Foto: GETTY IMAGE
DIAKONI
Dessa ständiga val...
D
et är mycket vi ska välja och bestämma här i livet. För den som har det väl förspänt bjuds ofta ett smörgåsbord av möjligheter att välja från. Var vill jag vara på min semester? Ska vi gå på bio på lördag? Vilken utbildning ska jag satsa på? Det är små och stora val och även om det kanske är svårt att bestämma sig ibland, så finns tr ts allt möjligheten att välja. Men det är ingen självklarhet för alla. Vad gör jag om det verkligen inte finns nå ot jag kan förändra? Om det enda val jag kan göra just nu är att stanna kvar i den situation som är? I mitt jobb som diakon möter jag då och då människor som av olika anledningar inte har så mycket att välja på. Det jag kan göra då är att finna där, lyssna och kanske ställa frågor. Några enkla, snabba lösningar finns ofta t inte. Men det jag har sett är att svaret och kraften ofta finns inne i män iskan själv. Att våga sätta ord på det som låser fast och tänka högt tillsammans med någon kan vara ett första steg i processen att komma vidare och hitta svaret som finns där inne
JAG MÖTER OCKSÅ människor som är stressade över alla val de måste göra, som är ängsliga över att välja fel. Ibland kan jag själv få känslan av att stå i ett vägskäl och fundera på om jag ska svänga höger eller vänster eller fortsätta rakt fram. Vilken väg är bäst? Tänk om jag kunde ha både hängslen och livrem och gärna också garantier för att allt ska bli bra. Så enkelt det skulle vara, men det är ju en omöjlighet. Jag tror att vi ibland måste prova att gå några steg i någon riktning och se vad som händer. Annars 6
”
I bland måste vi prova att gå några steg i någon riktning och se vad som händer. finns ris en att vi blir stående i det där vägskälet. Och för det mesta finns ju möjligh ten att göra ett nytt val om det första inte blev helt rätt. EN GÅNG FÖR många år sedan mötte jag en ung man som var döende i en kronisk sjukdom. Han var svårt sjuk, men vi träffades då och då för a t prata. En härlig vårdag med solsken och fågelkvitter satt vi tillsammans på en parkbänk och jag frågade hur han hade det. ”Vet du, jag bestämmer mig varje morgon för att jag ska leva idag också”, blev hans svar. De orden har jag burit med mig i många år nu. För honom var det bokstavligt talat en fråga om liv eller död. För mig är de orden, just nu i mitt liv, en påminnelse om att försöka leva varje dag, att se de små undren i livet och att vara tacksam för det jag har. Något som kan vara enkelt att säga, men kanske inte alltid helt enkelt att göra. Oavsett om valmöjligheterna är för många eller för få, om det är lätt eller svårt att välja, kan sinnesrobönen vara ett sätt att samla tankarna (läs bönen på sidan här bredvid).
Annelie Almroth diakon
SOMMAREN 2022
22am3222_kronika_29342.indd 6
2022-05-18 12:06:00
