PORTRÄTTET
Eric Palmqwist, musiker:
Jag kastar pil och ser var den hamnar Eric Palmqwists musik är som dagboksanteckningar. Det är halvläkta sår, besvikelse och skörhet i hans texter. Men där finns också ett ljus – en längtan efter att läka och hamna rätt. Text: Sofie Kalodimos Foto: Lars Rindeskog
”
»Vi » pratar om att vi ska ses på ett café i Kärrtorp, jag och Eric Palmqwist. Jag får en adress och hamnar utanför ett bostadshus på tre våningar, där det visar sig att Eric bor. Han bjuder in mig i en stor, fullmöblerad trea med mysbelysning, gitarrer, pedaler och leksaker till både barn och katt. Jag pekar på en barngitarr som står lutad i ett stativ och frågar honom om hans femåriga dotter kan spela.
ag är en stolt nykter alkoholist. J Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. – Hon slår lite på den och leker med pedalerna, men hon kan inga ackord eller så. Det ska vara roligt med musik. Jag vill inte döda kreativiteten. HAN SJÄLV LÄRDE sig att spela gitarr genom lek, för många år sedan. Och sedan dess har musiken funnits i hans liv. Han har stått på scen med indiebanden Monostar och EP’s Trailer Park sedan 90-talet. Det var först 2019 som han släppte musik i eget namn och på svenska. Plattan En halv gris kan inte gå handlade om hans missbruk. – Det var min första soloskiva och eftersom den var på svenska så kom jag mycket närmare mig själv och
16
andra med musiken. Mitt artisteri föll på plats. Att skriva om missbruk är väldigt personligt, näst intill privat. Eric var, när han skrev musiken, mitt inne i sitt alkoholmissbruk och när han spelade in skivan hade han precis kommit ur det. Musiken blev en del i processen att bli nykter. – Jag är en stolt nykter alkoholist. Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. Men när man är inne i en så pass destruktiv period så är det svårt att skriva och prata om det. HAN MENAR ATT han vågade sig på något helt nytt med En halv gris kan inte gå. – Det blev en ny klippa att hoppa från! Eric pratar i metaforer när han berättar om sitt liv. Något som går igen i musiken. ”…Vi har hissat ner alla segel, vi sover här i varsin koj. Och det är tusen hål i båten. Vi läcker som ett såll. Ser ingen annan utom vi här. Bara nån som vinkar Hej då från på håll. I Rävarnas hav, där bor du och jag. Längtar du bort precis som jag? I Rävarnas hav, är du ensam såklart. Är du också lika ensam som jag?..” är en del av den första versen i Rävarnas hav, från skivan Hej då. Det finns en öppen skörhet och filterlöshet hos honom och i hans texter. Jag frågar honom hur han lyckas vara så skör och öppen. – Jag kan inte vara på annat sätt. Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara
»
VINTERN 2020
16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 16
2020-11-27 13:06