Amos Jönköping våren 2024

5 BÖCKER MED PASSION

CARIN GÖTBLAD:

”Jag tror inte att jag överlevt utan kyrkmusiken”

Upptäck våra vackra PILGRIMSLEDER

ANNA-LENA DUNDER OCH IRÉNE LINDDAHL, VOLONTÄRER:

”Vi ska betjäna varandra och möta människor med respekt och värme”

PASSION

Vänd blicken och låt dig drabbas

TEMA ODR

Tron bjuder ett fäste i tillvaron

Var har du ditt fäste? Var någonstans bottnar du?

Var finns den punkt vid vilken du återfår balansen när vågorna går höga och tillvaron gungar?

Ola Karlsson, nyordsredaktör på språkrådet, beskriver läget i världen just nu med hjälp av ordet permakris. Så snart pandemin lagt sig kom kriget i Ukraina, energikris, inflation och klimatlarm. Ett förhöjt terrorhot, ökad beredskap och en våldsupptrappning i mellanöstern.

”Det är lätt att dras med i en karusell av krishantering och i den karusellen är det lätt att tappa balansen.

I permakrisens tid påminns vi om att Gud är fästet i tillvaron.

Foto: GUSTAF

HELLSING/IKON

Permakris beskriver en period av flera parallella samhällskriser och är ett sätt att beskriva den tillvaro som på kort tid blivit vår.

Och när den ena krisen efter den andra presenterar sig – vilken kris tar vi fatt i allra först? Det är lätt att dras med i en karusell av krishantering och i den karusellen är det lätt att tappa balansen.

Tron bjuder ett fäste i tillvaron. Ett urberg som ger stabilitet och vila, från vilket vi kan ta spjärn och så agera. Ett centrum och en hemvist vi inte själva konstruerar och som alltid finns helt nära.

Det kan beskrivas på flera sätt. Dag Hammarskjöld talar om hur det i varje människa finns ett centrum av stillhet, omgivet av tystnad.

Psalmisten skriver: Låt sjunka. Var stilla och vet att jag är Gud.

Martin Luther skrev: Vår Gud är oss en väldig borg.

I PERMAKRISENS TID påminns vi om att Gud är fästet i tillvaron. Förankrade där minskar risken för att oroligt och räddhågset dras med och förlora oss i stormen.

När vi tänder ett ljus och blir stilla, kanske vid en ljusbärare i kyrkan, påminns vi om den punkt och det fäste i tillvaron som vill oss väl och som stavas Gud. Många människor kan vittna om att vid den punkten blir det möjligt att be med orden från psaltaren 23: Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.

Välkommen att fira påsk i kyrkan – en hisnande resa från mörker till Guds underbara ljus.

Ann Aldén Kyrkoherde

Din församling

4 Notiser

6 Jönköpingsporträttet

De arbetar ideellt

25 Framtidplanen för kyrkans lokaler

26 Kalendarium

28 Pilgrimsvandring

30 Elektrikern som blev präst

Tema passion

10 Vänd blicken och låt dig drabbas

Porträtt

16 Carin Götblad, polischef

VILL DU BLI MEDLEM

... i Svenska kyrkan?

Välkommen att kontakta oss!

Webb: svenska kyrkan.se/ medlem

Telefon: 036–303550

Mejl: jonkoping. info@svenska kyrkan.se

QR­kod:

”Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld”, säger Emma Audas, präst och äktenskapsforskare.

Foto: MATILDA AUDAS BJÖRKHOLM

PEFC-certifierad

HALLÅ DÄR!

... Gunilla Renöfält, som har återvänt till födelsestaden Jönköping och sedan årsskiftet är präst i Sofiakyrkan med platsansvar.

”Min stora glädje ligger i gudstjänst och predikan”

Hur ser din bakgrund ut?

– Jag växte upp på Skänkeberg och studerade till ämneslärare i svenska, religion och historia och tjänstgjorde på ett högstadium i ett år. Sedan läste jag vidare teologi i Göteborg. Där väcktes tankar och längtan att bli präst.

Var kommer ditt intresse för religion ifrån?

– Jag är uppvuxen i en familj med en kristen tro. Jag har alltid varit intresserad av Bibeln, hur den tolkas och vad den kan betyda. Jag tycker att det är intressant med ”antika skrifter” och vad de ger våra liv. Men också gudstjänstlivet i sig. Hur ser du på din kallelse?

– För mig är det viktigt med både den inre och den yttre kallelsen. Både min egen längtan och att omgivningen tycker att jag passar, alltså handledare, präster och biskopar.

Du prästvigdes sommaren 1994 i Karlstad. Vad hände sedan?

– Jag sökte till Karlstad stift, där hade jag pluggat innan och trivdes. Sedan har jag haft olika tjänster, som komminister och kyrkoherde, bland annat i Barnarp-Ödestugu i åtta år. Jag var också lärare i

REDAKTION

VARSÅGOD!

» Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.

» Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se Telefon: 036–30 35 00, växel

homiletik, predikokonst, vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund. Det var väldigt roligt och passade mig utmärkt med min lärarbakgrund. Det blev också en termin som vikarierande kyrkoherde i svenska församlingarna i Frankfurt am Main och München 2022. En intressant erfarenhet och roligt att bo i Frankfurt. Efter en period som kyrkoherde i Habo är du nu åter i Jönköping. Vad är det som lockar?

– Jag vill tillbaka till Jönköping de sista åren i yrkeslivet. Sofiakyrkan är en fantastisk och mäktig byggnad. Jag har aldrig tjänstgjort där tidigare, men sjungit i luciatåget en gång och var där en del under uppväxten. Jag gillade alltid att gå på julottan fast jag inte är morgonpigg!

Hur kommer du att forma din tjänst? – Jag går in i det som finns och lyssnar in verksamheten. Min stora glädje ligger i predikan. Att skriva är mitt stora intresse. Jag fick skriva andra utgåvan av ärkebiskopens fastebok och har till exempel skrivit i Kyrkans tidning och haft radioandakter i P1 i ganska många år. Mikael Bergström

Lokalredaktion: Mikael Bergström, Erik Lindfelt, Bengt Olsson, Gunilla Renöfält samt Peter Wickström.

Produktion: Verbum AB

Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2024.

Distribution: Postnord

Omslagsfoto: Mikael Bergström

Madelen

Andersson, kommunpolis och Christina Dittschlag, diakon i Jönköpings församling, konstaterar att det är ett viktigt samarbete som polisen och Svenska kyrkan inleder, för att kunna ge stöd till poliser som varit i riskfyllda situationer.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

VEM? Polisdiakon Christina Dittschlag:

Jag ska stötta polisen i samtal och närvaro

Jönköping har fått en polisdiakon. Sin första. Christina Dittschlag är från årsskiftet Svenska kyrkans kontakt med polismyndigheten i Södra Vätterbygden.

» Vi träffas i polishuset – Christina och kommunpolisen Madelen Andersson som blir polisens kontaktperson.

– Jag ser jättemycket fram emot samarbetet, säger Madelen.

FÖLJ OSS!

» Läs mer

om vad som händer i Svenska kyrkan Jönköping på svenskakyrkan. se/jonkoping

– Polisanställda har ett oerhört viktigt arbete, men är också utsatta då de ofta möter riskfyllda situationer. En av mina uppgifter blir att stötta, i samtal och närvaro, fyller Christina i.

Riskfyllda situationer uppstår titt som tätt. Under hösten och vintern har två poliser råkat illa ut. En ledig polis knivskadades när han försökte stoppa ett bråk mitt i natten vid Haga. Och strax efter

nyår skadades en annan polis allvarligt – också med vasst föremål – under ett ingripande söder om Österängen.

– Man påverkas inte bara fysiskt, utan också psykiskt. Det känns fint att kunna vara en samtalspartner med utgångspunkt i deras upplevelser och behov, Christina Dittschlag.

POLISEN HAR FÖRSTÅS interna stödfunktioner.

– Men det kan också kännas bra att tala med någon utomstående, någon neutral, säger Madelen.

– Livet är en helhet, det som händer på jobbet påverkar självklart en också privat, säger Christina.

En annan av polisens svåra uppgifter är att lämna dödsbud. Det kan handla om brott, trafikolyckor, självmord. Madelen berättar om vilket stöd polisen kände när en av

sjukhusprästerna var med vid ett sådant tillfälle.

– Kyrkan har kunskap att möta människor i sorg och kris, säger hon.

– Vi är nära både i död och liv, lägger Christina till.

YTTERLIGARE EN UPPGIFT för Christina Dittschlag kan bli kontakt med brottsoffer utanför polisen, medverka i utbildning och fungera som krisstöd vis större händelser.

Vad blir då det första för henne att göra?

– Lära känna de som arbetar hos polisen i Jönköping och deras verksamhet bättre. Det ska vara naturligt att direkt kunna höra av sig till mig när något händer. Svenska kyrkan vill och ska vara en aktiv samhällsaktör, säger Christina.

Erik Lindfelt

Diakon Sara talar om allt med högskolestudenter

» Jönköping University, JU, utbildar varje år omkring 11 000 studenter till en rad yrken. Funktioner som studenthälsan och Chaplaincy (studentkyrkan) har viktiga roller som stöd för studenternas hälsa.

– Som student flyttar man ofta hemifrån, blir vuxen och ska lyckas med studier och karriären. Det är en känslig tid i livet och kraven är stora. Det är kanske enda utbildningen som passar för den enskilde, eller som föräldrarna accepterar, säger Sara Carlsson, diakon i Svenska kyrkan Jönköping och sedan våren 2022 studentdiakon i Chaplaincy på Jönköping University, JU.

I den rollen erbjuder hon själavårdande samtal.

– Många som söker till oss har existentiella frågor; vad man ska göra av sitt liv. Det är frågor om tro och liv, att vara eller inte vara, men

De flaggar

för Andrum

» Lotta Hervius, Christina Pettersson och Anna­Karin Hultman i Gräshagskyrkan hissar för första gången Svenska kyrkans strandflagga utanför Café Rosetten, Munksjöstaden. Det är dags för Andrum, en gudstjänst med en stilla stund med korta sånger som upprepas, bön och textläsning.

– Det är så roligt att komma igång med detta. Vi har bildat ett verksamhetsråd för Munksjöstaden med personer som bor i området. De har hittills kommit fram till att det är en enkel gudstjänst som efterfrågas. Vi ska sedan fortsätta att utveckla verksamheten för bland annat barnfamiljer, och man kan till exempel tänka sig samtalsgrupp. Andrum kommer att fortsätta varje torsdagskväll hela terminen, säger Anna­Karin Hultman.

Sara Carlsson, diakon i Svenska kyrkan, och Daniel Sander, pastor i Ekumeniakyrkan, utgör Chaplaincy på JU.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

också om till exempel relationer, säger hon.

SAMARBETET MED studenthälsan är tätt. Samtidigt skiljer sig Saras roll en del jämfört med en kurator på studenthälsan.

– Vi för inga anteckningar och har hög tillgänglighet. Vi har också tystnadsplikt och är liksom studenthälsan avgiftsfri. Det finns heller inte något krav på att vara

LÄS MER

... om kyrkparkerna: Följ QR-koden eller gå in på www.svenskakyrkan.se/ jonkoping

Lotta Hervius, Christina Pettersson och AnnaKarin Hultman.

medlem i Svenska kyrkan, eller att vara troende, för att söka sig till oss, vilket en del tror.

CHAPLAINCY ÄR VÄL etablerat på JU sedan många år, men varje ny kull av studenter behöver få vetskap om dem.

– Vi har till exempel olika event tillsammans med studenthälsan. Vi brukar dela ut kaffe och mackor några morgnar varje termin. Vi är också med på välkomstmässan vid terminsstart och berättar om vår verksamhet.

Utifrån studenternas behov finns det också möjlighet att erbjuda olika aktiviteter som pilgrimsvandringar, retreater eller engelskspråkiga gudstjänster.

– Det är viktigt att vi syns på många arenor, där JU är en självklar del i det sociala arbete som vi bedriver. Mikael Bergström

Johannes Ekholtz, tf fastighetschef, Tom Billingham, landskapsarkitekt, Mia Hellgren, arbetsgruppen, Kerstin Kedwall, verksamhetsråd, och kyrkoherde Ann Aldén var några av deltagarna.

Nu ska kyrkparkerna bli

Jönköpings nya grönytor

» Kristine kyrka på öster och Sofiakyrkan på väster är Jönköpings tydligaste landmärken. Det är tillgängliga kyrkor med en bred verksamhet och många besökare. Nu är det dags att utveckla även den yttre miljön – parkerna. Jönköpings församling har inlett arbetet i samarbete med Jönköpings kommun för att skapa mer tillgängliga parker för Jönköpingsborna.

– Detta är väldigt spännande. Den inre kyrkan och den yttre hänger ihop. Kyrkorna och kyrkparkerna är öppna för alla oavsett tro och alla ska känna sig välkomna. Det är en stor glädje i att vi får vara med och forma parkerna, säger kyrkoherde Ann Aldén, som tillsammans med kyrkorådet arrangerade en workshop i januari för att diskutera idéer.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

VEM? Iréne Linddahl och Anna-Lena

Dunder, volontärer som brinner för att hjälpa andra:

Det är gött att vara i ett sammanhang där man kan bidra

Text & foto: Mikael Bergström

KORT OM

Iréne Linddahl

Ålder: Senior.

Bor: Ekhagen. Äter helst: Fisk i alla former.

Dricker helst: Vanligt kallt vatten.

Ser helst på tv: Faktaprogram och nyheter på vanliga och kristna kanaler.

Lyssnar på: Psalmer och berättelsesånger.

Det visste du inte om mig: Arbetade på 70- och 80-talet som postkassör.

» De ideella arbetsinsatserna är en viktig del i församlingslivet. Iréne Linddahl och Anna-Lena Dunder i Jönköping är två volontärer som utifrån sin kristna tro drivs av glädjen att finnas i ett sammanhang och att hjälpa andra människor.

– Det är viktigt att känna sig behövd och en sådan glädje att möta människor. Ett hej kan betyda så mycket, säger Anna-Lena.

– Vi behöver vara till nytta för varandra. Det är viktigt att be Gud om ledning så att jag gör rätt saker på rätt plats, säger Iréne.

Amos sammanförde dem i Österängskyrkan för en pratstund, en kyrka där Anna-Lena är hemtam med åtskilliga timmars ideellt engagemang.

”

– Jag flyttade till Jönköping från Grästorp 2010, där jag höll på med högläsning på bib-

lioteket. Här blev jag först volontär på Erikshjälpen och var sedan på Origo resurs. Jag var besökare här i kyrkan, och blev tillfrågad om jag kunde hjälpa till på söndagarna som kyrkvärd, säger Anna-Lena Dunder.

På den vägen är det, med tilllägget att hjälpa till på caféträffar, handarbetscafé och ta hand om barngrupper.

– Jag tycker om att pyssla tillsammans med barnen. Till påsk klädde vi till exempel ut oss till påskkärringar och delade ut ägg på caféet.

ANNA-LENA DUNDER ÖMMAR också för de äldre.

– Jag ”adopterade” några äldre kvinnor som jag mötte i kyrkan och bjöd hem dem då och då på fika, middag eller grillning, vilket var uppskattat. Men nu har många av dem gått bort.

Vi ska betjäna varandra och möta människor med respekt och värme.

Iréne Linddahl

Hon är också volontär i Hjärtats hus, en mötesplats inom Region Jönköpings län, ursprungligen till stöd för personer med cancersjukdom, nu breddat till även olika kroniska sjukdomstillstånd.

– Jag hälsar besökare välkomna och visar runt. Bemötandet är så viktigt, att den som kommer blir sedd.

Ett helt annat uppdrag är som läsledare i Vuxenskolans Share Reading.

– Vi högläser i grupp och reflekterar sedan vad man känner och upplever. Mycket intressant och öppet för vem som helst, säger hon.

FÖR IRÉNE LINDDAHL har det ideella engagemanget ett annat perspektiv. När de första romerna kom till Vätterbygden runt 2012 engagerade hon sig tillsammans med andra för att ge dem en dräglig tillvaro. Resultatet blev att den ekumeniska gruppen Kyrkhjälpen bildades 2014, där Iréne numera är samordnare. »

Församlingslivet är beroende av ideella krafter. Anna-Lena Dunder lägger sin tid på värdskap i Österängskyrkan, medan Iréne Linddahl gjort sig känd som samordnare för Kyrkhjälpen. Det är sådan glädje att möta andra människor med respekt och värme, konstaterar de båda.

Förmiddagsfika för personalen i Österängskyrkan. Denna dag är också Iréne Linddahl och Anna-Lena Dunder med tillsammans med Raffo Marcos, Jörgen Flood, Kjell Danfors, Zaya Amo och Kim Andersen.

”Det är ”väldans” vad mycket du håller på med, brukar mina vänner säga. Men jag har ett liv och det vill jag ta vara på.

Anna-Lena Dunder

KORT OM

Anna-Lena

Dunder

Ålder: 57 år.

Bor: Österängen.

Äter helst: Tacogratäng med sallad.

Dricker helst:

Fläderdryck.

Ser helst på tv: Dokumentärer.

Lyssnar på: Sonens gitarrspel.

Motto: Allt ordnar sig, det kan bara ta lite längre tid.

– Jag har alltid haft en barnatro och gillar att möta människor. För mig spelar det ingen roll om det är klienter, patienter, studenter, romer eller kollegor. Jag gillar att se människor växa, säger den tidigare läraren på arbetsterapeutprogrammet och avdelningschefen på Hälsohögskolan.

Hon minns starten, där uppropen om hjälp samlade många människor i kyrkor i både Huskvarna och Jönköping, vilket så småningom blev en enda Kyrkhjälpen Södra Vätterbygden.

– Vi ordnade ett antal mötesplatser för 45–50 romer som bodde i skogen eller i bilar. Vi ordnade möjlighet till mat, dusch, klädtvätt, andakt och information i ett antal kyrkor och romerna fick en känsla av något slags ”hemma”, mest frekvent på Frälsningsarmén i Huskvarna.

Iréne Linddahl kan mycket om

romernas svåra situation både i Sverige och Rumänien och har ett tydligt svar på den vanliga frågan om deras stöd bidrar till att romer kommer till Sverige.

– Vi vill bidra till värdighet här och förändring hemma i Rumänien, säger hon och beskriver en rad uppvaktningar de gjort, bland annat till riksdagen och EU-parlamentet.

– Tidigt skapade vi också kontakt med svenska hjälporganisationer i Rumänien. Det har hänt en del i hemlandet, men det går väldigt långsamt, tillägger hon.

DET VISAR SIG att Anna-Lena och Iréne även har ett engagemang i Pingstkyrkan i Jönköping och Huskvarna. Anna-Lena i LP-kvinnorna, där kvinnor träffas till olika aktiviteter, Iréne i allt ifrån den sociala styrgruppen, till personalråd och fixargrupp.

– Det är ”väldans” vad mycket

du håller på med, brukar mina vänner säga. Men jag har ett liv och det vill jag ta vara på på bästa möjliga sätt, säger Anna-Lena. – Ideellt arbete ger glädje. Det är gôtt att vara i ett sammanhang där man kan bidra och förhoppningsvis få människor att må bättre. Jesus själv var ett föredöme. Vi ska betjäna varandra och möta människor med respekt och värme. Jag är pigg och frisk så jag fortsätter så länge det känns meningsfullt, säger Iréne.

Sedan behöver hon hasta vidare för att fixa något till Kyrkhjälpen. Anna-Lena förbereder istället för den eftermiddagsträff som brukar locka många trogna församlingsbor till Österängskyrkan.

KJELL DANFORS, PRÄST i Österängskyrkan, konstaterar att den ideella insatsen är viktig:

– Utan människors ideella engagemang i gudstjänstliv och vardagsverksamhet här i Österängskyrkan skulle vi förlora den förankring bland människor som är förutsättningen för en levande och öppen församlingsgemenskap, säger han.

Fredrik Sixten komponerade den första svenska passionsmusiken, byggd på Markusevangeliet.

Fredrik Sixten Ålder: 61 år. Gör: Tonsättare på heltid.

Motto i livet: ”Det finns en oväntad glänta i skogen som bara hittas av den som gått vilse” (Tomas Tranströmer).

PASSIONSMUSIK

Fredrik Sixten: Den har allt som finns i ett mänskligt liv

Jämfört med mysiga julkonserter kan den klassiska påskmusiken kännas lite tung och svår. Men det behöver inte vara så, menar tonsättare Fredrik Sixten.

» – Det är en väldigt dramatisk och plågsam berättelse om Jesus lidande, men det finns också något väldigt vackert. Det är kärleken manifesterad, menar Fredrik som för snart tjugo år sedan komponerade den första svenska passionsmusiken, byggd på Markusevangeliet.

Nu är den framförd nästan 60 gånger, vilket saknar motsvarighet när det gäller nyskrivna oratorier.

ATT BEHÅLLA EN tydlig melodi och låta passionsmusiken vara lättillgänglig är viktigt i Fredriks komponerande. Utöver det finns det utrymme att förena tillsynes oförenliga element och skapa nya spännande kombinationer.

– Det gäller att hitta former inom

berättelsen som gör att du kan återta vissa musikaliska moment. Du förhåller dig till en viss ram, det hjälper lyssnaren att känna igen sig.

Handlingen i passionsberättelsen tror Fredrik också ger mycket igenkänning, många kan identifiera sig, och man måste inte vara troende.

– Det finns det bitterljuva och det melankoliska, det skrämmande och det brutala, lojaliteter som brister, att bli hånad och förlöjligad. Svek, drömmar och förväntningar. Du har egentligen allt som finns i ett mänskligt liv. Det är en fantastisk berättelse som alltid kommer vara aktuell.

SJÄLV VAR HAN sex år när han följde med sin pappa till Sankta Helenas kyrka i Skövde för att lyssna på Matteuspassionen av Bach.

– Dirigenten såg ut som en pingvin och hans son satt vid dirigentpodiet. Jag minns att jag tänkte att jag också ville sitta där någon gång,

berättar Fredrik som då inte hade någon aning om att han senare i livet skulle stå där och dirigera sina egna passioner. Eller att han skulle studera vid Kungliga musikhögskolan och arbeta som domkyrkoorganist innan han blev tonsättare. Men det var där det började.

– Det var något magiskt, alla var så allvarliga men samtidigt var det så oerhört vackert. Hur kommer musiken till dig?

– Det börjar med en musikalisk idé, sedan är det både tekniska och känslomässiga översättningar av berättelsen, säger Fredrik.

Han berättar att det är svårt att förklara processen. Han blundar och tänker efter.

– Men visst sjunger musiken inom mig, det gör den ju hela tiden. Det är det som gör att jag måste få det ur mig. Vad önskar du att människor tar med sig när de lyssnar på din passionsmusik?

– Att budskapet kommer fram, alla de olika nyanserna i berättelsen. Att min musik sätter fingret på det viktiga, och ger människor möjligheter till reflektion.

Sophie Ekman

LYSSNA!

Fredriks nybörjartips

O Huvud blodigt sårad Körkoral av J S Back ur Matteuspassionen Erbarme dich, mein Gott Soloaria av J S Bach ur Matteuspassionen

Stabat Mater Av G B Pergolesi O Jesu kär vad har väl du förbrutit Körkoral av Fredrik Sixten ur Johannespassionen Han var föraktad Inledningskör ur En svensk Markuspassion av Fredrik Sixten

» Scanna och lyssna på låtarna på Spotify.

Är passion

viktigt i en relation?

Vad är ens passion?

Och hur vårdar och bevarar

vi den? Emma Audas, präst och äktenskapsforskare, samt Torbjörn Bildtgård, relationsforskare, delar med sig.

Text: Maria Widar

Illustration: Sophie Ekman

PASSION TEMA

PASSION Vänd blicken och låt dig drabbas

i kanske skulle kunna ta och fördjupa innebörden av ordet passion, menar Emma Audas. Passion kan vara något helt annat än det första elektrifierande pirret i magen, sinnet som tappar balansen, hjärtat som springer ruscher, syret som nästan tar slut när världen upplevs pågå någon annanstans, långt bort. Passion kan vara något betydligt djupare, menar hon. Åter till det snart.

Emma Audas är präst och äktenskapsforskare. Rätt tidigt in i teologistudierna fastnade hon för ämnet äktenskap och relationer.

– Frågorna kring relationer och sexualitet är utmanande, intressanta och spännande. Det är ett laddat ämne som engagerar, som ligger nära oss människor, säger hon.

”Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld.

Emma Audas

– Dessutom var det många omkring mig som gifte sig och jag hade en lärare i Åbo som skrev mycket om de här frågorna. Det fanns överlag en miljö som uppmuntrade att dyka djupare.

Efter några år i församlingstjänst började hon forska på heltid och skrev sin doktorsavhandling om kyrkans syn på äktenskapet.

ter till ordet passion, vad anser hon att det ordet egentligen innebär?

– För mig är inte passion synonymt med

den tidiga förälskelsen i en relation eller med den sexuella lusten och åtrån. Det betyder något annat, passion är så mycket större än så. Passion, för mig, är att drabbas av en annan människa. Det är en glädje och ett firande av en annan människas existens.

Det liknar på många sätt den tidiga förälskelsen, menar Emma, skillnaden är att passionen är djupare och har blicken på den andra, inte på en själv.

– Passionen kräver att du är uppmärksam och verkligen ser den andra, inte den du önskar att han eller hon vore. Förälskelsen handlar många gånger om att tillskriva den andra ideal och egenskaper. Vår självupptagna kultur får oss lätt att bli mest intresserade av oss själva och vad andra kan ge oss; ”Kan någon annan rita ett hjärta på stranden åt mig?” Passion fungerar tvärtom, den kräver uppmärksamhet på en annan människa.

Krävs det passion för att leva lycklig i en relation?

– Jag tror att man kan ha en lycklig relation utan att bli drabbad av sin partner, man kan ha det jättebra ändå. Det ska snarare ses som en stor gåva att kunna bli drabbad. Att ibland få fråga sig hur är det möjligt att jag får vara med dig?

Om man studerar de som skilt sig, där passionen inte längre finns – vad säger de? En som är expert på äldre och relationer är Torbjörn Bildtgård, docent i sociologi. Han har ägnat en stor del av sin forskning åt relationer sent i livet. Tillsammans med sin kollega professor Peter Öberg arbetar han just nu med en studie om att skiljas sent i livet.

– Många jag intervjuar och möter resonerar; ”Den

KORT OM

Emma Audas

Ålder: 36 år.

Familj: Mannen Patrik Hagman. Stor familj, viktiga vänner. Många är älskade!

Bor: Vadstena.

Gör: Teolog och präst. Jobbar som stiftsadjunkt för Linköpings stift. Har skrivit doktorsavhandlingen Det heliga äktenskapet, som på ett teologiskt sätt diskuterar frågan vad ett äktenskap är. Motto i livet: Jag undviker motton. Men ”Var sann!” är väl något jag försöker leva ut.

”Passionen kräver att du är uppmärksam och verkligen ser den andra, inte den du önskar att han eller hon vore”, säger Emma Audas.

Foto: MATILDA AUDAS BJÖRKHOLM

återstående livstiden är begränsad så hur vill jag använda den tiden? Vill jag fortsätta leva med min partner där kärleken och passionen inte längre finns?” berättar han och fortsätter:

– I de skilsmässoberättelser jag har tagit del av vittnar många äldre om att man inte längre har gemensamma projekt, man har helt olika mål för resten av livet. Den ena kanske vill resa och träffa människor och den andra trivs med att ta det lugnt hemma och titta på tv. Det här splittrar många par och det kanske heller inte är någonting man varit medveten om tidigare. Det blir tydligt först när barnen flyttat ut och man har gått i pension.

Åren efter pensionen innebär ett enormt skifte i livet för många, förklarar han. Man tar klivet från tidigare livsvillkor in i något

”Åtrå uppstår i avstånd”, säger Emma Audas. ”Om vi lever i en sådan symbios att det inte längre finns ett du och ett jag blir det svårt för attraktionen att överleva.”

”Om man ser till att skapa gemensamma mål har man som par bättre förutsättningar att hålla ihop sent i livet.

Torbjörn Bildtgård

helt nytt. Men om man vänder på det, menar Torbjörn, är det också bland målen och drömmarna vi kan finna själva nyckeln till den långa, goda relationen.

– Om man har eller ser till att skapa gemensamma mål och drömmar har man som par bättre förutsättningar att hålla ihop sent i livet.

Förutom att hitta nya gemensamma mål och drömmar som Torbjörn påpekar, är det också viktigt att låta varandra vara egna personer, menar Emma Audas.

– Äktenskapet kan ha en konserverande effekt på oss eftersom vi hela tiden är i någon annans blick, nära någon som vet vad vi brukar göra och hur vi brukar bete oss. ”Va? Ska du gå på danskurs?” kan det låta. En viktig nyckel är därför att låta den andra vara en egen person.

Och, förklarar Emma, att för egen del se till att ta den platsen.

– Stå ut med att utsätta den andra för det obehag det kan innebära att visa att du är en egen person. Försök inte att rädda honom eller henne från det obehaget. Det är attraktivt med människor som vidgar vår värld. Att fortsätta växa är ett sätt att fortsätta göra den andras värld större, säger hon och fortsätter: – Dessutom uppstår åtrå i avstånd. Om vi lever i en

sådan symbios att det inte längre finns ett du och ett jag blir det svårt för attraktionen att överleva. Därför är det bra att få se den andra i nya situationer och miljöer, då ser vi nya sidor lite på håll. Vad säger Bibeln om passion?

– Den är full av det! Passion är ett tema som förekommer mycket i Bibeln, bland annat i Höga visan och Psaltaren som i den tidiga kyrkan är de mest citerade och kommenterade böckerna. Här kan vi bland annat läsa: ”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord” och ”Gud min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land”. Det är erotiskt laddade texter.

Och Bibeln, menar Emma, verkar envist påstå att människans erfarenhet av längtan efter en annan människa är något mer än sexuell lust och åtrå. Än det elektrifierade pirret.

– Det är en djup längtan som säger oss något om hur människan längtar efter Gud, och hur Gud längtar efter oss. Vår mellanmänskliga längtan kan alltså ge oss kunskap om vem Gud är, och hur Gud är. På samma sätt som den jag älskar är oersättlig är jag också det i Guds ögon.

KORT OM

BÄDDA FÖR PASSION

Vad kan vi göra i våra relationer för att hålla passionen levande? Prästen och äktenskapsforskaren Emma Audas ger tre tips på hur vi bäddar för passion.

1 Be

När vi stillar oss i bön övar vi oss i den uppmärksamhet som behövs för att passion ska kunna uppstå. Denna stund av stillhet lär oss inte bara att lyssna till en annan, vi får också en ärligare blick på oss själva och förstår vår plats i tillvaron. Så fortsätt öva dig i bön.

2 Gå på danskurs

Ett annat sätt att väcka passion är att prova nya saker. Det kan till exempel vara att delta i olika samhällsinitiativ, kanske hjälpa

till att dela ut matkassar i församlingen. Genom att involvera dig i nya aktiviteter, tar du fram nya sidor av dig själv. Det gör i sin turt din värld större. Kanske göra det tillsammans med din partner? Finns det något mer attraktivt än att lite på distans betrakta sin partner i ett nytt sammanhang, med nya människor?

3 Tala sanning Få saker är så bra som ärlighet för att hålla passionen vid liv. Genom att tala sanning skapar vi tydlighet och framträder som egna personer. Om vi döljer sanningen, även om det är för att skydda någon, eller om vi bygger upp fasader, kan det skapa misstro och ängsligheter, vilket dödar passionen.

Torbjörn Bildtgård Ålder: 53 år. Familj: Fru och två barn. Bor: Sollentuna. Gör: Universitetslektor vid institutionen för socialt arbete, Stockholms Universitet. Forskar om äldres familjerelationer, så som att skiljas sent i livet, att träffa ny partner sent i livet, åldrande och intimitet, åldrande styvfamiljer samt att åldras utan familj. Forskar även kring bilder av åldrande.

Foto: RICKARD KILSTRÖM

PORTRÄTTET

Carin Götblad, polischef:

Jag tar häng på goda människor

Polischef Carin Götblad brinner för utsatta människor och försöker hitta vägar för ett bättre samhälle.

Text: Linda Newnham Foto: Theresia Kölin

» Polisens ”grand old lady” Carin Götblad säger att om man jobbar med samhällets baksidor är det bra att ha djur hemma som man kan gosa med. Själv har hon marsvinen Roger och Nala.

– När man jobbar med ondska är det bra att ha en relation med något som är litet, snällt och skört. Djur gör att du inte blir cynisk. De är inte psykopater, de förställer sig inte, de har inte ondska som drivkraft, är inte fördomsfulla, ifrågasätter inte vem du är eller varför du lever som du gör. Jag har väldigt stor respekt för djur.

Carin Götblad kunde ha gått i pension redan för några år sedan, men fortsätter brinna och verka för ett bättre samhälle. Framförallt är hon engagerad i barn, äldre och psykiskt fragila – på olika sätt utsatta människor. I hennes nya roll som polischef på NOA, fokuserar hon på att förhindra nyrekrytering av unga till kriminella gäng, vilket passar henne perfekt.

”Förebyggande arbete syns ju inte, det är inget man kan föra statistik över eller får poäng för.

Carin sticker inte under stol med att Sverige befinner sig i ett allvarligt läge, där kriminaliteten har slagit rot inom myndigheter, och tonårspojkar är kanonmat i gängkrig. För 14 år sedan varnade hon för detta, och lade fram förslag som liknar det som nu diskuteras och implementeras: lätta på sekretessen

inom socialtjänsten, bygga upp lokala poliskontor, sätta in tidiga insatser för unga i riskzonen och ge stöd till föräldrar.

Om åtgärderna genomförts då, kanske vi inte varit här i dag. Hur känns det att du inte blev lyssnad på?

– Det var inte så att jag inte alls blev lyssnad på, men man förstod inte allvaret och det är synd, för nu har saker gått så långt att det krävs stora insatser för att vända utvecklingen. Men om det är något som är viktigt när man jobbar med förändring, så är det att vara uthållig. Jag lutade mig heller inte tillbaka, utan gjorde allt jag kunde. I Stockholm där jag var länspolismästare startade vi bland annat en föräldratelefon och öppnade 27 små poliskontor i de mest utsatta områdena.

Hon skapade också ungdomsråd, äldreråd och kontaktpoliser för skolor, men fick efter sin avgång se det mesta nedmonteras.

– Allt handlar om att vara nära och involvera människor. Förebyggande arbete syns ju inte, det är inget man kan föra statistik över eller får poäng för.

MEN SKAM DEN som ger sig (vilket inte verkar ligga för den här kvinnan). Hon säger glatt att i dag, vid 68, blir hon lyssnad på.

– Nu blir jag inbjuden lite överallt, sitter som expert i många regeringsuppdrag, och får vara med i intervjuer och debatter där jag försöker sprida kunskap och ett strategiskt tänk.

Hon förstår också att uppskatta sitsen, för Carin Götblad vet vad det innebär att inte ha denna starka

”Mina föräldrar sa alltid ’Du är så klok, Carin’. Om man får höra det som barn, så tror man på det. Det är bra oavsett om det är sant eller inte, man får automatiskt mer ansvarskänsla”, säger Carin Götblad.

»

PORTRÄTTET

position och röst. Vid 19 års ålder var hon ensamstående mamma med två barn. Hon bodde i ett miljonprogramområde, och hade vare sig utbildning, pengar eller nätverk. Hon fick uppleva hur fördomar känns, verkligen känns, och det är en erfarenhet hon bär med sig.

– Bara för att en människa har ett problem, så innebär det inte att hon har alla andra också. Att man är en ung ensamstående mamma, innebär exempelvis inte att man har en beroendeproblematik. Det är lätt att döma människor utifrån generaliseringar. Det gör inte jag.

CARIN GÖTBLAD VET också att det går att förändra sin situation – och brinner för att sprida det budskapet.

– När man är med om svåra saker, där livet ställs på sin spets, måste man till slut ta ställning till vad som ska få dominera ens liv. Antingen dras du ner i förtvivlan, och då är det de krafterna som styr – som ganska lätt kan förgöra dig. Eller så famlar du efter strån av hopp, och när du gör det blir du starkare. Jag är en stark och uthållig person, och det kommer sig nog av att jag har varit i en situation där jag var tvungen att hitta lösningar. Så sedan dess har jag haft det perspektivet: jag försöker hitta vägar framåt, tar häng på goda människor och tar fasta på det ljusa som finns, säger hon och lägger till:

– Jag har jobbat mycket med ondska, särskilt kring utsatta barn, som hedersvåld eller nätbaserade övergrepp på barn. Det är sådant som berör en, men där är det viktigt att vara en kraft framåt, se att man kan påverka saker till det bättre, och förmedla det till människor.

!FEM TIPS

... för ett medmänskligare samhälle:

1 Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tillsammans blir vi en betydelsefull kraft.

2 Lär känna människorna i ditt närområde, prata med grannar och bjud in familjen som verkar ensam.

”Kyrkomusiken var livsviktig för mig när min son gick bort. Jag tror inte jag hade överlevt utan den.

En annan nyckel för att förändra sitt liv är mod. Hon menar att hon inte är rädd av sig, att ta risker och agera är nödvändigt för att komma vidare.

– Ibland kan jag med facit i hand konstatera att det där borde jag kanske inte ha gjort på just det här sättet, men då lär jag mig något och blir bättre på att göra saker.

SJÄLV UTBILDADE HON sig till förskollärare, för att sedan gå vidare och bli jurist. Polisen hade hon ingen särskilt positiv bild av. Som aktiv inom alternativrörelsen på 70­talet tyckte hon snarast att polisen hade dålig attityd mot folk.

– Jag erkänner att jag hade fördomar, skrattar hon. Jag såg poliser som ganska brutala människor. Lite var det sant, för då var poliser inte alls lika välutbildade som i dag.

Så när hennes studiekompis föreslog att de skulle söka in till polischefsutbildningen, som erbjöds jurister på den tiden, var första reaktionen ”skämtar du?”

– Men det var en fin utbildning, och man fick betalt

när man studerade. Och när jag funderade på saken ett varv till tänkte jag att polisen behöver sådana som mig. Sedan kom mina fördomar såklart också på skam, jag hade aldrig tidigare varit på en arbetsplats med så många engagerade människor som ville väl.

YRKESVALET VISADE SIG vara rätt. Polisen behövde Carin Götblad, och var smarta nog att ta vara på hennes kraft och kreativitet. Som 47­åring blev hon vald till länspolismästare i Stockholm. Hon var den första kvinnan på posten, med 27 män före sig sedan 1700­talet. Hon blev chef för cirka 7 000 medarbetare, men fick ingen mjukstart. Fyra månader efter tillträdet ledde hon jakten på Anna Lindhs mördare. Sedan dess har Götblad varit känd för sin frispråkighet och sina okonventionella metoder. Populär, men också ifrågasatt. Hon var ju inte ens vanlig polis i botten, utan förskollärare och jurist. Själv kommenterar hon det med ord som ofta återkommer under intervjun: ”man måste ha förståelse.”

– När man kommer in i en organisation och är annorlunda kan man ha en uppförsbacke i början, det får man ha förståelse för, men inte låta sig styras av. – Jag brukar säga att jag är bra på en sak, och det är att rekrytera duktiga människor. När jag var chef i Stockholm såg jag bland annat alltid till att ha en 60­plussare som min biträdande. Då kunde han (det var bara män då) hålla koll på allt som måste hållas koll på, och så kunde jag ägna mina unga, djärva ögon åt utveckling. Så hade jag inte kunnat jobba om jag inte hade haft de kloka, erfarna personerna bredvid mig. Jag har också alltid känt ett starkt stöd från medarbetarna. Jag är en lagarbetare, det är så man får igenom progressiva förändringar.

SOM KVINNA I en mansdominerad värld är Carins tips att använda de effektiva vapnen vänlighet och hjälpsamhet – och att aldrig be om ursäkt för sig själv.

3 Var tolerant och bry dig mer, men lägg dig också i lite mer vid behov. Ha förväntningar på människor.

4 Bli kontaktperson för en ungdom på gild.

5 Ge möjlighet till jobb eller sommarjobb inte enbart till vänners barn, utan till någon som verkligen

– När människor försöker få dig att känna att de inte alls är glada över att du har fått den här positionen, så låtsas du att du inte förstår. Se bara glad ut. Och om någon säger något lite halvcyniskt, så ler du och låtsas som att du tror att du får beröm. Så gör jag när jag pratar till nya grupper som inte känner mig. Efter ett tag när man har bemött saker på det här sättet tror folk att man är galen. Det gör inget det heller, för fördomarna lägger sig så småningom, när de har lärt känna dig. Så ta det inte personligt, hur oschysst det än är, det handlar helt enkelt om att de inte är vana vid en sådan som du.

Carin skrattar ofta, så även när hon berättar det här – någon kränkt, vit kvinna verkar hon inte ha lust att bli, man får liksom välja sina strider. Men sett i backspegeln kan hon konstatera att polisen var en passande väg för henne att gå – hon har älskat att jobba inom kåren.

– Ingen annanstans har jag träffat så många människor som inte bara snackar utan gör. Vi kanske inte gör allting rätt, men vi försöker i alla fall. Om du ringer oss och säger att ”nu slänger jag mig framför tåget” svarar vi inte att du får en tid om 14 dagar, utan

vi rycker ut direkt. Det är underbart att jobba på en sådan arbetsplats. Och yrkesgrupper som jobbar med livets realiteter, som kommer in i olika svåra saker, får speciella kvaliteter. Det är samma sak med människor som jobbar inom kyrkan, socialtjänsten och sjukvården.

CARINS EGET FÖRHÅLLANDE till kyrkan är dubbelt.

– Jag är uppfostrad till att tro på Gud, men på ett sätt som gjorde att mitt liv höll på att sluta med katastrof. Jag var lärd att Gud har en mening med allt, så jag lät saker hända för jag trodde att Gud hade bestämt det, vilket innebar att jag hamnade i utsatta situationer. Men en dag hände det något som gjorde att jag kände nej, det finns ingen Gud.

Men hon talar om kyrkan med stor värme. En av hennes söner gick bort vid 21 års ålder, och då sökte hon sig till kyrkomusiken och kyrkorummet.

– Dels upplevde jag att kyrkan var den enda som kunde hantera döden på ett respektfullt sätt – och då handlar det ju också om livet – att kyrkan var den enda som kunde bottna i det. I dag är kyrkan nog också det enda rum, förutom naturen, som finns för eftertanke och kontemplation.

På Gotland, där Carin bor när hon är ledig, finns det

”Det stämmer att jag inte äter lunch. Tidigare brukade jag säga att ”jag blir för snäll då”, men jag har läst någon forskningsstudie om att kvinnor som inte äter lunch verkar få en viss skärpa. Till middag blir det ofta min mans köttfärssås – minst två jätteportioner!

KORT OM

Carin Götblad

Ålder: 68 år.

Familj: Sambon Erling (forskare), son och tre barnbarn.

Bor: Stockholm och Visby.

Gör: Polischef vid polisens nationella operativa avdelning, NOA, med särskild inriktning på arbete mot nyrekrytering av unga till gängkriminalitet.

många medeltida kyrkor, och hon känner en vördnad och respekt när hon sitter i dem.

– Kyrkomusiken var livsviktig för mig när min son gick bort. Jag tror inte jag hade överlevt utan den. Så mycket vacker kyrkomusik som jag har hört. Jag älskar orgeln, och mina allra bästa vänner är organister, så jag är ofta i kyrkan och lyssnar.

OCH SVERIGE DÅ. Hur ska vi få den här demokratin och det här samhället att må bättre igen? Carin är optimistisk. Framförallt sedan hon offentligt började uppmana till en folkrörelse mot brott och för inkludering.

– Jag känner mig hoppfull, för det är så många människor som kontaktar mig varje dag och vill hjälpa till, alltifrån organisationer till enskilda. Med viss skärpa i rösten lägger hon till att vi inte kan förlita oss på att myndigheter, skolan och kyrkan ska fixa detta. Det är allas vårt samhälle. Allas vårt ansvar. – Man måste ha lite högre krav på sig själv och bidra. Om alla tar sig i kragen, så kommer vi att kunna vända detta. För om alla gör något, så blir det sammantaget betydelsefullt. Och Sverige är ett land där man kan påverka sin situation och förändra sitt liv, det måste vi också tala om för människor mycket mer, säger hon.

Sofia Olsson till vänster och Elisabet Holmén till höger.

PILGRIMSVANDRING

Som en sex veckor lång terapi

Att vandra den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago är ett drömäventyr för många, en chans till både rörelse och eftertanke. Men periodvis även en lidelse.

– Har vi verkligen gjort det här eller har vi drömt? säger Sofia

Olsson och Elisabet Holmér som gått de 80 milen tillsammans.

Text: Sophie Ekman Foto: Privat

KORT OM

Sofia Olsson

Ålder: 53 år.

Familj: Make, två vuxna barn och ett bonusbarn.

Bor: Stockholm.

Gör: Pluggar till diakon.

Motto: Allt är som det ska.

Elisabet Holmén

Ålder: 56 år.

Familj: Två vuxna barn.

Bor: Stockholm.

Gör: Tjänstledig och studerar.

Motto: What you feel you can heal.

» Det var i början av juni. Sofia och Elisabet hade anlänt till sitt första boende längs den 80 mil långa vandringsleden till Santiago de Compostela. Men det visade sig vara fel härbärge. Det de hade bokat låg ytterligare några kilometer bort. Det var bara att slänga på sig de stora ryggsäckarna igen.

När de äntligen nådde rätt ställe möttes de av en sträng ägare med strikta regler kring packning, duschtider och middagen. Vid läggdags fick de dela en liten soffa i vardagsrummet som användes som sovsal.

– På toaletten fanns det ingen tvål och knappt något papper. Det var proppat med folk och otroligt spartanskt. Är det så här det ska vara tänkte jag, säger Elisabet.

– Jag hade ju sovit på sådana här

ställen innan, även om detta var lite extremt, säger Sofia.

De skrattar åt det när vi ses några månader efter hemkomst. För även om de hade planerat sin sex veckor långa pilgrimsvandring noga, blev detta ett av flera exempel på hur lite man kan planera ett sådant här äventyr – egentligen.

MEN VI BÖRJAR denna berättelse redan i maj, då Sofia och Elisabet med skräckblandad förtjusning var i gång med alla förberedelser.

– Resan börjar när man börjar tänka på den, sa Elisabet.

De provpackade, kollade vad ryggsäcken vägde, tog bort saker. Målet var att inte bära mer än tio procent av kroppsvikten. Sofia besökte fotvårdare och naprapat. Elisabet investerade i nya vandringsskor som skulle klara 2,5 mil

per dag. Båda hade länge drömt om att göra en lång vandring.

De hade lärt känna varandra genom en utbildning. När Elisabet hörde om Sofias planer, frågade hon om hon kunde få följa med. Sofia hade tänkt gå själv, men ville redan då förhålla sig till livet som en sann pilgrim.

– Det är att vara öppen för det man möter. Och nu hade jag stött på en som ville följa med.

ATT DELA UPPLEVELSEN med Elisabet kändes otippat härligt, att förbereda sig ihop var roligt och de skulle ju kunna hjälpa varandra om något hände. Dessutom delade de samma utmaning kring kosten, då båda äter vegansk och glutenfri mat. Förhoppningsvis skulle de hålla sams.

Sofia hade precis avslutat sin

tjänst hos Stockholm pilgrimcentrum på Tyresö efter 19 år. För henne skulle pilgrimsvandringen bli en övergångsrit till nästa plan; att läsa till diakon. Hon längtade efter att få tid för sig själv.

– Vi lever mycket på ytan, och ofta handlar det om andra människors behov. Men vad längtar jag efter?

Hemma hos Elisabet gick torkugnen varm och hon fyllde påsar med egengjord vegansk buljong.

– Jag ser fram emot att gå och rensa huvudet. Vara i kroppen och vara närvarande.

Efter en hektisk period i livet ville Elisabet ta hand om sig själv. Inte bara skynda på. Hon tog tjänstledigt, hade gått lite kurser och sökte efter en större livskvalitet. En pilgrimsvandring kändes helt rätt.

– Jag har aldrig haft en så lång obruten tid, där jag inte ska rusa iväg och prestera. Och jag har svårt att sitta still och meditera just nu, därför passar nog detta mig bättre.

EN MÅNAD SENARE stod Elisabet i solen på en sandfärgad grusväg i Spanien, omgiven av vackra vallmofält och iklädd sina nya vandringsskor. De var ett klokt köp – hon fick inte ont någonstans. Däremot fick Sofia ganska omgående besvär med knän och höfter. Elisabet tyckte att de skulle skicka sina ryggsäckar till nästa anhalt, en tjänst många härbärgen erbjuder mot en peng. Men Sofia var envis, tills hon skrev i sin dagbok om prestige.

– Jag hade tänkt att jag är en prestigelös person. Men så insåg jag att jag ville vandra den här

Det sägs att ingen kan utföra vandringen till Santiago utan att förändras. Sofia och Elisabet har bland annat fått med sig en bättre kontakt med sin kropp och mer tillit. »

pilgrimsvandringen på ett perfekt sätt. Det skulle vara morgonbön, middagsbön och kvällsbön. Jag skulle bära min ryggsäck hela tiden. Jag skulle inte ha ont någonstans, säger Sofia som till slut förstod att det var omöjligt.

– Vi hade flugit ner till Biarritz, så jag gjorde ett klimatavtryck också. Det tänkte jag mycket på. Och ”här kommer jag i min lyxtillvaro, med massa saker som jag inte orkar bära. Men då skickar jag det, för jag har pengar”. Det blev en inre moralisk konflikt, förklarar Sofia.

Men hon insåg till slut att det var en större fråga, att vandringen handlade om att få ihop varje dag.

– Och du hjälpte mig mycket i detta, säger hon till Elisabet.

– Jag försökte påminna om ditt ansvar för dig själv. Om du gjorde

I Sofias dagbok den 11 juni

Gick vid klockan 06.00 för att hinna gå en del på morgonen. Väldigt trött i kroppen efter lunchen vid 11-tiden så tog en liten siesta. Många skrattade när de såg oss i vägkanten. Så vackra vyer hela dagen. Åter igen väldigt trött i ben, fötter och höfter idag. Lärt mig att jag har svårt att acceptera det jag beslutat mig för. Ifrågasätter och väger för eller emot även om beslutet är fattat. ”Borde jag gjort si, borde jag gjort så?” Försöker nu istället vara glad åt det som är, att jag har en vandringsvän som vill lite annat än mig exempelvis. Att nerförsbackar är okej om jag svänger mer på höfterna (gör mindre ont i knäna då).

”När jag slutade försöka definiera pilgrimsvandringen förändrades allt. Det blev i stället som ett långt samtal med Gud, genom tystnad, andra människor och Elisabet.

dig illa skulle du kanske få åka hem, säger Elisabet.

SOFIA BÖRJADE LYSSNA på kroppen och gick med på att skicka ryggsäcken. Just kontakten med kroppen är något de båda lyfter som en stor behållning av pilgrimsvandringen.

– Innan skulle min kropp betjäna mig, nu är det mer ett integrerat vi. Huvud och kropp har gått ihop. Och vårt undermedvetna tar sig ofta uttryck i kroppen, det är information och klokskap vi inte kan få från hjärnan, säger Sofia.

– När man vandrar kommer det man bär inom sig ut lite med varje steg man tar. För mig var det en sex veckor lång terapi, säger Elisabet.

De menar att det kan vara en svag känsla som dyker upp när man går.

– Då kan man ta emot den som en gåva, och man har ju tid att reflektera över den. ”Oj, här kommer en liten känsla, vad vill den?” Så får man gå med den som sällskap ett tag, kanske gråta lite, för det gjorde jag i perioder. Det var jättehärligt, säger Elisabet och skrattar.

Hon berättar att de stöttade varandra genom att ställa frågor.

– Ibland behöver man höra sin röst för att komma framåt. Och man behöver inte lösa så mycket i livet, bara vara med det och känna det till fullo. Då liksom upplöses det.

De är båda överens om att det

VISSTE DU ATT

» ... den mest kända av alla gamla pilgrimslederna genom Spanien till Santiago de Compostela är Camino Francés, eller Den franska vägen som den också kallas. Den börjar på den franska sidan av Pyreneérna och går genom norra Spanien. Totalt cirka 80 mil vandringsled att utforska.

var givande att vandra ihop med någon. Kanske hade känslorna följt med längre annars, eftersom deras interaktion gjorde processen mer effektiv.

– Det är inte självklart att man gör en inre resa. Men jag tror att många känner att det kommer upp saker, det är nästan oundvikligt, säger Sofia.

LÄNGS MED FÄRDEN stötte de på människor från hela världen. Den franska kvinnan som varit nunna på ett kloster i tjugo år och nu tvivlade på sitt kall. Ett amerikanskt ungt par som längtade efter barn. En kvinna från Sydafrika som hade blivit ensam då flera i hennes familj gått bort. En katolsk präst som saknade en livskamrat och därför var osäker på sitt yrke. Alla gjorde de olika avtryck.

– Det är fint att få ta del av andra människors livsöden, dilemman och inre. Alla är ju inte som öppna böcker, men vill man ha kontakt så kan man få det. Och man hittar alltid någon likasinnad, säger Elisabet.

Sofia minns en ung kille som hon vandrade med under en dag när hon och Elisabet delat på sig. Det hände några gånger att de

gjorde det, för att få lite egentid. Då sågs de på härbärget på eftermiddagen.

Killen berättade om sin relation till sin mamma, och Sofia tänkte inte så mycket mer på det just då.

– Men när vi hade skiljts åt hände det något. Då insåg jag att hans berättelse speglade mitt förhållande med min dotter. Jag kunde förstå saker och se dem på ett nytt sätt, det var häftigt.

EN KVÄLL NÄR de checkat in på ett härbärge upptäckte de att en viktig matkasse glömts på en restaurang. Mycket skulle nämligen vara stängt nästa dag, då det var helgdag.

På morgonen fyllde de ändå vattenflaskorna och traskade iväg.

Det dröjde inte länge förrän ett gigantiskt körsbärsträd stod framför dem. De plockade varsin påse som räckte hela förmiddagen. Vid lunch kom de till en by där det fanns en öppen restaurang, som dessutom serverade glutenfritt bröd, vilket inte hörde till vanligheterna. På kvällen nådde de ett härbärge och kunde njuta av fantastisk veganmat, också det sällsynt.

– Så det löste sig fint. Det har varit otroligt givande att gå runt och träna på tillit, att det som sker är det bästa. Ibland var man hungrig och trött, men vi var i alla fall det tillsammans. Jag behöver inte vara så orolig i livet. Jag har tillit att mina steg leder mig framåt, säger Elisabet.

Äntligen framme vid katedralen i Santiago de Compostela efter 80 mils vandring.

Sedan Sofia kom hem har ännu mer fallit på plats.

– Jag kan fatta beslut på ett helt annat sätt. Med kroppen också. När jag slutade försöka definiera pilgrimsvandringen förändrades allt. Det blev i stället som ett långt samtal med Gud, genom tystnad, andra människor och Elisabet. Samtalet blev viktigare än den fasta rutinen. Jag känner att detta inre utrymme, värmen som varje människa bär inom sig, är platser där jag samtalar med Gud.

– Vandringen har verkligen berikat mitt liv, jag är så tacksam. Jag ska vandra på Madeira i vår, för jag vill ju bara fortsätta gå, det var min känsla efter sex veckor. Jag längtade inte hem, jag ville bara fortsätta gå, säger Elisabet.

!

MISSA INTE

... Sofias och Elisabets bästa packtips:

» Kläder för väder. Lager på lager. Tunna i ull eller linne. Hotpants om varmt.

» Hatt, solglasögon, solkräm och myggspray.

» Lång regnponcho.

» Minst ett par stadiga skor, vi gillar mjuka skor för terränglöpning/trekking och sandaler att byta till på härbärgena.

» Yllestrumpor, och fotpuder att hälla i yllestrumporna varje morgon.

» Bekväm, mindre ryggsäck för dagpackningen.

» Skavsårsplåster.

» Silkeslakan.

» Tunn stor yllesjal blir bra filt på natten.

» Ett skrivhäfte eller en andaktsbok och penna. Men går att anteckna i mobilen också.

» Sköna öronproppar och sovmask.

» Tvättvål för ylle.

» Packpåsar, gärna små färgglada för ordning i ryggsäcken.

Vacker passionerad kärlek handlar dessa böcker om, men också om att brinna för ett intresse eller ha en stark åsikt. Vad väcker din passion?

Text: Sophie Ekman

5BÖCKER MED PASSION !

TIPS!

Vad brinner du för?

En lyckligare tid

Claire Lombardo Bazar förlag

» När Marilyn och David träffades på 70-talet blev de passionerat förälskade. Deras starka kärlek har tagit dem genom livets prövningar, men också fått deras fyra döttrar att känna sig utanför ibland. Nu är barnen vuxna och har egna relationer, problem och hemligheter. Kommer de någonsin kunna uppleva samma kärlek deras föräldrar verkar ha? Hur förhåller de sig till drömmen om ett perfekt liv? Ett familjedrama som spänner över 40 år och handlar om kärlek, familjeband och systerskap.

Dit floden för dig

Shelley Read Bokförlaget Forum

» Om du gillade När kräftorna sjunger kommer du även gilla denna gripande berättelse som utspelar sig i 1940-talets Colorado. Victorias mamma har gått bort och hon bor på en persikofarm med sin osympatiska och destruktiva pappa och bror. En dag träffar hon av en slump Wilson. De blir passionerat förälskade i varandra. Men kärleken är inte accepterad, vare sig av familjen eller samhället. En kärlekshistoria som är lika vacker som den är sorglig.

Ett halvt andetag

Anna Agrell

Historiska media

» Sonja lever med sin fästman i en småstad i Småland. En dag flyttar finlandssvenska Mirkka in i ett fallfärdigt grannhus. Hon brinner för löpning och drömmer om att sätta rekord och springa ärevarv på Stockholms stadium. Det låter kanske inte konstigt, men året är 1940 och förväntningarna på kvinnor är många. De blir vänner, men normbrytande Mirka ifrågasätter Sonjas livsval. För även Sonja bär på hemliga drömmar. En historisk roman som berör och är svår att lägga ifrån sig.

» Med denna fylla-i-bok lär du känna dig själv bättre, och på så vis kanske du lättare får syn på dina passioner i livet.

En vän till tant Irene

Elin Johansson/Ellen Svedjeland Rabén & Sjögren

» Grannen tant Irene har sovit ensam i sin dubbelsäng sedan hennes man dog för trettio år sedan. Det tycker Naima och Lisen är sorgligt. Hon har ju haft hela livet på sig att hitta någon att bli kär i, men nu är hon i alla fall ensam. Dags att tant Irene börjar dejta! Då kanske hon hittar någon innan sommaren är slut. Bara hon nu ville anstränga sig lite själv också. En charmig historia om kärlek, vänskap och ensamhet. Skriven för barn i åldern 9–12 år men läsvärd även för yngre barn och vuxna.

Dina perfekta sidor

Colleen Hoover

Lovereads by Forum

» En berättelse om en kärleksrelation som hänger på en skör tråd. Quinn och Grahams äktenskap är skadat efter år av misstag och hemligheter. De älskar varandra men det finns mycket sorg mellan dem. Är kärleken nog för att relationen ska överleva? Orkar de allt jobb som krävs för att de ska hitta tillbaka till den passion de en gång hade? Känslosam bok som är hjärtskärande och hjärtvärmande på samma gång.

Långsiktig plan spikad för församlingens byggnader

Många hus blir det. Totalt äger Svenska kyrkan Jönköping hela 83 ”byggnads- och markobjekt” som det formellt heter. Det är allt från stora Sofiakyrkan till mindre garage. Plus begravningsplatser och en del åkermark.

» Nu har kyrkan tagit fram en lokalförsörjningsplan.

– Det är bra att man konkretiserar, det blir ett stöd för oss, säger Johannes Ekholtz som är fastighetsförvaltare hos Svenska kyrkan Jönköping.

Ekonomin hos Svenska kyrkan kommer att bli tajtare i takt med att medlemmarna blir färre. Att se över lokalkostnaderna är i det perspektivet naturligt, även om just Jönköpings församling inte präglas av någon krisekonomi. Totalt kostar ändå församlingens fastigheter i dag runt 25 miljoner kronor per år.

– Planen antogs enhälligt och utan debatt av kyrkofullmäktige, konstaterar kyrkorådets ordförande Bengt Olsson.

REDAN STÅR DET klart att kyrkan kommer att behöva göra sig av med en del fastigheter. Närmast att säljas blir prästgården vid Bymarkskyrkan. Den står nu tom. Andra hus som ska utredas för försäljning är Ulfsparregården vid Kanalgatan och den gamla prästbostaden vid Östra Storgatan (de ligger i samma kvarter). Också framtiden för S:t Olofsgården i Ljungarum ska utredas, i dag hyrs stora delar av den ut till Jönköpings kommun.

Att kyrkan säljer fastigheter väcker ibland protester: – Det blir lätt mycket känslor, kommenterar Ekholtz.

Under lupp hamnar även tre av Jönköpings kyrkor: Bymarken, Ekhagen och Gräshagen. Formuleringarna är försiktiga i planen. De ”kan utredas för att kunna se över om den egna användningen av kyrkorna kan breddas eller om det finns möjligheter till fortsatt hantering”. Ett alternativ är att låta andra kristna församlingar hyra in sig. Det sker redan i flera kyrkor som Råslätt, Österängen och just Gräshagen.

Samtidigt måste kyrkan fråga sig om hon finns där nya människor bosätter sig. Strandängen vid Kortebo, och Munksjöstaden och Södra Skeppsbron är två växande områden. Men måste man bygga kyrkor? Under våren har kyrkan startat verksamhet på ett café i Munksjöstaden.

DEN FASTIGHETSFRÅGA SOM hittills skapat störst debatt är ett nybygge vid Sofia prästgård, eller kvarteret Jungmannen som det formellt he­

”Det är bra att man konkretiserar, det blir ett

stöd för oss. Johannes Ekholtz, fastighetsförvaltare Svenska kyrkan Jönköping

Vid Sofia prästgård finns nu en dämpad byggplan.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

ter. Byggplanerna har nu dämpats, tankarna på ett studentboende utmed Kapellgatan i parkens norra ände är borta. Kvar är att den ”nya” delen av Sofiagården rivs och ersätts med nytt hus där hela kyrkoadministrationen kan rymmas (som i dag finns i Klockaregården på Östra Storgatan). Två hus för seniorboenden mot Slottskyrkogården är också kvar.

Just nu ligger bollen hos Jönköpings kommuns stadsbyggnadskontor.

EN MER AKUT fråga handlar om nya begravningsplatser. Framför allt kommer det snart att bli fullt på den muslimska begravningsplatsen vid Östra kyrkogården. Församlingen vill anlägga en ny begravningsplats på mark man redan äger vid Järstorps kyrka. Men den planen har överklagats. – En helt ny begravningsplats lär dröja flera år. I stället diskuterar vi nu med de andra församlingarna och pastoraten i kommunen om de kan ta ett större ansvar, säger Bengt Olsson.

Erik Lindfelt

Vi möts i kyrkan i påsk

LÄS MER

» ... i kalendariet på www. svenskakyrkan. se/jonkoping

Ladda ner Kyrkguiden!

» Upptäck över

3 000 kyrkor och platser.

Hitta aktuella gudstjänster och evenemang.

Torsdag 28 mars

Skärtorsdag

Ekhagskyrkan

18.00 Skärtorsdagsmässa

Järstorps kyrka

18.00 Skärtorsdagsmässa

Ljungarums kyrka

18.00 Skärtorsdagsmässa

Råslätts kyrka

18.00 Mässa med vaka

Österängskyrkan

18.00 Skärtorsdagsmässa

Bymarkskyrkan

19.00 Skärtorsdagsmässa

Dalvikskyrkan

19.00 Skärtorsdagsmässa

Gräshagskyrkan

19.00 Skärtorsdagsmässa

Sofiakyrkan

19.00 Skärtorsdagsmässa

Kristine kyrka

20.00 Skärtorsdagsmässa

Fredag 29 mars

Långfredag

Bymarkskyrkan

10.00 Långfredagsgudstjänst

Dalvikskyrkan

10.00 Långfredagsgudstjänst

Kristine kyrka

11.00 Gudstjänst

Sofiakyrkan

11.00 Långfredagsgudstjänst

Råslätts kyrka

15.00 Andakt

Ekumenisk korsvandring kl 12–15 med avslutande andakt kl 15.00.

Sofiakyrkan

15.00 Långfredagsmusik

Gräshagskyrkan

16.00 Taizégudstjänst

Österängskyrkan

16.00 Gudstjänst

Ekhagskyrkan

18.00 Musikgudstjänst

Ljungarums kyrka

18.00 Ro för själen

Lördag 30 mars

Påskafton

Kristine kyrka

23.00 Påsknattsmässa

Sofiakyrkan

23.00 Påsknattsmässa

Söndag 31 mars

Påskdagen

Bymarkskyrkan

09.30 Högmässa

Ekhagskyrkan

09.30 Mässa

Gräshagskyrkan

09.30 Högmässa

Dalvikskyrkan

10.00 Påskhögmässa med söndagsskola

Järstorps kyrka

11.00 Påskdagsgudstjänst

Kristine kyrka

11.00 Högmässa

Ljungarums kyrka

11.00 Påskdagsgudstjänst

Råslätts kyrka

11.00 Påskdagsmässa

Sofiakyrkan

11.00 Högmässa

Österängskyrkan

16.00 Mässa

Måndag 1 april

Annandag påsk

Kristine kyrka

11.00 Högmässa

Sofiakyrkan

11.00 Högmässa

Foto:

Kyrkan är öppen för alla, välkommen!

Foto: REMUS86/GETTY

HJÄRTA JÖNKÖPING

Ekumenisk storsatsning under pingst

» Under pingstveckan, 12–19 maj, genomför kyrkorna i Jönköping och Huskvarna en ekumenisk storsatsning, Hjärta Jönköping, med en mängd seminarier, konserter, träffar och andra aktiviteter, för att visa på sin breda verksamhet.

– Vårt kärnbudskap är förstås Jesus, med arrangemang anpassade till vår tid. Vi vill erbjuda något gott till Jönköping och visa vad vi har att erbjuda hela året – och förmedla ett hopp, säger Kenneth Pettersson, projektledare för Hjärta Jönköping.

Arrangemangen under pingstveckan kommer att rikta sig till en rad områden: sjukvården, skolan, näringslivet, kultursektorn, unga och gamla. Samlingarna kan ske i kyrka, på bibliotek, på skola, torg eller kvarterslokal. Tanken är att varje aktör arrangerar ett par arrangemang vardera, totalt 30–50 stycken.

– Svenska kyrkan Jönköping planerar till exempel för seminarium på Länssjukhuset Ryhov om psykisk ohälsa, arrangerat av sjukhuskyrkan.

Under pingsthelgen blir det en ungdomssamling på fredagskvällen samt storsamlingar för alla på pingstaftons kväll och pingstdagens kväll i Idrottshuset.

– Jönköpingsborna kommer utan tvekan att märka av Hjärta Jönköping. Vi vill göra ett positivt intryck, erbjuda något och beskriva kyrkornas insats för civilsamhället, som är betydande, säger Kenneth Pettersson.

Foto: JOHANNES FRANDSEN/IKON

Nu stänger de tidskapseln – får öppnas om 50 år

» – Vi vill skicka iväg en ögonblicksbild till framtiden kring det som händer just nu, och en hälsning från oss som leder Jönköpings församling idag, säger kyrkoherde Ann Aldén.

Tillsammans med Helena Björkbrant, församlingsassistent, Henrik Lööv, områdeschef, Christer Wagman, vaktmästare och Kjell Danfors, präst, har hon just fyllt en trälåda med såväl film som olika dokument för dagens verksamhet i Jönköpings försam-

VISSTE DU ATT

» ... Jesus förklarade att vi människor skulle få en hjälpare, en sanningens ande som ska vara hos oss för alltid. Tio dagar efter Kristi himmelsfärd firar vi därför pingst. Då firar vi att Gud låter sin ande, hjälparen, vara hos oss.

Källa: Svenska kyrkan

Stort tack för din julgåva!

» Det finns många Jönköpingsbor som behöver ett extra ekonomiskt stöd inför julen. Därför arrangerar Svenska kyrkan Jönköping varje år insamlingen Julgåvan. Inför julen 2023 blev även Julgåvan en del i JP-klappen, en insamling där flera arrangörer samverkade.

– Vi vill framföra ett stort tack till alla de bidragsgivare som finns. Insamlingen innebar att vi kunde ge ett extra stöd till de som har behov, ett stöd som kan innebära en stor skillnad för den enskilde eller en familj, säger Marianne Johansson vid Sofiakyrkans diakonimottagning, Svenska kyrkan Jönköping.

ling och Kristine kyrka. Denna tidskapsel göms sedan i Kristine kyrka och följebrevet med nyckel och instruktion får öppnas tidigast 2073 när kyrkan fyller 400 år. – Vi som är här nu får skörda det som andra har sått och sår det som andra ska skörda. Vi är länkar i en lång, lång kedja, säger Ann Aldén.

Läs mer: Följ QR-koden för mer info.

VISSTE DU ATT

» ... ungdomsgruppen Epic i Gräshagskyrkan under några veckor i februari besökte Sydafrika?

Läs om deras resa på: Webben: svenskakyrkan.se/jonkoping Sociala medier: Facebook, Instagram.

Kenneth Pettersson

Lådan ska gömmas i Kristine kyrka.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

VAD? Pilgrimsleder i Jönköpingstrakten.

En upplevelse för både kropp och själ

VISSTE DU ATT

... pilgrimshälsningen är Pax et Bonum (Frid och allt gott!).

» Och pilgrimens nyckelord är frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.

» I Växjö stift finns ett antal pilgrimsleder, bland annat Sigfridsleden, Västra, Östra och Norra Sigfridsleden, Nydalaleden, Munkaleden, Franciskusleden samt Norra S.t Sigfridsleden, Jönköping-Falköping.

Text & foto: Mikael Bergström

» Pilgrimsleder har stor historisk betydelse och lockar ständigt nya vandrare, allt från några timmar till en hel vecka. Syftet är att få en upplevelse såväl fysiskt som andligt och samtidigt njuta av naturen.

– Det är fantastiskt att vara ute i Guds stora katedral och det finns så mycket vackert att upptäcka på nära håll. Dessutom har vi ett väldigt gott ekumeniskt samarbete, säger InaSiv Ahlinder i Tenhult.

Hon och maken Bertil är hängivna pilgrimsvandrare, ofta på hemmaplan. Regelbundet ger de sig ut med fika tillsammans med vänner för att få en upplevelse av kulturlandskapet och historiskt viktiga mål.

InaSivs intresse väcktes efter några pilgrimsvandringar tillsammans med väninnor och makarna valde att gå en pilgrimsvandringsledarkurs i maj 2022.

– Vandringarna ger väldigt mycket. Det är gott att få möta andra människor och man får mer tid att tänka de långa tankarna. Det ger mycket att få samtala med andra människor om inte enbart väder och vind, även om man inte behöver djupdyka existentiellt om man inte vill. Men jag tror att många

funderar över andliga och existentiella frågor, men inte riktigt hittar in i kyrkan, utan tycker det är lättare att fundera på de frågorna i ett annat forum, säger InaSiv.

– Det är väldigt trevligt att vandra i gamla kulturlandskap, och pilgrimsvandringar gör ofta det, konstaterar Bertil.

DE LYFTER BLAND annat fram Munkaleden, mellan Nydala och Byarum, fyra mil.

– Den gick vi i somras med en grupp på 15 personer och övernattade på stiftsgården Tallnäs. Väldigt trevligt och Tallnäs ligger mycket vackert.

Men ofta vandrar de på hemmaplan, alltså Tenhult med omnejd, både av historieskäl och miljöskäl.

– Vi kom igång våren 2023 med lördagsvandringar, ungefär en per månad och cirka åtta kilometer per gång, men också en längre tur, och har bjudit in människor. Man behöver absolut inte ha kyrklig koppling för att vara med. Man ska ju ha ett heligt mål med sina vandringar och vi har valt att fokusera på kyrkor och den lokala historien som är jättespännande.

Pilgrimsvandringarna inleds med morgonbön. InaSiv brukar

”En pilgrimsvandring är ett möte med dig själv, med andra, med Gud och med naturen.

Ewa Lund, diakon i Jönköpings församling

lyfta något temaord inför vandringen. Dessutom alltid en stund där man vandrar under tystnad.

EWA LUND, DIAKON i Jönköpings församling, har lång erfarenhet av pilgrimsvandringar.

– En pilgrimsvandring är ett möte med dig själv, med andra, med Gud och med naturen. Det är en fysisk vandring, men också en livsvandring, med uppförsbackar, nedförsbackar, korsningar och behov av att vila.

Ewa Lund har under många år lett pilgrimsvandringar i såväl Sverige som andra länder.

– Som ledare är ansvaret att alla ska trivas, må bra, ha omsorg om varandra och hjälpas åt. Rasterna varje timma, vissa med andakt, är också fina tillfällen.

Men vilken sträcka ger den bästa upplevelsen?

– Alvastra-Vadstena, svarar Ewa Lund snabbt. Det är fyra mil med många upplevelser. Man går två mil per dag, med en övernattning. Men det handlar inte bara om att gå. Pauserna är viktiga. Man måste hinna njuta och ta till sig ord från Bibeln, säger hon.

Att ge sig ut på vandring är närmast en folkrörelse. Men vad är skillnaden med en pilgrimsvandring?

– Man går ofta från kyrka till kyrka och upplever historiska platser utmed vägen, ensam eller i grupp. När man vandrat en hel dag och ska övernatta i ett församlingshem, blir det plötsligt ens hem.

Just sträckan Alvastra-Vadstena var hennes första pilgrimsvandring som nyvigd diakon år 2000, med tjänst på Kristinegården och Ekhagskyrkan.

– Jag kände direkt att pilgrimsvandring var något för mig utifrån min tro och intresset för djur, natur och klimatet. Det grep tag i mig, säger hon.

Så starkt att det blev arbete i 20 år på Pilgrimscentrum i Vadstena innan hon återvände till Jönköpings församling.

I DAG TALAR Ewa Lund sig varm för pilgrimsvandring, planerar en kurs till hösten för intresserade och blivande vandrare, och hoppas att fler ska upptäcka den relativt nya Norra S:t Sigfridsleden, som går mellan Sofiakyrkan i Jönköping och St Olofs kyrka i Falköping.

– En mycket trevlig och vacker sträcka utmed den gamla allfarleden. Den ska vi ha ledda vandringar på varje år, säger Ewa Lund som ingår i ledens styrelse.

Pilgimsvandring innehåller även vila för att njuta av stillheten och naturen. Bertil och InaSiv Ahlinder i Tenhult är hängivna pilgrimsvandrare.

Häng med på vandring och pilgrimsfest

» En pilgrimsvandring kan vara kort eller lång utifrån förmåga och intresse. Upplevelse av motion, andlighet, historia och natur är det gemensamma.

LÄS MER

» Pilgrims centrum.se » Pilgrim isverige.se » Facebookgruppen Pilgrim i Södra Vätterbygden

Annandag påsk, måndag den 1 april, är alla intresserade välkomna att under ledning pröva delar av de pilgrimsleder som finns i Södra Vätterbygden, med fest på Vidablick i Bankeryd som mål.

– Våren 2023 provade vi detta för första gången och det samlades cirka 300 personer. Så nu satsar vi igen på en gemensam pilgrimsfest, säger Karin Grännö Engkvist, kyrkoherde i Bankeryds församling, kontraktsprost i Södra Vätterbygdens kontrakt, Växjö stift.

Den som är intresserad har ett antal vandringar, och även cykling, att välja på (se faktaruta).

På KFUM-gården Vidablick i Bankeryd börjar festen klockan 15.00, med minikonsert med KFUM:s orkester, följt av pilgrimsmässa klockan 16.00 då Anna Alebo Swedenborg, pilgrimspräst i Lund, predikar. Det blir också sång och musik av Jon och Maria Peterson.

VISSTE DU ATT

... Norra S:t Sigfridsleden går mellan Jönköping och Falköping » Norra S:t Sigfridsleden är en 92 kilometer naturupplevelse, invigd så sent som maj 2021. I vardera änden anknyter den till andra pilgrimsleder.

– Alla som är intresserade av att testa pilgrimsvandring är välkomna, säger Ewa Lund, pilgrimsdiakon i Svenska kyrkan Jönköping. Bakom detta ekumeniska arrangemang står KFUM Jönköping, Jönköpings kristna samarbetsråd och kyrkorna i Bankeryd och Habo.

Välj bland olika vandringar

Habospåret 10 km

Bankerydsspåret 3,5 km

Vilhelmsrospåret 7 km

Jönköpingsspåret 11 km

Cykelspåret 11 km

Börjar vid Sofiakyrkan

Ledare Sven-Olof Ydreborg, kyrkvärd KFUM-spåret 10 km

Börjar vid Järstorps kyrka 11.00

Ledare Magnus Lönnberg och Per Green

Växjö stift rekryterar –med sikte på framtiden

Funderar du på ett yrkesliv som präst, kyrkomusiker, diakon eller församlingspedagog i Svenska kyrkan? Inom Växjö stift pågår ett långsiktigt rekryteringsarbete för det personalbehov som finns på kort och på lång sikt.

» – Vi kan erbjuda ett meningsfullt jobb, där man trivs och bidrar till en bättre värld för andra. Vi tycker att Svenska kyrkan är en superbra arbetsgivare, vi vet att det finns jobb och vi tror att många skulle trivas om de bara visste att möjligheten finns, säger Emilia Lindstrand, kommunikationsstrateg på Växjö stift.

Det största rekryteringsbehovet är präster och kyrkomusiker, följt av diakoner och församlingspedagoger.

Växjö stift gör en långsiktig satsning på rekryteringsarbete, kallad Framtidstro. ”Nyfiken-på”-kvällar och traineetjänster är två framgångsrika exempel.

– Många som gjort traineetjänst är nu på väg in på olika tjänster i Svenska kyrkan. Det är ett bra sätt att testa om det är en arbetsplats som passar, säger Emilia Lindstrand.

ARBETET HAR FOKUS på att nå unga människor som funderar på sina yrkesval.

– Vi satsar bland annat på sociala medier, ungdomsgrupper, utskick till studievägledare och i år också utbildningsmässor. Vi försöker tänka brett hur vi kan möta nyfikna unga människor.

Under våren 2024 presenteras två filmer som församlingarna kan använda på olika sätt.

– Vi låter människor berätta sin ”story” vilket väcker tankar och längtan.

En av de medverkande är Magnus Pettersson. Efter 25 år

Magnus Pettersson prästvigdes 2022. Bakom sig har han 25 år som elektriker.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

som elektriker bytte han yrkesspår och utbildade sig till präst. Gymnasieåren var inte de enklaste.

VILL DU VETA MER

... om profilyrkena?

» Läs och se filmklipp med Linn (blivande diakon), Noa (blivande förste organist), Per och Anna (församlingspedagoger) och förstås prästen Magnus. Följ QR-koden!

– Skolan var inte min grej, jag var nog litet av bråkiga killen, säger han när vi ses i församlingshemmet i Norrahammars centrum.

Att plugga vidare fanns inte på kartan. Efter två år på praktiskt program blev det alltså elektrikerjobb. Något han trivdes gott med.

ÄNDÅ VÄXTE TANKARNA alltefter vad åren gick. Kanske fanns det något annat han skulle vilja göra i livet? Den kristna tron fanns där i botten. Sommaren 2022 vigdes han till präst i Växjö domkyrka.

Att som vuxen sätta sig på skolbänken igen är inte helt lätt (särskilt som när man som Magnus har dyslexi). Först var han tvungen att plugga upp gymnasiet för att få högskolebehörighet. Men han tog sig alltså igenom hela prästutbildningen.

I dag stortrivs han i sin nya roll: – Mötet med människor ger mig mest, att kunna göra skillnad i samtal med andra.

JUST MÖTE MED människor är något han tagit med sig från sitt förra jobb.

– Det hände att jag fick åka ut på jourjobb. Kunde möta en förtvivlad gammal tant vars värmepump gått sönder. Då fick man lugna ner och krama om: ”Vi löser det här tillsammans!”

Nyss har han fyllt 52. På fritiden är han aktiv i Svenska kyrkan i Lekeryd (jo, det blir en ganska lång pendling, genom nästan hela kommunen). Så har han ett annat fritidsintresse:

– Tälja trägubbar, jag är litet av en Emil, skrattar han, och pekar på ett vackert träkrucifix han har på sitt tjänsterum.

Mikael Bergström

Erik Lindfelt

VETGIRIG

PÅ BENEN PRISAVDRAG

GÖRA HÅL

ETT VÄGER LÄTT SPIS

STÖRRE ÄN STOR VILL MATERIALIST HAR KOLL PÅ KONTON LÄNGRE FRAM

BROKIG GÖRA NÅGOT DRÅSA OMKULL RÖRLIG

HAR STATIST KNAPPT PARKERINGSHUS

HANDTAG KÄND SPINDEL

MELLAN SO OCH TI SKYDDSVÄSEN

VIDE FIXA HOVAR

SITTER MAN PÅ I BIOSALONG HANDLINGSKRAFT

ETERMANICK

STÖRDE KUNGLIG SÖMN

MENANDE RÖRELSE

SUNT FÖRNUFT

UTAN SKADOR FEDERAL REPUBLIK

BLIR TRÅKIG MED HANDA

KAN MAN BEHÖVA TA NYA

URBAN MILJÖ SLÄKTE SLUKAR MAMMA MU

SAMLING STYRANDE ORGAN

DÅLIGT SES MED DIN STACKARE

PÄRNUBO LEG

!

GRATTIS!

Tack till alla som skickade in svar!

LIGGER AKER BRYGGE I

GÖRA VERKAN

TIO I TURKIET

FÖRBJUDET GIFT INAKTUELL PRONOMEN

Vi gratulerar vinnarna i korsord nr 4, 2023:

» Sonja Henning

» Hjördis Svensson

» Eva-Marie Öhrlund

» Marie Söderberg

» AnnaLena

Carlsson

» Rätt korsordssvar i förra numret: Var med och ge

VÄLSMAKANDE

GÖR DEN SOM GÅR IN

VÅRKRYSSET

GÖR SÅ HÄR

» Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de färgade rutorna. Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst. Fem vinnare får varsin tygkasse med Svenska kyrkan Jönköpings budskap ”ett gott liv för alla”, illustrerad av Helen Sjöström.

Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@svenskakyrkan.se

Vi vill ha ditt svar senast den 15 april 2024

Namn:

Adress:

Postadress:

Snödroppe.

Foto: ANTONEL

/GETTY

Här lyser studenterna upp

» En kyrkogård kan upplevas mörk och otrygg när dagsljuset faller. Därför satsar Jönköpings församling på att utveckla belysningen på kyrkogårdarna – med hjälp av studenter på Ljusdesignprogrammet.

LÄS MER

» ... om studenternas arbete på kyrkogårdarna: svenskakyrkan. se/jonkoping

– Väldigt lärorikt att få vara med och ljussätta kyrkogårdarna. Det är en unik miljö där det handlar om att beakta den känsla som ska finnas, säger Alex Örgun, student på det treåriga programmet för Ljusdesign och belysningsteknik på Tekniska högskolan, Jönköping University.

TILLSAMMANS MED JULIA Linder, Amanda Bolmelid, Felix Brewitz och de övriga andraårsstudenterna på programmet har de haft belysningen på Slottskyrkogården och Östra kyrkogården som ett utomhusprojekt, vilket resulterat i sju olika idéer om ljussättning.

– Kyrkogårdar upplevs mörka och otillgängliga när det är mörkt. Det måste vi ändra på, för man ska känna sig trygg på en kyrkogård även när det är mörkt ute, säger Benny Andersson, kyrkogårdstekniker i Jönköpings församling.

Han har därför träffat studenterna och presenterat vilka problem som finns, och platser man vill förbättra, som gångstråk, parkeringar, in- och utfarter, minneslundar, träd, byggnader, med mera.

– Vi gör sedan analyser av hur det ser ut på kyrkogården på natten, vilken belysning som finns i dag och hur människor rör sig - om det finns flera vägar, säger Axel Örgun.

– I min grupp pratade vi med många människor som

Upplysta gångar är en av förslagen.

Alex Örgun, Kharin Abrahamsson (lärare), Julia Linder, Felix Brewtiz samt Amanda Bolmelid på Ljusdesignprogrammet, Jönköping University.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

antingen passerade igenom kyrkogården, eller besökte gravar, för att höra hur de uppfattade miljön, säger Julia Linder.

MÅLET ÄR ATT skapa en lagom och bra ljussättning.

– Vi ska inte överbelysa områden utan underlätta för besökarna, säger Kharin Abrahamsson, lärare och kursansvarig för programmet.

Resultatet är ett antal konkreta förslag, som infällda spotbelys-

”Man ska känna sig trygg på en kyrkogård även när det är mörkt. Benny Andersson, kyrkogårdstekniker

ningar på grindstolparna vid Slottskyrkogården, eller att lysa upp den långa muren, för att det ska bli lättare att se från huvudentrén om det rör sig på kyrkogården. Snarlika förslag finns också för minneslundar och gångstråk. Ett annat förslag är ledlister på överliggaren vid alla serviceställ på Östra kyrkogården, för att skapa ljuspunkter.

DET FINNS OCKSÅ exempel på behov av att begränsa ljus. När bilar parkerar vid Östra kyrkogården lyser strålkastarna rakt in på kyrkogårdens minneslund och ger ett bländande ljus för besökarna.

– Vi har inte tänkt på detta innan. Vi ska sätta upp ett staket i lagom höjd redan i år, säger Benny Andersson.

De sju olika studentförslagen kommer att lämnas över till Jönköpings församling.

– Detta är så bra för vi kan inte ljussättning själva. De har gjort ett stort jobb åt oss och gett oss mycket hjälp. Vi kan sedan plocka godbitarna ur förslagen för att göra permanenta installationer, säger Benny Andersson.

Mikael Bergström