Barnens lyktor sprider ljus i mörkret !
PÄR JOHANSSON, GLADA HUDIK:
”Att hänga med Ida är som balsam för själen”
RETREAT PÅ NORDERÖN HÄR FÅR INSIDAN KOMMA UT
Att finna ro i sorgen
Vilan värnar vår fantasi och skärper vår blick
Att ge sig själv utrymme för återhämtning, att verkligen vila när det är det som är planen, kan rätt ofta vara svårt. Man känner sig jagad av saker som behöver göras och oroar sig för att missa något eller glömma. Att vi är många som känner oro över läget i vår värld är inte så konstigt. Det finns ju faktiskt så mycket som hotar oss och det kan vara svårt att släppa taget om oron och stressen. Balansen i vardagen är svår att uppnå.
Men det är just i vardagen som vi behöver vilan. Den vilan och återhämtningen som gör att vi kan släppa oro och se det stora i det lilla. Det som gör att vi orkar glädjas över småsaker och känna tacksamhet över de små vardagsgodheter som omger oss. Något som hjälper oss, ett leende eller hej från någon jag möter, allt det där som bidrar till att det går att släppa oron och finna ro.
Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd, frågar Jesus. Ja, bekymren är en del av våra liv men jag tänker på en person som berättade att de bekymmer, den oro hon verkligen inte kunde släppa skrev hon upp på en lapp. Hon valde sedan att tänka på det vid en viss tidpunkt på dagen i stället för att låta det mala runt i huvudet hela tiden, och tänka på det på en viss plats. När hon valde att tänka på det kunde hon bli lite bättre på att bestämma sig för om det verkligen var något att oroa sig för och vad hon kunde göra åt det, och hon blev bättre på att vila.
Sådan är bönen för mig, ibland i ensamhet och ibland tillsammans med andra. På en bestämd tid och plats i vardagen tänka på det som oroar men såklart också gläder mig och överlämna det i Guds hand. Att
Bönen kan vara ett sätt att på en bestämd tid och plats i vardagen tänka på det som oroar.
ordlöst eller med ord formulera det som finns på mitt hjärta. Just det där att utse en särskild plats och tid är så klokt tycker jag. Det hjälper oss till koncentration och påminna oss om vikten av att vila för att se saker i ett nytt ljus.
VI KAN HJÄLPA och uppmuntra varandra att sänka axlarna och ta vara på vilostunderna i vardagen för att lyssna på oss själva, på varandra och på naturen och upptäcka Guds närvaro i våra liv. Vilan värnar vår fantasi, vårt samvete och skärper vår blick så att vi ser hur vi i ord och handling kan vara mera kärleksfulla mot varandra och skapelsen.
Christin Nygren Sundvisson Kyrkoherde
Foto: MAGNUS ARONSSON
Innehåll
Din församling
4 Fira julen tillsammans med andra
6 Barnen sprider ljus i mörkret
25 Julkören, en älskad tradition
26 Själavård Retreat på Norderön
28 Maria Pettersson, präst, tackar för sig
Tema vila
9 Kan vi nå en punkt där vi kan finna ro i sorgen?
Mötet
För Hanna Pierre Nilsson handlar vila i tron om att lägga allt i Guds händer.
Foto: LISA WIKSTRAND
16 Ida och Pär Johansson, Glada Hudik
Övrigt
18 Nyfiken på Vad hände med vilodagen?
20 Tankar om tro Vila i tron
31 Korsord
SVANENMÄRKET
Trycksak
3tycker till –vad är vila för dig?
Felix, 7 år, Lockne:
◗ När jag ligger i sängen på natten. Ibland har jag godis under kudden som mina föräldrar inte vet om och då äter jag av det.
Hilma, 8 år, Lockne: ◗ Sova, länge, ända till lunch! Och ligga i soffan och läsa en bra bok. Pappa tänder alltid en brasa i kaminen som gör det extra mysigt.
REDAKTION
◗ Hela livet ges ut av Sydöstra Jämtlands pastorat. Redaktion: Kyrkoherde Christin Nygren Sundvisson, Kjell Svantesson, Mikaela Håkansson, Hans-Åke Grinde, Åsa Nilsson, Michael Eriksson och Anders Gustafsson. Kontakt: 010-451 38 00, mån–tis 9.00–12.00, ons 13.00–15.00, tor 9.00–12.00, fre stängt. sydostrajamtland.pastorat @svenskakyrkan.se
Postadress:
Tyra, 8 år, Lockne: ◗ Tittar på paddan i soffan, ligger under en filt. Sover i sängen på natten. Läser gärna böcker, just nu: Boken som inte ville bli läst.
Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo Hemsida: www.svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2024
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Mikael Hopstadius
Fira julen tillsammans med andra
Leilas tips
... till dig som känner ofrivillig ensamhet
◗ Diakon Leila Göransson uppmuntrar dig som känner ofrivillig ensamhet i jul att kolla upp vilka julfiranden som finns i din närhet.
◗ Ett annat tips är att anmäla sig som volontär om du vill göra något för andra under julen. Kontakta en diakon i din församling om du vill veta mer.
TEXT: Mikaela Håkansson
Julen väcker många känslor. Glädje och gemenskap för vissa medan andra känner sorg och ofrivillig ensamhet. Nära och kära bor kanske långt bort eller så har relationerna helt brutits. Oavsett hur du känner inför högtiden så finns vi här för dig och erbjuder flera julfiranden runt om i pastoratet.
◗ I år fortsätter vi diakonins långvariga tradition att erbjuda julfirande för våra församlingsbor. Svenstakyrkan är en av flera platser i vårt pastorat där vi bjuder in till samvaro, mat och sång.
◗ Slutligen tipsar Leila om att jourhavande präst är tillgänglig under julhelgen mellan 21.00–06.00 på telefon 112. Det finns även möjlighet att skriva ett digitalt brev eller att chatta.
Foto: ANDERS GUSTAFSSON
– Jag upplever julfirandet som glädjefullt, det finns värme och hopp, säger Leila Göransson, som arbetar som diakon i pastoratets södra område.
LEILA BERÄTTAR ATT i år bjuder de in till julfirande söndag 22 december 11.00–14.00 i Svenstakyrkan, som ligger centralt i Svenstavik. De brukar inleda med glögg, samtal och julpyssel för den som vill, följt av en andakt, julpsalmer och läsning ur julevangeliet. Firandet avrundas med jullunch i form av julbord.
– Att jobba under jul ger mig mycket. Jag påminns speciellt om julens budskap, tron och kärleken. Jag tycker att det är fantastiskt med julberättelsen om hur Gud valde att födas som människa och hur Jesus som nyfödd är beroende av andra människor. Vi ser Gud i det bräckliga och sårbara denna natt. Vi är alla beroende av varandra och vi har ett gemensamt an-
svar för skapelsen, detta påminns jag speciellt om när jag tjänstgör under julen, beskriver Leila.
OM DU BOR i någon annan del av vårt pastorat kan du fira julen tillsammans med andra i Kälarne, Bräcke och Torvalla.
Torsdag 19 december 14.00 bjuder vi in till julfirande i Lokalen, Stationsvägen 10 E i Kälarne.
Vi sjunger julpsalmer och äter mat, samt samlar in pengar till årets Act julinsamling. Det är ABF, PRO, IOGT och Hällesjö-Håsjö församling som ordnar med julbord och andra aktiviteter.
Måndag 23 december klockan 16.00 bjuder vi in till ”Lilla julafton” i glädje och gemenskap i Bräcke församlingshem. Kom och ät julmat och sjung tillsammans. Förra året samlades runt 25 personer.
På julafton bjuder vi in till julfirande i Heliga Ljusets kyrka i Torvalla. Vi inleder med julbön 11.00 följt av jullunch och samvaro 12.00–14.00. I snitt besöker omkring 30 personer oss och vartannat år brukar detta julfirande ske i församlingsgården i Brunflo.
OBS!
◗ Samtliga julfiranden i pastoratet är kostnadsfria, men en frivillig gåva kan skänkas till Act Svenska kyrkans julinsamling.
◗ Föranmälan gäller på samtliga julfiranden och du hittar alla kontaktuppgifter på vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat/advent Här hittar du även hela pastoratets utbud med gudstjänster och musik i advent och jul.
Vi firar tillsammans på flera platser i pastoratet. Se listan här intill! Foto: KRISTIN LIDELL/IKON
missa inte !
Här kan du fira i jul
Svenstakyrkan
Vad: Julfirande med glögg, julbord, andakt med mera.
Datum: Söndag 22 december.
Tid: 11.00–14.00.
Lokalen, Kälarne
Vad: Julfirande med mat, julpsalmer och insamling till årets Act julinsamling.
Datum: Torsdag 19 december.
Tid: 14.00.
Adress: Lokalen, Stationsvägen 10 E, Kälarne.
Bräcke församlingshem
Vad: ”Lilla julafton” i glädje och gemenskap. med julmat och sång.
Datum: Måndag 23 december. Tid: 16.00.
Heliga
Ljusets kyrka i Torvalla
Vad: bjuder vi in till julfirande. Vi inleder med julbön 11.00 följt av jullunch och samvaro.
Datum: Julafton, tisdag 24 december. Tid: 11.00–14.00.
”Trons språk blir starkare ju mer vi övar”
hallå där
... Teresia Derlén, Härnösands stifts nya biskop.
Vad är den bästa vilan för dig?
– När kropp, själ och ande har fått sitt, då kan jag vila. När jag har haft tid att träna och kroppen är skönt trött. När själen (den mentala förmågan) har fått lagom stimulans så man känner att man utvecklas men inte har för många bollar i luften samtidigt. Och inte minst, när anden har fått sin tid. Den andliga hälsan har sina välbeprövade träningsredskap. Ett som passar mig är en böneserie för årets rytm (tidebön) som hjälper mig att se mening och djup i högtider och traditioner.
Hur kan vi vila i tron?
– Det blir lättare att vila i tron när vi får dela den. Ibland är det lätt att förundras över allt det goda Gud ger, och då är det skönt att få dela den känslan. Ibland brottas vi med svåra livsfrågor, då kan vi behöva bäras av andras tro. Har man svårt att prata om tro blir det ofta lättare att göra det i en aktivitet: en pilgrimsvandring, i gudstjänsten, i bibelstudium, eller ett älgpass. Trons språk blir starkare ju mer vi övar, precis som kroppen stärks av träning. När bönen kommer naturligt, där finns vila.
Kajsa Åslin
skänk en gåva
... till årets julinsamling!
◗ Act Svenska kyrkan agerar för fred tillsammans med lokala kyrkor, organisationer och människorättsförsvarare. Årets julkampanj har temat Sprid ljus i mörkret och pågår mellan första advent och trettondedag jul. Genom en gåva bidrar vi till fredsarbetet i världens mest konfliktdrabbade områden. Omkring 200 väpnade konflikter pågår just nu, varav en fjärdedel av jordens befolkning lever i de drabbade områdena. Tillsammans gör vi skillnad!
Skänk en gåva
◗ Du kan ge en gåva genom insamlingar i din församling eller direkt på Act Svenska kyrkans hemsida: https://www. svenskakyrkan. se/act/kampanj/ julinsamlingen
Barnen sprider ljus i mörkret
I Sydöstra Jämtlands pastorat finns ett rikt utbud av barn- och ungdomsaktiviteter. Tidningen Hela livet har gjort ett besök i Hammarstrand för att hänga på Tisdax tillsammans med barn i årskurs 2-3. En stund att varva ner efter skolan med fika, sång, andakt/samtal och besök in i en kreativ värld.
◗ Fikabordet dukas, gitarren stäms och pyssel plockas fram till toner av julmusik. Församlingsassistenterna Susanne Engström och Ann-Katrin Hoflin förbereder för fullt inför Tisdax. Runt 15.00 hörs snabba fotsteg och barnröster utanför församlingsgården i Hammarstrand. Med glädje och förväntan skyndar barnen sig in när dörren öppnas. De samlas i en ring på en stor, rund mörkgrön matta och börjar genast dela olika samtalsämnen med varandra.
Ann-Katrin inleder stunden med att visa två affischer med rubriken Sprid ljus i mörkret. Hon berättar att i dag ska barnen få pyssla ljuslyktor som sedan ska säljas för att samla in pengar till årets Act Svenska kyrkans julinsamling. Tidigare år har de juldekorerat tändsticksaskar och sålt.
Skänk ljus i mörkret är Act:s julinsamling 2024.
SNART PYSSELDAGS, MEN först fika! I dag är det nio barn på plats. Varje tisdag samlas de efter skolan för en trivsam stund med fika, sång, pyssel och andakt/samtal kring en bibelberättelse eller något annat viktigt i livet.
Den här dagen läser de ur Djurens andaktsbok och barnen
lyssnar aktningsfullt till en berättelse om en ”taggig” igelkott.
DEN SISTA TIMMEN öppnas dörren till pysselrummet och julmusik spelas stämningsfullt. På borden finns färgpennor och flera glaslyktor i olika former. Väggarna är fyllda med diverse pysselmaterial – ett kreativt kaos med papper, färger, kartonger, tyger, piprensare och pysseldekorationer. En dröm för både barn och vuxna med pysselintresse. Barnen går in i en kreativ värld och vid dagens slut har totalt tolv ljuslyktor och annat pyssel producerats. Lyktorna kommer nu sprida ljus i mörkret och bidra till fredsarbetet i världens mest konfliktdrabbade områden.
De fina ljuslyktorna som dekorerats av barnen säljs till förmån för årets julinsamling.
TEXT OCH FOTO: Mikaela Håkansson
”Här vill vi bo”, uttrycker barnen när de är i pysselrummet.
Marie Källström tillsammans med dagens del av Gloriakören, Alicia Loft, Louise Källström och Linnea Sjöstrand. Foto: ÅSA NILSSON
Hällesjö kyrka renoverad –invigdes med
◗ På Tacksägelsedagen söndag den 13 oktober firades det att Hällesjö kyrka renoverats. Håkan Lindström predikade om att vi har mycket att vara tacksam över. Denna dag särskilt över kyrkans renovering och över höstens skörd som symboliskt fanns i en korg på altaret. Tacksam var vi också över den vackra sången som delar av Gloriakören framförde under ledning av Marie Källström. Efter gudstjänsten bjöds vi alla på god tårta.
HÄLLESJÖ KYRKA har tidigare genomgått flera renoveringar och underhållsåtgärder för att bevara dess historiska och kulturella värde. Kyrkan, som har anor från 1848, med flera större renoveringar och ombyggnationer. Hällesjö klockstapel är något äldre än kyrkan och uppfördes av Pål Persson år 1781. Renoveringen av Hällesjö kyrkas fasad och fönster har varit omfattande och utförts med stor försiktighet för att säkerställa byggnadens långsiktiga bevarande. Först genomförs en noggrann
kör och tårta
inspektion för att identifiera skador och det visade sig att det fanns stora ytor där putsen släppt.
FASADSKADORNA reparerades med material som matchade det ursprungliga materialet i fasa den. Den gamla färgen avlägsnades och fasaden målades med flera lager kalkfärg. Fönstren tillverkades ursprungligen av glasmästare Strandel och uppvisar mycket hög kvalitet. Vid senaste renoveringen demonterades en del av fönstren för att undvika skador på det gamla glaset i samband med att skadade delar av träet reparerades. Därefter har allt trä målats med linoljefärg, som är känd för sin hållbarhet, beständighet och sin vackra glans. Klockstapelns tak har fått en del takspån utbytta och tjärats för att bilda ett skyddande lager, så att vatten inte tränger in i takspånen.
Åsa Nilsson
kyrka har anor från 1848.
En plan för nya tider
◗ Inom pastoratet har vi under det senaste året arbetat med att ta fram en lokalförsörjningsplan med syfte att se över vilka byggnader vi har och vilka vi behöver för vår verksamhet. I detta arbete ingår också att bli mer klimatsmarta, så att vi kan bidra med vår del i den klimatomställning som hela samhället arbetar med. Syftet med en lokalförsörjningsplan är helt enkelt att för framtiden garantera resurser för att kunna bedriva en bra verksamhet med hänsyn till ökade kostnader och mindre medlemsintäkter. Detta gör att vi behöver se över hur och var vi kan minska kostnaderna i vår verksamhet samt i vilka lokaler vi i framtiden ska bedriva den. Vi har 220 byggnader, varav ett 40tal är kyrkor och kapell samt ett 20tal församlingshem.
I ETT FÖRSTA skede har vi tittat på vilka byggnader som har mest energiförbrukning och vad vi kan göra för att minska den kostnaden på sikt, utan att det ska upplevas ha alltför stor påverkan på vår verksamhet. Det är i dagsläget våra kyrkor som är mest energikrävande.
Vår idé är att i en stor del av våra kyrkor under en viss period under året hålla en grundvärme på 10–12 grader med start under 2025. Detta syftar till att vi ska få kunskap om detta är en bra metod för att minska kostnaderna för vår verksamhet.
En annan del som vi kommer att se över är vilka byggnader som vi kan avyttra utan att det inkräktar alltför mycket på den breda verksamhet som vi bedriver.
Vi hoppas få förståelse för att vi behöver vidta olika åtgärder för att på sikt minska våra kostnader så att vi med vår personal kan bedriva bra och viktig verksamhet för och med våra medlemmar.
Kjell Svantesson Ordförande i kyrkorådet
Hällesjö
vila
Kan vi nå en punkt där vi kan finna ro i sorgen?
TEXT & ILLUSTRATION: Sophie Ekman
högtider som julen brukar vara glädjefyllda, men de kan också påminna oss om det som saknas. Den tomma platsen vid pepparkaksbaket, eller så är det första julen utan barnen efter en skilsmässa.
– Sorg är en förlust av något, och det handlar inte alltid om att förlora någon närstående.
Den kan också handla om andra förluster i livet, som förlorade drömmar, en förändrad livssituation eller en barndom som inte blev som man hade hoppats. Sorg är stort och komplext, och vi bär ofta på mer än vi tror, säger Åsa Tomczyk, samtalsterapeut, lärare och föreläsare inom sorg.
Hon träffar ofta människor som inte själva är medvetna om sin sorg.
– Många är rädda för att möta sina känslor och flyr hellre ifrån dem, förklarar Åsa. Vissa går in i undvikande och låtsas som att allt är bra, vilket ger en tillfällig lättnad. Andra kan reagera med ilska, få
När vi tillåter oss att känna alla känslor kan läkningen börja. Åsa Tomczyk, samtalsterapeut
vredesutbrott eller börja agera på sätt de inte känner igen sig själva i. Förändrade matvanor, sömnproblem eller självstraffande beteenden kan vara tecken på att sorgen finns där, även om vi inte alltid förstår det.
För ja, sorgen får oss ofta att stänga av eller fly från känslorna, men en viktig del av att må bättre i sorgen är att acceptera den, och ge den utrymme.
– Att sopa sorgen under mattan kanske fungerar för stunden, men förr eller senare kommer den ikapp. När vi vågar möta sorgen blir den oftast lättare att bära.
Det gör vi genom att prata om sorgen. Hur den känns – i både kroppen och i huvudet.
– Sorgen är inte farlig, den är inte bara mörker och förtvivlan. Den kan också ge oss insikter om oss själva och våra känslor. När vi lär känna sorgen blir den inte lika hotfull, säger Åsa, och betonar vikten av att låta känslorna komma, även om det kan vara läskigt.
Hon berättar om sina egna upplevelser efter att ha förlorat sina föräldrar, som hon stod mycket nära.
– Jag kunde bryta ihop plötsligt, helt utan förvarning. Men det är okej att vara ledsen och gråta, det betyder att det vi sörjer är viktigt för oss. Att acceptera det är en del av läkandet.
Ofta klarar man ett sorgearbete själv, men ibland kan man fastna och då finns hjälp.
– Det finns verktyg som gör skillnad. Det finaste i mitt arbete som terapeut är när jag ser någon börja förstå sig själv och sin sorg, och pratar om den på ett
”Julen är en extra tuff tid eftersom den är så starkt förknippad med familj, traditioner och gemenskap”, säger Åsa Tomczyk.
nytt sätt. Det gör att mitt arbete känns så värdefullt, säger Åsa. Kan man vila i sin sorg?
– När vi tillåter oss att kän na alla känslor, kan läkningen börja. Då kan vi nå en plats där vi kan minnas och känna glädje, och där saknaden inte längre hindrar oss från att leva vidare. Det är en plats där vi kan vila i sorgen, förklarar Åsa.
Gbehöver tid.
– Sorg är den långsammaste av alla känslor. Om man blir arg går det över ganska snabbt, eller om man skrattar åt något.
Men du kan inte trösta någon snabbt.
Sorgen läker i sin egen takt och behöver sin egen omsorg. Den viktigaste omsorgen är tid.
Han liknar sorgen vid ett sår som läker.
öran Larsson, präst och psykoterapeut, har också arbetat med människor i kris på olika sätt och under många år. Hans egen sorg efter att ha förlorat sin yngste son, Isak, som tog sitt liv, har haft en djup inverkan på honom.
– Den akuta, sönderslitande sorgen är som en varg som river runt, en oerhörd smärta. Den kan vara så sönderslitande att det nästan inte går att sörja. Det är svårt att hitta någon vila där. Men så småningom tror jag det går att komma till en vila i sorgen, säger Göran.
Liksom Åsa, betonar Göran vikten av att möta alla känslor. Han ogillar begrepp som ”sorgebearbetning” eller ”att hantera känslor”.
– För mig handlar det om att tillåta känslor, snarare än att försöka hantera dem. Det är inte de känslor vi uttrycker som gör oss sjuka, utan de vi gömmer inom oss, förklarar han.
Göran delar Åsas syn på att sorg är en process som
– Du kan inte skynda på läkningsprocessen, men du kan se till att såret är rent och luftigt, ge de bästa förutsättningarna för att läka. Samma gäller för ett sorgesår.
En sorg kan läka ut, men saknaden kan bestå.
Göran berättar hur han ibland överväldigas av saknaden efter sin son Isak, trots att det gått många år.
– Saknaden triggas ibland av små saker, som att jag ser några unga killar i fotbollströjor från hans klubb. Då måste jag stanna bilen och bara gråta. Men även om saknaden aldrig helt försvinner, är den något annat än den första, sönderslitande sorgen.
När hans mamma nyligen gick bort vid 97 års ålder, var sorgen annorlunda.
– Det var mer som ett lugnt vemod. När jag tänker på henne känner jag att vi båda är omslutna av något större, och det ger mig en känsla av vila i sorgen, säger han.
Åsa Tomczyk
Ålder: 49 år.
Familj: Man och två barn.
Gör: Certifierad handledare i sorgbearbetning, samtalsterapeut (ACT) och lärare i sorg.
kortom
Göran Larsson
Ålder: 71 år.
Familj: Fyra barn, tre på jorden och ett i himlen.
Gör: Präst och psykoterapeut.
En osörjd sorg kan leda till depression om man fastnar i den och inte kommer vidare.
Göran Larsson, präst
Göran vill påpeka att sorg i sig självt inte är samma sak som depression, men liksom Åsa menar han att det finns tillfällen när man kan behöva ta professionell hjälp.
– En osörjd sorg kan leda till depression om man fastnar i den och inte kommer vidare. Det är viktigt att hålla ett öga på sina känslor och söka stöd om man upplever det som att man inte kan sörja på ett sätt som för en framåt.
Både Åsa och Göran betonar vikten av att inte bära sorgen ensam. Att dela sina känslor med andra är en viktig del av sorgeprocessen.
– Sorg är väldigt tungt att bära ensam, säger Åsa. Om du har vänner omkring dig, våga prata med dem. Och om du inte har det, finns det andra du kan vända dig till, som terapeuter eller stödgrupper.
Göran instämmer:
– Vi är inte gjorda för att bära svåra förluster på egen hand. För att kunna vila i sorgen, behöver du minst en annan människa att vila tillsammans med.
Han berättar om hur ovärderligt det var att ha en vän som ringde honom en gång i veckan efter Isaks död.
– Ibland sa jag att jag inte orkade prata mer för dagen, och då sa han bara: ”Okej, jag ringer nästa vecka”.
Kan högtider som julen förstärka känslan av sorg och saknad?
– Julen är en extra tuff tid eftersom den är så starkt förknippad med familj, traditioner och gemenskap, säger Åsa. Det kan hjälpa att förbereda sig mentalt inför högtiden och tänka på hur man kan ta hand om sig själv.
Göran berättar hur hans familj hanterade julen efter Isaks död.
– Vi firade inte jul alls ett år, vi reste bort i stället. Det tog tid innan vi kunde återuppta traditionerna igen, men när vi gjorde det skapade vi en minnesstund för Isak, vilket hjälpte oss att finna vila i sorgen även under högtiden.
Han tillägger:
– Ibland behöver man också få vila från sorgen. Att göra något helt annat, resa bort eller fokusera på något som ger glädje, kan vara nödvändigt för att orka möta nästa sorgevåg.
Kan tro vara en tröst i sorgen?
– Tro kan vara både ett stöd och en börda under sorg. När Isak dog kunde jag inte längre vara präst. Jag hade inget att säga om Gud eller Jesus längre. Men paradoxalt nog har jag aldrig känt mig så nära Gud som just då. Det var som att vara buren och omsluten, trots att jag inte kunde predika längre. Jag tror inte på Gud som något ”där ute’”, utan mer som en verklighet vi alla är en del av, något som omsluter både mig och Isak. Jag tror i Gud, inte på.
Åsa, som inte definierar sin tro, finner också tröst i något större.
– Jag går ofta till kyrkogården och sitter vid minneslunden där mina föräldrar är begravda. Där känner jag en starkare närvaro som ger mig ro.
Trots att sorg ofta känns överväldigande, tror både Åsa och Göran att den kan leda till personlig utveckling.
– Ju mer du lär känna din sorg och smärta, desto bättre lär du känna dig själv. Du blir starkare i dig själv och vågar uttrycka vad du behöver, säger Åsa.
– Sorgen kan ge oss en djupare förankring i oss själva. Vi blir lite starkare, lite lugnare och lite klokare av det vi går igenom, om vi får möjlighet att bearbeta det på ett läkande sätt, säger Göran.
Att finna vila i sorgen är en personlig resa som kräver tid, acceptans och medkänsla med sig själv. Genom att tillåta alla känslor att finnas, söka stöd hos andra och ge sig själv tid att läka, går det så småningom att hitta en plats där sorgen inte längre dominerar ens liv.
– Sorgen är en del av livet, och även om den kan kännas övermäktig, finns det vägar att hitta vila och ro mitt i det smärtsamma. Det handlar om att vara snäll mot sig själv och våga känna det man känner, säger Åsa.
– Man kanske inte kan skapa vilan, men man kan underlätta för den och ge förutsättningar för att den ska infinna sig. Genom att acceptera sorgen kan man så småningom finna ro, och kanske till och med tacksamhet för det man haft, avslutar Göran.
... sätt att ta hand om din sorg
1 Tillåt dig att sörja
Det är lätt att vilja undvika smärtan, men för att läka behöver vi våga känna sorgen. Det är okej att vara ledsen.
3 Ge sorgen tid
Sorg har ingen tidsram. Den tar den tid den tar. Försök att inte stressa fram läkningen, utan låt den komma i sin egen takt.
2 Prata med någon
Att dela din sorg med någon annan kan vara en stor lättnad, och hjälpa dig att förstå dina känslor.
4 Var snäll mot dig själv I sorgen kan vi ibland vara hårda mot oss själva och känna att vi ”borde” må bättre eller komma vidare snabbare. Kom ihåg att ge dig själv den omsorg du behöver – små, enkla saker kan göra stor skillnad.
... sätt att stötta en vän i sorg
1 Lyssna utan att lösa
Var närvarande och låt din vän sätta ord på sina känslor. Försök inte komma med lösningar eller säga att ”allt blir bra”.
3
Undvik att säga ”nu är det väl bättre!” Alla sörjer olika. Istället för att anta något, låt din vän känna det hen behöver känna.
2 Våga fråga ”hur mår du?” Fråga hur din vän känner och var redo att lyssna. Att visa att du bryr dig betyder mycket.
4 Erbjud hjälp i vardagen
Enkla saker som att laga mat eller bara vara där kan göra stor skillnad när allt känns tungt.
IDA JOHANSSON OCH PÄR JOHANSSON SKÅDESPELARE I GLADA HUDIK-TEATERN
”Vi vill visa att alla är olika och att vi bör ta vara på det”
Det började med en dans på en regnig parkeringsplats. Sedan kom genombrottet med Catwalk och nu syns Pär och Ida på vita duken igen. När livet snurrar på, finner de lugn i varandra.
TEXT: Anna-Maria Stawreberg FOTO: Magnus Glans
I höstas gick
Det kunde ha varit vi upp på biograferna.
◗ Säters nedlagda mentalsjukhus. Ida Johansson storgråter och känner ångest. Hon har precis besökt Rasbiologiska institutet i Uppsala, och sett outhärdliga bilder. Nu sitter hon i en tom sjukhussal och ringer hem till sin pappa i Mölndal. Frågar det oerhörda. Tanken som hon knappt orkat snudda vid: – Hade ni tänkt lämna bort mig? När jag föddes. På ett typ sjukhus eller barnhem eller något?
Sådana tankar har han aldrig haft, försäkrar han. Förstås.
Men egentligen är det inte så självklart. För hade Ida, som har Downs syndrom, fötts för 60 år sedan hade hennes liv säkerligen sett annorlunda ut.
BÅDE PÄR JOHANSSON och Ida Johansson har varit igång sedan i ottan. Pär har kört 30 mil från Hudiks
Jag är väl medveten om att det jag
utsatte Ida för under filminspelningen
var extremt tufft.
Pär Johansson
vall och Ida har rest ännu längre, 40 mil från Göteborg. Trots det ser de båda nästan oförskämt pigga och utvilade ut när vi träffas på Glada Hudikteaterns stamhotell i Stockholm.
Det har gått några månader sedan inspelningen av deras nya film Det kunde ha varit vi. För Ida var inspelningen känslomässigt tung. Filmen tar upp ett mörkt kapitel i Sveriges historia, då funktionshindrade människor sågs som mindre värda, gömdes undan på institutioner och till och med användes i experiment.
– Jag är väl medveten om att jag utsatte både Ida och Emma Örtlund, Idas motspelerska, för något tungt och tufft. För precis som filmens titel antyder, det kunde ha varit de som utsattes, om de levt i en annan tid, säger Pär och tittar på Ida.
– Ja, i slutet ville jag inte fortsätta. Jag mådde psykiskt dåligt, säger Ida.
Men Ida härdade ut och genomförde inspelningen. Så är hon proffs också. Ida har spelat teater sedan barnsben. Redan när hon var i förskoleåldern framförde hon stycken som Djungelboken och Klas Klättermus.
– Jag tycker om att spela teater, eftersom jag tycker om att överdriva mina känslor, förklarar Ida.
»
Ida har spelat teater sedan hon var sju år. Pär började med teater som 26-åring. I dag är de båda välkända ansikten för den svenska publiken.
Pär påpekar att Ida ibland kanske är för bra på att uttrycka känslor.
– Du kan leva dig in så starkt i olika situationer att det blir jobbigt för dig, säger Pär.
Ida tystnar en stund. Klappar Pär tålmodigt på axeln och suckar djupt, nästan lite teatraliskt, innan hon svarar.
– Ja, jag är bra på att uttrycka kärlek. Du är också bra på det, Pär, men inte lika bra.
DE KÄNNER VARANDRA väl. Faktum är att de varit vänner i 14 år. En vänskap som resulterat i filmer som Catwalk, där Ida och de andra i Glada Hudikgänget drog till New York, men också i föreställningar som Trollkarlen från Oz, en föreställning som dragit fulla hus runt om i Sverige.
– Jag glömmer aldrig första gången jag träffade Ida. Vi hade spelat föreställningen Elvis på Lorensbergsteatern i Göteborg, berättar Pär.
Kort
Den då 20-åriga Ida hade suttit i publiken. Fylld av drömmar om att få dansa, spela teater och sjunga inför en publik. Hon var väl förberedd. Och hon hade en djärv plan.
– Hon väntade utanför teatern, och när jag kom stoppade hon mig och framförde en liten dans och ett teaterstycke. Jag kände direkt: ”Henne ska vi ha!”, säger Pär och skrattar.
Ida ser nöjd ut. För så blev det. Och sedan dess har Ida gjort stor succé såväl med sin dans och sin sång som med sitt skådespeleri. För att inte tala om hennes enorma talang som komedienne.
– Hon är en komisk drottning, säger Pär.
om
Ida
Johansson
Ålder: 34 år.
Familj: Pojkvän, syskon och föräldrar.
Bor: I Mölndal.
Gör: Skådespelare och jobbar i daglig verksamhet.
Dansen är mitt liv. Då känner jag mig fri från allt annat. Då känner jag hur magiskt och underbart det är.
Ida Johansson
Den som sett henne programleda serien Idas träningsskola på Youtube kan bara instämma. Likt en svensk Bridget Jones visar hon övning efter övning. Och även om det inte alltid går perfekt, är hon ständigt lika värdig. Ett stoneface som slutför uppgiften, kosta vad det kosta vill.
FÖR PÄR KOM genombrottet på ett annat sätt. Det har gått nästan 30 år sedan den då arbetslösa Pär öppnade dörren till dagcentret i Hudiksvall. I bagaget hade han en kraschad fotbollskarriär. Han hade delat lägenhet med Tomas Brolin och framtiden såg ljus ut. Men han höll inte hela vägen. Och nu var han alltså 26 år och tvingad att ta ett ALU-jobb på ett dagcenter. Pär hade en vag aning om att han var intresserad av teater. Han visste också att han definitivt inte var intresserad av att låta ett gäng ungdomar med funktionsvariation sitta och träna på att knyta skorna hela dagarna. Den som har sett filmen Hur många lingon finns det i världen? vet hur det gick.
För Pär tog med sig gänget till närmaste köpcentrum, köpte skor med kardborreband och i stället började de spela teater. Det blev succé.
– I dag har vi 14 utvecklingsstörda skådisar och sex normalstörda. Och vi har auditions precis som alla andra teatrar. De som är med måste ha någon form av talang, säger Pär.
Förutom att Glada Hudikteatern är en viktig del av Kultursverige, finns det ett underliggande budskap i allt de gör.
– Vi vill få hela världen att ändra sitt sätt att se på utvecklingsstörda, och sedan vi började har det hänt massor. Se bara på ICA-Jerry, som jobbar hos oss och blev en stor karaktär i ICA:s reklamfilmer. I dag har ICA anställt 1 750 personer med någon form av utvecklingsstörning, säger Pär.
Sedan genombrottet har det gått i ett för Pär. Under de senaste åren har han rest runt både i Sverige och utomlands för att hålla föredrag om Glada Hudik-teatern och arbetet med integration.
– Vi vill visa att alla är olika, och att vi ska värdesätta och ta vara på de där olikheterna i stället för att se dem som ett hinder, säger Per.
Det är extra viktigt i dag, när det blåser snåla vindar, dras in på bidrag och talas allt mer om ekonomisk effektivitet. Lägg därtill att fosterdiagnostistiken som blivit allt mer utvecklad gör att det föds färre och färre barn med Downs syndrom.
OCKSÅ IDA HAR haft fullt upp. Ibland har det till och med snurrat lite för fort, erkänner hon.
– Det är underbart att vara känd. Men ibland känner jag ”hur ska jag orka bära runt på allt det här jag måste göra”, säger hon.
Då laddar hon om genom att lyssna på musik, bowla och umgås med människor hon tycker om, som sin pojkvän.
Och du, Pär, hur orkar du?
Kort
om
Pär
– Jag omger mig med väldigt bra personer. Dessutom har jag ett andningshål hemma i Hudiksvall. Och att bara hänga med Ida, som i dag, är som balsam för själen, säger han.
Johansson
Ålder: 54 år.
Familj: Två vuxna barn, sambo och hunden Nellie.
Bor: I Hudiksvall och i Stockholm. Gör: Verksamhetsledare, manusförfattare, teaterproducent och regissör. Grundade Glada Hudik.
Pär trivs med sitt jobb, är något av en arbetsnarkoman och konstaterar att arbetslivet ibland känns enklare än privatlivet. Hemma i Hudiksvall finns barnen Hannes, 24, och Elsa, 20 år. Efter skilsmässan från barnens mamma, i efterdyningarna av sonens återfall i leukemi, levde Pär ensam i många år.
Men inte längre. Han har träffat en ny kvinna och pendlar nu mellan huset i Hudiksvall och lägenheten i Stockholm. Med i boet har även den vita japanska spetstiken Nellie flyttat in.
Nellie, som är med under intervjun, låter sig villigt klappas av Ida. ”Hon är duktig på hundar”, säger Ida, medan Nellie blundar njutningsfullt.
Själv har Ida ingen hund, men eftersom hon älskar djur har hon börjat rida och anmält sig till dansskola. Även om hon redan är en naturbegåvning när det kommer till dans, vill hon ändå utveckla sin ytterligare. – Dansen är mitt liv. Då känner jag mig fri från allt
annat. Då känner jag hur magiskt och underbart det är. Och det viktigaste av allt: kärlek.
BÅDE IDA OCH Pär har lyckats med långt mer än vad de någonsin vågat drömma om. Men än finns det många drömmar kvar att uppfylla. Åtminstone för Idas del.
– Om fem år gör jag ännu mer musik än vad jag gör nu. Men jag vill också jobba mer som komiker.
Pär däremot duckar frågan. Kanske beror det på att han är mer fatalistisk.
– Jag tror att långsiktiga mål kan hindra en från att se möjligheterna här och nu. Därför sätter jag aldrig några framtidsplaner.
När Ida blir ombedd att beskriva sig själv svarar hon blixtsnabbt:
– Jag är glad, positiv, kärleksfull, romantisk och omtänksam. Jag är lite av en drömmare och har två dåliga sidor. Jag kan inte joddla och jag är dålig på att jonglera.
”Att bara hänga med Ida, som i dag, är som balsam för själen”, säger
Pär Johansson.
Pär är inte lika snabb på att beskriva sina egenskaper, men efter en stunds fundering säger han:
– Jag är energisk och målmedveten. Envis och pratar i halva meningar. Och så är jag snäll …
Ida håller med. Drar efter andan som för att säga något.
– Okej, nu kommer det, säger Pär nästan lite ängsligt.
Han behöver inte vara orolig.
– Pär är bra på att säga kloka ord och på att ge oss nya upplevelser. Han gör mig glad, och faktiskt kan ingen ersätta dig, Pär.
Pär ser genuint lycklig ut över att höra Idas ord.
– Jag vet att jag utsatte Ida för mycket under inspelningen av Det kunde ha varit vi. Men hon är en otroligt stark kvinna. Och utan hennes och Emmas insatser hade det inte blivit någon film. Därför är jag otroligt tacksam.
Vad hände med vilodagen?
I en tid där prestation och effektivitet styr vår vardag har vilodagen hamnat i skymundan. Men det finns en oväntad kraft i att stanna upp ibland. Prästen Olle Liljefors reflekterar över vila och hur stillheten kan vara vår mest radikala handling i dag.
TEXT: Karin Cedronius FOTO: Maria Wiig, Roberth Björk
Hej Olle Liljefors, präst i Maria Magdalena församling i Stockholm. Varför har vilodagen tappat sin betydelse för så många?
– Det är en bra fråga. Som trebarnspappa är jag själv en del av denna stressiga samtid. Men det är intressant att se hur vila har blivit något av det mest radikala du kan göra i dagens prestationssamhälle.
Är det skärmarnas och teknikens fel?
– Ja, delvis. Teknikens löfte var ju att underlätta för oss, men vi är mer stressade än någonsin. Jag tror dock det är de existentiella frågorna som stressar oss på djupet. Den stressen kan inte motas genom att vi stänger av skärmarna, sätter oss i soffan och tittar rakt fram. Vi behöver sammanhang där våra funderingar tas på allvar. Kyrkan är ett sådant ställe och det är så spännande att se att fler och fler hittar tillbaka hit.
Borde vi återinföra vilodagen?
för övriga dagar, jag tror mer på att skapa små vilostunder varje dag, så vi kan hitta balans i livet.
Hur kan det fungera i praktiken?
– Jag önskar att det vore så enkelt att vi kunde ha en dag helt utan måsten. För en del kanske det funkar – då är det fantastiskt. Men för egen del, som förälder till tre barn med massor av aktiviteter, skulle det vara svårt att ägna en hel dag enbart åt vila.
– Vilodagen känns lite missvisande för mig. Jag tror inte på en dag för att ta igen all stress vi utsätts
Olle Liljefors
Ålder: 41 år.
Gör: Präst i Maria Magdalena församling i Stockholm, föreläser om kristen mystik och skriver en bok om ämnet.
”Vi måste få tillåta oss själva att bara ligga på soffan och äta skumtomtar ibland.”
– Precis som med träning är det bättre att ha vardagsmotion än att köra på hårt en gång i veckan och sen vila resten av tiden. Samma gäller för vila, små stunder av stillhet och eftertanke varje dag gör stor skillnad. Kanske en kort bön under tandborstningen eller några minuter meditation före läggdags eller på bussen. Boka in en skogspromenad med dig själv eller en kaffe med en vän – före alla måsten. Så försöker jag göra för att få en stunds eftertanke i min vardag. Det handlar om att medvetet skapa utrymme för kontemplation. Det påminner om hur det varit traditionellt i kyrkan och kloster: man hade bestämda tider för bön och lade in arbetet utifrån det, inte tvärtom.
Lever du själv som du lär?
– Inte alltid, men jag har blivit bättre. Jag stänger av telefonen varje kväll, läser inte jobbrelaterad litteratur i sängen och kollar inte mejlen när jag är ledig. Jag tror att denna vila gör mig till en bättre människa och präst.
Julen är snart här. Hur kan vi hitta frid mitt i alla måsten?
– Vi måste få tillåta oss själva att bara ligga på soffan och äta skumtomtar ibland. Vila ger oss inte bara inre lugn, den är också en plats där vi samlar kraft för att sedan gå ut med ljuset i en alltför ofta väldigt mörk värld. Vila föder både kontemplation och aktion.
VILA I TRON. Att lägga sina bekymmer i Guds händer och lita på att allt kommer att ordna sig. Det är inte alltid så lätt. Vad innebär det att vila i tron och hur kan vi göra det? Hur kan tron ge oss styrka och trygghet? Vi lät tre unga, nyblivna präster dela med sig.
Hanna Pierre Nilsson, präst:
”Jag
har bara mina händer – resten får Gud fixa”
◗ Som tioåring ifrågasatte hon hela idén med Gud. Hur kan en gud finnas med tanke på allt elände i världen? I dag förtröstar prästen Hanna Pierre Nilsson på att Gud har koll och hon tycker det är helt okej – till och med viktigt – att tillåta sig att tvivla. Och att få bli arg på Gud.
– Jag var sex år när jag fick en barnbibel av församlingen hemma i Norra Nöbbelövs församling i Lund. Jag och mamma läste högt ur den om kvällarna varpå jag började ställa en massa frågor som varken hon eller pappa kunde svara på. Då tänkte mamma att henne skickar vi till kyrkans Miniorerna, ”de kanske kan reda ut det”.
Hur visste du att du ville bli präst?
– Mycket hände under och efter konfirmandåret. Jag började engagera mig mer i kyrkan och startade bland annat upp söndagsskolan. När jag sedan insåg att man som präst både får jobba med människor och sin egen tro var det en pollett som trillade ner. Att få möta Gud på jobbet – vad fantastiskt!
Hur möter du Gud på jobbet?
– I möten med människor. Det är svårt att förklara men vissa möten är utöver det vanliga. Något klickar och jag kan känna gudsnärvaro. Det finns ju ett spår av Gud i oss alla.
Att vila i sin tro, vad innebär det för dig?
– För mig handlar det om att lägga allt i Guds
händer. Många saker går bortom mitt förstånd som människa, då är det en tacksamhet att förtrösta på att Gud har koll.
– Jag arbetar i en församling i ett socialt utsatt område där barnfattigdomen är väldigt hög. Jag vill hjälpa dem som kämpar men har bara mina händer, resten får Gud fixa. Det är en form av förtröstan.
Har du ifrågasatt tron?
– Ja verkligen. När jag var tio år började jag ifrågasätta hela idén med Gud. ”Om Gud finns, varför finns det då så mycket elände i världen?” Det är inte alla tioåringar som dealar med teodicéproblemet men jag gjorde det. Senare, i konfirmationsgruppen, pratade vi om Gud på ett annat sätt som jag kunde ta till mig.
– Sedan tror jag – å andra sidan – att det är viktigt att tvivla ibland, att få bli arg på Gud.
Varför det?
– All världens jävligheter kan vara svårdefinierade. Det kan vara skönt att ha någon att frustrerat fråga varför.
Hur kan du som präst och medvandrare hjälpa andra att vila i sin tro?
– Än så länge är jag ny i min roll, att bygga relationer tar tid. Men jag tror att det handlar om att vara närvarande. Jag kanske inte alltid kan komma med råd men jag kan alltid lyssna.
Hanna Pierre Nilsson är pastorsadjunkt i Perstorps församling i Lund. Foto: LISA WIKSTRAND
Julia Insulander, pastorsadjunkt i Torshälla församling i Eskilstuna:
”Jag vandrar aldrig ensam, Gud är med”
◗ Det är i mötet med församlingsborna som det blir extra tydligt, att Gud finns nära och att han bär. Där och då får prästen Julia Insulander en glimt av Gud.
– För mig var konfirmationstiden viktig. Det betydde mycket att få samtala kring och utforska kyrkan, tron och Gud och vem jag själv var i allt det här. Efter konfirmationen fortsatte jag som ung ledare och insåg rätt snart att det var mitt kall, att bli präst.
Vad innebär det för dig att vila i tron?
– Jag kommer ofta tillbaka till löftet i dopet, löftet om att Gud är med oss alla dagar. Det är verkligen något att vila i. Att jag aldrig vandrar ensam, det finns en gud som är med oss.
Vad gör det med dig, den vissheten?
– Det ger en trygghet att kunna luta sig mot Guds kraft och jag tycker det blir extra tydligt i mässan. Där får vi ta emot kraft i nattvarden, musiken och gemenskapen. Gudnärvaron blir för mig väldigt tydlig i mötet med andra människor.
På vilket sätt?
– Som präst möter jag många församlingsbor och i samtalen kan jag ibland få en tydlig känsla av att något förde oss samman. Det kan handla om små ord som jag märker landar helt rätt och jag får en gudsglimt. Sen hamnar jag i olika situationer där jag efteråt känner att jag inte fixade det själv utan att Gud bar och tog vid där jag som människa inte räckte till. Varför är det viktigt att få känna sig buren?
– I en tid när vi ska klara oss själva, prestera och visa upp saker och ting behöver vi bli påminda om vad som är viktigt på riktigt. Få återkomma till Guds kärlek och överlämna, släppa allt, lägga dagen i Guds händer och lita på att han är där.
– Återigen, jag återkommer till löftet i dopet och vetskapen om att någon har älskat mig först. Det ger mig styrka att ta mig an världen utanför.
Lucas Fornander Rosell, pastorsadjunkt i Kolmårdens församling i Norrköping:
”Aha! Det är
Gud jag har pratat med”
◗ Lucas Fornander Rosell var säker på att bli ingenjör, men livet tog en annan väg – han blev präst. Tron för honom handlar om att våga bli berörd och överraskad, vilket kan vara utmanande.
– Det var så självklart att jag skulle bli ingenjör. Jag hade betygen och fixade ämnena. Men så insåg jag hur otroligt tråkigt det var och tänkte, vad är motsatsen till matematik? Jag provar teologi i stället. Hur kom du i kontakt med kyrkan?
– Jag halkade med mina kompisar på konfirmationen och kände direkt att kyrkan bekräftade min syn på livet. Dessutom har jag alltid bett. Det har inte alltid varit riktade böner, men jag har alltid längtat och sökt efter något mer. Under konfirmationen blev det som ett aha, det är Gud jag har pratat med! Allt stämde. Att vila i sin tro, vad innebär det för dig?
– För mig handlar det om att hålla mina händer öppna. Att låta mig beröras och överraskas. Och det kan vara utmanande. Jag, som många andra, vill gärna beräkna och förstå livet, kunna kontrollera det. Det gäller att inte bygga upp en vägg mot det som kan överraska mig.
På vilket sätt vilar du i din tro i dag?
– Nu, i mitt nya jobb, berörs jag av möten med människor på ett sätt jag inte hade kunnat föreställa mig. Ofta uppstår en magisk känsla, det är Kristus själv som sitter med oss i rummet. Det vet jag, annars skulle vi inte kunna nå varandra på det sättet vi gör, gång på gång. Då känner jag att jag vilar i tron.
När brottas du med tron?
– Rätt ofta. Jag kan brottas mycket med Gud, med att saker är oförståeliga. Då kan det bli en irritation rent av. Samtidigt, under mina bästa dagar, är det exakt det som är min källa till tro. Att saker är oförståeliga visar på att livet är mer än vad vi ser och förstår och det är ju något stort att vila i.
himmelskt goda
Saffransstjärnor med vit choklad
Saffran, vit choklad och apelsin är fantastiskt fina kompisar. Det är svårt att sluta äta dessa söta, spröda saffranskakor.
RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén
30 kakor
Ingredienser:
½ g saffran
4½ dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
200 g smör, rumsvarmt
100 g vit choklad
1 apelsin, rivet skal
Gör så här:
◗ Mortla saffran med 1 tsk strösocker.
◗ Blanda mjöl, strösocker och vaniljsocker i en bunke. Häll i smör och saffran, arbeta samman till en deg. Låt vila i kylen 30 minuter.
◗ Sätt ugnen på 175 grader.
◗ Kavla ut degen cirka 5 mm
tjock. Tryck ut stjärnor med mått. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper. Strö på pärlsocker.
◗ Grädda i mitten av ugnen, 8-10 minuter.
◗ Smält vit choklad i vattenbad. Ringla över stjärnorna. Strö över rivet apelsinskal.
5 boktips för en vilsam jul
Böcker som kan hjälpa oss att hitta vila och tröst, oavsett om det handlar om att bearbeta sorg, ta en paus från vardagsstressen eller finna ro i julens stillhet.
STICKAT FRÅN KUST OCH STRAND
Erica Åberg
Bokförlaget Semic
◗ Sticka dig genom vintern med 20 inspirerande projekt. I denna bok guidar Erika Åberg dig genom vackra, värmande plagg som tröjor, västar, strumpor och vantar. Stickningarna är inspirerade av naturen, med motiv som Vintergatan och färger från sillgrisslans ägg. Boken innehåller både enkla och avancerade projekt för alla typer av stickare. Med stämningsfulla bilder och tydliga instruktioner är detta boken för den som vill skapa och vila samtidigt under vinterns lugna stunder.
STILLHET & RÖRELSE
Jonas Parandian Nordstedts
◗ I sin nya bok utforskar Jonas
Parandian hur vi kan uppnå balans i livet genom att kombinera rörelse och stillhet. Med en bakgrund som naprapat guidar han oss att lyssna inåt, lita på kroppens signaler och skapa trygghet i nervsystemet. Han förklarar hur närvaro är lika viktigt för hälsan som fysisk aktivitet, och hur vi kan läka och bli starkare genom små, medvetna förändringar i vardagen. Fin läsning för dig som vill hitta lugn och återhämtning i julstressen – och kanske börja det nya året med både kropp och själ i harmoni.
FYRA KLASSISKA JULNOVELLER II
Elisabeth Beskow, Selma Lagerlöf, Chales Dickens, Johannes V Jensen Novellix
◗ I en vacker julask ligger fyra utvalda noveller, alla med julens tidlösa budskap om medmänsklighet, drömmar och mirakel. I Julgästen av Elisabeth Beskow förmedlas julens kanske viktigaste budskap – att öppna sitt hjärta för andra. Charles Dickens klassiker En julsaga lär oss vikten av generositet och medkänsla. Selma Lagerlöf lyfter med Luciadagens legend fram ljusets och hoppets betydelse genom Lucias uppoffrande handlingar för att sprida värme till de mest behövande. Slutligen påminner Sjusovarna av Johannes V Jensen oss om vikten av vila och drömmar. Denna samling noveller ger både värme och eftertanke i vinter.
Novellen i P1
◗ Novellen i P1 är en ny poddserie från Sveriges Radio Play som presenterar specialskrivna noveller.
Varannan lördag släpps en ny novell, i uppläsning av skådespelare eller författarna själva.
Lyssna här: sverigesradio. se/novellen-i-p1
LILLA FÖRLUSTBOKEN
Christa Mickelsson
Fontana Media
◗ Lilla förlustboken är en personlig och reflekterande bok om livets förluster och hur vi kan möta dem. Christa Mickelsson, som själv drabbades av en allvarlig hjärnblödning som ung vuxen, skriver med insikt och värme om förluster av olika slag – från sjukdom och förlorade förmågor till sorg och död. Genom sin egen resa vill hon inspirera oss alla att bearbeta förluster och hitta lindring i sorgen. Det är en bok för dig som vill sluta fly från sorgen och istället lära dig att hantera den. Här får du en påminnelse om att förlust är en del av livet, men att det går att finna vila i den.
FÖR DIG SOM VILL FINNA RO
Charlotte Frycklund
Verbum
◗ Livet kan ibland kännas långt ifrån harmoniskt, med mycket som händer runt omkring och en överväldigande mängd känslor och tankar. Hur hittar man då lugn och ro? I denna bok delar Charlotte Frycklund med sig av berättelser om personer i Bibeln och vardagen som lyckats ta sig igenom tuffa utmaningar. Texterna är korta och enkla att ta till sig på bara några minuter. De är tänkta att ge en paus från det kaos som kanske just nu dränerar dig på energi och kreativitet.
Vill du vara säker på att få en plats i kyrkan under julnattsmässan? Varför inte sjunga i kören? Välkommen på övning!
Foto: MIKAEL HOPSTADIUS
Julkören – en älskad tradition
!missa inte
Julkören övar i församlingsgården enligt följande:
◗ Onsdag 4 december, 18.30-20.30.
◗ Onsdag 11 december, 18.30-20.30.
◗ Onsdag 18 december, 18.30-20.30.
◗ Söndag 22 december, 15.00-17.00.
◗ Julafton, övningen startar i kyrkan 21.30.
Kontakt: Anna Tirén, tel 063-140 326.
I Brunflo finns sedan snart 50 år tillbaka en unik kör. Den gör ett enda framträdande per år och existerar egentligen bara från slutet av november till och med julafton.
Julkören hade som mest 90 sångare, och var Brunflos största kör. Nu, efter pandemin, är det ett 40-tal som deltog i 2023 års uppsättning.
◗ Det hela började egentligen med en fråga från dåvarande kyrkoherden och hovpredikanten Rolf Selton. Han ville höra om inte körledaren Sven-Erik Olsson ville ta med sig EFS-kören i Brunflo och tillsammans med kyrkokören i Brunflo skapa stämning runt midnattsmässan i kyrkan.
Då, för 50 år sedan, var julottan välbesökt med flera hundra trogna besökare. Kyrkoherden ville ha lika mycket folk till sin midnattsmässa. Det fick han också, redan efter några år.
Enligt Sven-Erik Olsson var det 50–60 besökare redan första julen. Det dröjde bara några år så var julmässan större än julottan.
Sven-Erik, en musikpersonlighet i Brunflo, var ledare för julkören ända fram till pandemin 2020
då julkören ställdes in. Pandemin dröjde kvar så även 2021 fick ställas in och Sven-Erik valde att stå tillbaka som körledare.
2022 fick kören Anna Tirén som ny ledare. Hon är kantor och har Brunflo kyrka som huvudsaklig arbetsplats och leder flera andra körer i sitt arbete.
KÖREN LOCKAR människor från snart sagt hela landet. Hemvändare i juletid vill gärna sjunga i kyrkan och Anna berättar om samtal från hemvändare som vill ha noter så de kan förbereda sig inför sitt årliga julbesök i Jämtland.
– Många berättar att det känns som julen börjar med besöket i kyrkan på julnatten, säger Anna och ser ut som hon håller med om det.
I år är dock Anna inte med under julnattsgudstjänsten utan kören leds då av Cecilia Olsson, med många julkörer bakom sig. Körsångarna återkommer år från år och programmet varieras
men grunden finns i de vanliga, kända julsångerna.
Många solister med lokal förankring har genom tiderna hjälpt kören under julnatten. Och gemensamt för alla är att de ställer upp ideellt utan ersättning.
Att gudstjänsten börjar så sent som 23.00 verkar passa många. Flera talar om gudstjänsten som en lugn och stämningsfull avslutning på julafton. Ett tillfälle att vila – varva ner och bara vara.
KÖREN HAR INGA dräkter men den inofficiella klädkoden är att man vill ”klä upp sig” när man skall stå på scen. Färgvalet är övervägande rött, vitt och svart. Julkören är en prakt för både öron och ögon.
Den som tänker komma till julnattsgudstjänsten 23.00 bör vara ute i god tid, kyrkan brukar bli fullsatt. Ett säkert tips att säkra en plats i kyrkan är att sjunga i kören. Välkommen på övning!
Hans-Åke Grinde
”Många berättar att det känns som att julen börjar med besöket i kyrkan på julnatten.”
Anna Tirén,
körledare
Här får insidan komma
så går det till
... på våra retreater:
◗ Retreaten börjar med gemensam måltid följt av en kvällsbön, därefter går man in i tystnaden.
◗ Varje morgon börjar med en kort nattvardsmässa.
◗ Tystnaden hjälper deltagarna att fokusera på det inre.
◗ Det finns möjlighet till gemensam bön flera gånger om dagen.
◗ Under bönestunderna läser man ur Psaltaren, som är bibelns bönebok.
Olof Roos är präst och har många års erfarenhet av att leda retreater.
Norderön ligger mitt i Storsjön och du behöver ta färjan för att komma hit. Lite isolerat och avskilt kan man tycka, men det passar utmärkt när du ska åka på en retreat, som är ett sätt att stänga av alla vanliga intryck för några dagar.
◗ Olof Roos är präst och har många års erfarenhet av att leda retreater. Jag undrar om det är en speciell utmaning för människan att hitta sin vila i vårt samhälle idag?
Mobilen som blippar och vi blir hela tiden störda i det vi gör, det kommer alltid något annat.
– Man blir förvånad vad som händer i tystnaden, speciellt när man åker på retreat för första gången. Kanske kommer man åt bönen på ett speciellt sätt som man inte gör annars, för att man alltid är på väg någon annanstans, säger Olof.
När vi stänger av de yttre intrycken kommer saker inifrån upp till ytan.
– För en del människor kan det vara att få en klarhet i livet, var ska jag nu? Man är i en livssituation och funderar, är det så här det ska vara? Det kan vara sorg som kommer upp, eller en ny längtan, man upplever vad man egentligen vill, säger Olof.
Det som är det stora i den kristna retreaten är att man får en ram och en tydlig riktning.
– Retreaten riktar sig mot en Gud som har skapat mig och som älskar mig. Det är ett väldigt vik-
TEXT OCH FOTO: Anders Gustafsson
ut
Julevangeliet på sydsamiska
Jeesuse reakede
Lena Stridh
”Man blir förvånad vad som händer i tystnaden.”
tigt värde för mig, att veta att det finns en famn att falla in i, säger Olof.
LENA STRIDH FRÅN Fåker är en av deltagarna. Hon hörde talas om retreaten på Wilhelmsberg och kände att hon behövde det just nu.
Hur upplevde du tystnaden?
– Tystnaden har varit jätteskön de här dagarna. Att få gå in sig själv och att få känna styrkan. Det var så skönt att inte behöva prata och att få vara social på ett annat sätt, säger Lena.
Vad tar du med dig härifrån?
– Jag tar med mig lugnet och stillheten. Jag har fått samla tankarna och kommit till ro. Det har jag också fått ner på papper när jag målat och skrivit, säger Lena.
Wilhelmsberg är en kursoch lägergård på Norderön mitt i Storsjön. Hit tar du dig med färjan, en bra plats att dra sig undan på.
1 Dej beeli keejsere Augustus stilli gaajhkh almetjh galkin almetjelåhkose tjaalasovvedh. 2 Daate voestes tjaalasovveme sjïdti gosse Kvirinios Syrian åvtehkinie. 3 Jïh gaajhkesh jïjtsh staaride vöölkin tjaalasovvedh.
4 Josef aaj Galilejeste, Nasareten staareste vöölki, Judejese Daviden staarese man nomme Betlehem, juktie Daviden gåeteste jïh boelveste lij. 5 Jïjtse faelhkienïejte Maarjine gie nåajsan, vöölki edtji tjaalasovvedh.
6 Gosse ligan desnie, biejjie bööti gosse galki baersieldidh, 7 jïh voestes baernemse reakadehti. Juktie dej ij naan gåetieluhpie, tjoeri maanam njåatsoestehtedh jïh kråbpose bïejedh.
8 Dan jïjjen naan ryöjnesjæjjah ealoem dajvesne ryöjnesjeminie. 9 Dellie Åejvien eengkele dej uvte tjåadtjoeminie jïh Åejvien hearlohkevoete dejtie tjoevkedi, jïh dah alvehtovvin. 10 Eengkele jeahta: ”Aellede alvehtovvh! Mov lea saernie dijjese stoere aavoen bïjre, stoere aavoe gaajhkide almetjidie. 11 Daelie dijjen lutniestæjja Daviden staarese
reakadamme. Dïhte Messija, Åejvie. 12 Daate dijjese væhta: Slïedtemaanam gaavnede, njåatsoestahteme jïh kråbposne vealan”. 13 Jïh faahketji eengkelen luvnie, elmierïjhken foeve Jupmelem heevehti jïh jeehti:
14 ”Earoe Jupmielasse, jallatjommesisnie,jïh raeffie eatnamasse,almetjidie giejstie Jupmele aavode.”
15 Gosse eengkelh vihth alman vualkeme, ryöjnesjæjjah sinsætnan jeehtin: ”Vaedtsebe amma Bet-lehemese vuejnedh maam Åejvie mijjese dååjrehtamme.” 16 Varki skodtin jïh Maarjam jïh Josefem gaavnin jïh slïedtemaanam kråbposne vealan. 17 Gosse dam vuajnajin, dellie soptsestin dam maam maanan bïjre govleme. 18 Gaajhkesh gïeh dam govlin, ryöjnesjæjjaj saerneste bååhperin. 19 Maarja gaajhkem dam jïjtse vaajmose vöörhki jïh ussjedalli. 20 Ryöjnesjæjjah bååstide vöölkin jïh Jupmelem earoehtin jïh heevehtin destie maam govleme jïh vuajneme: gaajhke nemhtie guktie jeahtasovveme lij.
Text: Utdrag ur Åarjelsaemien bijpeleteksth 2018 (c) Svenska Bibelsällskapet
Foto: MAGNUS ARONSON /IKON
Maria tackar för sig – nu drömmer hon om
ett
hus vid stranden
Maria Pettersson går i pension efter 33 år i prästyrket. En stund till vila från jobb och mer tid att besöka folk, baka, simma, promenera och göra många roliga saker.
TEXT OCH FOTO: Åsa Nilsson
◗ Efter 33 år som präst går nu Maria Pettersson i pension (när ni läser tidningen är hon redan pensionär). När jag träffar henne har hon en månads arbete kvar.
Hon började sitt yrkesliv som lärare i engelska och svenska på gymnasiet. Därefter blev det en karriär som präst, först i Härjedalen, därefter KlövsjöRätan och även Hackås. Hon flyttade därefter till Överkalix, där hon stannade i tio år. Under tiden familjen bodde där miste Maria sin man Janne. Då var deras barn, tvillingarna Signe och Johan, bara 11 år.
Efter Överkalix arbetade Maria som kyrkoherde i Långsele och därefter i före detta Fors och Ragunda pastorat.
I Sydöstra Jämtlands pastorat har hon varit komminister och har då fått verka i fem församlingar i den Östra delen av pastoratet. Det innebär många resor, men hon samåker ofta och får då en stund av goda samtal med en kollega.
NU BOR MARIA i Bispgården i en hyrd lägenhet, så nu har hon inget jobb och ingen bostad som binder henne till platsen.
Hon har dock inga planer på att flytta än, men ett litet hus vid stranden vore drömboendet. Signe och Johan studerar så de bor
fortfarande hemma hos Maria. Vad ser nu Maria fram emot inför pensionärslivet?
Jo, hon vill hälsa på vänner, prästkollegan Annika, de prästvigdes samtidigt. Hon vill hälsa på släktingar i Uppsala och sin syster i Hackås, det låter som om systern kommer få många besök.
Hon hoppas på att få hålla någon mer gudstjänst på jamtska, hon höll en sådan i Oviken i somras och det var trevligt, säger hon. Hon kommer ju själv från Oviken. Hon säger att hon har haft funderingar på att jobba för utlandskyrkan, hon har alltid jobbat på kalla ställen och lockas av tanken att jobba på ett varmt ställe. Så kanske kommer hon iväg och för att jobba i Svenska kyrkan i utlandet?
VI HAR JU ofta drömmar om vad vi ska göra när vi får mer tid, vad är Marias drömmar?
Hon vill sy, baka och simma. Ta mer hand om sig själv, tänka mer på hälsan. Så promenader och simning blir det mer av framöver. Hon är 68 år och ser verkligen fram emot pensionen, ledighet och göra många roliga saker.
Vi önskar Maria ett rikt liv som pensionär med många nya upplevelser.
välkommen
... Håkan Stiberg, Sydöstra Jämtlands pastorats nya kyrkoherde.
Sjukhusprästen som höll sin första predikan inför Ingmar Bergman
Efter nyår kommer Håkan Stiberg att bli kyrkoherde i vårt stora pastorat. Han efterträder Christin Nygren Sundvisson som blir kvar som präst ytterligare en tid.
◗ Som mottagande församlingar vill vi hälsa vår kommande kyrkoherde Håkan Stiberg varmt välkommen till Sydöstra Jämtlands pastorat med sina 16 församlingar. Det högtidliga mottagandet blir under kontraktsmässan.
Datum: Den 2 mars 2025.
Plats: Rätans kyrka.
◗ Håkan kommer närmast från en tjänst som sjukhuspräst i Östersund. Född och uppväxt i Nacka, Stockholm, student i Uppsala och prästvigd i Visby domkyrka på Gotland. Håkan gjorde sin första praktiktid på Fårö och höll sin allra första predikan i Fårö kyrka, med självaste Ingmar Bergman på första bänk!
Direkt efter gudstjänsten kom Ingmar fram, tog i hand och frågade vem han var. Håkan svarade att han var prästkandidat och fick direkt kommentaren ”du blir en bra präst, min pappa var präst”. Han berättade sedan hur hans pappa förberedde sina predikningar, därefter gick han vidare till den handledande prästen vid Håkans sida och påbörjade en utskällning varför kyrkklockorna inte ringde. Händelsen gjorde stort intryck på Håkan och var, för honom, ett tecken på att han valt rätt bana.
Håkan Stiberg tillträder sin tjänst efter nyår.
ma kyrkokör i Visby. De gifte sig och paret fick flickorna Tyra, nu 20 år, och Wilma, 19 år. 2009 fick Håkan tjänst som sjukhuspräst i Östersund och flyttade upp till Marias hemtrakter. Det passade familjen bra då de gillar uteliv med skidåkning på vintern och fjällvandring på sommaren. På senare år ganska mycket kajak också. Förra året gjorde han sin första kajak-roll i bassäng inomhus.
– I somras tränade jag mig på kajak-roll utomhus, säger han inte så lite stolt men tillägger:
Maria Pettersson går i pension – men utesluter inte att hon ger sig iväg för att jobba i Svenska kyrkan i utlandet.
SOLIDARITET ÄR ETT starkt ord och en stor känsla för Håkan. Han berättar om studier i Leeds, England, där han bodde som student i ett kloster och träffade på Trevor Huddleston, en kyrkans man, före detta ärkebiskop och förkämpe mot apartheid. Trevor, en vit man, bar in en 7-årig svart pojke på ett sjukhus och krävde vård för pojken. 20 månader senare fick pojken lämna sjukhuset och växte upp känd som Desmond Tutu. Håkan var även aktiv i bland annat ISAK, Isolera Sydafrikakommittén och Rör inte min kompis.
I början av 2000-talet mötte Håkan Maria, när de sjöng i sam-
– Det går oftast bra – om det är i lugnt vatten.
PARALLELLT MED SIN prästtjänst har han varit mycket aktiv i prästfacket KyrkA, på deltid/halvtid sedan 2016. När han nyligen genomgick kyrkoherdeutbildning avsade han sig sina fackliga uppdrag.
På frågan hur han ser på sitt kommande uppdrag funderar han en stund och formulerar sig sedan så här:
– Att hålla helhetsperspektivet utan att förlora det lokala engagemanget. Förmedla glädje, hopp och bjuda in till gemenskap (i en svår tid).
TEXT OCH FOTO: Hans-Åke Grinde
Bakning som vila
Författaren Wilfrid Stinissen
skriver i sin bok Kristen djupmeditation om att leva meditativt och att verkligen ta vara på och ta vägledning i det man gör som ett sätt att be. Att baka kan vid jul kännas stressande, men det kan också vara en stund som blir vilsam och skapande. Att vänta tills degen jäst klart, att ta hand om surdegen, att inte forcera och stressa.
Kanske kan man också tänka på det som en bön? För oss som får njuta av allt bak i samband med kyrkkaffen blir fikat en anledning att stanna upp, vila och fortsätta och fördjupa gemenskapen.
På tacksägelsedagen den 13 oktober bidrog Centerkvinnorna i Bräcke med flera sorters goda kakor och vi fick smaka!
Behållningen från kyrkkaffet och den efterföljande auktionen gick till Kvinnojouren i Östersund.
Christin Nygren Sundvisson Kyrkoherde
Takmålning med julmotiv
◗ Under advent och jul är du varmt välkommen till någon av pastoratets kyrkor. Tredje advent har du chansen att besöka Hällesjö kyrka. Drygt en mil utanför Kälarne intill en sjö ligger denna rosa, åttkantiga pärla med fantastiska takmålningar. Takmålningarna är målade av
Gabriel Strandberg och består av åtta stora och åtta mindre fält som sluttar upp emot lanterninen. Här hittar du bland att ett julmotiv med krubban från Betlehem tillsammans med andra centrala bibliska motiv.
Källa: Hällesjö sockens historia, 1991
Vi kan hjälpa till
med skötsel.
På bilden syns Ann-Sofie O’Dwyer, Elisabeth Andersson, Lena Åkerlind och Maria Hård.
Foto: CHRISTIN
Det betyder skylten
”Sköter
själv”
Svenska kyrkan har det statliga uppdraget att begrava alla personer folkbokförda i Sverige när de avlider, oavsett om de är medlemmar i Svenska kyrkan eller inte.
Gabriel Strandberg har gjort takmålningarna i Hällesjö kyrka.
Här är ett av motiven, som föreställer Jesus födelse.
Foto: ANDERS GUSTAFSSON
◗ En vacker kyrkogård är till glädje för många. Man vill komma till en välskött kyrkogård. Stora delar av kyrkogården är Kyrkogårdsförvaltningens ansvar och våra vaktmästare har ett gott rykte när det gäller att sköta våra kyrkogårdar. År 2000, när kyrkan skiljdes från staten, beslutade riksdagen om skärpta regler angående skötsel av gravplatser. Gravplatsens skötsel är gravrättsinnehavarens ansvar. Begravningsavgiften, som alla skattskyldiga i Sverige betalar, får inte användas till skötsel av enskild gravplats utan endast användas till allmänna ytor och gravsättningar. Detta finns inskrivet i begravningslagen sedan 1996. Kyrkogårdsförvaltningen kan hjälpa till med skötsel till en låg kostnad, för närvarande 200 kr/år. Om man inte väljer det kommer skylten ”sköter själv” upp och man får trimma runt gravstenen själv. Hör av dig till Kyrkogårdsförvaltningen om du vill att vi sköter trimmningen av din gravplats.
Åsa Nilsson
VILL DU HA HJÄLP
◗ ... att sköta en gravplats? Ta kontakt med Kyrkogårdsförvaltningen i Sydöstra Jämtlands pastorat: Tel: 010-451 38 20
E-post: sydostrajamtland.kgf@ svenskakyrkan.se
ETT ANNAT SÄTT I VERKLIGA LIVET
FÖLJDE NOOMI ARMOD
SÅGS PÅ LINJEN
VASSBÅT GULD, MYRRA OCH?
KAN SKRIVAS PÅ MÅTT
LETAR VISSA IVRIGT I HÅRT TRÄSLAG
HA TILLSAMMANS
SKA HELST VARA FYNDIG
HÅLLA HÅRT SLANTARNA
EN SÅDAN VISADE VÄGEN
JÄMRAR SIG BLIR LYSANDE MED STÅENDE
STAD ÖSTRA TYSKLAND
LIGGER PÅ VÄSTKUSTEN
EN BILLGREN MUNCIBEDDU
PROBLEMATISK
TV-HASSE
SANDJORD
ÄLDRE GEMENSKAP
HAVSNYANS
BAKVÄND REKLAM ÅTER KORT SKURMEDEL
FISK MED VÄNNER
KRAFTLÖS STANNAR STUGSITTAREN
VÄRMEKÄLLA FÖRSÖKA FÅ TAG I
SOM SIFFRA MEN KORT
TÄTT INTILL STARK BETONING
GENAST ELLER MED?
ANVÄNDS DEON UNDER
FÅR KRITIK
TID FÖR EFTERTANKE YTMÅTT EN BRORSON BIFALL I MADRID
EN FRÅGA OM PLATS
FÖRFOGAR ÖVER
LOKAL
FÖRSVINNER VID NAPP
SES MED VALE
FÖRE HELGONNAMN FÅGEL
SKREV TILLBAKA
INSIKTSFULL FRISPRÅKIG
SVARTA FINNS I RYMDEN
Vinterkrysset
TVÄTTA FÖRR
BIBELDEL EN FÖRMÅGA
GÖR SÅ HÄR
INIFRÅN
TJOCKARE ÄN KVIST
◗ Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna.
NÄVERSAK FÖLL 1989
HÖRS FRÅN UPPTAGEN
PRONOMEN
◗ Rätt svar finns på vår hemsida från den 5 februari. www.svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlandspastorat/forsamlingstidningen-hela-livet
Stöd för människorna och bygden
I Svenska kyrkan finns det plats för dig som tror eller tvivlar. Här äger händelser rum både i glädje och sorg – och livet däremellan. Du är välkommen till kyrkan oavsett om du är medlem eller ej, men här nedan vill vi berätta om allt gott ett medlemskap gör för människor och bygden.
SOCIALT ARBETE
◗ Vi gör hembesök hos äldre och sjuka, ger stöd och tröst och har flera viktiga gemenskapsplatser för alla åldrar. Vi satsar på framtidens generation och erbjuder olika barn- och ungdomsgrupper för 0–19 åringar.
GUDSTJÄNSTER OCH KYRKLIGA HANDLINGAR
◗ Varje vecka firar vi olika typer av guds-
tjänster och vill förmedla hopp. Året om är det dop, konfirmation, vigslar och begravningar.
LANDSBYGDEN
◗ Vi handlar t.ex. lokalt för att stödja, uppmuntra och samverka till levande landsbygd. Genom lokal närvaro och samverkan får vi ett mervärde och kan tillsammans värna församlingarna och landsbygden.
MUSIK
◗ Vi erbjuder ett flertal konserter och har körer för barn, unga och vuxna. Större musikevenemang anordnas som t.ex. Musik i sommarkväll som finns i hela pastoratet.
KULTURARV
◗ En del av kyrkoavgiften går till att bevara våra 41 kyrkor och kapell. De är en del av församlingens och landsbygdens
Under advent och jul firar vi flera gudstjänster i våra församlingar. Hos oss är du välkommen, precis som du är. Arkivbild från julottan i Ovikens gamla kyrka 2023.
Foto: ANDERS NILSSON
historia, men även del av människors personliga livsberättelser.
PILGRIMSSATSNINGAR
◗ Vi erbjuder pilgrimsvandringar och underhåller delar av Kårböleleden, Jämt-Norgevägen och Indalsleden.
INTERNATIONELLT ARBETE
◗ Pastoratet stöttar Act Svenska kyrkan som kämpar för allas rätt till ett värdigt liv.
BEGRAVNINGSAVGIFT BETALAR ALLA
◗ Alla som är folkbokförda i Sverige och har en beskattningsbar inkomst betalar begravningsavgift. Den finansierar kostnaderna för att anlägga och sköta pastoratets 36 begravningsplatser med gravplatser, gravsättning, kremering och lokal för begravningsceremonin.
Mikaela Håkansson
Vill du bli medlem i Svenska kyrkan?
Vänligen markera de alternativ som du känner till eller lämna dessa obesvarade
Jag är döpt i Svenska kyrkan
Jag är döpt i en annan kristen församling
Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop
Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan
Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka
Namn: Personnr:
Klipp ut blanketten och lämna till någon av personalen i våra kyrkor. Du kan även lämna den vid kansliet i Brunflo eller skicka den till:
Sydöstra Jämtlands pastorat Kyrkvägen 31 834 96 Brunflo
Adress:
Tel: E-post: Namnteckning:
Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi haterar dina perspnuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/dataskyddsforordningen-gdpr