Mina föräldrar sa alltid ’Du är så klok, Carin’. Om man får höra det som barn, så tror man på det. Det är bra oavsett om det är sant eller inte, man får automatiskt mer ansvarskänsla”, säger Carin Götblad.
»
position och röst. Vid 19 års ålder var hon ensamstående mamma med två barn. Hon bodde i ett miljonprogramområde, och hade vare sig utbildning, pengar eller nätverk. Hon fick uppleva hur fördomar känns, verkligen känns, och det är en erfarenhet hon bär med sig.
– Bara för att en människa har ett problem, så innebär det inte att hon har alla andra också. Att man är en ung ensamstående mamma, innebär exempelvis inte att man har en beroendeproblematik. Det är lätt att döma människor utifrån generaliseringar. Det gör inte jag.
CARIN GÖTBLAD VET också att det går att förändra sin situation – och brinner för att sprida det budskapet.
– När man är med om svåra saker, där livet ställs på sin spets, måste man till slut ta ställning till vad som ska få dominera ens liv. Antingen dras du ner i förtvivlan, och då är det de krafterna som styr – som ganska lätt kan förgöra dig. Eller så famlar du efter strån av hopp, och när du gör det blir du starkare. Jag är en stark och uthållig person, och det kommer sig nog av att jag har varit i en situation där jag var tvungen att hitta lösningar. Så sedan dess har jag haft det perspektivet: jag försöker hitta vägar framåt, tar häng på goda människor och tar fasta på det ljusa som finns, säger hon och lägger till:
– Jag har jobbat mycket med ondska, särskilt kring utsatta barn, som hedersvåld eller nätbaserade övergrepp på barn. Det är sådant som berör en, men där är det viktigt att vara en kraft framåt, se att man kan påverka saker till det bättre, och förmedla det till människor.
... för ett medmänskligare samhälle:
1 Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tillsammans blir vi en betydelsefull kraft.
2 Lär känna människorna i ditt närområde, prata med grannar och bjud in familjen som verkar ensam.
”Kyrkomusiken var livsviktig för mig när min son gick bort. Jag tror inte jag hade överlevt utan den.
En annan nyckel för att förändra sitt liv är mod. Hon menar att hon inte är rädd av sig, att ta risker och agera är nödvändigt för att komma vidare.
– Ibland kan jag med facit i hand konstatera att det där borde jag kanske inte ha gjort på just det här sättet, men då lär jag mig något och blir bättre på att göra saker.
SJÄLV UTBILDADE HON sig till förskollärare, för att sedan gå vidare och bli jurist. Polisen hade hon ingen särskilt positiv bild av. Som aktiv inom alternativrörelsen på 70talet tyckte hon snarast att polisen hade dålig attityd mot folk.
– Jag erkänner att jag hade fördomar, skrattar hon. Jag såg poliser som ganska brutala människor. Lite var det sant, för då var poliser inte alls lika välutbildade som i dag.
Så när hennes studiekompis föreslog att de skulle söka in till polischefsutbildningen, som erbjöds jurister på den tiden, var första reaktionen ”skämtar du?”
– Men det var en fin utbildning, och man fick betalt
när man studerade. Och när jag funderade på saken ett varv till tänkte jag att polisen behöver sådana som mig. Sedan kom mina fördomar såklart också på skam, jag hade aldrig tidigare varit på en arbetsplats med så många engagerade människor som ville väl.
YRKESVALET VISADE SIG vara rätt. Polisen behövde Carin Götblad, och var smarta nog att ta vara på hennes kraft och kreativitet. Som 47åring blev hon vald till länspolismästare i Stockholm. Hon var den första kvinnan på posten, med 27 män före sig sedan 1700talet. Hon blev chef för cirka 7 000 medarbetare, men fick ingen mjukstart. Fyra månader efter tillträdet ledde hon jakten på Anna Lindhs mördare. Sedan dess har Götblad varit känd för sin frispråkighet och sina okonventionella metoder. Populär, men också ifrågasatt. Hon var ju inte ens vanlig polis i botten, utan förskollärare och jurist. Själv kommenterar hon det med ord som ofta återkommer under intervjun: ”man måste ha förståelse.”
– När man kommer in i en organisation och är annorlunda kan man ha en uppförsbacke i början, det får man ha förståelse för, men inte låta sig styras av. – Jag brukar säga att jag är bra på en sak, och det är att rekrytera duktiga människor. När jag var chef i Stockholm såg jag bland annat alltid till att ha en 60plussare som min biträdande. Då kunde han (det var bara män då) hålla koll på allt som måste hållas koll på, och så kunde jag ägna mina unga, djärva ögon åt utveckling. Så hade jag inte kunnat jobba om jag inte hade haft de kloka, erfarna personerna bredvid mig. Jag har också alltid känt ett starkt stöd från medarbetarna. Jag är en lagarbetare, det är så man får igenom progressiva förändringar.
SOM KVINNA I en mansdominerad värld är Carins tips att använda de effektiva vapnen vänlighet och hjälpsamhet – och att aldrig be om ursäkt för sig själv.
3 Var tolerant och bry dig mer, men lägg dig också i lite mer vid behov. Ha förväntningar på människor.
4 Bli kontaktperson för en ungdom på gild.
5 Ge möjlighet till jobb eller sommarjobb inte enbart till vänners barn, utan till någon som verkligen
– När människor försöker få dig att känna att de inte alls är glada över att du har fått den här positionen, så låtsas du att du inte förstår. Se bara glad ut. Och om någon säger något lite halvcyniskt, så ler du och låtsas som att du tror att du får beröm. Så gör jag när jag pratar till nya grupper som inte känner mig. Efter ett tag när man har bemött saker på det här sättet tror folk att man är galen. Det gör inget det heller, för fördomarna lägger sig så småningom, när de har lärt känna dig. Så ta det inte personligt, hur oschysst det än är, det handlar helt enkelt om att de inte är vana vid en sådan som du.
Carin skrattar ofta, så även när hon berättar det här – någon kränkt, vit kvinna verkar hon inte ha lust att bli, man får liksom välja sina strider. Men sett i backspegeln kan hon konstatera att polisen var en passande väg för henne att gå – hon har älskat att jobba inom kåren.
– Ingen annanstans har jag träffat så många människor som inte bara snackar utan gör. Vi kanske inte gör allting rätt, men vi försöker i alla fall. Om du ringer oss och säger att ”nu slänger jag mig framför tåget” svarar vi inte att du får en tid om 14 dagar, utan
vi rycker ut direkt. Det är underbart att jobba på en sådan arbetsplats. Och yrkesgrupper som jobbar med livets realiteter, som kommer in i olika svåra saker, får speciella kvaliteter. Det är samma sak med människor som jobbar inom kyrkan, socialtjänsten och sjukvården.
CARINS EGET FÖRHÅLLANDE till kyrkan är dubbelt.
– Jag är uppfostrad till att tro på Gud, men på ett sätt som gjorde att mitt liv höll på att sluta med katastrof. Jag var lärd att Gud har en mening med allt, så jag lät saker hända för jag trodde att Gud hade bestämt det, vilket innebar att jag hamnade i utsatta situationer. Men en dag hände det något som gjorde att jag kände nej, det finns ingen Gud.
Men hon talar om kyrkan med stor värme. En av hennes söner gick bort vid 21 års ålder, och då sökte hon sig till kyrkomusiken och kyrkorummet.
– Dels upplevde jag att kyrkan var den enda som kunde hantera döden på ett respektfullt sätt – och då handlar det ju också om livet – att kyrkan var den enda som kunde bottna i det. I dag är kyrkan nog också det enda rum, förutom naturen, som finns för eftertanke och kontemplation.
På Gotland, där Carin bor när hon är ledig, finns det
”Det stämmer att jag inte äter lunch. Tidigare brukade jag säga att ”jag blir för snäll då”, men jag har läst någon forskningsstudie om att kvinnor som inte äter lunch verkar få en viss skärpa. Till middag blir det ofta min mans köttfärssås – minst två jätteportioner!
Carin Götblad
Ålder: 68 år.
Familj: Sambon Erling (forskare), son och tre barnbarn.
Bor: Stockholm och Visby.
Gör: Polischef vid polisens nationella operativa avdelning, NOA, med särskild inriktning på arbete mot nyrekrytering av unga till gängkriminalitet.
många medeltida kyrkor, och hon känner en vördnad och respekt när hon sitter i dem.
– Kyrkomusiken var livsviktig för mig när min son gick bort. Jag tror inte jag hade överlevt utan den. Så mycket vacker kyrkomusik som jag har hört. Jag älskar orgeln, och mina allra bästa vänner är organister, så jag är ofta i kyrkan och lyssnar.
OCH SVERIGE DÅ. Hur ska vi få den här demokratin och det här samhället att må bättre igen? Carin är optimistisk. Framförallt sedan hon offentligt började uppmana till en folkrörelse mot brott och för inkludering.
– Jag känner mig hoppfull, för det är så många människor som kontaktar mig varje dag och vill hjälpa till, alltifrån organisationer till enskilda. Med viss skärpa i rösten lägger hon till att vi inte kan förlita oss på att myndigheter, skolan och kyrkan ska fixa detta. Det är allas vårt samhälle. Allas vårt ansvar. – Man måste ha lite högre krav på sig själv och bidra. Om alla tar sig i kragen, så kommer vi att kunna vända detta. För om alla gör något, så blir det sammantaget betydelsefullt. Och Sverige är ett land där man kan påverka sin situation och förändra sitt liv, det måste vi också tala om för människor mycket mer, säger hon.
Sofia Olsson till vänster och Elisabet Holmén till höger.
Att vandra den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago är ett drömäventyr för många, en chans till både rörelse och eftertanke. Men periodvis även en lidelse.
– Har vi verkligen gjort det här eller har vi drömt? säger Sofia
Olsson och Elisabet Holmér som gått de 80 milen tillsammans.
Text: Sophie Ekman Foto: Privat
Sofia Olsson
Ålder: 53 år.
Familj: Make, två vuxna barn och ett bonusbarn.
Bor: Stockholm.
Gör: Pluggar till diakon.
Motto: Allt är som det ska.
Elisabet Holmén
Ålder: 56 år.
Familj: Två vuxna barn.
Bor: Stockholm.
Gör: Tjänstledig och studerar.
Motto: What you feel you can heal.
» Det var i början av juni. Sofia och Elisabet hade anlänt till sitt första boende längs den 80 mil långa vandringsleden till Santiago de Compostela. Men det visade sig vara fel härbärge. Det de hade bokat låg ytterligare några kilometer bort. Det var bara att slänga på sig de stora ryggsäckarna igen.
När de äntligen nådde rätt ställe möttes de av en sträng ägare med strikta regler kring packning, duschtider och middagen. Vid läggdags fick de dela en liten soffa i vardagsrummet som användes som sovsal.
– På toaletten fanns det ingen tvål och knappt något papper. Det var proppat med folk och otroligt spartanskt. Är det så här det ska vara tänkte jag, säger Elisabet.
– Jag hade ju sovit på sådana här
ställen innan, även om detta var lite extremt, säger Sofia.
De skrattar åt det när vi ses några månader efter hemkomst. För även om de hade planerat sin sex veckor långa pilgrimsvandring noga, blev detta ett av flera exempel på hur lite man kan planera ett sådant här äventyr – egentligen.
MEN VI BÖRJAR denna berättelse redan i maj, då Sofia och Elisabet med skräckblandad förtjusning var i gång med alla förberedelser.
– Resan börjar när man börjar tänka på den, sa Elisabet.
De provpackade, kollade vad ryggsäcken vägde, tog bort saker. Målet var att inte bära mer än tio procent av kroppsvikten. Sofia besökte fotvårdare och naprapat. Elisabet investerade i nya vandringsskor som skulle klara 2,5 mil
per dag. Båda hade länge drömt om att göra en lång vandring.
De hade lärt känna varandra genom en utbildning. När Elisabet hörde om Sofias planer, frågade hon om hon kunde få följa med. Sofia hade tänkt gå själv, men ville redan då förhålla sig till livet som en sann pilgrim.
– Det är att vara öppen för det man möter. Och nu hade jag stött på en som ville följa med.
ATT DELA UPPLEVELSEN med Elisabet kändes otippat härligt, att förbereda sig ihop var roligt och de skulle ju kunna hjälpa varandra om något hände. Dessutom delade de samma utmaning kring kosten, då båda äter vegansk och glutenfri mat. Förhoppningsvis skulle de hålla sams.
Sofia hade precis avslutat sin
tjänst hos Stockholm pilgrimcentrum på Tyresö efter 19 år. För henne skulle pilgrimsvandringen bli en övergångsrit till nästa plan; att läsa till diakon. Hon längtade efter att få tid för sig själv.
– Vi lever mycket på ytan, och ofta handlar det om andra människors behov. Men vad längtar jag efter?
Hemma hos Elisabet gick torkugnen varm och hon fyllde påsar med egengjord vegansk buljong.
– Jag ser fram emot att gå och rensa huvudet. Vara i kroppen och vara närvarande.
Efter en hektisk period i livet ville Elisabet ta hand om sig själv. Inte bara skynda på. Hon tog tjänstledigt, hade gått lite kurser och sökte efter en större livskvalitet. En pilgrimsvandring kändes helt rätt.
– Jag har aldrig haft en så lång obruten tid, där jag inte ska rusa iväg och prestera. Och jag har svårt att sitta still och meditera just nu, därför passar nog detta mig bättre.
EN MÅNAD SENARE stod Elisabet i solen på en sandfärgad grusväg i Spanien, omgiven av vackra vallmofält och iklädd sina nya vandringsskor. De var ett klokt köp – hon fick inte ont någonstans. Däremot fick Sofia ganska omgående besvär med knän och höfter. Elisabet tyckte att de skulle skicka sina ryggsäckar till nästa anhalt, en tjänst många härbärgen erbjuder mot en peng. Men Sofia var envis, tills hon skrev i sin dagbok om prestige.
– Jag hade tänkt att jag är en prestigelös person. Men så insåg jag att jag ville vandra den här
Det sägs att ingen kan utföra vandringen till Santiago utan att förändras. Sofia och Elisabet har bland annat fått med sig en bättre kontakt med sin kropp och mer tillit. »
pilgrimsvandringen på ett perfekt sätt. Det skulle vara morgonbön, middagsbön och kvällsbön. Jag skulle bära min ryggsäck hela tiden. Jag skulle inte ha ont någonstans, säger Sofia som till slut förstod att det var omöjligt.
– Vi hade flugit ner till Biarritz, så jag gjorde ett klimatavtryck också. Det tänkte jag mycket på. Och ”här kommer jag i min lyxtillvaro, med massa saker som jag inte orkar bära. Men då skickar jag det, för jag har pengar”. Det blev en inre moralisk konflikt, förklarar Sofia.
Men hon insåg till slut att det var en större fråga, att vandringen handlade om att få ihop varje dag.
– Och du hjälpte mig mycket i detta, säger hon till Elisabet.
– Jag försökte påminna om ditt ansvar för dig själv. Om du gjorde
I Sofias dagbok den 11 juni
Gick vid klockan 06.00 för att hinna gå en del på morgonen. Väldigt trött i kroppen efter lunchen vid 11-tiden så tog en liten siesta. Många skrattade när de såg oss i vägkanten. Så vackra vyer hela dagen. Åter igen väldigt trött i ben, fötter och höfter idag. Lärt mig att jag har svårt att acceptera det jag beslutat mig för. Ifrågasätter och väger för eller emot även om beslutet är fattat. ”Borde jag gjort si, borde jag gjort så?” Försöker nu istället vara glad åt det som är, att jag har en vandringsvän som vill lite annat än mig exempelvis. Att nerförsbackar är okej om jag svänger mer på höfterna (gör mindre ont i knäna då).
”När jag slutade försöka definiera pilgrimsvandringen förändrades allt. Det blev i stället som ett långt samtal med Gud, genom tystnad, andra människor och Elisabet.
dig illa skulle du kanske få åka hem, säger Elisabet.
SOFIA BÖRJADE LYSSNA på kroppen och gick med på att skicka ryggsäcken. Just kontakten med kroppen är något de båda lyfter som en stor behållning av pilgrimsvandringen.
– Innan skulle min kropp betjäna mig, nu är det mer ett integrerat vi. Huvud och kropp har gått ihop. Och vårt undermedvetna tar sig ofta uttryck i kroppen, det är information och klokskap vi inte kan få från hjärnan, säger Sofia.
– När man vandrar kommer det man bär inom sig ut lite med varje steg man tar. För mig var det en sex veckor lång terapi, säger Elisabet.
De menar att det kan vara en svag känsla som dyker upp när man går.
– Då kan man ta emot den som en gåva, och man har ju tid att reflektera över den. ”Oj, här kommer en liten känsla, vad vill den?” Så får man gå med den som sällskap ett tag, kanske gråta lite, för det gjorde jag i perioder. Det var jättehärligt, säger Elisabet och skrattar.
Hon berättar att de stöttade varandra genom att ställa frågor.
– Ibland behöver man höra sin röst för att komma framåt. Och man behöver inte lösa så mycket i livet, bara vara med det och känna det till fullo. Då liksom upplöses det.
De är båda överens om att det
» ... den mest kända av alla gamla pilgrimslederna genom Spanien till Santiago de Compostela är Camino Francés, eller Den franska vägen som den också kallas. Den börjar på den franska sidan av Pyreneérna och går genom norra Spanien. Totalt cirka 80 mil vandringsled att utforska.
var givande att vandra ihop med någon. Kanske hade känslorna följt med längre annars, eftersom deras interaktion gjorde processen mer effektiv.
– Det är inte självklart att man gör en inre resa. Men jag tror att många känner att det kommer upp saker, det är nästan oundvikligt, säger Sofia.
LÄNGS MED FÄRDEN stötte de på människor från hela världen. Den franska kvinnan som varit nunna på ett kloster i tjugo år och nu tvivlade på sitt kall. Ett amerikanskt ungt par som längtade efter barn. En kvinna från Sydafrika som hade blivit ensam då flera i hennes familj gått bort. En katolsk präst som saknade en livskamrat och därför var osäker på sitt yrke. Alla gjorde de olika avtryck.
– Det är fint att få ta del av andra människors livsöden, dilemman och inre. Alla är ju inte som öppna böcker, men vill man ha kontakt så kan man få det. Och man hittar alltid någon likasinnad, säger Elisabet.
Sofia minns en ung kille som hon vandrade med under en dag när hon och Elisabet delat på sig. Det hände några gånger att de
gjorde det, för att få lite egentid. Då sågs de på härbärget på eftermiddagen.
Killen berättade om sin relation till sin mamma, och Sofia tänkte inte så mycket mer på det just då.
– Men när vi hade skiljts åt hände det något. Då insåg jag att hans berättelse speglade mitt förhållande med min dotter. Jag kunde förstå saker och se dem på ett nytt sätt, det var häftigt.
EN KVÄLL NÄR de checkat in på ett härbärge upptäckte de att en viktig matkasse glömts på en restaurang. Mycket skulle nämligen vara stängt nästa dag, då det var helgdag.
På morgonen fyllde de ändå vattenflaskorna och traskade iväg.
Det dröjde inte länge förrän ett gigantiskt körsbärsträd stod framför dem. De plockade varsin påse som räckte hela förmiddagen. Vid lunch kom de till en by där det fanns en öppen restaurang, som dessutom serverade glutenfritt bröd, vilket inte hörde till vanligheterna. På kvällen nådde de ett härbärge och kunde njuta av fantastisk veganmat, också det sällsynt.
– Så det löste sig fint. Det har varit otroligt givande att gå runt och träna på tillit, att det som sker är det bästa. Ibland var man hungrig och trött, men vi var i alla fall det tillsammans. Jag behöver inte vara så orolig i livet. Jag har tillit att mina steg leder mig framåt, säger Elisabet.
Äntligen framme vid katedralen i Santiago de Compostela efter 80 mils vandring.
Sedan Sofia kom hem har ännu mer fallit på plats.
– Jag kan fatta beslut på ett helt annat sätt. Med kroppen också. När jag slutade försöka definiera pilgrimsvandringen förändrades allt. Det blev i stället som ett långt samtal med Gud, genom tystnad, andra människor och Elisabet. Samtalet blev viktigare än den fasta rutinen. Jag känner att detta inre utrymme, värmen som varje människa bär inom sig, är platser där jag samtalar med Gud.
– Vandringen har verkligen berikat mitt liv, jag är så tacksam. Jag ska vandra på Madeira i vår, för jag vill ju bara fortsätta gå, det var min känsla efter sex veckor. Jag längtade inte hem, jag ville bara fortsätta gå, säger Elisabet.
... Sofias och Elisabets bästa packtips:
» Kläder för väder. Lager på lager. Tunna i ull eller linne. Hotpants om varmt.
» Hatt, solglasögon, solkräm och myggspray.
» Lång regnponcho.
» Minst ett par stadiga skor, vi gillar mjuka skor för terränglöpning/trekking och sandaler att byta till på härbärgena.
» Yllestrumpor, och fotpuder att hälla i yllestrumporna varje morgon.
» Bekväm, mindre ryggsäck för dagpackningen.
» Skavsårsplåster.
» Silkeslakan.
» Tunn stor yllesjal blir bra filt på natten.
» Ett skrivhäfte eller en andaktsbok och penna. Men går att anteckna i mobilen också.
» Sköna öronproppar och sovmask.
» Tvättvål för ylle.
» Packpåsar, gärna små färgglada för ordning i ryggsäcken.
Vacker passionerad kärlek handlar dessa böcker om, men också om att brinna för ett intresse eller ha en stark åsikt. Vad väcker din passion?
Text: Sophie Ekman
Vad brinner du för?
En lyckligare tid
Claire Lombardo Bazar förlag
» När Marilyn och David träffades på 70-talet blev de passionerat förälskade. Deras starka kärlek har tagit dem genom livets prövningar, men också fått deras fyra döttrar att känna sig utanför ibland. Nu är barnen vuxna och har egna relationer, problem och hemligheter. Kommer de någonsin kunna uppleva samma kärlek deras föräldrar verkar ha? Hur förhåller de sig till drömmen om ett perfekt liv? Ett familjedrama som spänner över 40 år och handlar om kärlek, familjeband och systerskap.
Dit floden för dig
Shelley Read Bokförlaget Forum» Om du gillade När kräftorna sjunger kommer du även gilla denna gripande berättelse som utspelar sig i 1940-talets Colorado. Victorias mamma har gått bort och hon bor på en persikofarm med sin osympatiska och destruktiva pappa och bror. En dag träffar hon av en slump Wilson. De blir passionerat förälskade i varandra. Men kärleken är inte accepterad, vare sig av familjen eller samhället. En kärlekshistoria som är lika vacker som den är sorglig.
Ett halvt andetag
Anna Agrell
Historiska media
» Sonja lever med sin fästman i en småstad i Småland. En dag flyttar finlandssvenska Mirkka in i ett fallfärdigt grannhus. Hon brinner för löpning och drömmer om att sätta rekord och springa ärevarv på Stockholms stadium. Det låter kanske inte konstigt, men året är 1940 och förväntningarna på kvinnor är många. De blir vänner, men normbrytande Mirka ifrågasätter Sonjas livsval. För även Sonja bär på hemliga drömmar. En historisk roman som berör och är svår att lägga ifrån sig.
» Med denna fylla-i-bok lär du känna dig själv bättre, och på så vis kanske du lättare får syn på dina passioner i livet.
En vän till tant Irene
Elin Johansson/Ellen Svedjeland Rabén & Sjögren
» Grannen tant Irene har sovit ensam i sin dubbelsäng sedan hennes man dog för trettio år sedan. Det tycker Naima och Lisen är sorgligt. Hon har ju haft hela livet på sig att hitta någon att bli kär i, men nu är hon i alla fall ensam. Dags att tant Irene börjar dejta! Då kanske hon hittar någon innan sommaren är slut. Bara hon nu ville anstränga sig lite själv också. En charmig historia om kärlek, vänskap och ensamhet. Skriven för barn i åldern 9–12 år men läsvärd även för yngre barn och vuxna.
Dina perfekta sidor
Colleen Hoover
Lovereads by Forum
» En berättelse om en kärleksrelation som hänger på en skör tråd. Quinn och Grahams äktenskap är skadat efter år av misstag och hemligheter. De älskar varandra men det finns mycket sorg mellan dem. Är kärleken nog för att relationen ska överleva? Orkar de allt jobb som krävs för att de ska hitta tillbaka till den passion de en gång hade? Känslosam bok som är hjärtskärande och hjärtvärmande på samma gång.
» Örnsköldsviks kommuns SOL-stipendium 2023 tilldelas diakonerna Anna-Lena Wahlberg och Ingemar Johansson. Med alla människors värde som ledstjärna finns de ständigt tillhands, beredda att lyssna, trösta och stödja.
Årets SOL-stipendiater tilldelas utmärkelsen med följande motivering: ”Med värme och engagemang möter de sina medmänniskor, inte bara med samtal utan även med praktisk handling. De gör ett fantastiskt socialt arbete gentemot alla
åldersgrupper i vårt samhälle och i deras arbete lyser ljuset för människovärdet. Om det finns änglar som vandrar omkring på jorden så heter de Anna-Lena och Ingemar.” Ingemar Johansson och Anna-Lena Wahlberg tilldelas SOL-stipendiet som ett tack för värdefulla insatser och en uppmuntran i det fortsatta arbetet.
SOL-stipendiet syftar till uppmärksamma alla de medmänskliga insatser som ofta görs helt i det tysta. Insatser som är ett värdefullt komplement till samhällets organiserade tjänster. Stipendiaten utses av välfärdsnämnden utifrån kandidater som allmänheten nominerat.
Källa: Örnsköldsviks kommuns hemsida
Diakonerna Anna-Lena Wahlberg och Ingemar Johansson tilldelas Örnsköldsviks kommuns SOL-stipendium 2023.
Foto: CHARLOTTE NORDIN
... Regnbågslinjen finns för dig som behöver stöd och någon att prata med.
» Regnbågslinjen riktar sig till dig som definierar dig inom hbtqi-spektrumet, till anhöriga, närstående och allierade till hbtqi-personer. Regnbågslinjen är ett samarbete mellan Kyrkan SOS, EKHO Göteborg och Sensus studieförbund. Telefon Regnbågslinjen: 0770-55 00 10
Telefontid: Tisdag och torsdag 18.00–21.00. Webbsida: kyrkanssos. se/hitta-hjalp/ regnbagslinjen/
Text & foto: Charlotte Nordin
» Att Örnsköldsvik har ett framgångsrikt och bra hockeylag i SHL är nog välkänt för de allra flesta i den här kommunen, men att Modo också har ett duktigt lag i SDHL som är i den högsta hockeyligan för damer i Sverige, kanske inte lika många känner till.
Fyra klubbar, ett VM och ett OS senare har hon återvänt till hem till Ö-vik. Ebba Berglund är ett välkänt namn inom hockeykretsar. Hon är en av Sveriges bästa hockeyspelare på damsidan och lagkapten i Modos damlag. Ebba, berätta om vem du är och hur din passion för att spela ishockey började.
– Jag är 25 år och uppvuxen i Komnäs, en by som ligger lite utanför Örnsköldsvik. Mitt jobb är att spela hockey och när jag ska tänka på vem jag är blir det lätt att jag identifierar mig med att vara hockeyspelare, berättar Ebba och ler.
– Jag har gått på hockeymatcher med pappa sedan jag var liten och
började egentligen ganska sent att spela hockey. Jag tränade konståkning fram tills att jag gick i 4:an. När jag märkte att det roligaste på träningarna var åka ”idioten”, en övning på isen där man åker det snabbaste man kan mellan koner, då bytte jag till hockey i stället, berättar Ebba.
– Jag spelade med killar fram tills att jag gick i årskurs 9, då började jag spela med Modos damjuniorer. När jag gick i hockeygymnasiet spelade jag i damlaget och hade mina tre första säsonger i SDHL, Svenska Damhockeyligan. Efter gymnasiet lämnade jag klubben och det blev ett år i Linköping HC, tre år i Luleå, ett år i Jönköpings HV71 och ett år i USA, New York i Metropolitan Riveters. Att spela ishockey som tjej kan vara utmanande i en mansdominerad sport. Hur hanterar du eventuella fördomar?
– Jag tror att vi håller på att komma förbi de flesta fördomar-
”När jag var 18 år funderade jag på varför jag inte var döpt. Jag kände att jag ville göra det och kom fram till att det var dags.
na, men det är klart att man hör vissa saker ibland som inte är så positiva. Men jag tänker att det är upp till en själv vad man vill lägga sin energi på. När det infördes tacklingar i svenska damligan gjorde det att sporten blev hårdare och rejälare även för damer, vilket jag tycker är ett bra tillägg i reglerna. Det gör ju att det är roligare att spela, men även roligare för publiken att titta på. Men det är bara i Sverige som man infört tacklingar i damhockeyn, berättar Ebba.
Med erfarenhet av att spela både i Sverige och i USA, vilka skillnader är det mellan de två spelmiljöerna?
– I USA går spelet snabbare eftersom man spelar på mindre rink. Jag var bland de yngsta spelarna i Metropolitan Riverters medan jag i Modolaget är en av de äldsta. Den svenska ligan är extremt mycket mer välstrukturerad och har bättre förutsättningar gällande planering innan matcher, ishallar och rinkar. I SDHL går
”Jag och mina lagkompisar vill vara förebilder och bidra till att ge bättre framtida förutsättningar för de yngre spelarna”, säger Emma Berglund, lagkapten i Modos damlag.
mycket på rutin och man vet man vad man får.
Vilken roll tror du att du har för unga tjejer som drömmer om att följa i dina fotspår inom ishockeyn?
– Jag och mina lagkompisar vill vara förebilder och bidra till att ge bättre framtida förutsättningar för de yngre spelarna som kommer underifrån. Förhoppningsvis bygger vi som är äldre hockeyspelare en grund inför framtiden och att de som spelar flickhockey nu ska kunna ha det som heltidsjobb längre fram, när de kommer på högre nivå. Målet är att vara med och bygga någonting fint och hållbart inom svensk damhockey. Det blev bara ett år i USA.
– Det var ett litet annat tempo i New York och en annan stress att bo 15 minuter ifrån Manhattan än hur det är att bo i Örnsköldsvik och spela i Hägglunds Arena. Jag är ingen storstadsmänniska och jag saknade familjen. Här i Ö-vik är det lugn och ro, man behöver inte stressa och familjen är nära. Jag har en
lillebror som är 15 år och senast jag bodde här gick han upp till midjan på mig. Nu är han ett huvud längre än mig. Jag har missat så mycket med honom och känner att jag har en del att ta igen. Han spelar också hockey i Modo och är jätteduktig. Jag är en superstolt storasyster!
VI SITTER OCH pratar om livet som professionell hockeyspelare över en kopp kaffe på ett av stans caféer. Eftersom jag gör en artikel för en församlingstidning kommer vi även in på det som har med kristen tro och kyrka att göra. Jag frågar Ebba vilken relation hon har till Gud och kyrkan?
– Det är faktiskt inte så länge sedan jag döpte mig. Jag är uppvuxen i en familj där vi gick i kyrkan regelbundet och jag har varit med i både söndagsskola och barnkör. Mina föräldrar var med i en församling som inte praktiserar barndop och när jag var 18 år och gick andra året på gymnasiet funderade jag på varför jag inte var
döpt. Jag kände att jag ville göra det och kom fram till att det var dags. Min bonusmamma jobbar i Örnsköldsviks församling och därför blev det naturligt att jag döptes i Örnsköldsviks kyrka.
– Jag är inte särskilt aktiv i min tro och går inte så ofta i kyrkan, jag spelar ju oftast match på söndagar. Men för mig är Gud en hjälpande hand som alltid finns där med mig när jag behöver, en trygghet i livet att ha någon att förlita mig på än bara mig själv.
Så du har inte bett till Gud i avbytarbänken någon gång om att det ska bli vinst i en match?
– Nej, det har jag inte. Jag ber inga böner som är hockeyrelaterade, säger Ebba och ler. Det kan snarare vara någon bön för andra som går igenom någonting jobbigt. Slutligen, vilket råd skulle du ge till unga tjejer som drömmer om att spela hockey?
– Våga drömma. Dröm stort. Det är bara du själv som sätter gränser. Det är bara att köra!
... hur året i USA format henne:
» – Som hockeyspelare har tar jag med mig extremt mycket, dels det snabba spelet men också att jag hittat ett helt annat lugn i mig själv som spelare. På det personliga planet har jag blivit mer självständig, vilket lett till att jag har hittat trygghet i mig själv både på och utanför isen.
... vad hon vill göra när hon är färdig med att spela hockey:
» – Vi får se vad framtiden bär med sig. Nu är det hockey och det blir det förhoppningsvis några år till. Jag är inte helt hundra på vad jag vill ha för civil karriär efter att jag slutat. Jag ska läsa några fristående kurser nu för att bredda mig för framtida studier och det blir antagligen något med ekonomi eller marknadsinriktning. Jag vill hur som helst jobba med människor.
Björn Hägglund, kyrkvärd:
» Om du någon gång har besökt en gudstjänst i Svenska kyrkan så har du garanterat träffat på dem, kyrkvärdarna. Kanske var det kyrkvärden som gav dig en psalmbok och sa hej när du steg in genom kyrkporten? Under gudstjänsten fick du säkert lyssna på när kyrkvärden läste en bibeltext och kanske var det kyrkvärden du sneglade på för att förstå om du skulle stå eller sitta under psalmen.
I första hand är kyrkvärdarnas uppgift att se till människors behov genom att finnas i kyrkan.
I ARNÄS FÖRSAMLING har Björn Hägglund utsetts till kyrkvärd av församlingsrådet och han tjänstgör en gång i månaden. Nu känner sig Björn säker i sitt uppdrag men i början, berättar Björn, att han kände sig lite nervös.
– När jag började som kyrkvärd tyckte jag att mitt uppdrag var så ”viktigt” och jag var nervös för att göra fel. Mina första gånger kände jag mig ganska spänd och stel, men efter ett tag släppte den känslan. För trots allt är ett av huvudbudskapen i kristendomen förlåtelse och att alla människor kan göra fel, konstaterar Björn.
Att församlingar har utsett kyrkvärdar är inget nytt påfund. Redan på 400 i Rom finns det dokumenterat att lekmän, dvs inte präster eller diakoner, hade praktiska ansvar i gudstjänsten. Den historiska roll som kyrkan haft i samhället och den roll som kyrkan har idag var något som lockade Björn till att engagera sig i församlingslivet.
Varför valde du att engagera dig i Svenska kyrkan?
» ... i alla församlingar i vårt pastorat tjänstgör kyrkvärdar, med ett särskilt ansvar i gudstjänsten. Kyrkvärdarna finns med före, under och efter gudstjänsten och har som uppgift att skapa en känsla av delaktighet och trygghet för gudstjänstfirarna. De ställer bland annat i ordning nattvardskärlen inför mässan, hälsar välkommen och är med och läser texter och ber böner i gudstjänsten. Efteråt är det kyrkvärdarna som räknar kollekten och ställer tillbaka nattvardskärlen så att de är redo tills det är dags att fira mässa nästa gång.
”Skärtorsdagen är min favoritgudstjänst under påsken, den vill jag inte tjänstgöra på.
– Det bottnar i nyfikenhet och samhällsintresse. Inledningsvis har den kristna kyrkan haft stor betydelse för framväxten av vårt samhälle. Sedan gillar jag kärleksbudskapet och tanken om förlåtelse.
HUR MÅNGA KYRKVÄRDAR som tjänstgör vid varje gudstjänst varierar. I en mindre församling eller vid en musikgudstjänst är det vanligt med endast en kyrkvärd. Oftast tjänstgör Björn med en kyrkvärdskollega och de hjälps åt med uppgifterna. Att det är varierande uppgifter ser Björn som något positivt.
Har du någon favorituppgift i gudstjänsten?
– Jag gillar verkligen att läsa upp texterna. Jag brukar också fundera över deras betydelse och hur predikan knyter an till dem. Jag uppskattar även att få vara en
del av kyrkans arbete. Det är fint att möta olika människor.
UNDER PÅSKEN FIRAS flera gudstjänster runt om i pastoratet och det är gudstjänster som Björn uppskattar.
– Skärtorsdagen är min favoritgudstjänst under påsken, den vill jag inte tjänstgöra på utan den vill jag ta del av som kyrkobesökare. Det är en stark symbolik i nattvarden, hur vi tar del av Kristi kropp och blod och vi blir ett tillsammans. Jag tycker också att symboliken när altaret kläs av och ljuset dämpas i kyrkan är så stark, allvaret blir så påtagligt.
Emma ForslundNyfiken på att bli kyrkvärd?
» Har du funderat på att bli kyrkvärd? Kontakta pastorsexpeditionen för mer
info:
Telefon: 0660-26 64 00
Hedvig Ulander, ung ledare:
» Hedvig Ulander är uppvuxen inom kyrkan och efter konfirmationen var det naturligt för henne att bli Ung Ledare. Genom åren runt 2000 ungdomar genomgått Unga Ledareutbildningen och det har varit viktigt både för ungdomarna själva och för församlingarna där de är verksamma.
Unga Ledare är en treårig utbildning för ungdomar som vill engagera sig som till exempel konfirmand- eller barnledare inom svenska kyrkan. Första året sker utbildningen i hemförsamlingarna och andra och tredje året möts ungdomar från hela stiftet på Vålådalens fjällstation för utbildningshelger. Man får lära sig om ledarskap, sig själv och kristen tro. Att vara ung ledare är både en möjlighet att växa och utbilda sig, men också ett ansvar i att vara en förebild för andra.
HEDVIG ÄR INNE på sitt andra år som Ung ledare, steg två, och hon är med som ledare för konfirmandgruppen i Örnsköldsviks norra pastorat. Under steg två tycker hon att hon har möjlighet att finnas där för konfirmanderna, men också att hjälpa dem som är på steg ett.
– En ungdom kan tycka att det är jobbigt att prata med en vuxen, säger hon. Då kan unga ledarna finnas där som en mellanhand.
Under hösten var Hedvig med på utbildningshelgen i Vålådalen. Då samlades runt 40 ungdomar
”Ledarrollen är något man antingen får eller tar. Man behöver lära sig att sätta gränser.
från hela Härnösands stift för intensiva dagar. Hon berättar att de samiska ledarna var med, och att det var kul och lärorikt att möta dem och att få veta mer om den traditionen. Hedvig tycker också det är kul att vara många och att få höra om hur andra har haft det under sin konfirmationstid.
FÖR HEDVIG, VARS familj alltid har varit engagerad i kyrkan, har Unga ledare och den gemenskap som finns där, varit en väg att hitta en egen tro som är oberoende av familjen. Det är också ett sätt att få bidra i kyrkans verksamhet. Hon säger att hon har fått goda kunskaper i hur man skall bemöta människor i olika situationer, men också i hur man kan hjälpa andra.
– Ledarrollen är något man antingen får eller tar. Man behöver lära sig att sätta gränser, säger hon.
Som Ung Ledare får man genomföra aktiviteter med konfirmanderna på deras träffar och att hjälpa till på gudstjänsterna. Hon tycker att hon har fått svårare och svårare uppgifter ju mer hon har lärt sig, så det har varit lagom utmanande. Unga ledarna finns också med som viktiga medarbetare under konfirmandlägren. Hedvig har varit med på höstlägret på Dekarsögården och vinterlägret i Tärnaby.
De vänner som Hedvig fått under sin tid som Ung Ledare är också hennes vänner i skolan. Hon tycker att de får en särskild relation, eftersom de delar tron och vill fördjupa den. Om det är någon ung person som vill lära sig mer om tron, men också hur man kan fungera som en ledare så rekommenderar hon absolut Unga ledareutbildningen.
I en kist
... skolungdom!
» Nu söker vi dig som vill jobba på någon av våra kyrkogårdar några veckor i sommar.
» Vi söker även cafévärdar till Sockenstugan i Arnäs. De sökande måste minst fylla 16 år 2024.
Du hittar med information på hemsidan: svenskakyrkan. se/ornskoldsviksnorra eller scanna QRkoden.
man tänka?
Jonny Engström, kyrkogårdschef, reder ut begreppen och berättar om vilken hjälp som finns att få.
» Mitt i sorgen av att ha förlorat en anhörig, en kär person, ställs man inför en massa beslut som ska tas och som gäller för lång tid framöver. Dessa beslut påverkar generationer. Hur ska man tänka?
Svenska kyrkan ansvarar för begravningsverksamheten i hela Sverige utom Stockholms- och Tranås kommuner, där kommunen har ansvaret. Det innebär att alla som betalar skatt även betalar till begravningsverksamheten, oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte. Svenska kyrkan har alltså ansvar för att alla, med eller utan trostillhörighet får en värdig begravning.
Jonny Engström berättar att begravningstraditionerna har förändrats på olika sätt på
senare tid. Tidigare var kistbegravning det vanliga, men nu kremeras runt 83 procent.
I OCH MED att befolkningen blir mer rörlig blir det också vanligare med minneslund, en anonym begravningsplats där de anhöriga inte vet exakt var graven är.
Att sten eller plakett inte finns gör att man som anhörig kan gå till en minneslund där man befinner sig och till exempel tända ett ljus.
Askgravlund är ett ännu nyare gravskick. Där finns en sten eller en plakett med den avlidnes namn, så de anhöriga har en särskild plats där man kan sätta snittblommor eller ljus.
För den som av olika skäl inte har möjlighet att sätta blommor på sin anhöriges grav kan man teckna gravsmyckningsavtal. Då planterar kyrkogårdspersonalen blommor, till exempel till mors dag eller ljung på hösten.
– Det tar vaktmästarna på stort allvar, säger Jonny.
”Gravsmyckning tar vaktmästarna på stort allvar.
Jonny Engström
Han understryker också att man inte behöver ha blomsterplanteringar på en kistgrav. Det går alldeles utmärkt ändå. Man kan sätta en vas med styvmorsvioler som man plockat på vägen till kyrkogården.
– Det är ingen tävling att göra fint, säger Jonny.
PÅ FRÅGAN OM olika gravplatser för olika religioner är Johnny lite tveksam. Ska uppdelningen fortsätta även på andra sidan, undrar han? Och var ska man dra gränsen? Det är tydligt att Jonny Engström hoppas på att vi alla ska kunna vara tillsammans på andra sidan.
Eva Halling PrästPris för grundskötselavtal i kr/år: Kistgrav 380 Urngrav 170
Gravsmyckningskostnad i kr/år: Mors dag 160
Sommarplantering: Mindre 770 Större 840
HAL TYP VÄNFAST
FÅNGAD AV EN?
LUSTIGKURRE
RÖR SIG SNABBT
GE EN FINGERVISNING
SVÅR PÅFRESTNING
GULDPENG GÖMSLE
SE EN SKYMT AV GER HÄNGIVEN
SKYNDAR IVÄG
GÖRS PÅ EGEN HAND
FUNKTION GÅR EMOT STRÖMMEN
INNERLIG
STORT ORGAN
HAR DROTTNING PLAN
LIGGER I TIDEN ETT ELEMENT
PACINO
STUPAR NEDÅT
DET FRIA SLUTET ENGLAND
ÄR ÄLDRE TILL
MITT PARK
RED JESUS PÅ
STARTGROPARNA
PÅSTÖTNING
YNKLIG
GULLIG
AVSNITT
KASTA ETT ÖGA KLAGAN
TRÄDGÅRD I BIBELN
SKRIKER I HÖGAN SKY
TRÅCKLA SES MED HALS OCH NÄS
UTAN KRUSIDULLER NYSKAPANDE ANTECKNAR ÄR ALLA GODA TING?
BADPLATS
LEVER PÅ SAVANNEN VIRVELVIND
TAPPADES SAGAN
STOR KILLING VISAR NYFIKEN
Här är alla vinnare av vinterkrysset. Tack för alla inskickade svar!
1:a pris:
» Sten Lundin
2:a–5:e pris:
» Birgitta Wallin
KAUPPI
HUNDFAVORITEN
GÖR PEELING HUDEN REAKTION
MORGONTIDNING
HÄRMAPAN RANSON
KAN DET KATT SE POSITIV UT
KRYSS MED I
KAN BRÖD ANVÄNDAS SOM
» Skicka meningen som du finner i de lila fälten senast 31 maj. Glöm inte ditt namn och telefonnummer.
Mejla lösningen till: ornskoldsviks.norra.pastorat@ svenskakyrkan.se
... eller skicka på ett vykort till: Örnsköldsviks norra pastorat Box 275 891 26 Örnsköldsvik
Fem vinnare får:
LIGGER I VATTEN HIBERNATION
» Britt Marie Sjöberg
» Gunvor Sahlén
» Robert Andersson
GOSLING
Vinsterna har skickats hem till vinnarna.
FINT BETYG
1:a pris: Två biobiljetter. 2:a–5:e pris: Fika för två i Sockenstugan, Arnäs.
Lycka till!
Snödroppe.
Foto: ANTONEL /GETTY
Begreppet passion kommer av latinets ord för lidande. Ursprungsbetydelsen i svenska är hämtad från berättelsen om Jesu lidande. I kristen tro har man beskrivit det som att Jesus drevs av gudomlig kärlek till mänskligheten. Passionsberättelsen är en tröst för oss människor när vi gör oss illa.
Passion har i svenskan fått betydelse av att någon är passionerad för något eller att två är passionerat förälskade i varandra. Man kan tala om en stark positiv drivkraft där uppoffringar kan göras.
Passionshistorien i konst och musik utgår från Jesu lidande och död. I dag talar vi ofta om passionsberättelsen och återberättar Jesu sista tid innan döden. Det har firats under den sista veckan innan påsk. Veckan benämns “stilla veckan” eller “passionstiden”.
STILLA VECKAN INLEDS med palmsöndag som har temat “Vägen till korset”. Den firas som minne av intåget till Jerusalem i fest och glädje. Efter detta påminns vi om allvaret när Jesus drev ut de som bedrev handel i templet. Berättelserna i evangelierna handlar bland annat om hur Jesu motståndare planerade att döda honom, och hur Judas blir förrädare. En av berättelserna handlar om kvinnan som smorde Jesus med dyr olja. Det påminner om förberedelsen för hans död och att det är viktigt att göra det goda för varandra.
Dessa berättelser har ibland lästs under måndag–onsdag i stilla veckan. För att betona stillheten under veckan har man bytt ut metallkläppen i kyrkklockorna till en träkläpp, som gett en dovare och mer dämpad klang. Den kläppen kallades för dymmel och har gett namn åt dymmelonsdag.
Skärtorsdag har haft ett organiserat kyrkligt firande. Tematiken är dubbel med glädjen över nattvardens instiftande och med smärtan över lidandet, viljekampen och fängslandet. Allvaret tar vid med
”Korset” är centrum för hela passionsberättelsen.
Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
glädjen över det ”Nya förbundet” som är temat för dagen. Det vanliga är att vi firar mässa som påminnelse om den sista måltiden med Jesus och lärjungarna. I Johannesevangeliet står det om hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter, vilket har gjorts i kyrkan men som blivit ovanligt i Sverige. I dag har det blivit vanligt att altaret kläs av i gudstjänstens avslutning som en påminnelse om Jesu nakenhet inför ondskans makter. Jesu kamp utgår från bönen i Getsemane ”Men låt din vilja ske, inte min.” (Luk 22:42b)
LÅNGFREDAG ÄR KULMEN för passionstiden, där vi i kyrkan möter berättelserna om hur Jesus efter tillfångatagandet misshandlas, förhörs och döms till döden. Temat är ”Korset” som är centrum för hela passionsberättelsen. Jesus ger uttryck för den totala övergivenheten i smärtans djupaste schakt i de ord han säger på korset. I dag kan många känna igen sig i den smärtan och övergivenheten.
”För mig är det en tröst att känna igen mig i Jesu djupa lidande och övergivenhet.
Påskaftonen är det dygn som påminner om lärjungarnas sorg och förtvivlan när Jesus befann sig i döden. Det är en smärta som vännerna bär inför den lidandes ofrånkomliga situation.
För mig är det en tröst att känna igen mig i Jesu djupa lidande och övergivenhet. På något sätt känner jag mig buren av Jesus som genom sitt lidande och sin död på korset tar del av min smärta. Så har passionsberättelsen fått vara en tröst och kraft i människors kamp och lidande. Påskdagens uppståndelse förmedlar ett hopp om att vårt lidande också kan vändas till något oväntat. Ulf Söderlind Präst
Välkommen att kontakta oss!
Webb: www.svenskakyrkan.se/ornskoldsviksnorra
Telefon: 0660-26 64 00
Mejl: ornskoldsviks.norra.pastorat@svenskakyrkan.se