Diakoni – krönika

Dessa ständiga val...

Det är mycket vi ska välja och bestämma här i livet. För den som har det väl förspänt bjuds ofta ett smörgåsbord av möjligheter att välja från. Var vill jag vara på min semester? Ska vi gå på bio på lördag? Vilken utbildning ska jag satsa på? Det är små och stora val och även om det kanske är svårt att bestämma sig ibland, så finns trts allt möjligheten att välja. Men det är ingen självklarhet för alla. Vad gör jag om det verkligen inte finns nåot jag kan förändra? Om det enda val jag kan göra just nu är att stanna kvar i den situation som är?

I mitt jobb som diakon möter jag då och då människor som av olika anledningar inte har så mycket att välja på. Det jag kan göra då är att finna där, lyssna och kanske ställa frågor. Några enkla, snabba lösningar finns oftat inte. Men det jag har sett är att svaret och kraften ofta finns inne i män iskan själv. Att våga sätta ord på det som låser fast och tänka högt tillsammans med någon kan vara ett första steg i processen att komma vidare och hitta svaret som finns där inne JAG MÖTER OCKSÅ människor som är stressade över alla val de måste göra, som är ängsliga över att välja fel. Ibland kan jag själv få känslan av att stå i ett vägskäl och fundera på om jag ska svänga höger eller vänster eller fortsätta rakt fram. Vilken väg är bäst? Tänk om jag kunde ha både hängslen och livrem och gärna också garantier för att allt ska bli bra. Så enkelt det skulle vara, men det är ju en omöjlighet. Jag tror att vi ibland måste prova att gå några steg i någon riktning och se vad som händer. Annars finns risen att vi blir stående i det där vägskälet. Och för det mesta finns ju möjlighten att göra ett nytt val om det första inte blev helt rätt. EN GÅNG FÖR många år sedan mötte jag en ung man som var döende i en kronisk sjukdom. Han var svårt sjuk, men vi träffades då och då för at prata. En härlig vårdag med solsken och fågelkvitter satt vi tillsammans på en parkbänk och jag frågade hur han hade det. ”Vet du, jag bestämmer mig varje morgon för att jag ska leva idag också”, blev hans svar. De orden har jag burit med mig i många år nu. För honom var det bokstavligt talat en fråga om liv eller död. För mig är de orden, just nu i mitt liv, en påminnelse om att försöka leva varje dag, att se de små undren i livet och att vara tacksam för det jag har. Något som kan vara enkelt att säga, men kanske inte alltid helt enkelt att göra. Oavsett om valmöjligheterna är för många eller för få, om det är lätt eller svårt att välja, kan sinnesrobönen vara ett sätt att samla tankarna (läs bönen på sidan här bredvid).

”Ibland måste vi prova att gå några steg i någon riktning och se vad som händer.

Annelie Almroth

Handla lite extra och ge bort till behövande

»Vill du hjälpa diakonerna att hjälpa? Något enkelt och konkret du kan göra är att handla lite extra nästa gång du är i mataffären Våra diakoner tar tacksamt emot hygienartiklar som tandborstar, tandkräm, tvål, schampo, mensskydd etcetera.

Lämna din gåva i någon av våra kyrkor eller på expeditionen i Lambohov. Annelie och Susanne förmedlar gåvorna vidare och lovar att de blir väl mottagna.

Då och då under året finn också en kundvagn uppställd i olika matbutiker i pastoratet där du kan lämna torrvaror och hygienartiklar. Vi berättar på Facebook och på pastoratets webbplats när och var kundvagnarna är på plats, så håll ett öga där.

Om du har något annat du vill skänka till diakonin, till exempel kläder eller leksaker, kontakta Annelie eller Susanne för att stämma av behoven just nu.

Om du vill skänka en penninggåva till diakonin går det bra att swisha till Lambohovskyrkan på 123 049 81 70. Kom ihåg att skriva ”Gåva till diakonin” i fältet för meddelande.

DIAKONI – ATT SE SIN MEDMÄNNISKA

»I första Korinthierbrevet kapitel 12 vers 12–31 skriver Paulus om Kristi kropp och hur vi alla är sammanlänkade med varandra. Om en kroppsdel lider måste de andra stödja den del som behöver hjälp, utan att ta över det ansvar varje människa har för sitt eget liv. Gemensamt för all församlingsdiakoni är att vi litar till människors egna förmågor. Vi behöver alla hjälp ibland och stöd en bit på vägen.

LÄMNA TORRVAROR. Våra kundvagnar finns då och då uppställda i matbutiker runt om i pastoratet.

Foto: GETTY IMAGES

Någon som lyssnar när livet ställs upp och ned

»Ibland ställs livet upp och ner och då kan det vara skönt att prata med någon som lyssnar och kan hjälpa till att se vägar framåt. Våra diakoner Susanne och Annelie har sina kontor i Lambohovskyrkan och du är alltid välkommen att kontakta någon av dem för ett samtal. Det säkraste sättet att få kontakt är att ringa. Du är alltid välkommen in till Lambohovskyrkan, men då kan vi inte garantera att någon av diakonerna är på plats om du inte har bokat en tid.

Diakonerna har tystnadsplikt och samtalen är kostnadsfria. Kontaktuppgifter finner du p sista sidan i tidningen.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Sinnesrobönen

VILL DU GÖRA EN INSATS?

»Frivilliga krafter behövs alltid, både vid enstaka tillfällen och för lite längre åtaganden. Hör av dig till diakon Annelie Almroth, 070-341 02 70, annelie.almroth@svenska kyrkan.se, om du vill vara med och bidra.

Jourhavande präst nås via 112

»Jourhavande präst har funnits sedan 1956 då prästen Erik Bernspång satte in en liten annons i Öresunds-Posten: ”Innan ni begår självmord, ring …”. Idag finn telefonjouren över hela landet och drivs i samarbete med SOS Alarm.

Det är bara präster som bemannar jourhavande präst och de har tystnadsplikt. Samtalet är gratis, bandas inte och syns inte på telefonräkningen.

Den som ringer behöver inte vara medlem i Svenska kyrkan. Att tron på Gud är självklar för de präster som svarar i jouren betyder inte att man talar om Gud, ber böner eller läser Bibeln under samtalet – om inte den som ringer själv ber om det förstås.