Allahelgon. En helg för minnen. Egna minnen av de människor som inte längre lever och som varit viktiga för oss. Varje människa är en egen och mångfacetterad berättelse och under några dagar i november varje år får vi tillfälle att stanna till vid den och minnas.
Till allhelgonahelgen hör även gemensamma minnen. En större och gemensam berättelse som ger sammanhang åt varje enskild berättelse och liv. En gammal berättelse, traderad i generationer, i vilken nya berättelser dockar in.
folk och ger i uppdrag åt dem att bli många. Ur Israels folk kommer Jesus från Nasaret som med sitt liv, sin död och uppståndelse ger oss en framtid, i det att han går före på vägen som också är vår. Det finns framti och hopp och framtid för var och en, och för världen.
DEN STORA BERÄTTELSEN ger även mening och sam manhang åt hela världens liv. Här finns skapelsen tidens början och apokalypsen vid tidens slut. Och igenkänningen är hög; skapelsen fortsätter på åkrar och fält, i balkonglådor och trädgårdar – allt under det att det brinner i ett Europa som slår värmerekord. Krig, inflation och fltingströmmar. Bibelns berät telser skyddar oss från förenklade maktanspråk och bjuder oss att lyfta blicken. Också världens liv vilar i en vidare avsikt.
STORA BERÄTTELSER HJÄLPER oss att förstå hur världen hänger samman, varför vi lever och varför vi dör, varifrån vi kommer och vart vi är på väg. En god berättelse är trogen livsvillkoren och människan tecknas i sin komplexitet. Den ger en erfarenhet av helhet, bottnar i oss och påverkar oss. Människan behöver berättelsen och därför har den en framtid.
Den berättelse som har burit generationer i vår del av världen är den som handlar om hur Gud väljer ett
Men nu närmar vi oss snart november och vi tänder våra ljus, minns och delar berättelser om de döda och sörjer en värld som rusar fram mot sin egen undergång.
Det är då han kommer vandrande över kyrkogården, stannar till och torkar våra tårar. Han berättar och vi anar vårt större sammanhang när han säger: Döden skall inte finnas me, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas me. Ty det som en gång var är borta. En större berättelse för oss att höra till.
Ann Aldén Kyrkoherde
Under allhelgo nahelgen tänds lyktor på våra kyrkogårdar, till minne av de som lämnat oss.
”Bibelns berättelser skyddar oss från förenklade maktanspråk och bjuder oss att lyfta blicken.
Din församling
Notiser
6 Jönköpingsporträtt John Ahlström, fotbollspastor
26 Allhelgona
28 Intervju Claes Dahl quist, fängelsepräst 30 Regnbågsnyckeln
Tema minnen
Vem är man när man blir dement?
Porträtt
Malin Berghagen Jag tackar för dagen som varit
23 Hållbarhet Klimat neutral kyrkogård
Fem böcker som väcker minnen
Psykologen som tar klimatångest på allvar
» Då lägger nuvarande ärkebiskop en Antje Jackelén ner staven. Martin Modéus tas sedan emot i Uppsala domkyrka den 4 decem ber. Han blir då Svenska kyrkans 71:a ärkebiskop.
... Martin Modéus, Jönköpingssonen som är ny ärkebiskop i Svenska kyrkan.
Vad kommer Svenska kyrkan att märka när du blir ärkebiskop?
– Nja, vi är ju ingen hierarkisk organisation med en stark ledare som pekar med hela handen och det är jag glad för. Men några saker prioriterar jag.
Först det lokala engagemanget. På landsbygden och i förorterna. När affären, banen och apoteket stänger igen är kyrkan kvar. Vi är inte organisationen som lägger ner, vi ska utveckla.
tonåring gick jag kors och tvärs mellan kyrkor. Det har gett mig mycket.
Känner du till att du inte är den förste ärkebiskopen som kommer från Jönköping?
– Jo, har väl sett något om det i flödt …
Hur mycket är du i Jönköping?
”Det är inte min uppgift att döma”, sä ger fängelse prästen Claes Dahlquist.
Foto: ANNA HÅLLAMS
Sedan vill jag att kyrkan breddar det ideella engagemanget. Vi mås te bli fler i ”bärandt”. Att kyrkan samlar människor över genera tionsgränser tycker jag också är viktigt – kanske är vi en av de få mötesplatser där detta sker.
Du föddes i Jönköping för 60 år se dan – vad bär du med dig härifrån?
– Jag tar med det självklara att vara kristen och vara glad över det. Att inte behöva gömma tron. Också det ekumeniska klimatet – kärleken till att vara olika. Som
– Med jämna mellanrum, mam ma bor ju kvar. Ens barndomsstad går aldrig ur blodet och jag blir alltid lika glad när jag kommer till Gränna och vyerna mot Jönköping öppnar sig.
Till sist: du slog ut lillbrorsan Fredrik, som också är biskop, i ärkebiskopsvalet. Hur påverkas relationen till biskopen i Växjö?
– Vår relation är den bästa! Många har uppfattat detta som en tävling, men vi har inte den synen. Våra kallelser har helt enkelt prövats. Min grundinställning har varit att ärkebiskopsstolen inte är något jag vare sig motsatt eller önskat mig. Erik Lindfelt
»
Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping. Om du har syn punkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se
Telefon: 036–30 35 00, växel
Lokalredaktion: Marianne Lundvall
Helgesson, Pär Sjöstrand, Erik Lind felt, Bengt Olsson, Monica Sandsvik Svensson.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Sofie Kalodimos
Tryck: Stibo Complete Katrineholm, 2022 Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Anna Hållams
Martin Modéus inte är den förste ärke biskopen från Jönköping?
» År 1677 blev Johannes Baa zius den yngre ärkebiskop. Han föddes i Jönkö ping 1626 och var ärkebiskop till sin död 1681. Innan dess var han biskop i Växjö – liksom sin pappa, Johannes Baazius den äldre – samt biskop i Skara.
» Natten till den 1 augusti 2020 brandhärjades Dalvikskyrkan och hela byggnaden blev rökskadad. Drygt två år senare fick vi äntligen åter ta kyrkan i bruk. Valdagen, den 11 september, gjorde vi till en festdag.
Johannes Baazius den yngre.
Foto: WIKIPEDIA/ PUBLIC DOMAIN
Tillsammans invigde vi vår nyre noverade kyrka där EFS missions föreståndare Kerstin Oderhem predikade och biskop Fredrik Modéus välsignade det nya altaret, den nya
» Läs mer om vad som händer i Svens ka kyrkan Jönköping på svenskakyrkan. se/jonkoping
» Vart tredje år håller Smålands akademi högtidsmöte i Jönkö ping – och traditionsenligt blir det prisutdelning under festliga for mer med tal och musik i Kristine kyrka. I år hålls prisutdelningen på kvällen den 12 november.
MEN FÖRE PRISUTDELNINGEN blir det tre andra publika arrangemang i Jönköping och Huskvarna. Ett av dessa är nya – ett seminarium på fredag eftermiddag om Viktor
predikstolen och nya orgeln. Därefter följde lunch med etiopisk pepparsås på klassiskt EFS-manér och sedan fortsatte dagen med olika aktiviteter. Välkommen till gemenskap i en fan tastisk kyrka! Här finns någonting för alla åldrar!
Foto: CHARLIE CRAMER
Kika in på webben! svenskakyrkan.se/jonkoping/ dalvikskyrkan
Rydberg. Detta hålls i Fokus på Stadsbiblioteket.
Smålands Akademi har som syfte att ”sprida glans och ljus över den småländska vitterheten samt att främja en småländsk identitet” och priserna som delas ut går till personer som verkar i den andan.
Initiativet till Smålands aka demi togs av förre Växjöbiskopen Jan-Arvid Hellström. Växjö stift står för pengarna till ett av priser na.
» Julen kan tyckas en bit bort. Men det finns många männisor i Jönköping som behöver stöd inför jul och som redan nu funderar över hur de ska klara av att kunna köpa lite julmat eller ge paket till barnen. Det kan handla om per soner som är långtidssjukskrivna, arbetslösa eller har en låg pension. Ibland räcker inte samhällets
Gunnar Björnstrand som prästen Tomas Erics son och Ingrid Thulin som lärarin nan Märta Lundberg i Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna.
» Den 13–16 oktober arrange ras Jönköpings filmfetival av kultur- och fritidsförvaltningen, Jönköpings kommun, tillsammans med kommunens föreningsdrivna biografer. En av filmfetivalens samarbetspartners är i år Svenska kyrkan Jönköping. Därför visas Ingmar Bergmans film Nattvards gästerna i Kristine kyrka fredagen den 14 oktober.
tröst och hjälp i sin förtvivlan. Men Tomas har själv börjat svikta i sin tro. För filmens unika fto står Sven Nykvist som i år skulle ha fyllt 100 år.
Var med och hjälp en medmänniska i din närhet!
Swish: 123 540 09 32
Bankgiro: 545–6546 Märk inbetalningen med ”Julgåvan”.
» Pengarna fördelas oavkortat av Svenska kyrkans diakoner till Jönköpingsbor som ansökt om stöd inför julen via jonkoping.diakonimottagning@ svenskakyrkan.se eller via telefon 036–30 36 70
Tack för din gåva –den betyder mycket!
Ditt bidrag kan rädda julen för någon.
Foto: PROSTOCKSTUDIO/ GETTY IMAGES
– Film är inte bara underhåll ning. Som all konst kan den också ställa viktiga frågor om tro, tvivel och människans livsvillkor, säger Pär Sjöstrand, präst i Svenska kyrkan Jönköping.
NATTVARDSGÄSTERNA handlar om prästen Tomas Ericsson som just ska hålla högmässa i Mittsunda medeltida kyrka. I den lilla guds tjänstfirande föramlingen finn lärarinnan Märta som följer To mas överallt, och Karin och Jonas Persson, där den sistnämnde söker
EFTER FILMEN FÖLJER ett sam tal mellan Pär Sjöstrand, präst, och Anna Håkansson, redaktör på Svenska Filminstitutet och teaterkritiker på Dagens Nyheter. Hon är filvetare och har föreläst om Ingmar Bergmans filmer båd i Sverige och internationellt och arbetade tidigare på Stiftelsen Ing mar Bergman i Stockholm.
Här kan du se filme
Film: Nattvardsgästerna (1963) av Ingmar Bergman.
Datum: Fredag 14 oktober.
Tid: Klockan 18.30.
Plats: Kristine kyrka. Biljetter: Inträde.
För mer information om festivalen: jonkopingfilmestival.se
”
Film är inte bara underhållning. Som all konst kan den också ställa viktiga frågor om tro, tvivel och människans livsvillkor.
» ”Du måste be mer!” har John Ahlström fått höra av spelare efter förlustmatcher. På skämt. Men det finns en anledning: önköpings Södra har en ledare som är pastor.
– Det finns beröringspunter. Jag måste lyssna, känna av och lyssna in i båda rollerna, säger John när vi ses vid avbytarbänken på Stadsparksvallen.
Han är sedan ett drygt år ”per formance manager” i herrtruppen.
Vad gör då en sådan? Fotbollsträ nare ska han ju inte vara.
Grundtanken är att om människor mår väl så ökar chan sen att prestera bra på plan.
– Jag har enskilda samtal med spelarna där vi pratar om livet –både på och utanför planen. Men för spelarna är fotboll 100 procent.
– Jag är med på träningarna och ser om det är någon som verkar må dåligt. Regelbundet samlar jag också hela laget till gruppsamtal.
– Gentemot spelarna kan jag
vara neutral, jag tar inte ut vilka som ska spela. Det har ju inte gått direkt lysande för J-Södra de senaste åren. Vad är svårast med att hantera förluster?
– En refletion jag gjort är att det går så snabbt. Två vinstmatcher och alla jublar – spelare, fans, hela stan. Två förlustmatcher, och det är precis tvärtom.
– Det är förstås jobbigt om det inte går bra, det är bäst att jobba i medvind. Det vi håller på med är så resultatinriktat. I kyrkans värld är det mer långsiktigt. Det handlar om att vara mer än att göra, i fot bollen tvärtom.
– Samtidigt kan jag tilltalas av motgång.
JOHN VÄGER ORDEN, mån om att det inte ska uppfattas fel. Han vill ju inte att J-Södra ska förlora.
– Kanske kan jag uppleva att för troendet för mig ökar i motvind …
Att evangelisera bland spelar
na är uteslutet, det är inte hans roll och inte rätt plats. I J-Södra finns flera spelare med muslim bakgrund. Några ber före och efter matcher.
– Ibland får jag känslan av att min bakgrund ger mig mer tyngd hos dem. Det finns ycket gemen samt; vi kan tala om Gud på ett självklart sätt. Vad smäller då högst, fotboll eller frikyrka?
– Hehe, fotboll! Min kyrko syn är att det är viktigare att vara där människor finn än själva organisationen.
– Det här är ju litet som en dröm. Jag, med mitt idrotts intresse, tycker det är så roligt!
Magnus Carls son, som varit pingstpastor i Jönköping, arbe tade som mental coach och fystränare i hockeylaget HV71 i nästan 30 år.
Är det ett särskilt Jönköpings fenomen att frikyrkopastorer går till idrottsklubbar?
VEM? John Ahlström, 41, pastor och performance manager för J-Södra:
”Kanske kan jag uppleva att förtroendet för mig ökar i motvind.
”Det vi håller på med är så resultatinriktat. I kyr kans värld är det mer långsiktigt. Det handlar om att vara mer än att göra, i fotbollen tvärtom”, säger John Ahlström.
J-Södra:
» Jönköping Södra fyller 100 år i december.
Under årens lopp har det inte bara spelats fot boll, utan också bandy, hockey och handboll.
» 1945 tog sig laget upp i All svenskan som första Små landsklubb.
» Storhetstiden inföll under 50-talets första hälft, då Timpa Simonsson dominerade planen. Han står numera staty (i trä av Calle Örnemark) vid Stadsparksval len.
» Efter fram gångsåren var J-Södra uppe och vände i Allsvenskan ett par omgångar, senast 2016–17 efter en lång frånvaro i hög sta serien.
» Numera spelar man i Superettan, den näst högsta divisionen.
» Det allsvens ka spelet för J-Södra ledde till en långdra gen politisk dis kussion om ny eller ombyggd arena.
» Till sist byggdes Stads parksvallen om för stora pengar – men mindre än vad en helt ny arena skulle ha kostat.
Som pastor tycker John att det är viktigt att vara där människorna finns. ”Det här är ju lite som en dröm. Jag, med mitt idrottsintresse, tycker detta är så roligt!”, sä ger han.
Johns dolda talang, ett arv från farfar.
»
– Nej, det tror jag inte. Jag känner en pastor som jobbar för Vännäs hockey. Kommer du att stanna lika länge som Magnus Carlsson?
– Vi tar en säsong i taget. Efter ett par år får vi utvärdera. Resul tatet av mitt jobb märks ju inte så snabbt …
MEN HUR STÅR det egentligen till med värdegrunden inom idrotten?
Vi har fått ta del av berättelser om vidriga övergrepp med sexuella övertoner mot nykomlingar, så kallade inkilningar. I våras firad spelarna i Skövde AIK med en
John Ahlström
Ålder: 41 år.
Familj: Gift och har tre barn.
Bakgrund: Upp vuxen i Göteborg, vilket direkt framgår när han
öppnar munnen. Aktiv i Fjällstugan där han tidigare varit pastor. Har tidigare arbetat som studentpas tor vid Jönköping University.
sexistisk och homofob segersång. Hur stort är problemen med skeva machoideal?
– Det är ett bekymmer generellt. Unga killar som utsätts för olika saker och diskriminerande ramsor – det är fruktansvärt. Dessutom finns dt ibland en osund alko holkultur i sportvärlden.
– Jag tänker att ledarskap är viktigt – jobba förebyggande och agera när sunkiga saker händer. Vi samarbetar med Kvinno- och tjejjouren. De har haft föreläsning om våld i nära relation, bland an nat. Machokulturen var någonting som togs upp då.
Kommer då J-Södra – med Guds hjälp – att klara sig kvar i Super ettan och kanske till och med ta sig upp i Allsvenskan igen?
– Bra fråga. Nej. Eller ja. Vad ska jag svara?
John skrattar.
– Nja! Men siktet är Allsvenskan förstås.
STRAX SKA JOHN Ahlström lämna Stadsparksvallen för att bege sig till Odensberg vid Vattenlednings parken. Lagets klubbstuga med plan. Det blir en sista samling före kvällens hemmamatch mot Västerås. Hur slutar den?
– J-Södra vinner med 3–1, sva rar fotbollspastorn självsäkert.
Inte så pjåkigt gissat. Det blev 2–1. Men när detta skrivs återstår nästan halva säsongen. Mycket kan hända.
Jobb: Delar sin tid mellan J-Söd ra och Södra Vätterbygdens folkhögskola där han är lärare. Fritid: Sport nörd. Förutom
ett brinnande idrottsintresse har han spelat innebandy på hög nivå i Göteborg. Sprungit två Lidingölopp och två maraton.
Andra intressen: Hav och båtar.
Har två stycken, en på Västkusten och en i Vättern.
Har skepparexa men.
Okänd förmåga:
Har lärt sig spela dragspel. Farfar var en baddare på detta och John spelade vid hans begravning. Numera tas dock sällan ton.
”Vi tar en säsong i taget. Efter ett par år får vi utvärdera. Resultatet av mitt jobb märks ju inte så snabbt.
Sara Nordlander
Ålder: 43 år
Familj: Sambo, två barn, ett bonusbarn och en katt
Bor: Stockholm
Sysselsättning: Arkeologi studerande
Känslan som uppstår hos Sara Nordlan der när hon gräver och finner är wow.
Foto: PRIVAT
» Med pedagogerfarenhet i baga get och en kärlek till historiska museer började Sara Nordlander att studera arkeologi. Målet är ett jobb som museipedagog, men vägen med utgrävningar och skatt letning engagerar lika mycket.
– Det som är mest spännande för mig är den här känslan att arkeologin väcker till liv. Utan arkeologin hade man inte vetat det man vet om förhistorisk tid, för det finns inte skriftliga källo.
MEN HON GILLAR också tanken på att man aldrig kan veta säkert. Att arkeologi mer väcker teorier än ger helt tydliga svar.
– Man kan gissa, man kan tro, man kan ha teorier och man kan göra antaganden utifrån vad man hittar och utifrån olika samman hang, men man vet aldrig. Det kan alltid omkullkastas, för helt plöts ligt så gör någon en stor upptäckt
och då blir allt man trott på, något annat. Det är så viktigt att vara ödmjuk och aldrig tro att man har alla svar.
DE MINNEN FRÅN forna tider som arkeologin väcker till liv färgas också av den tid och det samhälle vi lever i i dag.
– Värderingar från 50-talet har påverkat hur man såg på hur folk levde på stenåldern och nu tänker vi på ett annat sätt, men det bety der inte att det är det korrekta.
Sara Nordlander har ännu inte varit med i någon utgrävning, men hon har varit med och grävt prov gropar, inför eventuella utgräv ningar. Fynden från groparna gav Sara en wow-känsla.
– Det blir som att man får leta efter skatter. Och känslan när man får hålla i något som man vet att någon för 6 000 år sedan jobba de med. Det är en otroligt häftig känsla!
HON FASCINERAS OCKSÅ av hur hennes tidperspektiv har föränd rats sedan hon började studera arkeologi.
– Det är så tydligt vad kort den tidsperiod är då det har funnits människor på den här planeten. Jorden är flera miljoner å, men människor har inte funnits så länge. Den är som en tändsticka i rymden, vår lilla tid.
Sofi Kalodimos
Vi vet vilka vi är. Vad vi kan, vad vi tycker om, vad vi avskyr och vilka som står oss nära. Vår egen historia. Men vilka är vi om vi drabbas av demens och inte längre minns vilka vi är och har varit?
Text: Hanna Welin
ag undrar vem hon är, min mamma utan sina minnen. Som sitter där på hemmet, vän och älskande, älskvärd och längtande. Hon längtar, men har glömt bort efter vad. Kanske efter mig. Känner vi varandra?”
Det är journalisten Annie Reuterskiöld som ställer sig frågan i boken När du dör ska jag vara nära, efter att hennes mamma Eva drabbats av alzheimer.
Minnessjukdomar är otäcka. Bit för bit slutar kopplingarna mellan hjärnans nervceller att fungera och kognitiva funktioner och minnen släcks ned. Hur förloppet ser ut beror på var i hjärnan sjukdomen sit ter och hur långt den har brett ut sig. Många demens sjuka beskriver hur de förlorar orienteringsförmågan i såväl den inre som yttre världen.
de egna barnen är. Trösten är att det tros bli lättare ju längre man kommit i sjukdomsprocessen. Inte för de anhöriga, men för den sjuke själv. För den som inte längre minns sina älskade – ja, den minns dem inte.
– I slutet var jag nog mer som en förnimmelse för mamma, säger Annie Reuterskiöld.
Minnet kartlägger vårt liv och lagrar det vi lär oss. Det är komplext och fungerar som ett nätverk där alla delar i hjärnan samverkar. På många sätt är det minnet som gör oss till dem vi är. Men våra minnen är samtidigt känslomässigt färgade och föränderliga – precis som våra egna berättelser om oss själva och våra liv. Det konstaterar Peter Gär denfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
– Vi upplever alla våra minnen som korrekta beskrivningar av vad som hänt. Men en stor del av våra minnen är efterkonstruktioner, dessutom ofta förskönade, säger han.
Att inte längre minnas var man är eller tappa kunskap som alltid varit självklar för en, väcker oro. Att inte kunna vara den du alltid har varit, att tappa bort sin identitet, är ångestladdat. För att inte prata om rädslan för att glömma bort vem partnern eller
En människa har många identiteter. Vi intar olika roller i olika sammanhang och faser under livets gång. Peter Gärdenfors menar att människans livs berättelse kan liknas vid en roman. I en bok lär man känna karaktärerna genom de relationer de har till varandra, hur de agerar i romanens handling och ge nom vilka drivkrafter och mål de har. Men precis som en bok kan skrivas på olika sätt, ur olika perspektiv och vinklar, kan en människa berätta flera ersioner av sitt liv. Ändå, menar Peter Gärdenfors, är livs-
”I slutet var jag nog mer som en förnimmelse för mamma.
Annie Reuterskiöld
Ett sätt att teckna en livsberättel se för en de ment person är fotografier och anhöri gas berättel ser.
Fsjukdomar på ett bra sätt är det därför viktigt att känna till deras livsberättelse. Det menar Jonas Olofsson, adjunkt på Malmö universitet.
– När du berättar om dig själv och din historia blir du tydlig som människa. Kan du själv inte berätta är det viktigt att andra kan göra det åt dig, säger han.
Det är ett sätt att bekräfta personen: Det här är du, det här är ditt liv. Och det stärker både den drabbades självkänsla och identitet, menar Jonas Olofsson.
Han undervisar blivande sjuksköterskor i demens vård och i vikten av att se människan bakom sjukdomen. Att känna till patienternas livsberättelse är en springande punkt.
– Med hjälp av anhörigas berättelser och foto grafier kan du dokumentera patienternas hitoria
i exempelvis ett häfte som personalen kan använda.
Det hjälper inte bara den de menssjuke utan också personalen. På så sätt kan de lättare väcka den dementes minnen till liv, menar han. De kan också tolka och
– Att inte komma ihåg väcker mycket oro. Du kan ske kommer in till en gammal dam som säger att hon ska gå hem till sin dotter, som du vet inte längre lever. I stället för att bara påpeka det och väcka än mer oro, kan du avleda genom att börja prata om dottern.
Det en person tyckt om tidigare i livet brukar de fortsätta att uppskatta. Samtidigt är människan för änderlig, också som demenssjuk. Jonas Olofsson tar
– Min morfar var absolutist, det hade han varit hela sitt liv. På boendet han hamnade bjöds han på sprit, och gillade det. För min mormor var det förstås märkligt, men det blir också ett etiskt dilemma. Vad är rätt att göra?
Vad är en människa utan sina minnen? Eva Granvik är demenssjuksköterska och tidigare enhetschef för Kunskapscentrum för de menssjukdomar i Malmö. Hon har försökt komma svaret närmre genom att djupintervjua 20 patienter på olika demensboenden.
– En kvinna som varit mattelärare på gymnasiet berättade hur frustrerande och konstigt det var att inte ens kunna lägga ihop två och tre. Hon beskrev en
»
känsla av att vara på väg att upplösas. Andra pratade om att deras identitet liksom vittrade sönder.
I en riktigt långt gången demenssjukdom tappar du de mest grundläggande minnena, som hur man går. Förmågan att kommunicera tynar bort och du går till slut helt in i dig själv. Allra helst skulle Eva Granvik ha velat intervjua dem som kommit så här långt i sin demenssjukdom. Det är förstås inte möjligt.
– Så det jag så innerligt skulle vilja veta kan jag aldrig få svar på.
Eva Granvik arbetade tidigare som sjuksköterska och vårdutvecklare på Minnesklinikens slutenvårds avdelning.
– Jag vet naturligtvis att nervcellerna dör och hur det ser ut medicinskt. Men även hos dem som är svårt demenssjuka och har tappat förmågan att kommuni cera har jag, personligen, alltid upplevt att det finn någon där inne. Du måste bara hitta in dit, med hjälp av exempelvis dofter, beröring och musik.
En innersta kärna, som är kvar när såväl mattekunskaper som familj, historia och motorik trillat bort. En kärna, en själ, som människan alltid har kvar?
– Ja, vad är människans kärna? I min intervjustu die landade jag i filosofiska och extentiella frågor som det inte finns några etenskapliga svar på. Vad gör egentligen en människa till människa?
Något hon vet är att risken att förlora känslan av sitt eget ”jag” inte är det som brukar oroa den de menssjuke mest. Utanförskap, att isoleras i sin egen bubbla skrämmer mycket mer.
– Att förlora sitt sammanhang är det värsta, det ut trycker många när de fortfarande kan kommunicera, tidigare i sjukdomsprocessen, säger Eva Granvik.
Jonas Brun är psykolog och arbetar med minnesutredningar. Han är också förfat tare och utkom förra året med Hon minns inte, en bok där han porträtterar sin mor och beskriver hur hon försvinner bort i demens.
Mamma Catarina som jobbat med informations material kring just demens, som med sin insikt och förståelse försökte förbereda både sig själv och omgivningen på vad som komma skulle.
– Men efterhand som hon förlorade sina kognitiva förmågor var det svårt att veta hur hon själv upplevde det eller hur sjukdomsinsikten såg ut, eftersom hon inte längre kunde kommunicera på ett abstrakt vis, säger Jonas Brun.
”Människan jag tyckte att jag kände bäst i hela världen var en annan. Det skapade mycket ambivalens inom mig.
Nutid och dåtid flätas amman hos den demens sjuka. Tid och rum luckras upp och hjärnan tycks leva i flera tidåldrar samtidigt. De minnen som sitter djupast är de tidiga och mest basala. Men minnesbil der från olika åldrar, förnimmelser och intryck, kan glida in och ut ur varandra, korsbefruktas och skapa nya samband.
– Hon visste att hon hade att barn, men kanske inte att det var den vuxne mannen som stod där i rummet.
» 130 000–150 000 människor beräknas ha en demenssjukdom i Sverige i dag. Runt 20 000–25 000 insjuknar varje år. Var femte person över 80 beräk nas ha en demenssjukdom.
» Demenssjukdom är ett samlingsnamn och en diagnos för ett 70-tal olika former av kroniska hjärnskador. Alzheimers sjukdom är den vanligaste och står för cirka 60 procent av fallen. Näst vanligast är vaskulär demens, eller blodkärlsdemens. Andra relativt vanliga demenssjukdomar är frontotemporal demens och Lewykroppsdemens och Parkinsons sjukdom med demens.
» För att en person ska klassas som dement krävs det generellt att hen har en minnesstörning samt minst en kognitiv förmåga som är nedsatt, som svårigheter med språket, med att utföra praktiska vardagssysslor, försämrat omdöme eller nedsatt förmåga att tänka abstrakt.
» Traumatiska hjärnskador, som en skada från en olycka, kallas för sekundära demenssjukdomar.
Källa: Demenscentrum
Annie Reuterskiöld, vars mamma drabbades av alzheimer, har skrivit en bok om sina upplevelser.
Kvinnan i rullstolen framför honom var hans mor, och ändå inte.
– Människan jag tyckte att jag kände bäst i hela världen var en annan och det skapade mycket am bivalens inom mig. Jag älskade henne, men var det bilden av henne jag älskade?
Mot slutet, när mammans blick inte längre gick att nå, vem var hon då?
– För mig är det en obesvarbar fråga. Är hon här eller borta? Det är väl närmast en fråga om själen. Min bild var att det fanns något där, men som blev allt svårare att nå fram till. Eller var det något jag intalade mig för att kunna hantera min förtvivlan? Men oftast kände jag så, att det finns nåon där.
Vi är våra minnen. Men inte bara. Dessutom, säger Jonas Brun, är minnen inte enbart något personligt, inneslutet i var och ens hjärna. På ett vis utgör de också ett kollektivt nät, som vi skapar och bär tillsam mans.
– Alla vi som mindes mamma bar på bilderna av henne, så på ett sätt var hon därför fortfarande den hon var.
Annie Reuterskiöld hade en nära och samtidigt sårig och komplicerad relation till sin mamma Eva. I boken om mammans sjukdomsår berättar hon om hur hon försöker göra upp med de minnen och smärtpunk ter som skapat ett avstånd mellan dem, och hur den förhatliga sjukdomen paradoxalt nog blev en hjälp på vägen.
När minnena vittrade bort kunde kärleken släppas fram, menar Annie Reuterskiöld. Många av våra djupaste och mest känslomässigt färgade minnen kommer ju från när vi var barn och tolkades då på ett sätt som kanske inte är adekvat eller kon struktivt senare i livet, resonerar hon. Ändå skapar de omedvetna känslo , reaktions och beteendemönster, som fungerar som ett slags skydd.
– När minnena försvann vågade hon känna närhet till andra. Hennes förmåga att visa kärlek blev mer okomplicerad. Jag tolkade det som att varningssigna ler om vad närhet kan göra, som hon lärt sig för länge sedan, inte längre stod i vägen. Jag vet förstås inte, men det är min teori.
Mot slutet kunde mamman bara kommunicera med blicken. Det perceptuella minnet var nästan utraderat, hon kunde exempelvis inte placera ljudet från persiennen som drogs ner i hennes rum.
Annie Reuterskiöld upplevde mammans medvetande som ofiltrerat och diret, att hon tog in ljud, bilder och andra intryck som för första gången.
– Till viss del skulle det kanske kunna beskrivas som en tillbakagång till barnet du en gång var. Forsk ningen säger att man föds med ett visst temperament och tidigt i livet har en personlighet. Så kanske är man mer den personen, den man är innan livet färgar en.
Sjukdomsprocessen var smärtsam, men hjälpte samtidigt till att läka relationen mellan mor och dotter.
– I dag tänker jag på mamma med värme. Inte på den sjuka utan på den hon var innan. Och på det sättet lever hon ju kvar, på ett fint ätt.
... minnet inte sitter på en plats i hjärnan, utan är en mängd system eller företeelser som samverkar.
Men det går att sär skilja några olika typer av minnessystem, såsom:
» Arbetsminne. Du minns var du ställde kaffe koppen.
» Procedurellt minne. Färdig heter som du har erövrat, exempelvis hur man cyklar.
» Perceptuellt minne. Du vet hur en ros luktar.
» Episodiskt minne. Du minns vad du såg på tv i går.
» Semantiskt minne. Här finns exempel vis språk- och faktakunskap.
Hon ber aftonbön varje kväll för att minnas och tacka för dagen hon fått. Malin Berghagen tror på kärleken och på att vara tacksam för både det bra och det dåliga. Men också på att släppa taget om smärtsamma minnen, för att ge plats för allt det fantastiska i livet.
Text: Linda Newnham Foto: Marcus Gustafsson
» Det var under hösten 2020 som Malin Berghagen fick väldigt ont i maen. Hon har en tendens att sällan prata om sin egen smärta, kallar sig allergisk mot offermentalitt. Men nu gjorde det för ont, så hon åkte in akut och fick eta att hon hade blindtarmsinflammation. ed penicillin kanske den skulle lägga sig, men var det inte lika bra att ta bort blindtarmen? Hon valde att göra ingreppet. Det visade sig vara tur, för längst ut på blindtarmen satt en liten, men aggres siv tumör.
”Nu försöker jag visa min uppskattning genom att i ännu högre grad njuta av nuet.
– De fick bort allt, men jag blev två aker: väldigt rädd och extremt tacksam. Rädd eftersom min mam ma och moster gått bort i cancer, och tacksam för livet. Det är så många som inte har den turen, så nu försöker jag visa min uppskattning genom att i ännu
högre grad njuta av nuet, och fundera på vad jag vill göra, att inte lägga tid på människor och saker som jag inte mår bra av.
VI MÖTS MITT i sommaren. Malin har nyligen kommit hem från Mallorca, ön hon bodde på i flera å, där hon nu firat nöjesproducenten Vicky on der Lanckens 80 årsdag.
– Det var ett kärt återseende med vänner och ön, skönt att komma dit, men också skönt att återvända hem. Jag tänker att det är ett tecken på att jag är på en bra plats i livet, jag tycker om att vara nära mina barn.
Malin delar sin tid mellan Stockholm, där hon växte upp, och Järvsö, som släkten stammar ifrån och där hon själv bodde när barnen var mindre. Barnen, som nu är stora. Yngsta sonen Isak tog studenten i våras
– Nu är alla vuxna och bygger upp sina egna liv. Det känns magiskt, som det ska vara. För som jag brukar säga: Big bang rusar fortfarande framåt, inte bakåt. Det går åt rätt håll.
Rädsla och tack samhet avlöste varandra när Malin insåg att läkarna hittat hennes tumör i tid.
En del av tacksamheten hon känner i livet kopplar Malin ihop med sin andlighet och tro, som hon enligt föräldrarna alltid har haft.
– Eller så var det min mormor som gav mig den väl signelsen när hon bad aftonbön med mig som barn, när vi tillsammans knäppte våra händer till en bön om kvällen och hon lärde mig att tacka för allt och alla jag har i mitt liv. Fast mormor brukade säga att hon trodde att jag skulle dö som barn för att jag var så snäll, som när jag satt där bredvid henne och älskade att be aftonbön, skrattar Malin.
FÖR MALIN ÄR tron ett fundament, en trygghetskänsla och energi som omsluter henne. Hon tycker att Jesus var en rebell, som vågade sätta sig upp mot maktmiss bruk och gå sin egen väg, kärlekens väg.
– Och Maria Magdalena är min hjältinna för hur hon vågade stå i sin kvinnliga kraft och göra sig hörd i grupper av starka män.
Och ber aftonbön, ja, det gör Malin fortfarande.
– Jag går igenom och tackar för dagen som varit. Dels för att minnas, men också för att ett av de bästa sätten att hålla sig frisk är att vara tacksam.
I släkten har man aldrig varit rädd för att ta ställ ning kring tron. Malin berättar att den Hedbergska släkten, som hon stammar från på mamma Lill-Babs sida, i mitten av 1800-talet valde att lämna Svenska kyrkan, för att i stället ha egna ceremonier som dop och vigslar.
– Mamma i sin tur bad aftonbön med oss, men sa alltid att hon trodde på sitt eget lilla vis. Och även om jag trivs med att vara kristen är jag öppen för alla religioner. Jag tror att gudskraften är densamma, sedan har människan haft olika tolkningar av den beroende på var i världen man befinner sig. Dt är lite som med en gryta, köttet är detsamma, men man kryddar grytan olika beroende på var i världen man befinner sig Malins man Martin är snarare ateist, och hon berättar om hur han en gång, provocerad av hennes starka gudstro, försökte ifrågasätta den och kräva bevis.
– Till slut sa jag till honom att du har inget att vin na på att försöka omvända mig. Jag har full respekt för att du inte tror som jag, men det här är den jag är, så du kommer att förlora mig om du tvingar mig att sluta tro. När han som ett sista försök la till att ”Men det är ju bara präster som styr och ställer och talar om hur saker är”, skrattade jag bara och sa att ”Du menar som du gör nu?” Sedan var den konversationen slut, säger Malin och ler.
Religion och tro är ändå en fråga som kan bli en stötesten i relationer. Hur gör ni för att få det att fungera?
– Vi är i den åldern nu där vi har insett att om jag vill hänga med Martin och han med mig får vi accep tera varandra för dem vi är. Vill jag gå in i en kyrka för att få en stund i stillhet, får jag göra det. Precis som Martin gärna får gå till puben och snacka med folk, vilket jag tycker är tråkigt men han älskar. Problem
Malin
Berghagen Ålder: 55. Gör: Yoga inspiratör, författare. Aktuell med: Boken Vår mamma Lill-Babs, online platt formen Yoga by Berghagen, samt skriver på en ny bok. Familj: Sam bon Martin, vuxna barnen Christopher, Love, Linn, och Isak. Bor: Stock holm.
får vi bara om vi försöker förändra varandra, om vi vill att andra ska vara som oss själva. Men kärlek, ja, hela gudsbudskapet, handlar ju om att du är älskad precis som du är.
MALIN TRÄFFADE SIN man Martin 2018. Året innan hade hon bestämt sig för att det här skulle bli ett lugnare år med färre jobbresor. Hon fly tade också hem från Mallorca till Stockholm igen.
– Kanske hade jag någon undermedveten känsla, för jag ville hem till familjen.
I stället för lugnt blev 2018 ett livsomvälvande år. I april, strax efter sin 80-årsdag, gick Lill-Babs bort i cancer. En vecka senare bröt Malin upp från sin relation. Och bara tre veckor senare träffade ho upplevelseföretaget Live it:s ägare Martin Charlton, ”mannen jag väntat på i hela mitt liv.” Hon har tidi gare sagt att: ”Det var väldigt speciellt att vara i djup sorg samtidigt som jag nog aldrig har varit så lycklig i en relation.”
– Jag rasade verkligen när mamma dog, så jag är tacksam att jag dels hade ett jobb strax efter, dels mötte Martin. Annars hade jag kanske legat kvar där i sängen och tyckt extremt synd om mig själv. Men än i dag saknar jag henne mycket. Vi brukade skoja om att mamma skulle överleva oss alla med tanke på vilken urkraft hon var. Och på tal om tro och kärlek: mamma var ren godhet. Hon snackade aldrig skit om någon, utan hjälpte och ville finnas till för andra, ho var enastående.
Malin och hennes systrar Monica och Kristin valde att låta TV4 sända minnesgudstjänsten för Lill-Babs, för som hon själv brukade säga: ”Om kyrkan blir full när man uppträder, så öppnar man dörren.” De valde också att bjuda på minnen när de tidigare i år kom ut med boken Vår mamma Lill-Babs. Det är en bok om Lill-Babs liv, men den handlar lika mycket om systrarna själva och hur det var att vara barn till en av Sveriges mest folkkära artister, där alla tre systrar ger sin syn på saken.
– Att skriva kan vara ett fantastiskt sätt att bear beta känslor och minnen. För mig var det ren terapi, både för att förstå mig själv, men framförallt för att förstå mina systrar bättre. Jag tror att det är viktigt att inse att syskon kan ha ganska olika bild och upp levelse av en uppväxt, där den ena inte har mer rätt än det andra.
LILL-BABS VAR BARA 16 år när hon upptäckte att hon var gravid, och äldsta dottern Monica kom att ha ett speciellt band till sin mamma, ett vänskapsband. Malin erkänner i boken att hon ibland har känt sig avundsjuk på deras härliga relation.
är det man själv som släpar det för flutna som ett ok in i nuet.
– Ska jag vara helt ärlig har jag känt att varför får hon det och inte jag, men sedan brukar jag tänka på allt det jag och Kristin fick som mamma int kunde ge Monica som barn. Ibland fokuserar vi för mycket på vad vi inte fått, i stället för det vi faktiskt har fått.
Malin tar ett annat exempel, på hur hennes mamma ofta var borta på jobb när hon var liten.
– Jag kan välja att tycka synd om mig själv för det, eller se att jag hade ett helt artilleri av människor omkring mig: mormor, Monica, mina morbröder Hasse och Uffe och min pappa Lasse. tt se henne komma hem glad från jobbet var också stärkande för oss döttrar, liksom hur hon var ”mannen i huset”, den som drog in pengarna. Det har gjort oss tre väldigt självständiga. Det är en annan sida av samma sak.
IBLAND, MENAR MALIN, är det till och med dags att släppa taget om minnen – när de påverkar oss
negativt i nuet. Malin berättar om hur hon nyligen satt i en bil och samtalade med en kompis som haft en tuff barndom.
– Till slut kände jag: ”Hur länge ska du använda det som en ursäkt för ditt alkoholmissbruk och dåliga mående?” Det som hänt kan vara fruktansvärt, men en dag måste man bestämma sig för att gå vidare, för annars är det man själv som släpar det förflutna so ett ok in i nuet. Det är jättebra att dyka in i det förflu na för att försöka förstå och läka, men det får inte bli en ursäkt i evighet.
Med det sagt menar hon att det förstås inte går på en sekund.
– Känslan kan vara djupt integrerad. Det kan ta ett tag att bearbeta och ”detoxa” ut den. Men när du väl släpper taget om den dåliga energin ger du plats för andra saker att komma in. Då öppnar sig fantastiska möjligheter, för livet, livet, livet. Det har så mycket att erbjuda!
Vissa sörjer kort och intensivt. Andra sörjer en längre tid och mer dämpat. Oavsett vilket är det viktigt att ta hand om sig själv under sorgeperioden, att tillåta sig att sörja för att sedan kunna gå vidare.
Text: Anna-Maria Stawreberg
Säg ordet sorg, och för de allra fleta av oss går tankarna till sor gen efter en kär person som gått bort. Det är också så det beskrivs i Svenska Akademins ordbok: Djup nedstämdhet ofta efter någons död.
Men sorg är mer än så. Under en livstid utsätts vi för ett pärlband av olika sorters sorg: Sorg över jobbet man blivit av med. Sorg över att relationen med den man älskar tagit slut. Sorg över att man inte kommit in i en gemenskap och känner sig utanför.
För att bara nämna några, även om sorgen efter en förlust av en kär person kanske är den mest intensiva.
– Oavsett vilket har jag under mina år som präst lärt mig att
människors sorg tar sig olika uttryck. Sorg följer inget schema, konstaterar Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm.
FÖR EN DEL människor går det snabbt att ta sig igenom en sorge process. För andra tar det längre tid. Och även om vi önskar att vi kunde knalla igenom livet utan att behöva utsättas för sorg, är sorg en del av livet.
– Men det finns olika sorter sorg, också när det kommer till att en person man älskar går bort. Om en ung människa dör strider det mot alla regler. Om en äldre människa dör är det annorlunda. Saknaden kan vara lika stor, men
”Man brukar säga att det bästa man kan göra för att stötta någon i ett sorgearbete är att hälla i, hålla om och hålla tyst. Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling
Har du sorg? Prata om förlusten, smärtan, de krossade drömmarna och saknaden, säger Anders Magnusson, handledare i sorgbearbetning. Vill du stötta? Lyssna och lyssna igen, upp manar Camilla Lif, kyrkoherde.
det är mer naturligt att en äldre person dör, säger Camilla Lif.
Gemensamt för alla sorters sorg är att en rad drömmar försvinner. Och om det handlar om en männ iska som dör är det något oåterkal lerligt som inträffat.Man får heller aldrig tillfälle att säga de där orden man så gärna velat säga.
Ändå ska man leva vidare. Ta sig igenom vardagen. Trots att det gör ont. Trots att man varken orkar eller vill.
FÖR DEN SOM står vid sidan av en person som befinner sig i sor finns dt mycket man kan göra för att hjälpa.
– Det absolut viktigaste är att möta människan i hans eller hen nes sorg. Att inte undvika honom eller henne bara för att det känns obehagligt och skrämmande att träffa, poängterar Camilla Lif.
Att undvika den som är i sorg är nämligen ett av de största missta gen vi kan göra. Oavsett om vi gör det av rädsla för att störa, eller av rädsla för att säga något felaktigt, eller helt enkelt för att det känns obehagligt, är det känslor vi behö ver sätta oss över.
– Visst är det tufft at möta människor i sorg. Och visst finn det risk att du säger fel saker. Samtidigt har det värsta redan hänt. Och ibland kan det räcka med att du bara förklarar att ”jag vet inte vad jag ska säga. Och jag vet att jag inte kan göra något för att underlätta. Men jag finns här!” säger Camilla Lif.
Att ställa frågan: ”Finns det nå got jag kan göra för dig?” är många gånger onödigt. Den som befinne sig i djup sorg vet helt enkelt inte vad hon eller han behöver.
– Det är bara att göra. Gå över med matlådor. Baka en kaka. Ta ut hunden. Hjälp till med praktiska göromål, säger Camilla Lif.
LIKA VIKTIGT ÄR det att finnas dä. Fortsätta att höra av sig, gång efter gång. Lyssna. Och lyssna igen.
– Man brukar säga att det bästa man kan göra för att stötta någon i ett sorgearbete är att ”hälla i, hålla om och hålla tyst”, säger Camilla Lif.
Det ligger mycket i det. Genom
...att du bär på obearbe tad sorg:
» Du har svårt att koncentre ra dig och att fokusera på en sak i taget.
» Du känner dig tömd på energi.
» Du har problem med att vara i nuet och vågar inte stanna upp.
» Du har åter kommande tankar eller drömmar om en person eller händelse.
!att hälla i näring, hålla om och hålla tyst kommer man långt. Att respektera att sorgearbetet ser olika ut och att inte värdera, är också viktigt.
– Men om du tycker att perso nen i fråga verkar ha kört fast i sin sorg, eller om du tycker att per sonen verkar bära sorgen ensam, kan du behöva göra något. Kanske prata med andra i personens omgivning.
OM SORGEN INTE bearbetas finn det risk att man fastnar i den. För även om sorgen alltid kommer att finnas kva, är det skillnad på att bära på en bearbetad och en obearbetad sorg.
Anders Magnusson är certifi rad handledare i sorgbearbetning, lärare i kris- och sorgebemötande på högskolan Väst och grundare av Svenska institutet för sorgbear betning.
– Det är inte helt ovanligt att den som sörjer inte vågar stanna upp, utan att hon eller han rusar vidare för att döva smärtan. På så sätt hoppas man slippa känna efter. Men verkligheten kommer förr eller senare alltid i fatt, säger Anders Magnusson.
Han menar att långvarig och obearbetad sorg ofta beror på outredda konfliter, saker som aldrig sades och det man aldrig hann göra.
» När brustna hjärtan läker av Anders Magnusson.
Finns att ladda ner gratis på Svenska insti tutet för sorg bearbetnings hemsida.
– Ett effetivt sätt att komma vidare i sorgebearbetningen är att prata om förlusten, smärtan, de krossade drömmarna och sakna den, säger Anders Magnusson.
Men, poängterar han, det räcker inte att prata om de outredda känslorna med vem som helst. För att den sörjande ska bli hjälpt och
komma vidare är det viktigt att orden riktas mot den det gäller, till exempel genom att man skriver ett brev i du-form.
– Nästa steg är att läsa upp brevet. Om brevet riktar sig till en avliden människa, kan man läsa upp det för en annan person, och därefter slutföra handlingen med ett avsked.
Du fyller år, och en god vän skickar en vacker tekopp med posten. Du öppnar paketet och du blir glad. Men, du hinner inte ringa och tacka för presenten, efter som du har gäster. I stället tänker du att du ska ringa nästa dag. På morgonen ringer din väns partner och berättar att vännen dött under natten.
– Vad tänker du då? säger Anders Magnusson retoriskt. Förmodligen får du dåligt sam vete, och varje gång du ser den där koppen får du skuldkänslor över att du aldrig ringde och tackade. Så du ställer in koppen längst bak i skåpet, för du kan inte heller slänga den.
Han målar upp ett nytt scenario: Du får den vackra tekoppen, och du hinner faktiskt ringa och tacka för presenten redan samma kväll. Din vän dör under natten.
– Hur känner du då inför den där tekoppen? Förmodligen kommer du att använda koppen flitigt, och varje gång du dricer ur den kommer du att tänka med värme och tacksamhet på din vän, utan dåligt samvete, säger Anders Magnusson.
DET ÄR DÄRFÖR, menar Anders Magnusson, som det är viktigt att rikta de där skrivna orden om de outredda känslorna direkt mot den som det gäller och att där efter slutföra med ett symboliskt avsked.
– Det blir ditt sätt att ”tacka för koppen”, även om det görs i efter hand. Det hjälper dig att komma vidare, och även om det inte tar bort sorgen kommer det att hjälpa dig att tänka med mindre smärta och mer värme och tacksamhet på det som varit.
Hur du tar avsked av en människa kan avgöra hur du kommer gå vidare från sorgen.
» Sorg ser ut på olika sätt och kan bero på många olika saker: Dödsfall, sjuk dom, separation eller andra förluster.
?Det finns inte heller ett sätt att reagera på. Människors sätt att visa sorg kan ta sig uttryck på många olika sätt: Gråt, koncentrationssvårigheter, orkeslöshet, likgiltighet, aggressivitet, sömnproblem eller klassiska flyktbe teenden i form av alkohol eller annat är bara några exempel.
» Sorgbear betning av John W James och Russel Friedman » När livet slår till – ACT i svåra stunder av Russ Harris » När döden skilde oss åt av Karin Hägglund » Min man dog tusen gånger av Rebecka Nordström
Graf
» Kärleken är starkare än döden av Malin Sävström
Ingen kan heller bedöma hur lång sorgeperiod som är ”normalt”. Det varierar från person till person. Helt klart är dock att det aldrig är för sent att ta tag i sin förstenade sorg.
» Enligt den internationella metod i sorgebearbetning som John W James och Russel Friedman utvecklat behöver en människa fullborda något för att komma vidare, eftersom sorg till stor del handlar om ofullbor dade
drömmar, förhoppningar och upple velser.
Sätten att ta sig ur sorgen och full borda denna handling kan se olika ut, men gemensamt för alla metoder är att vi behöver prata om det som utlöst sorgen. Det går alltså inte att lägga locket på och hoppas att sorgen ska försvinna av sig självt. Förr eller senare kommer känslorna att dyka upp. Det finns också en risk att sorgen sätter sig i kroppen och visar sig i form av värk.
Ett sätt är att prata med människan som utlöst sorgen eller med en nära vän. Samtalsterapi är också effektivt för att bearbeta en sorg.
» Avsätt en stund varje dag där du tillåter dig själv att gråta och tänka på det du sörjer. På så sätt kan du orka hantera resten av livet under dygnets andra timmar.
» Prata om sorgen! Det kan kännas svårt, men det går inte att tänka sig ur en sorg.
» Märker du att du inte kan hantera dina känslor, sök professionell hjälp för att komma vidare. Du kan vända dig till en terapeut, psykolog, präst eller hand ledare i sorgbearbetning.
» Planera in det du brukade tycka var roligt, och gör det – även om du inte har lust eller orkar! Din kropp och ditt muskelminne kommer att påminnas om det du gillade, och chansen är stor att smärtan kommer att minska.
» Tillåt dig att vara ledsen, och försök aldrig springa ifrån din sorg genom att pressa in nya saker i schemat.
För att minimera klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden satsar man på många håll i Svenska kyrkan på att förändra sina kyrkogårdar. Man byter ut maskiner, tänker flerårigt kring blommor och buskar och ser till att djuren har platser att leva på.
» I Sundbyberg har kyrkogårds chefen Christer Larsson varit med på en förändringsresa ända sedan 2001. Församlingen har alltid legat långt fram i klimatarbetet och satsade tidigt på att byta ut sina bensindrivna maskiner till batteridrivna. 2007 miljödiplome rades de för sitt arbete.
Christer Larsson tror att det är naturligt för kyrkogårdsarbe tare att engagera sig lite extra för miljön.
– Jag tror att de som jobbar i det gröna brinner lite mer naturligt för det här. Man ser saker i natu rens växlingar och hur vintrar och årstider förändras över tid. Det blir varmare, mer tö och snö än det var för 10–15 år sen, säger han.
I TAKT MED att klimatarbetet fortskred i Sundbyberg började Svenska kyrkan nationellt ta ett större ansvar för miljön. Så småningom togs Svenska kyrkans färdplan för klimatet fram, där en av punkterna är klimatneutralitet senast år 2030. Det innebär att Svenska kyrkan inte ska lämna något nettobidrag till den globala uppvärmningen.
– Vi ligger bra till inom alla områden där. Till exempel när det gäller bergvärme vid uppvärmning av lokalerna och vi återvinner sedan länge allt som går på be gravningsplatsen – byggmaterial, sopor, plast och papper, säger Christer Larsson.
Sundbyberg är Sveriges mest tätbefolkade kommun och det är, som ofta runt större städer,
ont om grönområden. Men på begravningsplatsen finns plats fö andrum för både människor och djur. Det pågår också ett arbete för att gynna insekter, fåglar och andra djur.
– Vi har gjort en naturvärdes inventering – vad har vi för rödlistade arter här och vad är de beroende av för träd och växter?
Så när vi tar bort växter och åter planterar finns dt alltid ett sådant
På begrav ningsplatsen i Sundbyberg finns i dag ett rikt djurliv. Christer Lars son och hans kollegor har satt upp hol kar för fåglar, bin och insek ter.
» Klipp inte hela gräsmattan –högt gräs gynnar daggmaskar, kryp och insekter. I en klippt gräsmatta finns inte mycket liv.
» Plantera blommor som bin och humlor vill komma till. De behövs polli natörer för den biologiska mångfalden och för livsmedelförsörjning.
»
Ta bort sommarblommor som ska drivas upp i växthus och transporteras hit. Använd dig av perenner – de är fler åriga och kräver mindre vatten.
» Ha en vattentunna så att du kan vatt na växterna med regnvatten – på så sätt slösar du inte på jordens resurser.
» Lägg ut fat med små stenar i så att bin kan landa och dricka vatten.
» Låt maskrosorna leva, för dem gillar humlor och bin.
» Lys inte upp trädgården nattetid. Det skrämmer bort daggmaskar och insekter som är nattaktiva. Om du behöver belysning, använd en med rörelsesensor.
tänk med. Vad ska vi tänka på för att gynna de arter som finns här
På begravningsplatsen finn idag ett rikt djurliv. Christer Lars son och hans kollegor har satt upp olika fågelholkar och holkar för bin och insekter av olika slag. Och på sommaren finns där troligt mycket fjärila.
– Vi ska vara den gröna lungan i Sundbyberg, säger Christer.
Sofi Kalodimos
Självbiografiskt, dokumentärt eller helt enkelt som romanfigurer här är fem berättelser där en livshistoria vävs samman genom egna och andras minnen.
Text: Sara Grant
» ... Trefaldiga guldmedaljören i SM i minnessport, Mattias Rib bing, har gett ut fem böcker där du som läsare kan vässa hjärnan och minnet.
Bröd och mjölk Karolina Ramqvist Norstedts
» En kvinna minns en ensam flicka uppväxt fylld av doft, färg och smak. Vem var hon? Hur blev hon? Kvinnan spårar sin uppväxt i minne na av människorna och maten. I centrum står matsalsbordet som gått i arv, ett bord tänkt för stora middagar, som hon oftast suttit vid ensam. Hon har tagit med sig det till ettan där hon ska bo, varannan vecka med sin lilla dotter. Det handlar om maten som lockar och skrämmer. Hon minns mandarinerna, det rostade brödet, hur ett av de första orden var Schwarzwaldtårta. Att en tallrik färdiggräddade pannkakor på diskbänken betydde att hon skulle vara ensam hemma. Hon minns sin mammas doft, sin mormors risgrynspudding och hur pappan lagade en perfekt middag till henne.
Karolina Ramqvist. Foto: THRON ULLBERG
Albert Bonnier förlag
» Carina Rydberg slog igenom stort med den självutlämnande romanen Den hög sta kasten som kom 1997 och där hon hängde ut både sig själv och många kända svenskar. Det här är hennes första bok sedan 2006. I Vitt slödder är hon minst lika utlämnande när hon självbiografist skildrar en barndom och en uppväxt, och livet vidare upp i vuxen ålder. Det handlar om att aldrig få känslan av att höra till, och om hur skolan blev en farlig plats med våld och mobbning som dagliga inslag. Berättelsen rör sig från Stockholms förorter på 60-talet, till nutid i USA. Hon skriver brutalt ärligt om familj och klass, men även en hel del om sin egen och andras rasism och om en katastrof så stor att den förändrar allt.
Onda nätters drömmar Peter Englund Natur & kultur
» Peter Englund har samlat 39 perso ners minnen – brev, dagböcker och memoarer – och samlat dem till en bok som ur alla dessa olika vinklar beskriver andra världskrigets vändpunkt i novem ber 1942. De är militärer och civila, från båda sidor: hemmafruar, journalister, krigsfångar, flytingar, partisaner, sexslavar, soldater, studenter. De är utspridda över en enorm yta: i El Alamein, Guadal canal, Stalingrad, Treblinka – eller i Paris, Berlin eller någon fredlig småstad som ingen hört talas om. Ingen vet att kriget just nu är på väg att avgöras, att hela världen står och väger mellan barbari och civilisation, allra minst de som är mitt uppe i det, men vi får följa dem hela vägen in i deras innersta den här ödes mättade månaden.
Ihågkom oss till liv
Joanna Rubin Dranger
Främlingar jag känner
Claudia Durastanti
Wahlström & Widstrand
» Amerikansk-italienska författaren
Claudia Durastantis minns sin uppväxt i en själv biografisk roman, som allra met handlar om hennes döva föräldrar. De möts och förälskar sig i varandra när de räddar livet på varandra. Mamman hindrar pappan att hoppa från en bro, och pappan räddar mamman från att bli rånad på gatan. Det är vad de hävdar i alla fall, för i den här släktens minnen går historierna isär. Claudia försöker reda ut vad som är sanna minnen och vad som är skrönor i famije krönikan. Till och med hennes egna dagböcker är fyllda med påhittade händelser.
Albert Bonniers förlag
» Titeln Ihågkom oss till liv är hämtad från en judisk bön. I den här dokumentärromanen får vi följa tecknaren Joanna Rubin Dranger när hon utför detektivarbetet för att få veta vad som egent ligen hände de släktingar som ”försvann” under an dra världskriget. Som flicka viste hon ingenting, för familjen försökte aktivt glömma Förintelsens trauma och Joanna växte upp avskärmad från den mörka historien. I boken tar hon som berättare med läsarna över tre kontinenter och genom tid och rum för att hitta de som mördades av nazisterna. Fotografie och teckningar blandas, och släktingarna träder fram i ljuset som de verkliga och moderna människor de en gång var.
Ilska, frustration, sorg, skam och skuld. Det är exempel på uttryck för klimatångest och som många som söker sig till klimatpsykologen Kata Nylén brottas med. Här tipsar hon Amos läsare om hur känslorna kan hanteras.
» Personer som lider av ångest kan vara rädda för sådant som egent ligen inte är livsfarligt på riktigt, och med terapi kan man få hjälp att lära sig hantera sina rädslor.
Men med det man kallar för klimatångest är det annorlunda –här finns tt stort och reellt hot som mänskligheten i vår tid står inför. Temperaturen på jorden stiger, människor runt om i världen drab bas hårt av översvämningar och tor ka. Det är ett faktum, och någonting som vi inta kan blunda för.
KATA NYLÉN JOBBAR som psykolog och driver tillsammans med några kollegor Klimatpsykologerna som jobbar med hållbar beteendeför ändring för individer och orga nisationer som vill ta ansvar för klimatet.
– Det är viktigt att hitta ett sätt att må bra samtidigt som man job bar med klimatfrågor, konstaterar Kata, som tidigare i år besökte Kristine kyrka för att föreläsa under klimatdagen Allt skapat.
– Klimatfrågan är någonting som berör många barn och unga, säger Kata, som i sitt arbete får möta många personer som upple ver en frustration över hotet mot klimatet.
Det finn många sätt att engagera sig för klimatet i kyrkorna i Jönköping.
» I kalendariet på webben hit tar du tider och platser för till exempel klimat bön och klimat samtal.
» Svenska kyrkan Jönköping finns ibland också med när Fridays for future samlas i Rådhusparken på fredagar.
Men till skillnad från ”vanlig ångest” menar hon att klimatångest inte är någonting som ska behand las eller botas, snarare tas på allvar.
– Klimatångest är inte en psy kisk sjukdom som vi ska behandla bort, säger Kata som menar att det i stället är en rimlig reaktion på klimatkrisen.
SÅ VAD KAN vi göra? Hur kan alla jobbiga känslor vändas till något mer konstruktivt och positivt?
– Dela känslorna, prata med var andra och agera, säger Kata, och tillägger att det är viktigt att hitta sammanhang för sitt engagemang och få känna att man är med och bidrar. Den som isolerar sig och gräver ner sig i hopplösheten kla rar inte att bära alla känslor själv.
– Fyll på med positiva känslor i livet och tillåt dig att även pausa lite från tankarna kring klimatfrågorna emellanåt.
Kata ser att Svenska kyrkan har en viktig roll att vara en samlings plats för människor som funderar över existentiella frågor och vill skapa förändring.
– Svenska kyrkan har en hög ambition och ett bra pågående arbete, säger Kata, som även ser kyrkornas ungdomsarbete som en viktig del.
Marianne Lundvall HelgessonLäs mer ... om klimatarbetet i Svenska kyrkan: svenskakyrkan.se/klimat
» Lägg informa tionen du ger på barnens nivå, utgå från ålder och mognad.
» Berätta att det
är ett allvarligt läge i världen –men att det finns hopp och möj ligheter. Många vuxna jobbar för att det ska bli
bättre. Begrän sa hur mycket barnet tar del av bilder och nyhe ter på webben, tänk på att inte ha på radion hela
tiden hemma när nyheter som kan vara obehagliga sänds.
» Lite äldre barn behöver tränas i
att kunna accep tera att leva med en viss osäkerhet i tillvaron – ge därför inte bara en massa försäk ringar om att allt
kommer bli bra – det stoppar inte oron i längden.
» Agera tillsam mans med bar nen. Hjälp barnen
» Har du frågor om hur du kan vara med och engagera dig? Välkommen att kontakta Erik Dreier, präst och klimat samordnare: erik.dreier@ svenskakyrkan.se
att se alla som engagerar sig och själva få vara med och uppleva att de kan påverka om de är tillsam mans med andra.
Trotsigt brinner lyktor och ljus på gravar och inne i kyrkor och kapell. Som en protest mot mörkret och en hoppets handling i dödens närhet. Det är allhelgo nahelg och det är vackert, sorgligt och trösterikt på en och samma gång.
Allhelgonahelgen har utvecklats till att bli en av årets stora högti der. Människor, unga som gamla, vallfärdar till kyrkogårdar, kapell och kyrkor. För att tända ljus, sitta en stund och lyssna till musikens läkande kraft eller bara samtala om livet, döden och minnas de som gått före. Förra året besökte över 10 000 jönköpingsbor olika kyrkogårdar och kapell för att minnas sina anhöriga och söka tröst i den mörkaste av årstider. Lägg därtill alla de som kom till kyrkorna för att fira gudtjänst.
VI HAR UPPENBARLIGEN ett behov av att bearbeta tanken på vår död lighet, inte bara på vår kammare utan också bland andra sörjande människor. Det finns nåot läkan de i den gemensamma erfarenhe ten. Poeten Gunnar Ekelöf skrev: ”Det som är botten i dig är botten också i andra” och menade kanske att vi människor i grunden nog är ganska lika och delar ofta liknande erfarenheter av glädje och sorg.
I Jönköpings församling finn sex kyrkogårdar med tillhöran de kyrkor och kapell: Östra kyrkogården, Slottskyrko gården, Dunkehalla kyrko gård, Järstorps kyrkogård, Ljungarums kyrkogård och Skogskyrkogården. Var och
en med sin egen karaktär.
Under allhelgonahelgen brukar de tillhörande kyrkorna och kapel len vara öppna för enskild bön och ljuständning och vid vissa klock slag ordnas andakter. Kaffe oc fikabröd dukas fram för at värma i kylan och underlätta samtalen.
ALLHELGONAHELGEN BESTÅR egentligen av två olika teman som visserligen rör vid varandra. På lördagen firas Alla helons dag och handlar som namnet antyder om helgonen, de människor som gått före på trons väg och ofta fått ge sina liv för sin tro och övertygel ses skull. På söndagen är det Alla själars dag och har mer fokus på alla dem som vi minns och saknar. I centrum under helgen står alltså döden, sorgen och tårarna tillsam mans med det som är den kristna trons svar: trösten från Gud och varandra och hoppet om det eviga livet.
Senaste åren har också Hallo-
Under allhelgona tänds lyktor på gravarna och ly ser upp i mörkret.
Foto: GUSTAF HELLSING/IKON
ween gjort sitt intåg i Sverige. Traditionen härstammar från förkristen tid, då kelterna upp märksammade de avlidna genom att tända eldar och klä ut sig för att skrämma bort onda makter.
I ÅR FIRAS allhelgonahelgen som vanligt i Jönköping med öppna kyrkogårdar, kapell och kyrkor och gudstjänster, konserter och andakter. I Kristine kyrka fram förs exempelvis Johannes Brahms Requiem lördagen och söndagen den 6 november klockan 18. På lördagen blir det traditionsenligt Musik till tröst och glädje klock an 19 i Sofiakyrkan med Sofia kyrkokör.
Välkommen!
Pär Sjöstrand Präst i Svenska kyrkan Jönköping
Program i allhelgona Mer information om programmet på kyrkogårdar och i kyrkorna hittar du på webben.
» Varmt välkommen till en akustisk konsert med värme och eftertanke, personliga refletioner och tidlös musik.
Med fin balans mellan humo och allvar och en stor portion hopp välkomnar Sonja Aldén publiken att släppa taget om vardagen för en stund och låta sig svepas med på en stämningsfull konsert med kärleken till musiken i centrum.
Sonjas varma röst, vackra melodier, livsbejakande texter och
personliga tilltal har gjort henne till en av våra mest älskade artister. Kärlekssången
Du är allt är än idag en av de mest önskade låtarna vid bröllop.
Kristine kyrka
18.00 Konsert med Sonja Aldén och Gospelkören Adoremus Biljetter: 150 kronor. Förköp på Nya Musik, Brunnsgatan 23, eller i kyrkan innan kon serten. Insläpp klockan 17.30.
» Runt allhelgonahelgen sjungs i våra kyrkor ofta sånger om döden och livet. I musikalkantaten I närheten kommer du att möta fyra solister och Kristine kyrkokör. Några musiker lägger dess utom an den klangliga ram som ytterligare förstärker karaktär och känsla. Lättlyssnat och angeläget.
Kristine kyrka 18.00 I närheten Musikalk bland annat fyra solister och Kris tine kyrkokör. Jan Mattsson, text, Fredrik Sjöblom, musik.
» I Kristine kyrka förvandlas Johannes Brahms omvälvande rekviem till en scenisk allhelgona konsert. Skådespelaren Marika Lagercrantz framför doku mentära texter från Ylva Herholzs bok om efterkrigs tiden, I glömskans land
En mäktig upplevelse utlo vas när över hundra medverkande i form av skådespelare, sångsolis ter, körer och Jönköpings Sinfo nietta framför det mest symfonis ka och mänskligaste rekviet.
Den här konserten har givits scenisk inramning.
Kristine kyrka
18.00 Ein deutsches requiem
Biljetter: 160 kronor (köps på Spira eller smot.se). Speltid: 120 min, inkl 15 min
En historia om att hitta ljus i det tätaste av mörker. I Brahms tröstande själa mässa får sorgen lindring när verkliga levnadsöden ljuder genom tidsåldrar och möts i det mänskligaste av rekvier.
Jönköpings Sinfonietta, Cecilia Martin-Löf, dirigent, Marika Lagercrantz, skådespelare. Susanna Stern, sopran, Olle Persson, baryton.
Jönköpings Oriatoriekör, Lunds Akademiska kör och Palaestra Vokalensemble Marit Strindlund, musik Staffan Aspegren, regi, Patrik Franke, dramaturg.
Text: Erik Lindfelt
Foto: Anna Hållams
» – Häkte är bland det mest inhu mana i vårt samhälle idag.
Claes Dahlquist är allvarlig. Varje vecka möter han intagna på häktet i Jönköping där det finn drygt 60 platser. Många är miss tänkta för grova brott. Men ingen är dömd.
– Ibland önskar jag att alla skulle låsas in ett dygn för att se hur det är.
– När man är dömd och placerad i ett fängelse finns dagliga rutine med jobb och möte med andra. På häktet är man mer ensam och beroende av personalen. Ska man gå på toa måste man ringa efter någon och sedan vänta.
CLAES BÖRJADE ARBETA på häktet 2015, två dagar i veckan har han sin tid som präst förlagd där. Men
han är inte ensam, utan arbetar tillsammans med en pastor från Habo, Benny Nilsson, och imamen Hamza Terzić.
Varannan vecka har man gruppverksamhet för intagna som inte är inlåsta med restriktioner och alltså inte får träffa andra ä personalen och sin advokat. Det blir en timme med fika och amtal
kring något existentiellt ämne.
Men än oftare är samtalen enskilda, då också för dem med restriktioner. Som präst har Claes Dahlquist absolut tystnadsplikt. Även om en intagen erkänner mord eller våldtäkt får han inte föra det vidare.
– Jag vet ofta mer än vad rätten vet.
”
Ibland önskar jag att alla skulle låsas in ett dygn för att se hur det är.
– Men min uppgift är inte att döma, jag vill veta hur personer mår. Man kan säga att vi fungerar som ett slags ventil där de intagna kan få ”pysa ut”.
ATT DE FLESTA på häktet mår dåligt säger sig självt.
– I början förnekar många ankla gelser, men så småningom backar
"Att erkänna skuld är svårt för alla", säger Claes Dahlquist.
KORT OM ... Claes Dahlquist Ålder: 60 år. Yrke: Präst i Jönköping sedan 1997.
Ibland ber han tillsammans med den intagne. Välsignelsen är stark. Bönen går inte sällan till en ”allsmäktig”, alla är inte kristna. Och Claes vet åt vilket håll Mekka ligger.
Han berömmer häktesperso nalen.
de och snirklande så närmar de sig sanningen. Att erkänna skuld är svårt för alla.
– Jag kommer inte med pekpinnar. Vi sitter i ett ”skyddat rum”. Det är du, jag och Gud. Vad är då det svåraste?
– Att inte veta när det tar slut. Intagna kan släppas eller förflytas. Det blir inget avslut.
Fritid: Intres serad av fåglar. En favoritplats är Tranebo, vid Dumme mosse i Järstorps socken där han arbetat mycket. Är även historienörd, kollar gärna gamla borgar och kyrkor. Rumlaborg i Huskvarna tycker han är spännande.
– Deras inställning präglas av öppenhet och empati. Vårt samar bete är gott och jag känner att vi är uppskattade.
– Men ibland är det stressande, det är trångt på häktet och i tio rum har man satt in våningssängar.
Hur mår då Claes själv, han får bära med sig mycket som han inte kan tala om.
– Vi har ju handledning där vi talar om hur vi mår.
– Att ha en delad tjänst som också rymmer vigslar och dop är viktigt.
DET HÄNDER INTE ofta, men ibland kan det bli hotfulla situationer.
Claes har alltid larm på sig. Genom Sveriges kristna råd har han fått vidareutbildning. Vad är då mest spännande?
– Att få följa olika människoöden! Jag är med i deras tankar.
Illsutration: NOSYREVY/ GETTY IMAGES
församling tog emot Regn bågsnyckeln den 23 augusti i Sofiakyrkan. Från vän ster: Anders Berthling, vice ordförande i kyrkorådet, Frida Ohlsson Sandahl, en av initiativta garna till Regn bågsnyckeln, Ann Aldén, kyrkoherde, och Hans Boe ryd, stiftsprost i Växjö stift.
Foto: PÄR SJÖSTRAND
» Vid veckomässan i Sofiakyrka under Qom Ut-veckan i slutet av augusti, tog Jönköpings försam ling emot Regnbågsnyckeln som är en hbtq-märkning. Detta efter att förtroendevalda och medarbetare i församlingen genomgått utbild ning och studiecirklar med samtal och refletioner och sedan arbetat fram en mångfaldsvision för en mer inkluderande kyrka.
Så här ser Jönköping församlings mångfaldsvision ut:
» Vi vill skapa en öppen atmosfär där alla, oavsett kön, könsöver skridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religionstillhö righet, funktionsvariation, sexuell identitet eller ålder, kan känna sig trygga och välkomna.
» Vi vill använda ett språk som inte utestänger eller sårar.
Läs mer om regnbågsnyckeln: www.ekho.se/ regnbagsnyckeln
Som grund för processen har boken Så att jag kan komma in använts, skriven av Frida Ohlsson Sandahl och Erik Gyll, och utgiven av riksförbundet EKHO (eku meniska grupperna för kristna hbtq-personer) som också står bakom själva processmodellen.
» Vi vill låta kärlek och respekt vara vägledande i mötet med människor.
» Vi vill arbeta för att människor i utsatthet ska få sin värdighet upp rättad i kyrkans gemenskap.
» Vi vill arbeta för att varje männi ska ska få leva ett gott liv.
Och vad betyder det?
» Att mångfaldsvisionen ska vara spridd och känd i församlingen.
» Att församlingen inte ska vara diskriminerande i sin kommuni kation och verksamhet.
» Att konfirmandgrupper oc samtalsgrupper om tro och livs frågor också ska beröra hbtq.
» Att församlingen ska vara med i sammanhang där allas lika värde manifesteras, som exempelvis
BYGGMATERIAL
VÄRDERA HÖGT
VÄSKA
DUMBOM VATTENFORMAT AVSLAG I KIEV
VAXBLEK
HAR DET RIKTIGT BRA
GRUVGÅNG BLIR STAD MED AVIV
ORSA MAN
FÖRTROGEN
BIBLISK FARKOST
HUR SA? RUTIN ERAD
KORT TONEN FYLLER PÅ
STÖTA TILL DANSFÅGEL
HUDHÅL
STÄMMA
INIFRÅN
ALUMINIUM
KYRKLIGT FÖREMÅL
VILLER VALLA SALVIA IDELIGEN
SOM EN UGGLA
KROMO SOMDEL
LUK 6:43 ETT TRÄD HERR NILSSON
LÄT SOM TUPPEN
LIVSNÖDVÄNDIGHET MISSUNNSAM
LUSTGÅRD TA EN TUGGA
GÖRA OST
HÖRS FRÅN POSITIV
LÄGGA TILL
UNDER LAG DESPERATION
HAR RENANDE EFFEKT
OMTUM LAD ERUPTION ULL OCH TYR JAG
SAMLAR ARKITEKTER
TRUDE LUTT FÖRST I RAMSA SMÅ KROPPSDELAR
Tack till alla 143 korsords lösare som skickade in svar! Vi gratu lerar vinnarna: » Dane Danielsson, P-A Johansson, Gunnel Åbom, Birgitta Svens son och Gunnel Björk. » Rätt svar: Du omsluter mig
VILL VINNARSKALLE BLI
» Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de ljusblå rutorna. Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst. Fem vinnare får varsin tygkasse med Svenska kyrkan Jönköpings budskap ”ett gott liv för alla”, illustrerad av Helen Sjöström. .
Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@svenskakyrkan.se
Vi vill ha ditt svar senast den 13 november 2022
Namn:
Adress:
Postadress:
Vad minns man?
Av en dröm? Av ett liv? Vi bearbetar våra minnen på så många olika sätt:
För att de skall bli lättare att komma ihåg, för att sortera bort det oväsentliga, för att de skall bli uthärdliga, för att vi skall bli intres santa, för att ... osv.
Vad är det som gör att vi tappar bort saker ur minnet? Namn, händelser, annat?
Så är det med ett enskilt liv, och så är det ibland med vår gemensamma historieskriv ning. Då är det gott och viktigt att kunna minnas tillsammans.
– Det har sagts att du har svårt att koncentrera dig. Har du börjat glömma av saker?
– Det kan jag inte påminna mig.
