Samtidigt, och trots att jag sjĂ€lv har fyra barn, sĂ„ kan jag inte pĂ„stĂ„ att jag vet hur barn tĂ€nker eller vad de vill ha. Barndomen Ă€r hjĂ€lplöst förbi och lekarna Ă€r lekta. Det enda jag kan göra Ă€r skriva sĂ„ jag sjĂ€lv tycker det Ă€r roligt. Kanske har jag mina pojkar i tankarna ibland, vad skulle de skratta Ă„t eller tycka var bara too much? Men det funkar inte riktigt sĂ„. De Ă€r jĂ€ttekritiska dessutom och orkar knappt kolla pĂ„ mina böcker. Martin: Jeg har skrevet bĂžrnebĂžger nĂŠsten lige sĂ„ lĂŠnge som jeg har skrevet for voksne. Min fĂžrste digtsamling udgav jeg i 2002 og min fĂžrste billedbog i 2003. Jeg gĂžr derhen hvor der er âvarmestâ, skriver det jeg har lyst til at skrive, og sĂŠrligt billedbĂžger tĂŠnker jeg faktisk som en form for poesi, det er ikke sĂ„ forskelligt synes jeg... Mange er jo blevet forfattere fordi man selv har haft stĂŠrke lĂŠseoplevelser, og mange der har haft sĂŠrligt stĂŠrke lĂŠseoplevelser har jo haft dem som bĂžrn... litteratur er litteratur, uanset hvem der lĂŠser det.
Linda, du har ju Àven skrivit och illustrerat egna bilderböcker. Hur skiljer sig de tvÄ arbetsprocesserna Ät, nÀr du illustrerar egen text och nÀr du illustrerar andras? Linda: NÀr jag skriver sjÀlv inbillar jag mig att jag har möjligheten att vara extra fri och experimentell men det uppstÄr förstÄs alltid en massa svÄrigheter som mÄste lösas och jag fÄr ibland en hemsk skaparÄngest nÀr jag tÀnker pÄ alla beslut som mÄste tas. Möjligheterna Àr oÀndliga och det kan kÀnnas ensamt. Samtidigt Àr det en alldeles oslagbar kÀnsla dÄ man lyckas lösa de dÀr problemen och plötsligt har flyt och till och med lyckas slutföra berÀttelsen. Mycket tack vare min inspirerande och stöttande förlÀggare Sara Ehnholm Hielm. NÀr jag tar mig an nÄgon annans text gör jag det för att jag kÀnner starkt för berÀttelsen och vet att det kommer att vara alldeles fantastiskt att fÄ vistas i den under den lÄnga tid det tar att illustrera (Ätminstone under lÄnga stunder, det Àr alltid nÄgot som Àr utmanande). 257
