Amos Helsingborg våren 2024

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | HELSINGBORG | VÅREN 2024

CARIN GÖTBLAD:

5

BÖCKER MED PASSION

Handbollsklubben som satsar på LÄXHJÄLP

TEMA

”Jag tror inte att jag hade överlevt utan ­kyrkomusiken”

CHRISTOFFER NYGREN, ­KYRKVAKTMÄSTAREN SOM BÖRJADE SPRINGA:

”Jag tror inte att det a ­ lltid är helt ­negativt med en besatthet – jag har hittat min passion”

PASSION

Vänd blicken och låt dig drabbas

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

LEDARE

Passionerna, förnuftet och viljan Den franska ­filosofen René Descartes ­levde på 1600-talet.

Foto: ADOBE STOCK

N

är använde du ordet passion senast? Själv använder jag det sällan och det beror nog på att det är ett rätt så mångtydigt begrepp. Men det kan också bero på att passion ofta definieras som en stark nästan okontrollerbar känsla.

Lillös avvaktande hållning är ett uttryck för hans tråkighet, tänker du kanske? För precis så tänkte jag länge, att min tveksamhet inför ordet passion var ett resultat av min uppfostran och självfostran.

MEN SAMTIDIGT

visste jag ju att brinnande en­tusiasm ofta beskrivs som att ha en passion för något, alltså att begreppet inte alls

”

endast är förbehållet intensiv förälskelse och sexuell åtrå.

Det där större engagemanget, som går bortom den egna individens särintressen, har jag haft i hela mitt liv.

Sedan ungdomen har jag brunnit för saker och engagerat mig, använt min tid, mina resurser, kunskaper och velat vara aktiv i påverkansnätverk.

(Och blir så ledsen när jag ser att undersökningen från Ungdomsbarometern som publicerades den 1 februari har rubriken Ökad ekonomisk stress och minskat politiskt intresse: Unga prioriterar om och fokuserar inåt).

JONNA BORNEMARK BESKRIVER i sin bok Det omät­

baras renässans (2018) hur passionerna kan ses som förmågor i oss för att tolka de oändliga sinnesintryck vi utsätts för, samtidigt som passionerna är något vi (pass-ivt) tar emot. För att passionerna (som alltid överdriver) inte ska ställa till det behöver de dessutom gå via förnuftet till viljan, enligt Bornemark och filosofen Descartes i boken Själens passioner (1649).

Kristian Lillö

Kyrkoherde

et där större engage­manget, som D går bortom den egna individens sär­ intressen, har jag haft i hela mitt liv.

Jesu uppståndelse på en ­mosaik i Markus­ kyrkan i Venedig.

Foto: GETYY ­IMAGES

10

INNEHÅLL

Din församling 4 Kalendarium 6 Lokalporträttet Christoffer Nygren brinner för löpning Skatterna på ­vinden 8 i Gustav Adolfs k ­ yrka 25 Handbollsklubben satsar på l­äxhjälp 28 Kyrkogårdsvaktmästarna som fotar fåglar

” Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld”, säger Emma Audas, präst och äktenskaps­ forskare.

Foto: ­MATILDA ­AUDAS ­BJÖRKHOLM

Påsk och passion

Tema passion 10 Vänd blicken och låt dig drabbas

Övrigt 9 Passionsmusik 24 Boktipset 31 Korsord

NENMÄRKE VA

T

Spaning 20 Pilgrimsvandring

S

Porträtt 16 Carin Götblad, ­polischef

Trycksak 3041 0934

vad påskens berättelse handlar om. Men den passion som påsken ännu mer handlar om är den som har betydelsen starkt intresse, engagemang, glöd, brinnande iver och ovillkorlig kärlek.

Om du blir nyfiken på mer om påskberättelsens hela spann, från lidande och död till lidelse och glöd, välkommen till kyrkan under palmsöndag, stilla veckan och påsken. Mer om det hittar du på nästa uppslag.

REDAKTION PEFC/03-31-107

EN DEL AV

»Temat » för det här numret är som du nog sett Passion, och i det här numret får du träffa olika personer som får berätta om sina passioner. Bland annat Christoffer som springer långt, Rikard som söker och finner kulturskatter och föreningsledarna för OV Helsingborg som engagerar sig för barn i vår stad.

Ordet passion kommer från det latinska ordet ”passio” som betyder lidande, och det är ju också

PEFC-certifierad Den här produkten kommer från hållbart skogsbruk och kontrollerade källor www.pefc.se

Redaktion: Kontraktsprost Kristian Lillö, Linda Gustafsson, Johan Sundqvist, Fredrik Torstensson och Josefine Sjöqvist.

Webb: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Telefon: 042-18 90 00

Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se Tryck: Printagon, Helsingborg, 2024.

Distribution: Postnord Omslagsfoto: Linda Gustafsson VÅREN 2024

3

KALENDARIUM

Gudstjänster och musik i påsk

?

VISSTE DU ATT...

»» … veckan

innan påsk kallas stilla veckan? Och att veckodagarna i den veckan kallas Blå måndag (eller svart måndag), vit tisdag och dymmelonsdag. Egentligen hör inte de två första dagarna riktigt till påsken, utan till faste­tiden.

Dymmel­onsdag där­emot handlar om att kyrkklockorna inte skulle ringa och därför virade man in själva metallkläpparna i klockorna i tyg eller bytte ut dem mot en trästav, en så kallad dymmel.

Källa: Svenska ­kyrkans webbplats, Institutet för språk och folkminnen

4

VÅREN 2024

Välkommen att följa med i påskens berättelse, från palm­söndag till annandag påsk, genom gudstjänst, mässa och musik. Här kommer ett axplock från påskveckan. Glad påsk!

Söndag 24 mars

Onsdag 27 mars

Palmsöndag Allhelgonakyrkan 10.00 Högmässa 18.00 Konsert Stabat Mater med Raus vokalensemble, Vox Angelica, solister och musiker.

Elinebergskyrkan 08.00 Morgonmässa 08.30 Stilla morgonbön i Taizéanda

Gustav Adolfs kyrka 10.00 Högmässa S:ta Maria kyrka 11.00 Högmässa Den Gode Herdens kyrka 14.00 Högmässa

Måndag 25 mars Elinebergskyrkan 08.30 Stilla morgonbön i Taizéanda Gustav Adolfs kyrka 12.00 Passionsandakt Allhelgonakyrkan 18.00 Passionsandakt S:ta Maria kyrka 18.00 Gudstjänst/mässa

Tisdag 26 mars

Gustav Adolfs kyrka 12.00 Passionsandakt Allhelgonakyrkan 18.00 Passionsandakt S:ta Maria kyrka 18.00 Gudstjänst/mässa

Torsdag 28 mars Skärtorsdag S:ta Anna kyrka 16.00 Skärtorsdagsmässa S:ta Maria kyrka 18.00 Skärtorsdagsmässa S:t Andreas kyrka 18.30 Skärtorsdagsmässa Gustav Adolfs kyrka 18.30 Skärtorsdagsmässa

Kyrkan är öppen för alla, välkommen!

Foto: REMUS86/GETTY

Lördag 30 mars Påskafton S:ta Maria kyrka 23.30 Påsknattsmässa

Raus kyrka 19.00 Skärtorsdagsmässa

Elinebergskyrkan 23.30 Påsknattsmässa i Taizéanda

Fredag 29 mars

Söndag 31 mars

Elinebergskyrkan 08.30 Stilla morgonbön i Taizéanda

Långfredag Raus kyrka 10.00 Långfredagsgudstjänst

Gustav Adolfs kyrka 12.00 Passionsandakt

S:t Olofs kyrka 10.00 Långfredagsgudstjänst

S:ta Maria kyrka 11.00 Högmässa

Allhelgonakyrkan 18.00 Passionsandakt

S:ta Maria kyrka 11.00 Långfredagsgudstjänst 18.00 Musikgudstjänst

Den Gode Herdens kyrka 14.00 Högmässa

S:ta Maria kyrka 18.00 Gudstjänst/mässa

Den Gode Herdens kyrka 18.00 Musikgudstjänst

Påskdagen Gustav Adolfs kyrka 10.00 Högmässa

S:t Olofs kyrka 10.00 Mässa

Foto: JOHANNES FRANDSEN/IKON

FÖLJ OSS!

»» Läs mer

HALLÅ DÄR! ... Sofija Lazic Pedersen, tjänstledig församlingsherde i Gustav Adolfs församling: trösklar, samt begreppet mimesis, som handlar om hur texter får liv genom att upprepas.

– Jag har intervjuat elva dopföräldrar vars barn döptes i Helsingborgs pastorat mellan maj och oktober 2023 om deras val av psalmer till dopet. Jag är så tacksam för att de berättade hur de gjorde för att välja.

Foto: JOSEFINE SJÖQVIST

om vad som ­händer i Svenska ­kyrkan Helsingborg på vår webb och i sociala ­medier: Webben: svenska kyrkan.se/ helsingborg Instagram: @svenska­ kyrkanhelsingborg Facebook: Svenska ­kyrkan ­Helsingborg

Hur kommer det sig att du har ett sådant intresse för psalmer?

Raus kyrka 10.00 Mässa S:ta Anna kyrka 14.00 Mässa

Måndag 1 april Annandag påsk Adolfsbergskyrkan 10.00 Högmässa S:ta Maria kyrka 11.00 Högmässa Allhelgonakyrkan 18.00 Gospelmässa Hela programmet

»» ... finns som vanligt på Svenska kyrkan Helsingborgs webbplats, i appen Kyrkguiden eller i utskrivna program i kyrkorna.

”Det har varit en fröjd att få psalmnörda på heltid” Vad har du sysslat med på sistone

– Jag har slutfört en master­ examen i praktisk teologi, genom att bygga på min gamla kandidat­ examen med två års studier. Jag är psalmnörd och det har varit en fröjd att få nörda på heltid!

– Kortfattat har jag knutit det teoretiskt till begreppet limi­ nalitet, som handlar om livets

– Psalmer är den sjungna teo­ login, som människor bär med sig från gudstjänsten och in i varda­ gen. De kan följa oss hela livet, just det tycker jag är fascinerande. De äldsta texterna i Bibeln är också hymner, så det finns en uråldrig tradition av att sjunga om Gud. Kan man ta del av ditt arbete så småningom?

– Ja! Snart finns uppsatsen, lik­ som alla uppsatser på DiVA-portal.

Den heter Mycket större än vad ord kan rymma. Dopföräldrars val av doppsalmer i korsningen mellan liminalitet och mimesis.

Och såklart – vilken är din favoritpsalm?

– Jag har såklart många, men för dop är det den psalm som uppsat­ sen fick sitt namn ifrån. Sv. ps. 383 Med vår glädje över livets under.

Den beskriver så fint hur man som förälder står på tröskeln till något nytt, ibland efter att ha upplevt sorg (vilket psalmförfattaren Svein Ellingsen själv gjort).

Linda Gustafsson VÅREN 2024

5

LOKALPORTRÄTTET VEM? Christoffer Nygren slutade röka och b ­ örjade springa – och gick från ­desperation till passion:

Jag kände en urvilja att bryta mig loss Text och foto: Linda Gustafsson

”

»I» dörren till Allhelgonakyrkan på Råå möts jag av en leende kyrkvaktmästare som hälsar välkommen och ger mig en agenda inför morgonens mässa. Just nu står han still, men kanske är det mer vanligt att se Christoffer Nygren i rörelse, springandes. Något som för bara tre år sedan var nästan otänkbart.

– Jag behövde en förändring och kände ett slags urvilja att bryta mig loss, berättar Christoffer.

Hans livssituation var något han länge hade grubblat på.

– Att kunna springa var något jag länge känt att jag ville. Det har nog alltid funnits inom mig.

Han var då rejält överviktig och storrökare, men kände aldrig rik-

tigt igen sig i sin egen kropp eller sin livssituation.

– Jag kände inte att det här var jag, och jag ville inte vara den här personen längre, berättar Christoffer.

HAN BESTÄMDE SIG på dagen, både

för att sluta röka och att börja springa. Och det gjorde han, långsamt och bara 100 meter.

– Det var otroligt jobbigt. Det var verkligen att börja i uppförsbacke. I dag, tre år och sju dagar senare, är jag väldigt tacksam för mitt beslut, berättar Christoffer.

Datumet har han koll på genom en app där han registrerat hur länge han har varit rökfri.

– När det gäller rökningen hade

ånga frågar om det här är en passion eller M en besatthet, och jag vet inte riktigt.

6

VÅREN 2024

jag tidigare försökt trappa ner, men det har aldrig funkat. Det bästa för mig var att bara sluta helt, direkt.

Hemligheten tror Christoffer är viljan.

– Man måste verkligen vilja det, då går det. Och det tror jag gäller för allt i livet, fortsätter han och ler.

Christoffer lägger ner cirka 20 timmar i veckan på löpningen.

I december gjorde han kalenderutmaningen vilket innebar att han sprang 24 kilometer om dagen i 24 dagar.

– Många frågar om det här är en passion eller en besatthet, och jag vet inte riktigt. Men jag tror inte det alltid är helt negativt med en ”besatthet”. Det är lätt att fastna i siffror, springa längre, fortare, men för mig har jag hittat min passion i livet.

Christoffer berättar att efter-

som han byggt upp sin löpning succesivt, från de första lunkande 100 meterna, till ultradistanser och maratonlopp, så känner han när det är dags att vila eller ta det lite lugnare. Något som gjort att han varit nästan skadefri under alla år.

– Jag utmanar mig själv, men är det något jag lärt mig så är det att alltid lyssna på kroppen. Behöver jag så tar jag det lugnt eller vilar.

När Christoffer Nygren inte springer jobbar han som kyrkvaktmästare i Raus församling.

FÖR CHRISTOFFER ÄR det mer än bara den fysiska förändringar som kommit ur allt det här.

– Det kan vara obekvämt, det kan göra ont, men man lär sig så mycket av det. Jag har haft så många djupa tankar om vad det här har betytt för mig. Det är så berikande gång på gång, att få bekräftat att man kan och klarar det här.

Lärdomen tror han kan gälla även för andra.

– Du kan mycket mer än vad du tror. Det är inget speciellt med mig, jag har bara accepterat det obekväma och får ut så mycket av det.

Christoffer menar att det är den största förändringen för honom, att spannet för vad tillfredställelse är har blivit så mycket större.

– Jag behöver inte lika mycket för att bli nöjd. Att hantera livets alla vardagligheter kan ju vara jättejobbigt, men tillåter du dig att vara obekväm och dålig för att sen klara av det vinner du så mycket.

– Att springa lopp är ett personligt äventyr, det spelar ingen roll var jag hamnar eller vilken plats jag får, jag har åstadkommit något oavsett. Och det är belöningen.

HAN FÖRKLARAR ATT alla ju såklart

inte behöver springa, det finns andra saker man kan göra, bara de på något sätt är kreativa. Det viktiga är att vara nöjd med det man gör och inte nedvärdera sin förmåga eller jämföra den med alla andra.

– Du behöver bara hitta din sak, din grej som kan få dig att se livet på ett helt nytt sätt.

– För mig var det egentligen ett ganska litet beslut – sluta röka, börja springa – men effekterna av det beslutet har förändrat mitt liv.

VÅREN 2024

7

INVENTARIER

Skatterna på vinden Gustav Adolfs kyrka har varit en självklar del av Helsingborgs skyline sedan 1897. Det där tornet med den höga spiran tar man inte fel på, men det är kanske inte så många som vet att det finns en utställning av gamla inventarier uppe på vinden.

»Församlingspedagogen » Rikard Honnér håller ihop utställningen och han gillar att leta fram GA-kyrkans hemligheter.

– Det här att detektiva är roligt, att upptäcka föremål och se om de passar ihop och sen också hitta gamla bilder att jämföra med, berättar Rikard Honnér medan han leder vägen uppför trappan i kyrktornet.

Här är ytskikten råa och trappstegen blir smalare och brantare allt eftersom. Innan man når kyrkklockorna tar man dörren in till vänster där vinden sträcker ut sig under takbjälkarna. Ska man ta sig fram här gäller det att hålla sig på de spångar av träplankor som är utlagda bland isoleringen. På en avsats i skenet från två strålkastare finns GA-kyrkans gamla inredning, eller i alla fall delar av den, utställda.

– Jag hade konfirmandgrupper och tog med dem upp hit i tornet och på vinden och då såg jag ju att det låg en massa gamla saker här, berättar Rikard.

HAN FICK MED sig några kollegor från Gustav Adolfs församling och runt 2010 började de undersöka föremålen.

– Då visste vi ju inte exakt vad det var för någonting. Vi hittade till exempel den här, säger Rikard och visar en bit av ett spetsigt torn i trä.

– Sedan upptäckte vi den här delen och toppen också. När vi sedan kunde bygga ihop dessa till ett torn och alla bitarna passade ihop så började vi förstå att vi hade hittat delar av den tidigare orgelfasaden. Sedan kunde vi jämföra med gamla bilder och se att allt 8

VÅREN 2024

På vinden i Gustav Adolfs kyrka finns predikstolen från 1930-talet med tillhörande ängel.

Här står även ett torn från den gamla orgelfasaden, även den med tillhörande ängel.

De här fiskarna har suttit på de gamla kyrkbänkarna.

Foto: JOHAN SUNDQVIST

Rikard Honnér.

stämde. Att hitta de här sakerna och få forska fram vad det är känns väldigt spännande, säger han.

GUSTAV ADOLFS KYRKA har genom-

gått tre stora ombyggnader under sin snart 130-åriga historia. Från kyrkans första decennier finns två gamla psalmtavlor bevarade, det övriga är främst från tiden mellan 1930-talet och 1960-talet. Här står predikstolen av modell 1930-tal med en änglastaty framför. Det

gamla altarskranket med knäfall kan ses i en hörna och spetsiga utsmyckningar av den gamla orgel­ fasaden står i motsatta hörnan.

DET TOG NÅGRA år att få ihop alla fynden och det var ett dammigt och smutsigt arbete, men väl värt det tycker Rikard. Han har känt sig extra hemma i Gustav Adolfs kyrka, sedan han första gången gick in genom dess portar 1994.

– GA-kyrkan är så speciell tycker jag. Man har byggt om mycket i flera omgångar, nästan så att det är som en annan kyrka i dag jämfört med hur den såg ut i början av 1900-talet, men det är fortfarande samma, gamla fina GA-kyrka, säger han.

Vem kan se den här utställningen?

– Vi har studiebesök från skolor och ibland har vi haft offentliga visningar. Är man väldigt intresserad av att se detta kan man alltid höra av sig till mig. Dessutom har vi ställt ut några av sakerna på en av läktarna nere i kyrkan. Det är lite mer tillgängligt än här uppe på vinden, säger Rikard.

Josefine Sjöqvist

JUST NU KORT OM

Fredrik S ­ ixten komponerade den första svenska passions­musiken, byggd på Markusevan­geliet.

Fredrik Sixten Ålder: 61 år.

Gör: Tonsättare på heltid.

Motto i livet: ”Det finns en oväntad glänta i skogen som bara hittas av den som gått vilse” (Tomas Tranströmer).

»» Scanna och lyssna på låtarna på Spotify.

NYFIKEN PÅ

PASSIONSMUSIK Fredrik Sixten: Den har allt som finns i ett mänskligt liv

»– » Det är en väldigt dramatisk och plågsam berättelse om Jesus lidande, men det finns också något väldigt vackert. Det är kärleken manifesterad, menar Fredrik som för snart tjugo år sedan kompone­ rade den första svenska passions­ musiken, byggd på Markusevan­ geliet.

Nu är den framförd nästan 60 gånger, vilket saknar motsvarighet när det gäller nyskrivna oratorier.

berättelsen som gör att du kan återta vissa musikaliska moment.

Du förhåller dig till en viss ram, det hjälper lyssnaren att känna igen sig.

Handlingen i passionsberättel­ sen tror Fredrik också ger mycket igenkänning, många kan identi­ fiera sig, och man måste inte vara troende.

– Det finns det bitterljuva och det melankoliska, det skrämman­ de och det brutala, lojaliteter som brister, att bli hånad och förlöjli­ gad. Svek, drömmar och förvänt­ ningar. Du har egentligen allt som finns i ett mänskligt liv. Det är en fantastisk berättelse som alltid kommer vara aktuell.

ATT BEHÅLLA EN tydlig melodi

SJÄLV VAR HAN sex år när han följ­

Jämfört med mysiga julkonser­ ter kan den klassiska påsk­ musiken kännas lite tung och svår. Men det behöver inte vara så, menar tonsättare Fredrik Sixten.

och låta passionsmusiken vara lättillgänglig är viktigt i Fredriks komponerande. Utöver det finns det utrymme att förena tillsynes oförenliga element och skapa nya spännande kombinationer.

– Det gäller att hitta former inom

de med sin pappa till Sankta Hele­ nas kyrka i Skövde för att lyssna på Matteuspassionen av Bach.

– Dirigenten såg ut som en ping­ vin och hans son satt vid dirigent­ podiet. Jag minns att jag tänkte att jag också ville sitta där någon gång,

berättar Fredrik som då inte hade någon aning om att han senare i livet skulle stå där och dirigera sina egna passioner. Eller att han skulle studera vid Kungliga musikhög­ skolan och arbeta som domkyrko­ organist innan han blev tonsättare.

Men det var där det började.

– Det var något magiskt, alla var så allvarliga men samtidigt var det så oerhört vackert.

Hur kommer musiken till dig?

– Det börjar med en musikalisk idé, sedan är det både tekniska och känslomässiga översättningar av berättelsen, säger Fredrik.

Han berättar att det är svårt att förklara processen. Han blundar och tänker efter.

– Men visst sjunger musiken inom mig, det gör den ju hela tiden. Det är det som gör att jag måste få det ur mig.

Vad önskar du att människor tar med sig när de lyssnar på din ­passionsmusik?

– Att budskapet kommer fram, alla de olika nyanserna i berättel­ sen. Att min musik sätter fingret på det viktiga, och ger människor möjligheter till reflektion.

LYSSNA! Fredriks ­nybörjartips O Huvud ­blodigt sårad Körkoral av J S Back ur Matteus­ passionen Erbarme dich, mein Gott Soloaria av J S Bach ur Matteus­ passionen Stabat Mater Av G B Pergolesi O Jesu kär vad har väl du ­förbrutit Körkoral av Fredrik Sixten ur Johannes­ passionen Han var ­föraktad Inledningskör ur En svensk Mar­ kuspassion av Fredrik Sixten

Sophie Ekman VÅREN 2024

9

Är passion viktigt i en relation?

Vad är ens passion?

Och hur vårdar och bevarar vi den? Emma Audas, präst och äktenskapsforskare, samt Torbjörn Bildtgård, relationsforskare, delar med sig.

Text: Maria Widar Illustration: ­Sophie Ekman

10

VÅREN 2024

PASS TEMA

SSION Vänd blicken och låt dig drabbas

VÅREN 2024

11

v TEMA PASSION

”

i kanske skulle kunna ta och fördjupa innebörden av ordet passion, menar Emma Audas. Passion kan vara något helt annat än det första elektrifierande pirret i magen, sinnet som tappar balansen, hjärtat som springer ruscher, syret som nästan tar slut när världen upplevs pågå någon annanstans, långt bort. Passion kan vara något betydligt djupare, menar hon. Åter till det snart.

Emma Audas är präst och äktenskapsforskare. Rätt tidigt in i teologistudierna fastnade hon för ämnet äktenskap och relationer.

– Frågorna kring relationer och sexualitet är utmanande, intressanta och spännande. Det är ett laddat ämne som engagerar, som ligger nära oss människor, säger hon.

den tidiga förälskelsen i en relation eller med den sexuella lusten och åtrån. Det betyder något annat, passion är så mycket större än så. Passion, för mig, är att drabbas av en annan människa. Det är en glädje och ett firande av en annan människas existens.

Det liknar på många sätt den tidiga förälskelsen, menar Emma, skillnaden är att passionen är djupare och har blicken på den andra, inte på en själv.

– Passionen kräver att du är uppmärksam och verkligen ser den andra, inte den du önskar att han eller hon vore. Förälskelsen handlar många gånger om att tillskriva den andra ideal och egenskaper. Vår självupptagna kultur får oss lätt att bli mest intresserade av oss själva och vad andra kan ge oss; ”Kan någon annan rita ett hjärta på stranden åt mig?” Passion fungerar tvärtom, den kräver uppmärksamhet på en annan människa.

Krävs det passion för att leva lycklig i en relation?

tror att man kan ha en lycklig relation utan et är attraktivt med människor att–bliJagdrabbad D av sin partner, man kan ha det jättebra Emma Audas ändå. Det ska snarare ses som en stor gåva att kunna som vidgar vår värld.

– Dessutom var det många omkring mig som gifte sig och jag hade en lärare i Åbo som skrev mycket om de här frågorna. Det fanns överlag en miljö som uppmuntrade att dyka djupare.

Efter några år i församlingstjänst började hon forska på heltid och skrev sin doktorsavhandling om kyrkans syn på äktenskapet.

Å

12

VÅREN 2024

ter till ordet passion, vad anser hon att det ordet egentligen innebär?

– För mig är inte passion synonymt med

bli drabbad. Att ibland få fråga sig hur är det möjligt att jag får vara med dig?

O

m man studerar de som skilt sig, där passionen inte längre finns – vad säger de? En som är expert på äldre och relationer är Torbjörn Bildtgård, docent i sociologi. Han har ägnat en stor del av sin forskning åt relationer sent i livet.

Tillsammans med sin kollega professor Peter Öberg arbetar han just nu med en studie om att skiljas sent i livet.

– Många jag intervjuar och möter resonerar; ”Den

»

KORT OM

Emma Audas Ålder: 36 år.

Familj: Mannen Patrik Hagman.

Stor familj, viktiga vänner.

Många är äls­ kade!

Bor: Vadstena.

Gör: Teolog och präst.

Jobbar som stiftsadjunkt för Linköpings stift. Har skrivit doktorsav­ handlingen Det heliga äktenskapet, som på ett teologiskt sätt diskuterar frågan vad ett äktenskap är.

Motto i livet: Jag undviker motton. Men ”Var sann!” är väl något jag försöker leva ut.

”Passionen kräver att du är uppmärk­ sam och verk­ ligen ser den andra, inte den du önskar att han eller hon vore”, säger Emma Audas.

Foto: MATILDA ­AUDAS BJÖRKHOLM

VÅREN 2024

13

TEMA PASSION

» återstående livstiden är begränsad så hur

vill jag använda den tiden? Vill jag fortsätta leva med min partner där kärleken och passionen inte längre finns?” berättar han och fortsätter: – I de skilsmässoberättelser jag har tagit del av vittnar många äldre om att man inte längre har gemensamma projekt, man har helt olika mål för resten av livet. Den ena kanske vill resa och träffa människor och den andra trivs med att ta det lugnt hemma och titta på tv. Det här splittrar många par och det kanske heller inte är någonting man varit medveten om tidigare. Det blir tydligt först när barnen flyttat ut och man har gått i pension.

Å

ren efter pensionen innebär ett enormt skifte i livet för många, förklarar han. Man tar klivet från tidigare livsvillkor in i något

”

”Åtrå uppstår i avstånd”, ­säger Emma Audas. ”Om vi lever i en sådan sym­ bios att det inte ­längre finns ett du och ett jag blir det svårt för attraktio­ nen att över­ leva.”

m man ser till att skapa O gemensamma mål har man som par bättre förutsättningar att hålla ihop sent i livet. Torbjörn Bildtgård

14

VÅREN 2024

helt nytt. Men om man vänder på det, menar Torbjörn, är det också bland målen och drömmarna vi kan finna själva nyckeln till den långa, goda relationen.

– Om man har eller ser till att skapa gemensamma mål och drömmar har man som par bättre förutsättningar att hålla ihop sent i livet.

Förutom att hitta nya gemensamma mål och drömmar som Torbjörn påpekar, är det också viktigt att låta varandra vara egna personer, menar Emma Audas.

– Äktenskapet kan ha en konserverande effekt på oss eftersom vi hela tiden är i någon annans blick, nära någon som vet vad vi brukar göra och hur vi brukar bete oss. ”Va? Ska du gå på danskurs?” kan det låta. En viktig nyckel är därför att låta den andra vara en egen person.

Och, förklarar Emma, att för egen del se till att ta den platsen.

– Stå ut med att utsätta den andra för det obehag det kan innebära att visa att du är en egen person.

Försök inte att rädda honom eller henne från det obehaget. Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld. Att fortsätta växa är ett sätt att fortsätta göra den andras värld större, säger hon och fortsätter: – Dessutom uppstår åtrå i avstånd. Om vi lever i en

KORT OM

sådan symbios att det inte längre finns ett du och ett jag blir det svårt för attraktionen att överleva. Därför är det bra att få se den andra i nya situationer och miljöer, då ser vi nya sidor lite på håll.

Vad säger Bibeln om passion?

BÄDDA FÖR PASSION Vad kan vi göra i våra relationer för att hålla ­passionen levande? ­Prästen och äktenskaps­ forskaren Emma Audas ger tre tips på hur vi bäddar för passion.

– Den är full av det! Passion är ett tema som förekommer mycket i Bibeln, bland annat i Höga visan och Psaltaren som i den tidiga kyrkan är de mest citerade och kommenterade böckerna. Här kan vi bland annat läsa: ”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord” och ”Gud min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land”. Det är erotiskt laddade texter.

1

ch Bibeln, menar Emma, verkar envist påstå att människans erfarenhet av längtan efter en annan människa är något mer än sexuell lust och åtrå. Än det elektrifierade pirret.

– Det är en djup längtan som säger oss något om hur människan längtar efter Gud, och hur Gud längtar efter oss. Vår mellanmänskliga längtan kan alltså ge oss kunskap om vem Gud är, och hur Gud är.

På samma sätt som den jag älskar är oersättlig är jag också det i Guds ögon.

2

O

Be När vi stillar oss i bön övar vi oss i den uppmärk­ samhet som behövs för att passion ska kunna uppstå.

Denna stund av stillhet lär oss inte bara att lyssna till en annan, vi får också en ärli­ gare blick på oss själva och förstår vår plats i tillvaron.

Så fortsätt öva dig i bön.

Gå på danskurs Ett annat sätt att väcka passion är att prova nya saker. Det kan till exempel vara att delta i olika sam­ hällsinitiativ, kanske hjälpa

till att dela ut matkassar i församlingen. Genom att involvera dig i nya aktivite­ ter, tar du fram nya sidor av dig själv. Det gör i sin turt din värld större. Kanske göra det tillsammans med din partner? Finns det något mer attraktivt än att lite på distans betrakta sin partner i ett nytt sammanhang, med nya människor?

Torbjörn ­Bildtgård Ålder: 53 år.

Familj: Fru och två barn.

Bor: Sollentuna.

Gör: Universi­ tetslektor vid institutionen för socialt arbete, Stockholms Universitet.

Forskar om äldres familje­ relationer, så som att skiljas sent i livet, att träffa ny partner sent i livet, åld­ rande och inti­ mitet, åldrande styvfamiljer samt att åldras utan familj.

Forskar även kring bilder av åldrande.

Foto: RICKARD ­KILSTRÖM

3

Tala sanning Få saker är så bra som ärlighet för att hålla passio­ nen vid liv. Genom att tala sanning skapar vi tydlighet och framträder som egna personer. Om vi döljer san­ ningen, även om det är för att skydda någon, eller om vi bygger upp fasader, kan det skapa misstro och ängsligheter, vilket dödar passionen.

VÅREN 2024

15

PORTRÄTTET

Carin Götblad, polischef:

Jag tar häng på goda människor Polischef Carin Götblad brinner för utsatta människor och försöker hitta vägar för ett bättre samhälle.

Text: Linda Newnham Foto: Theresia Kölin

”

»Polisens » ”grand old lady” Carin Götblad säger att om man jobbar med samhällets baksidor är det bra att ha djur hemma som man kan gosa med. Själv har hon marsvinen Roger och Nala.

– När man jobbar med ondska är det bra att ha en relation med något som är litet, snällt och skört. Djur gör att du inte blir cynisk. De är inte psykopater, de förställer sig inte, de har inte ondska som drivkraft, är inte fördomsfulla, ifrågasätter inte vem du är eller varför du lever som du gör. Jag har väldigt stor respekt för djur.

Carin Götblad kunde ha gått i pension redan för några år sedan, men fortsätter brinna och verka för ett bättre samhälle. Framförallt är hon engagerad i barn, äldre och psykiskt fragila – på olika sätt utsatta människor. I hennes nya roll som polischef på NOA, fokuserar hon på att förhindra nyrekrytering av unga till kriminella gäng, vilket passar henne perfekt.

örebyggande arbete syns ju F inte, det är inget man kan föra statistik över eller får poäng för.

16

VÅREN 2024

Carin sticker inte under stol med att Sverige befinner sig i ett allvarligt läge, där kriminaliteten har slagit rot inom myndigheter, och tonårspojkar är kanonmat i gängkrig. För 14 år sedan varnade hon för detta, och lade fram förslag som liknar det som nu diskuteras och implementeras: lätta på sekretessen

inom socialtjänsten, bygga upp lokala poliskontor, sätta in tidiga insatser för unga i riskzonen och ge stöd till föräldrar.

Om åtgärderna genomförts då, kanske vi inte varit här i dag. Hur känns det att du inte blev lyssnad på?

– Det var inte så att jag inte alls blev lyssnad på, men man förstod inte allvaret och det är synd, för nu har saker gått så långt att det krävs stora insatser för att vända utvecklingen. Men om det är något som är viktigt när man jobbar med förändring, så är det att vara uthållig. Jag lutade mig heller inte tillbaka, utan gjorde allt jag kunde. I Stockholm där jag var läns­ polismästare startade vi bland annat en föräldratele­ fon och öppnade 27 små poliskontor i de mest utsatta områdena.

Hon skapade också ungdomsråd, äldreråd och kontaktpoliser för skolor, men fick efter sin avgång se det mesta nedmonteras.

– Allt handlar om att vara nära och involvera människor. Förebyggande arbete syns ju inte, det är inget man kan föra statistik över eller får poäng för.

MEN SKAM DEN som ger sig (vilket inte verkar ligga för

den här kvinnan). Hon säger glatt att i dag, vid 68, blir hon lyssnad på.

– Nu blir jag inbjuden lite överallt, sitter som expert i många regeringsuppdrag, och får vara med i intervjuer och debatter där jag försöker sprida kun­ skap och ett strategiskt tänk.

Hon förstår också att uppskatta sitsen, för Carin Götblad vet vad det innebär att inte ha denna starka

»

”Mina föräldrar sa alltid ’Du är så klok, Carin’.

Om man får höra det som barn, så tror man på det. Det är bra oavsett om det är sant eller inte, man får automatiskt mer ansvars­känsla”, ­säger Carin Götblad.

ÅRSTID 20XX

17

PORTRÄTTET » position och röst. Vid 19 års ålder var hon ensamstå­

ende mamma med två barn. Hon bodde i ett miljon­ programområde, och hade vare sig utbildning, pengar eller nätverk. Hon fick uppleva hur fördomar känns, verkligen känns, och det är en erfarenhet hon bär med sig.

– Bara för att en människa har ett problem, så innebär det inte att hon har alla andra också. Att man är en ung ensamstående mamma, innebär exempelvis inte att man har en beroendeproblematik. Det är lätt att döma människor utifrån generaliseringar. Det gör inte jag.

CARIN GÖTBLAD VET också att det går att förändra sin

situation – och brinner för att sprida det budskapet.

– När man är med om svåra saker, där livet ställs på sin spets, måste man till slut ta ställning till vad som ska få dominera ens liv. Antingen dras du ner i förtvivlan, och då är det de krafterna som styr – som ganska lätt kan förgöra dig. Eller så famlar du efter strån av hopp, och när du gör det blir du starkare.

Jag är en stark och uthållig person, och det kommer sig nog av att jag har varit i en situation där jag var tvungen att hitta lösningar. Så sedan dess har jag haft det perspektivet: jag försöker hitta vägar framåt, tar häng på goda människor och tar fasta på det ljusa som finns, säger hon och lägger till: – Jag har jobbat mycket med ondska, särskilt kring utsatta barn, som hedersvåld eller nätbaserade övergrepp på barn. Det är sådant som berör en, men där är det viktigt att vara en kraft framåt, se att man kan påverka saker till det bättre, och förmedla det till människor.

”

!

FEM TIPS ... för ett medmänskligare samhälle:

1

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Tillsammans blir vi en betydelsefull kraft.

Lär känna människorna i ditt närområde, prata med grannar och bjud in familjen som verkar ensam.

2

yrkomusiken var livsviktig för K mig när min son gick bort. Jag tror inte jag hade överlevt utan den.

En annan nyckel för att förändra sitt liv är mod.

Hon menar att hon inte är rädd av sig, att ta risker och agera är nödvändigt för att komma vidare.

– Ibland kan jag med facit i hand konstatera att det där borde jag kanske inte ha gjort på just det här sättet, men då lär jag mig något och blir bättre på att göra saker.

SJÄLV UTBILDADE HON sig till förskollärare, för att sedan gå vidare och bli jurist. Polisen hade hon ingen särskilt positiv bild av. Som aktiv inom alternativ­ rörelsen på 70-talet tyckte hon snarast att polisen hade dålig attityd mot folk.

– Jag erkänner att jag hade fördomar, skrattar hon.

Jag såg poliser som ganska brutala människor. Lite var det sant, för då var poliser inte alls lika välutbilda­ de som i dag.

Så när hennes studiekompis föreslog att de skulle söka in till polischefsutbildningen, som erbjöds juris­ ter på den tiden, var första reaktionen ”skämtar du?”

– Men det var en fin utbildning, och man fick betalt

18

VÅREN 2024

3

Var tolerant och bry dig mer, men lägg dig också i lite mer vid behov.

Ha förväntningar på människor.

Bli kontaktperson för en ungdom på gild.

Ge möjlighet till jobb eller sommarjobb inte enbart till vänners barn, utan till någon som verkligen

4 5

när man studerade. Och när jag funderade på saken ett varv till tänkte jag att polisen behöver sådana som mig. Sedan kom mina fördomar såklart också på skam, jag hade aldrig tidigare varit på en arbetsplats med så många engagerade människor som ville väl.

YRKESVALET VISADE SIG vara rätt. Polisen behövde

Carin Götblad, och var smarta nog att ta vara på hennes kraft och kreativitet. Som 47-åring blev hon vald till länspolismästare i Stockholm. Hon var den första kvinnan på posten, med 27 män före sig sedan 1700-talet. Hon blev chef för cirka 7 000 medarbe­ tare, men fick ingen mjukstart. Fyra månader efter tillträdet ledde hon jakten på Anna Lindhs mördare.

Sedan dess har Götblad varit känd för sin frispråkig­ het och sina okonventionella metoder. Populär, men också ifrågasatt. Hon var ju inte ens vanlig polis i botten, utan förskollärare och jurist. Själv kommen­ terar hon det med ord som ofta återkommer under intervjun: ”man måste ha förståelse.”

– När man kommer in i en organisation och är annorlunda kan man ha en uppförsbacke i början, det får man ha förståelse för, men inte låta sig styras av.

– Jag brukar säga att jag är bra på en sak, och det är att rekrytera duktiga människor. När jag var chef i Stockholm såg jag bland annat alltid till att ha en 60-plussare som min biträdande. Då kunde han (det var bara män då) hålla koll på allt som måste hållas koll på, och så kunde jag ägna mina unga, djärva ögon åt utveckling. Så hade jag inte kunnat jobba om jag inte hade haft de kloka, erfarna personerna bredvid mig. Jag har också alltid känt ett starkt stöd från medarbetarna. Jag är en lagarbetare, det är så man får igenom progressiva förändringar.

SOM KVINNA I en mansdominerad värld är Carins tips att använda de effektiva vapnen vänlighet och hjälp­ samhet – och att aldrig be om ursäkt för sig själv.

– När människor försöker få dig att känna att de inte alls är glada över att du har fått den här positio­ nen, så låtsas du att du inte förstår. Se bara glad ut.

Och om någon säger något lite halvcyniskt, så ler du och låtsas som att du tror att du får beröm. Så gör jag när jag pratar till nya grupper som inte känner mig.

Efter ett tag när man har bemött saker på det här sät­ tet tror folk att man är galen. Det gör inget det heller, för fördomarna lägger sig så småningom, när de har lärt känna dig. Så ta det inte personligt, hur oschysst det än är, det handlar helt enkelt om att de inte är vana vid en sådan som du.

Carin skrattar ofta, så även när hon berättar det här – någon kränkt, vit kvinna verkar hon inte ha lust att bli, man får liksom välja sina strider. Men sett i backspegeln kan hon konstatera att polisen var en passande väg för henne att gå – hon har älskat att jobba inom kåren.

– Ingen annanstans har jag träffat så många människor som inte bara snackar utan gör. Vi kanske inte gör allting rätt, men vi försöker i alla fall. Om du ringer oss och säger att ”nu slänger jag mig framför tåget” svarar vi inte att du får en tid om 14 dagar, utan

”Det stämmer att jag inte äter lunch.

Tidigare brukade jag säga att ”jag blir för snäll då”, men jag har läst någon forskningsstudie om att kvinnor som inte äter lunch verkar få en viss skärpa.

Till middag blir det ofta min mans köttfärssås – minst två jätte­portioner!

vi rycker ut direkt. Det är underbart att jobba på en sådan arbetsplats. Och yrkesgrupper som jobbar med livets realiteter, som kommer in i olika svåra saker, får speciella kvaliteter. Det är samma sak med människor som jobbar inom kyrkan, socialtjänsten och sjukvården.

CARINS EGET FÖRHÅLLANDE till kyrkan är dubbelt.

– Jag är uppfostrad till att tro på Gud, men på ett sätt som gjorde att mitt liv höll på att sluta med katastrof. Jag var lärd att Gud har en mening med allt, så jag lät saker hända för jag trodde att Gud hade bestämt det, vilket innebar att jag hamnade i utsatta situationer. Men en dag hände det något som gjorde att jag kände nej, det finns ingen Gud. Men hon talar om kyrkan med stor värme. En av hennes söner gick bort vid 21 års ålder, och då sökte hon sig till kyrkomusiken och kyrkorummet.

– Dels upplevde jag att kyrkan var den enda som kunde hantera döden på ett respektfullt sätt – och då handlar det ju också om livet – att kyrkan var den enda som kunde bottna i det. I dag är kyrkan nog också det enda rum, förutom naturen, som finns för eftertanke och kontemplation.

På Gotland, där Carin bor när hon är ledig, finns det

KORT OM

Carin ­Götblad Ålder: 68 år.

Familj: Sambon Erling (forskare), son och tre barnbarn.

Bor: Stockholm och Visby.

Gör: Polischef vid polisens nationella operativa avdelning, NOA, med särskild inriktning på arbete mot nyrekrytering av unga till gängkriminalitet.

många medeltida kyrkor, och hon känner en vördnad och respekt när hon sitter i dem.

– Kyrkomusiken var livsviktig för mig när min son gick bort. Jag tror inte jag hade överlevt utan den. Så mycket vacker kyrkomusik som jag har hört. Jag äls­ kar orgeln, och mina allra bästa vänner är organister, så jag är ofta i kyrkan och lyssnar.

OCH SVERIGE DÅ. Hur ska vi få den här demokratin

och det här samhället att må bättre igen? Carin är optimistisk. Framförallt sedan hon offentligt började uppmana till en folkrörelse mot brott och för inklu­ dering.

– Jag känner mig hoppfull, för det är så många människor som kontaktar mig varje dag och vill hjäl­ pa till, alltifrån organisationer till enskilda.

Med viss skärpa i rösten lägger hon till att vi inte kan förlita oss på att myndigheter, skolan och kyrkan ska fixa detta. Det är allas vårt samhälle. Allas vårt ansvar.

– Man måste ha lite högre krav på sig själv och bidra.

Om alla tar sig i kragen, så kommer vi att kunna vända detta. För om alla gör något, så blir det sammantaget betydelsefullt. Och Sverige är ett land där man kan påverka sin situation och förändra sitt liv, det måste vi också tala om för människor mycket mer, säger hon.

VÅREN 2024

19

SPANING Sofia Olsson till vänster och Elisabet ­Holmén till höger.

PILGRIMSVANDRING Som en sex veckor lång terapi

Att vandra den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago är ett drömäventyr för många, en chans till både rörelse och eftertanke. Men periodvis även en lidelse.

– Har vi verkligen gjort det här eller har vi drömt? säger Sofia Olsson och Elisabet Holmér som gått de 80 milen tillsammans.

Text: Sophie Ekman Foto: Privat

KORT OM

Sofia Olsson Ålder: 53 år.

Familj: Make, två vuxna barn och ett bonusbarn.

Bor: Stockholm.

Gör: Pluggar till diakon.

Motto: Allt är som det ska.

Elisabet ­Holmén Ålder: 56 år.

Familj: Två ­vuxna barn.

Bor: Stockholm.

Gör: Tjänstledig och studerar.

Motto: What you feel you can heal.

20

VÅREN 2024

»Det » var i början av juni. Sofia och Elisabet hade anlänt till sitt första boende längs den 80 mil långa vandringsleden till ­Santiago de Compostela. Men det visade sig vara fel härbärge. Det de hade bokat låg ytterligare någ­ ra kilometer bort. Det var bara att slänga på sig de stora ryggsäckar­ na igen.

När de äntligen nådde rätt ställe möttes de av en sträng ägare med strikta regler kring packning, duschtider och middagen. Vid läggdags fick de dela en liten soffa i vardagsrummet som användes som sovsal.

– På toaletten fanns det ingen tvål och knappt något papper. Det var proppat med folk och otroligt spartanskt. Är det så här det ska vara tänkte jag, säger Elisabet.

– Jag hade ju sovit på sådana här

ställen innan, även om detta var lite extremt, säger Sofia.

De skrattar åt det när vi ses några månader efter hemkomst.

För även om de hade planerat sin sex veckor långa pilgrimsvandring noga, blev detta ett av flera exem­ pel på hur lite man kan planera ett sådant här äventyr – egentligen.

MEN VI BÖRJAR denna berättelse

redan i maj, då Sofia och Elisabet med skräckblandad förtjusning var i gång med alla förberedelser.

– Resan börjar när man börjar tänka på den, sa Elisabet.

De provpackade, kollade vad ryggsäcken vägde, tog bort saker.

Målet var att inte bära mer än tio procent av kroppsvikten. Sofia besökte fotvårdare och naprapat.

Elisabet investerade i nya vand­ ringsskor som skulle klara 2,5 mil

per dag. Båda hade länge drömt om att göra en lång vandring.

De hade lärt känna varandra genom en utbildning. När Elisabet hörde om Sofias planer, frågade hon om hon kunde få följa med.

Sofia hade tänkt gå själv, men ville redan då förhålla sig till livet som en sann pilgrim.

– Det är att vara öppen för det man möter. Och nu hade jag stött på en som ville följa med.

ATT DELA UPPLEVELSEN med Eli­

sabet kändes otippat härligt, att förbereda sig ihop var roligt och de skulle ju kunna hjälpa varandra om något hände. Dessutom delade de samma utmaning kring kosten, då båda äter vegansk och glutenfri mat. Förhoppningsvis skulle de hålla sams.

Sofia hade precis avslutat sin

I Sofias dagbok den 11 juni

6 Bildtext vit Foto: 5 FOTOBYLINE

Gick vid klockan 06.00 för att hinna gå en del på morgonen.

Väldigt trött i kroppen efter lunchen vid 11-tiden så tog en liten siesta. Många skrattade när de såg oss i vägkanten. Så vackra vyer hela dagen. Åter igen väldigt trött i ben, fötter och höfter idag.

Lärt mig att jag har svårt att acceptera det jag beslutat mig för. Ifrågasätter och väger för eller emot även om beslutet är fattat. ”Borde jag gjort si, borde jag gjort så?” Försöker nu istället vara glad åt det som är, att jag har en vandringsvän som vill lite annat än mig exempelvis.

Att nerförsbackar är okej om jag svänger mer på höfterna (gör mindre ont i knäna då).

Det sägs att ingen kan utföra vandringen till Santiago utan att förändras.

Sofia och Elisabet har bland annat fått med sig en bättre kontakt med sin kropp och mer tillit.

tjänst hos Stockholm pilgrimcen­ trum på Tyresö efter 19 år. För henne skulle pilgrimsvandringen bli en övergångsrit till nästa plan; att läsa till diakon. Hon längtade efter att få tid för sig själv.

– Vi lever mycket på ytan, och ofta handlar det om andra männi­ skors behov. Men vad längtar jag efter?

Hemma hos Elisabet gick tork­ ugnen varm och hon fyllde påsar med egengjord vegansk buljong.

– Jag ser fram emot att gå och rensa huvudet. Vara i kroppen och vara närvarande.

Efter en hektisk period i livet ville Elisabet ta hand om sig själv.

Inte bara skynda på. Hon tog tjänstledigt, hade gått lite kurser och sökte efter en större livskva­ litet. En pilgrimsvandring kändes helt rätt.

– Jag har aldrig haft en så lång obruten tid, där jag inte ska rusa iväg och prestera. Och jag har svårt att sitta still och meditera just nu, därför passar nog detta mig bättre.

EN MÅNAD SENARE stod Elisabet

i solen på en sandfärgad grusväg i Spanien, omgiven av vackra vallmofält och iklädd sina nya vandringsskor. De var ett klokt köp – hon fick inte ont någonstans.

Däremot fick Sofia ganska omgå­ ende besvär med knän och höfter.

Elisabet tyckte att de skulle skicka sina ryggsäckar till nästa anhalt, en tjänst många härbärgen er­ bjuder mot en peng. Men Sofia var envis, tills hon skrev i sin dagbok om prestige.

– Jag hade tänkt att jag är en prestigelös person. Men så insåg jag att jag ville vandra den här

pilgrimsvandringen på ett perfekt sätt. Det skulle vara morgonbön, middagsbön och kvällsbön. Jag skulle bära min ryggsäck hela tiden. Jag skulle inte ha ont nå­ gonstans, säger Sofia som till slut förstod att det var omöjligt.

– Vi hade flugit ner till Biarritz, så jag gjorde ett klimatavtryck också. Det tänkte jag mycket på.

Och ”här kommer jag i min lyx­ tillvaro, med massa saker som jag inte orkar bära. Men då skickar jag det, för jag har pengar”. Det blev en inre moralisk konflikt, förklarar Sofia.

Men hon insåg till slut att det var en större fråga, att vandringen handlade om att få ihop varje dag.

– Och du hjälpte mig mycket i detta, säger hon till Elisabet.

– Jag försökte påminna om ditt ansvar för dig själv. Om du gjorde

» VÅREN 2024

21

SPANING

”

är jag slutade försöka definiera pilgrims­vandringen förändrades N allt. Det blev i stället som ett långt samtal med Gud, genom tystnad, andra människor och Elisabet.

» dig illa skulle du kanske få åka hem, säger Elisabet.

SOFIA BÖRJADE LYSSNA på krop­

pen och gick med på att skicka ryggsäcken. Just kontakten med kroppen är något de båda lyfter som en stor behållning av pil­ grimsvandringen.

– Innan skulle min kropp betjä­ na mig, nu är det mer ett integrerat vi. Huvud och kropp har gått ihop.

Och vårt undermedvetna tar sig ofta uttryck i kroppen, det är infor­ mation och klokskap vi inte kan få från hjärnan, säger Sofia.

– När man vandrar kommer det man bär inom sig ut lite med varje steg man tar. För mig var det en sex veckor lång terapi, säger Elisabet.

22

VÅREN 2024

De menar att det kan vara en svag känsla som dyker upp när man går.

– Då kan man ta emot den som en gåva, och man har ju tid att reflektera över den. ”Oj, här kommer en liten känsla, vad vill den?” Så får man gå med den som sällskap ett tag, kanske gråta lite, för det gjorde jag i perioder. Det var jättehärligt, säger Elisabet och skrattar.

Hon berättar att de stöttade varandra genom att ställa frågor.

– Ibland behöver man höra sin röst för att komma framåt. Och man behöver inte lösa så mycket i livet, bara vara med det och känna det till fullo. Då liksom upplöses det.

De är båda överens om att det

VISSTE DU ATT

»» ... den mest kända av alla gamla pilgrimslederna genom Spanien till Santiago de Compostela är Camino Francés, eller Den franska vägen som den också kallas.

Den börjar på den franska sidan av Pyreneérna och går genom norra Spanien.

Totalt cirka 80 mil vandringsled att utforska.

var givande att vandra ihop med någon. Kanske hade känslorna följt med längre annars, eftersom deras interaktion gjorde proces­ sen mer effektiv.

– Det är inte självklart att man gör en inre resa. Men jag tror att många känner att det kommer upp saker, det är nästan oundvikligt, säger Sofia.

LÄNGS MED FÄRDEN stötte de på människor från hela världen. Den franska kvinnan som varit nunna på ett kloster i tjugo år och nu tviv­ lade på sitt kall. Ett amerikanskt ungt par som längtade efter barn.

En kvinna från Sydafrika som hade blivit ensam då flera i hennes familj gått bort. En katolsk präst som saknade en livskamrat och därför var osäker på sitt yrke. Alla gjorde de olika avtryck.

– Det är fint att få ta del av andra människors livsöden, dilemman och inre. Alla är ju inte som öppna böcker, men vill man ha kontakt så kan man få det. Och man hittar alltid någon likasinnad, säger Elisabet.

Sofia minns en ung kille som hon vandrade med under en dag när hon och Elisabet delat på sig.

Det hände några gånger att de

!

MISSA INTE

... Sofias och Elisabets bästa ­packtips:

»» Kläder för

Äntligen framme vid katedralen i Santiago de Compostela efter 80 mils vandring.

gjorde det, för att få lite egentid.

Då sågs de på härbärget på efter­ middagen.

Killen berättade om sin relation till sin mamma, och Sofia tänkte inte så mycket mer på det just då.

– Men när vi hade skiljts åt hän­ de det något. Då insåg jag att hans berättelse speglade mitt förhål­ lande med min dotter. Jag kunde förstå saker och se dem på ett nytt sätt, det var häftigt.

EN KVÄLL NÄR de checkat in på ett

härbärge upptäckte de att en viktig matkasse glömts på en restau­ rang. Mycket skulle nämligen vara stängt nästa dag, då det var helgdag.

På morgonen fyllde de ändå vattenflaskorna och traskade iväg.

Det dröjde inte länge förrän ett gigantiskt körsbärsträd stod fram­ för dem. De plockade varsin påse som räckte hela förmiddagen.

Vid lunch kom de till en by där det fanns en öppen restaurang, som dessutom serverade gluten­ fritt bröd, vilket inte hörde till vanligheterna. På kvällen nådde de ett härbärge och kunde njuta av fantastisk veganmat, också det sällsynt.

– Så det löste sig fint. Det har va­ rit otroligt givande att gå runt och träna på tillit, att det som sker är det bästa. Ibland var man hungrig och trött, men vi var i alla fall det tillsammans. Jag behöver inte vara så orolig i livet. Jag har tillit att mina steg leder mig framåt, säger Elisabet.

Sedan Sofia kom hem har ännu mer fallit på plats.

– Jag kan fatta beslut på ett helt annat sätt. Med kroppen också.

När jag slutade försöka definiera pilgrimsvandringen förändrades allt. Det blev i stället som ett långt samtal med Gud, genom tystnad, andra människor och Elisabet.

Samtalet blev viktigare än den fasta rutinen. Jag känner att detta inre utrymme, värmen som varje människa bär inom sig, är platser där jag samtalar med Gud. – Vandringen har verkligen be­ rikat mitt liv, jag är så tacksam. Jag ska vandra på Madeira i vår, för jag vill ju bara fortsätta gå, det var min känsla efter sex veckor. Jag längta­ de inte hem, jag ville bara fortsätta gå, säger Elisabet.

väder. Lager på lager. Tunna i ull eller linne.

Hotpants om varmt. »» Hatt, solglasögon, solkräm och myggspray. »» Lång regnponcho. »» Minst ett par stadiga skor, vi gillar mjuka skor för terränglöpning/trekking och sandaler att byta till på härbärgena. »» Yllestrumpor, och fotpuder att hälla i yllestrumporna varje morgon. »» Bekväm, mindre ryggsäck för dagpackningen. »» Skavsårsplåster. »» Silkeslakan. »» Tunn stor yllesjal blir bra filt på natten. »» Ett skrivhäfte eller en andaktsbok och penna. Men går att anteckna i mobilen också. »» Sköna öronproppar och sovmask. »» Tvättvål för ylle. »» Packpåsar, gärna små färgglada för ordning i ryggsäcken.

VÅREN 2024

23

5

BOKTIPSET

BÖCKER MED PASSION

Vacker passionerad kärlek handlar dessa böcker om, men också om att brinna för ett intresse eller ha en stark åsikt. Vad väcker din passion?

Text: Sophie Ekman

En lyckligare tid Claire Lombardo Bazar förlag

!

»När » Marilyn och David träffades på 70-talet blev de passionerat förälskade. Deras starka kärlek har tagit dem genom livets prövningar, men också fått deras fyra döttrar att känna sig utanför ibland. Nu är barnen vuxna och har egna relationer, problem och hemligheter. Kommer de någonsin kunna uppleva samma kärlek deras föräldrar verkar ha? Hur förhåller de sig till drömmen om ett perfekt liv? Ett familjedrama som spänner över 40 år och handlar om kärlek, familjeband och systerskap.

TIPS!

Dit floden för dig Shelley Read Bokförlaget Forum

»Om » du gillade När kräftorna sjunger kommer du även gilla denna gripande berättelse som utspelar sig i 1940-talets Colorado. Victorias mamma har gått bort och hon bor på en persikofarm med sin osympatiska och destruktiva pappa och bror. En dag träffar hon av en slump Wilson. De blir passionerat förälskade i varandra. Men kärleken är inte accepterad, vare sig av familjen eller samhället. En kärlekshistoria som är lika vacker som den är sorglig.

Ett halvt andetag Anna Agrell Historiska media

»Sonja » lever med sin fästman i en småstad i Småland. En dag flyttar finlandssvenska Mirkka in i ett fallfärdigt grannhus. Hon brinner för löpning och drömmer om att sätta rekord och springa ärevarv på Stockholms stadium. Det låter kanske inte konstigt, men året är 1940 och förväntningarna på kvinnor är många. De blir vänner, men normbrytande Mirka ifrågasätter Sonjas livsval. För även Sonja bär på hemliga drömmar. En historisk roman som berör och är svår att lägga ifrån sig.

24

VÅREN 2024

Vad brinner du för? »» Med denna fylla-i-bok lär du känna dig själv bättre, och på så vis kanske du lättare får syn på dina passioner i livet.

En vän till tant Irene Elin Johansson/Ellen Svedjeland Rabén & Sjögren

»Grannen » tant Irene har sovit ensam i sin dubbelsäng sedan hennes man dog för trettio år sedan. Det tycker Naima och Lisen är sorgligt. Hon har ju haft hela livet på sig att hitta någon att bli kär i, men nu är hon i alla fall ensam. Dags att tant Irene börjar dejta! Då kanske hon hittar någon innan sommaren är slut. Bara hon nu ville anstränga sig lite själv också. En charmig historia om kärlek, vänskap och ensamhet. Skriven för barn i åldern 9–12 år men läsvärd även för yngre barn och vuxna.

Dina perfekta sidor Colleen Hoover Lovereads by Forum

»En » berättelse om en kärleksrelation som hänger på en skör tråd. Quinn och Grahams äktenskap är skadat efter år av misstag och hemligheter. De älskar varandra men det finns mycket sorg mellan dem. Är kärleken nog för att relationen ska över­ leva? Orkar de allt jobb som krävs för att de ska hitta tillbaka till den passion de en gång hade? Känslosam bok som är hjärtskärande och hjärtvärmande på samma gång.

LOKALREPORTAGE ”Handboll har alltid varit en radhus- och villasport, men vi ville nå fler, i synnerhet barn i utsatta områden”, berättar Mats Jacobson, verksamhetsansvarig.

Foto: IMAGEAN/ GETTY IMAGES

Handbollsklubben satsar – på läxhjälp I åtta år har handbollsklubben OV Helsingborg drivit OV handboll och ­skola, ett socialt arbete som går ut på att låta barn få testa handboll i kombination med läxhjälp och studiestöd.

Lika länge har Svenska kyrkan Helsingborg stöttat arbetet ekonomiskt.

Text: Josefine Sjöqvist Foto: Johan Sundqvist, Janne Bengtsson

»Konceptet » har utvecklats, både när det gäller aktiviteter och vilka åldrar man riktar sig till. Fram till i dag har runt 3 000 barn fått ta del av verksamheten.

– Det började med att vi ville nå

nya grupper. Handboll har alltid varit en radhus- och villasport, men vår dåvarande ordförande och ytterligare en ledamot i styrelsen ville dra i gång ett arbete för att nå fler, i synnerhet barn i

utsatta områden, berättar Mats Jacobson som är verksamhetsansvarig.

Det har varit viktigt att projektet helst inte ska vara ett projekt utan en ordinarie verksamhet, så

» VÅREN 2024

25

LOKALREPORTAGE inte bygger upp något som » man sedan tar slut.

”Folk är projekttrötta” som Mats uttrycker det.

Ett mål är att nå barn redan från sju års ålder för att ge dem bra aktiviteter efter skoltid. Dessutom viks flera veckor av sommarlovet åt lovaktiviteter och det finns en särskild träning för barn och ungdomar med funktionsvariation.

DET ENA BENET är alltså de olika aktiviteterna. Det andra, minst lika viktiga, är studiestöd och läxhjälp.

– Den har funnits med ända från början, berättar Mats Jacobson.

– Vi får daglig feedback både från föräldrar och skolledare att de är tacksamma för att vi gör detta. En lärare berättade till exempel att han märkte stor skillnad på barnen i klassen när vi var där och bedrev handbollsträning.

De hade lärt sig samarbete, det blev överhuvudtaget en lugnare miljö i skolan, de klarade av att stå i kö. Då var vi där två timmar i veckan. Det krävs alltså inte så mycket för att göra stor skillnad, säger Mats.

Lisbeth Hallbäck och Lena Möllerström har ställt upp som ideella inom läxhjälp och studiestöd i OV Helsingborgs regi i mer än två år.

Först var de på Wieselgrensskolan, nu är de varje onsdag på Raus Planterings skola. De har tidigare arbetat inom skolans värld och tycker att det ger dem mycket att vara här.

– Det är roligt att få möta elever igen. När man gör detta blir man också väldigt medveten om vilka olika förutsättningar som finns i staden, säger Lena Möllerström.

– Det är så stimulerande att se hur barnen utvecklas över tid.

Allt går framåt, bara man ger de rätta förutsättningarna, tillägger Lisbeth Hallbäck.

ATT FÅ HJÄLP med sitt skolarbete är en del av studiestöds- och läxhjälpsverksamheten, men en lika viktig del är att barn och vuxna får en arena att mötas på. Barnen får fler vuxna att, till exempel, prata svenska med.

– De frågar oss mycket, vill veta hur vi lever, om vi har barn och 26

VÅREN 2024

Lena Möllerström och Lisbeth Hallbäck jobbar ideellt med studiestöd i OV Helsingborgs regi. De är på Raus Planterings skola varje onsdag.

Gunilla Bosson, biträdande rektor på Raus Planterings skola, och Mats Jacobson, verksamhetsansvarig för OV handboll och ­skola.

”

e hade lärt sig samarbete, det blev över­ D huvudtaget en lugnare miljö i skolan, de klarade av att stå i kö.

VILL DU HJÄLPA TILL?

»» OV Helsingborg arran­gerar läxhjälp och studiestöd på flera skolor i utsatta områden i Helsingborg. »» Om du vill engagera dig, kontakta Mats Jacobson på e-post: mats. jacobson@ ovhelsingborg.se

ibland vill de prata om någon fråga som är aktuell i världen, säger Lisbeth.

Gunilla Bosson, biträdande rektor på Raus Planterings skola uppskattar att det finns frivilliga som hjälper till med studiestöd för barnen.

– Det har betytt mycket för oss genom åren. Vi hinner med mer och eleverna får mer stöttning, både socialt och när det gäller skolarbetet, säger hon.

DET BEHÖVS ALLTID fler som vill ställa upp och jobba ideellt med läxhjälp och studiestöd. Man behöver inte ha arbetat med under-

visning eller liknande tidigare.

– En del tror att det är svårt att hjälpa till med skolarbete, men vi brukar säga att är man vuxen med en vanlig skolgång så klarar man detta. Man är i så fall på en skola hela tiden så man kan lära känna barnen och få en kontinuitet. Vi behöver att man är på plats den tid man ska vara där, men är det så att man till exempel ska göra en resa under terminen och därför missar några gånger så går det bra förstås, säger Mats.

– Man behöver inga förkunskaper. Det är barn som går i trean till fyran vi hjälper, tillägger Lisbeth Hallbäck.

Barn på Raus Planterings skola läser i skolbiblioteket.

Att läsa läxor med sina vänner är roligare än att göra det själv, tycker de.

VÅREN 2024

27

KYRKOGÅRDAR ­ edergren VAD? Kyrkogårdsarbetarna Jonas C och Annette Hansson, som spanar efter ­fjäderfägring på begravningsplatsen:

Vi stannar kvar efter jobbet och fotar Text: Fredrik Torstensson

»– » Det längsta vi åkt för att se en fågel är till Vargön utanför Väners­ borg, det var för att se rubin­ näktergalen som brukar hålla till i Asien, berättar kyrkogårdsarbeta­ ren Jonas Cedergren.

Tillsammans med kollegan Annette Hansson började han för fem år sedan intressera sig för de bevingade besökarna på Råå kyrkogård – ett intresse som växte och tog dem till oväntade platser.

– Och nu är vi körda, vi kan inte vända om, skrattar Annette Hansson.

Här har två grönfinkar fångats i farten.

Foto: JONAS ­CEDERGREN

28

VÅREN 2024

BEGRAVNINGSPLATSER ÄR INTE bara platser för minnen och stillhet, de är även stråk för rekreation och en grön lunga i staden. Begravnings­ platserna i Helsingborg har en stor

biologisk mångfald med många olika typer av växter, stora som små. De blir därmed också hem för ett stort antal djur, även de i varierande storlek – från insekter upp till rådjur. Det rika djurlivet kan i sig även locka fram andra besökare – fågelskådarna. Ofta kommer de utifrån, men ibland väcks även den inre fågelskådaren till liv hos dem som redan arbetar på begravningsplatsen.

– Det började när vi renoverade fågelholkar här 2019. Vi började hålla koll på vilka fåglar som dök upp och vilka som kom tillbaka, berättar Jonas och fortsätter: – När vi tittade efter såg vi att det inte bara är de vanliga fåglarna som kommer hit, det kanske vi inte hade sett annars. Det var så jag fastnade, den sommaren köpte jag min kamera.

Jonas och Annette har båda satt upp små matskålar med sittpinnar på sina arbetselbilar, så att fåglar­ na kan komma till dem och äta.

Och så har de gjort flera fågelbad på kyrkogården.

– Man kommer verkligen nära dem när de kommer och äter eller badar, säger Annette.

Hur folk väljer att fågelskåda skiljer sig åt. Jonas berättar att

många använder en tubkikare och ett block där de kan anteckna vilka fåglar de ser.

– Vi är mer så att vi vill ta bra bilder, säger Annette.

– Ja, kameran är med här ibland.

Och vi stannar kvar efter jobbet och fotar när ljuset blir rätt, fort­ sätter Jonas.

OCH DE ÄR inte ensamma, många

besökare tar med sig kameran till begravningsplatsen på jakt efter fåglar och andra motiv.

– Vi hade en familj här nyli­ gen där dottern hade fått en ny kamera, och det första de tänkte var att gå hit till vårt fågelbad och fotografera fåglar, det är lite kul, berättar Annette.

En koltrast på besök i ett av fågelbaden.

Foto: ANNETTE HANSSON

– Ja, det är kul att få hit nya ”talanger”, säger Jonas med ett leende.

Och det saknas inte fåglar. Visst finns det gott om skator, kråkor, måsar och flera av de vanligare småfåglarna, men även mer ovan­ liga besökare.

– Vi hade en kattuggla här för ett par år sedan, nu har vi en duvhök – och kanske en sparvhök, berättar Jonas.

– Sen har vi hört spillkråkan med, men det räknas inte om man inte ser den, fyller Annette i.

DE HAR ÄVEN haft besök av siden­

svansen, som också lockat andra fågelskådare till kyrkogården.

För det är ofta så det fungerar,

En rödhake äter ur Jonas hand.

Foto: JONAS ­CEDERGREN

fågelskådare tipsar varandra om var de kan få se något ovanligt.

Och även om Jonas och Annette rekommenderar hobbyn känner de sig nödgade att lägga in en brasklapp, delvis just därför.

– Man kan bli galen av detta.

Att åka långa vändor bara för att titta på en fågel, och sedan kanske ändå inte få bra bilder, säger Annette.

– Nej, ibland är det inte ens så att man hittar dem, fyller Jonas i.

– Men det är kul, det är en bra hobby, man kommer ut mycket och får luft, säger Annette.

– Och man hittar många platser man inte varit på tidigare, fortsät­ ter Jonas.

DEN LÄNGSTA UTFLYKTEN, den till Vargön utanför Vänersborg nästan 30 mil bort, slutade ju också lyckligt och de lyckades se den gästande rubinnäktergalen. Något som Jonas också lyfter som en av höjdpunkterna under deras fem år som fågelskådare. Andra höjd­ punkter har varit kungsfiskaren och lappugglan som de hittat på mycket närmare håll.

– Kungsfiskaren är alltid trevlig att titta på, den har vi hittat i Jord­ brodalen här i Helsingborg, och i

Klippan. Det blev bra bilder, säger Jonas nöjt.

Med sina fem år är Jonas och Annette relativa nybörjare. En som har mer rutin som fågelskå­ dare på begravningsplatserna i stan, trots att han till skillnad från Jonas och Annette inte är anställd där, är Carl Gustav Tollgreef som varit intresserad av fåglar sedan uppväxten.

– Det började med farsan, och farfar var intresserad också, så jag har hållit på i 60 år här, berättar han.

Han brukar hålla sig i närområ­ det runt Helsingborg när han tittar på fåglar. Med åren har han lärt sig var han ska leta, och han besöker ofta begravningsplatserna runt Pålsjö skog med sin kikare.

– Här är lite att se, det är gott om domherrar och tidigare har det ju även funnits hornugglor. Och på våren kunde man se ringtrastar som annars håller till i fjällen, berättar Carl Gustav.

Just ringtrastarna var han förtjust i, och i gröngölingen som även den syns till ibland.

– Jag är inte så att jag kryssar av när jag ser något, men när man upptäcker en speciell fågel så kan man ju känna ”wow”.

VÅREN 2024

29

I KORTHET

78 674

Artister skriver psalmer

»Det » har varit en hel ­artister valt att del prat om psalskriva egna psalmer, mer den sista tiden. även om de inte, än i Kanske är det arbetet alla fall, finns med i med den nya psalmDen Svenska Psalmboken som väckt boken. intresse, över 9 000 Några exempel är förslag har kommit Psalm för skolgårdar in. Eller så är vi i en En ny psalmbok är på gång. med Oskar Linnros, Foto: MAGNUS ARONSON/IKON tid då psalmen som Psalm Noll Noll med form börjar betyda mer för oss.

Jonathan Johansson och Psalm i Bland annat har en hel del Januari med Lars Winnerbäck.

Häng med Du kan vara i ­söndagens med – och ­bibelläsning göra skillnad »Varje » söndag och helgdag under kyrkoåret har sitt namn, sitt tema och sina bibeltexter. Just nu när den här tidningen kommer ut är vi mitt i fastan, en tid på året som handlar om att avstå från något för att vinna något annat.

Om du vill följa med i läsningen finns alla texter för kyrkoåret på Svenska kyrkans webbplats. Där kan du också ta del av Tankar inför helgen, där olika präster ger en betraktelse eller sina tankar över söndagens text.

Lär mer: www.svenskakyrkan.se/ kyrkoaret/bibeltexter

»Från » den 11 februari till och med palmsöndagen, den 24 mars, pågår Act Svenska kyrkans fasteaktion Dela lika och rädda liv. Det handlar om rätten till mat. Krig, konflikter och klimatförändringar påverkar människors möjligheter att odla sin egen mat.

Gåvorna som samlas in under kampanjen används där behoven är som störst. Den 16 mars är det vårmarknad i S:ta Anna kyrka med insamling till kampanjen, och i Allhelgonakyrkan hålls en fastekampanjsdag med konsert och försäljning till förmån för insamlingen. Du kan vara med och göra skillnad!

LIVRÄDDARE I FÄLT Vi lever alla under samma himmel, men delar inte lika på jordens resurser. Med fler småskaliga jordbruk kan fler gå och lägga sig mätta. Var med i kampen för allas rätt till mat. För 150 kr kan till exempel en jordbrukare i Sydsudan bli självförsörjande på majs.

30

VÅREN 2024

Swisha din gåva till 900 1223

kronor »» Vi vill säga tack till dig som swishade till kampanjen Swish for a wish under julen 2023.

Hela 78 674 kronor har kommit in under perioden då swishgranen funnits på Sunds­torget i Helsingborg.

Pengar som kommer att betyda mycket för behövande barn i Helsingborg under året, barn och barnfamiljer som diakonerna i Svenska kyrkan Helsingborg möter i sitt arbete.

Missa inte våra drop in-dop i april och maj!

Är du inte döpt än?

»Dopet » har ingen ålder, du kan döpa dig i vilken ålder som helst.

Dop bokar du lättast på webbplatsen svenskakyrkan.se/helsingborg/ bokadop. Det går också bra att ringa till 042-18 90 10.

Ett par gånger om året har vi också drop in-dop, dit du kan komma som du är, själv eller med bara de närmaste.

Vårens drop in-dop: 13 april 13.00–15.00 S:t Olofs kyrka 18 maj 13.00–15.00 Raus kyrka

KORSORD ANTECK- NYSKANAR PANDE

KASTA ETT ÖGA KLAGAN

UTAN KRUSIDULLER

TRÄDGÅRD I BIBELN

SKRIKER I HÖGAN SKY

RÖR SIG SNABBT TRÅCKLA SES MED HALS OCH NÄS GE EN FINGERVISNING

GULLIG

AVSNITT

SVÅR PÅFRESTNING BADPLATS GULDPENG

LEVER PÅ SAVANNEN

GÖMSLE FÅNGAD LUSTIGAV EN? KURRE

VÄNFAST HAL TYP

STOR SE EN ÄR ALLA TAPPADES KILLING SKYMT GODA I SAGAN VISAR AV TING? NYFIKEN

GER HÄNGIVEN

FUNKTION GÅR EMOT STRÖMMEN

HÄRMAPAN I DET FRIA SLUTET I ENGLAND RED JESUS PÅ

INNERLIG STORT ORGAN

HAR DROTTNING PLAN

LIGGER I TIDEN ETT ELEMENT PACINO

I STARTGROPARNA

GOSLING

ÄR ÄLDRE TILL MITT I PARK

LIGGER I VATTEN HIBERNATION

GÖR PEELI NG HUDEN

GRATTIS!

Facit finns på vår webbsida: svenskakyrkan. se/helsingborg/ amos

KAU PPI HUNDFAVORITEN

!

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: »» Björn och Emma.

PÅSTÖTNING YNKLIG

SKYNDAR I VÄG GÖRS PÅ EGEN HAND

VIRVELVIND

REAKTION MORGONTIDNING

KAN DET KATT SE POSITIV UT

FINT BETYG KRYSS MED I

RANSON

KAN BRÖD ANVÄNDAS SOM

STUPAR NEDÅT

GÖR SÅ HÄR »» Lös korsordet så du får fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en biobiljett. Glöm inte att ange din postadress!

Skicka in din korsordslösning till: Helsingborg Amos Box 1453 251 15 Helsingborg ... eller mejla korsordslösningen till: helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se Vi vill ha ditt svar senast den 30 april.

Namn:

Adress:

Snö­ droppe.

Foto: ANTONEL /GETTY

Postadress:

ÅRSTID 20XX

31

Du behövs Kyrka är vi tillsammans, med dig som är medlem, dig som tror - eller tvivlar, dig som delar gudstjänstliv, bön och gemenskap eller är engagerad ideellt i en verksamhet. Du behövs i vårt gemensamma arbete för hopp, gemenskap och framtidstro.

Församlingen är en gemenskap där alla utgör varsin bit av en helhet. Som ideell är du en viktig pusselbit.

Vill du engagera dig ideellt? Välkommen att ta kontakt om du vill bidra med din tid och kunskap till den som behöver det. Det finns många olika sätt att bidra, tillsammans matchar vi dig med ett uppdrag. Är du nyfiken på att vara ideell i Svenska kyrkan Helsingborg?

Gå in på www.svenskakyrkan.se/helsingborg/ideell och anmäl ditt intresse.

Vi hörs!

Illustration: Johan Sundqvist