Medlemmar

ENGAGERADE MEDLEMMAR VAD? Möt några som på olika sätt valt att vara en del av Svenska kyrkan.

Här får alla vara precis som de är

Text: Mari Lundmark

Varje år väljer tusentals ungdomar att konfirmeras i Svenska kyrkan. Vincent, Julia och Signe är tre av dem som konfirmeras i år. Jonatan konfirmerades för tre år sedan och är nu ung ledare.

»Julia, Vincent och Jonatans familjer är inte så kyrkliga av sig, det är däremot Signes familj. Oavsett vilket så är det viktigt att själv ta reda på mer och göra sig en egen bild av kyrkan, tycker alla fyra. NÄR VI TRÄFFAS närmar sig konfi mandåret sitt slut och det finns e del som överraskat de tre som ska konfirmeras i å. – Jag trodde det skulle vara mer strikt, att vi skulle läsa mycket i Bibeln och lära oss en massa utantill, säger Julia. Men så är det inte. Vi läser Bibeln, men vi pratar också mycket om vad som menas med texterna och vad det betyder i våra liv, idag. Vi har roligt och alla får vara som de är. Man måste inte vara på ett speciellt sätt.

Att åka på läger hör konfi mandtiden till. Det har varit en höjdpunkt under året. En resa till Berlin brukar också finnas med p programmet, men av kända skäl gick inte den att genomföra i år. – Jag hade sett fram emot att få åka till Berlin, det hade varit intressant, säger Signe. Vi ska åka på resa nästa vecka, vart vi ska blir en överraskning, men det blir säkert bra. Och Berlin finns ju kva.

KONFIRMANDERNAS RESA GICK till Vadstena, Skaga i Västergötland och sedan till Stockholm där det sociala arbetet i Klara församling och judiska muséet fanns på programmet. I slutet av maj var det konfirmation och vist kan de tre tänka sig att göra som Jonatan och bli unga ledare.

Vad skulle de vilja säga till någon som funderar på att bli konfirmand

– Ta chansen, det är jätteroligt. Man lär sig mycket, får nya vänner och man får vara den man är. Alla passar in, summerar Vincent.

Julia, Signe, Jonatan och Vincent en kylig vårdag vid Sankt Sigfrids källa vid Husaby kyrka.

Liam döptes vid en familjär ceremoni i Lambohovskyrkan.

Foto: MARIE WIGH

Välkommen till Lambohovskyrkan, säger Christer och Alda.

Foto: MARI LUNDMARK

Dopet – en viktig tradition och fint minne för familjen

Att Liam skulle döpas, precis som storebror Vincent, var det ingen tvekan om, berättar mammorna Angelica och Josefine.

»– Vi är döpta båda två. Det är en viktig tradition och ett fint minn för hela familjen. Och så blir man en del av allt bra Svenska kyrkan gör. Det tycker vi är viktigt.

LIAM OCH VINCENT döptes i Lambohovskyrkan. Det var små, familjära dop och barnen som var med blev engagerade på olika vis. – Vincent fick hänga upp Liam dopängel i dopträdet. Hans storasyskon hjälpte till att hälla upp dopvattnet och tända dopljuset. Det var en jättefin tund. DET VAR INGA stora arrangemang före dopet, berättar mammorna. – Vi lånade församlingssalen till dopkafft, det var smidigt. Och så fixade vi smörgåtårta, det tycker vi är ett måste. Allt var enkelt och smidigt och det blev en jättefi dag. Nu står dopljuset i fönstret i pojkarnas rum och påminner oss om dopdagen.

VISSTE DU ATT...

»... det finns dopklänningar att låna, även en i en lite större storlek.

Värdarna är gudstjänstens allt-i-allo

När du kommer till gudstjänst i våra kyrkor möter du gudstjänstvärdarna. I Lambohovskyrkan kan det vara Christer och Alda som hälsar dig välkommen och ger dig psalmbok och agenda.

»– Det är mycket att ordna med inför och under en gudstjänst, berättar Christer. För att allt ska flyta på behver vi vara tre värdar på plats och vi fördelar uppgifterna emellan oss. Vi förbereder kyrkkafft, hälsar välkommen när gudstjänsten börjar, läser dagens texter och hjälper till när brödet och vinet delas under mässan.

En viktig del av uppdraget är att möta de som kommer till kyrkan. – Någon kanske kommer till oss för första gången, säger Alda. Då är det extra viktigt att bli sedd så att man känner sig välkommen. Vi är också med på kyrkkafft och ser till att alla har det bra och har någon att prata med.

DET BEHÖVS FLERA gudstjänstvärdar i pastoratets kyrkor. Inga speciella förkunskaper krävs, det viktiga är att man tycker om att träffa männisor och är beredd att lära sig det som behövs. Christer har varit gudstjänstvärd länge, medan Alda är ganska ny i rollen. Tillsammans är de ett bra team. – Vi samarbetar och lär av varandra, säger Alda. Jag var inte så van vid att läsa högt för andra i början, men jag har lärt mig och nu går det riktigt bra. – Det är utvecklande att vara gudstjänstvärd. Jag lär mig nya saker hela tiden, trots att jag haft uppdraget i många år. Det blir också en inre resa och jag får en ytterligare dimension i min tro. Det är mäktigt, avslutar Christer.

Vill du bli gudstjänstvärd?

Kontakta församlingsherden eller församlingsrådets ordförande i din församling. Kontaktuppgifter finns på sista sidan i tidningen.