Tema Medmänniska
Syrienkriget och klimatkrisen har förändrat hur vårt medmänskliga engagemang tar form. Vid sidan av de klassiska folkrörelserna agerar nu yngre människor mer spontant och efter egna regler. På bara några år har kartan ritats om. TEXT: MATS KARLSSON
N
är den stora strömmen med flyktingar från Syrien kom till Sverige 2015 mobiliserades den goda viljan på bred front. Stora skaror kom med kläder, mat och förnödenheter till de tusentals flyktingar som plötsligt klivit av på Stockholms central. De gav flyktingar skjuts, de gav dem tak över huvudet. Och det gick snabbt. Få enskilda händelser har som denna fått människor att börja jobba som volontärer. Det civila samhället och bland annat kyrkan öppnade inte bara sina hjärtan, påpekar psykologen och psykoterapeuten Liria Ortiz, som själv jobbat länge som volontär. – Många insåg att de behövde hjälpa till, något litet. De kunde inte längre bara sitta och se på, de ville göra något, vad som helst. Många engagerade sig och tog ett litet steg, och det visade sig för en del leda till något man i sin vildaste fantasi inte kunnat föreställa sig. Att gå ett steg längre och ta sig an en flykting, kanske en papperslös, flyttar på ett ögonblick fjärran konflikter rakt in i ens eget hem. Den som inte har ärvt ett ideellt eller internationellt engagemang från sina föräldrar förstår inte vad det kan leda till. – Man kan inte föreställa sig vad det kan kosta, vilken uppoffring som krävs. Det kommer att skänka en glädje men också sorger över tillståndet i världen. Man kan få en väldigt snäv bild av verkligheten, att allt bara är elände. Jag vill ge dem verktyg att hjälpa sig själva och andra, säger Liria Ortiz. Hon har jobbat med bland andra hemlösa kvinnor och nu med ensamkommande ungdomar. Dessutom har hon utbildat organisationer gratis om hur man kan arbeta som volontär. Det viktigaste är att göra det efter sina förutsättningar, ingen ska tro att man behöver göra allt. – I stället för att se på tv varje kväll i veckan kan man avsätta en kväll där man gör något annat. De flesta säger att de inte har tid, men det handlar om att prioritera.
SAMHÄLLET SES av många som hårdare och mer polariserat
(se artikel intill), men steget till att agera kan vara förvånansvärt kort. Många känner en tomhet, de vill att livet ska innehålla något mer än att bara arbeta och konsumera. Händer något som träffar människors hjärtan, som den drunknade flyktingpojken Alan Kurdi, kan det få dem att agera efter åratal av funderingar, resonerar hon. – Men vi är inte så rationella som vi tror. Det kan vara en väninna som berättar och drar med en. Fakta kan få folk att agera, men ska man bidra till att förändra något måste känslan
September 2019
19am324_tema_medmensklighet_19274.indd 11
finnas med. Det är en kärlekshandling. Att tycka synd om någon kan få det att kännas bra i en själv, men det förändrar inget. Det är svårt att skilja på yttre och inre drivkrafter, en dramatisk händelse kan skapa en inre resonans som får oss att agera. Just det ögonblicket vore intressant att kunna studera, tycker Liria Ortiz. Att det skulle vara någon särskild typ av människa som engagerar sig eller att det finns något speciellt sätt tror hon inte. Dagens unga gör inte som föräldrarna, som växt upp med självklara folkrörelser. I INTERNATIONELL jämförelse står rörelserna fortfarande star-
ka, konstaterar Årsta Sköndal högskola i en rapport till regeringen 2010. Enligt den har engagemanget bland unga minskat under 2000-talet. Men då fanns ingen ”Greta-effekt” – och den är fortfarande för färsk för att märkas i statistiken över svenskarnas ideella engagemang eller i forskningen. En nyare undersökning, Volontärbarometern 2017, ger en bild av volontären som yngre och välutbildad kvinna i storstad. Hälften av alla volontärer är under 35 år – och fyra av tio började engagera sig under 2017! Det är Syrieneffekten som slår igenom. Men Volontärbyrån, som gör barometern, har också skapat en ny kanal för att koppla ihop människor som vill engagera sig med organisationer eller mer tillfälliga aktiviteter. I kölvattnet kommer nu de unga. De samlas inte heller på folkrörelsevis i kvällsmöten, utan skapar sin egen form av aktivism som Greta Thunberg. Via sociala medier och utan någon organisation i ryggen agerar de efter eget huvud och formar en ny tids engagemang, tror Liria Ortiz. – De lyssnar inte på auktoriteter som säger hur de ska göra, utan pratar mycket med varandra. De gör det på sitt eget sätt.
”Fakta kan få folk att agera, men ska man bidra till att förändra något måste känslan finnas med. Det är en kärlekshandling.” Liria Ortiz, psykolog och psykoterapeut
11
2019-08-21 10:53:25