Bazar Masarin Faktaböcker för barn 2021 by Bazar Masarin

Beskuren bild: Drömbiblioteket, bilderboksprojekt Anna Pers Bräcke

NUMMER

2021:01 Faktaböcker för barn

ISSN 2002-1585

azar Masarin är en nättidskrift för barnoch ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst. För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barnoch ungdomslitteratur och bildkonst. För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barnoch ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa.

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas. Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör: My Grundström Redaktör: Ulrika Ekelund Andersson

det här numret har vi velat rikta blicken mot fackböcker, eller faktaböcker, för barn. Vilka tankar och reflektioner kring faktaboken har illustratörer och författare som gör fackböcker för barn? Vad, om något, utmärker faktaböckerna? Krav på sanning, fakta och att förmedla någon form av kunskap? Text och bilds berättarkomponeneter och uppbyggnad? Inte ofta är dessa böcker synliga eller recenserade på tidningars kultursidor, eller i andra medier, och är, tycks det som, inte heller ett väl utforskat ämne vid universitet och högskola. När det talas om barns läsning är det inte sällan och outtalat skönlitteratur som avses, trots att många barn och ungdomar (som kanske inte heller skulle identifiera sig som läsare) i första hand väljer en faktabok att läsa och inte själva skulle göra den skillnaden mellan böcker. Är barns val av faktaböcker betingat av att faktaböcker ofta har många illustrationer/bilder? Att läsa faktaböcker är en konst som måste läras; att förstå textens innehåll och hur bild och text samverkar till förståelsen (och det är en konst som författare och illustratör måste behärska och förvalta!) Vi ser tendensen att faktaboken – kanske för att få in foten i det skönlitterära fältet, kanske för att konstnärer och författare fått upp ögonen för litteraturgenrens möjligheter, och kanske för att förlagen letar efter nya spännande uttrycksformer – närmar sig skönlitteraturens berättandeformer. Vad kan det få för effekter? Kan det verka gynnsamt på barns intresse för böcker och läsning? Vi har på senare tid sett flera bildberättelser som kan betraktas som hybrider, blandningar av faktaboken och bilderboken/kapitelboken, som till exempel – för att nämna några som rönt uppmärksamhet– : Emelie Östergrens Staden, Monika Vaicenavicienes, Vad är en flod och faktiskt flertalet av de faktaböcker som har lästs och skrivits om i det här numret av Bazar Masarin : Boken om att bli sjuk, Tarm-Ludde, Bojan och grävmaskinen och Världens hemskaste sjukdomar. Faktaböcker för barn har så många ämnen, har så många sätt (konstnärliga uttryckssätt och tekniker, pedagogiska och kunskaps-teoretiska tankar/utgångspunkter) att utforska och att bli till på. Där finns utmaningar och möjligheter, där finns en spännande utveckling att följa.

Bazar Masarin 2021:01

NUMMER 01 / Faktaböck 1

Varför handlar alla faktaböcker för barn om djur och växter? Anna Backman

Är fackböcker en del av barnlitteraturen? Anna Karlskov Skyggebjerg

Sara Sheppard

Mats Wänblad

Filippa Widlund

Åsa & Mats Ottosson

Julia Wiberg

Maja Sten

Maja Säfström

Stefan Casta

Mattias Olsson

Anna Hansson

Emma Jansson

Läsningar faktaböcker för barn 89

Evenkifolkets älg / E. Kätting Okodugha

Konstig mat från hela världen / C. Wedenmark

Böckerna om Ruby / L. Nordlén

103

Boken om att bli sjuk / C. Forslund

111

Världens hemskaste sjukdomar / C. Forslund

115

Fascinerande om insekternas hemliga liv / Barnbokshunden Harry

121

Bojan och grävmaskinen / Barnboksfamiljen

125

Lotta och Tarm-Ludde / M. Wingsäter

ker för barn 129

Geografins makt / L. Nordlén

135

Handbok för storsamlare / C. Wedenmark

139

Hjärnstark junior / Barnboksfamiljen

141

Sångfåglar och andra kraxare / Barnboksfamiljen

143

Mina första av Emma Jansson / M. Karlsson

145

Ode till Sven Nordqvist 75 år / M. Grundström

149

Bakom skratten bor livets allvar / M. Ullström

155

Att våga bredda representationen / J. Edvardsson

167

Unga Läsare / A. Lindholm, A. Andersson, E. Johansson

169

En förlorad generation läsare / A. Andersson

Bazar Masarin 2021:01

173

Anna Pers Bräcke

187

Pia Halse

201

Maja Celija

217

Ida Sundin Asp

233

Emilia Ilke

Läsningar 245

Om du möter en björn / J. Johansson

251

Intervju med tre / J. Johansson

259

Isresan / J. Berglund

267

Färgstarka bilderböcker / M. Ullström

289

Fidel och jag i storstan / E. Öhgren

293

Kan barn läsa vad som helst? / E. Nestor

303

Saxen / M. Wingsäter

305

Ett fulländat litet bilderboksäventyr / E. Nestor

309

Vad räknas? / S. Sandström

313

Om vikten av att höra till / C. Wedenmark

319

Sömntutan / M. Wingsäter

323

Nej! sa kanin / A. Löwbeer

329

Kattbossen / C. Forslund

333

Småbarnsböcker / E. Öhgren

339

Mina husdjur / A. Löwbeer

345

Vad gör alla djuren på kvällen / J. fahlvik

347

Den historiska berättelsens då som nu / M. Ullström

353

Tänk bara fotboll / A. Löwbeer

355

Tre nya hästböcker / M. Ullström

359

Sillen får ett syskon / C. Forslund

365

Frallan möter Frallan / C. Forslund

371

Den fasansfulla sagan om lilla Hen / K. Törnqvist

373

Prinsen av Porte De la Chapelle / A. Lindholm

375

Lowkey / A. Norrgård

377

Den vita glöden / A. Norrgård

379

Vem har sagt något om kärlek? / C. Forslund

383

Förvildade/ A. Pfeiffer

NUMMER 01

Illustratörer

Faktaböcker för barn

Bazar Masarin 2021:01

Images by rawpixel.com

Bazar Masarin 2021:01

Varför handlar alla faktaböcker

r för barn om djur och växter?

Anna Backman doktorand i Humaniora med utbildningsvetenskaplig inriktning, Göteborgs Universitet, samt lektor vid Center för Skolutveckling, Göteborgs stad.

är jag började min forskarutbildning sökte jag efter både skönlitterära och facklitterära bilderböcker om skugga till en studie om hur barn uppfattar ett mångfacetterat fenomen som skugga i samtal om olika barnböcker. Jag förväntade mig att hitta skönlitterära bilderböcker om skugga med fiktiva och konstnärliga framställningar av skugga och faktaböcker med naturvetenskapliga förklaringar av skugga till min studie. Att hitta skönlitterära bilderböcker om skugga var tämligen lätt. Men jag kunde inte hitta en enda faktabok om skugga som ljusfenomen för barn i förskoleålder. Jag kunde faktiskt inte hitta en enda faktabok om fysikaliska fenomen överhuvudtaget för barn under sex år. Facklitterära bilderböcker om naturvetenskapliga innehåll för barn i förskoleålder handlar företrädesvis om djur och växter.

Bazar Masarin 2021:01 Ofta handlar faktaböckerna om de vanligaste småkrypen, fiskarna, fåglarna och andra vilda eller tama djur. Träd och andra växter förekommer också i barns faktaböcker. Det finns också faktabilderböcker om förhistoriska djur, framför allt om dinosaurier. Några faktaböcker för barn handlar om människokroppen. Alla dessa innehåll är superviktiga och mycket spännande att läsa om tillsammans med barn, men de handlar alla om naturvetenskap inom biologiområdet, fastän naturvetenskap som vetenskap omfattar så mycket mer. Var är faktaböckerna för barn under sex år som handlar om fysikaliska fenomen och kemiska processer? Du som läser detta kanske nu invänder och tänker att det faktiskt finns faktaböcker om rymden för barn i förskoleålder och att astronomi också är ett område inom fysik, vilket stämmer, men det räcker inte för att representera naturvetenskapens alla olika innehållsområden. Det saknas en mångfald av faktabilderböcker för barn som handlar om vardagliga fysikaliska fenomen som ljus eller kraft, eller om spännande kemiska processer som eld eller nedbrytning. Jag vägrar tro att dessa innehåll skulle vara ointressanta eller irrelevanta för barn att läsa om. Barn brukar fundera över det mesta i sin omvärld och sådant som barn ännu inte givits möjligheter att undra över, behöver vi vuxna introducera barnen i. Det vore väl inte så dumt att väcka barns nyfikenhet med faktabilderböcker som presenterar och förklarar olika typer av naturvetenskapliga fenomen och processer i vår omvärld? Det enkelspåriga innehållet i barns naturvetenskapliga faktaböcker skulle kunna bero på att fysikaliska fenomen och kemiska processer betraktas vara för svåra innehåll för barn i förskoleålder och att det därför inte är givande att läsa den typen av naturvetenskapliga faktaböcker för barn. Sanningen tycks emellertid snarare vara att många vuxna har bekymmer med dessa naturvetenskapliga innehållsområden och att det är vi vuxna som gärna undviker dem. Författare tycks hålla sig borta från att skriva facklitterära bilderböcker som rör inne-

håll inom fysik och kemi för barn, och förlag avstår från att publicera dylika faktaböcker för barn under sex år. Samtidigt har Skolinspektionen (2017) uppmärksammat att förskolepersonal också gärna väjer undan för dessa lärområden i sin undervisning trots att det sedan länge varit framskrivet i förskolans läroplan att: ”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förståelse för naturvetenskap, kunskaper om växter och djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen” (min kursivering).

Det saknas en mångfald av faktabilderböcker för barn som handlar om vardagliga fysikaliska fenomen som ljus eller kraft, eller om spännande kemiska processer som eld eller nedbrytning. Jag vägrar tro att dessa innehåll skulle vara ointressanta eller irrelevanta för barn att läsa om. Barn brukar fundera över det mesta i sin omvärld och sådant som barn ännu inte givits möjligheter att undra över, behöver vi vuxna introducera barnen i. En studie av Sackes m.fl. (2009) visade att när förskolors naturvetenskapliga litteratur näst intill enbart är begränsad till att handa om djur och växter, bidrar det till att andra naturvetenskapliga områden glöms bort i förskolans undervisning. På motsvarande sätt stärks förskolans undervisning om djur 3

Omslag: Min första fiskar (2019), Mina första insekter (2020) , Emma Jansson. Triumf Förlag

Avslutningsvis hade jag velat rekommendera några väl valda svenska facklitterära bilderböcker om fysikaliska fenomen och kemiska processer, men det finns så få att välja på att jag inte har någon att erbjuda boktips om alls. Lika beklämd som jag känner mig över att inte kunna tipsa om en enda faktaboksfavorit om fysikaliska fenomen och kemiska processer för barn under sex år, lika lycklig blir jag över den uppsjö av faktaböcker om djur och växter det finns att välja på när läsaktiviteter ska fokusera innehåll inom biologiområdet. Därför ska jag rekommendera några fina facklitterära bilderböcker om djur och växter att läsa med barn i väntan på en bredare publikation av naturvetenskapliga bilderböcker för barn i förskoleålder. Först vill jag rikta ljuset mot Emma Janssons vackra och informativa faktaboksserie Mina första… om fåglar, fiskar, träd, insekter med mera för barn i åldern 3-6 år. För de ännu yngre brukar jag rekommendera de fina pekböckerna Titta en nyckelpiga och Titta en groda av Jenny Wik. Håll till godo med dessa tips och håll utkik efter nya facklitterära bilderböcker med naturvetenskaplig bredd för barn under sex år!

Omslag: Titta en..., Jenny Wik. Kabusa

och växter av att det finns många faktaböcker om djur och växter som används i läsaktiviteter. Men vi vill väl att nästa generation ska växa upp med tidiga, positiva erfarenheter av naturvetenskap med bredd, som grundar för fortsatt nyfikenhet inför många olika innehållsområden inom naturvetenskap, inte bara djur och växter, eller hur? Då vore det väl utomordentligt bra med fler faktaböcker att läsa för barn som lyfter fram fysikaliska fenomen och kemiska processer där faktabilderboken ger den vuxne stöd för att förklara för barn.

Bazar Masarin 2021:01

Är fackböcker

Tidigare publicerad: Anna Karlskov Skyggebjerg (20 Barnelitterært Forskningstidsskrift, 2:1, DOI: 10.3402

Anna Karlskov Skyggebjerg

översättning: Susanne Sandström

egreppet barnlitteratur har under de senaste årtiondena kommit att betraktas som synonymt med skönlitteratur för barn. Tongivande forskare som Maria Nikolajeva (Barnbokens byggklossar, 1998) och Torben Weinreich (Børnelitteratur mellem kunst og pædagogik, 2004) har definierat barnlitteratur som skönlitteratur skriven för och/eller publicerad för barn, och även inom det barnlitterära utbildningssystemet, där båda dessa forskares böcker läses, har fokus legat på skönlitteratur. Internationella översiktsverk som Peter Hunts International companion encyclopedia of children´s literature (2004) och Jack Zipes The Oxford encyklopedia of children´s literature (2006), inkluderar artiklar om facklitteratur, men det primära forskningsintresset för barnlitteratur är riktat mot skönlitteratur. Det publiceras proportionellt sett fler böcker och artiklar om skönlitterära genrer, författarskap och verk än om facklitterära dito, även om man tar med i räkningen

en del av barnlitteraturen?

011) Er fagbøger en del af børnelitteraturen?, 2/blft.v2i0.5836

att det (i Danmark) ges ut tre skönlitterära barnböcker på varje facklitterär utgivning (Rasmussen 2005). Att forskningen åsidosatt fackböckerna hänger sannolikt samman med att barnlitteraturforskningen traditionellt sett har hämtat sina metoder från den allmänna litteraturforskningen, och att den allmänna litteraturforskningens metoder utarbetats för analys och förståelse av just skönlitteratur. Inom den allmänna litteraturforskningen har man för övrigt också mest intresserat sig för skönlitteratur, dock har man både i Norge och Sverige (men inte i Danmark) haft stora nationella forskningsprojekt om facklitteratur. I Danmark har, under senare år, en specifik syn på barnlitteratur som ordkonst präglat forskningen. En av de mest betydelsefulla och lästa barnlitteraturforskare inom det danska utbildningssystemet är Bodil Kampp, som med inspiration från litteraturvetenskapen framhållit att barnlitteratur i likhet med annan litteratur är ”existentiella

problemställningar som formuleras i ett fiktivt universum och med ett konstnärligt utarbetat språk” (Kampp, 2002). Kampp är medveten om att hennes definition långt ifrån gäller all barnlitteratur, och att det med dessa exkluderande premisser endast återstår ett förhållandevis smalt barnlitterärt material, som bland annat kännetecknas av språkliga och berättartekniska experiment Kampp framhåller att just denna form- och innehållsmässigt komplexa barnlitteratur berättar i jämnhöjd med det samtida barnet; ett barn som anses vara kompetent nog att agera i komplexa litterära och samhällsmässiga sammanhang. Bodil Kampps karakteristik för det fenomen som hon själv benämner ” den nya komplexa barnlitteraturen” kan ses ingå i en legitimeringsprocess, och hennes förespråkande av den här barnlitteraturens konstnärliga kvaliteter har fått genomslag i förmedlingen av barnlitteratur, speciellt inom det danska skolsystemet. 6

Bazar Masarin 2021:01 Det råder inget tvivel om att Bodil Kampp, och andras forskning om den så kallade komplexa barnboken, har påverkat förmedlarnas föreställning om barnlitteratur i riktning mot ett erkännande av denna litteraturs släktskap med den övriga skönlitteraturen. Nackdelen med den exklusiva och konstnärligt orienterade barnlitteraturdefinitionen är emellertid att det lätt förbises att en mycket stor del av bokutgivningen för barn – i ett historiskt och i ett samtida perspektiv – har som uttalat mål att förmedla kunskap om världen i en saklig och lättillgänglig form. Den kunskap som förmedlas, hämtas från olika ämnesmråden, inte minst från zoologi, humanbiologi och tekniska vetenskaper. Den här typen av barnlitteratur har rötter tillbaka till den tidigaste barnlitteraturen, tex Johan Amos Comenius Orbis sensualium pictus (1658), och kan sägas omfatta en föreställning om barnet som kunskapstörstande och informationssökande. Den här artikeln utgår från en definition av barnlitteratur, där ordet litteratur används i dess vida och inkluderande betydelse. Litteratur hänvisar här till något som är skrivet (litteratur kommer från latinets ”littera”, bokstav). Syftet är att synliggöra, definiera och undersöka fackböcker för barn. I vetenskapliga sammanhang är detta fält i det närmaste ett outforskat område i Norden (ett undantag är Nina Gogas avhandling Kunnskap og kuriosa från 2008), medan det i Tyskland och Storbritannien finns en större forskningstradition. En stor del av forskningen i facklitteratur är knuten till förmedling och läsforskning, dvs att perspektivet i högre grad är riktat mot litteraturval och lässtrategier än mot fackböcker som en särskild barnlitterär genre med tillhörande underavdelningar. I den här artikeln kommer jag att diskutera definitioner och karakteristika för fackböcker för barn utifrån den forskning som gjorts. Jag kommer även att titta på böcker om zoologi av Bent Jørgensen och Birde Poulsen, speciellt Om natten (2005). Jag kommer att undersöka den kunskapsförmedling som tar plats i just denna bok, men

också utifrån ett bredare perspektiv finna sätt hur man kan analysera, diskutera och värdera sådana böcker. Genredefinition och karakteristika Fackböcker för barn kan räknas till kategorin facklitteratur, som bl.a. även omfattar vetenskaplig litteratur och journalistiskt förmedlade verk för vuxna läsare. Facklitteratur definieras ofta i ett motsatsförhållande till skönlitteratur, vilket språkligt kommer till uttryck i den engelskspråkiga sekundärlitteratur som använder sig av begreppen fiktion och icke-fiktion. I Linnea Hendricksons artikel i The Oxford encyclopedia of children´s literature kännetecknas fiktion bl.a. av användande av narrativa tekniker och att den hänvisar till en språkligt konstruerad verklighet, medan icke-fiktion anses ha ett inte så bearbetat språk, en enklare form och ett mer förpliktigande förhållande till den empiriska verkligheten. I det danska Leksikon for børnelitteratur är texten om facklitteratur ganska kort, och definitionen lyder: ”inte påhittade texter, som skildrar ett sakförhållande” (Sønsthagen och Weinreich 2003). Ingen av de nämnda definitionerna av icke-fiktion/facklitteratur är vidare tillfredsställande då det, även om facklitteratur inriktar sig på faktiska upplysningar och är mer målinriktad i sin kommunikation än skönlitteratur, kan uppmärksammas att facklitteratur precis som skönlitteratur är beroende av språklig förmedling och därmed är en konstruktion. Och som den brittiska forskaren i fackböcker för barn, Helen Arnold, påpekar ger även fackböcker uttryck för någons förtolkning av ett ämnesområde (Arnold 1992). Linnea Hendrickson medger dock också i sin artikel, att viss nyare icke-fiktion använder just narrativa tekniker, vilket utmanar motsättningen mellan icke-fiktion och fiktion (Hendrickson 2006). Att betrakta förhållandet mellan facklitteratur och skönlitteratur som ett enkelt motsatsförhållande leder till en alltför stereotyp uppfattning av de båda kategorierna. När det kommer till fackboken för barn kan ett 7

sådant synsätt innebära att man förbiser mer experimenterande böcker, då mångtydighet, mångfald i uttryck och språklig variation uteslutande anses tillhöra skönlitteraturen. I fackböcker för barn används ofta fiktiva personer, ramberättelser och inbäddade dokument/personliga historier. Därmed närmar sig en del fackböcker de skönlitterära böckerna, och således blir den bibliotekariska kategoriseringen av dessa fackböcker ofta lite slumpmässig (alltså om en bok i Dewey decimalklassifikation hamnar under barnfackböcker eller placeras under skönlitteratur för barn). Genre-kategorier är inte vattentäta boxar som existerar åtskilda från varandra, och det är därför bara naturligt att det finns ett antal olika blandformer, som är svåra att placera in i de system som är tänkta att vara en hjälp i den praktiska förmedlingen av barnlitteratur.

I båda språken skiljer man därmed barnfackböckerna från annan facklitteratur och betonar samtidigt två väsentliga egenskaper för genren: 1) att böckerna förmedlar en sak eller ett ämne och 2) att böckerna först och främst har till syfte att informera/upplysa läsaren om det ämnet. På danska skulle dock ordet sakböcker (efter tyskans ”Sachbücher”) skapa associationer till sakprosa, som ofta används om journalistiska genrer, och ordet informationsböcker skulle kunna ge associationer till teknisk litteratur och bruksanvisningar. Det svenska ”faktaböcker” (Furuland och Örvig 1990, Gómez 2008) kan översättas till danska, och ordet fakta används också av förlagen som genreangivelse på några faktaböcker (tex ”Gyldendal fakta”). Ordet fakta kan dock missriktat signalera att böckerna berättar en absolut sanning och det är det mycket sällan tal om. Därför anser jag att det är mest lämpligt att fortsatt tala om fackböcker för barn. Gruppen fackböcker för barn omfattar många olika böcker för barn om historiska förhållanden, teknologi, abstrakta begrepp, kulturfenomen och natur samt olika former av uppslagsverk. Min definition av fackböcker för barn inbegriper inte regelrätta läromedel eller böcker utgivna i ett specifikt skolämne. Fackboken för barn skiljer sig inte bara från läroböcker vad gäller själva läskontexten; läromedel har utformats med syfte att följa målbeskrivningarna för skolämnena, vilket påverkar deras förmedling och inbjuder till analys som tar hänsyn till dessa mål. Man kan naturligtvis inte en gång för alla fastslå en viss boks användning i praktiken, och fackböcker för barn kan ofta användas i en undervisningssituation. Min avgränsning av genren bestäms av om böckerna är utgivna avsedda för klassundervisning i ett skolämne (och då talas det om läromedel), eller om böckerna är utgivna avsedda för individuell eller gemensam fördjupning utanför ett specifikt institutionellt sammanhang. Fackböcker vänder sig såväl till de yngsta läsarna, för vilka det ges ut pekböcker, som till de äldsta läsarna som kan fördjupa sig i ämnen som filosofi, sexualitet och historia.

I fackböcker för barn används ofta fiktiva personer, ramberättelser och inbäddade dokument/ personliga historier. Därmed närmar sig en del fackböcker de skönlitterära böckerna Fackböcker för barn skiljer sig från den vetenskapliga facklitteraturen och från traditionella läroböcker genom sin popularisering av ämnen. Många fackböcker för barn använder sig, som tidigare nämnts, av berättartekniska element som är bekanta från skönlitteraturen och man kan därför diskutera om termen ”fackböcker för barn” är den mest precisa. Inom den tyska forskningstraditionen talar man om ”kinder- und jugendsachbücher” (Gruben 2006), och i engelskan används bl.a. termen ”children´s information books” (Mallett 2004). 8

Bazar Masarin 2021:01 En fackbok för barn förmedlar en lättillgänglig kunskap om något ämne som lämpar sig för målgruppen, vilket innebär att man ofta minskar ämnets komplexitet. En mycket stor andel av fackböckerna vänder sig till barn i förskoleålder eller i tidig skolålder. Det är de så kallade bildfackböckerna som kännetecknas av många illustrationer på sidorna. Sedan 1950-talen har de fotografiska böckerna utgjort en stor del av fackböckerna, vilket tycks gälla för samtliga nordiska länderna (Gómez 2008), men fackböcker kan på samma sätt som de skönlitterära böckerna innehålla en mängd olika illustrationstekniker. Mot bakgrund av ovan diskussion vill jag påtala vikten av att vi har en bred förståelse av begreppet facklitteratur när vi talar om fackböcker för barn. Böckerna utgör en mångskiftande skara, både när det kommer till ämne och målgrupp. I den här artikeln talas det specifikt om facklitteratur i bokform, men facklitteratur för barn finns naturligtvis även i andra både tryckta och elektroniska medier tex tidningar, tidskrifter och på internet. Facklitterära texter, för mig, har det gemensamt att de skildrar ett ämne eller ett sakförhållande och att framställningen har ett bildande syfte. Till detta kan dock andra syften som tex underhållning eller nöje läggas. En facklitterär text vilar lika lite som en skönlitterär text på neutral grund. Någon har vid något tillfälle valt ut och tillrättalagt stoffet, valt perspektiv och framställningsform, och det är inte minst dessa val och bortval, som är intressanta att framhäva i en analys.

är sannolikt att fackböcker för barn ofta betraktas som enkla texter, vars kommunikation också låter sig beskrivas utifrån enkla förståelseramar. I Barnbokens byggklossar inleder Maria Nikolajeva med att utesluta fackböcker från sitt analysmaterial, eftersom fackböckerna har egna förutsättningar och egen estetik (Nikolajeva 1998). Men enligt Elsa Gómez kan Nikolajevas narratologiska perspektiv med fördel användas på fackböcker (Gómez 2008). Gómez menar att de narratologiska kärnbegreppen som berättarperspektiv, fokalisering och implicit läsare är lika relevanta i förhållande till fackböcker som till skönlitterära böcker, och Gómez efterlyser således också ett ökat fokus på fackböckernas estetiska sidor. Ståndpunkten är synnerligen intressant, och det är mot den bakgrunden beklagligt att Gómez själv inte visar hur det skulle kunna göras utan enbart hänvisar till en svensk avhandling som inte är helt tillgänglig. I sin avhandling Kunnskap og kuriosa (2008) har Nina Goga analyserat tre barnlitterära textsamlingar, som omfattar ett ”brett och kuriöst ämnesregister och en rad olika (fack)litterära kortformer som encyklopediska lexikonartiklar, anekdoter, aforismer, epistlar och biografiska essäer” (Goga 2008). Som framgår av citatet har Goga ett varierat texturval, och skillnaden mellan fackoch skönlitteratur är parentetisk, dvs underordnad avhandlingens vetenskapliga spörsmål om kunskapsorganisering och kunskapssyn samt exempelvis betydelsen av kroppsliga erfarenheter, rummets betydelse och val av metaforer i de analyserade böckerna. Med hjälp av filosofin och allmän litteraturteori ställer Goga en rad textanalytiska frågor, som traditionellt ställs till estetiska verk för vuxna, och därmed medverkar hon till att bryta med en snäv uppfattning av barnlitteratur i allmänhet och barn(fack)litterära kortformer i synnerhet. Goga argumenterar för att synliggöra de icke-narrativa texterna inom barnlitteraturen. Hon framhåller att den tidigare barnlitteraturforskningen har utarbetat analysstrategier i förhållande till berättelser men har försummat att utveckla verktyg till att förstå andra texttyper. Gómez och Goga argumenterar på olika sätt

Textanalys av fackböcker för barn Det finns inget analyssätt som är specifikt utformat för fackböcker för barn. Om man tittar närmare på analys av skönlitteratur för barn inom forskningsoch utbildningsvärlden, synes den – åtminstone i Danmark ¬– speciellt ha präglats av nykritik, receptionsestetik och narratologi (Christensen 2006), men ingen av dessa riktningar har använts till att tolka och förstå fackböcker. Orsaken 9

vikten av textanalys i förhållande till fackböcker för barn. Liksom Goga menar jag att det är nödvändig att använda en pragmatisk närläsning som metod för att komma närmare en förståelse av vad fackböcker för barn är och vad de kan användas till. Min läsning av fackböcker har bl.a. inspirerats av nykritikens intresse för verket som en helhet med form och innehåll och av receptionsestetikens intresse för de berättar- och läsarpositioner som texten innehåller. Jag anser inte det vara relevant att tillämpa en fast schematisk analysmodell på fackböckerna, utan försöker forma varje textanalys utifrån de frågor som den enskilda texten väcker. Samtidigt är det ofta intressant att jämföra förmedlingen i den enskilda texten med de oskrivna konventionerna inom genren. I regel bör det textanalytiska arbetet med fackböcker, enligt min uppfattning, beröra både textens avsikt, läsartilltal, innehåll och estetik.

Hur fungerar den här fackboken i förhållande till andra exemplar (och normer) inom samma underavdelning? Djurliv enligt Bent Jørgensen och Birde Poulsen Böcker om zoologi utgör en betydande del av utgivningen av fackböcker för barn. Det är inte enbart ett danskt fenomen. Enligt Elsa Gómez står böcker om natur och djur för 20-30 procent av den svenska utgivningen. Denna procentsats har varit någorlunda konstant sedan 1950-talen (Gómez 2008). Siffrorna är förmodligen giltiga även för Danmark. Här är det speciellt böcker om lantbruksdjur och vilda djur som kan sägas utgöra en inofficiell ämneskanon inom fackboksområdet. Bent Jørgensen, tidigare direktör för Köpenhamns Zoo, har sedan 1980-talet skrivit åtskilliga fackböcker för barn om olika zoologiska ämnen. Han har bl.a. gett ut en rad böcker tillsammans med illustratören Birde Poulsen: Naturens jättar (1997) [översättning Stefan Casta], Märkliga djur (1998) [översättning Helen L. Lilja], Naturens jägare (1998) [översättning Christina Westman], Djurens familjeliv (1999) Småkryp (2001) [översättning Ann-Mari Edner], Djurens språk (2002) [översättning Ann-Mari Edner] och Om natten (2005) [översättning Ann-Mari Edner]. Jørgensen och Poulsens böcker har valts då de är karakteristiska representanter för en tradition där kunskapsförmedling kombineras med en genomtänkt estetisk komposition i språk och illustrationer. Böckerna har (förmodligen inte minst på grund av illustrationerna) fått en mycket stor spridning. De har tryckts i åtskilliga upplagor (inklusive bokklubbsutgåvor) och översatts till flera språk. Jørgensen och Poulsens böcker vänder sig i allmänhet till en bred målgrupp: läsarna eller lyssnarna bjuds in till fördjupning, och de förutsätts ha ett visst tålamod och förmåga att tänka abstrakt.

I regel bör det textanalytiska arbetet med fackböcker, enligt min uppfattning, beröra både textens avsikt, läsartilltal, innehåll och estetik. Vilken kunskap presenteras och varför? På vilket sätt är den presenterade kunskapen organiserad? Vilken kunskap presenteras och varför? På vilket sätt är den presenterade kunskapen organiserad? Vem vänder sig texten sig till? Hur visar sig berättarrösten? Vilket språk och vilken metaforik används i framställningen av ämnet? Vilka slags illustrationer presenteras, och hur fungerar de tillsammans med texten? 10

Omslag: Om natten , Bent Jørgensen & Birde Poulsen. Opal 2005

Bazar Masarin 2021:01

Samtidigt är böckerna organiserade på ett sätt som gör det möjligt att läsa om varje djur för sig. Man kan tänka sig separata textstycken höglästa för en grupp förskolebarn, som intresserar sig för ett enda djur, och man kan tänka sig skolbarn som själva läser delar av eller hela böcker.

Böckerna är inte uttalat läspedagogiskt tillrättalagda, men deras syntax är enkel och texter är indelade i korta avsnitt. Textbildningen är logisk och illustrationerna stärker texten med ett varierat uttryck. Birde Poulsens akvareller är ofta naturalistiska, samtidigt som de är uttrycksfulla och tolkande i förhållande till ämnet. 11

Storleksförhållanden och proportioner är inte givna på förhand, och det fokuseras på specifika detaljer för varje djur. Både stora och små djur visas i karakteristiska situationer och kroppsställningar, och ofta visas också djur i rörelse. Färgkontraster har använts där det är möjligt, och Birde Poulsen har valt att arbeta med hela uppslag, så textavsnitten har placerats i förhållande till illustrationerna och inte i fasta block. På så sätt liknar böckerna andra nyare bilderböcker, både fackoch skönlitterära. Boken Om natten (2005) är särskilt intressant, då ett ovanligt tvärfackligt förhållningssätt kommer till uttryck i den. I boken blandas astronomiska, psykologiska, folkloristiska, medicinska, botaniska och zoologiska aspekter på natten. Tonvikten ligger på zoologin, men denna undersöks följaktligen i en bred kontext, där ämnet natt belyses från många olika ämnesmässiga synvinklar. Inledningen har rubriken ”Världen om natten” och här ställs en rad frågor som boken kommer att besvara. Dessa täcker nattliga fenomen som månen, stjärnor, sömn, dröm, vidskepelse, växter och i synnerhet då djur som är vakna på natten. Sammanfattningsvis rör sig boken mellan många olika ämnen, och det ges otroligt mycken information på relativt få sidor (bokens omfång är 48 sidor inklusive omslag). Om man bara ser till ämnet zoologi är det i sig omfattande. De djur som det är speciellt fokus på är katt, mus, uggla, igelkott, nattfjäril och lysmask, fladdermus och olika fåglar. Dessa djur har alla fått ett eget dubbeluppslag, medan andra djur omtalas kortfattat i ett avsnitt om djurs sömn. Genast kan man alltså konstatera att boken förmedlar en bred (och ytlig) kunskap om ett stort (tvär) fackligt område, men att samtidigt används det ämnesmässiga perspektivet till att avgränsa och sortera ämnet. Utgångspunkten är en undran över natten som fysiskt och psykiskt fenomen. Boken uppvisar en otraditionell kunskapsorganisering med sin tvärfacklighet och sitt brott mot traditionella uppdelningar inom specifika kunskapsområden. Djuren har tex inte valts och delats in utifrån djurart,

utan enbart utifrån sina beteenden i natten. Boken skiljer sig också från andra zoologiska fackböcker genom att lägga mindre vikt på mekaniska upplysningar om storlek, vikt, föda, ålder, bostad, dräktighetsperiod och uppfödning och istället fokusera på livet om natten, och då tex syn, hörsel, läte, karakteristiska rörelsemönster, jaktvanor och sömn. Fakta som presenteras varierar från djur till djur, och förmedlingen sker i form av sammanhängande prosatext (och t.ex. inte i kolumner eller rutor). En variationsrik språklig förmedling har således prioriterats högre än en systematisk presentation med tonvikt på jämförbara fakta om varje enskilt djur, vilket annars är vanligt i många fackböcker för barn. Det uttalade syftet med boken är att belysa och utforska ämnet (natt) men själva belysandet och utforskandet inbegriper inte uteslutande saklig och verifierad fakta, och således skiljer sig boken från många andra speciellt naturvetenskapliga fackböcker. Formuleringar som uttrycker en kunskapsmässig osäkerhet (tex ”man räknar med…”, ”man tror…”, ”man vet inte, men…”, ” och ”kanske…”) är vanligt förekommande och understryker det utforskande projektets tankeväckande karaktär. Bokens berättare är fascinerad av nattliga fenomen och vill förundras tillsammans med läsaren. Bokens oskrivna syfte tycks vara att genom utforskning ytterligare stimulera den potentiella läsarens fantasier om mörkret och natten. Snarare än att förklara och avmystifiera natten vill boken bekräfta den uppfattning läsaren har om ämnet. Berättaren intar därmed en dubbel roll: å ena sidan ställer den sig osäker och frågande i förhållande till ämnet (och visar på så sätt solidaritet med den förmodade barnläsaren). Å andra sidan visar berättaren sig ha auktoritet över ämnet genom att förmedla en mycket specialiserad kunskap om livet på natten. Det gäller framför allt de zoologiska avsnitten, men även i dessa avsnitt eftersträvas en anknytning till den förmodade läsarens erfarenhetsvärld. Djur jämförs med människor, och mänskliga förhållanden betecknas med pronomen i första person plural, alltså med ett ”vi” och ”oss”. 12

Bazar Masarin 2021:01 Överallt annars i boken används tredje person, men första person plural används alltså undantagsvis till att skapa gemenskap mellan berättare och läsare. Det är synligt i t.ex. avsnittet om ugglan:

Avslutande kommentarer

”Den viktigaste delen av en ugglas öra finns inne i huvudet. Det är innerörat – den del av örat som vi människor kan få öroninflammation i. De flesta djur har – precis som vi – två inneröron som är likadana. Men det har inte ugglorna. Det är stor skillnad mellan deras höger- och vänsteröron. Det gör att en uggla kan skilja på det som den hör med sitt högra öra och det som den hör med det vänstra. Därför kan den snabbt räkna ut om ett ljud kommer från höger eller vänster eller rakt framifrån. […] Man tror att en uggla hör tusen gånger bättre än vi. Så även om det är mörkt kan en mus inte gömma sig för en hungrig uggla.” (Jørgensen 2005, 24. Översättning Ann-Mari Edner)

Innehållet är språkligt bearbetat, så att fakta om ämnen framstår som relevant och förståelig (via jämförelse med mänskliga förhållanden). Den sista meningen i textavsnittet ovan bidrar dessutom med en dramatisk dimension, då det där fokuseras på förhållandet mellan uggla och mus. I meningen har perspektivet flyttats från ugglan till den maktlösa musen, och det vädjar till läsarens medkänsla (senare står det: ”musen har inte en chans gentemot ugglan”). Intill det citerade textavsnittet finns en illustration av en snöuggla som svävar i luften med en mus i näbben. Birde Poulsens akvareller innehåller sin egen dramatik. Snöugglan balanserar framåtböjd och med utslagna vingar, och dess skarpa klor griper lätt fast i en trädstam. I näbben håller den en mus i nackskinnet. Uppenbart arbetar ugglan hårt för födan, medan musen kämpar för sitt liv. Bildens bakgrund består av ett murket träd och en blåsvart natthimmel, som skapar kontrast till den majestätiska vita ugglan. Nattens skog framställs på uppslaget som en plats för jakt, kyla och brutalitet (mot den oskyldiga musen). Uppslaget fungerar som ett konkret visuellt exempel på tankeväckande förmedling, och fackboken visar sig vara allt annat än en neutral och anonym text. Den bär tydliga drag av både innehållsmässiga och språkliga prioriteringar och medvetna visuella val.

I syfte att lyfta barnlitteraturens status har barnlitteraturforskningen i Danmark och det övriga Norden under de senaste årtiondena haft blicken riktad mot den konstnärligt orienterade skönlitteraturen, och flera bibliotekarier, skolbibliotekarier, lärare, pedagoger och förläggare har delat forskarnas entusiasm över den nyare barnlitteraturens språkliga och berättartekniska experimenterande. Begreppet litteratur har med denna blick blivit en kvalitetsstämpel som endast gäller för en liten del av barnboksproduktionen. Forskningen i avantgardistisk barnlitteratur har verkat för att vidga horisonten både inom och utom det barnlitterära fältet, och att döma av antalet böcker och artiklar om ny experimenterande barnlitteratur har projektet varit lyckat. Oavsiktligt har emellertid detta forskningsoch förmedlarmässiga fokus medfört en blind fläck vad gäller fackböckerna. Ovanstående analyser visar att områden som ämnesmässig prioritering och fördjupning, förmedlingsstrategi och populariseringsgrad generellt sett är värda att titta närmare på i förhållande till fackböcker. Att fackböcker för barn är en förbisedd genre är beklagligt av flera orsaker. För det första skulle en större uppmärksamhet av ämnet kunna ge både forskare och förmedlare av barnlitteratur fler redskap att analysera och värdera fackböcker för barn med. För det andra skulle en granskande hantering av fackböcker för barn kunna ge författare och förlag ett incitament eller blott en ökad medvetenhet, så att det på sikt produceras fler böcker med både faktamässiga och förmedlingsmässiga kvaliteter. För det tredje skulle ett erkännande av fackböcker som en del av barnlitteraturen ge barnläsarna samma möjligheter till faktamässig fördjupning och kunskap som de vuxna läsarna har.

Ill 1 © Birde Poulsen, ill., Bent Jørgensen, text. Om natten. Gyldendal, 2005.

Bazar Masarin 2021:01

Foto © Caroline Andersson Renaud

Sarah Sh

Ur : Upptäckare & äventyrare, Sara Sheppard. Bonnier Carlsen, 2017

heppard

tt säga att Sarah Sheppard är faktabilderbokens okrönta drottning är en sanning utan modifikation. I sina omåttligt populära böcker om dinosaurier, skogsdjur, hajar, kartor och havet smittar Sheppards genuina intresse av sig på läsare i alla åldrar. Bazar Masarin fick chansen att prata med härliga Sarah Sheppard om hennes författarskap, intressen och tankar kring faktaböcker för barn.

My Grundström

inte in på. Istället hamnade vi på Institutionen för Geologiska vetenskaper och kursen ”Dinosaurier” (Ja, den finns!). Då öppnades en för mig helt ny och magisk värld! Jag pluggade som besatt och lärde mig allt om de här fantastiska djuren. (Jag fick ett halvt fel på tentan och blev bäst i dinosaurie-klassen, hehe.) När kursen var slut ville jag, lite som en galen professor, dela med mig av allt spännande jag lärt mig. Det blev min debutbok Det var en gång… Massor av dinosaurier som kom 2008.

Hej Sarah, vem är du? Jag är författare, tecknare och grafisk formgivare. Jag gör faktabilderböcker om bland annat dinosaurier, hajar, kartor, havet…olika naturvetenskapliga grejer helt enkelt! Jag älskar kombinationen att helt få snöa in i ett ämne och sedan få skriva och rita om det – det är det roligaste jag vet. Jag bor på Södermalm i Stockholm med tre söner och och en hund. När jag inte jobbar broderar jag stora kartor i korsstygn.

Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element. Hur jobbar du med och tänker kring dessa element och gränser i dina böcker?

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn? Det är dinosauriernas fel alltihop! För kanske 15 år sen föreslog min kompis Klara att vi skulle gå en kurs på Stockholms universitet. Javisst sa jag! (Då jobbade jag som AD och grafisk formgivare.) Vi hade tänkt läsa typ idé- eller konsthistoria, men det kom vi

Jag tänker nog inte så mycket på gränser hit och dit, jag kör på känsla. Det viktigaste för 16

Bazar Masarin 2021:01 mig är att böckerna är inspirerande och lätta att ta till sig och förstå. Och att det är roligt att läsa. Det måste ju inte vara gravallvarligt, bara för att det handlar om fakta. Jag är förstås väldigt noga med att allting i böckerna stämmer, de granskas av experter osv, men jag ser ingen motsättning i att blanda humor och fakta, tvärtom är det ganska mycket trams i mina böcker. Barn är smarta, de förstår skillnaden!

Hur arbetar du med illustrationer kontra text i skapandet av dina faktaböcker? Det är ett pusselarbete. Vissa saker skriver jag om, andra passar bättre att rita – och tvärtom! Boken växer fram som en rörlig amöba, jag har sällan bestämt innan hur jag ska göra, jag testar och märker vartefter vad som funkar bäst. Formgivningen är också en stor del i detta, att sätta ihop text och bild och få ett bra flöde i boken.

En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om just djur och natur. Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur - hur tänker du kring det i ditt skapande?

Du har även illustrerat faktaböcker av Ulf Nilsson och Grethe Rottböll samt ett antal bilderböcker och kapitelböcker. Hur skiljer det sig att illustrera andras text och stoff kontra sitt eget?

Jag tänker helt ärligt inte så mycket på människor – jag är mest intresserad av djuren! Det är aldrig med några människor i mina djurböcker om jag kan undvika det, jag tycker att det liksom stör magin. Däremot får djuren ofta lätt förmänskligade attribut där det passar. Det kan vara fiskyngel i grupp som simmar runt i små reflexvästar och flyttfåglar med lyxiga resväskor från Louis Vuitton. (Ok, just det kanske inte barnen uppskattar, men det var väldigt roligt att rita!)

Det är annorlunda. På ett sätt är det lättare att illustrera en färdig text, man har ett jobb istället för två. Men samtidigt kan man inte styra innehållet i bilden på samma sätt som jag kan om jag också skriver. Så det är både lättare och svårare! Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast? Att göra en bok är i sig en stor utmaning, det krävs en uthållighet och envishet som ibland gränsar till galenskap! Jag tycker om alla delar av arbetet, att göra research, att skriva, att rita, att förklara svåra saker på ett enkelt och roligt sätt, att sätta ihop allt till en bok. Barn är den bästa målgruppen man kan tänka sig, men också en kritisk sådan. Det får inte vara för komplicerat eller tråkigt, det funkar inte.

Hur ser din arbetsprocess ut, hur väljer du tema och innehåll? Jag har ett väldigt både rörigt och rörligt arbetssätt. Jag har förstås ett bestämt ämne som boken ska handla om, men jag har aldrig ett helt färdigt upplägg när jag börjar skriva och rita, det blir för tråkigt. Det måste finnas utrymme för infall och nya vinklar under tiden boken växer fram. Jag skriver och ritar om vartannat i en enda röra och ju längre fram i processen jag kommer, desto mer insyltad blir jag och på slutet nästan lever jag i boken, och gör inte mycket annat än att jobba (Jo, jag matar mina barn också, det gör jag!). Jag älskar att jobba och jobbar som allra bäst när jag egentligen borde vara ledig, då känner jag mig mer fri – på natten, på helgen, på nyårsafton…

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av? Jag är väldigt fascinerad av djur, natur, evolutionen, jorden, rymden… allt naturvetenskapligt egentligen. Det är nog min största källa till inspiration. Att försöka förstå hur allting fungerar.

Ur : Gustava & Tex och den heliga cirkusstrutsen, M. Widmark, L. Brunell & Sara Sheppard. Rabén & Sjögren, 2013

Samt fantastiska David Attenborough för hans underbara och inspirerande sätt att berätta om jorden.

Har du någon faktabok eller liknande som påverkat dig från barndomen? Jag har samma förebilder idag som jag hade som barn! Konstnären Henri Rousseau som målade exotiska djungeltavlor utan att själv ha satt sin fot utanför Paris. Serietecknaren Gary Larsons som ritar genialiska seriestrippar om kossor, grottmänniskor och galna vetenskapsmän.

Har du något drömprojekt? Jag tycker faktiskt alla mina böcker är drömprojekt. Jag är oerhört glad och tacksam över att jag får hålla på med detta. Att skriva böcker för barn är för mig det 19

Ur : Djuren i skogen. Vinterboken, Sara Sheppard. Rabén & Sjögren, 2016

bästa, roligaste och viktigaste jobb man kan ha!

Det händer så otroligt mycket spännande saker i vattnet. Och som vanligt har jag själv lärt mig otroligt mycket under arbetets gång! Djuren i vattnet kom ut i mitten av mars. Sen vill jag gärna tipsa alla som gillar dinosaurier att min bok Dino deluxe blir en animerad tv-serie. Den har premiär nu i vår!

Vad är på gång för Sarah Sheppard, har du något du vill tipsa om? Snart kommer nästa del i min serie om Djuren i skogen. Den här gången har jag dykt ner under ytan och hälsat på hos bland annat fiskar, krabbor och bläckfiskar. 20

Ur : Upptäckare & äventyrare, Sara Sheppard. Bonnier Carlsen, 2017

Bazar Masarin 2021:01

ats Wänblad Susanne Sandström

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?

Foto © Stefan Tell

Jag debuterade med en bilderbok, ett läromedel och en faktabok samtidigt (på tre olika förlag, dessutom). Så faktaböckerna har funnits med under hela min skrivarkarriär. Den allra första faktaboken jag skrev, tillsammans med tv-producenten Annika de Ruvo, byggde på tv-programmet ”Hjärnkontoret”. Hur det kom sig att de frågade just mig vet jag inte riktigt. Möjligen var det genom tecknaren Per Gustavsson, vi delade – och delar faktiskt fortfarande – arbetsplats. 1996 var det, i alla fall. Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera faktaböcker för barn som är svårare att definiera; böcker som använder sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling - har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du kan fundera på? Det är absolut något jag har tänkt på. En hel del. Jag vet inte riktigt om jag har något bra svar, mer än att man måste göra klart för sig vad det egentligen är man vill berätta om. 24

Bazar Masarin 2021:01 Både fakta och fiktion handlar om att på ett mycket medvetet sätt förmedla information till en läsare. Information som ska väcka tankar och känslor i mottagarens hjärna. För att göra det måste man hela tiden ligga ett steg före läsaren, hela tiden ha koll på vad läsaren har förstått – eller tror sig ha förstått – i varje givet ögonblick. Sedan portionerar man ut ny information precis när den behövs dramaturgiskt ( fiktion) eller när läsaren är mogen att ta den till sig (fakta). Den stora skillnaden ligger i vad som ska väckas i läsarens inre. Fiktionen siktar på känslor, faktatexten på förståelse och insikt. Det är därför man, tror jag, måste vara bergsäker på vad det är man vill förmedla. Jag har skrivit faktaböcker med en ram-

Det motsatta förhållandet är knepigare, alltså när man brinner för att förmedla något man tycker är viktigt och bestämmer sig för att göra det i fiktiv form. En berättelse lämpar sig för att utforska ett ämne, pröva och problematisera, vrida och vända på moral och etik och kanske skapa medkänsla där man inte väntar sig den. Men om författaren har en agenda som ligger bortom berättandet lyser det nästan alltid igenom och undertexten visar sitt fula ansikte. Det blir oftast dålig konst, helt enkelt. Så ja, jag tror att man ska upprätthålla skillnaden mellan fiktivt och icke fiktivt berättande – men de kan ibland samsas i samma bok. Och du skriver ju också skönlitteratur för barn - vari ligger största skillnaden – finns den? – mellan det skrivandet och skrivandet av faktaböcker?

Den stora skillnaden ligger i vad som ska väckas i läsarens inre. Fiktionen siktar på känslor, faktatexten på förståelse och insikt. Det är därför man, tror jag, måste vara bergsäker på vad det är man vill förmedla.

När jag skriver skönlitterärt är det jag som skapar den värld som historien ska utspela sig i. Jag kan enkelt bestämma att någons mamma är bagare istället för ekonom om jag har mer nytta av det. Det är jag som avgör vad som ska visas på tv och vilka låtar som spelas som bakgrundsmusik i affären. Och det behöver inte ens vara riktiga program eller låtar eller yrken, jag kan hitta på som jag vill och är omnipotent på ett härligt vis. Jag bestämmer dessutom precis vartåt strålkastaren ska riktas så att jag slipper förklara tråkiga eller omständliga saker – de syns bara om jag vill det. Så är det givetvis inte när jag skriver faktaböcker. Då är ramarna mycket snävare och mer krävande. Vilket är lika roligt men på ett helt annat vis. På textnivå är skillnaden i arbetssätt mindre än man kan tro. Jag provar och vänder meningar för att komma in i stycken på rätt sätt och försöker hitta en rytm i språk och interpunktion som gungar och vaggar läsaren framåt i den takt jag vill, oavsett om det är fakta eller fiktion.

historia, men den är då uppbyggd för att visa upp just de exempel jag behöver för att förklara något. Berättelsen är alltså sekundär och underordnad kunskapsöverföringen. Vilket jag tycker ska kännas för läsaren: ”Nu ska vi följa med Bolibompadraken till tandläkaren och få reda på hur det går till där”. Det här ser jag inte som särskilt problematiskt. Det är bokvärldens motsvarighet till när kossan Doris frågar ut Göran Persson om demokrati (och sedan dansar lite). Ingen tar fel på vem av karaktärerna som är fiktiv, liksom, och det stör inte berättandet.

Ur : Så funkar det! : kroppen inifrån och ut , Mats Wänblad & Filippa Widlund m.fl. Bonnier Carlsen 2017

Bazar Masarin 2021:01 Vad är viktigast i arbetet med en faktabok? Vad ska man tänka på som författare? Vi tänker att det finns balansgångar här eftersom det ju i mångt och mycket handlar om att fånga barnläsarens intresse, lust till kunskap...en faktabok kanske måste arbeta med både humor och allvar (seriös information och upplysning och samtalston) - hur gör man, hur tänker man?

Hur jobbar du med och tänker kring de för faktaboken specifika element tex hur text och bild arbetar tillsammans för information och upplysning om saker och förhållandens beskaffenhet; hur bild förmedlar kunskap och upplysning i relation till texten i era böcker? Hur kan ett samarbete med illustratör eller formgivare se ut? Om vi tar ”Så funkar det”-böckerna som exempel så är det fyra olika tecknare som jobbar med dem. När jag skriver första versionen av texterna bifogar jag en massa referensbilder. De är inte bildbeställningar, ”så här ska det se ut”, utan förklaringar så att tecknaren ska förstå det jag beskrivit i text så bra som möjligt. Jag försöker också markera att ”den här texten är enkel att skriva om i punktform”, eller ”som en liten serie” eller på något annat sätt, så att tecknaren ska kunna välja det som är bäst bildmässigt. När skisserna sedan är klara beslutar vi, tillsammans med redaktör och formgivare, vilken väg vi ska gå. Ibland är det jag som får skriva om, ibland är det tecknaren som får byta riktning, det är nog fifty-fifty. Komplexa processer blir ofta enklast att förstå om förklaringen drivs av bilden medan texten mer stöttar, medan annat passar bäst att förklara i text – då kan tecknaren istället kanske göra något friare så att formen känns lockande också.

Det absolut viktigaste tror jag är att man litar på sitt material – och på läsaren. När jag läser in mig på ett ämne, oavsett om det är brunbjörnens vinteride eller hur en växellåda fungerar, så hittar jag garanterat några saker som får mig att tänka ”det var som tusan!”. Och då blir mitt mål att få läsaren att tänka precis samma sak. Det som gör mig förbluffad, intresserad och exalterad kommer troligen ha ungefär samma effekt på andra. Personligen går jag igång på logiska tankekedjor, där jag först förstår en del sedan en annan och så plötsligt slår jag ihop de två och inser något helt annat. Som det där med galltvål … När jag skrev Så funkar det om kroppen så lärde jag mig självklart en massa jag aldrig fattat tidigare. Som att gallan är ett organ (och en kroppsvätska som bildas just där) som bryter ner de allra knepigaste fetterna innan resterna av maten ska ner i tarmpaketet. Någon annanstans i arbetet hade jag insett hur mycket av smutsen på våra händer som binds av fett och att tvål är ett medium som låter vatten och fett blandas så att smutsen kan lösas upp. Nu insåg jag plötsligt varför farfar brukade ha galltvål nere i sin verkstad. Mycket av det jag skriver i faktaböcker får den här formen. Jag beskriver en sak, sedan en annan, sedan skapar jag en paus där läsaren förhoppningsvis drar sina egna slutsatser innan jag slår in spiken. Ingen kunskap sitter så hårt som den där hjärnan själv fått vara med om att skapa. Och få saker är så tillfredsställande som när man tänkt rätt och får det bekräftat av författaren.

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast? Den största utmaningen är att barn har mycket färre saker som de kan referera till, en mer begränsad förkunskap. Meningen ”det är ungefär som när flyttfåglarna drar söderut på hösten” funkar bara om man har en grundläggande förkunskap om fåglars migration. Däremot har barn inga problem att hänga med i ganska abstrakta och vindlande tankegångar bara varje steg i sig är logiskt och förklaras tydligt. Att skriva faktaböcker för vuxna är mycket enklare, föreställer jag mig. 27

Omslag : Så funkar det! : kroppen inifrån och ut , Mats Wänblad & Filippa Widlund m.fl. Bonnier Carlsen 2017

Där är det ju liksom läsarens eget fel om han eller hon inte begriper orden eller har bristande förkunskap.

Den kunskapen går inte att googla fram. Och det är precis samma sak med faktaböcker för barn. Om de är välgjorda visar de sammanhang och drar paralleller som läsaren inte kan få sig till livs på annat sätt. En bra faktabok utvecklar tänkandet. Hur skulle vi klara oss utan det? Vad tänker du om barnfaktabokens framtid? Jag tror att den är ljus och vacker. Eller jag hoppas det, i alla fall. Det kanske är för att jag är specialintresserad av faktaböcker, men jag har en känsla av att mycket av det intressantaste och mest nyskapande som kommit ut de senaste åren – både på barnoch vuxensidan – är just faktaböcker. Själv läser jag just nu Stockholm: en utopisk historia av Åke Abrahamsson. Den har en del år på nacken men är oerhört spännande. Den tar upp många av de storstilade planer och idéer som folk haft för utvecklingen av Stockholm men som aldrig blev förverkligade. Det är en historisk skildring av hur det kunde ha blivit – vilket lär läsaren enormt mycket om hur det faktiskt var. Den kunskapen går inte att googla fram. Och det är precis samma sak med faktaböcker för barn. Om de är välgjorda visar de sammanhang och drar paralleller som läsaren inte kan få sig till livs på annat sätt. En bra faktabok utvecklar tänkandet. Hur skulle vi klara oss utan det? 28

Bazar Masarin 2021:01

Filippa Widlun Början Jag har jobbat mycket med faktabilder för barn genom de snart trettio år jag varit verksam som illustratör och/eller grafisk formgivare. I början på nittiotalet illustrerade jag ett stort antal läromedel, allt från matteböcker för lågstadiet till NO-böcker för gymnasiet, har även bidragit med bilder till Nationalencyklopedin. Det var väl så jag halkade in på just faktaillustrationer. När jag senare sade upp mig från läromedelsjobben för att fokusera på barnboksillustrationer insåg jag att jag trots allt hade börjat brinna för tydliga och pedagogiska bilder. Jag tecknar gärna djur och natur (som är ett starkt eget intresse), så det blev gärna barnböcker med fokus på dessa ämnen. T ex Äventyret Naturen – från Asfaltsdjungel till Ögonkorall (utgiven 2005 med text av Mats och Åsa Ottosson, som förresten blev utsedd till Årets Pandabok för barn och ungdom av WWF samma år). Bojanböckerna Just nu tecknar jag nionde delen i en populär serie fordonsböcker, skrivna av vår förre läsambassadör Johan Anderblad (känd från Bolibompa) om figuren Bojan vars mamma Bibbi jobbat med alla slags fordon, en sort i varje bok. I varje bok vävs även en berättelse om något djur in. Detta för att lätta upp faktatyngden om fordonen så att barnet ska få vila i en parallell ”mjukare” berättelse om ett djur i viss nöd, ofta kryddad med starka känslor som ger en härlig och, tror vi, välbehövlig kontrast.

Foto ©Caroline Andersson

Ur: Bojan och tåget , Johan Anderblad & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2019

Bazar Masarin 2021:01

Vi hamnar ofta i dilemmat att dessa böcker, som ju ska vara späckade av fakta, riskerar att bli för ”torra” och alltför skolboksaktiga. Vi strävar hela tiden efter att hitta en nivå där den fakta som vi presenterar ska vara rätt för målgruppen. Den ska fascinera och gärna förvåna utan att vara för svår att förstå. Det gäller såväl i text som bild. Ofta kan väldigt stora textsjok strykas och enbart presenteras som en bild istället, om än med små förklarande texter och pilar in i bilden. Humor är viktigt även i faktaillustrationer, det försöker jag få in så ofta det går och passar. I bojanböckerna försöker jag göra fordonen helt korrekta men skalar ändå bort så mycket som möjligt jämfört med verkligheten. Det enda som får vara kvar är detaljer som beskrivs i texten och som uppenbart behövs för fordonets funktion. Jag förstärker dessutom gärna saker som jag vet att små barn antingen ”går igång på” som t ex saftblandare (blåljus) och lampor, eller sådant som gör att de kan leva sig in med hela kroppen i bilden, som handtag, trappsteg, rattar, spakar osv. Jag förstärker färger och gör dem så ”aptitliga” det bara går utan att förta känslan av en viss realism. Vi tar våra hängivna och ofta kunniga läsare på största allvar och kompromissar inte med faktagranskningen.

Till varje bok anlitar vi en person som till yrket jobbar med det vi berättar om, hen får ge synpunkter på text och bild och vi ändrar alla detaljer tills allt blir korrekt, stort som smått. För ofta vet vi ju inte själva exakt hur saker fungerar som vi beskriver. Det går inte att bara googla förlagor och tro att det räcker. Tydlighet är absolut viktigast för mig. Jag jobbar hårt med tydligheten, den har företräde före originalitet och konstnärlighet. Men som nummer två kommer alltid en skön form. Jag strävar efter att renodla min ”ligne claire”, den klara linjen som användes av Tintins skapare Hergé och som har sitt ursprung i de japanska träsnittens tydliga, rena konturer och enhetliga färgskalor. Jag går ofta tillbaks till dessa källor för inspiration och för att hitta min kompassrikting om jag känner mig vilse. Omedelbarhet är prio ett. Jag vill att barnet ska uppfatta scenen/bilden omedelbart, utan att behöva tänka, undra eller tolka. Bilden ska sitta ”som en smäck”. Sedan är det en fördel om bilden kan växa, i och med ett närmare betraktande, detaljer får gärna finnas i överflöd men de ska ha en underordnad roll när det kommer till första anblick av bilden. Jag använder mig ofta av en ren och tydlig svart linje runt bildens huvudobjekt/huvudbudskap medan eventuella detaljer får smälta ihop med 32

Bazar Masarin 2021:01 bakgrundens kulör, ofta vara utan linje eller med en mindre kontrasterande linje för att inte störa. Jag tycker om att försöka färgsätta med en sammanhållen harmonierande palett, men gärna med en kontrasterande kulör när jag behöver förstärka bildens huvudobjekt, men utan alltför avvikande valör. Hellre kulör än valör, för att få en skön harmoni och jämnhet i bilden som helhet. Jag tycker om ”platta” bilder, med minimalt med skuggor, men ofta väljer jag skuggor ändå om det kan förtydliga något. Bildens estetiska värde får då stå tillbaks, det kan göra ont, men känns ändå mer rätt med tanke på att jag vet att det kommer att hjälpa bildens mottagare, barnet. Enkel läsbarhet är a och o. Jämlikhet En viktig grund i allt mitt arbete är medvetenheten om vilka normer bilderna förmedlar. Jag tänker mycket på jämlikhet i bilderna, vad gäller kön, kroppsfunktion, utseende, religion osv och försöker utmana normen. Mina figurer blir å ena sidan ofta könsneutrala då jag vill att barn ska kunna identifiera sig i själva människan. Eller å andra sidan tydligt normkreativa för att läsaren ska få chans att ifrågasätta normer i samhället och för att kanske få igång en diskussion. Natur Jag försöker ofta väcka intresse för naturen om det inte stör för mycket i faktabilder, te x kan jag ”pynta” ett uppslag om passadvindar genom att ”kuppa in” någon fågel som utnyttjar vinden, som en albatross härom dagen, i den fjärde delen av Så funkar det som ges ut av Bonnier Carlsen senare i år.

Små ”frimärksskisser”, enbart som minnesstöd för de bilder jag får upp i huvudet när jag läser. Sen ber jag redaktören att sätta texten (alltså typograferad med rätt typsnitt, grad, spaltbredd osv) och mejla en pdf som har bokens rätta format och texten grovt fördelad med lagom mycket på varje uppslag. Då kan jag börja skissa. Jag tittar på mina frimärksskisser och ritar upp dem (digitalt) i grova drag i 100% över uppslagen. Sedan klipper och klistrar jag (digitalt) i texten, flyttar ev om den över uppslagen och klipper bort delar av den där

Arbetsprocessen Som illustratör utgår jag från färdiga texter som bearbetats av förlagets redaktör i samarbete med författaren. Jag får först ett råmanus som jag skriver ut, läser i soffan och omedelbart skissar (med blyerts) i marginalerna på. 33

Ur kommande: Så funkar det! , Mats Wänblad & Filippa Widlund m. fl. Bonnier Carlsen 2021

det blir för lite utrymme för bild. I detta skede gäller det att vara hyfsat insatt i ämnet för att kunna sålla på ett intelligent sätt. Med åren har allmänbildningen ökat vilket minskat tiden som går åt till research. Det gör att denna del i processen blir allt enklare och snabbare. En faktaillustratör kan ofta lite om mycket. Författaren och/eller redaktören får sedan rensa i texten på lämpliga ställen eller om det inte funkar ändrar jag i bildskissen. Det brukar bli några skissvändor innan jag kan börja med originalen.

Roligast och mest effektivt är naturligtvis att jobba med prestigelösa författare som inte har några problem med att klippa och/eller ändra i sina texter. Som ser boken som ett gemensamt projekt, inte som ”sin”. Detsamma gäller mig som illustratör, jag sätter en ära i att vara lätt att samarbeta med och odlar förmågan att ändra i skisserna tills boken hittar sin perfekta form. I början av karriären hade jag svårare för att ändra mina ursprungliga idéer, ”kill your darlings”, men jag har lärt mig med åren att ett friktionsfritt samarbete gynnar slutresultatet. 34

Bazar Masarin 2021:01

Ur :Bojan och grävmaskinen , Johan Anderblad & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2021

Ur :Äventyret naturen , Åsa & Mats Ottosson & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2004

Bazar Masarin 2021:01 Det ska väl inte vara ett självändamål, men ofta blir det också bättre av att tänka nytt. Och framförallt får vi roligare projekt, skönare arbetsdagar. Men det har väl att göra med vad man har för samarbetspartners också, jag har haft turen att få jobba med duktiga redaktörer och författare som jag även haft (har) fin personkemi med. Apropå detta med samarbete så smärtar det rejält om en bok man jobbat med i månader hyllas (av vanligt folk eller professionella recensenter) men enbart författaren ses som ensam upphovsperson och därmed får all cred. Även om boken i fråga kanske innehåller mer illustrationer än text. Var kommer den här bristen på förståelse från? Det kan en ju undra ibland. Jag har alltid velat teckna för barn och upplevt det enklare än att göra faktabilder för vuxna. Jag har barnets perspektiv i mig på något vis och upplever det som självklart och lätt. Roligast är förmånen att kunna tänka och jobba ganska fritt då barnets referenser ju inte är huggna i sten, de accepterar egentligen allt, bara man är tydlig och rak. Det ger mig såklart även ett stort ansvar. Jag får inte vilseleda bara för det. En annan fantastisk sak är tanken på att man kanske gör bilder som planterar sig i barnets huvud och följer med det hela livet. Vi har väl alla starka bilder vi minns som följt med oss och säkert format oss i viss mån. Jag tror barnfaktabokens framtid är god. Boken som fysiskt objekt har ett stort egenvärde, det taktila och sinnliga för barnet att hålla i en bok av papper, kunna bläddra fram och tillbaks, leta, hitta i den snabbt och direkt. Ställa upp boken på favorituppslaget, hålla fingret på bilder och texter, skapa en relation till själva boken som sådan.

Ur: Så funkar det!: kroppen inifrån och ut , Mats Wänblad & Filippa Widlund m.fl.. Bonnier Carlsen 2017

Ur : Puls Geografi 4-6 , Katarina Olsson & Ingrid Åsgård & Filippa Widlund m. fl. Natur & kultur läromedel 2011

Bazar Masarin 2021:01

Åsa & M

Ottosson Susanne Sandström

Hur kom det sig att ni skrev en faktabok, Äventyret Naturen, för barn (ni har även en gedigen, kvalitativ och prisad utgivning av facklitteratur för vuxna) ?

Foto ©Roine Magnusson

Mats

Vi hade egna barn och skrev den bok vi själva ville läsa för dem. Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera faktaböcker för barn som är svårare att definiera; böcker som använder sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling - har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något ni kan fundera på? Som vi minns det hittade vi en form som vi kände passade oss som skribenter helt enkelt. Verkligheten känns tillräckligt rafflande i sig, att använda skönlitterär berättarteknik var aldrig aktuellt, vi gick på instinkt, och det blev som det blev. Texterna är fortfarande väldigt mycket vi. 44

Bazar Masarin 2021:01 av ett liksom. Så arbetar vi ofta tillsammans med fotograf i våra vuxenböcker också.

En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om djur och natur - och är även temat för er bok. Er bok är ett humoristiskt och faktaspäckat äventyr som leder barnläsaren till att upptäcka och fundera kring staden (och det är ju inte helt vanligt trots att natur och djur finns även här och speciellt är det barns vardag), tillblivelse, boende, föda, rörelsemönster, jakt, träd/skog, väder via alfabetets A till Ö – naturen är verkligen betraktad i stort och i smått. I text finns en samtalston (riktad mot barnlyssnare/läsaren) som andas förundran och lust till kunskap och att förmedla den; det finns en tydlig ansats att förmedla otraditionell, eller mindre vanlig information/kunskap tillsammans med mer formell information (storlek, måttangivelser etc) och också ofta med sånt en kan tänka sig att barn tycker är roligt. Det finns inte, som jag upplever i en del faktaböcker för barn, någon distansering i form av instrumentellt förhållningssätt utan en närhet som på annat sätt bjuder in läsaren/tittaren i boken och förmedlar kunskap. Hur tänkte ni kring berättandet av fakta/upplysning i er bok? Urvalet? Och bilderna?

Hur såg samarbetet med illustratör Filippa Widlund ut? Vi minns det som helt smärtfritt. Filippa fattade grejen direkt och körde sedan efter eget kreativt huvud. Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur i er bok - hur tänker ni kring den? Vi tycker att relationen mellan människa och natur är viktig att prata och skriva om, och månar om att visa att människor ÄR natur. Naturen är vårt sammanhang, precis som djurens och växternas. Stenarnas och älvarnas. Om vi kan få in den andan i texterna är vi nöjda. Hur ser er arbetsprocess ut när ni arbetade med faktabok för barn i jämförelse med hur ni arbetar mot en vuxen målgrupp? Inte så annorlunda, tror vi. Vi skriver det vi tror ska locka till läsning, fascination och kunskapslust. Vi tycker själva att faktaböcker om natur för barn gärna ska vara roliga att läsa även för en vuxen.

Just inspiration med hjälp av fascinerande fakta är ett arbetssätt som vi använder oavsett om vi skriver för vuxna, eller, som i detta fallet, för barn. Förundran är ett ord som passar bra här; vi vill gärna väcka den. Då duger det inte att komma med samma gamla fakta som har förmedlats i alla tider. Man måste gräva lite djupare i faktaskatten. Bilderna är viktiga. Att de är roliga och fina gör texten så mycket bättre.

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast? Det är klart att det finns utmaningar. Det finns till exempel en risk att man gör sin författarröst alltför barnslig. Man måste försöka vara enkel att begripa och stenhårt intressant hela tiden, men inte barnslig. En av de roligaste sakerna med detta projekt var att få jobba med en superbegåvad illustratör som lyfte texten, ja hela boken, till att bli det den blev.

Hur jobbar ni med och tänker kring de för faktaboken specifika element t.ex. hur text och bild arbetar tillsammans för information och upplysning om saker och förhållandens beskaffenhet; hur bild förmedlar kunskap och upplysning i relation till texten i era böcker?

Vad tänker ni om barnfaktabokens framtid? Vi tycker att barnfaktaboken är otroligt viktig. Den öppnar nya världar både för barn och, faktiskt, för vuxna.

Vi vill ofta låta bilderna berätta sin egen historia. Då får läsaren två perspektiv till priset 45

Omslag: Äventyr i naturen , Mats & Åsa Ottosson & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2004

Bazar Masarin 2021:01

Foto © Magnus Liam Karlsson

Julia Wiberg

Susanne Sandström

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?

hur kommer tema och innehåll till dig? Jag ser på djurdokumentärer, läser djurböcker, följer biologer på Instagram och hänger gärna på Naturhistoriska riksmuséet. Det är enkelt för mig att leta fakta till kommande böcker eftersom det helt enkelt är ett så stort intresse hos mig! Det kommer naturligt. Som tur är har jag också fått med mig min tvååring in i djurens magiska värld så allt vi pratar om hemma är typ om djur och natur.

Jag har alltid älskat att skriva och började under tonåren tycka det var så roligt att skriva för barn. Jag började arbeta som journalist redan när jag var 15 år på Västerbottens- Kuriren och att skapa barnprogram åt barn när jag var 23 år. Och att skriva böcker för barn har hela tiden varit mitt mål då jag själv älskar att läsa och lära mig via böcker! En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om djur och natur - och är ett tema i dina. Hur har du tänkt kring förmedlingen av kunskap om ämnet? Vad är viktigt för målgruppen (tex tilltal, humor, ordval, illustrationer, layout och grafisk utformning etc)?

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast? Utmaningen är att hålla det kort och intressant! Plocka godbitarna och kill your darlings. Jag skriver först långt. Sen kortar jag ner och skalar av och till slut är det kanske bara två meningar kvar. Men då är det den roligaste och mest häpnadsväckande faktan som står kvar.

Mitt mål med allt jag skapar är att förmedla kunskap till barn på ett roligt och lustfyllt sätt! Ordet fakta låter tråkigt men det betyder inte att fakta ÄR tråkigt. Jag är själv väldigt stolt och glad över hur rolig min bok Världens coolaste djur - enligt Julia blev!

Vad tänker du om barnfaktabokens framtid? Jag både hoppas och tror att det kommer fortsätta vara ett viktigt sätt för barn att få ta del av information. Enligt mig finns det inget mysigare än att tillsammans med barn samlas runt en bok!

Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker – 48

Ur: Världens coolaste djur - enligt Julia, Julia Wiberg & Hedvig Häggman-Sund. Rabén Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

Susanne Sandström

Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera böcker som klassas som faktabok men som, om man ser till form och innehåll, är svåra att definiera; böcker som kan använda sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling och/eller som är mer konstnärliga, estetiskt inriktade än informativa och upplysande- har den här utvecklingen någon betydelse?

Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? Hmm det beror så klart på sammanhanget. men om vi pratar barnböcker och inte tex en svampbok för vuxna (där man nog inte vill ha något fiktivt alls, man vill ofta veta om svampen är giftig eller ej). I barnboken vill i allafall jag fånga barnets nyfikenhet genom humorn och det lite oförutsägbara. Man brukar säga att man lär sig bättre om man samtidigt har kul, och det tror jag verkligen. Så kanske det inte är så viktigt att upprätthålla skillnaden egentligen. Om man nu väljer att väva in fakta i en berättelse så funkar väl det lika bra, och kanske ännu bättre för barn. Det blir inte så ”undervisande” i tonen, man kan säga att det pedagogiska innehållet är förklätt i en fiktiv kostym. Just tonen som Julia använde sig av i Kul i skogen tycker jag var väldigt befriande. Det var lustfyllt, ungt, prestigelöst och avslappnat. det kändes nytt och kontrasterade det faktarika innehållet.

Ja det tror jag, det blir att svårare att fånga barns intresse för litteraturen i dagens mediamättade samhälle. Gränserna mellan fakta och fiktion har suddats ut, den mer traditionella faktaboken har kryddats med mer humor och underhållning för att attrahera den svårflörtade skaran barn och ungdom. Sedan finns det nog alltid en viss grupp som uppskattar det faktabaserade utan krusiduller. Men de är nog i minoritet. 51

Foto © Magnus Liam Karlsson

Maja Sten

Ur : Kul i skogen , Julia Wiberg & Maja Sten. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du funderar på i relation till ditt arbete med faktaböcker för barn? Är det något du reflekterade kring när du illustrerade Kul i skogen?

Hur jobbar du med och tänker kring dessa specifika element (tex hur text och bild arbetar tillsammans för information och upplysning vs estetiska uttryck) och gränser (finns de?) när du arbetar med en barnfaktabok? Just i arbetet med Kul i skogen så låg fokus på hitta ett språk som både rimmade med Julias fartfyllda text och det faktabaserade innehållet. Det var ändå viktigt för mig att illustrera innehållet på ett korrekt sätt, t ex vargens bajs.

Nej det har jag faktiskt inte tänkt på alls. Det är en intressant reflektion som jag ska ta med mig. 53

Annars tappar det ju sin funktion. Detta innebar en viss utmaning. Nu är ju mitt bildspråk naivt till sin natur och därigenom inte så detaljerat och realistiskt. Så jag tror att det delvis var därför man valde mig som illustratör, man ville göra en annorlunda faktabok om skogen. En med mycket färg, uttryck och humor. Ibland kunde jag känna mig lite kluven mellan det faktabaserade och det fria uttrycket. De krockade ibland och lekte bättre ihop ibland. Precis som barn gör! Men jag skulle säga att i just denna bok låg fokus på att göra en nyskapande faktabok.

En faktabok som fick vara fri från normer, lite busig och operfekt. En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om djur och natur - och är ett tema i Kul i skogen. Hur har du tänkt kring förmedlingen av kunskap om ämnet? Vad är viktigt i bilderna, vilka val är viktiga (tex tilltal, humor, färgsättning, åskådlighet, storlek)?

Det här är något som jag och Julia pratade mycket om. Vi ville främst locka ut barnen (och föräldrarna) i naturen.

Bazar Masarin 2021:01 Inte göra det till något stort projekt utan ta bort präktighetsstämpeln på skogen. Så utmaningen låg ju i att göra bilder som både var lustfyllda och informativa. Fånga den fartfyllda tonen. Färgerna var viktiga för mig. Det skulle kännas färgstarkt men utan att helt ”hitta på nya färger” Det var ändå viktigt att känna igen specifika arter etc. Vi valde också att ha en karaktär, en ekorre som fanns med i berättandet. Någon man kunde identifiera sig med. Det har också varit viktigt att väcka LUST! Lust att gå ut, lämna Tictoc och svinga sig i träden. Kanske var det ändå viktigare än att man skulle lära sig en massa. Inspirera till att gå ut i skogen! Skildringen i bild av naturen, djuren och relationen mellan människa och natur och djur - hur tänker du kring det? Jag jobbar ofta med att hitta mänskliga egenskaper hos djuren. Så att man kan känna igen sig i djuret, i känslan som den uttrycker. Jag är inte lika bra på att uttrycka känslor genom människoskildringar. Det funkar bättre när jag gör det genom ett djur. Jag har också ofta väldigt kul när jag hittar på karaktärer och personligheter för djuren. Djuren är idag något främmande i våra liv. De flesta lever idag i städer där man inte ser så många vilda djur utom i djurparkerna. Vi är väldigt alienerade både från natur och djur. Jag hoppas att naturen får komma in mer i människornas liv. Den är så läkande för oss i detta stressiga samhälle. Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker – hur gör du valen av bild/illustration? Jag jobbar mycket med research. Mest för att jag älskar att hoppa ner i olika världar och fakta. Det är en av fördelarna med att vara illustratör, att man får lära sig mycket under de olika projekten. Men jag vet också att det är viktigt för bildernas kvalité – jobbar jag bara utifrån min autopilot så blir mycket samma – jag utvecklar mig själv och bilderna genom researchen. 55

Ur : Kul i skogen , Julia Wiberg & Maja Sten. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

Det blir inte lika förutsägbart. Men lika viktig som researchen är är också att göra sig fri från den och att därefter göra en självständig bild där jag tar det vidare från referensbilderna. Så efter att ha skissat av från bilder och lärt mig hur något ser ut, så lägger jag alltid undan bilderna för att måla eller rita fritt och få ett intressant uttryck på det hela. Vi behöver nya uttryck för att bli intresserade av något, det väcker också mer känslor. Sedan är ju kompositionen med texten också av stor vikt. Jag får ofta ideer när jag har texten fram för mig och skissar direkt på den. En text får kanske en rolig ram, en annan omringas av en låghalsat djur. osv… Jag leker nog fram mycket av illustrationerna. Finns det några utmaningar i att illustrera fakta för barn och vad är roligast? JA, jag tyckte det var svårare än jag trodde. Det är ganska mycket information som ska illustreras på en ganska liten yta. Jag är nog van vid att mina illustrationer tar större plats. Nu blev det många illustrationer om skulle samsas på ett uppslag. Vad tänker du om faktabokens framtid? Jag hoppas den är ljus. Den kommer nog fortsätta att genomgå en transformation. Gränser kommer fortsätta att suddas ut. tills vi gått varvet runt och vi återigen tycker att den knastertorra faktaboken är fantastiskt inspirerande just för att den är så ärlig och rak.

Ur : Kul i skogen , Julia Wiberg & Maja Sten. Rabén & Sjögren 2021

Foto © Rikkard Häggbom

Bazar Masarin 2021:01

Maja Säfström

My Grundström

Hej Maja, vem är du?

Hej! jag är Maja! är 34 år och arbetar som illustratör och författare! Hur kom det sig att du började skriva serien fantastiska fakta och just faktaböcker för barn?

Ja det är en bra fråga, speciellt när jag gjorde första boken så kände jag mig ganska fri. I bemärkelsen att jag inte försökte vara någon till lags utan bara rita och skriva det som jag själv tyckte va kul! Jag försökte undvika ord som “ibland, oftast, det händer att” och istället skriva “det här djuret gör så här”. Bara för att det blir roligare, och jag litar på att läsaren förstår att om man bara läser en enda mening så ryms inte alla sanningar i den. Så tex när jag sa tidigare att bläckfiskar tänker med armarna, well det är en tolkning jag gjort

Det började med att jag ritade en teckning av en bläckfisk för de är så otroliga (alltså helt otroliga. Bara en sån sak som att de kan tänka med sina armar, hur sjukt?). Sen blev jag kontaktad av ett förlag som hade sett bilden och de frågade om jag hade lust att göra en hel bok om djur. Det var aldrig tänkt som en bok för barn specifikt, men jag är jätteglad när ett barn berättar att de läser och tycker om den! Men jag blir minst lika glad när någon säger att de köpt boken till sin mormor! 62

Bazar Masarin 2021:01 utifrån det faktum att de har hjärnceller i armarna. Men… hur definierar man att tänka? Det skulle ju bli väldigt mycket text om man skulle utveckla den frågeställningen kritiskt. framförallt skulle det bli en helt annan typ av bok. men jag tänker att det bara är kul om läsaren går vidare från min bok och djupdyker i andra typer av litteratur som kanske fördjupar och förklarar mer. En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om just djur och natur. Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur - hur tänker du kring det i ditt skapande? Jag tänkte inte på det så mycket när jag gjorde boken. Eller såhär. Jag tror att allt har en själ. Djur och växter. Mitt drömsamhälle skulle vara ett där man inte låser in djur i burar och sen dödar dem för att äta (eller använda pälsen) utan ett där vi kan leva tillsammans med respekt för varandra. I vissa äldre kulturer verkar människor ha levt närmare naturen och till exempel frågat om lov och tackat innan man bryter minsta kvist av ett träd. Dit vill jag att vi ska hitta tillbaka. Vissa verkar vara av åsikten att man inte ska “förmänskliga djur” men jag känner tvärtom ! Jag vill förmänskliga djur och natur, det kanske är förenklat och inte helt “korrekt” men om det gör att vi får lättare att förstå att andra varelser har känslor och upplevelser så tycker jag att det är bra.

Du har ju även illustrerat Emi Guners fina Paola Persson Peroni, har det varit annorlunda att illustrera faktaböcker och dessutom faktaböcker där du även själv är författare?

Hur ser din arbetsprocess ut, hur jobbar du med illustrationer kontra text? Det är lite olika men ofta utgår jag från bilden. Och när jag ritar är mitt enda fokus att det ska bli fint. Haha, nej men alltså jag tycker estetik går före mycket annat. Och sen texten. Där försöker jag plocka upp saker i bilden. I mina djurböcker så handskrev jag all text och ritade pilar och kommentarer och pratbubblor till bilderna. så allt blev en illustration till slut.

Ja det har varit en helt annan sak! i Emis böcker har jag ju dessutom ritat människor vilket var en jättestor utmaning för mig. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle gå! men det gjorde det och det har varit helt fantastiskt att jobba med Emi, hon är så rolig och positiv! Hennes spontana svar på saker är ”ja vad kul” och det är ju så man vill leva 63

Ur : Fantastiska fakta om djur från förr, Maja Säfström. Natur & Kultur 2017

och arbeta. Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av?

och världen. Kommer ihåg att jag ÄLSKADE att sitta och bläddra i dem. Kunde ju absolut inte läsa men det var kul ändå, med alla teckningar och pilar.

Allt. Speciellt om något är pinsamt eller jobbigt så försöker jag tänka att jag i alla fall kan glädja mig åt att det kommer att generera en bra anekdot.

Har du något drömprojekt? VERKLIGEN!

Minns du någon faktabok eller liknande som påverkade dig som barn?

Vad är på gång för Maja Säfström, finns det något du vill tipsa om?

Vi bodde i frankrike när jag var liten (äsch!) och då hade jag ett illustrerat uppslagslexikon i tre delar som förklarade kroppen

Tom Tits! Haha, vi var där häromveckan och det var otroligt! 64

Beskuren/Ur : Fantastiska fakta om djur från förr, Maja Säfström. Natur & Kultur 2017

Ur : Fantastiska fakta om djur från förr, Maja Säfström. Natur & Kultur 2017

Bazar Masarin 2021:01

Susanne Sandström

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?

ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera faktaböcker för barn som är svårare att definiera; böcker som använder sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling - har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du funderar på?

Jag tror det handlade om en förälskelse. Som barn hade jag förmånen att få uppleva några fina somrar vid sjön Vätterns strand. Jag var omsluten av naturen, levde på blåbär och backsmultron, umgicks med sädesärlor, humlor och abborrar, mötte rallarrosornas nyfikna blickar. (De var exakt lika höga som jag!) De där upplevelserna brändes fast i mig och jag kan när som helst ta fram dem och betrakta dem. De födde en sorts intuitiv förståelse för naturen, som kanske bara kan upplevas av barn. Den känslan, den kärleken, vill jag försöka förmedla i mina böcker.

När jag skriver en faktabok är min ambition att försöka åstadkomma något som är lite annorlunda. Om jag skriver om svampar, vill jag helst inte att det ska bli ”en svampbok till”, utan gärna en annan sorts svampbok. Sedan når man ju inte alltid ända fram. Men jag tycker det är positivt att facklitteraturen rör sig över gränser, prövar sig fram. Jag tycker om utveckling och förändring.

Foto ©Maline Casta

Stefan Casta

Bazar Masarin 2021:01 som är berättarjaget. Hela boken är skriven och illustrerad ur blommans perspektiv. Det är hon som berättar om flickan som heter Liv vars mamma nyligen gått bort. När jag ursprungligen började med texten var nog tanken att det skulle bli en faktabok om humleblomster. Det blev det inte riktigt. Det blev en annorlunda bok om humleblomster.

En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om djur och natur - och är ett återkommande tema i dina. Jag tycker att du där, både i faktaböcker och i kapitelböcker/bilderböcker, visar stor omsorg om naturen och djuren; att du har en innerlig och filosofisk ansats och också ofta en portion humor. Det finns inte, som jag upplever i flertalet faktaböcker för barn, någon distansering i form av instrumentellt förhållningssätt utan en närhet (djur och natur undersöks och gestaltas i bild/illustrationer personlighet, karaktär) som på annat sätt bjuder in läsaren/tittaren i boken och förmedlar kunskap. Hur kan samarbetet med illustratörer se ut?

Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker respektive rent fiktiva barnböcker, hur kommer tema och innehåll till dig? Jag bor på en liten gård på landet i Skåne med tio hektar naturbetesmark, så jag har naturen bokstavligen in på knutarna. Jag är omgiven av den, nästan på samma sätt som när jag var barn. Jag har bott här större delen av mitt vuxna liv, och känner fåglarna, djuren, växterna. Och jag inbillar mig att de känner mig. Många av mina faktaboksidéer kommer härifrån. I En blommas Liv var det humleblomstren vid vår lilla bäck som bad mig att berätta om dem. Att skriva fiktion är en helt annan historia. För mig handlar det då om att bokstavligen stänga in mig i ett rum. Att hålla för öronen och ögonen, bildligt talat, och låta den berättelse som förhoppningsvis finns någonstans därinne i mig få komma upp till ytan. Det är en helt annan process, som bygger på ensamhet, intuitivitet, koncentration och envishet.

Det är oftast en ganska lång resa. Just nu lägger jag och illustratören Mattias Olsson sista handen vid en faktabok om skogen, som vi började med så smått för fyra år sedan. Då var utgångspunkten att vi skulle göra en svampbok, Svampskogens hemligheter. Nu när jag börjar skönja resultatet, ser jag att den handlar lika mycket om träd och om naturen, som om svampar. Det finns så mycket ny kunskap om träd. Om hur de kommunicerar och samarbetar med varandra, om hur hela skogar är uppkopplade med ett ”svampfiber-nät”, och har så varit i miljoner år. Men i boken vill vi försöka addera ytterligare en nivå. Den handlar om svampar och träd, men vill också bjuda på en konstnärlig bildupplevelse. Så Mattias har haft fria händer och tagit ut svängarna.

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast?

Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur - hur tänker du kring det?

Barn är så fruktansvärt kloka. De vet redan så mycket. Ibland rent intuitivt. De ställer så bra frågor. Jag brukar tänka på barn som en sorts vetenskapsmän. Klokare än så blir vi inte. Och utmaningen är förstås att aldrig underskatta dem, att inte förenkla i onödan. Jag vill försöka ge dem ganska komplexa böcker, för verkligheten är så underbart komplicerad. Att skriva för barn är det roligaste som finns.

Det är kanske den viktigaste frågan av alla i dag. Vi måste förstå att en gullviva och en sorgmantel har lika stor rätt att leva här som alla dessa ”viktiga” människor. I alla fall tänker jag så. Men vi har tappat kontakten med naturen. Tappat namnen på blommorna och deras insekter. I bilder(fakta)boken En blommas Liv (ill. Sara Lundberg) som nyutges i vår, har jag vänt på perspektiven. Det är ett humleblomster 71

Vad tänker du om faktabokens framtid? Det finns en inneboende magi i fakta, i sanningen om hur saker och ting hänger ihop. Jag tror att vi alltid kommer att dras till den, och söka sanningen. Själv skriver jag för att försöka förstå: Hur är det möjligt att en sådan plats som planeten Jorden faktiskt finns, och att vi och alla djuren och växterna lever här? Den berättelsen tror jag måste skrivas om och om igen, och ur många olika perspektiv. Och kanske, kanske för de berättelserna oss några millimeter närmare den ofattbara sanningen.

Svampskogens hemligheter Stefan Casta & Mattias Olsson Opal 2021

Foto från Opal hemsida

Bazar Masarin 2021:01

Mattias Olsson Susanne Sandström

har handlat mycket om att bygga upp en utforskarlust och hunger på att ta reda på mer, allt kanske inte är presenterat i just den boken. Att öppna en dörr till lärande, kanske via en liten ”lögn” klädd i humorskrud. Inte fel per automatik. När jag lagt in osanna element då har det ibland varit i lägen då man exempelvis blickar bakåt i tiden. Så här trodde man förr…och så twistar man till den illustrationen. Barnet förstår glappet i tid och kan få någon slags referens till nuet och en stolthet att känna, jag vet bättre nu…och vill lära mer. En kul bild gör också att man kanske vill visa kompisen boken/bilden och med lite tur uppstår en diskussion om det sanna. I Svampkogens hemligheter har det handlat mer om att göra en väldigt vacker och informativ ”lustbok”. Här handlar det mer om kompositioner som kanske sticker ut lite…men lite humor kostar vi på oss i knasiga rådjur etc. I boken har vi pedagogiskt byggt upp bild och berättande i olika sektioner…med försök att hitta en ny väg. Och att våga tänka lite konst i alltihopa. Jag blandar olika konstnärliga tekniker och hoppas givtevis också att skaparlusten kan infinna sig hos barnet. Kanske rentav tar blocket med sig ut i skogen och tecknar av en kotte som ser märklig ut (varför gör den det?…tar med den hem och forskar vidare).

Gränsen mellan fakta och fiktion är idag inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera böcker som klassas som faktabok men som, om man ser till form och innehåll, är svåra att definiera; böcker som kan använda sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling och/eller som är mer konstnärliga, estetiskt inriktade än informativa och upplysande- har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du funderar på i relation till ditt arbete med faktaböcker för barn? Är det något du reflekterar kring när du illustrerade den till hösten kommande Svampskogens hemligheter (tillsammans med Stefan Casta)? Ja fake news vill vi ju inte ha…eller, haha? Jag tror vi kan kosta på oss bredden av f iktivt och icke fiktivt, samt en mix däremellan. De faktaböcker jag arbetat med 74

Ur : Svamskogens hemligheter , Stefan Casta & Mattias Olsson. Opal 2021

Bazar Masarin 2021:01

är ju trots allt en barnbok vi arbetar med även om den ska bli något ”annat” än en gängse svampbok för yngre. En stor spännvidd mellan det sanna och fiktiva kan man se mer av i min och Peter Ekbergs bok En biljett till stjärnorna samt till viss del även boken Aliens! Där ingår det ju att man inte riktigt vet…och de böckerna handlar verkligen om att bygga vidare på faktalust kring rymden, men även livsåskådning. Som illustratör är det ju en dröm att få teckna det som inte finns (eller?)…hur löser man det, jo man tar saker som finns

Hur jobbar du med och tänker kring dessa specifika element (tex hur text och bild arbetar tillsammans för information och upplysning vs estetiska uttryck) och gränser (finns de?) när du arbetar med en barnfaktabok? Jag är ju inte en faktatecknare i grunden, däremot en tecknare som kan rita realistiskt om det behövs. Så har ju fallet varit med Svampskogens hemligheter. Då kan det ibland bli ännu roligare när man lägger in balancerat, rimligt ”knas” i bilderna. För det 75

och ritar ihop. Text och bild ska dansa väl med varann, jag har min grund i bildkonsten och vill se estetik som genomsyrar ett helt uppslag. Inte text bra och bild bra, men sen stelt uppstyltat. Nej, ett flow tror jag är bra för lärandet…och kvalitet i både text och bild givetvis.

Är det mycket bild som i En biljett och Svampskogens hemligheter, ja då gäller ju även helheten. Dvs ibland är det ”kill your darlings” som gäller. Jag kan inte nog påpeka vikten av skiss! Dels för att visa för diskussion men även för egen del, att ha i ryggraden hur bilder ska göras när man kopplar på den mer hantverksmässiga delen. Skiss är nästan det jag brandtalar mest om när jag är ute på mina skapande skolbesök runtom i landet.

Skildringen i bild av naturen, djuren och relationen mellan människa och natur och djur - hur tänker du kring det? Jag är själv en skogens man och tror på att försöka förmedla känslan av att befinna sig mitt ute i naturen. Hoppas vi lyckats med det i Svampskogens hemligheter. Vi är ju en del av naturen och jag tror personligen att vi måste återfå/återta vissa kunskaper i hur man för sig i naturen, vad man kan använda sig av i naturen…vad kan vi göra för att vara en del i kedjan på bra sätt. Ytterst aktuellt i dessa tider. När jag gjort bilderna till boken så har jag varit nere i marknivå med djuren och svamparna, det är där vi ska vara, det är där det stora vecklar ut sig i det lilla.

Finns det några utmaningar i att illustrera fakta för barn och vad är roligast? De faktaböcker jag har gjort, där har jag alltid varit tydlig tidigt om att det inte bara kan handla om fullständig exakthet, där finns det andra illustratörer som gör det bättre tror jag. Det handlar om humor, miljöbeskrivning, lust, kanske någon gangnande smålögn och ett bra samspel mellan text och bild för att locka till lärandet. Min utmaning är att strama åt ibland… att låta det ”sanna” var spännande nog för ett barn. Det har jag lyckats bra med i Svampskogens hemligheter. Sanningen överträffar onekligen dikten allt som oftast.

Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker – hur gör du valen av bild/illustration? Det börjar med en text. Jag läser, stryker under där jag ser bilden i mitt inre. Sen skissar jag ofta upp storyboard av hela boken för presentation. Det presenteras för författaren och redaktören, länken mellan mig och författaren under arbetet med boken är redaktören. Innan arbetet drar igång pratar jag och författaren ihop oss och lägger upp plan/riktlinjer som vi presenterar…sen stämmer man ofta av mitt i processen med. Bilderna som skissas…ja idag kan man ju söka mycket referensmaterial på nätet. Sen gäller det att lägga in det som är just du och dina kvaliteter som illustratör i bilden. Ibland är ”less is more” bäst, men ibland kan ”more is more” komma som en kul ”trigger”. Det är svårt att beskriva valet av bild, det kommer ofta till naturligt, och det känns ganska omgående, om det är bra eller dåligt.

Vad tänker du om barnfaktabokens framtid? Faktaböcker är ju helt nödvändiga, alla kategorierna. Det jag tror vi måste bli ännu bättre på är paketeringen av den fysiska boken…vi ska få barnen och dess vuxna att se just den boken som en egen unik skatt. Idag kan man göra så mycket med relieftryck, lack, bra miljövänliga papper etc…. våga tänka klassiker även inom denna genre. Med den digitala boken kan man ju länka vidare oändligt mycket på ett bra och lekfullt sätt och hela tiden komma vidare. Därmed ska den fysiska boken få lysa med en egen lyster som står pall och kan vara förstavalet. Fler faktaböcker dansar in på Augustgalan…vi spänner bågen visuellt och textmässigt, visst! 76

Ur : Svamskogens hemligheter , Stefan Casta & Mattias Olsson. Opal 2021

Bazar Masarin 2021:01

Anna Hansson

My Grundström

Barn och ungdomsförfattaren Anna Hansson är en hejare på att ge ut populära böcker både när det kommer till fiktion och faktaböcker. Bazar Masarin fick chansen att prata med författaren till barnböcker som Fasliga fakta, Intresseklubben, På prao och Monsterhotellet.

Jag kommer ihåg att jag ville skriva en bok om sånt som barn kan tycka är lite läskigt och spännande samtidigt, men det slutade, efter massor av omskrivningar, som en rätt rolig bok. När det blev dags för en uppföljare i serien fick jag hålla mig till mer trovärdiga källor och hålla tillbaka min fantasi, för då blev det likmaskar, kackerlackor, bärfisar och mördarsniglar i Fasliga fakta om äckliga kryp, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat!

Hej Anna, vem är du? Jag är en snart 40-årig hundälskare som gillar att äta ostbågar, kolla på teve-serier och gå på promenader i skogen. Jag jobbade tidigare som lärare, men jobbar sedan 2015 med att skriva barnböcker och hålla i skrivarworkshops för barn och ungdomar på skolor och bibliotek.

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?

När det gäller mina renodlade faktaböcker så håller jag mig förstås 100% till sanningen. Men det finns ju mer eller mindre roliga fakta om alla djur, och jag försöker förstås att plocka ut det som är mest roligt och mest intressant. Men sen är det mina illustratörer som står för den mesta av humorn.

Min första faktabok heter Fasliga fakta om rysliga varelser, och den var nog rätt bra att börja med eftersom det inte finns någon egentlig sanning att hålla sig till när det gäller troll och häxor. 79

Foto © Karl Thorson

Bazar Masarin 2021:01 Maria Andersson Keusseyan, som illustrerar både Fasliga fakta och Intresseklubben, förmänskligar gärna djuren lite grann, klär dem i glasögon och halsdukar och gör roliga pratbubblor med saker de säger till varandra. När det gäller handling försöker jag hitta någon slags struktur i sättet jag presenterar faktan på, någon slags logisk ordning i vilken information som bör följa på vilken. Jag brukar också försöka lätta upp texten lite med kortare inslag av knasigheter, till exempel ett uppslag om fiskar med roliga namn i Fiskstjärtarna, eller ett om de fåglar som inte kan flyga i Sångfåglarna – och andra kraxare.

Jag läser främst på nätet, det brukar finnas massor av spännande information på djurparkers och museers hemsidor, och så finns det ju flera tidningar inriktade på djur och natur som brukar ha spännande artiklar. Jag läser både på svenska och engelska, och det kan ta rätt lång tid innan jag läst mig igenom allt jag hittat. När jag gjort det har jag massor av anteckningar, och där är det bara att försöka bena ut vad som är tillräckligt intressant för att behålla, och stryka resten. Sen försöka få ihop det i någon bra följd, och med ett språk som barn hänger med i. Tyvärr får jag ofta stryka riktigt spännande fakta på grund av platsbrist eller för att det inte riktigt hänger ihop med något annat och jag därför inte kan få det att passa in. Allt sånt sparar jag i en egen mapp, och det kan hända att det dyker upp i någon annan bok någon annan gång. Resterna från Stora djurbajsboken resulterade till exempel i En liten bok om mycket bajs. När jag tycker att jag är klar återstår redigering av texten med förlaget, faktagranskning och illustrationer. Det är först när illustrationerna är på plats som jag känner mig säker på att boken kommer att bli riktigt bra.

En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om just djur och natur. Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur - hur tänker du kring det i ditt skapande? När det gäller djur så tycker jag att det är själva djuret som är mest intressant och skriver om det utan mänsklig inblandning så långt det går. I de fall djuren ofta interagerar med människor, som blodiglar och fästingar, då fokuserar jag på nyttan med det för djurets del.

Det är alltid svårt att göra ett bra urval. Vad vet barnen innan, som jag inte behöver ta med. Vad behöver barnen veta och vad kan jag utelämna utan att det gör något?

Hur ser din arbetsprocess ut, hur väljer du tema och innehåll? Det som är det bästa med att skriva faktaböcker är att jag får ägna så mycket tid åt, och lära mig så mycket om, något som jag tycker är intressant. Jag har nog aldrig så roligt på jobbet som när jag gör research till en ny faktabok. Hur jag väljer tema kan gå till på lite olika sätt, ibland är det jag som gärna vill skriva om något särskilt, ibland är det ett förslag från illustratören, som är sugen på att rita något särskilt sorts djur, ibland är det ett förslag från förlaget som sett att det saknas faktaböcker om ett visst sorts ämne. Det börjar alltid med en viss tvekan från min sida. Kommer det att finnas tillräckligt mycket spännande och rolig fakta om det här djuret för att fylla en bok? Jag börjar alltid med att läsa på, massor, och skriver upp allt jag tycker är roligt.

Hur arbetar du med illustrationer och illustratör i skapandet av dina faktaböcker? Jag tycker inte om att känna mig styrd när jag jobbar, och tänker att mina illustratörer inte heller gör det. Därför får de faktiskt illustrera hur de vill, även om jag ofta skriver ner vilka bilder jag ser i mitt huvud till de 81

olika textavsnitten. Ibland ser illustratörerna samma sak, ibland något helt annat. Det jag brukar stå till tjänst med är att hjälpa tillatt hitta bra bilder på hur djuret ser ut i verkligheten, jag brukar ofta veta var de går att hitta eftersom jag läst så mycket om det när jag gjort research.

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av? Jag tänker att jag påverkas av allt jag ser, hör och läser, vare sig jag vill eller inte. Jag får många nya idéer till böcker när jag träffar barn och ungdomar på skolbesök, inspiration till hur jag kan lägga upp text när jag läser andras böcker, och en känsla för olika stämningar när jag ser på film och tv-serier. Säkerligen påverkas jag av sånt som händer runt om i världen också, men det är ingenting jag tänker på när jag skriver. Kapybaror äter sitt bajs till frukost oavsett vem som är president eller hur börsen ser ur liksom.

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn? Massor! Fast jag tror att det kanske finns fler om man skriver för vuxna? Det är alltid svårt att göra ett bra urval. Vad vet barnen innan, som jag inte behöver ta med. Vad behöver barnen veta och vad kan jag utelämna utan att det gör något? När jag skrev Fiskstjärtarna kände jag att det var viktigt att förklara hur fiskar kan andas under vatten. De få meningarna var de som tog längst tid att få till i hela boken. Helst ville jag bara strunta i det, men det kände jag samtidigt inte var ett alternativ. Men det var svårt. Först var jag tvungen att förstå hur det fungerade, sen förklara det på ett så enkelt sätt som möjligt.

Har du någon faktabok eller liknande som påverkat dig från barndomen? Älskade tidskriften Illustrerad vetenskap när jag var liten! Och förstås En ding ding värld, även om den inte var lika mycket av en faktatidning som jag trodde när jag var liten… Har du något drömprojekt?

Du är ju också en flitig författare av skönlitterära böcker för barn, hur skiljer det sig mellan att skriva fakta och fiktion?

Jag har precis skrivit manus till vad som är mitt drömprojekt just nu, nu gäller det bara att förlaget säger ja! Vad det handlar om vill jag inte riktigt avslöja, tänk om någon skulle sno min idé? En liten ledtråd kan jag i alla fall ge – det handlar om delar av kroppen…

På ett sätt skiljer det sig förstås jättemycket, när det gäller fakta måste jag hålla mig till sanningen och när det gäller skönlitteratur får jag skriva vad jag vill. Men arbetssättet är faktiskt väldigt likt. Innan jag sätter mig ner och skriver en skönlitterär bok så har jag hela handlingen klar för mig, jag vet hur den ska börja, hur den ska sluta och vad som ska hända i mitten. Var den ska utspela sig och vilka karaktärer som ska vara med. Sen hittar jag förstås på lite detaljer längs vägen, men på det stora hela är det rätt bestämt i förväg. Mycket kan förstås ändras sedan när jag redigerar efter förlagets respons, men jag tycker att arbetssättet är rätt likt det när jag skriver faktaböcker, jag gör en hel del research innan, fast i min fantasi istället för på nätet.

Vad är på gång för Anna Hansson, har du något du vill tipsa om? Jag har ett gäng superlättlästa böcker, alltså suuuuperlättlästa, som jag gärna vill tipsa om. Ett till två ord per uppslag, främst enstaviga sådana, för de barn som inte kan läsa tillräckligt mycket för att läsa en ”vanlig” lättläst bok. Det är Beta Pedagog som ger ut böckerna, under serienamnet Läshuset, och de borde precis ha kommit ut, eller vara på väg ut nu.

Foto © privat

Bazar Masarin 2021:01

Emma Jansson

Susanne Sandström

Hur kom det sig att du började skriva och illustrera faktaböcker för barn?

Vad är viktigt när du skapar bilder till en faktabok? (tex tilltal/konstnärligt uttryck, humor, detaljerad upplysning eller illustration som visar mer generella drag/likheter med verkligheten, teknik, layout och grafisk utformning etc)?

Som liten läste jag själv gärna faktaböcker. Jag har alltid älskat djur och natur och 2017 kontaktade Sarah Watson mig och undrade om jag ville illustrera bilderna till hennes faktabok på rim om spår. Våren 2018 kom Vems spår? ut på Triumf förlag. Det blev startskottet till de andra böckerna som jag sedan gett ut.

Viktigt för mig när jag skapar bilder är att det jag ritar, som till exempel en blomma, är botaniskt korrekt, men tecknad i min egen stil. Det jag också vill förmedla i mina bilder är att varje bild innehåller många spännande detaljer och förstås att blomman är tecknad i sin rätta miljö. Varje bild ska kännas som ett litet eget utsnitt från naturen. Jag gömmer många detaljer i mina bilder samt adderar blommor, fåglar, djur mm som tidigare funnits i mina andra böcker.

Hur brukar du tänka kring förmedlingen av kunskap om bokens ämne? Jag vill förmedla fakta på ett enkelt och lekfullt sätt med korta texter och gärna med en spännande historia från förr eller fakta om djuret, blomman eller fisken. 84

Bazar Masarin 2021:01 På så vis kan man prata länge om bilderna och då prata om saker man läst i de tidigare böckerna. På varje bild gömmer jag även min signatur äppelhalvan och det brukar vara populärt bland barn och vuxna att leta efter. Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker – hur kommer tema och innehåll till dig? Tema och innehåll kommer utifrån intresse. Hittills har jag bara gjort faktaböcker av ämnen som jag själv är intresserad av och har mig nära. Som fåglar, fiskar, träd, insekter, bär, svampar, blommor, djur. När jag börjar med en bok går jag först och grubblar länge på ämnet. Eftersom jag lever och verkar på landsbygden har jag naturen och det jag skriver/ ritar om nära. På varje daglig promenad möter jag fåglar, insekter, träd, blommor mm. Som jag sedan berättar om i böckerna. Därefter söker jag fakta genom att läsa böcker och intervjua personer. När texten är uppbyggd skissar jag upp bilden. För bokserien Upptäck naturen brukar jag börja med ramen runt omkring; därefter fyller jag i med resten. När jag till exempel ska teckna en bild på bäver går jag igenom mina bildarkiv, jag är också fotograf, och studerar vilken miljö bävern lever i. Finns det några utmaningar i att skriva faktaböcker för barn och vad är roligast? En utmaning för mig är att hitta spännande och rolig fakta, gärna om hur det var förr i tiden, som kan locka barnen till läsning. Roligast förstås är att veta att det man skriver och ritar uppmuntrar barn till lärande och en förståelse kring naturen. Vad tänker du om barnfaktabokens framtid? Jag vill tro att barnfaktabokens framtid är ljus! Som kontrast till skärmar tänker jag att det är fint att bläddra i en fysisk bok. Och även kunna ta med sig boken ut i naturen när man är ute på tur! 85

Ur : Mina första blommor och ätbara växxter, Emma Jansson. Triumf Förlag 2021

Ur : Mina första fiskar, Emma Jansson. Triumf Förlag 2019

Bazar Masarin 2021:01

Ur : Evenkifolkets älg, Gerelchimeg Blackcrane & Jiu Er. Vombat Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:01

Evenkifolkets älg Gerelchimeg Blackcrane & Jiu Er Översättning: Marta Östborn Vombat Förlag 2021

Evenkifolkets älg

Elin Kätting Okodugha

erelchimeg Blackcrane, är en mycket popular barnboksförfattare i Kina. Hans berättelser handlar ofta om djur och natur. Denna berättelse, baserad på en gammal legend, blev först publicerad som novel under namnet Jail. Den har ett starkt budskap om vänskap och empati, men är även en hyllning till Evenkifolket. Illustratören Jiu Er har använt sig av kol och akvarell i illustrationerna och har en palett av bruna, gröna och rosa nyanser som utgångspunkt. Hon lyckas förmedla både de små detaljerna i vardagslivet och landskapets storslagenhet på ett fantastiskt sätt. Innan Jiu Er illustrerade sin först bilderbok, 2013, hade hon varit verksam som skulptör i tio år vilket hon menar påverkar hennes illustrationsstil. Berättelsen utspelar sig bland Evenkifolket, en av Kinas 56 erkända etniska minoriteter. De har levt nära naturen, oftast som jägare och renskötare, i många generationer. Idag finns ca 30 000 Evenkis, de flesta bor i inre Mongoliet, en självständig del av Kina. 90

Bazar Masarin 2021:01 När berättelsen börjar har huvudpersonen, Gelishenke just skjutit en älg. Plötsligt kommer en älgkalv fram ur buskarna och försöker suga på hans fingrar. Gelishenke blir förtvivlad när han inser vad han gjort, det är förbjudet för en Evenki att skjuta en ko med diande kalv. Kalven får följa med honom hem och han ger den namnet Xia Han som betyder lilla älg. Detta blir början på en lång och nära vänskap. Vi får följa kalvens rörande och ibland komiska försök att göra sig hemmastadd i sin nya miljö och hur den växer upp till en stor tjur. Vi följer Gelsihenke och älgen i vardagslivet hemma i byn men även när de tvingas tillbringa en tid i staden där älgen konfronteras med helt nya utmaningar. I slutet av boken är det dags för dem att skiljas åt. Gelishenke är för gammal för att ta ansvar för älgen, han måste se till att den återvänder till skogen var sig den vill eller inte. En tid efter att de skiljts åt dör Gelishenke. Detta, liksom allt annat i berättelsen, beskrivs sakligt och osentimentalt men med respekt och empati för människan, älgen och livets gång.

Ur : Evenkifolkets älg, Gerelchimeg Blackcrane & Jiu Er. Vombat Förlag 2021

Parallellt med huvudberätttelsen kan vi, främst i illustrationerna, lära oss en hel del om hur evenkifolket lever. Illustrationerna visar tydligt hur lägret är organiserat, hur maten lagas och en rad andra sysslor, utan att bli överdrivet pedagogiska eller ta uppmärksamheten från berättelsen om älgkalven. Det här är inte en bok man kan skynda igenom, den kräver att man tar sig tid. Det är en lågmäld berättelse som griper tag i läsaren från första stund och som genomsyras av ett lugn och en acceptans av att livet rymmer både glädje och sorg. Boken lämpar sig väl för högläsning. Dess språk är tillräckligt enkelt för att passa yngre läsare men även de äldre kommer att ha stor behållning av den. Den kan fungera både som en spännande saga och som utgångspunkt för diskussioner om tex vänskap, relationen djur och människa och människan i naturen men även som inspiration till vidare studier om Evenkifolket. 91

Bazar Masarin 2021:01

Ur : Evenkifolkets älg, Gerelchimeg Blackcrane & Jiu Er. Vombat Förlag 2021

rek. ålder: 6-9 år Boken har ett stort format, 30×28 cm och har 68 sidor

Omslag : Myrägg på menyn: konstig mat från hela världen, Mia Öström & Per Gustavsson Opal 2020

Bazar Masarin 2021:01

Myrägg på menyn : konstig mat från hela världen Mia Öström & Per Gustavsson Opal 2020

Konstig mat från hela världen

Christina Wedenmark

onstig är ett ord som är vanligt i samband med något som är obekant. Något man säger som en blandning av avståndstagande och förvåning. Mia Öström griper sig an ämnet på ett sätt som får läsaren att inse att det som är konstigt bara är annorlunda och ovant. Hon skriver om matvanor från hela världen och att det vi äter handlar om vad vi har för förutsättningar när det gäller klimat, tradition och religion. Hon skriver om hur matvanor och traditioner har förändrats. I Sverige äter vi svamp och potatis, något som tidigare var otänkbart. Det var först på 1960-talet som människor gav sig ut i skog och mark för att plocka svamp. Innan dess ansågs det vara mat för korna. Fram till 1900-talet var småfåglar något som serverades i Sverige. Idag är småfåglar fridlysta i Sverige men äts fortfarande i andra länder. Genom att iaktta vilken typ av tarm som människor och djur har är det också möjligt att se vilken typ av mat som varelsen äter. Köttätare har kort tarm då kött är lätt att smälta. Växtätare har längre tarm eftersom det är mer svårsmält. Människans mage kan smälta både växter och kött. Vissa djur äter bara en enda sak. Koalan äter enbart eukalyptusblad. De är så giftiga att inga andra djur kan äta dem. Pandan äter tio kilo bambuskott om dagen.

Giftiga växter och djur är också möjliga att äta bara de är rätt tillagade. Om de inte är det kan man bli svårt sjuk. Det är anledningen till att vissa rätter enbart får tillagas av speciella kockar. En viss typ av mat verkar omtyckt i hela världen. Det gäller mat som är gjord på mjöl, vatten eller mjölk. När det gäller olika religioner är hinduer i Indien vegetarianer. Inom judendomen avstår man från att äta gris, häst, skaldjur, fiskar utan fenor eller fjäll. För att äta kött slaktas djuret så att allt blod rinner ut eftersom blodet anses innehålla djurets själ. Köttet är då ”kosher”. Muslimer äter inte blod, gris eller köttätare. Sättet att tillreda köttet kallas ”halal”. Myrägg på menyn är en bok som gör läsaren nyfiken på att pröva något nytt, något ”konstigt”. Texten påpekar likheter och olikheter, sätt att tillvarata resurser men också hur vissa djur hotas av utrotning då människan rovfiskar eller på annat sätt går för hårt fram i naturen. Avslutningsvis ges tips på klimatsmart mat. Per Gustavssons illustrationer kommenterar texten på ett ofta humoristiskt sätt där djur och människor uttrycker sig i pratbubblor. Ibland låter han saker byta plats på ett kul och utmanande sätt som när lejonet har människotänder och människan rovdjurständer. 96

Ur: Myrägg på menyn: konstig mat från hela världen, Mia Öström & Per Gustavsson Opal 2020

Bazar Masarin 2021:01

Böckerna om Ruby

Övning 2: Hårdvara och mjukvara

Vad är internet gjort av?

Julia och Django spelar ett spel där man ska samla på sa som har med internet att göra. Det finns fem saker som internet är gjort av. Försök hitta dem först! Hoppa inte p dessa fem prickar.

•

Lisa Nordlén

ag gillar att lära mig nya grejer och avskyr att ge upp”, så presenterar sig Ruby som är huvudpersonen i tre böcker som alla heter Hej Ruby av Linda Liukas och som handlar om programmering, datorers uppbyggnad och internet. Ruby är inte rädd för att prova nya saker för hon känner till en hemlighet, att “alla stora problem är bara pyttesmå problem som klumpat ihop sig. Ibland är det enda sättet att lära sig nya saker att göra en massa misstag först.” Ruby lever som hon lär och visar oss, i varje bok, hur vi kan tänka datalogiskt.

Hur många internetsaker kan du samla ihop om du tar den kortaste vägen från Julia till Django?

.224.2

52.216

IP-adress

webbläsare

nätverkskabel

dator

server

mobil

HTT proto

länk

•

Försök hitta en väg från Django till Julia där du samlar ihop alla saker som har med internet att göra.

koala HTML

toalett

länk

muffins

wifi

router

trycksensor

glödlampa

TCP/IPprotokoll

Diskutera Diskutera vilka av sakerna som är hårdvara och vilka som är mjukvara.

De här böckerna är verkligen toppen för alla som vill få bättre koll på den teknik som får de dataprylar vi använder i vardagen att fungera. Böckerna inleds med en berättelse om Ruby och hennes vänner, där de tar sig an något som de ska lösa eller vill förstå bättre. I Ruby och datorns hemlighet är Muspekaren försvunnen från dataskärmen. Ruby och hennes vän Musen ger sig in i datorns inre, via en musport, för att leta rätt på Muspekaren. Under berättelsens gång introduceras läsaren för olika figurer som jobbar inne i datorn och får på det sättet möta olika begrepp för hård- och mjukvarudelar samt vad de har för funktion.

I Hej Ruby – Expedition internet vill Ruby och hennes kompisar Django och Julia förstå internet lite bättre. De bestämmer sig för att bygga ett internet ute i snön och det visar sig bli många små delar som sitter ihop. Ruby säger att internet inte är en plats, det finns överallt och ingenstans samtidigt. Vännerna skapar sitt internet, inte bara av snö utan också av ledningar och kablar med färgglada lampor. Till sist är deras snöinternet klart och fullt av adresser, servrar och vänner, massor med vänner faktiskt, för vad vore världens största nätverk utan vänner? 99

Hej Ruby: äventyr i datorernas magiska värld, 2015 Hej Ruby: och datorns hemliga port, 2017 Hej Ruby: Expedition internet, 2019 Linda Liukas, översättn. Gösta & Helena Svenn Volante

aker m inte på

TPokoll

WEBBPLATSER& & APPAR WEBSITES APPS

URL

KLIENTER

ROUTER

DNS-SERVRAR

INTE RNE

T avgå ngsk lass 2019

SERVRAR

MOBILMAST

KABLAR

100

Ur : Hej Ruby: Expedition internet, Linda Liukas Volante 2019

WEBBLÄSARE

Bazar Masarin 2021:01

Figurer:

Efter berättelsen i varje bok finns det praktiska övningar där läsaren får möta begreppen igen och genom övningarna få en förståelse för hur tekniken fungerar. Man får klippa och klistra, klura och diskutera. Läsaren bjuds verkligen in till att använda sin fantasi och kreativitet samt att tänka vitt och brett. Det är snillrikt uppbyggt och med Liukas illustrationer också härligt färgglatt. Böcker att bli glad av, inspireras av och som får en att vilja börja programmera, skapa en app eller publicera på webben. Det bästa är också att Rubys nyfikenhet och vilja att försöka och ompröva genomsyrar böckerna. Liukas uttrycker det bäst själv i boken Hej Ruby – Expedition internet:

RUBY

Jag gillar att lära mig nya grejer och gillar inte att ge upp. Jag älskar att säga vad jag tycker. Vill du veta något mer? Min pappa är världens bästa. Jag är bra på att berätta skämt. Och förresten har jag fem speciella ädelstenar. Hemlig superkraft:

Det värsta jag vet:

Jag kan föreställa mig omöjliga saker

Jag ogillar oordning

Favorituttryck: Varför?

BITAR

LOGISKA GRINDAR

Vi är de minsta familjemedlemmarna och svarar alltid ja eller nej. Våra intressen är hålkort, magneter, elektricitet och mynt.

Vi är sanningens väktare. Vi är alltid exakta, men ibland lite tjatiga. Vi arbetar tillsammans med andra, men hamnar lätt i bråk.

Vi räknar på ett mycket speciellt sätt: 8, 16, 32, 64, 128, 256. Är det inte lustigt?

Hemlig superkraft:

Favorituttryck: Kibibit! Mebibit! Pebibyte!

Favorituttryck: Sanning!

Saker som har fastnat eller är mittemellan

Det värsta vi vet:

MJUKVARA

Jag är den vackraste, artigaste och mest väluppfostrade snöleoparden jag känner. Jag bråkar ofta med robotarna. (Vilket i och för sig är meningslöst eftersom vi egentligen är likadana.)

Jag är snabb och något av en skämtare. Ibland studsar jag omkring utan kontroll.

“Gör övningarna och gör sedan om dem igen. Det är normalt och okej att göra misstag och se på samma problem på olika sätt.”

Jag tycker om att ändra utseende beroende på tillfälle. Ibland är jag en pekande pil, ibland en greppande hand och ibland en mager pekare

Favorituttryck: Det värsta jag vet:

Det här är böcker som passar både hemma och i skolan. Sätt dem i händerna på vem som helst och jag är säker på att hen kommer bli nyfiken på att skapa själv, inte bara i papper utan på riktigt, med hård- och mjukvara. Lyckas hen inte första gången så kommer hen förhoppningsvis prova igen och igen och igen – för det är såLOGISKA Ruby tar sig an en GRINDAR utmaning.

Kvantlogik

SNÖLEOPARDEN

MUSPEKAREN Hemlig superkraft:

Vi vet skillnaden mellan sant och falskt

Hemlig superkraft:

Gränslös skönhet

Favorituttryck: Tänk annorlunda

Betrakta alltid världen lite på snedden!

Folk tror att jag är tuff, men egentligen är jag väldigt kramgo

Det värsta jag vet:

För små lådor, färglada badbollar, timglas 4

HARDWARE HÅRDVARA

ROM-MINNET

MUSEN

Jag är en arbetsmyra och gillar att hjälpa till. Jag är en effektiv kompis till datorn. Ibland har jag en svans och ibland har jag blå tänder! Hemlig superkraft:

Det värsta jag vet:

Favorituttryck: Klickar det? Jag gillar inte pekskärmar

RAMMINNET

Jag arbetar tillsammans med processorerna CPU:n, GPU:n och Masslagringen, men jag glömmer allt när du stänger av datorn. Hemlig superkraft: Favorituttryck:

SNÖLEOPARDEN

Det värsta jag vet:

Hemlig superkraft:

Jag är snabb och flexibel

Jag kan göra många saker samtidigt. Jag är oftare snabbare än CPU-processorn

Favorituttryck: Snabbare!

Nu byter jag, din tur!

Det värsta jag vet:

Minnesfel och läckor

Pixlar som syns

MASSLAGRINGEN Jag håller ordning på allt. Hemlig superkraft:

Siffertuggare

Favorituttryck: Hämta! Utför! Lagra

Jag är den största av dem alla

Favorituttryck: Åh, minnen! Det värsta jag vet:

Att jag lätt blir varm (tur att det finns en fläkt) 5

101

Att jag är väldigt liten, gammal och ganska långsam. (Men jag är ändå viktig.)

Jag tar hand om allt som handlar om att skapa en bild på skärmen.

Det är jag som bestämmer hur snabbt och effektivt datorn arbetar. Du kan hitta mig på många ställen – i allt från mobiltelefoner till rymdraketer!

Det värsta jag vet:

Jag glömmer inget

GPU BILDPROCESSORN

CPU-PROCESSORN

Hemlig superkraft:

Favorituttryck: Vakna!

Högerklicket

Det värsta jag vet:

Jag förvarar allt som du inte vill ta bort av misstag. Annars sover jag. Du kanske känner min kusin Flash?

Moln

Hej alla vuxna!

Ur : Hej Ruby: och datorns hemliga port, Linda Liukas Volante 2017

Vår värld styrs i allt högre grad av datorer. Men om du frågar vem som helst på gatan hur datorer egentligen fungerar så kommer du inte att få så många svar. Det grafiska användargränssnittet, de blanka ytorna och de slutna lådorna döljer mycket för oss. Hur sätts alla bitar och byte ihop där inuti? Hur förvandlas elektricitet till logik, hur skapar logik ettor och nollor? Och hur kopplas allt det här ihop med den fysiska världen av processorer och minneschip?

en lärobok eller en manual för hur man bygger en dator. Men att nyfiket studera hur datorer fungerar är att ta ett steg rätt ut i det okända lärandet. Det här är en berättelse om ett fantasifullt sätt att betrakta datorer, att titta in i den där glänsande, mystiska lådan och visa vad som döljer sig där innanför. Några få praktiska tips: Rutan som kallas verktygslåda är avsedd för vuxna och ger mer information om ämnet. I bokens övningsdel kommer barnet att steg för steg tillverka en dator av papper. Där finns övningar som hör ihop med att bygga datorn, men även diskussionsfrågor, spel och utskrivbara övningar. På helloruby.com/answers finns förslag på lösningar. Skynda inte igenom övningarna utan stanna till och fundera tillsammans. Vissa barn kanske är intresserade av att lära sig mer om logiska grindar, medan det för andra barn kan räcka med att få höra uttrycken. För hundrafemtio år sedan lät Lewis Carroll sin karaktär Alice falla ner i en fantastisk värld genom ett kaninhål. Jag skickar in Ruby på ett liknande uppdrag där ”Underlandet” består av allt från operativsystemet till de minsta små komponenterna – och allting där emellan.

När datorer blir mer diskreta och komplexa och dessutom allt mindre får vi svårt att begripa oss på dem. Och det gäller inte bara den sortens datorer som du och jag känner till: stationära datorer, surfplattor, mobiltelefoner. Den nuvarande generationen barn kommer att vara den sista som minns datorer så som de ser ut idag. De växer upp till en värld där datorer finns i allt från nallar till tandborstar. Vilka mentala bilder och metaforer använder vi då för att prata med barnen om datorer? Den här berättelsen är ett försök att göra barn och datorer till bästisar. Den är varken 3

102

Beskuren bild ur : Boken om att bli sjuk, Maria Frensborg & Anna Lindsten. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:01

103

Boken om att bli sjuk och fakta om kliande myggbett, svidande sår och hjälpande sprutor Maria Frensborg & Anna Lindsten Bonnier Carlsén 2021

Boken om att bli sjuk

Carola Forslund

lla blir vi sjuka ibland. Som vuxna har vi förstås varit med om det många gånger, men för ett barn kan det vara desto mer dramatiskt, inte minst första gången barnet råkar ut för ett skrubbsår, myggbett, öroninflammation eller magsjuka. Som tur är finns det pedagogiska böcker som berättar, förklarar och skapar trygghet istället för oro och rädsla. Boken om att bli sjuk och fakta om kliande myggbett, svidande sår och hjälpande sprutor är en av de senast utgivna böckerna på temat sjukdomar för barn. Boken är skriven av Maria Frensborg och illustrerad av Anna Lindsten. Förlaget, Bonnier Carlsen, kallar boken för en faktasaga, vilket innebär att den är upplagd som en vanlig bilderbok med en berättelse som kan läsas från början till slut, men i texten finns fakta insprängt helt naturligt. Längst bak finns också ett uppslag med ännu mer fakta för den som vill veta mer. Maria Frensborg har tidigare skrivit en bok med samma upplägg nämligen Boken om att få syskon som gavs ut 2019 och illustrerades av Maija Hurme. Böckerna är dock helt fristående och har inte heller samma huvudpersoner.

Boken om att bli sjuk handlar om tvillingarna Li och Lotus. Berättelsen börjar med att syskonen ska äta plättar med grädde och sylt, men Lotus är inte sugen på mat. Det kliar i rumpan och han behöver bajsa. I bajset finns små, små maskar som ser ut som pyttesmå vita trådar. Mamma förklarar att det inte är farligt, men nu behöver hela familjen äta medicin. Nästa dag på förskolan berättar fröken Amir att han har skaffat en tax. Alla barnen berättar om sina husdjur. Elis har en katt och Märta har en hamster. Rut berättar om när hon hade löss i håret. Och Li är förstås snabb att berätta om Lotus maskar. Efteråt leker barnen på gården och då ramlar Lotus och får ett skrubbsår. Även Li behöver ett plåster efter att ha kliat sönder ett myggbett. Efter förskolan ska pappa och tvillingarna till vårdcentralen för att vaccineras. Inte mot kikärtor som Li tror, utan mot kikhosta, stelkramp och andra sjukdomar. I väntrummet träffar de några andra barn som ska träffa doktorn. Väl inne hos sjuksköterskan får först gosedjuret Nallis en spruta och därefter är det Lis och Lotus tur att få varsin spruta. 104

Bazar Masarin 2021:01 Lotus vill först inte, men när pappa berättar att han inte ska få någon dum spruta, utan en snäll spruta som hjälper honom att vara frisk, och dessutom viskar en hemlighet i Lotus öra, då tar även Lotus sin spruta och får ett plåster. På vägen hem äter pappan och tvillingarna glass och leker i lekparken. Men plötsligt får Li en sticka i fingret och lika hastigt blir Lotus stucken av en geting. På kvällen, innan de ska lägga sig, räknar Li och Lotus sina plåster: Li får börja. Nummer ett sitter på knät. - Det var myggbettet som jag kliade sönder, säger Li. På armen sitter nummer två. Det var sprutan. - Och här är nummer tre, säger Li och visar sitt finger. Nummer fyra sitter på Lotus knä. - Skrubbsåret, säger Lotus. Nummer fem är från sprutan på Lotus arm och det sista plåstret sitter på Lotus finger. - Getingen, säger Lotus. Det var det sista. - Vilket plåsterrekord! Säger pappa. Sex stycken!

Vilken händelserik dag det var för Li och Lotus! Det här är en fin berättelse för småbarnsfamiljen, inte minst perfekt högläsning i vabb-tider! Det är stor igenkänning för såväl små som stora att läsa om löss, springmask, skrubbsår och de andra barnåkommorna som finns med i faktasagan. En bok som uppmuntrar till samtal kring det som händer och som lyfter mycket av det som vetgiriga barn funderar på kring sjukdomar och åkommor. Hur ont gör ett getingstick? Hur får man öroninflammation? Varför måste man få sprutor? Måste man ta medicin? Vad är löss? Och hur många plåster kan man egentligen få under en och samma dag?

Ur : Boken om att bli sjuk, Maria Frensborg & Anna Lindsten. Bonn

105

nier Carlsén 2021

106

Bazar Masarin 2021:01

Ur : Boken om att bli sjuk, Maria Frensborg & Anna Lindsten. Bonnier Carlsén 2021

Böcker likt denna har funnits länge. Själv minns jag böckerna om Totte och Emma från min egen barndom. Temat är detsamma även i denna bok och ambitionen likaså, nämligen att försöka förklara krångliga saker som vaccinering, medicin, sjukdomar och behandlingar genom en mysig berättelse. Det svåra blir begripligt och det jobbiga blir avdramatiserat. Mycket av det som nämns i boken kanske till en början skapar rädsla, oro eller obehag, men boken förklarar, peppar och stöttar-

107

barnet genom att skapa intresse, nyfikenhet och lugn inför de olika situationerna. Boken har ett tydligt budskap och syfte. Den hör till den kategori barnböcker som brukar kallas för bruksböcker, det vill säga att den handlar om ett ämne, i detta fall olika sjukdomar, men i samma kategori hamnar också böcker om potträning, att sluta med napp eller att börja på förskolan. Böcker som passar utmärkt för samtal och förberedelse om sådant som ska ske. Det är en lättillgänglig, söt, charmig och humoristisk berättelse om

Illustrationerna är mjuka, varma och tecknade i milda färger. De är detaljrika, lekfulla och uttrycksfulla. Bilderna bidrar till igenkänning hos såväl barnläsaren som vuxenläsaren – när Li inte vill ha den äckelpäckliga medicinen visar hon tydligt med hela kroppen att hon absolut inte vill ha någon medicin. Precis som texten visar illustrationerna också på ett barnperspektiv i och med att de är tecknade så att barnen ständigt är i centrum, medan de vuxna inte ens alltid får plats helt och hållet i bild. Illustrationerna samspelar fint med texten genom att även de väcker nyfikenhet och intresse för vad som händer i berättelsen. Boken om att bli sjuk är en lärorik, rolig och charmig berättelse som utgår från barnets perspektiv, nyfikenhet och intresse. Genom bilderbokens form blir det lätt att ta till sig av de fakta som boken förmedlar liksom att väcka intresse för vidare samtal mellan och bortom raderna. Maria Frensborg debuterade med Ellen, Sorken och hemligheten 2012 och har sedan dess skrivit en lång rad barnoch ungdomsböcker. Anna Lindsten är illustratör och designer. Hennes mönster återfinns förutom i barnböcker också i magasin och på tyger, förpackningar och tryck.

tvillingarna Li och Lotus som drabbas av det ena efter det andra. Men det är också tydligt vilket bokens budskap är och det blir lätt lite för pedagogiskt och informativt emellanåt. Berättelsen lyfts dock av det barnnära perspektivet, med medicin som är äckelpäcklig, trovärdiga diskussioner i förskolans barngrupp och viktiga diskussioner om plåsters antal och utseende. Och som vuxenläsare uppskattar jag humorn och leken med språket. 108

Ur : Boken om att bli sjuk, Maria Frensborg & Anna Lindsten. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:01

Världens hemskaste sjukdom

Carola Forslund

ärldens hemskaste sjukdomar är en bok som kräsmagade ska hålla sig undan ifrån! Det är en humoristisk faktabok om historiska farsoter som bygger på det hyllade barnprogrammet med samma namn som gått på SVT. I boken får vi följa med syskonen Maxi och Lo på en ruskig tidsresa där de får prova på tio av de värsta sjukdomar som genom tiderna har plågat Sverige. Boken inleds med en prolog där vi möter Maxi och Lo när de ligger hemma och är sjuka. De snorar och hostar och har feber och ont i kroppen. Det enda de orkar göra är att ligga i soffan och kolla på film. Men plötsligt kliver en kvinna ut genom tv:n och rakt in i vardagsrummet där Maxi och Lo är. Hon presenterar sig som Kirke: ”Kirke var namnet, häxa är yrket. Resor genom tid och rum är min specialitet”. Maxi och Lo berättar att de har fått influensa och är jättesjuka, men det tycker inte Kirke. Hon säger att hon har sett betydligt värre saker under sina tidsresor: ”Ruttna näsor som trillar av, blåsvarta bölder som läcker var, soldater som bajsar ihjäl sig, blodiga kräkkaskader…”. 111

Ur : Världens hemskaste sjukdomar, Ida Kjellin & Sofia Bergström. Bonnier Carlsén 2021

Världens hemskaste sjukdomar Ida Kjellin & Sofia Bergström Bonnier Carlsén 2021

mar

112

Bazar Masarin 2021:01

När syskonen inte tror på henne klappar hon i händerna och på den tredje klappen försvinner soffan under barnen och Lo och Maxi faller handlöst genom ett stort, kallt mörker medan Kirkes röst dånar: Genom historien har mänskligheten drabbats av fruktansvärda, smittsamma och ibland dödliga sjukdomar. Gör er redo för en ruskig resa genom historien, där ni kommer att få prova på några av alla de läskiga farsoter som har plågat Sverige och världen. Så får vi se om ni överlever … VÄRLDENS HEMSKASTE SJUKDOMAR!

Kirke tar först med sig barnen till 1800talets Stockholm där den lilla bakterien Vibrio cholerae levde rövare i stadens dricksvatten och orsakade att över 12 000 svenskar dog i koleraepidemierna. Därefter följer andra tidsperioder och andra sjukdomar. Denna bok bygger på första säsongen av tv-programmet Världens hemskaste sjuk113

domar och presenterar samma sjukdomar, nämligen kolera, spetälska, skörbjugg, spanska sjukan, rakit, smittkoppor, tuberkulos, karies, dysenteri och pesten. En uppföljare planeras och den är tänkt att följa säsong två av tv-serien och ha tio andra sjukdomar i fokus. Boken har ett stilrent och tydligt upplägg, där varje sjukdom har fått ett kapitel. Varje kapitel inleds med en berättelse från den aktuella tidsperioden då respektive sjukdom härjade. Genom dessa berättelser får läsaren en inblick i hur man levde på den tiden, hur det var att vara barn då och hur landet såg ut. Man får också lära sig om den aktuella sjukdomen, om vilka symptom den ger, hur man blir smittad, vad som händer om man blir sjuk och hur man blir frisk. Här och var finns faktarutor och rutor med kuriosa kring sjukdomen, samt foton, målningar och illustrationer. Varje kapitel har samma upplägg, vilket gör det tydligt och pedagogiskt. Samtidigt bidrar

också formgivning, kuriosa och illustrationer till att skapa variation i läsningen. Precis som i tv-serien slutar varje kapitel med att vi får läsa om hur det går för de sjukdomsdrabbade syskonen. Ibland tillfrisknar de. Ibland inte. Att omforma ett tv-program till bok är inte alltid det lättaste, men här har författarna Ida Kjellin och Sofia Bergström lyckats riktigt bra. Den som har sett tv-serien kommer att känna igen sig, men också lära sig nya saker. Och för den som inte har sett programmen på tv står boken helt på egna ben. Världens hemskaste sjukdomar är en lärorik, intressant och samtidigt spännande bok. Det är rolig, fartfylld, läskig och fängslande läsning, allt på en gång. Språket passar utmärkt till texten. Det är pedagogiskt, men framför allt skojfriskt, lekfullt och humoristiskt. Helheten med formgivning, illustrationer, foton och den utsökta blandningen mellan fakta och berättelse ger en bok som passar utmärkt i såväl skolbibliotek som i mellanstadiebarnens egna bokhyllor. Boken vänder sig till barn i åldern 9 – 12 år, men det är egentligen en riktig allåldersbok

som passar hela familjen utom kanske de allra yngsta. Boken är ganska mastig, troligen ingen man läser från pärm till pärm. Men varför inte ta sig an ett kapitel och en sjukdom per kväll för att verkligen frossa i alla äckliga detaljer? För, som sagt, man bör inte vara för kräsmagad, för sidorna dryper av blod, var, bajs och annat ”mysigt”. Äckelfaktorn är som synes hög! Ett intressant inslag i boken är att läsa om de botemedel som fanns till buds. Många gånger var de helt verkningslösa, eller till och med farliga. Som när man gav kräkmedel till kolerapatienter. Ibland var botemedlen värre än själva sjukdomen. Eller vad sägs om att av doktorn få rådet att dricka lammblod, spindelgift och ormgift för att bota spetälska, gnugga saltade hönsrumpor mot pestbölder eller dricka kroppsvarmt blod från halshuggna människor för att boka tuberkulos. I slutet av boken konstaterar Kirke att vi som lever idag kan vara glada över att det finns riktiga mediciner, vaccin och antibiotika som kan bota sådant som förr i tiden var en dödsdom. Så sant som det var sagt. Kom ihåg: Allt var inte bättre förr!

114

Bazar Masarin 2021:01

Fascinerande om insekternas hemligheter

Barnbokshunden Harry

nsekter – vad väcker dessa små kryp i dig? Får de dig att känna förundran, avsky eller nyfikenhet? Väcker de minnen från din barndom, trädgårdsarbete eller senaste skogspromenaden? Oavsett vilket så är en sak säker: vi skulle inte klara oss utan dem. I den vackra boken Insekternas hemligheter av Anne Sverdrup-Thygeson, och med illustrationer av Nina Marie Andersen, får vi stiga in i insekternas fascinerande värld. Författaren är insektsforskare och förmedlar en rik kunskap på ett lättillgängligt och intresseväckande sätt. Boken tilltalar läsaren direkt och ställer frågor för att få läsaren att tänka efter själv. Genom jämförelser och liknelser blir insekternas värld begriplig och en del av vår. Ett exempel på detta är när SverdrupThygeson inlevelsefullt beskriver hur amiralfjärilen reser till Medelhavet på vintern – precis som många av oss människor i Norden gör. ”Men”, påpekar författaren, ”den är inte intresserad av stränder eller pooler och vill inte ha kall läsk eller milkshake. Den vill bara ha en brännässla”.

Boken inleds med ett lättillgängligt kapitel om vad som kännetecknar en insekt och som ger oss ett bra sammanhang. Därefter får vi lära känna några utvalda, fascinerande arter uppdelade på var de bor: insekter i vatten, skog, trädgård och hus. Fokus ligger på insekter i Sverige, men i slutet av boken får vi även njuta av ett kapitel om spännande insekter som du hittar i övriga världen. Här får vi möta bombarderbaggen som har en giftkanon i rumpan, zombieskalbaggar som zombiefieras av svampar och eldflugor som fångar mat genom att använda andra arters blinksignaler! De livfulla beskrivningarna av insekternas upptåg speglas på ett magiskt sätt av illustratören Nina Marie Andersen. Andersen har skapat konstverk av insekter med långsmala, eleganta ben, sirliga antenner och sköra vingar. Starka färgkontraster och skarpa konturer ger uttrycksfulla bilder som kompletterar texten perfekt. Andersen bemästrar konsten att fånga både humor, som i de lekfulla illustrationerna av insekters kluriga ögon och praktfulla antenner i avsnittet om insekters ögon, och 115

Insekternas hemligheter Anne Sverdrup-Thygeson & Nina Marie Andersen Volante förlag 2020

Ur: Insekternas hemligheter , Anne Sverdrup-Thygeson & Nina Marie Andersen. Volante Förlag 2020

116

Bazar Masarin 2021:01

AtT SpElA, SuRrA ElLeR GnIsSlA

Ur: Insekternas hemligheter , Anne Sverdrup-Thygeson & Nina Marie Andersen. Volante Förlag 2020

Många insekter är inte bara bra på att höra ljud. De skapar också många ljud själva. Varje art har ofta sitt eget special-ljud. Då kan insekterna lättare känna igen sin egen art när de ska hitta någon att skaffa insektsbarn med. Insekter kan skapa ljud på många sätt. En del gräshoppor gör det genom att gnida en taggig kant på ena vingen över en slät kant på den andra vingen. Ungefär som när du drar med nageln nerför en dragkedja. Då uppstår ett raspigt ljud. Gräshoppornas raspljud är

VOLANTE_INSEKTER_SVENSK INLAGA_200407.indd 18

117

2020-04-08 13:50

skräck, förmedlat i alltifrån spöklika träd till monstruösa trollsländor.

Insekter gillar inte saltvatten, så du finner dom inte i havet men i stor mängd i sötvatten, skogen och övrig natur, trädgården och inne med oss i våra hus! Insekter finns överallt omkring oss och spår efter insekter finns där du minst anar. Författaren uppmanar oss att uppmärksamma deras slingrande tunnlar längs med träden, vindlande gångar på trädens löv, uppfinningsrika bon och stackar. I den här boken får vi möta vattenspindlar som lever hela sina liv i vattnet och spinner undervattenshus och nattsländelarver som bygger ståtliga, mobila hus av pärlor och stenar. Vi får också lära oss om skalbaggar som odlar svamp och skickar med denna med sina barn att ha till matsäck, och om lysmaskshonor som försöker locka till sig hanar med sina lysande rumpor! När du har läst den här boken har du inte bara en gedigen kunskap om insekter i allmänhet. Du har också en guldgruva av spännande och roliga fakta, som du kan dela med dig av till din omgivning. Visste du till exempel varför flugsmällor har så många hål? Jo, för flugor känner av små förändringar i luften med hjälp av små hår på kroppen. När flugsmällan har hål i sig föser den mindre luft framför sig och då kan man överraska flugan! Du kan också briljera med lustig fakta som att gräshoppor har öronen på benen, medan fjärilarna har dom i munnen! Tordyvlars favoritdoft är den av dynga, medan stickmyggors är den av svettiga fötter. Det första djuret i rymden var en insekt – en bananfluga! – och silverfiskarna och kackerlackorna har sett ungefär likadana ut i miljontals år. Att flugor har en tunga under fötterna och därför kan smaka på mat med dom, och att myror i New York på ett år äter matrester som motsvarar hela 60 000 korv med bröd, är inte allt detta ganska fantastiskt? Detta är en bok som ger mersmak. Nu vill vi kasta oss ut i gröngräset med förstoringsglaset i högsta hugg. Med denna inspirerande bok har Anne Sverdrup-Thygeson gett oss nyckeln till insekternas hemligheter och sett till att insekternas värld – vår värld – nu är öppen på vid gavel!

Insekter är ett oerhört viktigt ämne. I Sverige känner vi till hela 25 000 insektsarter, men utrotningstakten är alarmerande hög och varje år blir antalet insektsarter färre. I boken får vi upp ögonen för några av alla de sätt som insekter är betydelsefulla för miljön och oss människor. Inte bara utgör insekterna viktig föda åt både människor och djur som fåglar, fiskar och grodor. De har också en viktig roll i naturens kretslopp, då de städar och ser till att det som är dött blir till jord. Många arter har också alldeles unika förmågor, som vi människor använder oss av. Bina, till exempel, ger oss honung och bivax och fjärilslarver ger oss sidentrådar till sidentyg.

Insekter är ett oerhört viktigt ämne. I Sverige känner vi till hela 25 000 insektsarter, men utrotningstakten är alarmerande hög och varje år blir antalet insektsarter färre. I boken får vi upp ögonen för några av alla de sätt som insekter är betydelsefulla för miljön och oss människor. En insekt, får vi lära oss i bokens första kapitel, kännetecknas av att den har sex ben, fyra vingar och två antenner. Den har ett skelett utanpå kroppen och en tredelad kropp, där varje del har en specialuppgift. De kläcks ur ett litet ägg och växer ur och byter sitt skelett flera gånger under sin livstid. Vissa insekter ser ganska lika ut hela livet, medan andra (som fjärilar) genomgår en totalförvandling. 118

Ur: Insekternas hemligheter , Anne Sverdrup-Thygeson & Nina Marie Andersen. Volante Förlag 2020

Bazar Masarin 2021:01

TrOlLsLÄNdOr StOrA SoM SkAtOr

VOLANTE_INSEKTER_SVENSK INLAGA_200407.indd 12

För flera hundra miljoner år sedan, långt före dinosaurierna, fanns det mer syre i luften. Då var det lättare för insekterna att andas och en del var mycket större än idag. Det fanns jättestora trollsländor. Tänk dig att dina armar är vingar och sträck ut dem så långt du kan. Så stora kunde trollsländorna bli!

119

2020-04-08 13:50

VOLANTE_INSEKTER_SVENSK INLAGA_200407.indd 73

120

2020-04-08 13:51

Ur: Bojan och grävmaskinen, Johan Anderblad & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2021

Bazar Masarin 2021:01

121

Bojan och grävmaskinen Johan Anderblad & Filippa Widlund Bonnier Carlsen 2021

Bojan och grävmaskinen Text tidigare publicerad på barnboksfamiljen instagram

Barnboksfamiljen

yckan är total när man snorvabbar i dessa tider och en ny Bojan-bok ramlar ner i brevlådan. Detta är nu den sjätte boken om Bojan och turen har kommit till grävmaskiner. Tidigare har vi fått lära hos mer om polisbilen, brandbilen, tåget, ambulansen och traktorn. Ni som har läst tidigare böcker känner igen upplägget. Bojan sitter och leker när det är dags att gå och sova. Då glider samtalet in på när mamma Bibban jobbade som grävmaskinist. Vi slängs in berättelsen som i bokens första del har fokus på fakta om grävmaskiner, för att i andra delen få höra en berättelse om hur bojans mamma en gång räddade några rådjurskid på ett grävjobb. Vi uppskattar Widlunds illustrationer väldigt mycket. De är mjuka och färgglada, utformade på ett sätt som tilltalar såväl barn som vuxna samtidigt som de är detaljrika och korrekta rent faktamässigt. Även charmigt är det med smådetaljer som Retro-tapeter och legolåda full av bekanta klistermärken.

I alla böckerna om Bojan så får barnets fordonsintresse också möta omtanke och empati då vi möter en liten historia om hur Bojans mamma har räddat olika djur med hjälp av sitt fordon. Jag som förälder blir varm i hjärtat av hur skaparna kombinerar intresset för stora fordon med mer mjuka värden. Ur ett genusperspektiv uppskattar vi att det är Bojans mamma som alltid är fordonsförare. Dessa böcker är enligt oss mer moderna och har en större bredd än tidigare fordonsserier för barn. Bojan-böckerna är en återkommande favorit här hemma. Dock upplevde vi att faktabiten i denna bok blev lite väl torr. Det märktes också på min fyraåring som tappade fokus på boken under faktadelen. Något som jag tycker har balanserats väldigt bra i tidigare böcker, där har hon suttit klistrad boken igenom. Nu blev det för mycket för oss och vi kommer förmodligen hoppa över vissa stycken framöver, vilket går att göra utan att försämra övriga läsupplevelsen. För den väldigt fordonsintresserade så finns mycket fakta att dyka in i. 122

Bazar Masarin 2021:01

Lotta och Tarm-Ludde

Maria Wingsäter

åda mina döttrar fick diagnosen celiaki på 90-talet, med bara ett par års mellanrum. Vi borde väl egentligen inte ha blivit så förvånade då barnens morfar redan 1980 hade fått samma besked, men symtomen skilde sig åt och även bvc missade äldsta dotterns egentligen väldigt tydliga tecken. Vi tog det hela med jämnmod och när vi såg vilken skillnaden den nya kosten gjorde så kändes det värt all extra ansträngning. Det som väl egentligen var värst var att vi kände oss ganska ensamma i den nya situationen, vi kände inga andra barn eller familjer med samma erfarenhet. Till vår stora glädje fick vi tag i boken Ida och tårtan via Celiakiförbundet och bara genom det kändes ensamheten lite mindre. Tänk då om vi hade fått Lotta och Tarm-Ludde i våra händer!

I den här boken får vi en berättelse som är fullspäckad av fakta på ett lättillgängligt sätt. Vi får lära känna Lotta som har fått ont i magen, som är trött och som inte växer som hon ska. När hela förskolan ska på utflykt känns det extra besvärligt att inte vara pigg och kry då Lotta sett väldigt mycket fram emot att få se alla djuren, kanske rentav en dinosaurie. Lotta får besöka vårdcentralen tillsammans med mamma för en första undersökning och blodprov, och efter två veckor är det dags att åka till det stora sjukhuset för att träffa läkaren Camilla. Camilla berättar då om en sjukdom som heter celiaki som kan göra att man mår som Lotta gör. Det krävs ytterligare en undersökning för att veta säkert om det är det Lotta drabbats av. Det är då slangen kommer på besök hos Tarm-Ludde och hela hans stora familj. 125

Ur :Lotta och Tarm-Ludde , Margareta Elding-Pontén & Moa Graaf. Omniprint Förlag 2020

Lotta och Tarm-Ludde Margareta Elding-Pontén & Moa Graaf Omniprint förlag 2020

126

Ur :Lotta och Tarm-Ludde , Margareta Elding-Pontén & Moa Graaf. Omniprint Förlag 2020

Så kom Lottas ingen f väntad ”Vad Hon magen oss set letade lång. När s vänligt vacker Var i Jag Låt m Jag

Parallellt med berättelsen om Lotta får vi lära oss om tarmluddets funktion i tunntarmen, att det är hos dom som maten tas omhand och skickas ut i blodet i form av näring och vitaminer. Ludde berättar vad som händer med honom, kusin Ville, farmor och farfar och alla de andra när det kommer ner makaroner, pizza och kanelbullar. De blir allt mer utmattade och börjar till och med att krympa. Allt vänder när Lotta, mamma och pappa får komma till dietisten och lära sig att glutenfri mat är den medicin Lotta behöver för att må bra. Med den nya kosten blir Tarm-Ludde och hans vänner friska och kan ta vara på

näringen igen, och i takt med att de blir starkare blir även Lotta piggare och gladare, börjar växa på sig och orkar leka med sina kompisar. Jag skulle vilja säga grattis till de familjer som får hjälp av den här boken att hantera en celiaki-diagnos, det är trots allt ett besked som förändrar livet och som kan kännas tufft att få. Att vädja till empati för Tarm-Ludde och hans familj känns genialiskt då man i ett första skede kan känna sig uppgiven eller till och med arg på sjukdomen. Nu vill man istället ta hand om tarmluddet för att de ska överleva och må bra. 127

Bazar Masarin 2021:01

m dagen då Camilla skulle undersöka tunntarm. Den morgonen kom det frukost till oss i tarmen. Vi väntade och de, tills min moster plötsligt skrek: d är det där?” pekade, och alla tittade. Där, från n, kom det någonting som ingen av tt förut. Det var en slang. Långsamt den sig fram mot oss. Den var väldigt

slangen fick syn på oss log den ett t leende och började sjunga med r röst: inte rädd för mig. är din vän. mig bara titta på dig. förklarar se’n.

Det finns också en normkreativitet i bilderna, Lottas familj och dom personer hon får möta i sjukvården visar på olika sätt att vara och se ut som känns befriande normalt. Ett givet inslag av bajs hör ju historien till och brukar locka barn till skratt. En debatt kring det frekvent förekommande bajset i barnlitteraturen surrar nu i kultur-Sverige, men i den här historien är det självklart att det ska finnas med för att förmedla den sanna bilden av sjukdomen. Celiakiförbundet har valt att ge Lotta och Tarm-Ludde till alla nya medlemmar som är under tio år. Det tycker jag är jättebra! Boken kommer göra nytta och glädja alla nya celiakister.

Hela boken ger en familjär samhörighetskänsla för den som befinner sig i samma situation som Lottas familj, den är full av glada tillrop och omtanke. I slutet av boken bjuds det på råd och tips och ännu mer fakta, plus ett recept på glutenfria kanelbullar. Boken kändes färdig redan innan detta sista extramaterial men det kompletterar historien på ett bra sätt och är värdefullt för den som är ny och osäker. Moa Graafs illustrationer är lätta att ta till sig, de är tydliga och enkla på ett fint sätt, samtidigt spännande när vi får följa med ner i tarmen och hälsa på hos de figurer som bor där. 128

Bazar Masarin 2021:01

LIBYEN

de eva ett de med er är de ngar i den

SUDAN

Beskuren bild ur :Geografins makt , Tim Marshall & Grace Easton. Volante Förlag 2020

å upp as olika uropéerna de. Sedan

afriKa

Libyen består av tre fristående geografiska områden. I århundraden betraktade sig invånarna här som tre olika grupper, tills européerna förde dem samman i ett land. Idén om ett ”Libyen” är bara några årtionden gammal och kan få svårt att överleva.

Flera landgränser drogs genom områden där terrängen fortfarande var outforskad, och därför består många afrikanska gränser av räta linjer. Dessa ”linjalgränser” har kritiserats för att ha skapat konflikter mellan samhällen.

Sudan kontrollerades av Storbritannien från 1896 till 1955. Sedan landet blev självständigt 1956 har krigen varit många. Sudan delades upp i två delar när Sydsudan bildades 2011, men bägge länderna plågas fortfarande av konflikter.

NIGERIA SYDSUDAN

Nigeria är ett annat exempel på ett land där olika etniska grupper klumpats ihop. Ett inbördeskrig bröt ut 1967, då igbofolket ville bli självständigt från resten av landet.

DEMOKRATISKA REPUBLIKEN KONGO

BURUNDI

I Burundi är tutsierna i minoritet och utgör bara 15 procent av befolkningen. De flesta invånare tillhör hutufolket, men tutsierna har många viktiga poster i regeringen och militären. Detta har lett till flera våldsamma sammandrabbningar och ett inbördeskrig som varade från 1993 till 2005.

ANGOLA På 1500-talet blev Angola en portugisisk koloni. Där levde åtminstone tio olika större etniska grupper indelade i ungefär hundra mindre grupper. Dessa folk hade inte mycket gemensamt, och efter befrielsen från Portugal 1975 bröt inbördeskrig ut mellan dem.

Demokratiska republiken Kongo har en befolkning på ungefär 81 miljoner människor från fler än 200 olika etniska grupper. Konflikterna mellan dem har förvandlat landet till en krigszon, och över 6 miljoner människor har dött sedan senare delen av 1990-talet.

Denna karta visar hur de europeiska kolonialmakterna styrde Afrika år 1913.

TECKEN BELGISK KOLONI ITALIENSK KOLONI BRITTISK KOLONI PORTUGISISK KOLONI FRANSK KOLONI SPANSK KOLONI TYSK KOLONI SJÄLVSTÄNDIGT

129

Geografins makt Tim Marshall & Grace Easton Volante Förlag 2020

Geografins makt 12 enkla kartor som förklarar världen

G Lisa Nordlén

Jag skulle dock rekommendera boken till äldre barn och ungdomar, men även vuxna, då boken innehåller långa meningar med långa ord och i många fall komplicerade samhällsorienterade begrepp. Kartorna och illustrationerna i boken är fina men ibland kan kartorna vara svåra att tolka då de blir mer konstnärliga än hjälpande för läsaren. I kartorna finns pratbubblor med text och de kan vara ivägen då läsaren behöver lokalisera sig i kartan. Det svåra språket till trots, tycker jag ändå att det här är en riktigt intressant bok som relativt snabbt ger läsaren en överblick av globala maktfaktorer och skapar en viss förståelse för världsläget idag. Då jag arbetar som lärare i SO på mellanstadiet kommer jag ta med mig Geografins makt till mina elever. Jag tänker att vi tillsammans kan använda denna då vi studerar till exempel Europa i geografi, men att jag som vuxen behövs för att förklara många ord och begrepp som vi möter under läsningens gång. Jag tror att det här är en bok som kommer få den nyfikne att vilja veta mer om den hen läser och därför söka fler och djupare fakta. En perfekt bok att bläddra i, läsa och samtala om, i skolan som hemma.

eografins makt: 12 enkla kartor som förklarar världen är en förenklad och illustrerad version av Tim Marshalls bok Geografins makt: tio kartor som förklarar världen (2018). Den här boken ger flera förklaringar till varför våra nationsgränser ser ut som de gör idag. Varje kapitel börjar med en inledande text och en förenklad karta över det specifika området, landet eller världsdelen, där geografin förklaras och illustreras. Författaren visar på naturliga samt av människan skapade landgränser som varit till fördel eller nackdel för platsen. Sedan följer ofta en historisk resumé där det berättas om konflikter som förts i området, vilka naturresurser som finns och vem som drar fördel av dessa. I avsnittet om Afrika får läsaren exempelvis läsa om Européernas kolonisering av kontinenten, “linjalgränserna” mellan de afrikanska nationerna och där finns också en riktigt bra visualisering av hur extremt stort Afrika är. Geografins makt: 12 enkla kartor som förklarar världen riktar sig, enligt bokhandlare på nätet, till barn i åldrarna 6-9 år. 130

afriKa:

En stor del av Afrikas kustlinje är slät och jämn med få naturliga hamnar. Förr i världen var det svårt för större fartyg att ankra, vilket försvårade handel. Med modern teknik kan man i dag bygga hamnar som löser problemen.

Afrikas geografi har både fördelar och nackdelar. I stora delar av kontinenten är klimatet och landskapet olämpliga för jordbruk och transporter, och Afrikas rikliga naturtillgångar har ofta plundrats av främmande makter.

MAROCKO

V SA ÄS HA TRA

geografin

MAURETANIEN

SPANIEN

GAMBIA

BELGI

GUINEA-BISSAU

FRANKRIKE TYSKLAND

SENEGAL

GUINEA

SIERRA LEONE

LIEN ÖSTEUROPA

ITA

LIBERIA

USA INDIEN INDIEN (DEL 2)

KINA

Många av Afrikas länder är ”instängda” mellan andra länder. Det gör internationell handel besvärlig och dyr och begränsar tillgången till mat. Afrikas kustländer är i allmänhet rikare än länderna inåt kontinenten.

ELFENBENSKUSTEN

KINA (DEL 2)

STORBRITANNIEN

Atlanten

N PA JA

AFRIKAS SANNA STORLEK Afrika är mycket större än många inser. På en vanlig världskarta ser det ut att vara ungefär lika stort som USA, men faktum är att kontinenten är tre gånger större. Här skulle man få plats med USA, Indien, Kina, Spanien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Italien, Japan och Storbritannien och fortfarande kunna klämma in större delen av Östeuropa!

Beskuren bild ur :Geografins makt , Tim Marshall & Grace Easton. Volante Förlag 2020

131

Tack vare rika naturtillgångar av bland annat guld och silver är Sydafrika mer utvecklat än många andra afrikanska länder. Jorden och klimatet är dessutom bättre lämpade för jordbruk än i många andra länder. Landet är också mindre utsatt för stickmyggor, så risken att drabbas av malaria är lägre än någon annanstans i Afrika.

Medelhavet

I TUNIS

Atlasbergen

Sahara är världens största torra öken, nästan lika stor som hela USA. Genom historien har människan trotsat det karga landskapet och bedrivit resor och handel över området med hjälp av specialiserade kamelkaravaner.

ALGERIET

Ungefär 8 procent av all världens handel passerar genom Suezkanalen varje dag. Innan den öppnades år 1869 måste fartygen färdas ytterligare 7 000 kilometer runt Sydafrika för att nå Asien från Europa.

Suezkanalen

KAIRO

LIBYEN

EGYPTEN

Sahel

NIGERIA

EKVATORIALGUINEA GABON

Nigeria är Afrikas största oljeproducent och pumpar upp kring två miljoner fat varje dag.

Etiopiska höglandet DJIBOUTI

ETIOPIEN IA

CENTRAL-

AFRIKANSKA Afrika är rikt på REPUBLIKEN SYDSUDAN naturresurser, bland annat ädelstenar, guld, silver Kongooch ädelmetaller som floden används vid tillverkning av A mobiltelefoner och UGAND datorer. RWANDA DEMOKRATISKA REPUBLIKEN KONGO

KONGO

Indiska oceanen KENYA

regnskogar TANZANIA LUANDA ANGOLA

Victoriafallen

KOMORERNA

ZIMBABWE

MAURITIUS

M ÇA

NAMIBIA

Kilimanjaro I många delar av Afrika är det svårt att bruka jorden – vissa områden har mager jord och drabbas ofta av torka. Men andra regioner har haft större tur: i Nildalen finns till exempel några av planetens SEYCHELLERNA bördigaste områden.

BURUNDI

ZAMBIA Mer än hälften av den olja Angola producerar exporteras till Kina. Det är bara Saudiarabien som levererar mer olja till Kina.

MALAWI

SÃO TOMÉ OCH PRINCIPE

N A DA ITRE U S ER

Sahelregionen är en torr, klippbeströdd, sandig landremsa söder om Sahara. Den sträcker sig längs ungefär 5 000 kilometer tvärs över kontinenten.

BENIN TOGO

GHANA

E AM

O RT

MA L

BURKINA FASO

TCHAD

hav

Nilen

MALI

LAGOS

Afrikas floder är inte särskilt bra för transporter, men de kan användas för att producera energi. Etiopien bygger en hydroelektrisk damm längs sin del av Nilen. Detta skulle kunna leda till en konflikt med Egypten – Nilen är väldigt viktig för Egypten, som vill kunna kontrollera vattenflödet genom sitt land.

a Röd

Saharaöknen

NIGER

ASIEN

Zambezi

MADAGASKAR

BOTSWANA

Namibiaöknen

JOHANNESBURG SWAZILAND

Kalahariöknen LESOTHO

SYDAFRIKA KAPSTADEN

132

Drakensberg

Sedan urminnes tider har banden mellan Östafrika och Mellanöstern varit starka. Människor har seglat över Röda havet och Indiska oceanen för att handla med varor och utbyta idéer.

Dagens Afrika

I dag blomstrar många afrikanska samhällen. Städer som Nairobi, Dar es-Salaam och Kinshasa växer hastigt. Deras expansion leder till ökade investeringar i viktig infrastruktur som vägar och järnvägar.

Beskuren bild ur :Geografins makt , Tim Marshall & Grace Easton. Volante Förlag 2020

133

Många människor lever i fattigdom, men det antalet minskar. Sjukvården och utbildningsnivåerna har förbättrats, och människor lever längre.

De flesta afrikanska länder kontrollerar i dag sina egna naturresurser, och tack vare de mineraler och den olja som finns i marken har många länder fått bättre ekonomi, vilket har lett till en mer positiv syn på framtiden. Dessutom har tekniken hjälpt till att övervinna vissa geografiska svårigheter: tack vare nya vägar och järnvägar, luftfart och anlagda hamnar har den enorma kontinenten knutits ihop med övriga världen – och med sig själv.

134

afriKa africa

Afrika har kämpat med sin besvärliga geografi och med främmande makter som har exploaterat kontinentens naturtillgångar och invånare. Det finns fortfarande många problem och konflikthärdar som härrör från kolonialismen, men situationen blir på många sätt bättre.

Bazar Masarin 2021:01

Handbok för storsamlare: en faktabok att spara

Christina Wedenmark

samlare samlar på saker från djur och natur, Carl von Linné t.ex., utforskningssamlare är upptäcktsresande som samlar på saker från andra kulturer, ex. Vegaexpeditionen med Adolf Erik Nordenskiöld, slottssamlare ex. Wrangels samling på Skoklosters slott, antiksamlare, miniatyrsamlare, nyttosamlare ser det vackra i vardagsföremål och samlar på dem. Hon presenterar storsamlare som samlat, fjärilar, tänder, frimärken, ägg, vackra kläder och smycken. I samband med det guidas läsaren till olika museer och deras inriktning. Vi lär oss om viktiga samlingar som bevarande av världens frön, världsarv, världens viktigaste minnen, ben från olika skelett och genbanker av kulturväxter, men också om rekord av mer udda samlingar som presenteras i Guinness rekordbok, boksamlingar och bibliotekens betydelse. Handbok för storsamlare är en faktabok när den är som allra bäst. Inspirerande, fantasieggande och en vägledning till kultur och historia.

andbok för storsamlare är en verklig pärla för samlare och blivande samlare. Metodiskt och lekfullt går författaren igenom viktiga steg i samlandet, presenterar kända samlare och samlingar och deras eventuella värde för människans framtid eller kanske bara för lekfullhet och lust. Samlande är en möjlighet för alla då målet för samlingen kan vara skiftande både vad gäller innehåll och kostnad. Författaren citerar Steven Wright ”Jag har en hobby. Jag har världens största samling av snäckor. Jag håller den strödd över världens alla stränder. Kanske har du sett lite av den?” Vad är då en samling? Krylén skriver att om man har tre saker och söker efter en fjärde. Då har man påbörjat en samling. Hon ger tips om hur man genom att berätta om vad man samlar på kan få omgivningens hjälp att utöka samlingen. Samlare delas in i olika kategorier: naturalie135

Omslag :Handbok för storsamlare: en faktabok att spara , Linnéa Krylén. Opal 2020

Handbok för storsamlare: en faktabok att spara Linnéa Krylén opal 2020

136

Ur :Handbok för storsamlare: en faktabok att spara , Linnéa Krylén. Opal 2020

137

138

Omslag: Hjärnstark junior, Anders Hansen & Mats Wänblad. Bonnier Fakta 2020

Bazar Masarin 2021:01

139

Hjärnstark junior Anders Hansen & Mats Wänblad Bonnier Fakta 2020

Hjärnstark junior Text tidigare publicerad på barnboksfamiljen instagram

Barnboksfamiljen

u har det kommit en juniorversion av Anders Hansens populära bok Hjärnstark som lärde oss varför det var så viktigt med rörelse och hur rörelse hjälper våra hjärnor att bli deras bästa ”jag”. Nu är det barnens tur att inspireras till mer rörelse. I den här boken har Anders Hansen och Mats Wänblad förpackat faktan från Hansens bok [för vuxna] (Fitnessförlaget 2016) till en rolig bok för barn som enligt oss var lätt att ta till sig. Vi får lära oss om hur hjärnan fungerar och varför rörelse är så viktigt. Det finns även många bra tips om hur barn enkelt kan få in mer rörelse i sin vardag. Bra tips utan att tipsen begränsas av att barn exempelvis inte gillar tävlingssporter eller lagsporter, att barnet sitter i rullstol eller att familjen har dålig ekonomi. Tipsen för ökad rörelse har helt enkelt en väldigt inkluderande och inspirerande utformning. Bra! Hur smart är det inte att Hansen också lagt till ett särskilt kapitel om varför det är viktigt att röra på sig för att bli en optimal gamer? Även om boken i stort visade sig intressera sonen så var detta ett fint bete att slänga ut för att väcka intresse innan vi börjat läsa boken. Boken innehåller också ett kapitel som diskuterar kring rörelse och ADHD-diagnoser. Jag själv är mamma till ett barn med ADHD samt har läst 22,5 HP specialpedagogik inriktat på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (där ADHD inkluderas). Så jag var lite orolig att ADHD-diagnosen

och eventuell medicinering skulle stigmatiseras i detta kapitel. Men istället blev jag positivt överraskad över hur fint detta kapitel var. Hansen och Wänblad har fått till en väldigt fin balans där de visar på varför rörelse kan vara extra viktigt om man har ADHD (vilket också forskning visar) samtidigt som de inte förminskar eller stigmatiserar eventuell medicin. Detta kapitel kunde jag högläsa för mitt barn med ADHD helt utan magont något som tyvärr inte är en självklarhet i alla böcker. Om man som vi gjorde läser hela boken från pärm till pärm under två kvällar så kan vissa kapitel vara lite kaka på kaka, även om Hansen och Wänblad gör ett bra jobb i att inte upprepa alltför mycket. Bäst läsupplevelse tror jag det blir att läsa ett kapitel då och då, exempelvis att som lärare läsa ett kapitel i veckan för sin klass under ett längre rörelseprojekt? Är det vissa kapitel som inte känns väsentliga för en själv (exempelvis kapitlet om ADHD eller om att bli bättre på datorspel) så skulle jag säga att det överlag går bra att hoppa över dessa och ändå ha en övergriplig bild. Just pga av att vissa detaljer upprepas så gillar jag bokens upplägg. Detta har varit en bok som varit rolig att högläsa. Både jag och tioåringen kände oss mer motiverade till att röra oss mer i vardagen. Jag ska börja cykelpendla till jobbet iallafall några dagar i veckan efter jul tror jag! Fin och inspirerande bok både för barn och förälder alltså. 140

Bazar Masarin 2021:01

Sångfåglarna o

Barnboksfamiljen

Text tidigare publicerad på barnboksfamiljen instagram

etta är en humoristisk och lättläst faktabok om fåglar för barn i lågstadiet, men enligt oss funkar den lika bra att högläsa för barn i förskoleåldern. Detta är femte delen i serien ”Intresseklubben Fakta”, och från tidigare delar känner vi även igen ”Sångfåglarna”s struktur. Uppslag med mer fakta varieras med rent humoristiska uppslag. Exempelvis i bokens början får vi lösa gåtan ”Vet du vilken den mest förkylda fågeln är? Ja, Snorkråkan!” och texten kompletteras av Keusseyans humoristiska illustration där en snorig kråka sitter med en halsduk. När vi kommer till uppslagen med mer fakta så får vi läsa intresseväckande detaljer som jag och sjuåringen kom att diskutera. Det finns mycket intressanta saker i boken som jag som vuxen inte heller visste om, med resultatet att jag och dottern hade ett gemensamt intresse för att utforska boken. Boken öppnar även upp för vidare funderingar och tankar. Keusseyans illustrationer är som vanligt välgjorda med färgstarka detaljer men likväl faktamässigt korrekta och ofta med en humoristisk twist. Jag har jobbat i förskolan sen 10 år tillbaka och Keusseyans illustrationer har alltid lockat barnen till böckerna. Tillsammans med Anna Hanssons text som alltid är enkel, tydlig och informativ blir det ett resultat som vi verkligen uppskattar. De skapar verkligen böcker för sin målgrupp. Jag gillar också att det utöver faktatexten finns många pratbubblor. På så vis har boken ett fint upplägg för att växelläsa även med de som verkligen är i startgropen för att lära sig läsa. Då kan jag som förälder högläsa löptext och barnet pratbubblorna. Toppen! 141

och andra kraxare

Sångfåglarna och andra kraxare Anna Hansson & Maria Andersson Keusseyan Rabén & Sjögren 2020

Ur: Sångfåglarna och andra kraxare, Anna Hansson & Maria Andersson Keusseyan. Rabén & Sjögren 2020

142

Bazar Masarin 2021:01

Mina första

böcker av Emma Jansson

Marie Karlsson

ag tänkte att min dotter skulle älska Emma Janssons Mina första fiskar eftersom hon är väldigt intresserad av att fiska, fiskar och alla slags djur. Men hon ville inte ha boken och det tog säkert en månad innan hon ens ville titta i den. Jag fick lirka och säga att ett av hennes gosedjur gärna ville läsa den. Den får ligga kvar i bokhögen med böcker att läsa och så hoppas jag hon ska upptäcka den senare. Emma Janssons böcker har fantastiska bilder, inte bara på själva fiskarna eller insekterna utan även på deras livsmiljö och alla andra djur och växtarter som finns där. Jag älskar bilder där det alltid finns något mer att upptäcka. Mina första insekter fick ett lite mer positivt mottagande men den har inte heller blivit en riktig favorit (ännu) även om jag älskar båda dessa böcker. Det är alltid så mycket roligare och mer givande med en fysisk bok med fina bilder att titta i om man är nyfiken på gäddor eller nyckelpigor istället för någon torr sida på Internet som inte är anpassad för barn. Jag tycker det är viktigt med böcker som kan öka barns intresse för naturen och deras kunskap om den och det är något som Emma Janssons böcker förmedlar. Man kan aldrig riktigt förutse hur barnen ska regera vid mötet med nyintroducerade böcker. Tur att man även som förälder har stort utbyte av dessa fina och intressanböcker. 143

144

Ur: Mina första insekter , Emma Jansson Andersen. Triumf Förlag 2020

Mina första fiskar, Mina första insekter Emma Jansson Triumf Förlag 2019, 2020

Bazar Masarin 2021:01

Ode till Sven N

My Grundström

kan än idag känna de förtjusta ilningarna av äckel som gick genom kroppen när bokens protagonist samlar in snigelslem för att rädda sin kompis som blivit förstenad till guld. Det berörde mig också att det var en så ung flicka som hade skrivit berättelsen och att Sven Nordqvist, Pettson själv hade illustrerat den enligt Hanneles önskning. Ett drygt decennium senare drabbades en bekant till mig av hjärncancer. Hon hade en önskan om att få träffa sin favoritillustratör och innan hon gick bort spenderade hon en dag med Sven Nordqvist, där de tecknade, pratade om skapande och livet. Dessa två berättelser har för mig skapat, och från hans

en 30 april i år firade två regala, svenskar herrar 75 år; Carl XVI Gustaf, kung av Sverige och den minst lika majestätiska Sven Nordqvist, författare, illustratör och bilderboksgigant. Som född under tidigt nittiotal är jag likt de flesta i min generation uppfödd på Sven Nordqvist böcker. Ett av mina starkaste bilderboksminnen från barndomen var Guldflickan, författad av den nioåriga, cancersjuka, Hannele Norrström och illustrerad av Sven Nordqvist, utgiven 1995 till förmån för Barncancerfonden. Jag 145

©Foto: Danne Eriksson / Pressbild Opal

Nordqvist 75 år bilderbokskonst understrukit, sinnebilden av Sven Nordqvist som trygghet, vänlighet och kärlek till barndom och fantasi.

litteraturen. Sedan dess har han gett ut ett tjugotal egna bilderböcker och illustrerat desto fler, både bilderböcker såsom Jujja och Tomas Wieslanders Mamma Mu och Kråkan, men även faktaböcker, som Den långa resan och Folket i Birka, författade av Mats Wahl. Nordqvist har tilldelats en uppsjö av priser; Augustpriset för den fantastiska boken Var är min syster, men också tunga priser som Elsa Beskow-plaketten, Deutscher Jugendliteraturpreis, Bologna New Media Prize och Expressens Heffaklump-pris. Tveklöst är att Nordqvist sedan trettio år tillbaka är en av sveriges mest framgångsrika och inflytelserika bilderboksförfattare och illustratör.

Sven Nordqvist: uppvuxen i Halland, utbildad arkitekt, nobbad av konstskolor. Som 15-åring tog han en amerikansk korrespondenskurs i illustration, men beskriver själv hur han tecknat hela sitt liv. Sitt första jobb som illustratör fick han på en reklambyrå i Halmstad. Han illustrerade affischer, läroböcker, gratulations- och julkort innan han med barnboken Agaton Ömans alfabet vann förlaget Opals bilderbokstävling 1982 och därmed intog sin självklara plats i barn146

Omslag: På äventyr med Pettson och Findus , Sven Nordqvist. Opal 2021

Bazar Masarin 2021:01

147

Han satt även som ledamot i Svenska barnperiferin pågår ett myller av microdramer, boksakademin under 20 år mellan 1991 och hönor som stressat skjuter ägg framför sig i 2011. en barnvagn och mucklor som gör sig redo I en intervju med Marcus Röshammar i tidför en resa till rymden. ningen Fokus från 2012 beskrivs Nordqvist Nordqvist beskriver själv hur han lärde sig som lågmäld, ödmjuk och “på gränsen till urteckna kroppar genoma att rita av Gustave säktande”. Det är inte för inte som Nordqvist Dorés bilder ur bibeln och Dantes gudomliga ofta beskrivs som verklighetens Pettson; komedi. Det är även lätt att se att han har den trygga, lågmälda och påhittige farbrorn inspirerats av tidningen Mads näst intill som bor i sitt pastorala hus med vita knutar hysteriska illustrationer med deras pliriga tillsammans med den byxbeklädda katten ögon och breda tandrika leenden. Findus. Relationen mellan Findus och PettNordqvist har även gått kurser i och jobbat son är dessutom baserad på Nordqvist egen med koppargrafik, linoleumsnitt, silkscreen relation till sin son - “write what you know” och fotografi samt övar oljemåleri genom att som den gamla tropen säger. måla av fotografier i tidningar. Nordqvists Nordqvist beskriver själv, i boken med den illustrationerna framställer en förvrängd och blygsamma titeln Sven Nordqvist bilder från uppskruvad verklighet, samtidigt som den 2014, utgiven av Bonnier Carlsen, hur han ofta skildrar en nostalgisk och naturnära inte i första hand skriver “för att berätta en trygghet. Det är säkerligen dessa kontrashistoria för någon annan, utan snarare för ter, tillsammans med ett gediget konstnärlig att själv få återvända till den fria värld som hantverk, som är receptet på den framgång en saga kan berätta om. Fantasin är viktig i och dragningskraft som den ödmjuke och en barnbok, att visa på andra möjligheter än självkritiske Nordqvists bokkonst och bildde vanliga, att bjuda in barnen till en annan språk sedan trettio år tillbaka och än idag värld än vardagens. Sedan jag skrev min förbesitter. sta barnbok, och ungefär samtidigt själv fick Sven Nordqvist firar i år 75 år som människa barn, har praktiskt taget allt jag sysslar med och nästan 40 år som bilderboksmakare. varit avsett för barn”. Ett fyrfaldigt leve för konungen av svensk Fantasin och bildens triumf över texten är bilderbokskonst. något som skildras tydMå han regera i hundrade år! ligt i både den augustprisbelönade Var är min syster från 2007 samt i den helt textlösa bilderboken Hundpromenaden från 2018. Nordqvist bildspråk är färgsprakande, nästintill barockt, fyllt med komiska karikatyrer av kroppsspråk och minspel, såväl djurs som människors. Detaljrikedomen är slående och med naturskildringar av ett ofta idyllisk lantliv där © Sven Nordqvist det även i 148

Bazar Masarin 2021:01

Bakom skratten bor livets allvar – Ulf Boëthius läser Barbro Lindgren

Margaretha Ullström

arbro Lindgren (1937) är utan tvekan en av de mest lästa barnoch ungdomsboksförfattarna i Sverige och hittills den enda svenska författare som fått det stora internationella litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Astrid Lindgren Memorial Award, ALMA-priset. Ett av uttrycken för hennes mångsidighet är hur hon framgångsrikt skrivit inom många olika typer av genrer.

annat än Lindgrens egna texter och hennes egna uttalanden i medier. Författaren bakom texterna finns där förstås ändå men på detta sätt via sin egen röst. Successivt, genom de litterära texterna, växer så därför en silhuett även av Lindgren själv fram. I denna ingår ett omfattande skapande utöver det vanliga, karakteriserad, med Boëthius ord, av ”mångfalden och bredden”, där lidande, död och ytterst frågan om livets mening är centrala underliggande teman.

Det har länge saknats en presentation av hennes författarskap och litteraturforskaren Ulf Boëthius monografi Vart längtar min fot. Om Barbro Lindgrens författarskap uppfyller därför ett starkt behov. Monografin kommer rimligen att under en överskådlig framtid vara standardverket om Barbro Lindgrens författarskap. Boken svarar mot kravet och är en guldgruva för den som söker kunskap om olika aspekter av Lindgrens omfattande textproduktion. Den är alltså ingen regelrätt författarbiografi där själva levnadsteckningen av författaren står central. Boëthius markerar tydligt att han inte använt sig av

Boëthius framställning är, utöver inledning och slutord, strukturerad i åtta kapitel. Dessa är till stor del, men inte helt, kronologiskt disponerade. Boken börjar sålunda med analys och tolkning av Mattiasböckernas vardagsrealism och slutar med Glömmingeböckernas tankestänk. Däremellan finns kapitel om romanförfattaren, poeten, visdiktaren och bilderboksförfattaren. Vissa texter ägnas särskilda kapitel. Dit hör Lorangaböckerna och böckerna om Barnhans land. Hemligböckerna och Sparvelböckerna behandlas i ett gemensamt kapitel. 149

150

Omslag: Vart längtar min fot, Ulf Boëthius. Makadam Förlag 2021

Foto © Stefan Tell

Bazar Masarin 2021:01

Omslag: Mattias sommar, Barbro Lindgren. Karneval Förlag 2021

Boëthius framställning är som nämnts textanalytisk och systematisk och formas till ett helhetsgrepp av det omfattande författarskapet. De analytiska närläsningarna kompletteras och vidgas genom att texterna relateras till tillkomsttidens kulturella och samhälleliga kontext och av hur texterna mottagits av litteraturrecensenter. Eftersom Lindgrens texter står i centrum är det naturligt att Boëthius närläsningar kanske berikar läsningen allra mest för läsare med någon förtrogenhet med Lindgrens texter. Men monografin kan även utgöra en ingång till olika delar av författarskapet då hans läsningar samtidigt skapar en nyfikenhet även på obekanta texter. Detta är sålunda ett verk att återvända till för att få nya frågor belysta. I denna presentation begränsar jag mig till några punktnedslag i den omfattande fram151

Omslag: Jättehemligt, Barbro Lindgren. Rabén & Sjögren 2002

ställningen. Jag koncentrerar mig därvid på några av de barnlitterära texter jag själv har ett särskilt förhållande till. Det innebär att jag valt att inte diskutera kapitlen om Barbro Lindgren som romanförfattare, inte heller berör jag tankeböckerna från Glömminge. Med boken Jättehemligt (1971) fick Barbro Lindgren sitt genombrott som barnboksförfattare. Hemligt-böckerna består utöver den ovan nämnda även av Världshemligt (1972) och Bladen brinner (1973). Böckernas vardagsrealism är, menar Boëthius, inspirerad av tidens dokumentära strömning. Men i stället för rapportboksformen tar Lindgren dagboksformen i bruk. Hon närmar sig på så sätt tabubelagda ämnen som död, sexualitet och religion med stor öppenhet. Stoffet hämtar hon från sin egen barndom, och hennes barnperspektiv sviktar aldrig. Även i böckerna om Sparveln bearbetar Lindgren sina barndomsupplevelser. Genom att Boëthius placerar in Lindgrens texter i den aktuella tidens strömningar, framträder hennes betydelse i ett klarare ljus.

Ett kort på ett barn föranleder Mattias att fråga var det barnet är. Farmor svarar att barnet är en ängel, men hon vet inte var ängeln finns någonstans. Då bestämmer sig Mattias att leta reda på just den ängeln. Till största delen är serien en trivsamt harmonisk skildring av en typ som många av dåtidens läsare uppskattade. Under den återkommande underrubriken ”Mottagandet” redovisar Boëthius samtida litteraturkritiska reaktioner vid landets större tidningar. Överlag var kritiken allmänt positiv till Lindgrens tidiga böcker men där höjs också en varningens finger för den ”saft- och bulle-idyll” som några litteraturkritiker uppfattar.

Inledningsvis behandlar Boëthius i första kapitlet, Idyllisk vardagsrealism, de tidiga vardagsrealistiska berättelserna för mindre barn: Mattias-böckerna (1965–1967), I Västan Grind (1968) och Nu har Kalle fått en liten syster (1970). Boëthius markerar redan i dessa tidiga verk förekomsten av centrala drag som sedan kännetecknar Lindgrens författarskap. Med debuten Mattias sommar (1965) inlemmar hon sig i den för tiden dominerande idylliska vardagsrealismen för barn med episodiska berättelser i anekdotform. Boëthius konstaterar att de vardagsrealistiska skildringarna befinner sig nära eller tätt inpå Lindgrens egna upplevelser. Han visar hur dessa barndomsupplevelser som vävts in i Mattias-böckerna ger berättelsen konkretion och substans. Redan i den andra delen Mera om Mattias (1966), identifierar Boëthius ett av de teman som är ofta förekommande i Lindgrens författarskap, nämligen döden. I berättelsen om sexårige Mattias gestaltas döden på avstånd. 152

Boëthius betonar att ett av de drag som gör Lindgrens författarskap så betydande återfinns redan i Mattias-böckerna, nämligen det städse närvarande barnperspektivet. Barnperspektivet blir särskilt centralt i den mer pedagogiskt inriktade boken Nu har Kalle fått en liten syster i Rabén & Sjögrens Läsa Lätt-serie. Boëthius konstaterar att Läsa Lätt-bokens korta och koncentrerade format passar Lindgren väl. Och att hon redan här är ”på väg mot den sparsmakade stil som skulle känneteckna hennes många bilderböcker”.

Omslag: Loranga Del 1 & 2, Barbro Lindgren. Rabén & Sjögren 2005

Bazar Masarin 2021:01

Han visar också på drag i Hej, hej Mattias (1967) som leder fram till de komiska romanerna om Loranga.

Masarin och Dartanjang (1969) och Loranga, Loranga (1970). Boëthius ägnar dem ett helt eget kapitel. Med Loranga-böckerna skruvar Lindgren upp vardagsrealismen och prövar samtidigt ett komiskt berättande. I sin analys fördjupar Boëthius resonemangen med stöd i teorier om nonsens och absurdism. Han jämför Lindgrens text med Lennart Hellsings berättelse om Krakel Spektakel (1952) och lyfter fram såväl likheter som väsentliga skillnader. Detta är ett innehållsdigert kapitel med utblickar mot tendenser i tiden, såväl vad gäller den barnlitterära utvecklingen som

Med romanen I Västan Grind prövar Lindgren ett nytt sätt att berätta, konstaterar Boëthius, nämligen dagboksformen varvad med ett tredje-personsberättande. Även Barbro Lindgrens särskilda sätt att blanda allvar och humor blir synligt i denna bok. Mitt i realismen finns utrymme för som han skriver, ”många skratt”. Humor som signum för Lindgren blir mer iögonfallande i Lorangaböckerna, Loranga, 153

uppfattningar om familj, maskulinitet och synsätt på barn. Mottagandet av dessa böcker var minst sagt ljumt även om DN:s recensent Britt Ågren var uppskattande. Personligen uppskattar jag Loranga-böckerna mycket. Boëthius analys bidrar till att förklara varför de väckte mitt gillande, inte minst genom att lyfta fram den styrka och de insikter dessa berättelser förmedlar.

De svåra frågorna behandlas, anmärker Boëthius, med ”respektlös humor”. En näst intill absurd värld träder fram, ledsagad av ett detaljerat iakttagande av leksaksdjurens komiska men ibland grymma beteende. Han visar hur Lindgren använder sig av stildrag som situationskomik, överdrifter och kontraster, men även vad han kallar intertextuell humor. Så till exempel menar han att ”[d]ialogen med Nalle Puh får ju ibland karaktären av en parodi på Milnes bok”. Existentiella frågor dominerar visserligen i Lindgrens texter, men Boëthius betonar att hon samtidigt har ett starkt socialt engagemang och solidariserar sig med människor i underläge. Bilderboksförfattaren Barbro Lindgren behandlas i ett eget kapitel med blicken riktad framförallt mot böcker för de minsta. Där dominerar Max-böckerna och Vilda bebin tillsammans med Benny-böckerna. Boëthius lyfter fram Lindgren som illustratör och behandlar insiktsfullt hennes samarbete med Eva Eriksson. I avsnittet om Lindgren som poet sätts hennes poesi in i ett litterärt sammanhang där till exempel samlingen Gröngöling på väg. Dikter för barn och andra (1974) behandlas i relation till konkretismen, en riktning som knöt an till de modernistiska diktarna i början av 1900-talet, och som kom i ropet under 1960-talet. Genom dylika utblickar vidgar och fördjupar Boëthius en rad perspektiv ägnade att belysa Lindgrens författarskap som en del i hennes samtid, vilket får författarskapet att framträda klarare. Därigenom framhävs även Lindgrens självständighet och originalitet, där skämt och allvar går hand i hand som i livet självt. Barbro Lindgren skriver för alla. Avslutningsvis karakteriserar Boëthius hennes roll som en ”i högsta grad en tvärskrivande författare. Hennes böcker riktar sig ofta till barn och vuxna på samma gång”. Han betonar samtidigt att det är i de korta texterna hon som språkkonstnär kommer mest till sin rätt med en ”noggrant avvägd enkelhet” där orden är laddade med innebörder.

Lindgren återkommer till den komiska prosaberättelsen under 80-talet med titlarna Nils Pantaloni Penell (1980) och Vems lilla mössa flyger (1987). Precis som Loranga-böckerna bottnar dessa texter i Lindgrens erfarenhetsvärld. Nils Pantaloni Penell är en berättelse om gubben Nils och hans vänner, liksom även hans katter. Boëthius poängterar att skämten i hög grad utgår från en lek med språket, där stilbrytningar är en av de metoder Lindgren använder sig av för att skapa komiska effekter. Han konstaterar dessutom att Lindgren i dessa titlar ”på ett mycket originellt sätt” blandar skämt med allvar. Boëthius jämför Nils Pantaloni Penell med Vems lilla mössa flyger, den första delen i trilogin om Barnhans land. I trilogin ingår Korken flyger (1990) och VLMF. Vad lever man för (2006). Boëthius framhåller att trilogin kan karakteriseras som exempel på allåldersböcker, den vänder sig med ett jämlikt tilltal till både barn och vuxna. Den har trådar bakåt till Lindgrens tidiga böcker, som Loranga, Loranga. Det är episodiska berättelser med humoristiska inslag i den fantastiska berättelsens form. Inom genren finns flera välkända f öregångare, men Boëthius undersöker framförallt relationen till Milnes Nalle Puh, varvid han finner många likheter samtidigt som där är avgörande skillnader. En sådan skillnad är att grundtonen skiljer sig markant åt. Där Nalle Puh är harmonisk och ljus, drar böckerna om Barnhans land mot det melankoliska hållet, med inslag av vemod och sorg. Böckerna om leksaksdjuren i Barnhans land handlar ytterst om ”Vad lever man för?”. 154

Bazar Masarin 2021:01

Att våga bredda r

Fyra böcker, fyra huvudpersoner, fyra bi

Jenny Edwardsson

tt få läsa en bok och känna igen sig är viktigt. Det är något som alla borde få möjlighet till. Det finns dock grupper som ofta hamnat utanför eller grupper som fått bli bikaraktärer i den svenska ungdomsboksutgivningen. Det har gjort att en del ungdomar aldrig fått läsa om karaktärer som varit som dem själva. I vår har jag läst fyra svenska ungdomsromaner som breddar representativiteten. Det är Pär Sahlins Ingen normal flyttar hit, Annelie Drewsens Prinsen av Porte de la Chapelle, Moa Backe Åstots Himlabrand och och Melody Farshins Lowkey. I den förstnämnde har vi en snusande epakörande norrländsk kille. I den andra en ung kille som flytt till Sverige och som tvingas fly på nytt och leva papperslös i Franrike. I den tredje har vi en ung homosexuell same som brottas med sig själv och den traditionella samiska synen på homosexualitet. I den sistnämnda får vi

möta tvillingparet Ali och Aisha och de problem som de brottas med i en storstadsförort.Jag fick möjlighet att ställa frågor till för-fattarna om deras nya romaner och om deras huvudpersoner. Så här säger författarna. Pär Sahlin Vad handlar din bok Ingen normal flyttar hit om? Boken handlar om Joar och hans kompisar som bor i byn Sävaträsk. Det är sommarlov och Joar är obotligt kär i klasskompisen Minna. Varje dag parkerar Joar sin epa utanför gatuköket där Minna sommarjobbar, vevar ner fönstren och spelar hårdrock på högsta volym. Allt för att få Minna att reagera. Det är förstås inget vidare bra sätt att fånga en tjej. Men så dyker Lukas upp, en sommargäst, och han och Joar blir vänner. Och Lukas kan en del om kärlek. Han kanske kan hjälpa Joar att fånga Minnas hjärta. 155

representationen

Foto © Henrik Kindgren

idrag till en breddad representativitet.

156

Bazar Masarin 2021:01 Så är det. Ungdomar som Joar, som kör epa, snusar och på ytan verkar leva ett ganska illitterat liv har väl inte stått högst i kurs att kvalificera sig som huvudpersoner i en ungdomsbok de senaste åren. Vad det beror på finns det nog många svar på. Kanske för att ungdomar som Joar inte är målgruppen, de läser ju inte! Kanske för att författare hellre vill skriva för redan frälsta. Då finns det i alla fall en sportslig chans att boken kommer att sälja. För mig blev det till slut ett medvetet val att skriva en bok om Joar och med förhoppningen att ungdomar som Joar skulle läsa boken. En väg in i litteraturen är ju att man i den kan känna igen sig och spegla sig i den. Kanske kan Ingen normal flyttar hit vara en sådan bok. Det vore fint i så fall.

Varför valde du titeln Ingen normal flyttar hit. Sävaträsk 1? I boken säger Joar till Lukas att ingen normal flyttar hit. Han säger det med viss ironi, för Joar gillar nog innerst inne Sävaträsk ganska mycket. Men inför Lukas, som kommer från Stockholm, vill han inte erkänna det. Jag tycker att titeln också på ett bra sätt sammanfattar känslan som man kan ha när man växer upp; varför valde mina föräldrar att bosätta sig här? Varför flyttade de inte till Östersund? Stockholm? New York? Den känslan tror jag att ungdomar, oavsett om de bor i Sävaträsk eller på Södermalm i Stockholm kan känna igen sig i. Titeln var förresten en av många förslag som jag gav till förlaget (Hegas). Det slutade med att förlaget hade en omröstning på Instagram om två titlar. Denna vann, vilket jag är glad för. Jag tycker att det är schvung i den. Att den sedan har undertiteln Sävaträsk 1 beror på att jag redan från början hade bestämt med förlaget att det skulle bli flera böcker om Joar och hans vänner. I mars kommer andra delen som heter En prick i registret.

Vem har varit förebild eller inspirerat till din huvudperson? Det finns ingen enskild förebild, utan Joar består av många personer som jag har mött och känner, inklusive mig själv. Några av dem som jag tänker på när jag skriver om Joar är elever som jag har mött som lärare och som författare vid författarbesök.

Hur fick du idén till boken?

Hur skulle du beskriva din huvudperson?

Förlaget frågade om jag ville skriva en ny ungdomsboksserie för dem. Jag har tidigare skrivit tre böcker om simmaren Nadir för dem (bl.a. Nadir och ingen annan). Tidigt i processen bestämde jag mig för att den skulle utspela sig på landsbygden eller på en mindre ort. Jag började fnula på en idé där egentligen Lukas var huvudpersonen och där Joar var antagonisten (motståndaren) i berättelsen, men efter ett givande samtal med förläggaren, ändrade jag mig och insåg att det så klart måste vara Joar som berättelsen skulle kretsa kring. Och med Joar kom epatraktorerna, hårdrocken och det impulsiva humöret!

Joar är handlingskraftig, rapp i käften och rolig. Han är impulsiv, en känslomänniska som tydligt visar vad han känner, framför allt om han är förbannad. Han tar hellre till nävarna än att diskutera. Han är en romantiker, utan att han vet om det. Och så brottas han med ett dåligt självförtroende och är livrädd för att inte bli omtyckt. Mänsklig med andra ord. Vem vill du ska läsa din bok? Egentligen alla ungdomar (och vuxna!) Men mest önskar jag att ungdomar som Joar hittar fram till boken.

Du skriver om en karaktär som inte vanligtvis syns som huvudperson i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val? 157

Foto© Ulrica Zwenger

Annelie Drewsen

Varför valde du titeln Prinsen av Porte de la Chapelle?

Vad handlar din bok Prinsen av Porte de la Chapelle om?

Porte de la Chapelle är namnet på den plats i norra Paris där Salar hamnar, bland många andra flyktingar, hemlösa och missbrukare. Salar och hans nyfunna vän Najib skojar om att de är prins och sultan, vilket nog är ganska typiskt för människans sätt att använda humor och fantasi för att hantera svårigheter. Jag kom på titeln ganska sent under arbetet och kände direkt att den passade. Det behövdes något som kontrasterade mot mörkret i boken och jag ville inte göra Salar till en ”stackars flykting” som man ska tycka synd om. Klart han ska vara prins! Men det finns också en krock mellan prinstiteln och Porte de la Chapelle, som har

Den handlar om Salar som efter tre år i Sverige har fått avslag på sin ansökan om asyl. För att slippa bli utvisad till Afghanistan väljer han att lämna landet. När boken börjar står han på Malmö centralstation och ska precis stiga på tåget söderut. Läsaren får sedan följa honom på resan, eller snarare flykten, genom Europa. Det är dels en spännande historia om hur han hanterar alla svårigheter längs vägen, dels en berättelse om hans inre kamp för att orka med ännu en separation från människor han älskar. 158

Bazar Masarin 2021:01 blivit en ökänd plats. I någon mening är det samma krock som uppstår för Salar. Han har levt svenskt medelklassliv i flera år och måste plötsligt bo bland råttor.

Vem har varit förebild eller inspirerat till din huvudperson? Salar är inte baserad på någon enskild person; det finns tusentals Salar i verkligheten. För att kunna skriva trovärdigt har jag intervjuat ungdomar i Paris, människor omkring dem och tagit hjälp av andra ungdomar som jag känner. Det gör att boken innehåller mycket verklighet, framförallt i enskilda detaljer, repliker och händelser.

Hur fick du idén till boken? Jag befann mig mitt i en den situation som uppstod 2016, då tusentals ungdomar fick utvisningsbeslut efter att ha varit länge i Sverige. Bland dem fanns några av mina tidigare elever från Tensta gymnasium. Precis som många andra kring ungdomarna reagerade jag, först med förvåning och sedan genom att försöka lösa akuta situationer. Men vissa av ungdomarna såg inga chanser alls i Sverige och var livrädda för att bli utvisade, framförallt till Afghanistan, så de gav sig hellre iväg. Många sökte sig till Frankrike där det är lättare att få uppehållstillstånd. Jag kände ett slags ansvar att försöka förstå och gestalta detta samtidshistoriska skeendet. Men från början var det svårt att hitta ett sätt att berätta om det. Det var så mycket som hände samtidigt och så många olika lager, från 17-åringen som tappat allt hopp om en framtid och 19-åringen som sitter inlåst i ett förvar till chartrade flygplan till Kabul och en politisk debatt som verkade ha gått i baklås. Hur berättar man om det? Först skrev jag en novell som heter Tusen tashakor, hejdå. I den säger Salar hejdå till sin svenska lillebror Albin. Men sedan kunde jag inte släppa Salar, utan följde helt enkelt med honom på resan från Sverige.

Hur skulle du beskriva din huvudperson? Salar är en helt vanlig ung människa som har varit med om en rad överjävliga saker i sitt liv, vilket såklart har påverkat honom. Som papperslös och hazar uppvuxen i Iran har han varje dag mött förtryck, fattigdom och rasism. Det har gjort honom både självständig och vilsen, stark och skör. I början av boken befinner han sig i en akut kris och är därför helt fokuserad på nuet. Minnen och känslor är mest i vägen, tycker han, men under resan triggas de igång av saker som sker vilket gör att det är ganska rörigt i hans huvud. Kaos, som han själv säger. Ändå klarar han sig vidare, vilket också är en del av hans identitet. Han är killen som klarar sig. Vem vill du ska läsa din bok? Så många som möjligt, helst både ungdomar och vuxna läsare. Jag har märkt att många vill prata om boken efteråt, så jag hoppas att lärare och bibliotekarier skapar bokcirklar eller andra former för samtal kring boken. En vän till mina föräldrar skickade ett brev till mig efter att ha läst den och skrev: ”Jag ska låna ut boken till vänner och sedan ska vi prata om rättvisa”. Det var fint!

Du skriver om en karaktär som inte vanligtvis syns som huvudperson i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val? Om man tittar på vad jag brukar skriva så är Salar nog en ganska typisk huvudperson. Sedan får andra avgöra huruvida han är en vanlig eller ovanlig person i ungdomsböcker generellt.

Kan du rekommendera andra böcker för den som vill läsa mer på samma tema? Ja, jag tycker att Viveka Sjögrens bilderbok Pojken i taket är en otroligt fin gestaltning av samma slags avsked som är utgångspunkten för min bok. Den påminner i sin tur en del om Shaun Tans Eric. 159

Foto © Carl-Johan Utsi

Andra böcker är reportageboken Dom som stod kvar av Thord Eriksson, Jag stannar till slutet av Fatemeh Khavari och Annie Hellquist och Gå bara – min flykt från Somalia till Sverige av Abdi Elmi och Linn Bursell. Jag misstänker även att De afghanska sönerna av Elin Persson kan funka ihop med min bok, men jag har själv inte läst den ännu. Har precis beställt den i pocket!

Moa Backe Åstot

I den samiska stjärnhimlen rör sig en jägare som är på jakt efter en stor älg. Myten säger att om jägaren hinner ikapp älgen och skjuter sin pil mot den, kanske han råkar träffa polstjärnan som håller upp himlen. Då kommer himlen sättas i brand och jorden gå under. Ánte är rädd att samma sak kommer hända om han visar sina känslor för Erik men inte får dem besvarade eller accepterade.

Vad handlar din bok Himlabrand om? Den handlar om Ánte som är 16 år och har vuxit upp i en renskötarfamilj. Han planerar att fortsätta med renarna i resten av sitt liv, men när känslorna för bästa kompisen Erik utvecklas till något större tvingas Ánte fundera över sin identitet. Måste han välja mellan kärleken och sin kultur? Enligt många i Ántes omgivning existerar det inte homosexuella renskötare.

Hur fick du idén till boken? När jag skriver börjar jag sällan med en konkret idé. Istället utforskar jag en känsla eller en karaktär som kommer till mig. Redan när jag var 15 år började jag skriva om Ánte

Varför valde du titeln Himlabrand? I boken finns en metafor där Ántes situation gestaltas genom de samiska stjärnbilderna. 160

Bazar Masarin 2021:01 och Erik. Berättelserna jag skrev då finns inte kvar i den utgivna boken, men Ántes inre konflikt är densamma. Du skriver om en karaktär som inte vanligtvis syns som huvudperson i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val? Från början var det egentligen inte ett medvetet val. Karaktären Ánte har som sagt funnits med mig i många år. Det var först senare i skrivprocessen som jag insåg att hans berättelse sällan skildras i böcker. Då kändes det viktigt att skriva klart boken och ge ut den. Jag tror att det är viktigt för alla människor att kunna känna igen sig själv i litteraturen. Vem har varit förebild eller inspirerat till din huvudperson? Det är ingen särskild person, snarare många olika. En del av Ántes personlighet kommer från mig själv och mina dagböcker jag skrev som tonåring. Annat har jag hämtat från ungdomar i min omgivning och de samer som väljer att berätta öppet om hur det är att vara queer i en samisk miljö. Hur skulle du beskriva din huvudperson? Ánte är en person som känner väldigt starka känslor, men sällan visar dem utåt. Han är tonåring och osäker på sin identitet och framtid, precis som många är i den åldern. Så småningom tvingas han vara modigare än han egentligen känner sig. Vem vill du ska läsa din bok? Allra främst hoppas jag att unga samer läser boken, eftersom jag skriver för deras skull. Men det är så klart också roligt att många andra människor läser, och på så sätt kan lära sig något om den samiska kulturen.

161

Melody Farshin Vad handlar din bok Lowkey om? Lowkey är uppföljaren till min debutroman Mizeria som kom ut 2018. Om tvillingarna Ali och Aicha och deras separata mizeria som lämnats i ett öppet slut. I Lowkey möter vi dem på nytt. Varför valde du titeln Lowkey? Båda böckerna går in på vanligt förekommande händelser för många miljonprogramsbarn. Vi får djupdyka i Ali och Aichas värld, men även deras vänner och föräldrar får utrymme. Vi tar del av tvillingarnas djupaste tankar och hur de hanterar den misär som titeln Mizeria avslöjar att de går igenom. Efter att du gått igenom något omfattande är det inte ovanligt att vilja ligga lågt och kanske gå under jorden ett tag till och med. Därav namnet Lowkey som beskriver bl.a. det tillståndet. Hur fick du idén till boken? Jag har två ändamål med mitt skrivande. Dels så vill jag skapa representation på egna villkor. Orten finns i olika former av berättande men det är allt för sällan som det kommer inifrån. Vi ser oftast slang användas inkorrekt och stereotyper stigmatiseras och förstärkas. Det krävs mycket för att jag ska komma på en enda fiktiv karaktär i någon form av berättande där vi inte framställs som en negativ influens. Gangster, becknare, terrorist, och om hon är tjej så ska hon hedersmördas. När har vi sett en karaktär från orten ha en personlighet, drömmar, mål, en vardag? Det förstärker bara svårigheterna för alla oss härifrån att få känna att inte ens i den fiktiva världen så möts vi på rättvisa grunder.Med detta vill jag skapa litteratur och storytelling som är flytande för oss från orten. Med identifiering och representation blir berättelsen mer relevant för den som känner sig tilltalad och alltid känt sig utanför.

Foto © Caroline Andersson

162

Bazar Masarin 2021:01 Jag vet inte hur många böcker jag läste som liten om flickor som hade tillgång till stugor på landet och en närvarande mormor. Vi hade knappt en bostad för att ha råd med två, och mormor hann gå bort innan hon någonsin fick ett beviljat visum att hälsa på. Alla dessa böcker blev sci-fi för mig, och enda gången jag kunde relatera till någon så var det till skurken i dramat. Det är lätt att tänka att ”böcker inte är för oss” när många böcker kan få en att känna sig utanför och till och med väcka självhat. Vi lever i en tid där man säger att ungdomar inte läser, samtidigt som dom faktiskt läser mer än någonsin. Alla captions, memes, meddelanden, dm som de läser per dag. Det är knappt att man plingar på dörren längre, då det är bekvämare att smsa att man står utanför. Dagens ungdom läser mer än någonsin det är litteraturen som inte är läsbar. När litteraturen inte möter dagens uppkopplade och ständigt kommunicerande generation av ungdomar som inte alls är vana vid 300 sidor i ett berättarperspektiv så blir det lätt att man väljer bort läsning för annat. Med det kommer tappad läsförmåga, något som enkelt förknippas med intelligens. Alla andra kan läsa, utom jag, för att det är fel på mig. Det tog mig år att inse att läsförmåga är något du håller aktivt, och som kan försämras när du slutar läsa lång text. Men för att ge sig på den utmaningen måste texten också vara tilltalande och fångande. Böckerna är som en hyllning och ett förevigande av hur orten ser ut idag, så att vi kan bläddra tillbaka och minnas om tio år. Idén kom helt enkelt genom att jag alltid grubblat kring vad som identifierar oss som har ett innanförskap i utanförskapet, vad avgör vår gemenskap, vad är vår kollektiva sorg, vad är det som gör orten till den vackraste plats jag sett. Alla berättelser, karaktärer och upplevelser sammanfogade.

Böckerna bryter mot klassisk litteraturform där man följer med genom ett perspektiv under hela bokens gång, och kan kanske till och med uppfattas som hoppig för den som inte är van vid mitt sätt att skriva på. Vi guidas genom huvudkaraktärerna Ali och Aicha men får även kapitel från deras närmsta vänner och även föräldrarna. Jag valde denna form som nästan påminner om sitcoms, där vi dyker in i olika perspektiv genom en storyline. Tittaren i det fallet sitter oftast på information om karaktärerna som de själva inte vet om varandra i berättelsen, tittaren får ett bredare perspektiv och blir på något vis smickrad över att sitta på hemligheterna. För att göra läsningen mer relevant för en generation som gärna väljer bort böcker för en serie så försöker jag göra min litteratur så läsbar som möjligt. Utöver det så är vi också vana i dagsläget att vara i fem olika gruppchatter samtidigt och hänga med i så många saker parallellt att jag tror det hade varit för ensidigt för att kunna fånga upp läsaren annars. Jag ville också spegla både manligt och feminint perspektiv. Oftast när det görs inom olika former av berättande så är det i form av ett kärlekspar, där kvinnans röst blir beroende av den manliga karaktärens. Aichas berättelse är minst lika viktig som Alis, av den anledningen ville jag att de går in med exakt samma grunder, bortsett från kön. Det glädjer mig när jag hör grabbar som säger att de förstår sin syster bättre tack vare Aicha. Vem har varit förebild eller inspirerat till dina huvudpersoner? Alla karaktärer i böckerna är folk du hittar i varje ort. Den paranoida, kiosk-amo, storasystergestalten, soldat-mamman, den trötta pappan m.fl. Vi alla känner dem i olika former under olika namn. De mest neutrala karaktärerna i boken är egentligen huvudkaraktärerna.

Du skriver om ett tvillingpar i en storstadsförort. Det är karaktär som inte vanligtvis syns som huvudpersoner i ungdomsböcker. Var det ett medvetet val och vad är tanken bakom detta val?

Hur skulle du beskriva dina huvudpersoner? Aicha - Stark tjej. Kulturell och traditionell, 163

med stor respekt för sin familj och håller alltid huvudet högt. Låter sig inte köras över och med sinne för humor. Lojal, smart och väldigt street-smart. Ali - Snäll fotbollskille, vill göra familjen stolt. Har ett behov av att hävda sig och försöker spela större än vad han är inför Aicha men sänks lika snabbt av hennes kaxighet. Genomgod, rolig och lojal - samma uppfostran som Aicha men något mer bortskämd.

Därefter skriver jag ett grovsynopsis på datorn som dels handlar om att skapa scener och få till en dramaturgi i berättelsen, dels om att sätta en ton för hur berättelsen ska ”låta”. Därefter börjar jag skriva, scen för scen. Skriver alltid i den ordning som boken ska vara i. Med Ingen normal flyttar hit var skapandet av den fiktiva byn Sävaträsk också en stor del i processen. Jag målade en karta (den finns i boken) och den är nu perfekt att använda mig av när jag skriver fortsättningen på serien.

Vem vill du ska läsa din bok?

Vilka böcker tycker du själv om att läsa?

Den som vanligtvis inte läser och miljonprogramsbarn som har längtat efter berättelser nära sin egen vardag.

Jag läser mycket barnoch ungdomslitteratur. Gillar att blanda mellan realism och genrelitteratur som fantasy och skräck. Är mycket förtjust i dystopier, men det är väl alla nu för tiden. Försöker läsa så mycket jag hinner av den vuxenlitteratur som kommer ut, men tycker alltid att jag ligger efter. Vilken är din favoritbok?

Om författarna

När jag är ute på författarbesök brukar jag nämna två böcker. Dels Bröderna Lejonhjärta, som min pappa läste högt för mig och min syster när jag var liten. Min debutantbok, som är en fantasy (Solhjärtats hemlighet) har många blinkningar till den boken. Den andra boken som jag brukar nämna är Dansa på min grav av Aidan Chambers. Den knockade mig fullständigt som ung läsare. Både innehållsmässigt, men kanske mest stilmässigt. En vuxenbok som jag gillar väldigt mycket är Bulgakovs Mästaren och Margarita. Jag försökte som ung tjugoåring skriva en parafras på den när jag bodde i Jönköping. Tänkte att det skulle vara en kul grej om djävulen dök upp i just den staden.

Pär Sahlin Vem är Pär Sahlin? Jag är 50 år och bor på Södermalm i Stockholm med fru och två tonårssöner. Ursprungligen från Jönköping. Är utbildad lärare i svenska, SO och bild och arbetade i över 15 år som lärare, mestadels på högstadiet. I dag arbetar jag heltid som författare. Skriver både barnoch ungdomslitteratur samt läromedel i svenska och samhällskunskap. Hur går din skrivprocess till, från tanke till text?

Vad läser du just nu?

När jag har fått en idé handlar det mycket om att gå och fundera över personerna, miljöerna och konflikterna och försöka skapa bilder av dem inne i skallen. Jag skriver ner korta tankar och idéer på papper eller på datorn.

Jag har flera böcker på gång samtidigt. Just nu läser jag novellsamlingen Korridorer av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg, Poet X av Elizabeth Acevedo och Silvervägen av Stina Jackson (jag vet, jag är sen på bollen). 164

Bazar Masarin 2021:01 Vilka böcker tycker du själv om att läsa?

Annelie Drewsen

Jag läser alltid flera böcker parallellt, ofta sakprosa av något slag samt minst en skönlitterär bok för barn eller vuxna. Ganska nyligen har jag även börjat lyssna på böcker i Biblio-appen när jag ska sova. Under slutskedet med Prinsen av Porte de la Chapelle läste jag intensivt för att skärpa min egen språkliga blick, bland annat Älskade av Toni Morrison, Andningsgunga av Herta Müller, Svält av Knut Hamsun och ett par böcker av Nina Bouraoui. Och naturligtvis Hemingways En fest för livet.

Vem är Annelie Drewsen? Jag är författare och frilansjournalist med en bakgrund som lärare i svenska som andraspråk och spanska. Jag har skrivit omkring 25 böcker för barn och ungdomar, varav de flesta är på lättläst svenska (till exempel Dagboken och böckerna om Amina). Jag gör en hel del författarbesök på skolor och bibliotek och längtar tills pandemin är över så att vi kan ses på riktigt. Sedan 2019 arbetar jag dessutom med Nobel i Rinkeby och Tensta tillsammans med Gunilla Lundgren.

Vilken är din favoritbok? Det måste bli någon av Astrid Lindgren, antagligen Mio, min Mio.

Hur går din skrivprocess till, från tanke till text?

Vad läser du just nu?

Jag skriver helst intuitivt, utan att planera så mycket i förväg. När Salar satte sig på tåget och lämnade Sverige hade jag bara en vag idé om vad som skulle hända. Framåtrörelsen sker i fingrarna och tangenterna. Samtidigt är det här en bok som har krävt en hel del research, bland annat två resor till Paris. Även fantasin har en gräns och för att kunna beskriva tillvaron där var jag helt enkelt tvungen att åka dit. Salar var med mig hela tiden, som en skugga. När jag klev av tåget i Hamburg, promenerade längs Champs Elysée eller besökte Svenska kyrkan i Paris så hade jag en sorts dubbel blick, min egen och Salars. Alla dessa intryck destillerar jag liksom genom mig själv, och texten är resultatet av den processen. När förnimmelserna får ett språk blir själva berättelsen synlig. Bitvis har det varit riktigt jobbigt och jag har aldrig haft så starka tvivel på något jag skrivit. Då fick jag förlita mig på min förläggares omdöme när hon bokstavligen beordrade mig att skriva vidare. Sedan återstår förstås väldigt mycket arbete med redigering, där andra hjälper mig att identifiera svagheter i texten. Mot slutet strök jag ner vissa scener för att göra dem starkare.

Krönika i sten av Ismael Kadare, Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba samt manuset till boken Fat dance som min författarkollega Malin Eriksson Sjögärd har bett mig läsa. Moa Backe Åstot Vem är Moa Backe Åstot? Jag är 22 år och kommer från Malmberget, men bor sedan några år tillbaka i Jokkmokk. När jag inte skriver tycker jag om att skapa på andra sätt, till exempel genom att teckna. Jag vikarierar också inom skolan när jag får tid över. Hur går din skrivprocess till, från tanke till text? På sätt och vis kan man nog säga att jag tänker genom att skriva. Jag bestämmer sällan i förväg vad som ska hända i mina berättelser, utan låter det växa fram under skrivandets gång. Från att huvudkaraktärerna i Himlabrand uppstod till att boken gavs ut tog det ungefär 7 år. 165

Hegas Förlag 2020

Däremellan har jag skrivit väldigt mycket, gått två skrivutbildningar och redigerat manuset tillsammans med förlaget. Vad tycker du själv om att läsa? Det blir många ungdomsböcker eftersom det är det jag själv skriver. Jag gillar att läsa om kärlek och andra känslor. Ofta är det ju så att allt upplevs extra starkt just när man är ung.

Rabén & Sjögren 2021

Vilken är din favoritbok? Svår fråga! Jag har haft så många olika favoritböcker genom åren. En bok som jag fortfarande tänker på, trots att det är flera år sedan jag läste den, är Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Vad läser du just nu? Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe.

Rabén & Sjögren 2021

Melody Farshin Vem är Melody Farshin? Komiker och författare från Husby. Hur går din skrivprocess till, från tanke till text?

Bonnier Carlsén 2021

Oj, en väldigt rörig bana. Mycket stödord, klotter, kaffe, mindmaps och stödord som sedan marineras länge i huvudet och flyger ut genom fingertopparna mot tangentbordet i form av nästan helt färdiga kapitel.

166

Bazar Masarin 2021:01

Unga Läsare Agnes Lindholm Alexandra Andersson

Emma Johansson

nga läsare är en mötesplats för ungdomar och unga vuxna som tycker om att läsa och vill lära känna andra med samma intresse. I en tid då allt färre unga läser behövs gemenskap mellan oss mer än någonsin, och samtidigt försöker vi diskutera hur man bäst främjar läsning bland unga. Vi som är grundare heter Agnes Lindholm, Alexandra Andersson och Emma Johansson. Vi är tre nittonåriga tjejer som lärt känna varandra genom vårt bokintresse, via sociala medier. Nu vill vi ge fler samma chans! Vi ordnar bokcirklar, författarsamtal, träffar med förlag och andra spännande evenemang. Det är gratis att bli medlem och alla våra evenemang är kostnadsfria att delta i. Läs mer om våra aktiviteter på vårt Instagramkonto, och bli medlem genom att gå med i vår Facebookgrupp. De flesta av våra medlemmar är mellan 16-25 år, men yngre såväl som äldre är givetvis också välkomna. Instagram: @ungalasare Facebookgrupp: Unga läsare Kontakt: ungalasare@gmail.com 167

Foto © privata

168

Bazar Masarin 2021:01

couple-reading-books” by ekelly89 is licensed under CC BY 2.0

En förlorad generation läsare

Alexandra Andersson

PISA-undersökningen från 2019 uppgav 65 % av de 15-åriga pojkarna respektive 49 % av flickorna att de bara läser om de måste. Det är nedslående siffror, och ett resultat av en långtgående trend. Samtidigt har äldre tonåringar ofta insett fördelarna med god läsvana, och hur ett stort ordförråd underlättar inom både studier och det vardagliga livet. Så varför tar det emot att läsa ett kapitel ur en bok, när det går bra att läsa Instagram-captions i timmar? Kanske ligger problemet djupare än vi vill förstå? Vi lever i en värld som till stor del utspelar sig på Internet, där vi ständigt matas med nya intryck; stimulansen är aldrig mer än ett knapptryck bort. Men bara få böcker griper tag om läsaren redan efter en mening.

I sociala medier finns den gudomliga knappen “för dig” med innehåll som du är förutspådd att älska, och du behöver aldrig oroa dig för att se något som gör dig besviken. Inte ens den vassaste bibliotekarie kan ersätta algoritmerna som kartlägger varenda steg vi tar på nätet, för att skräddarsy vår upplevelse precis som vi vill ha den. För en ovan läsare som söker en matchning är det klart att det blir en besvikelse när den utvalda boken inte innebär kärlek vid första ögonkastet. Det stora utbudet i bokhyllorna tycks ha blivit en fallgrop. Det är svårt att hitta rätt i bokdjungeln, och när första försöket inte blir en fullträff ger många upp. Då spelar de som introducerar oss till läsning en avgörande roll. 169

Jag tror att vi är flera som delar erfarenheter från skolor där det plötsligt var viktigare vad man läste än att man läste. Oändliga hyllmeter ersattes med homogena klassuppsättningar. Läsglädje byttes mot prestigeläsning. Givetvis finns ekonomiska och praktiska skäl bakom gamla klassuppsättningar och återanvända analysfrågor, men när vi säljer in läsning med 25 år gamla böcker kan syftet inte längre vara att väcka läslust. När vi ber unga att läsa tunga klassiker kan syftet bara vara att följa en vision om vad man bör läsa. Givetvis ska vi läsa utdrag ur klassiska verk för kännedom om olika epoker, men själva läsförmågan kanske hellre borde fokusera på modern litteratur. Om vi ska vända trenden med ungas läsning måste vi börja någonstans, och kanske inte med Kafka eller Dostojevskij. När jag berättar att jag läser får jag ofta frågan om vilken min favoritbok är. Som läsare är den givetvis nästan omöjlig att besvara. Som ung läsare är den ännu svårare. För jag vet att om jag svarar en ungdomsbok så kommer jag att mötas av besvikelse. ”Det är väl inte riktig litteratur?”. Ungdomsboken göms ofta längst bak i bokhandeln, nedprioriteras på förlag och tenderar att glömmas bort när böcker prisas. Det tycks råda en uppfattning om att när man vuxit ifrån LasseMajaböckerna [Martin Widmark & Helena Willis] är nästa steg vuxenlitteraturen, men vilken elvaåring tilltalas av blodiga kriminalromaner eller djupgående relationsdraman? Tonåringar vet sällan att det finns en genre för just dem; en genre som erbjuder igenkänning i den mest händelserika tiden av livet. Den tid som lägger grunden för vilka vi blir. Med samhällets ofta icke-existerande, alternativt nedvärderande, bild av ungdomsboken, är det inte konstigt att vi förlorar en stor grupp potentiella läsare i glappet mellan Widmark och Kepler. Under pandemin tycks dock trenden ha varit försiktigt positiv. Biblioteken stängde, men i hemmen vändes blad som aldrig förr. Det är givetvis goda nyheter, men det säger också något om varför intresset för läsning sjunkit stadigt de senaste årtiondena. För det är i

tider av isolering, när träningslokaler och arenor håller stängt, och umgänge och fester går emot restriktioner, som folk vänder sig till litteraturen. Det är först när samhället stänger ner som man riktar blicken mot bokhyllorna. För det finns en uppfattning om att läsning per definition är ensamt. Med den bilden är det inte konstigt att unga väljer bort läsning för andra, sociala sammanhang. De vet inte att bokcirklar inte alls behöver vara det tillrättalagda samtalet på en svensklektion. De vet inte att böcker kan öppna upp för de mest intressanta och givande diskussionerna. Så länge läsning avfärdas som ensamt kommer det inte vara ungas förstahandsval.

Det är först när samhället stänger ner som man riktar blicken mot bokhyllorna. För det finns en uppfattning om att läsning per definition är ensamt. Med den bilden är det inte konstigt att unga väljer bort läsning för andra, sociala sammanhang. Unga läser inte, så man byter namn på höstlovet till “läslov”, tillsätter utredningar och inrättar myndighetsorgan som ska lösa problemet. Ett problem som kanske är mer komplext än vi vill tro. Ungas uppfattning om läsning tycka ligga djupt rotad i deras identitet och är ett resultat av en galopperande samhällsutveckling och en orättvis och föråldrad bild av litteratur. Såväl föräldrar och skolor som bokbranschen måste samverka om vi ska kunna vända trenden. Om hälften av dagens unga inte läser, vad händer då med nästa generation? 170

Illustratörer

Bazar Masarin 2021:01

Anna Pers Bräcke Pija Halse Maija Celija Ida Sundin Asp Emilia Ilke

171

172

”Retro Corporate Logo Goodness_00115” by jordan_lloyd is licensed under CC BY 2.0

Bazar Masarin 2021:01

Anna Pers Bräc

Susanne Sandström

Vem är Anna Pers Bräcke? Jag är en 33-årig illustratör och grafisk designer. Jag är uppväxt i en liten by på landet i Dalarna. Jag är utbildad socionom men efter en utmattningsdepression behövde jag fundera på vad som får mig att må bra och vad jag känner lust i, på riktigt. Jag har alltid hittat mitt andrum i tecknandet och målandet och kände att jag måste få utforska detta. Jag började då på Nyckelviksskolan där jag gick färg, form och hantverk. Det var som att livet började återvända och jag kände att jag var på rätt väg. Efter Nyckelviken började jag plugga design på HDK i Göteborg. Där inriktade jag mig på grafisk design. Jag gjorde en utbytestermin på Rhode Island School of Design i Providence, USA, där jag gick illustration. Det är svårt att förklara vad som hände där, men det var som att alla tvivel och oro för framtiden byttes ut till hopp, lust, iver och driv. Det var då jag förstod vad jag ska göra med mitt liv. 173

cke

174

ur: Jätten som blev liten, Anna Pers Bräcke

Bazar Masarin 2021:01

175

Jag ska ju vara illustratör! Det finns liksom inga tvivel, det är så självklart. I höstas gick jag en kurs i Bilderboksberättande på HDK som var helt fantastisk. Där föddes några manus och många ideer och nya kontakter. Jag har flyttat tillbaka till Dalarna och har precis startat eget företag där jag frilansar som illustratör och grafisk designer. Jag vill också bredda mig ytterligare och går därför en fördjupningskurs i grafisk design på Berghs. Jag älskar att lära mig nya saker och hela tiden utvecklas.

Apmönster, Anna Pers Bräcke

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

176

Den består nästan alltid av att jag gör research och efter det brukar jag göra skisser. Är det till exempelvis en tidning så brukar jag alltid göra ca 3 skisser som kunden får välja mellan. När skissen är bestämd så blockar jag in färger, just för att få färgkänslan att fungera. Sen är det bara att köra tills illustrationen är klar. Min arbetsprocess till bilderböcker börjar istället med små rutor där jag gör supersnabba skisser för att få ett flödesschema. Jag skriver mycket stödord och gör pilar hit och dit. Jag skriver manuset och gör om mina rutor. Sedan renritar jag skisserna, bestämmer var texten ska vara och illustrerar med enbart outlines. Sista steget är färgläggningen. Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad, eller vem, påverkas du av? Inspiration finner jag nästan överallt. Mycket hittar jag i naturen, musiken och i filmer och föremål. Men jag kan också bli inspirerad av andra illustratörer, konstnärer och formgivare. Jag kan tex få roliga idéer till bilderböcker när jag sitter ute på vår altan och grannbarnen leker något. De säger så mycket roligt och det kan verkligen vara inspirerande! Att besöka nya platser ger mig också väldigt mycket.Ibland kan det också ta helt stopp. Det brukar alltid innebära en viss sorts stress, men jag har lärt mig att den kommer återvända och under tiden så får jag göra något annat.

ur: Drömbiblioteket, Anna Pers Bräcke

177

178

Bazar Masarin 2021:01

Eller aktivt leta efter inspiration på de ställen jag nämnde ovan.

Pandemin har ju inte heller gjort det lättare. Men jag hoppas på att få in ett jämnare flöde av uppdrag så jag kan sluta på mitt extrajobb och satsa all min tid på illustration och formgivning. Utmaningar på det personliga planet är att jag är extremt självkritisk och har ofta prestationsångest. Jag försöker vända det från något negativt till en drivkraft att bli bättre, att göra något konstruktivt av det. Vad kan jag göra bättre till nästa gång? Jag kan tycka det är bra att se tillbaka på arbeten jag gjort som är tex ett år gamla och

Utmaningar? Vilka möter du? Vilka ser du? (inom förlagsvärlden, på det personliga konstnärliga planet. Just nu skulle jag säga ekonomiska samt utmaningar kopplade till prestationsångest. Den kreativa branschen är ju sällan en källa till ekonomiskt överflöd, så just nu måste jag jobba extra i butik två dagar i veckan för att få det att gå ihop. 179

av Hermann Altenburger samt Ann och den gamla damen av Cathrine Brighton. Det är intressant hur jag minns hästen som levande ur Gunghästen. Jag har minnen av hur hästens päls kändes, även om jag ju aldrig klappat den, eller hur karamellerna ur Ann och den gamla damen smakade och vilken konsistens de hade. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i böcker som har för få illustrationer. Jag ville ha rikt illustrerade böcker i färg. Jag såg också mycket på film och är ett stort fan av Astrid Lindgrens filmer om Pippi Långstrump, Vi på Saltkråkan och Emil i Lönneberga (som jag var hemligt förälskad i). Jag minns också att jag älskade att titta på Bamse.

ur: Drömbiblioteket, Anna Pers Bräcke

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut? Åh jag har så många drömmar, så kan inte riktigt säga ett specifikt drömjobb. Men en av dem är att få ge ut en egen bilderbok via ett förlag. Det hade också varit fantastiskt kul att få göra en uppsättning frimärken, en mönsterkollektion eller göra en förpackningsseries utseende. Drömjobb för mig inkluderar viss kreativ frihet, rimligt betalt, ett ämne som jag tilltalas av och/eller tycker är viktigt. Jag drömmer också om att få blir representerad av en agentur, både i sverige och utomlands. Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare? En person vars illustrationer jag älskar och som jag följt sedan jag såg hans examensarbete från Konstfack 2013 är MarcusGunnar Pettersson. Jag tycker att hans bilder är magiska och varje gång jag tittar på hans bilder ser jag nya saker. Uttrycken i både djur och människor är fantstiska! Jag är också otroligt förtjust i Emma Adbåges illustrationer och bilderböcker. Jag skrattar ofta högt när jag tittar i dem, hennes karaktärer är så otroligt uttrycksfulla! Jag tycker också mycket om SallyDeng’s illustrationer och hur hon ritar

fundera kring hur jag skulle kunna gjort det annorlunda idag. Vilka böcker kommer du ihåg från din barndom? Varför just de här tror du? Mina föräldrar läste väldigt mycket för mig och pappa brukade också berätta historier som han kom på där och då. Några böcker som jag minns att jag tyckte mycket om var Gunghästen skriven och illustrerad av Juliet Harmer, Lilla Isbjörnen träffar släkten skriven av Per Flyndersö och illustrerad 180

Bazar Masarin 2021:01 miljöer som är luftiga men innehållsrika på samma gång. Några andra illustratörer som jag följer och tycker väldigt mycket om är Eero Lampinen, Sara Andreasson, Amanda Berglund, Alva Skog, Frances Ives och Monika Vaicenavičienė och Celia Jacobs.

Jätten som blev liten är en 40-sidig silent book, dvs en textlös bilderbok. Jag ville göra en bok som alla oavsett språk- och/eller läskunskaper kan ta del av. Det blir ett sätt att mötas där det inte finns några rätt och fel. Textlösa bilderböcker bidrar också till exempelvis inkludering, ökad fantasi, interaktion, ökad språkförståelse samt stärker förmågan att lyssna och tala till andra. Boken handlar om en jätte som hoppar ner i en sjö och krymper. Sen får vi följa karaktären på ett äventyr genom boken där hon blir fångad av en fågel, jagad av en groda och räddad av ett bi. Jag ville att slutet skulle handla om något som många känner igen hemlängtan. Jag skickade också in boken till The Unpublished Picturebook Showcase och kom med! Så boken har varit på bokmässan i Frankfurt vilket känns superkul! Hur går dina tankar kring att göra bilderbok? (för vem? Med vilken effekt? Tilltal etc). Jag tänker att bilderboken har en bred publik. Jag tror att det är lätt att tänka att de endast är för barn, men jag tycker att de även kan vara viktiga för unga vuxna och vuxna. Bilderböcker erbjuder en värld att försvinna in i. Det skapar en kontakt med ens tankar och känslor. Det är också ett fint och bra sätt att interagera med andra. Jag tänker exempelvis på barn som läser tillsammans med andra barn eller tillsammans med en vuxen. Eller att vuxna kan diskutera tillsammans eller ha en inre dialog kring vad de upplever. Bilderboken är ju så fin då den kommunicerar både genom text och bild (oftast), vilket gör den mer tillgänglig för fler människor.

ur: Jätten som blev liten, Anna Pers Bräcke

Kan du berätta lite om ditt examensarbete på HDK – bilderboken Jätten som blev liten?

181

182

Abine från Historiskan, Anna Pers Bräcke

Bazar Masarin 2021:01

183

Jag vill göra böcker som erbjuder ett eget universum, där allt är möjligt. Jag vill göra rikt illustrerade böcker där det finns mycket att titta på. Jag tycker också det är viktigt med representation och att man funderar kring vilka normer man ifrågasätter eller upprätthåller. Jag tänker också att du ju kommer från konstvärlden in i bilderboksvärlden...hur har det påverkat dina bilderboksbilder? Har det? För mig har konstvärlden varit friare och målet har varit att ifrågasätta och/eller belysa hur jag upplevt olika saker. Bilderboksvärlden upplever jag som mer avgränsad, det finns en tydligare målgrupp och det finns en tydlig avvägning mellan text kontra bild och hur dessa kompletterar varandra. Samtidigt tror jag att friheten från konstvärlden har hjälpt mig bredda hur jag ser på saker. Inom bilderboksvärlden handlar det heller inte lika mycket om mig som om själva manuset, boken och målgruppen. Vad arbetar du med just nu? Just nu håller jag på med några olika projekt. Jag har fått den stora äran att illustrera en kaffebordsbok som vill uppmuntra till samtal mellan barn och vuxna. Boken görs av House of Amalou och den handlar om olika typer av arbeten. Jag tror verkligen på idén och att det kommer bli en bok som både är fin att ha framme som en inredningsdetalj men som har ett innehåll som uppskattas av både barn och vuxna. Jag håller även på med ett egen bilderboksprojekt. Jag har skrivit ett manus som riktar sig till 6-9 åringar och som handlar om mardrömmar. Jag siktar på att det ska bli en kapitelbok. Det är ett äventyr med inslag av magi. Jag vill göra det spännande men också lite läskig. Jag har inget förlag ännu, men hoppas på att någon vill ge ut den när manuset är omarbetat och förbättrat. Utöver detta så fortsätter jag illustrera för Svenska Kennelklubbens tidning Hundsport. Det är ett roligt uppdrag som gör mig lätt i sinnet. 184

Rosenskärm, Anna Pers Bräcke

187

Ur: Bak och Fram och lilla Damm på de sju haven, Kalle Güettler & Pia Halse. Lindskog Förlag 2018

Bazar Masarin 2021:01

Pia Halse SusanneSandström

rer som regel ikke en bog op fra start til slut. Men har ideer og retningslinjer i et storyboard, som jeg støtter mig til undervejs. Jeg kan lide at holde processen åben, det er vigtigt for mig ikke helt at vide hvor billederne tager mig hen, der skal være plads til pludselige indskydelser. Jeg eksperimenterer med mit udtryk, fordi jeg er nysgerrig af natur og holder meget af i min billedverden at overraske mig selv samt opdage nye veje og måder. Efterhånden som jeg får skabt de første billeder formes universet. Jeg tegner alt i hånden i skitsebøger eller på store ark. Anvender collage og forskellige andre teknikker, som bidrager til det taktile udtryk. Tilfældigheder lader jeg også råde. Jeg oplever at jeg ikke altid logisk kan skabe et billede, men må sætte det fri og lade fantasien tage over. Stole på det lander et sted hvor det til slut blomstrer af sig selv. Photoshop er det program, der hjælper mig med at samle værket, samtidig med det tillader mig at være intuitiv og legende i processen.

Vem är Pia Halse? Jeg er en dansk free-lance illustrator og illustrerer hovedsagligt billedbøger. Jeg har udgivet flere bøger i Sverige sammen med forfatter Kalle Güettler. Jeg er uddannet fra Danmarks Designskole i 1999 og debuterede året efter på forlaget Alma med et illustreret eventyr af H. C. Andersen: Skarnbassen. Med denne bog blev plantet et frø og en passion vakt til live at illustrere bøger. Jeg holder af processen og det at skabe, leve sig ind i universer, tale med mine figurer, møde nye billedverdner, og se det hele vokse frem på papiret såvel som på skærmen. Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut? Min kreative arbejdsproces er som oftest ret umiddelbar og kan udefra synes kaotisk. Jeg arbejder meget spontant og intuitivt. Manuskriptet fungerer som en igangsætter for det univers som jeg skaber. Jeg tegner alt der kommer til mig og skitse188

Bazar Masarin 2021:01 Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av? Inspirationen er som oftest en stemning, en særlig sætning i det manuskript jeg arbejder med, en rejse eller et afsæt i et tidligere skabt billede. Det er som en nysgerrighed der vækkes til live, og bare vil omsættes til billeder. I og med jeg tegner rigtig meget undervejs i mine arbejdsprocesser, og jeg tegner ofte i flere spor, har jeg et stort billedmateriale, der til stadighed danner grobund for inspirationen. Her ligger bunkevis af figurer som ikke fandt plads eller bare ikke egnede sig til den igangværende billedbog. Jeg oplever tit, at jeg fra det ene projekt til det næste møder nye veje i mit kreative arbejde. Det giver mig en utrolig glæde og forløsende energi når det billedmæssigt lykkes mig, dels at overraske mig selv, men også bringe kunsten til ’next level’. Således havde jeg det, da jeg illustrerede 8 bøger om drengen Tork og hesten Hest af nyligt afdøde forfatter Louis Jensen. Et vidunderligt frit samarbejde som har betydet meget for mig og sat mange fine spor. Utmaningar? Vilka möter du? Vilka ser du? (inom förlagsvärlden, på det personliga konstnärliga planet. Opstartsfasen kan nogen gange bringe en rastløs følelse med sig, indtil universet åbner sig og jeg kan se billederne tage form og retning. Har jeg lavet et par billeder hvor mavefornemmelsen omkring dem er god, så slapper jeg mere af. I rastløsheden ligger også drivkraften og kimen til at få tingene ned på papir. Jeg arbejder intensivt og i mange timer, ofte så mange, at billedet måske havde været færdigt dagen før. Men detaljerne er vigtige og alle lag i billedet skal have lige meget opmærksomhed. I Danmark skyder flere nye små forlag op. Flere af dem udgiver eksperimenterende bøger, hvilket er utrolig spændende og godt for det kunstneriske vækstlag. Men økonomi kan være en udfordring. Jeg ville ønske der var lidt flere midler til alle, både til kunstnerne og til menneskene bag de små forlag.

Ur: Dumma skatt, Kalle Güettler & Pia Halse. Lindskog Förlag 20

Arbejdslegater er af stor vigtighed, for uden dem, kan det være en stor udfordring at skabe sig det nødvendige rum af tid og tryghed til det kunstneriske arbejde. Vilka böcker kommer du ihåg från din barndom? Varför just de här tror du? De bøger fra min barndom som jeg husker bedst og stadig har på min bogreol er Tomi Ungerer: Månemanden og Elsa Beskow: Oles skitur. Tove Jansson: Mumitroldene var 189

020

også blandt mine favoritter. Jeg lånte utrolig mange billedbøger på biblioteket som barn. Når de ikke blev læst højt for mig, digtede jeg selv historierne. Kigger jeg tilbage nu, f.eks. i Månemanden, husker jeg fotografisk hver en streg og farve i billederne.

være nysgerrig på billederne og på historien. Månemanden fordi han vækker til empati og eventyr. Elsa Beskows univers fordi det talte lige ind i min egen barnlige forestilling om, at ’småfolket’ virkelig fandtes derude i naturen. Jeg tror de minder mig om ikke at tage verden for givet, men at bruge sin fantasi og folde nye verdner ud, give virkeligheden et modspil – præcis som jeg selv, via mit virke, er i fuld gang med.

Alle bøgerne repræsenterer på billedsiden et fantastisk eventyrligt univers, som jeg var ret optaget af. Jeg kan til stadighed genkalde mig følelsen af at sidde med dem og gang på gang fortsat 190

Ur: Tork og Hest - Cirkusprinsessen, Louis Jensen & Pia Halse. Jensen og Dalgaard 2019

191

192

Bazar Masarin 2021:01 Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut? Det er virkelig et godt spørgsmål. Jeg synes at det er et stort privilegium, at arbejde med så mange dygtige forfattere, hvor jeg som kunstner kan leve mine egne billeder ud til fulde og til med inspirere til historierne, når en figur har dannet grobund for en bog, som fx Pytkassen gjorde i samarbejde med forfatter Mette Vedsø. Men jeg er meget nysgerrig på ’alle aldre genren’, at skabe en bog på denne præmis, fordi den åbner op for et mere abstrakt voksent udtryk og budskab på flere planer, - selvom sidstnævnte skal en god børnebilledbog jo også kunne. Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare? Jeg synes det myldrer med dygtige billedbogsmagere. I denne nedlukningstid hvor bibliotekerne ikke har været åbne, har Instagram gjort det muligt at se på billedbøger fra hele verden. Om jeg skal nævne nogle i flæng som jeg for tiden bliver betaget af, er det Marika Maijala, jeg er vild med hendes umiddelbare udtryk, Jockum Nordström med en skøn humor, Edward Gorey for sine dystre underfundige tegninger og fortællinger. Fra Spanien Jesús Cisneros, et kig i hans skitsebøger er utrolig inspirerende - et råt visuelt billedsprog. Kan du berätta lite om ditt arbete tillsammans med Kalle Güettler i bilderböckerna Banditen Bak och Krok O´Deal och Bak och Fram och lilla Damm på de sju have?

Ur: Tork og Hest - Cirkusprinsessen, Louis Jensen & Pia Halse. Jensen o

billedbogstitlen: Jeg vil ha Baklava udgivet på forlagene Olika i Sverige og Turbine i Danmark. Her var ’Bak’ en lille bifigur, som vi begge blev utrolig nysgerrige på hvem var. Vi kaldte ham på det tidspunkt ’Hr. Bak’. Kalle spurgte mig, om jeg ikke kunne tegne et billede som udgangspunkt for den første bog om den ensomme Bandit Bak.

Kalle Güettler og jeg traf hinanden på et Nordisk forfatterseminar på Biskops Arnö 2002. Hvor vi skabte Tyrekalvens Sang den udkom både i Danmark og Sverige, jeg fik tilmed en hæderspris for den i Kulturministeriet. Vi har således arbejdet sammen gennem mange år. Bøgerne om ’Banditen Bak’ er vokset ud af 193

og Dalgaard 2019

Jeg skabte et skovbillede med inspiration fra min egen barndom. Skoven var min legeplads, og et eventyrligt rum med masser af leg og ’ekspeditioner’. Afstanden mellem Kalle og jeg, Sverige – Danmark, gør jo, at vi må sende billeder og tekst frem og tilbage imellem os på mail. Det fungerer ret fint. Vi arbejder parallelt og er begge lydhøre for

hinandens betragtninger i processen. Billede og tekst kommer således til gensidigt at præge hinanden, og på den måde opnår vi et optimalt udtryk af både det sproglige og illustrationerne. Det svenske sprog og dets finurligheder kan nogen gange give nogle udfordringer for mig, men her er Kalle til stor hjælp med noter og små oversættelser. 194

Bazar Masarin 2021:01

Ur kommande: Tid Tak, Mette Vedsø & Pia Halse

195

Det er sjovt at stifte bekendtskab med, og jeg holder meget af at illustrere som en art ’svensk illustrator’. De tre bøger om Bak og venner er alle udkommet på Lindskog Förlag. Hur går dina tankar kring att göra bilderbok? För vem? Med vilken effekt? Tilltal? Jeg tænker ikke over at jeg skal illustrere for børn, jeg tegner og jeg følger min intuition. Historierne og mine eksperimenter i tilblivelsesprocesssen viser jo vejen. Det er dejligt kreativt rum at være i. Hvis jeg tænkte meget over for hvem og effekt, så ville udtrykket dø mellem mine hænder. Men måske det ligger et sted i min underbevidsthed, det er bare ikke noget jeg bevidst har med mig på tegnebordet. Vad arbetar du med just nu? I øjeblikket samarbejder jeg med forfatter Mette Vedsø, på et billedbogsprojekt med titlen TidTak. Vi var på en studietur sammen til Bratislava, hvor ideen omkring denne bog opstod. Det er et meget spændende samarbejde, hvor vi i et rum med gensidig respekt for hver vores kreative proces, arbejder parallelt og får modelleret tekst og billede sammen. Vi er begge optaget af at få både det visuelle og tekstmæssige til at gå op i en højere enhed, uanset om vi spiller med eller mod hinanden. Bogen udkommer engang i efteråret 2021 på forlaget Jensen & Dalgaard. Det glæder vi os til.

196

Ur Pytkassen, Mette Vedsø & Pia Halse. Jensen og Dalgaard 2020

197

198

Ur Pytkassen, Mette Vedsø & Pia Halse. Jensen og Dalgaard 2020

199

200

Bazar Masarin 2021:01

Ur: Salto, Lev Tolstoj & Maja Celija. Orecchio acerbo 2012

201

Maja Celija

Susanne Sandström

Who is Maja Celija? Maja Celija is a slovenian born, croatian grown up and italian formed illustrator. Somehow I find myself with three alter ego characters. In Slovenia, where I lived as a child, I have many memories from my childhood and they crush me whenever I’m there. In Croatia I graduated from elementary and high school and I still have all my family there. This is the place where I am a daughter, a teenager and still can’t understand why everyone is so grown up? Italy takes me back to the present. Here I studied and formed myself as a professional illustrator. Here I am a mum and wife. How did it all began…how and why did you start making art/illustrations? Remember how I always loved to observe the characters in the picture books that my parents brought to me. Sometimes I was disappointed about how the story ended and about the destiny of the characters. This was a great occasion to take a paper and redraw the story on my own. 202

Bazar Masarin 2021:01 I’m still quite obsessed about looking outside and finding the relations and similarities between things, animals, humans, plants. What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process/do you use most often (and why)? Everything begins with reading the text of the story that I’m going to illustrate. Or thinking about the theme I have to develop, in the case of silent picture books. During this process of the work I make some very small sketches just to feel the rhythm and the composition. It’s the first approach with the story. Then I enter deeper, in the bowels of the story, finding myself there like I’m acting a part. So, I became one of the characters and can dialogue with everything that surrounds me in the story. I start to make bigger sketches with characters and settings and compose the storyboard. For the realization of my illustrations I usually use acrylic colours , but I recently worked with mixed technique. Where do you get inspiration from? What are you influenced by? I’m inspired and influenced by everything I see, hear, listen, read, remember. Challenges? On an individual and Market level - Which are they? I’ve graduated from I.E.D in Milan [Istituto Europeo di Design ] where I’ve studied illustration and later graphic design at C.F.P Bauer. After this period I’ve started to work publishing for some magazines and sending my works all over the illustrators competitions. Milan days were very exciting for a young illustrator. In that period I also took part in some important exhibitions like the Bologna Children’s Book Fair illustrators exhibition. After Bologna, the Illustrators exhibition moved to Itabashi Art Museum of Tokyo. 203

Ur: Aspettando Walt, Daniel Fehr & Maja Celija. Orecchio acerbo

204

Ur: Aspettando Walt, Daniel Fehr & Maja Celija. Orecchio acerbo

Bazar Masarin 2021:01

Ur: Aspettando Walt, Daniel Fehr & Maja Celija. Orecchio acerbo

207

Members of an japanese gallery appreciated my work and commissioned me to do many illustrations. That brought me to Japan for a personal exhibition. It was great, I stayed in Japan for 10 days. There was another very important exhibition for my career in Milan at gallery Affiche. One of my future editors noticed me there and I’ve published several picture books since. It was the beginning of my career and it was great! Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? I remember Jezeva kucica written by Branko Copic and drawn by Vilko Selan Gliha. It’s a story in rhymes about a forest dam, a hedgehog and his relationship with the other animals and love for his lair/home. This book was edited for Nasa Djeca, during the Yugoslavia period in 1983. The illustrations are very expressive and full of atmosphere and they dialogue very well with the story. I have grown up with the picture books illustrated by Marlenka Stupica, and I look at those books with a lot of feeling. Do you have a favourite illustrator/artist? There are a lot of illustrators and artists that I admire, like Edward Gorey and Ben Shahn. When I look at your pictures I recall images of artists Edward Hopper and Balthus, not so much because of their themes but for their dreamlike quality and sense of solitude - do you recognize these traits in your art? Maybe it’s only me :) It’s very hard to see my work from a distance and recognize different artistic recalls inside of them because they are completely unintentional. I think of Edward Hopper and Balthus like divinitys, and admire absolutely all their work.

208

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

Can you tell us about your Picture books? When we look inside a picture book we drop inside a relationship between the story and illustrations. In my Picture books I like to play with different points of view, using a story just like a frame where I can discover hidden words inside an existing story.

The best side of being an illustrator is work with imagination and creation of new words. The worst, for me, is self-discipline. Dream assignment – what would it look like?

Can you tell us about croatian children l iterature/picture books (characteristics?)

I Would like to create many picture books, as author and illustrator.

I think Croatia is improving very much in recent years with Picture books editions. 209

Ur: Per fare il ritratto di un pesce, Pascale Petit & Maja Celija. Orecchio acerbo 2015

What message do you have to the child reader? I hope that they can discover something new through my illustrations, and to help them with their imagination. What are you currently working on? I’m working on my new Picture book for an corean editor and doing some new projects with a children’s literature writer.

210

Ur: Aspettando Walt, Daniel Fehr & Maja Celija. Orecchio acerbo

Ur: La ballerina e il marinaio, Giulia Caminito & Maja Celija. Orecchio acerbo 2018

Ur: Idag vet jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp. Bokslukaren Urax 2016

Bazar Masarin 2021:01

217

Ida Sundin Asp Susanne Sandström

sedan i och med att berättelsen som helhet växer fram. Jag strävar efter att hitta en dynamik mellan text och bild där de samspelar och kompletterar varann, så för mig är det viktigt att arbeta med båda parallellt. Efter det allra första skiss- och researchstadiet brukar jag göra en storyboard på alla uppslag. Jag gör även separata skisser och illustrationer för att hitta karaktärer och platser som berättelsen ska kretsa kring. Sedan gör jag en skiss-dummie som innehåller alla uppslag. Jag brukar skriva ut min text och klippa ut meningarna för att sedan testa att lägga in dem på olika uppslag. Det gör det lättare att se om något behöver tas bort eller läggas till och att få en känsla av hur flödet är när jag vänder blad. När dummien är klar med både skissade uppslag och text, brukar jag skissa upp alla uppslag lite mer noggrant i det slutgiltiga formatet. Därefter målar jag bilderna analogt i olika tekniker, de jag använder mig av mest är akvarell, gouache, akryl och tusch.

Vem är Ida Sundin Asp? Vilken svår fråga! Men jag tror att jag är en jordnära och lugn person, ofta glad men ibland också sårbar. Jag är 30 år och trivs bra när jag har folk runt omkring mig som jag tycker om, när jag får vara ute i naturen och känner att jag har en trygg grund att stå på. Jag arbetar med illustration och bilderbokskonst på deltid, men jag identifierar mig inte med mitt arbete på samma sätt som jag gjorde när jag var yngre. Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut? Det är lite olika beroende på vilket typ av uppdrag eller arbete det är. Jag brukar börja med idéskissande och research. Om det är en bilderbok jag ska göra så växer ofta texten fram i relation med att bilderna tar sin form. Jag kan ha en grundtext att utgå från i början, men den ändras 218

Bazar Masarin 2021:01 Det är sällan jag målar ett helt uppslag direkt i ett enda original, ofta blir det att de olika delarna målas separat och sedan scannas in för sig. Slutligen lägger jag ihop alla komponenter digitalt och redigerar uppslagen i Photoshop. Jag tycker om hur de digitala verktygen gör det möjligt att ändra storlek på former, testa olika färger och kompositioner för att hitta ett uttryck som känns bra. Men det är också lätt att fastna i just redigeringen eftersom det finns så många olika valmöjligheter där. Ofta behöver jag pausa från bilderna ett litet tag, för att sedan kunna titta på dem igen med nya ögon. Det kan vara svårt att veta när någonting är färdigt tycker jag, men tillslut får jag nöja mig. Och oftast känns det bra.

mig själv andrum. Och jag har ganska snabbt märkt att jag börjar känna mig mer kreativ igen. Utmaningar? Vilka möter du? Vilka ser du? (inom förlagsvärlden, på det personliga konstnärliga planet En stor utmaning är att försöka lita på min egen konstnärliga process och förmåga, och att försöka att inte släppa in för många åsikter och tyckanden på vägen. Självklart är det otroligt viktigt med feedback och konstruktiv kritik, men jag tror att det samtidigt är viktigt att inte försöka göra alla inblandade (olika förlagspersoner, författare osv) 100% nöjda kring alla ens konstnärliga val hela tiden. För att på så vis försöka respektera sin egen konstnärliga förmåga. Det har jag haft lite svårt med vid vissa tillfällen, när jag var yngre ville jag att alla skulle bli nöjda hela tiden. Och det vill jag kanske fortfarande på sätt och vis, men jag har också insett att alla inte alltid kan gilla det en gör. Kanske handlar det i grund och botten om att hitta en trygghet kring sin arbetsprocess och att tro på sig själv. En annan utmaning har att göra med att jag för ett par år sedan blev sjuk i utmattningssyndrom. Jag studerade min master på Konstfack och frilansade dessutom på sidan av, så jag arbetade i princip hela tiden. Att illustrera hade länge varit mitt största intresse och passion, men det övergick då till att bli otroligt prestationsinriktat och kravfyllt. När jag var som sjukast kunde jag rent fysiskt inte illustrera, min kropp sa ifrån. Jag fick pausa allt och vägen tillbaka var lång, men framför allt långsam. Min största utmaning har därför varit att hitta tillbaka till illustrerandet igen, steg för steg. Jag har fått fantastisk hjälp på vägen, bland annat av mina professorer på Konstfack, en rehabilitering jag gick samt nära och kära. Idag mår jag bra och jag klarar av att arbeta utan problem, men jag har valt att inte arbeta med illustration och frilansande på heltid. För att jag ska kunna fortsätta med mitt konstnärliga arbete långsiktigt så är det nämligen viktigt för mig att det känns roligt och lustfyllt igen och inte bara prestationsbundet.

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad, eller vem, påverkas du av? Jag påverkas av mycket! Min omgivning, saker jag ser och hör och upplever i vardagen, tankar och känslor som jag har och bär på. Jag inspireras av saker jag läser, författare och illustratörer som jag ser upp till, när jag upptäcker någonting som för mig känns nytt och inspirerande eller tittar på en film som jag tycker är vackert filmad. Det kan vara så mycket olika saker som gör mig inspirerad. Men oavsett vad det är som inspirerar mig, så har jag ett behov av lugn och stillhet inom mig för att själva kreativiteten ska få möjlighet att vakna till liv. Ofta kommer många idéer därför till mig på promenader då jag ostört kan reflektera kring saker och ting. Jag påverkas självklart också av sociala medier, vilket jag tror att vi alla gör, och de bilder och budskap som varje dag swishar förbi en där. Det kan vara både positivt och negativt. Det kan vara fantastiskt kul och inspirerande att se alla andra kreativa och talangfulla personer, men det kan också skapa stress och oro och göra att en jämför sig mycket med andra. I mitt fall har det på senaste tiden mest påverkat mig negativt, det har gjort mig stressad och gett mig mycket prestationsångest. Just nu har jag därför tagit en aktiv paus från sociala medier för att skärma av lite och ge 219

220

Ur: Idag vet jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp. Bokslukaren Urax 2016

Bazar Masarin 2021:01 Om man arbetar med bilderbok arbetar man ju undersökande på olika sätt. Hos dig upplever jag en uppriktig undran/utforskning av existentiella frågor (tex i Idag vet jag inte vem jag är) och jag tänker att det är dylika bilderböcker som blir tidlösa, ålderslösa? Vad tänker du? Vilken fin tanke! Jag tror att jag alltid har dragits lite till det existentiella. Att skapa i text och bild är ett sätt för mig att bearbeta och utforska tankar, känslor och funderingar jag bär på. Jag utgår ofta från mig själv i någon grad när jag skapar, vilket gör att det kanske i själva verket handlar om att undersöka olika aspekter kring vad det innebär att vara människa. Fast ibland blir jag trött på det existentiella och vill bara göra något som känns roligt, eller något som jag tycker bara är fint. För det tror jag är viktigt också. Men absolut, jag håller med om att det känns som att bilderböcker som berör existentiella frågor har en tendens att bli tidlösa. Jag tänker att det beror på att just det existentiella är något som de flesta kan relatera till eller känna igen sig i, det finns något allmänmänskligt över det. Vilka böcker kommer du ihåg från din barndom? Varför just de här tror du? De böcker jag minns mest från min barndom är Mamma Mu-böckerna. Jag tyckte så mycket om henne och kråkan och det var en fröjd när vi hade lånat nya Mamma Mu-böcker på biblioteket. Sedan minns jag Alfons Åberg-böckerna också, de älskade jag att läsa främst när jag blev lite äldre. Då drogs jag även till det collageaktiga uttrycket som Gunilla Bergström använt sig av i bilderna.

Ur: Idag vet jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp. Bokslukaren Urax 2

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut? Jag skulle älska att jobba som anställd illustratör på något företag eller någon kommun eller liknande. Att ha en anställning där jag skulle kunna få jobba med illustration inom vissa givna ramverk, gå till jobbet måndag till fredag och ha kollegor. 221

2016

222

Ur: Idag vet jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp. Bokslukaren Urax 2016

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Rut och djungelmössan, Anna Ribbing & Ida Sundin Asp. Urax Förlag 2018

225

Då skulle jag kunna arbeta med mer kreativa projekt på sidan av när jag själv kände för det. Det kanske låter tråkigt för många, men för mig vore det perfekt! Och fler bilderböcker vill jag absolut göra i framtiden. Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare Det finns så många bra! Några favoriter är Eva Lindström, Klara Persson, Joanna Hellgren, Freja Erixån, Anna Höglund, Siri Ahmed Backström, Sara Lundberg, Lisenoch Emma Adbåge, Nathalie Ruejas Jonson och Jockum Nordström. Kan du berätta lite om ditt examensarbete på konstfack? Mitt masterarbete på Konstfack var ett utforskande projekt som pågick under ett och ett halvt år. Det började med att jag inom bilderbokens format ville utforska hur jag kunde berätta om olika typer av ångestkänslor i text och bild. Jag var fokuserad på slutresultatet väldigt tidigt och var inställd på att det skulle bli en bilderbok. Gärna flera, minst två eller tre. När jag pluggade min kandidat på HDK i Göteborg några år tidigare så hade jag lyckats göra Idag vet jag inte vem jag är på bara 6 månader, nu hade jag ju tre gånger så mycket tid! Lite skevt tänkt kanske, men det var så jag kände. Jag strävade liksom efter att överträffa mig själv hela tiden, vilket är ett ganska ouppnåeligt mål. Anledningen till att jag valde just ångest som tema för mitt utforskande var helt enkelt för att jag själv kände väldigt mycket prestationsångest just då. Detta var precis innan jag blev sjuk i utmattningssyndrom. Jag utforskade många olika tekniker, gjorde research på temat ur olika synviklar, började på flera olika berättelser. Arbetade fram otroligt mycket material men blev aldrig nöjd. Sedan blev jag sjukskriven och var borta från skolan i 8 månader. När jag kom tillbaka till Konstfack så handlade det som tidigare nämnt mycket om att hitta ett sätt att närma mig illustration och mitt projekt igen. 226

Ur: Rut och djungelmössan, Anna Ribbing & Ida Sundin Asp. Urax Förlag 2018

227

228

Bazar Masarin 2021:01 På ett hållbart och inte alltför laddat sätt. Jag gick i skolan på deltid och övade på att illustrera genom att bl.a måla av mina närmsta vänner. Jag lyckades med tiden hitta tillbaka till den positiva känslan i att skapa som jag så länge hade saknat. Efter ett tag började jag gå igenom allt mitt material som jag samlat på mig och skapat i projektet innan jag blev sjukskriven. Jag fastnade för några bilder som berörde temat separationsångest. Jag arbetade fram fler illustrationer på temat och slutligen blev det en bildberättelse. Jag ville länge att det skulle bli just en bilderbok, en fysisk tryckt bok som läsaren skulle kunna hålla i sina händer. Men jag fick hela tiden begränsa mig och tänka om så att det inte blev för mycket arbete för mig. Det jag kom att visa på examensutställningen blev därför ett rum med en vägghängd berättelse i form av 16 bilder. Hur går dina tankar kring att göra bilderbok? (För vem? Med vilken effekt? Tilltal?) Det beror lite på vad det är för berättelse jag jobbar med. Men generellt så tycker jag om att göra bilderböcker för både barn och vuxna. Jag gillar tanken på att både barnet och den vuxne ska kunna få ut något av läsningen och av bilderna. Då kan jag jobba med olika lager, t.ex roliga och finurliga detaljer i bakgrunden av bilderna och formuleringen av texten. En effekt jag strävar efter är nog att skapa berättelser som kan frammana någon slags känsla i läsaren. Tidigare har jag tänkt att jag måste skriva om något viktigt, något som behöver berättas om och som folk kan relatera till på något vis. Men så tänker jag inte längre. Det kan handla om lite vad som helst, det kan vara en berättelse helt utan djupa undertoner. Som bara är rolig eller fin. Eller kanske ful och tråkig också till och med! Men någon slags upplevelse vill jag ändå ge till läsaren.

Ur: Masterprojekt Konstfack, Ida Sundin

detta. Målar när jag har tid och lust och tar mig an uppdrag när det känns roligt och om att jag har utrymme för det. Just nu har jag ett bilderboksprojekt med min sambo där han skriver texten och jag illustrerar bilderna.

Vad arbetar du med just nu? Jag lönearbetar på ett möbelföretag och arbetar med det konstnärliga på sidan av 229

Det känns väldigt roligt och kravlöst. Det är också fint att arbeta tillsammans med någon som jag står så nära, det är speciellt. Vi får se vad det blir av projektet i slutändan, jag försöker att inte fokusera lika mycket på slutresultatet längre.

Vägen dit är också viktig, klyschigt kanske men sant tror jag. Men jag är väldigt sugen på att få en bok utgiven snart igen, det är ju en fantastisk känsla. Så vi får se var det landar helt enkelt! 230

Ur: Masterprojekt Konstfack, Ida Sundin Asp

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:01

233

Emilia Ilke Vem är Emilia Ilke?

Sedan bollar jag och uppdragsgivaren fram och tillbaka tills det finns ett färdigt original som alla inbladade är nöjda med och som då oftast ska digitaliseras för tryck eller för tillverkning av produkt.

Konstnär från Uppsala, född 1984. Bosatt i Stockholm sedan 2014 då jag började utbilda mig här. Bor i en gammal skola i Hägersten med sambo och barnen Igor och Otis, 4 respektive 1 år. Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad, eller vem, påverkas du av?

Är det eget arbete med måleri/collage så arbetar jag helst med så många verk som möjligt samtidigt. Jag börjar med att grunda mina dukar och medan dom torkar så klipper jag former ur papper som jag har målat sedan innan. Det är väggytan i ateljén som begränsar antalet verk jag kan hålla igång samtidigt. Ibland kan verk bli hängande över ett år innan det färdigställs och ibland kan det ta ett par timmar från start till mål. Handlar det det däremot ett uppdrag börjar det oftast med en analog skiss utifrån en brief, tecknad eller klippt i papper.

Absolut från andra konstnärer, främst samtida. Jag har många svenska favoriter som Marie Louise Ekman, Helene Billgren, Lena Cronqvist, Marianne Lindberg de Geer mfl. Sedan påverkas/inspireras jag även från kreativa konton på sociala medier, jag har många vänner som arbetar som stylister och där finns det mycket färg- och forminspiration att hämta. Min bucket list är en stor källa till inspiration också. Där sätter jag upp nya mål och önskningar kontinuerligt, och så ligger dom där och gror tills det förhoppningsvis är dags en dag. 234

Bazar Masarin 2021:01 Nu drömmer jag till exempel om att få göra en lekpark och samlar inspiration till den lite överallt. Sedan är det en lite skev föreställning detta att en konstnär förväntas vara så inspirerad hela tiden. En av de vanligaste frågorna jag stöter på är ”Hur hittar du inspiration till att jobba så mycket”? Rätt ofta är det så att inspiration ej finns inledningsvis, men jag måste jobba ändå, precis som alla andra med ”vanliga” jobb. Utmaningar? Vilka möter du? Vilka ser du? (inom förlagsvärlden, på det personliga konstnärliga planet) Att vara konstnär OCH kommersiell är en balansgång där jag ofta känner mig som en pionjär. Jag har inte så många förebilder att rådfråga eller snegla på så jag känner att jag måste trampa upp min egen stig. Kan absolut känna mig vilsen ibland och undra om jag gör rätt men å andra sidan är det upp till mig att bestämma vart stigen leder och det känns stort och fint! Om man arbetar med bilderbok/konst arbetar man ju undersökande på olika sätt. Hos dig upplever jag ett intressant undersökande av färger och former, rumslighet och hur det med dessa element uppstår tillstånd. Det får mig att tänka på bl.a. Picasso, Braque och kubism i största allmänhet. Vad tänker du? Jag tänker inte så mycket för tillfället, jag bara gör nu. Är det något har saknar och längtar efter så är det att få TID att sitta ner och tänka klart en hel tanke eller två. Jag är galet tacksam över att jag har så mycket uppdrag och över mina två barn som jag vill ge all tid i världen. Men jag ser verkligen fram emot att få fördjupa mig och vrida och vända ut och in på mig och mitt skapande framöver.

235

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

236

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:01

237

Det var en väldigt intensiv period eftersom jag även var delvis mammaledig under tiden och eftersom vi i sista stund bestämde oss för att ge ut den innan sommaren istället för efter sommaren. Under flera månaders tid arbetade jag i princip natt och dag för att hinna klart i tid.

Vilka böcker kommer du ihåg från din barndom? Varför just de här tror du? Jag minns tydligast de kapitelböcker jag fick i födelsedagspresent när jag lärt mig läsa, det var bland annat Eddie-böckerna av Viveca Lärn och Miranda-serien av Kerstin Sundh. Böcker om barn som hade det lite eländigt var verkligen min genre, jag minns hur jag verkligen kände med huvudkaraktärerna. Sedan minns jag Historien om någon tydligt. Jag var livrädd för den när den stod i bokhyllan men tyckte ändå om att få den läst för mig. Den och Pomperimossa var sådana skräckböcker som jag ändå höll kära.

Hur går dina tankar kring att göra bilderbok? (För vem? med vilken effekt? Tilltal etc) Jag har drömt om att få göra barnböcker i 20 år men aldrig lyckats ta mig tiden att slutföra ett manus. Så efter att första euforin lagt sig så kom paniken, hur ska jag kunna göra en barnbok som lever upp till mina egna förväntningar efter alla dessa år? Ganska snart bestämde jag mig för att utesluta text helt och hållet, och valde att satsa på att göra en bok för små barn med konsten i fokus. Färgerna är mildare än i traditionella böcker för denna läsålder, något som representerar min konst men även något jag saknat som läsare. Jag hoppas att den ska sätta fart på fantasin hos mina läsare och bidra till kreativa läsupplevelser. Boken blev även, bortsett från titeln, internationell vilket är roligt då jag har en hel del utländska konstköpare och följare på Instagram som visat intresse för boken.

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut? Finns så många! Men det som toppar i mitt huvud just nu är att få göra allmän utsmyckning, en skulptur eller fontän, en lekpark som tilltalar både barn och vuxna. Att få testa fler nya material, brons, trä, gummi?! Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare? Absolut Eva Lidström, hon är otrolig! Men även Barbro Lindgren och Jockum Nordström. Kan du berätta lite om ditt arbete med Räkna med havet?

Förhåller du dig olika till arbete med mer kommersiell konst/produkter (tex när du arbetar med tapeter, inredning etc) och arbete med konstprojekt (bilderbok)?

Det började med att Jenny Franke på Mirando hörde av sig och i princip gav mig fria tyglar att hitta på vad jag ville. Vi spånade en del och jag skissade på ett gäng olika spår innan vi ganska snart landade i att det skulle bli en bok om havet. Flera av motiven ligger mig varmt om hjärtat sedan tidigare så det kändes som en bra grund att ta språng ifrån. Sedan var det bara att sätta igång och måla.

I kommersiella samarbeten och uppdrag så har oftast kunden en tydlig idé om vad dom vill ha. Då handlar det om att tillfredsställa någon annan utan att tumma på mitt eget utryck och mina egna värderingar. När jag arbetar med egna projekt så är jag friare och behöver bara tänka på att jag själv ska bli nöjd. Det är både svårare och lättare. 238

Mina egna konstprojekt tar oftast längre tid och hinner kanske mogna mer medan uppdragen ofta har hyfsat korta deadlines och därmed ett stressigare arbetstempo. Men en tydlig deadline är bra för mig, då får jag saker gjorda. Jag är rätt snabb av mig och det är tur för ofta är tiden kort mellan det att jag får uppdrag till leverans. Vad arbetar du med just nu?

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

Motiven ur Räkna med havet har precis monterats som asfaltsdekaler i Öregrund, som en del av en konstpromenad där som ska sitta över sommaren. I mars 2022 har jag en ny separatutställning hos min gallerist POM Gallery i Mariefred som det är dags att börja skissa på. Sedan håller jag på och avslutar två textila samarbeten som ska lanseras vid årsskiftet. I huvudet skissar jag på nästa bok också, men det är inget konkret uppdrag ännu.

239

240

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

Läsningar

Bazar Masarin 2021:01

Om du möter en björn / Johanna Johansson Intervju med tre / Johanna Johansson Isresan / Jessika Berglund Färgstarka bilderböcker / Margaretha Ullström

Fidel och jag i storstan / Eva Öhgren Kan barn läsa vad som helst? / Emelie Nestor Saxen / Maria Wingsäter Ett fulländat litet bilderboksäventyr / Emelie Nestor Vad räknas? / Susanne Sandström Om vikten av att höra till / Christina Wedenmark Sömntutan / Maria Wingsäter Nej! sa kanin / Ann Löwbeer Kattbossen / Carola Forslund Småbarnsböcker / Eva Öhgren Mina husdjur / Ann Löwbeer Vad gör alla djuren på kvällen / Josefine fahlvik Den historiska berättelsens då som nu / Margaretha UllTänk bara fotboll / Ann Löwbeer Tre nya hästböcker / Margaretha Ullström Sillen får ett syskon / Carola Forslund Frallan möter Frallan / Carola Forslund Den fasansfulla sagan om lilla Hen / Katharina Törnqvist Prinsen av Porte De la Chapelle / Alexandra Lindholm Lowkey / Agneta Norrgård Den vita glöden / Agneta Norrgård Vem har sagt något om kärlek? / Carola Forslund Förvildade/ Ann-Sofie Pfeiffer

243

244

Omslag: Om du möter en björn, M. Kivelä, M. Glaz Serup & L. Bondestam Förlaget 2021

Bazar Masarin 2021:01

245

Om du möter en björn Malin Kivelä, Martin Glaz Serup & Linda Bondestam Förlaget 2021

Om du möter en björn

Johanna Johansson

älkommen till skogen! Ta din tillflyktsort in i det gröna. Här kan du vandra längs med vattnet och bland annat få se spillkråka, skogshare, igelkott och räv. Men vad händer om du möter en björn? Ja, det har de två författarna Malin Kivelä och Martin Glaz Serup också funderat på. Inspirerade av en informationsbroschyr har de tagit fasta på vad man kan göra, och inte bör göra, för att undkomma detta imponerande djur. Och sedan skrivit en bok som vänder sig direkt till läsaren. In i skogen kliver ett ensamt barn vars ryggsäck är välpackad men bärkorg tom. Runt halsen hänger en typisk scouthalsduk. Stigen slingrar sig som en orm mellan trädstammarna och scouten verkar trots sin ensamhet känna sig trygg. Han äter bär, badar och kissar ute i det fria. Men så dyker björnspår upp längs vägen och bokens titel blir istället en fråga:

“Vad ska du göra om du möter en björn?” Och detta är ju en verbal pageturner om något! På nästa sida gör björnen sin entré och härifrån räknar författarna upp allt man bör och inte bör göra i mötet med den. Vissa saker är helt rimliga och någorlunda igenkännliga, andra mer oväntade, som att spela spel på plattan eller sjunga en sång. Och vad som börjat som en faktatext utvecklar sig snart till en komisk historia. Finns det verkligen ingenting barnet kan göra bättre än björnen? Denna bilderboksbjörn är nog inte riktigt samma björn som Viltskadecenter varnar för i sin broschyr med samma titel. Den här kan nämligen både simma supersnabbt och käka ketchup, ja till och med tugga tuggummi. Det verkar inte vara mycket man kan göra för att lura den, men ett par användbara tips får man ändå med sig. 246

Bazar Masarin 2021:01 Linda Bondestam illustrerar berättelsens såväl som skogens, det vildas, början och slut med röda, nästan lysande träd. Scoutens röda keps och flätade blåbärskorg för tankarna till besläktade barnbokskaraktärer som också rört sig i skog och mark, till exempel Elsa Beskows Putte i blåbärsskogen och hennes tomtebobarn. Men också Alice Tegnérs lilla Olle. Kanske är det svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva eller illustrera en bok om naturen utan att på något sätt kommentera vår relation till den? Eller är det snarare så att det är svårt som läsare att inte tolka text eller bild som kommentarer? Kontrasterna mellan det lilla barnet och den stora skogen väcker helt klart tankar. När man på ett av de sista uppslagen ser staden skymta i bakgrunden blir det väldigt påtagligt att duet/ barnet bara är på visit. Att skogen är något man besöker och inte bebor. Och att det vilda är något som vi vill ha nära men ändå på avstånd. Jag läste på det danska förlaget Gyldendals hemsida att Martin Glaz Serup, vars tidigare barnböcker ännu inte är översatta till svenska, har en talang för att berätta stora saker med få ord och att detta också lämnar mycket tolkningsutrymme för illustratören. Och här har Linda Bondestam verkligen fått skapa en egen skogsvärld och en charmig karaktär, som inte alls beskrivs i texten, men som får representera läsaren/du:et i bokens titel. Ett inkluderande grepp som pågår boken igenom och inbjuder till fortsatt läsning. Jag kan se likheter med Tove Janssons sagoskogar, i bilderböcker som Hur gick det sen?, där mumintrollet inledningsvis vandrar mellan trädstammarna i den mörka skogen. Det finns också en rosa gryningsbild i heluppslag som jag gissar är en blinkning till en annan ensam vandrare – nämligen Knyttet i Vem ska trösta Knyttet? Annars lyser Bondestams skog mestadels i grönt och blått och hon har låtit akvarellerna flyta ut så att några av träden nästan sipprar över sidorna, vilket förstärker skogsmystiken.

Ilustrationerna samspelar oftast väl med texten, när texten är rapp och uppräknande ackompanjeras den av många små men livliga bilder och när rytmen är lugnare så sprider de istället ut sig över heluppslag. Björnen är först liten och mer tokig än skrämmande men i takt med att faran växer så växer också den. Till slut tar den över hela sidan. Man måste vända på boken för att se den i dess hotfulla helhet och detta ger en väldigt dramatisk effekt. 247

Ur: Om du möter en björn, M. Kivelä, M. Glaz Serup & L. Bondestam Förlaget 2021

Men är det ett skenanfall eller på riktigt, hur vet man? Det är sannerligen en balansakt att hela tiden hålla sig på gränsen mellan spänning och komik. I motsatserna och det motsägelsefulla ligger också mycket av humorn. Man kan nästan höra författarnas båda röster i den lugna ömsom uppfordrande varningstexten. Och Bondestam låter ibland björnens snabbhet och styrka kontrastera mot texten, så när björnen klättrar snabb-

are än barnet så ser det ut som att barnet jagar björnen upp för trädstammen istället för tvärt om. För även om björnen emellanåt känns skrämmande och som en alltför svår motståndare så är det med en lekfullhet och humor som författarna tagit sig an detta djur och både text och bild lockar till omläsning. Det är lärorikt och roligt även för en som med största sannolikhet aldrig kommer att möta en björn. Men nog spanar jag numera lite extra när jag besöker skogen. 248

Bazar Masarin 2021:01

Ur: Om du möter en björn, M. Kivelä, M. Glaz Serup & L. Bondestam Förlaget 2021

249

250

Bazar Masarin 2021:01

Intervju med tre

llustratören Linda Bondestam och författaren Malin Kivelä har samarbetat flera gånger tidigare, de har bland annat gjort bilderböckerna Den ofantliga Rosabel och Bröderna Pixon och TV:ns hemtrevliga sken tillsammans. Bilderboken Om du möter en björn är skriven av både Malin Kivelä och den danske poeten och författaren Martin Glaz Serup. En bilderbok med tre skapare som alla vågar utmana.

Johanna Johansson

Flera av er har erfarenhet av att samarbeta tvärnordiskt sedan tidigare. Hur kom just det här samarbetet till? Malin: Jag träffade Martin på en kurs för debutantförfattare på Biskops-Arnö i Sverige år 2003. Vid samma tid parades jag ihop av mitt förlag med Linda, för hon skulle illustrera vår första bilderbok Den förträfflige herr Glad. Jag och Linda har gjort ytterligare två böcker tillsammans sen dess, turnerat i skolor här i Finland, och blivit vänner. Och jag och Martin har också hållit kontakten och träffats under åren. Martin är en stor Finlandsvän och har säkert sett mer av Finland än jag och Linda. Den här boken kom till så att han åter varit i Finland, nånstans i skogarna, och sett en broschyr som förklarade vad man skulle göra om man mötte en björn. Vi sågs på en fest, detta var för många år sen, kanske sju? och han var upprörd: Spring inte för björnen springer snabbare än du. Klättra inte för björnen klättrar bättre än du, citerade han. Men NÅGOT måste jag väl kunna bättre? Spela gitarr? Spela på min telefon, för helvete? Vi skrattade hejdlöst och tänkte att detta dilemma skulle kunna utgöra basen för ett bra konstverk av något slag. En liten knasig pamflett? 251

Martin: Nogle år senere var Malin i Danmark, vi mødtes på en café og begyndte at tage skitser til historien, det tog os lang tid at få den på plads, til sidst viste vi den til Sara Ehnholm Hielm på Förlaget, der gerne ville udgive den – men vi VILLE have Linda til at tegne, og det ville hun også, hun havde bare så travlt, at så ventede vi bare tre år til på at hun fik tid... Og dét var tydeligvis det rigtige at gøre :) Linda: Jag är väldigt glad över att de ville ha med mig och orkade vänta på att jag skulle ha tid att illustrera. Hur funkar det att jobba tre bilderboksskapare tillsammans? Vad finns det för utmaningar och vinster? Malin: Roligt att få input av andra, lättare än att göra allt själv. Roligt också med själva kontakten, det är så ensamt att vara författare och framför allt nu när allt socialt är avbokat. Samtidigt irriterande att behöva kompromissa, man får inte bestämma allt själv! Men vi har nog kunnat diskutera ganska öppet om saker vi inte gillar eller saker vi vill tillägga osv. Med Linda har jag ju jobbat tidigare och vet hur det funkar.

252

Bazar Masarin 2021:01

253

baka till en sån tillvaro. Jag är bekymrad över klimatförändringen och känner klimatångest och också maktlöshet. Jag älskar stadslivet och att resa. Jag längtar efter orörd natur. Det är ambivalent och olösligt, samtidigt som det att man lever och andas och äter och bajsar och parar sig som alla vi djur gör är helt – naturligt. Kanske har vi nordbor ändå i gemen en lite närmare relation till naturen än folk i många andra länder? Vi har ofta lite mer plats omkring oss och är vana att simma i havet och bada bastu och så där. Jag vet inte? Linda: Naturen är väldigt viktig för mej, jag går dagligen på långa promenader längs havet och älskar att se hur allting förändras med årstiderna. På somrarna är jag på en liten skärgårdsö. Klimatkrisen oroar, samtidigt som jag inte kan låta bli att fascineras av att vi kommer närmare djuren då deras livsmiljö krymper. På min lilla gård i Helsingfors kan jag träffa en räv, igelkottar, möss, ugglor, hermeliner och harar och otaliga fåglar.

Vi har alla tre ganska starka viljor men vi har faktiskt alla velat att den här boken ska funka och vi är rätt erfarna numera, så tonen har varit varm. Nåt vilt stråk i den här berättelsen har vi alla uppfattat från början och det har burit. Linda: Jag tycker egentligen inte att det inneburit några större utmaningar, några grejer diskuterade vi men det var intressant och har inte uppstått några konflikter. Det är väldigt roligt att se saker genom flera ögon och att få hurrarop av så många (både redaktörer och författare). På Förlagets hemsida kan man läsa om boken att den uppmuntrar till samtal om förhållningssätten mellan människa och djur. Och den erbjuder verkligen många ingångar till samtal om både natur & djur och vår relation till dem. Är det här något ni tänker mycket på? Malin: Jag tänker nog ganska mycket på naturen och djuren och min roll i relation till dem, både gällande klimatförändringen och annars: på hur långt jag själv lever från naturen, hur svårt det är att egentligen leva ”naturligt” idag, på gott och ont (man vill helst inte leva utan mediciner, varmvatten, innetoa osv). Men den här formuleringen har förlaget kommit på och det var inget vi aktivt tänkte på när vi skrev boken. Kanske det att man är fundersam kring sin roll som däggdjur i relation till andra däggdjur i naturen, som människorna ju i stort sett tagit över (men ändå inte lyckats kuva, för där lever ju fortfarande de vilda djuren sitt eget liv, som vi aldrig kan dela eller helt förstå) lyser igenom i texten, åtminstone i valet av ämne?

Huvudkaraktären i boken (inte björnen) har en ryggsäck med texten 100 % scout, är det någon av er som är eller har varit scout? Malin: Ja! Jag har varit scout från att jag var 7 till att jag var 20, det var något vi nästan alla var i min förort, man hamnade där nästan automatiskt med vännerna. Jag var en opraktisk scout som gjorde sin insats framför allt i underhållningstrupperna. Men jag gillade att vara i naturen, sova i tält, lida lite under långa vandringar med vänner i regn. Jag kan sakna det där. Men sen var det något präktigt och rituellt med det som ändå började störa, halsdukar och märken och hurtiga sånger osv. så jag slutade till sist. Scouttemat i boken var dock helt och hållet Lindas idé. Texten var ju mycket öppen i sig, hon har lagt till den tolkningen. Martin: Jeg har faktisk været spejder, og der er der også flere af mine børn der har, men vist ikke på en særlig hardcore måde, og ikke på nogen måde der for mig har føltes som research jeg har kunnet bruge i forhold til bogen her... Hvis jeg skal være ærlig har jeg faktisk været meget mere optaget af bjør-

Vad har ni för slags relation till naturen? Malin: Det är ju ett stort förhållande, utan början och slut egentligen. Jag är naturen, samtidigt som människolivet för en person i västvärlden idag är fjärmat från t.ex. djurens eller hur det såg ut på stenåldern. Frågan är om det behöver se ut så, för att vara hållbart. Åtminstone går det inte att gå till254

Bazar Masarin 2021:01 nene end af spejderen i historien... Han er i øvrigt blot en fordobling eller forlængelse af LÆSEREN, bogen er jo henvendt til et DU, til DIG der læser den lige nu, ja DIG! Linda: Jag har aldrig varit scout trots att jag vistats mycket i vildmarken. Jag fascineras av att de verkar förbereda sig så grundligt och veta precis vad man ska äta och hurdana knutar man ska knyta och när. Det är fint men också en aning komiskt, jag tänker att vi människor är en del av naturen och det är lite märkligt att en skogspromenad ska vara ett sånt projekt. Samtidigt har jag själv alltid fel sorts kläder och fryser eller svettas och längtar ofta efter en välplanerad matsäck!

Det närmaste jag kommit en björn var när en sån figurerade på Pellinge i Borgå skärgård, där min mans släkt har en sommarstuga som vi brukar vistas i, för två somrar sen. En bekant såg den på nära håll. Där vandrade den mellan sommarstugorna, nära vägen och människorna. Jag var mycket avundsjuk och spanade ivrigt efter den varje dag, tills det rapporterades att den tyvärr lämnat ön. Martin: Aldrig, og jeg bor jo i Danmark, så er det ganske usandsynligt at det skulle kunne ske for mig, ihverrtfald her... Men jeg tænker mere og mere over muligheden og er lidt nervøs ved tanken... Det er arbejdet med bogen der har gjort det... Og så er det gået op for mig at det faktisk er ANDEN GANG jeg har skrevet en børnebog om et barn der møder en bjørn alene i skoven (det sker også i Yana og Eliah (og mange andre børn) fra 2013 med tegninger af Lilian Brøgger, det må jo på en eller anden underbevist måde alligevel ligge mig på sinde :) Linda: Nej, det skulle vara jättespännande och ganska skrämmande. Undrar om jag skulle göra som i boken.

I så fall, vad bär ni med er av den erfarenheten? Malin: Jag är inte rädd för att bli våt och sova bland kryp och så där. Jag kan nog koka mat i trangia om det behövs, och packa en rinka. Jag gillar i princip att vara i friluften, även om jag nästan aldrig är det på allvar idag. Jag lärde mig aldrig att orientera. Knoparna lärde jag mig varje sommar och glömde dem direkt. Under lägerbålen uppträdde jag och mina bästisar ofta som ”BP’s Old Boys”, ett gäng gubbar som gillade att sjunga scoutsånger och berätta anekdoter. Vi tyckte själva att det var mycket roligt. En gång seglade jag till Polen med sjöscouterna. Och när jag var 19 åkte jag till Senegal för att bygga ett sjukhus med scouterna. Det var stora upplevelser och man lärde sig att man klarar sig.

Malin och Martin: ni båda skriver böcker även för vuxna läsare, hur kom det sig att ni började skriva barnböcker? Malin: Jag ser mig främst som en vuxenförfattare. Men ibland får jag idéer som bara kan lämpa sig för barnböcker. Det är nästan som en sidopersonlighet som vill komma till tals ibland, och hen har barnsligare idéer och vill framför allt skämta och vara aningen hutlös. Jag känner inte samma prestige som barnboksförfattare, kanske för att jag lägger det mesta av mitt krut på att vara en seriös vuxenförfattare, och för att jag inser att det verkligen finns bättre barnboksförfattare därute, som har klara tankar om barnlitteraturen. Paradoxalt nog, och som det brukar vara, så kan resultatet bli lyckat – när man för en gångs skull jobbar utan press. Barnböckerna är som en frizon för mig. Och blir det inga fler så är det okej, jag har liksom inget att bevisa där. Utom att det måste hållas rebelliskt och kompromisslöst. Annars är det ju ingen idé.

Är det någon av er som har mött en björn någon gång? Malin: Nej, tyvärr! Varje gång jag går i skogen hoppas jag på att det ska hända. Hoppas jag kommer ihåg våra råd sen… mycket möjligt att jag bara rusar iväg skrikande (=blir uppäten – men i så fall: vilken död!). Men björnstammen har ökat, och björnar finns nu närmare städerna och också i södra Finland där jag bor. Jag känner en del som har mött en björn. Ofta på långt håll och ofta så att de bara stelnat och sen långsamt gått sin väg, vilket björnen också gjort. 255

256

Samtidigt, och trots att jag själv har fyra barn, så kan jag inte påstå att jag vet hur barn tänker eller vad de vill ha. Barndomen är hjälplöst förbi och lekarna är lekta. Det enda jag kan göra är skriva så jag själv tycker det är roligt. Kanske har jag mina pojkar i tankarna ibland, vad skulle de skratta åt eller tycka var bara too much? Men det funkar inte riktigt så. De är jättekritiska dessutom och orkar knappt kolla på mina böcker. Martin: Jeg har skrevet børnebøger næsten lige så længe som jeg har skrevet for voksne. Min første digtsamling udgav jeg i 2002 og min første billedbog i 2003. Jeg gør derhen hvor der er ’varmest’, skriver det jeg har lyst til at skrive, og særligt billedbøger tænker jeg faktisk som en form for poesi, det er ikke så forskelligt synes jeg... Mange er jo blevet forfattere fordi man selv har haft stærke læseoplevelser, og mange der har haft særligt stærke læseoplevelser har jo haft dem som børn... litteratur er litteratur, uanset hvem der læser det.

Linda, du har ju även skrivit och illustrerat egna bilderböcker. Hur skiljer sig de två arbetsprocesserna åt, när du illustrerar egen text och när du illustrerar andras? Linda: När jag skriver själv inbillar jag mig att jag har möjligheten att vara extra fri och experimentell men det uppstår förstås alltid en massa svårigheter som måste lösas och jag får ibland en hemsk skaparångest när jag tänker på alla beslut som måste tas. Möjligheterna är oändliga och det kan kännas ensamt. Samtidigt är det en alldeles oslagbar känsla då man lyckas lösa de där problemen och plötsligt har flyt och till och med lyckas slutföra berättelsen. Mycket tack vare min inspirerande och stöttande förläggare Sara Ehnholm Hielm. När jag tar mig an någon annans text gör jag det för att jag känner starkt för berättelsen och vet att det kommer att vara alldeles fantastiskt att få vistas i den under den långa tid det tar att illustrera (åtminstone under långa stunder, det är alltid något som är utmanande). 257

Ur: Om du möter en björn, M. Kivelä, M. Glaz Serup & L. Bondestam Förlaget 2021

massa björnfotografier och besökte Högholmen, djurparken i Helsingfors för att titta på riktiga björnar. Jag beslöt mej för att tillåta mej att vara väldigt fri i mitt målande, björnen skulle vara så björnig som möjligt men behövde inte se ut som exakt samma björn på alla bilder. Skogen fick också vara vild och oregerlig. Scouten däremot var jag väldigt noga med och jag försökte teckna honom prydligt med små noggranna detaljer, t.ex. nästan neurotiskt tecknade kängor - han är ju ordningen själv!

Vad hämtar ni inspiration från? Malin: Av annan konst av olika slag, av folk omkring mig eller saker jag hör? Sånt jag plötsligt minns? Resor inspirerar mig mycket. Att vara nån annanstans och bara kolla in och kasta sig in. Vissa stämningar och ögonblick som inte kan förklaras med ord men som utgör en stor del av livslusten. Martin: Alle mulige steder fra; fra ting jeg hører, ser, tænker, føler, smager, drømmer og læser – officielle brochurer der fortæller en hvordan man skal forholde sig hvis man møder en bjørn, for eksempel. Linda: Arbetet med den här boken var speciellt. Jag älskar den lakoniska tonen i texten, det finns egentligen inte en historia och det gav mej som bildberättare mycket svängrum, det var väldigt inspirerande. Jag hade dessutom plötsligt en himla lust att måla akvarell så jag köpte riktigt lyxiga färger och papper. Till all tur visade det sig vara rätt beslut och bilderna kom till ganska snabbt eftersom jag verkligen njöt av att måla. Jag tittade på en

Slutligen, kommer boken att översättas även till finska och danska? Malin: Ja, jag håller själv på att översätta den till finska som bäst och den finska boken utkommer i sommar (förlag: Teos). Den utkommer på danska i slutet av året (förlag: Jensen & Dalgaard). Vi hoppas att den ska översättas till fler språk! Alla behöver veta vad de ska göra om de möter en björn. 258

Ur: Isresan, Anna-Clara & Thomas Tidholm . Alfabeta 2020

Bazar Masarin 2021:01

259

Isresan Anna-Clara & Thomas Tidholm Alfabeta 2020

Isresan

Jessika Berglund

i sitter i havet av nyutslagen scilla och läser. Det är minsann inget ishav det! Klockan är över sju men det är en av de första riktigt varma kvällarna i april – riktigt skönt om man sitter mot en solig vägg. Och har hämtat en extra tröja. De här blommorna får inte plockas för de är till humlorna. Barnen lyssnar andäktigt. Vi sitter tätt ihop och sträckläser, de har ögonen vända utåt, inåt, mycket koncentrerade. Efter två kapitel måste de springa lite, jag skickar iväg dem ner för en slänt och sen upp igen. Kapitel förresten, en bilderbok med kapitel, jag säger att den är för stora barn som de. Det uppskattar de! Och de lyssnar, det blir sent, de är trötta men vi läser vidare. 260

Vi kan inte lämna Ida, Jock och Max där ute i isen... Efteråt är de klart tagna. Påverkade på ett sätt de ganska sällan är med tankar som ”men hur kunde det” och ”hur gjorde de” och ”om det var jag”. Just ”om det var jag” är spännande när det uttalas, det har inte hänt så ofta än, de är sex år. Tyvärr hann vi inte prata så länge. Bara de allvarliga stegen från kvällssolen och in, det var sent och kallt. De skulle sova, jag hoppas det gick bra, och jag skulle ta bussen hem. Vi orkade inte mer. Tidigare på dagen hade de för första gången i livet varit inne i en kyrka. På något sätt hör händelserna ihop. Stora tankar, stora rum, livet liksom så som det rullar fram över människorna.

Ur: Isresan, Anna-Clara & Thomas Tidholm . Alfabeta 2020

Nu har jag haft boken här hemma ganska länge. Den damp ner i brevlådan just när isen på sjön blivit så tjock så att den bar, ett sådant märkligt sammanträffande! När nu detta händer så sällan med vår sjö. I boken – vitt, is, snö och kyla. Utanför mitt fönster – is, snö, hög himmel och äntligen vinter. I boken – isolerade och fastfrusna med bara en enda sak att äta, samma varje dag. I livet – pandemi och karantän, isoleringen står en upp i halsen. Att det passar ihop. Barnen i boken eldar med en vägg. Jag eldar med ett älskat prydnadsträd, nej två, från trädgården. De gav alldeles upp den knastertorra sommaren 2019. Det här är en läsandets isolerade vår, efter en läsande vinter och samma lika höst. Huvudet närmast kokar, vissa dagar vill

ingenting mera in, ibland kommer något ut. Somligt av det lästa lägger sig som just ord eller bild i kroppen på mig medan ett och annat skakar om. Någonting tänds, jag blir inspirerad och glad, vill göra något av. Ge tillbaka. Dela. Inte alltid så lätt! (å, nu kom ljuset tillbaka över sjön! Det som får träden utan löv att lysa, stammarna att sväva, den tunna linjen av vissna vasstrån staplade längs stranden att bli till guld) (isen är borta sen länge) Jo. Och mitt i alla drivor av annan läsning tog jag mig alltså för att läsa Isresan av Thomas och Anna-Clara Tidholm. Jag var helt nyvuxen när jag först mötte dem, i Åkeboken. Kanske den första barnbok jag köpte? 261

Som barn själv är ju böcker någonting man får, eller lånar på biblioteket. Och när jag var nyvuxen trodde jag länge att bilderböckerna inte var för mig. Inte som att där inget fanns att hämta, men som att jag inte var, ska vi säga, behörig? Jag smög på biblioteket så ingen skulle se mig… Numera vet jag bättre. Plockar ur bokhyllan fram min Tidholmtrave. Särskilt mycket tycker jag om Balladen om Marjan och Rolf, Förr i tiden i skogen och Det var en gång en räv som sprang i mörkret. Det är också resor, så kan man se det. Inre resor, livsresor, tågresor. Det finns något i samspelet mellan Anna-Claras öppet barnsliga, ömtåliga bilder och Thomas poetiska och allvarliga ord. Det här är allvarliga böcker, fast ljuvliga och det är en sådan fröjd att läsa när orden är som gjorda att sjungas och bilderna så

vänligt följer en igenom sången. Och kanske är denna isresa det allra bästa hittills? Som 35-åringen sa, ”mer Tidholm än någonsin”. Jag har läst tillsammans med en 35-åring, en 57-åring, en 83-åring och två 6-åringar. Katten har lyssnat också. Själv är jag 56. Jag vill nog påstå att detta mer än en barnbok är en människo-bok! Thomas Tidholm skriver alltså orden och Anna-Clara Tidholm gör bilderna. Tillsammans skapar de en enhet som inte går att ta isär. Bilderna stryker under orden som förtydligar bilden som ger färg åt orden som vägleder läsningen. Av bilden. Osv. Allt har sin bekanta form. Och det är skönt. När något riktigt spännande ska berättas är det fint att lite grand få känna igen sig. 262

Bazar Masarin 2021:01 Som att hålla någon i handen. Man vågar mer då. Det här är koncentrerad mer-än-vanligtTidholm. Form och innehåll i perfekt balans, att berättelsen och sättet den berättas på dansar så fint ihop. Att det stämmer, det är skönt. Och väldigt, väldigt bra! Att de reser är Tidholm. Att de så fint tar hand om varandra, men mest Max, det är Tidholm. Att det ställs stora frågor är Tidholm och att svaren som kommer är poetiska och kanske obegripliga men ändå äger en begriplighet att liksom andas in, det är Tidholm. (drar ett djupt andetag) Att formen, den Tidholmska, är så bekant och frågeställningen också men ändå helt ny även denna gång. Som barskrapad ända ner till isen. Nå. Isresan. Som av en händelse höll jag på med Fridtjof Nansens Fram över polarhavet när boken damp ner i brevlådan. Samma isande turkosblå framsida, samma kyla och samma tålamod, samma vandring. Mitt i även ett så här mäktigt äventyr kan det bryta ut storvanlig vardag. Att tiden fortsätter att gå och man är människa, man gör människosaker efter bästa förmåga och försöker att inte låtsas om den stora faran som man ju hela tiden är klart medveten om. Det är märkligt att det kan vara så avskalat när det samtidigt är så väldigt dramatiskt. Jag tänker att det beror på landskapet. Som kanske mest kommer till uttryck i bilden och som är just det – avskalad och dramatisk. Likt en teaterscen med bara det allra nödvändigaste på. Åh vad jag tycker om det här! Kapitlen hade egentligen inte behövts för bokens längd. Men berättelsen behöver avbrott och nystart, den sjunger långa verser och det är skönt att få hämta andan ibland. Kanske hämta mera kaffe. Titta upp och ut lite. Den här boken påverkas också extra mycket av högläsning. Förmodligen är det för att han är poet, Thomas Tidholm. Att orden har något mer, är valda med om möjligt ändå större omsorg, jag vet inte. Men en lång resa tar lång tid och högläsningen ger den tiden. Också Anna-Clara

Tidholms bilder förändras av högläsning. De blir liksom svartvitare, ändå mera öde ju längre man tittar. Bilderna fyller i och förstärker, stryker under och mäter upp storlekar, ytor. Allt måste förtydligas. Som linjerna i himlen, i mörkret. De svirrar som oro i det som annars kanske blivit nästan harmoniskt, att de rispar och gör ont. Akvarell, penna, kritor, allt har sin textur och för varje yta väljs det som är rätt just där. Kritan är barnens, ger dem sin särskilda glans. Det är ändå dem det handlar om! Grafisk formgivare är Maria Svedberg, också hon har träffat rätt. Boken har en ton av 1800-tal, jag tänker på vetenskap och upptäcktsresor i en tid när världen ännu inte var fullt ut uppmätt. Den vita ytan runt bilderna markerar en ram, som att bilden är satt med gammaldags typer, stora bildblock att stryka färg över. Men de största miljöbilderna håller sig inte inom ramarna! De breder ut sig över hela ytan och då blir det spännande och storslaget. Och nu ser jag att dessa återfinns på uppslagen 12-13, 22-23, 32-33 och 42-43. Som en puls. Betyder det något? (Älskar sådant!) Min far är sedan länge god vän med Thomas Tidholm. Men nu har han alzheimers sjukdom, han försvinner för oss och för sig själv, det är sorgligt och märkligt. När vi träffas går vi i skogen, äter godsaker och tittar i böcker, de sakerna är kvar. Förra veckan läste vi Isresan. Pappa kände genast igen boken! Visste att den var bra, tyckte sig ha läst den redan? Ord är lite svårt för honom numera, men han läser bilderna och där hittar han å andra sidan så mycket. Nya detaljer, sådana jag missat. Ett litet träd utan löv, en hand i en annan hand. Flickans röda näsa, hur hennes uppsyn är så full av ansvar, oro, glädje. Den stora pojkens uppgivna armar i jackan, hur den uppdragna luvan liksom drar med sig jackan uppåt, det blir kallt i midjan. Barnen som är så små mot isvidderna, den vansinniga självklarheten i att ge sig ut på is som bryts upp… Och det är tillsammans med honom jag lägger märke till himlens alla streck och linjer. Som om den vore framskrapad – ur vadå? Det blir svårt i bilden då, när himlen är framskrapad, svårt 263

för barnen, svårt med en sådan väldighet av is och mörker. Är kanske hela berättelsen framskrapad, utristad, bara svagt genomlyst? Hur blev det på det här viset och vad ska de tre barnen ta sig till? Jag känner mig som Jock, jag har också läst om det här. Om packis som skruvar sig uppåt, flaken som kan vara flera meter tjocka och resa sig högt, högt upp. Det smäller och dånar och har man inte byggt sitt allra bästa skepp kommer man att krossas. Och jag känner mig som Ida, med klart sinne och inte så lite trött på den som säger sig hela tiden veta. Fast det sen ändå i slutändan är jag som måste göra. Kanske kan jag lite grand känna igen mig i Max också och finna mig i situationen, vänja mig vid det nya konstiga om bara någon är där och fixar med fiskbullarna. (kanske blir jag rent av sugen på fiskbullar) När jag är färdig med det här lägger jag boken hos pappa.

264

Isresan, Anna-Clara & Thomas Tidholm . Alfabeta 2020 Ur: Ur: About a Song, Guilherme Karsten, Tate Publishing. 2021

Omslag: Dagen, Sara Villius & Mari Kanstad Johnsen. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

267

Färgstarka bilderböcker

Margaretha Ullström

e bilderböcker för barn i förskoleåldern som presenteras nedan, handlar om vardagliga situationer. Livet på förskolan eller i en förskoleklass står i centrum i de tre första. I de två följande kombineras förskolevistelsen med en tematisering av syskonskap. I dessa finns positivt skildrade förskolepedagoger och föräldrar som älskar sina barn. Därefter följer två bilderböcker som utspelar sig i andra rum.

Jag vänder blad och upptäcker den fyndigt utförda titelsidan. Ett barn i blå byxor och grön tröja är djupt koncentrerat med att bygga ett torn av byggklossar. Koncentrationen markeras i bilden genom den lilla tungan som sticker ut ur munnen. Och att barnet är helt oberört av att ena foten är naken. I botten formar klossarna bokens titel Dagen. Därefter får läsaren följa md barnen en dag i förskolan med samling, fruktstund, lek och vila, ända till dess det är dags att gå hem. Av hjärtans lust deltar barnen i förskolans verksamhet. Det glädjefyllda i en vanlig vardag för barnet på förskolan betonas. Förtjust konstaterar jag att detta är en inspirerande berättelse med stark igenkänningsfaktor för förskolans yngsta barn, toddlarna. Ytterligare en färgstark bilderbok med kraftfullt uttryck är Gosedjursfesten av Elin Johansson, illustrerad av Hanna Granlund. Den utspelar sig i en förskoleklass den dag då klassen ska ha gosedjursfest. Jag-berättaren har dessvärre glömt sitt gosedjur hemma och hon lyckas inte övertala sin pappa att vända om och hämta det (vilket senare visar sig att han faktiskt gjort). Istället bestämmer sig fröken för att tillsammans med hela klassen ge sig iväg på en bussresa för att hämta gosedjuret Frassen. Efter en rad förvecklingar kan gosedjursfesten starta.

Dagen (2021) heter Sara Villius tredje bilderbok tillsammans med Mari Kanstad Johnsen. De två tidigare är Natten (2017) och Om orm (2018). Samspelet mellan text och bild är noggrant utmejslat. De rimmade korta ofullständiga meningarna som till exempel: ”Duka glas. Bladen vas. Korvkalas!” anknyter till barns språk samtidigt som de genom rimmen kan stimulera utvecklingen av barnens språkkänsla. Det är finurligt och roligt. De färgstarka bilderna bidrar till att göra läsningen lustfylld. Bokpärmens insida sträcker sig över ett uppslag och visar en välkomsthall på en förskola. Där finns hyllor och hängare för barns kläder. Där finns sockar och skor, mössor och sockar i en salig oordning. Hyllorna är fyllda av gossedjur och extrakläder. Det är lätt att känna igen sig. 268

Ur: Gosedjursfesten, Elin Johansson, Hanna Granlund & Hanna Granlund. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

Det är en lätt skruvad historia med ett lyckligt slut. I bilderna finns ett brett register av mörkhyade barn vilket leder till en nyanserad och inkluderande bild av en svensk skolklass i en vanlig skola idag. Dessutom är det en skildring som inspirerar till fler berättelser. På bokpärmens insidor visas sjutton fantasifulla gosedjur.

I ett arbete med den här boken i en för skoleklass är gosedjuren en given utgångspunkt. Där väntar sjutton olika levnadsöden på sina berättelser och åtminstone femton gosedjur väntar på sina namn.

271

Ur: Blunda!, Elisabet Ericson. Natur & Kultur 2021

Där finns krokodiler. De kommer till vildhästarnas dal. Och naturligtvis Draken. Just när de möter Draken ropar förskolepedagogen att det är dags för mellanmål. Och barnen skyndar sig tillbaka till hallen, fast beslutna om att hitta en ny väg till det underbara landet. Och Otto har nu upptäckt att Amina verkligen är en fin kompis som han vill leka mer med.

Elisabet Ericsons bilderbok Blunda (2021) utgiven av Natur och Kultur är en slags fantasyberättelse. Det är bara Amina och Otto på förskoleavdelningen. Otto är en aning surmulen för han vill inte leka med Amina, men hon är som en igel och drar med honom ut i hallen. De kryper in bakom kläderna och där öppnar sig en annan värld. En värld fylld med annorlunda djur och växter. 272

Bazar Masarin 2021:01 Då visar bilderna att hon trillar och synliggör därmed svårigheten att gå i trappor när man inte ser.

Se upp, Stella! (2021) är en lättsam humoristisk bilderbok av Susanna Trydal, illustrerad av Ellen Ekman och utgiven av Rabén & Sjögren. Den tematiserar ämnet syskonrivalitet. Ämnet har tidigare behandlats förtjänstfullt i bilderböcker, bland annat av Siv Widerberg med illustrationer av Cecilia Torudd i bilderboken Den stora systern (1984). Dessa två böcker påminner om varandra. I Se upp, Stella! är ålderskillnaden mellan systrarna Agnes och Stella påtaglig, så pass stor att läsaren inser att femåriga Stella för tillfället inte kommer att kunna göra exakt de saker som storasystern gör. Femåriga Stella ser upp till sin storasyster och beundrar henne hejdlöst. Allt Agnes gör är i hennes ögon coolt. Så coolt. Och allt hon säger är nog sant, åtminstone nästan. När hon slänger ur sig att om man sitter för nära TV-apparaten och tittar på program blir man blind, ja då tror Stella henne fullt och fast. Därför bestämmer hon sig för att öva på att vara blind hela dagen. Även på förskolan. Och trots att bästa kompisen slutar att leka med henne så tittar hon inte. Först när Agnes säger att om man övar för mycket blir man blind ännu fortare öppnar hon sina ögon. Hemma väntar mamma. Hon förklarar att Stella måste ha glasögon, likt sin mamma. Då kryper även storasystern upp i mammans knä och förkunnar att hon också vill ha glasögon. När boken slutar har systrarna fått var sitt par glasögon, fastän det endast är Stella som behöver. Och läsaren inser att Agnes fortsätter att på storasystrars vis inbilla sin lillasyster märkliga saker som till exempel ”att hon får röntgensyn av sina glasögon. Så nu kan hon se genom väggen till mitt rum”. Det är en charmfull berättelse där Stellas totala beundran för storasystern känns igen. Här bidrar den till rädslan för att bli blind. Samtidigt illustrerar bilderna hur svårt det är att leva utan att se. Bilderna expanderar berättelsen, fördjupar och förtydligar den. Och ibland berättar bilderna något litet annat än vad texten förtäljer som när Stella räknar steg för att klara av att gå nedför trappan.

Omslag: Se upp, Stella! Susanne Trydal & Ellen Ekman. Rabén & Sj

273

jögren 2021

274

I bilderboken Vart ska systrarna? Berättar Bo R Holmberg och illustratören Katarina Strömgård om lilla Alma, vars storasystrar bor med henne varannan vecka. Detta är en situation som säkert många barn upplever men som sällan gestaltats. Perspektivet är konsekvent det lilla barnets. När storasystrarna Ebba och Elvira lämnar hemmet, blir Alma ensam kvar tillsammans med mamman och pappa Henrik. Hon längtar och längtar. Under dagarna är hon på förskolan och leker med några vänner, men så fort hon kommer hem längtar hon efter systrarna. Systrarna fattas henne. Hon har två tygdockor som hon låtsas är systrarna. Hon kramar om dem och lägger dem i sängen. Hon facetajmar med systrarna på lördagen, när de inte är hos henne. När mamma hämtar henne på förskolan är det första hon frågar om systrarna är hemma. Hon sitter i fönstret och väntar. Och vinkar till dem när det är en sån där underbar måndag, när systrarna kommer hem till Alma. Mycket av de känslor som förmedlas i boken gestaltas genom bildernas ansiktsuttryck och kroppsspråk. Det finns en innerlighet i ansiktena när systrarna kramar varandra och säger hej då! På förskolan när Alma gungar högt, lyser stoltheten från ögonen. Hela kroppen ger sig hän åt den förtvivlan hon känner när systern Ebba bara kommer förbi för att hämta något och inte stannar.

275

276

Ur: Vart ska systrarna? Bo R. Holmberg &. Katarina Strömgård. Rabén & Sjögren 2021

Ur: Apor, bananer, storm och orkaner, Grethe Rottböll & Anna-Karin Garhamn. Rabén & Sjögren 2021

Grethe Rottbölls och Anna-Karin Garhamns bilderbok Apor bananer storm och orkaner (2021) utgiven på Rabén & Sjögrens förlag sprudlar av lek och ord-och bildglädje. Förlaget har givit bilderboken ett större generöst format. Det bidrar till bildernas fartfyllda framfart. Det är en bilderbok att bli glad av. Den utgår, likt Rottbölls Tio vilda hästar (2011), från räkneramsan om tio små som blir noll. Tio aparter är kompisar. En av dem är makaken. Jag var tvungen att slå upp arten och fick då veta att makaken tillhör markattartade apsläkten som omfattar cirka 20 olika arter. Den lever huvudsakligen i Asien. Flera andra av apkompisarna tillhör faktiskt också markattartade apsläkten. Några av aparterna är utrotningshotade. Tamarinen har jag fått lära mig tillhör familjen kloapor. I släktet tamarin finns 17 olika arter. På förskolan, förskoleklass och uppåt på lågstadiet kan den här boken väcka barns vetgirighet på liknande sätt. Att de fyrradiga verserna rimmar bidrar både till den språkliga lekfullheten och till de halsbrytande händelserna: Näsapan vill inte vara ensam någonstans – Jag vill simma med en kompis som håller om min svans Då kommer det en havsörn Och följer med på färden Det är sånt som nästan aldrig Händer nån i hela världen

De tio apkompisarna tillhör alltså tio olika aparter, och var och en av dem är olika: någon är modig, någon är rädd, någon är som fisken i vattnet, någon är smidig, vinglig eller klumpig. Till sist har alla apor lämnat skeppet och tagit sig till livbåten. Den är liten och där blir trångt. De räddas av att ett fiskstim och en flundra ger livbåten en skjuts upp på land. Slutet gott, allting gott.

279

280

Ur: Apor, bananer, storm och orkaner, Grethe Rottböll & Anna-Karin Garhamn. Rabén & Sjögren 2021

281

282

På Alfabeta förlag har danske Kim Fupz Aakesons Clownen som inte var så rolig (2021) givits ut. Det är ett samnordiskt projekt då boken är illustrerad av den norske barnboksförfattaren och illustratören Stian Hole. Kanske är detta en bok om skrattet som fastnar i halsen. Baksidestexten avslutas med påståendet: ”En berättelse om sågspån, livet och tiden som går.” Det är en färgstark bilderbok som berör, väcker tankar och minnen. I gatlyktors sken reses en sen kväll cirkustältet på ett litet stadstorg. Cirkustältet är upplyst i en varm gul färg. Runt omkring ett myller av människor, ett par husvagnar, och så silhuetter av staden. I bilden syns cirkusens namn: Fupz Cirkus. En lek med författaren. Clownens artistnamn är Dummy, fast hans riktiga namn är Ulrik Christoffersen. Det är om honom, ett gammalt slitet lejon och cirkusdirektören den här berättelsen handlar. Men kanske utgör Dummy och publiken berättelsens kärna.

gömt en akrobat på repstege i ett dunkelt hörn. Bland den publik som Stian Hole fyllt cirkustältet med kan säkert både vuxna och unga känna igen flera personer som till exempel en ung Elvis Presley. När den lille pojken ser clownen och kommer att tänka på världens bästa morfar, snickaren med otur, är det den gamle mannen från Stian Holes debutbok Den gamle och valen vi möter i bilden. Den bakre pärminsidan integreras i huvudtexten och visar hur cirkusen drar vidare. Cirkuslivet är nomadiskt och den stannar aldrig länge på en och samma plats. Men upplevelserna som förmedlas, ger läsaren en hel del att fundera över.

Clownen Dummy är inte rolig: ”Han snubblar över sina lite för långa skor. Han sätter sig på sin hatt så den blir alldeles platt. Och det är inte någon som riktigt skrattar, folk tittar i stället på Dummy och kommer att tänka på andra saker, som att livet är svårt ibland. Att saker och ting inte alltid blir bra. Att man nog kan känna sig lite som en clown.

Cirkusdirektören hotar att säga upp clownen om han inte lyckas få publiken att skratta. Och till slut gör han slag i saken och säger upp honom. Då reagerar publiken. De vill ha clownen tillbaka. Han var viktig. Han fick dem att tänka. För mig som alltid har gråtit, när clownen på min barndoms cirkusföreställningar framträdde, ger den här skildringen en slags bekräftelse. Clowner ska få oss människor att tänka. Och bilderna förleder mina tankar i vidare cirklar. Där finns som i andra bilderböcker av Hole, en blinkning till den franske naivistiska konstnären Henri Rousseau, vars fantasieggande djungelmålningar fascinerat många. Istället för en delvis gömd ormtjusare som i Rousseaus tavla Drömmen har Stian Hole 283

Ur: Clownen som inte var så rolig, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole.

Alfabeta 2021

284

Ur: Clownen som inte var så rolig, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole. Alfabeta 2021

Bazar Masarin 2021:01

Fidel och jag i storstan

Eva Öhgren

Förutom den skrämmande natten och storstadsmiljön möter barnet och Fidel även ett stort antal djur, som vid en första anblick verkar oerhört läskiga och skrämmande. Men kanske finns det andra egenskaper under ytan? Jag tycker så mycket om denna bilderbok. Illustrationerna, utförda i skrapteknik, är fantastiska. Grodperspektivet och de skarpa skuggorna förstärker barnets upplevelser och barnets rädslor blir trovärdiga i samspelet mellan text och bild. Det är konsekvent och kompromisslöst genomfört och väldigt befriande att Lena Frölander- Ulf inte är ängslig och inställsam med illustrationerna då de inte väjer för det mörka och skrämmande. Jag gillar även att barnet ges utrymme att utforska miljön på egen hand med hunden Fidel. Fidel har för övrigt erfarenheter som delas med en av hundarna i berättelsen, vilket ger ytterligare en viktig dimension till berättelsen. Det här är en mångbottnad bok. Förutom att den handlar om att möta sina rädslor, öppnar den även upp för insikten om att man har olika erfarenheter och att man inte alltid kan dela dessa men mötas ändå. Och att vi som vuxna måste våga lita på barnens förmågor att själva hantera diverse utmaningar. Där har fantasin en bärande och viktig roll.

idel och jag i storstan är den tredje och sista delen i Lena Frölander-Ulfs böcker om olika rädslor ur ett barns perspektiv. I de tidigare böckerna har barnet fått utforska och övervinna sina kluvna känslor i skog och vid/i hav. I denna bok är det storstaden och natten som skrämmer. Ansatsen i böckerna är att en kär familjemedlem älskar ett ställe och vill förmedla sin glädje och kärlek för dessa platser till barnet i böckerna. När barnet lämnas själv med hunden Fidel börjar barnet upptäcka miljön på sina egna premisser. Det fina är att det är den skrämmande miljön som triggar igång barnets fantasi och till slut leder till en acceptans/kärlek/övervinning av rädslan. I Fidel och jag i storstan åker berättarjaget och hälsar på storasyster Maja i storstan. Det är kväll och storasyster tar emot med öppna armar och en stor portion livsglädje. Storstan är hennes rätta element. Barnet däremot skräms av stadens nyckfullhet, ljud, dofter, blinkandet, skramlandet och främlingarna. När storasyster en kort stund lämnar barnet och Fidel vid Hundparken för att handla kommer de stirrande och morrande hundarna fram och äventyret tar sin början. 289

ur: Fidel och jag i storstan, Lena Frölander-Ulf. Förlaget 2021

Fidel och jag i storstan Lena Frölander-Ulf Förlaget 2021

290

ur: Fidel och jag i storstan, Lena Frölander-Ulf. Förlaget 2021

Bazar Masarin 2021:01

Kan barn läsa om v

ur: Grävlingdagar, Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus, Daidalos 2021

293

Grävlingdagar Sesam Sesam Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus Bläckfisken Gro Dahle & Svein Nyhus Daidalos 2021, 2018

vad som helst?

Emelie Nestor

an man skriva barnböcker om vilka ämnen som helst? Med sina tre böcker Grävlingdagar, Sesam Sesam och Bläckfisken visar Gro Dahle än en gång att svaret på den frågan är JA! Hon lyckas göra bra och viktig barnlitteratur om svåra och till och med tabubelagda ämnen. Men kan vilka barn som helst läsa den här sortens böcker? Det är också något att fundera över. Grävlingdagar är kanske den av dessa tre böcker som känns mest som en ”vanlig” barnbok. Där möter vi Pim, som tycker att det är väldigt tungt att gå till skolan och som därför en dag bestämmer sig för att inte gå dit mer, utan lägger sig under sin säng och är en grävling. Boken handlar om att inte passa in i den förväntade mallen, och budskapet är tydligt: vuxna behöver lyssna och hjälpa till att hitta lösningar, och skolan behöver anpassas efter alla barns behov.

294

ur: Grävlingdagar, Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus, Daidalos 2021

Bazar Masarin 2021:01 Sesam Sesam handlar om porr som barn kan hitta på internet. Utan att skuldbelägga tar den upp att porr både kan kännas äckligt, förbjudet och lite spännande, men också att det ger en konstig bild av sex, och att det inte är för barn. I Bläckfisken är temat incest, med en lite äldre pojke, troligen en storebror, som förgriper sig på den lilla flickan Gullet. Vad som faktiskt händer rent fysiskt mellan de två barnen är ganska luddigt beskrivet, men känslorna runt omkring är desto tydligare: rädslan, skammen, skulden. Hur Gullet inte vågar säga något, för tänk om han hör att hon skvallrar, och tänk om de vuxna blir arga och inte tror henne, eller säger att det var hennes fel. Hon blir tyst och inbunden, som en liten grå sten. Men till slut vågar hon ändå berätta för mamma, och mamma blir en örn med stora starka vingar som ska ta hand om Gullet och ”fixa det som nästan inte går att fixa”. Detta att en förälder kliver in och tar ansvar för situationen är något som är gemensamt för alla de här tre böckerna. I barnböcker händer det annars ofta att barn både vill och får klara sig själva – föräldrar som lägger sig i för mycket och är alltför ansvarstagande kan sabba en bra historia. Men i böcker om så här svåra ämnen känns det bra att det finns vuxna som får stå för trygghet. När allvarliga eller svåra saker händer ska barn inte behöva ta hand om det själva. Och detta med en närvarande trygg vuxen kanske är ett mönster som borde få återspeglas även hos dem som läser böckerna. Min första tanke var att åtminstone Sesam Sesam och Bläckfisken kanske faktiskt bara bör läsas av barn som varit utsatta för övergrepp eller som själva råkat hitta porr på nätet. Men om vi vill förmedla till barn att det är bra att berätta, och att vuxna kan hjälpa, då kan ju dessa böcker inte reserveras för de barn som redan har berättat, de som vi redan vet behöver stöd i att bearbeta upplevelser. Tvärt om behöver alla barn få chansen att höra böckernas budskap, för alla kan hamna i situationer som ingen önskat. 297

ur: Sesam Sesam, Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus, Daidalos 2018

298

samtalsunderlag eller samtalsstartare. Det krävs en klok och närvarande vuxen, inte bara inuti bokens värld, utan också intill det läsande barnet, för att dessa böcker ska fungera som barnlitteratur. Finns den vuxna samtalspartnern där, ja då tror jag absolut att vilka barn som helst kan läsa dessa böcker, utifrån vars och ens förutsättningar.

Däremot är vare sig Grävlingdagar, Sesam Sesam eller Bläckfisken några mysiga böcker som man läser på sängkanten på kvällen precis innan läggdags. Även om alla tre böckerna har hög konstnärlig kvalitet och är väldigt välgjorda, både litterärt och bildmässigt, så är detta inte litteratur som man i första hand läser för läsupplevelsen. Det är snarare böcker som kan ses som 299

ur: Bläckfisken, Gro Dahle & Svein Nyhus, Daidalos 2017

300

ur: Bläckfisken, Gro Dahle & Svein Nyhus, Daidalos 2017

301

302

ur: Saxen, Sara Villius & Aslak Gurholt, Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2021:01

303

Saxen Sara Villius & Aslak Gurholt Rabén & Sjögren 2020

SAXEN

Maria Wingsäter

om förskollärare vet man värdet av saxen. Den är efterfrågad, åtråvärd, doserad i små över vakade stunder fram till den dag då kompetensen är tillräckligt stor för att barnet ska få förtroende att hantera den själv. I den här boken låter sig saxen inte hanteras, den lever sitt eget liv. Den gör vad den vill, klipper både högt och lågt, lätt och svårt. Men inte för svårt, för då ger den upp och hoppar strax över till nästa objekt. Saxen klipper både dockhår och blommorna i rabatten, och hackar märken i bordsskivan... Den enda gången saxen håller sig lugn är under natten då den ligger stilla i den mörka lådan utan att ångra sig det minsta. Jag får en känsla av att saxens alter ego heter Karlsson på taket, den känns som den där kompisen som är både spännande och skrämmande, den man vill va med men samtidigt är lite rädd för. Jag vände mig till en expertpanel bestående av förskolebarn i åldrarna två till fyra år för att få lite hjälp med den här recensionen.

Lite som jag väntat mig möttes boken av en del gapande munnar och förskräckta kommentarer om att “så får man inte göra”. Nä, det får man ju verkligen inte! Och visst skulle man kunna oroa sig över saxens eventuella dåliga inflytande över de unga läsarna/lyssnarna, men jag litar på barnens känsla för humor och rättspatos. Detta är skoj! Och lite lagom läskigt. Bokens illustrationer är förstås huvudnumret och är precis så skarpa som man kan önska när en vass figur är i farten. Bilderna får mig att tänka på de klisterark jag själv fick använda mig av som barn, blanka papper i klara färger ur vilka jag klippte alla möjliga former som sedan fuktades likt ett frimärke för att placeras på ett annat pappersark. Att bokens bilder är uppbyggda av enbart fyra färger gör dem behagliga att titta på och de skulle mycket väl kunna platsa inramade på en vägg. Jag kommer med glädje läsa boken om saxen för mitt lilla barnbarn, och om det skulle uppmuntra till ett jack eller två i luggen så må det vara hänt, alla måste förr eller senare invigas i saxens spännande värld. 304

Bazar Masarin 2021:01

Ett fulländat litet bilderboksäventyr

Emelie Nestor

ag går nu, säger den stora apan till tre småapor långt uppe i skogens trädkronor. Vad ni än gör, gå INTE ner till mangoträdet. Det finns tigrar där.

Men som så ofta när små apor (eller ja, i alla fall små människor) får höra ordet INTE, har det snarast motsatt effekt. Jo, visst är tigrar läskiga. Men om man ser sig noga för kan det väl inte vara någon fara. Eller? De små aporna ser inga tigrar. De har bara ögon för mangon. Och den som läser högt har nog mest ögon för texten. Det blir barnet som sitter bredvid och ”läser” bilden som först upptäcker faran, och sedan sitter på helspänn medan aporna fortsätter att lockas allt längre ner mot marken. Och plötsligt finns tigrarna överallt! Åh nej! Spring, små apor, spring!

305

306

ur: Kanske..., Chris Haughton. Lilla Piratförlaget 2021

Kanske... Chris Haughton Översättn. Gunilla Halkjaer Olofsson Lilla Piratförlaget 2021

ur: Kanske..., Chris Haughton. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:01

307

I boken Kanske… har Chris Haughton skapat ett fulländat litet bilderboksäventyr, där han utnyttjar bilderbokens alla uttrycksmöjligheter. Här finns ett intimt samspel mellan ord och bild, där bilderna inte bara illustrerar det som skrivs ut i texten, utan i allra högsta grad är med och berättar en berättelse. Varje uppslag är en liten scen, som ofta pekar framåt och driver läsaren att bläddra vidare för att få veta vad som ska hända härnäst. Här finns fart och rytm och olika röster som gör högläsningen till ett rent nöje. Bilderna är färgstarka och uttrycksfulla, ofta med de små apornas oskyldigt blickande ögon i centrum, och mitt i den värsta dramatiken, när tigrarna nästan fångar de små aporna, måste vi vända boken på högkant och får på så vis nästan själva hjälpa till att lyfta upp aporna så att tigrarna inte kan nå dem! Det här är verkligen en bok att läsa om och om igen. Förlaget, Lilla piratförlaget, anger helt enkelt 3+ i sin ålderskategorisering, och det är något jag helt håller med om. Kanske… är måhända inte en bok för de allra, allra minsta läsarna, men utöver det finns inga skäl att begränsa målgruppen till en viss ålder. För oss blir det här en bok som får ligga lättillgänglig i vardagsrummet så att den ofta kan läsas av både barn, föräldrar, besökande och mor- och farföräldrar.

308

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:01

309

Räkna med havet Emilia Ilke Mirando 2021

Vad räknas?

Ett, två, tre – Räkna med havet

Susanne Sandström

tt, två, tre med breda flödiga penseldrag, en dov färgskala (olika nyanser av kyligare blå, jordiga som ockra, sand, puderrosa och senapsgult) målar bilderboksdebuterande Emilia Ilke fram tillstånd, samvaro och existens vid vatten. Det här är vad ett barn kan få se och uppleva en dag vid havet. En plattfisk, betraktad ovanifrån, kastar en plötsligt självmedveten och ogillande blick mot betraktaren och simmar snabbt vidare. Igor och Otis, likt modellerade lerfigurer, står på tå redo för siffra två. Tre dricker te i gemytligt sandigt möte. Fyra och solen står högt. Där ligger ett antal och steker stilla. Maneter i femgrupp slänger sina trådar som i dans och strax syns sex nervösa gäddor på rad. Perspektivet skiftar och breddas, nu lyfter blicken till en panoramavy och sju sköna fartyg flyter in – eller kanske står vi näranära intill barnets guppande leksaksbåtar? Och oj titta där, åtta nöjda farbröder utan kalufs i simring guppar också förbi. Bra med simring för dem som inte kan simma. Och rikta nu blicken uppåt! En flock på nio cirkulerar ovan ditt huvud!

Kanske är dagen vid havet snart över och det är dags att traska hem. Samla tio vackra snäckor – kanske susar i dem en hemlighet. Form (småhandsvänlig Board Book) och innehåll, didaktik och konst förenas och blir till lustfylld interaktiv räkneramsa för de minsta i Räkna med havet. Framåtrörelsen, bladvändandet, ligger i lusten att titta, räkna och öppna luckor men bildernas förenande, sammanhållning, i tema kan också bli till en berättelse som formas i pekpratet tillsammans med barnet. Barnets första böcker, pekböckerna, är både barnets första möte med konst och en form av läroböcker: med bild och språk/samtal visar de (barnets) värld och erfarenheter och/eller öppnar upp för desamma. Som pedagogisk resurs kan Räkna med havet introducera siffersystemet/räknesystemet för de yngsta. Ilke, som ju är bildkonstnär, har med sin barnboksdebut skapat en lekfull och estetisk bok som får barnet att upptäcka siffror, antal, mängd, former och mönster – att matematik finns i vardagen, och absolut i en dag vid havet. Allt (kan) räknas! 310

ur: Räkna med havet, Emilia Ilke. Mirando Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:01

Om vikten av att höra till

re bilderböcker som till synes är väldigt olika har ändå det gemensamt att de handlar om tillhörighet. Någon har möjlighet att välja, en annan inte. Kerstin Elias Costa, illustratör och utbildad i grafik berättar i Hundra och en hund om Hilma som har hundra hundar. En dag när hon skall gå ut glömmer hon nummer hundra hemma. Hundra känner sig nyfiken och tar sig fram till fönstret och kikar ut. Det går inte att hoppa ut eftersom de bor högst upp men Halleluja! dörren är olåst och Hundra smiter ut. I varma färger i pastell och akvarell målas miljöerna upp. Hundar är utspridda lite överallt i lägenheten. De ser glada och pigga ut nästan som utklippta i profil.

Hilma klarar att rasta nittionio hundar i koppel utan att trassla till det alltför mycket. Bakom ett av träden sitter Hundra utan koppel och känner sig fri. Vi följer hennes äventyrliga väg tills skymningen kommer och magen kurrar. Nu längtar hon hem men var bor hon någonstans? Färgerna, karaktärerna, återföreningen mellan matte och Hundra, allt andas kärlek, närhet och ömsesidig respekt. Det är kul att vara ensam ett tag men tillsammans med matte och de andra hundarna mår Hundra ändå bäst. En rolig detalj är lekfullheten i texten där många ord börjar på H och skapar förväntan och skärpta sinnen. En härlig bilderbok att läsa många gånger.

313

ur: Hundra och en hund, Kerstin Elias Costa. Vombat Förlag 2020

Christina Wedenmark

Hundra och en hund Kerstin Elias Costa Vombat Förlag 2020

314

Bazar Masarin 2021:01

I Blunda! berättar Elisabet Ericson, illustratör och animatör, om Otto och Amina som är de enda barnen som är kvar på fritids. I bild ser vi Otto som surar och tänker ”Vem vill leka med henne? Inte jag.” När Amina vill visa honom något följer han ändå med. Hon säger åt Otto att blunda samtidigt som hon leder ut honom i hallen. Där försvinner de

315

tillsammans genom väggen in i en hemlig tunnel där det växer vackra blommor men där det också finns krokodiler, snälla hästar och en drake. Draken verkar skrämmande, tycker Otto. Han vill helst att de skall ta sig bort från tunneln så fort som möjligt, men något gör att han ändå bestämmer sig för att stanna och utmana sin rädsla.

Ur: Blunda!, Elisabet Ericson. Natur & Kultur 2021

Blunda! Elisabet Ericson Natur & Kultur 2021

Genom en resa i fantasin skapas ett vänskapsband mellan två barn som tidigare inte har lekt med varandra. Det här är inte sista gången de leker ihop. Illustrationerna är gjorda i starka färger. Detaljrika mönster i folkloristisk stil omger barnen när de träder in i fantasins värld. 316

Bazar Masarin 2021:01 Lina Jansson, illustratör och grafisk formgivare, tar med oss in i en helt annan färgskala när hon låter oss möta syskonen Lou och Ellis som inte får vara hemma på fredagskvällen när föräldrarna skall ha fest. ”Fredagsmys” får en ny innebörd när vi ser de två syskonen lämna höghusområdet och tillsammans söka sig in i skogen. Där ser de något glänsande på marken, och som Hans och Greta följer de spåren för att hamna utanför en koja. Ljuset från kojan strålar ut i skogen och lockar barnen till sig. I kojan finns andra barn som leker pirater. Där finns godsaker och plats att mysa. När barnen hör sina föräldrar ropa ger de sig av. Samtidigt vet de vart de kan ta vägen nästa fredag om det behövs. Berättelsen är skriven på rimmad vers, men det är framför allt bilderna som stör och berör. De anonyma kyliga husen som står uppradade som klossar. Ljuden som ekar mellan huskropparna. De små barnen som står utanför porten till det stora huset. En ilsken kvinna häver sig över balkongräcket och sjasar bort barnen. Hon ropar att de stör. Ett rosa ljus vilar över skogen. Barnen håller om varandra, trädens stammar ramar in dem på ett förtröstansfullt sätt. I ensamheten och mörkret lyser den lilla rosaröda kulan upp marken. I kringelikrokar, över stock och sten tar sig barnen fram för att söka skatten. När mörkret faller kommer ljusskenet, som från en ficklampa, att locka dem till sig. Mötet med kojan och de andra barnen som håller till där blir en tillflyktsort som skildras i varma färger med en enkel men lekfull miljö. En plats där de får lov att vara med. Där de får ha det mysigt. Det är tur att vi vet det för hemvägen är mörk och dyster och föräldrarnas rop ekar i oroligt ringlande bokstäver.

Ur: Fredagsmys, Lina Jansson. Opal 2021

317

Fredagsmys Lina Jansson Opal 2021

318

Bazar Masarin 2021:01

Sömntutan

Maria Wingsäter

otellägare Franz Zimmer har ett problem – maken Putte ska servera hotellgästerna frukost men försover sig varje morgon. Franz vänder sig till tonsättare Sigge Trut för att få hjälp. Sigge komponerar inte bara olika musikstycken utan även väckarklockssignaler. Efter att ha testat allt, till och med det gigantiska instrumentet ur lådan märkt med varningstext, utan att Putte vaknat konstaterar Sigge att det krävs en tuta stor som hela huset för att väcka honom. Lena Röör, som känner till hotellets alla rör men som har det lite svårt med det där “upp eller ner” skissar på en megatuta medan Sigge komponerar en ny melodi till den. Efter två veckor är tutan klar. Sigge tar ett djupt andetag och blåser så hårt han kan men det enda som hörs är mullret av snarkningar. Något har gått riktigt fel, men blir i slutändan väldigt lyckat. De har råkat bygga en sömntuta och plötsligt strömmar gäster till hotellet för att få sig en riktigt god natts sömn. Historien är charmerande och minst sagt tilltalande för en som ibland lider av sömnsvårigheter. Karaktärerna känns uppfriskande normkreativa på så många sätt, i allt från utseende till relationer och yrken. När jag läste boken för en grupp förskolebarn frågade en blivande fyraåring “Varför

heter han Lena?” med syfte på rörmokaren i foppatofflor och hängselbyxor. Bara den kommentaren visar väl på behovet av mångfald i barnlitteraturen. Det tog ett tag innan jag kom riktigt överens med bokens illustrationer, även om jag föredrar det icke-sockersöta såsom här. Utsidan av boken lovar något som insidan först haltar lite med, men som ju längre in i berättelsen jag kommer känns mer som en karta eller presentation av staden där det händer. Det finns en känsla av rörelse i Bergströms bilder, det märks att han jobbar som animatör, då det känns som om figurerna skulle kunna få liv i mina händer. Figurer utanför själva storyn dyker upp i flera olika sammanhang vilket gör att man får en känsla av kända bekanta i en småstad. Barnet med mopsen, personen på liggcykeln, farbrorn med sömnproblem, här och där finns dom med i bild och sammanstrålar i slutet av boken. Vändmoment tillför alltid något extra till läsupplevelsen, som här när den stora tutan ska sammanfogas och nyfikna grannar kikar ut från fönster och balkonger. Detta är en bok som tål att läsas om och om igen, nya detaljer i bilderna framträder när man studerar dom och det är lätt att skapa egna historier kring personer och fenomen. Jag ser fram emot fler barnböcker av den här debutanten. 319

ur: Sömntutan, Alf Bergström. Natur & Kultur Förlag 2021

Sömntutan Alf Bergström Natur & Kultur 2021

Beskuren bild/ur: Sömntutan, Alf Bergström. Natur & Kultur Förlag 2021

ur: Nej! sa Kanin, Marjoke Henrichs. Alfabeta 2021

Bazar Masarin 2021:01

323

Nej! sa Kanin Marjoke Henrichs Översättn. Carina Gabrielsson Edling Alfabeta 2021

Nej! sa Kanin

Ann Löwbeer

et här är författaren Marjoke Henrichs debut som bilderboksskapare, hon är också scenograf och konstnär. En bilderbok i rejält format för de yngre barnen. Den handlar om Kanin, en lite trulig kanin, den vill inte alls göra som mamma vill. Mamma bestämmer, lockar, erbjuder och försöker med allt möjligt. Hög igenkänning är det i den väldigt charmiga berättelsen om Kanin.

Kaninen fortsätter säga Nej! till allt som mamman vill att han ska göra: äta frukost, sätta sig på pottan, klä på sig för att gå ut. Kaninen hittar ofta någon utväg när han själv får bestämma, morötter kan ju vara bra till frukost och får man bara välja kläder själv kan man ta på sig sina fina stövlar. Precis det där som små barn vill bestämma över. När Kanin kommer in efter en lerig och rolig lek ute vill han absolut inte bada, Till slut får mamma ner Kanin i skumbadet, så skönt det var ändå. Kanin vill inte gå upp ur badet, men då blir det dags att kramas. Då säger Kanin “Ja!”. Men att gå och lägga sig - nej det vill inte Kanin. Trött av dagen somnar ändå Kanin i mammas famn. Bokens tydliga illustrationer och kaninens minspel är fantastiskt. Hög igenkänning för barn och vuxen. Lätt att ta upp samtalsämnen i småbarnsfamiljen.

Kanin har vaknat och mamma säger vänligt att det är dags att klä på sig. Kanin säger Nej! Men sen kommer både älsklingströjan och älsklings byxorna fram. Kläderna åker på lite si och lite så, men sen blir allting rätt. Precis så som ett litet barn klär på sig, det är inte lätt med ut och in, upp och ner på kläderna. 324

ur: Nej! sa Kanin, Marjoke Henrichs. Alfabeta 2021

327

328

Bazar Masarin 2021:01

Kattbossen

Carola Forslund

attbossen är en härlig, rolig och charmig bilderbok som skildrar en katt, Kattbossen, som lever ett lugnt och bortskämt liv som familjens enda husdjur, tills den dag då familjen skaffar en … hund! Den där hundvalpen är en jättejobbig typ som fjäskar och gör sig till för att bli familjens nya kelgris. Varför skaffade familjen en hund? Hur kunde de? Älskar de inte honom längre? Kattbossen handlar alltså om en katts svartsjuka när en hund gör entré i familjen. Som vuxen läsare är det lätt att relatera till en familj som berikas med ett nytt syskon. Djuren i berättelsen, främst då katten, har många mänskliga egenskaper som barn lätt kan känna igen sig i, såsom svartsjuka, ilska, rädsla, oro och en frustration över att inte längre vara i centrum. Men slutet gott, allting gott brukar det ju heta, och även denna bilderbok slutar lyckligt med att katten och hunden förstås blir vänner. Ur alla jobbiga känslor som Kattbossen kände till en början, landar han så småningom i en bra känsla, en känsla av att man kan tycka om varandra, behöva varandra och ha roligt tillsammans.

329

ur: Kattbossen, Marta Altés. Bonnier Carlsén 2021

Kattbossen Marta Altés Översättning Karin Nilsson Bonnier Carlsen 2021

330

ur: Kattbossen, Marta Altés. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:01

331

I slutet av boken är hunden en självklar del av familjen och på sista uppslaget ligger de båda djuren i soffan och myser tillsammans.

Författarens lek med orden och språket matchar fint de talande, uttrycksfulla illustrationerna och skapar en träffsäker berättelse som är en fröjd att högläsa. Marta Altés är en internationellt prisbelönt bilderbokskapare som skildrar djur med mycket mänskliga egenskaper. Tidigare på svenska finns Bara fem minuter till. Kattbossen är en härlig, träffsäker, varm och mysig högläsningsbok som passar både små och stora läsare och som tål att läsas om och om igen. En rolig och träffande bilderbok om förändringar, att bli fler i familjen och att hitta sin plats i en ny familjekonstellation.

Förändring är svårt, vare sig man är stor eller liten och vare sig man har päls eller inte. Att få en ny familjemedlem innebär stora förändringar och det är inte konstigt att det frammanar så starka känslor som hos Kattbossen. Det här är en riktigt rolig och underfundig bilderbok som berättas ur kattens perspektiv, med kort, kärnfull text och med massor av humor, såväl i text som i bild. Men det finns också ett stråk av allvar, det är ju många stora, jobbiga känslor som Kattbossen upplever när hunden dyker upp i familjen, och dessa känslor skildras med stor respekt och värme. Familjen syns inte på bilderna, utan anas mer genom händer som först bara kelar med katten, och senare istället kelar med hunden, liksom händer som stolt håller i valpens koppel. På så sätt skapar författaren ett fint barnperspektiv eftersom många barnläsare kommer att identifiera sig med katten och det är just katten och hans känslor som så fint får ta plats i den här boken. Det är spanska Marta Altés som både har skrivit texten och illustrerat, och därför är förstås bild och text i absolut samspel. En stor del av handlingen i den här berättelsen bärs fram just av illustrationerna. De är humoristiska, men också uttrycksfulla, inte minst de illustrationer som så tydligt visar kattens känslor genom mimik och ansiktsuttryck. Även Kattbossens betydelse i familjen syns tydligt i illustrationerna, framförallt på första uppslaget där katten tronar på en bädd bestående av tre kuddar, omgiven av flera överfulla, överdådiga matskålar och rikligt med leksaker. Illustrationernas framställning är varierande – ibland breder en bild ut sig över ett helt uppslag, ibland är det flera små bilder intill varandra på en sida eller ett uppslag, och detta skapar fart och dynamik i berättelsen.

332

Bazar Masarin 2021:01

Småbarnsböck

Eva Öhgren

småbarnsböckerna Hej hej hej och Oj oj oj av Karin Cyrén får de allra yngsta läsarna ta del av två berättelser som de både kan känna igen sig i men även följa med i handlingen i. Det är skickligt utfört och bilderna bjuder på detaljer att fördjupa sig i och tala vidare om. Hej hej hej utspelar sig i en urban miljö. Det är en miljö som konstigt nog inte så renodlat som i denna berättelse är vanlig i en småbarnsbok. Barnet och den vuxne är ute på väg till busshållplatsen och längs vägen finns många att hälsa på. Förutom att barnet hejar på t ex killen, motorcykeln, vovvarna och bussen finns här så många roliga detaljer i bilderna att titta på och prata om tillsammans. I stadsmiljön finns många människor representerade. På gatorna finns bland annat gamla, unga, glada, gravida och människor försjunkna i mobiler. Lite roligt också att några maratonlöpare dyker upp vilket blir en fin hälsning till författarens/illustratörens tidigare prisade bilderbok Maraton. I bilderna finns även de små detaljerna som t ex myror som samlats vid utspilld läsk, ett plåster tappat på trottoaren och en hundbajspåse. 333

Hej Hej Hej Oj Oj Oj Karin Cyrén Lilla Piratförlaget 2020

ker

334

ur: Hej Hej Hej, Karin Cyrén . Lilla Piratförlaget 2021

plats, under en kort tid och med en begränsad handling är detta även det en bok som kan läsas om och om igen. Ju fler gånger man läser den, desto mera nyfiken blir man på de relationer och aktiviteter som sker hos de andra barnen i parken. Dessutom finns även i denna bok gott om små detaljer och många småkryp och blommor att upptäcka.

Oj oj oj utspelar sig i en typisk lekpark. Här är miljön tillräckligt trygg för det lilla barnet att ge sig ut på eget äventyr. Mamma finns hela tiden med i bakgrunden, men en kort stund tappar hon uppsynen över barnet, vilket barnet märker och reagerar på. En härlig liten berättelse om att sakta börja öva på självständighet. Även om handlingen utspelar sig på samma 335

ur: Hej Hej Hej, Karin Cyrén . Lilla Piratförlaget 2021

Jag kan varmt rekommendera dessa härliga och mysiga småbarnsböcker. Det är en upplevelse både för barn och vuxna och håller som sagt för många läsningar. Jag gillar även hur Karin Cyrén i bilderna låter många av stadens invånare representeras. Det är så självklart när vi ger oss ut på stan, men mindre vanligt i småbarnsböckerna. 336

337

338

Ur: Mina husdjur, Nils Andersson & Erik Svetoft. Rabén Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

339

Mina husdjur Nils Andersson & Erik Svetoft Rabén Sjögren 2021

Mina husdjur

O Ann Löwbeer

Trots kaoset som råder får vi kontakt med djuren, ser blickarna och minerna. I badrummet är det rena renar, hjortar som blivit fri från lorten, en gorilla som mår illa och mycket mer.

j, vilken bok! Mer djur och rim samlade i en bok finns nog inte. Vi hälsas välkomna “Vänligen knacka! hälsar en alpacka”, “ Välkommen hit på besök! hälsar en parakit och en hök”.

Klart att det ska finnas ett gym i huset också. Här anstränger sig djuren det syns tydligt.

Redan i hallen förstår vi att här gäller det att ha ögonen öppna. Sidorna är fulla med djur som hela tiden är i aktivitet på ett eller annat sätt. Rimmen är tydligt markerade i bilderna, – det är bra – annars blir det svårt att para ihop djur och rim.

“Ett löpande band med en skuttande svan En löpande and på ett sluttande plan”

Vi får följa med i flera av husets rum och till slut hamnar man i sovrummet, här är det lugnt och skönt, det känns befriande, det är så otroligt mycket som händer i boken.

“I två käcka mockasiner bor två tjocka beckasiner Kängurun och toffeldjuren de bor också i tamburen”.

“Humrarna slumrar på saken Endast jaken är vaken”

Övertygad om bokens enorma ord- och bildutbud tror jag man gör bäst i att läsa ett par sidor i taget, titta på bilderna och läsa rimmen många gånger. Många djur är udda, det tar ett tag att känna in rimmen. Författare och illustratör har säkert lite samma humor och språket och bilderna behöver varandra för att boken ska bli som bäst.

Här finns alla chanser att bygga upp kunskap och ordförråd i lustfyllt sällskap. Dags att kliva in i köket där det råder fullständigt fantastiskt kaos. “Fisken diskar disken Undulaten torkar faten Masken rensar vasken Buffelhjorden torkar borden”

340

Ur: Mina husdjur, Nils Andersson & Erik Svetoft. Rabén Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:01

Vad gör alla dju

Josefine Fahlvik

ad gör egentligen alla djuren på kvällen? I den här bilderboken får vi några av svaren. Med hjälp av helsidesillustrationer och kärnfulla meningar guidar oss Roxberg och Albrektson genom de olika djurens kvällsrutiner, och det är inte alltid de man väntar sig. Grodorna badar visserligen men katterna verkar som uppslukade av sina mobilspel. Och hur går det för daggmasken att somna egentligen? Ester Roxberg är en författare med flertalet titlar bakom sig, till exempel den självbiografiska Min pappa Ann-Christine som sedermera även filmatiserats. Vad gör alla djuren på kvällen? är hennes andra bilderbok. Hanna Albrektson har tidigare illustrerat både sina egna och andras böcker, främst för den allra yngsta målgruppen. Detta är deras första gemensamma projekt – en charmig bilderbok med både igenkänning och lite klurigheter, där djurens naturliga beteenden översatts till antropomorfiska varelser med glimten i ögat. Allt som allt är det dock bilderna som väger tyngst och sätter god stämning för nattningen hos småbarnsfamiljen. Kanske avslutningen är lite väl väntad och där funnits möjligheter att ta ut svängarna lite mer. En mycket trevlig bagatell. 345

Vad gör alla djur på kvällen? Ester Roxberg & Hanna Albrektson Rabén Sjögren 2021

346

Ur: Vad gör alla djur på kvällen?, Ester Roxberg & Hanna Albrektsson. Rabén Sjögren 2021

uren på kvällen?

Bazar Masarin 2021:01

Den historiska

Margaretha Ullström

örmågan att leva sig in i andra människors situation är väsentlig för att skapa en ökad tolerans och solidaritet människor emellan. I förmågan att uppamma empati ligger något av den historiska berättelsens kraft. En angelägen period att gestalta för unga läsare i vår tid är andra världskriget och förintelsen. Förintelsens vittnen blir allt färre. Det har nu gått dryga sjuttiofem år sedan krigsslutet och snart finns ingen kvar i livet som kan berätta. Desto viktigare blir att de överlevandes berättelser sprids. I den här artikeln presenterar jag därför några nya och nygamla titlar om andra världskriget tillsammans med en ny historisk berättelse om rasism i USA. Under tiden för andra världskriget utkom i Sverige en del ungdomsböcker med kriget och krigsvardagen som utgångspunkt. Ulf Boëthius har i en studie analyserat ett

347

tjugotal skönlitterära titlar utgivna under kriget och urskiljer då tre huvudteman: äventyrsberättelser om kriget utanför Sveriges gränser, beredskapsböcker och flyktingar. Han konstaterar att bilden av den tänkte läsaren påverkar ämnesvalet: äventyrsberättelserna är riktade till pojkar, medan böckerna om flyktingar vände sig till flickläsaren. Beredskapstemat återfinns enligt Boëthius däremot i skildringar riktade till båda könen. I sin bok Minnet av i går (1990), menar Ying Toijer-Nilsson att andra världskriget förekommer som fond i flera ungdomsböcker ”mer eller mindre tydligt tecknat”. I litteraturen om andra världskriget dominerar, menar hon, berättelser som handlar om hur det neutrala Sverige påverkades av kriget. Kanske på grund av det väljer hon att lyfta fram böcker av svenska författare som utspelar sig utanför Sveriges gränser. Anders Ohlsson genomförde vid slutet av

a berättelsens då som nu

1900-talet ett forskningsprojekt om Förintelsen i skandinavisk litteratur och redovisar i artikeln ”Förintelsen i några barnoch ungdomsböcker” i Barnboken (1999: 2, s. 42–49) mönster och motiv i ett antal titlar riktade till barn och unga. Han urskiljer ett grundmönster i den s.k. Förintelselitteraturen. Den utgör en kronologisk berättelse med utgångspunkt i en idyllisk tillvaro som krossas genom tilltagande trakasserier och förföljelser. Förföljelserna följs i nästa led av instängning i getton, följt av deportation. Därefter skildras koncentrationslägrens vidrigheter, vilka tar slut först vid krigsslutet. Slutligen kommer skildringen av de överlevandes försök att anpassa sig till livet. Med denna korta bakgrund vill jag här lyfta fram två tendenser i vår tids utgivning: dels de överlevandes hågkomster, dels motståndsrörelsen mot nazismen som äventyrsskildring.

348

Bazar Masarin 2021:01

Omslag: Mitt käraste gyllene barn, Christina Wahldén. Rabén & Sjögren 2021

En hågkomsternas bok utgör Christina Wahldéns tredje bok för unga om överlevande från koncentrationslägrens Tyskland, Mitt käraste gyllene barn (2021). I denna ger hon röst åt Kaja Finkler. Efter mer än 60 års tystnad väljer Kaja nu att berätta om det ohyggliga hon upplevde i sin barndom. Vår tid kräver att detta berättas.

I texten skildras hur Kaja mitt under brinnande krig ensam fraktas från det ena lägret till det andra. Överallt väntar henne en fasansfull vardag. Hon är sedan ett av de många judiska flyktingbarn som kommer till Sverige efter kriget. Hon är en bland de 40 judiska flyktingbarn av olika nationaliteter som i september 1945 anländer till den lilla byn Bergsjö i Hälsingland. De kommer undernärda från utrotningslägret i Bergen-Belsen och bär inom sig traumatiska upplevelser. Mitt snart nio-åriga barnbarn Ellen läser boken med stor behållning. Den är omsorgsfullt berättad och Christina Wahldén visar prov på den fingertoppskänsla som krävs för 349

att både skapa en trovärdig berättelse som förmedlar krigets svärta till unga människor, väcka känslor och skapa insikter. Hon arbetar med både närhet och distans. Jag ställde frågan till Ellen om hon grät när hon läste berättelsen. Svaret blev med eftertryck ja. Vilka scener var det som utlöste hennes starka medkänsla? Först och främst berättelsen om Kajas väninna Renate som dör vid befrielsen, därför att hon äter för mycket och för fort för att hon är för hungrig. Scenen är lätt att förstå eftersom den beskriver en konkret händelse som utspelar sig på ett vardagsplan. Det finns en igenkänning i att vara hungrig och äta för snabbt. Svårigheten i att berätta för Renates mamma att hennes dotter dött är nästa scen som Ellen berörs starkt av. De var ju så nära att överleva båda två, mamman och dottern. Det är hemskt att bli ensam kvar. Kriget blir konkret vardag. Det är krigets fel att Kaja är tio år och aldrig har gått i skolan. Att hon inte fått lära sig allt det som barn förväntas kunna när de är tio år. Barnen som kommer till Bergsjö pratar inte med varandra om kriget. Det förnims ändå. De som hittat anhöriga som överlevt får brev. Andra får ingen post. Kaja hör till dem som får mycket post. Hon har en mamma som enträget söker att förenas med dottern i Sverige, hon har en morfar i USA och hon har morbröder i Israel. I fyra år är Kaja borta från sin mamma, men de känner igen varandra när de äntligen träffas igen i Stockholm hos rabbinen Abraham Israel Jacobson och hans fru Batseba. Därifrån går resan vidare till New York. Kaja blir slutligen amerikan. En känd judisk flicka fick däremot sätta livet till i Bergen Belsen-lägret - Anne Frank. Hon dog i början av 1945 av tyfus i lägret. Hennes dagbok skrevs under de två år, 12 juni 1942 till 1 augusti 1944, då hon tillsammans med sin familj gömde sig undan nazisterna i Amsterdam. Den publicerades första gången 1947 och 1953 utkom den på svenska i översättning av Elsa Wilcke. 2005 publicerade Norstedt Anne Franks dagbok. Den oavkortade originalutgåvan. En ungdomsanpassad version med titeln Berättelser från gårdshuset utgavs i nyöver-

sättning av Per Holmer på Rabén & Sjögren 2005. Anne Franks dagbok har en solid klassikerställning och bevarar sin relevans i vår tid. Dagboksformen som sådan och vetskapen om dess dokumentariska tillkomst skapar en närhet till flickan Anne och bidrar till en fördjupad förståelse för miljontals människors förtvivlade livssituation under en skräckfylld tid. I år (2021) utkom dessutom Christina Wahldéns två tidigare böcker om barn under andra världskriget och tiden därefter, i en gemensam pocketvolym - Tulpanpojken (2017) och Spionen i äppelträdet (2018). I Tulpanpojken möter läsaren en vanlig 11-årig holländsk pojke Wim från Tiel. Han har lämnat mamma, pappa och en bror i det hungrande krigsdrabbade Holland för att få äta sig mätt i Sverige. Det är höst när han anländer till Nyköpings station 1945. Där kommer han till en familj med många barn. Familjen är i själva verket Christina Wahldéns mammas familj. 350

Omslag: Tulpanpojken, Christina Wahldén. Rabén & Sjögren 2021

Omslag: Anne Franks dagbok, övers. Per Holmer. Norstedts 2008

I vartannat kapitel berättar den svenska flickan Britta och i vartannat är det Wim. Det är en kärleksfull berättelse om solidaritet i en svår tid. I Sverige är allt annorlunda - här finns mat. I Spionen i äppelträdet följer vi Wims lekkamrat Esther som försvinner tillsammans med sin familj under andra världskriget. Wim tror att hon är död. Men hela hennes familj överlevde kriget på ett alldeles speciellt sätt. Under sjuttio år har Wim trott att Esther dött, men så en dag möter han henne. Wahldén berättar på detta sätt om krigets barn. Dessa minnen fungerar som medel för att omforma nuet. Som av en händelse bidrar de till att upptäcka det väsentliga i tillvaron. Den historiska berättelsen är en komplex genre genom sitt dubbla tidsperspektiv men så sker egentligen alltid när vi återger ett minne och som läsare är detta inte något som nödvändigtvis direkt återverkar hämmande på läsningen. Givetvis påverkas ändå förståelsen av berättarens tid och uppfattningen av den tid vari berättelsen utspelar sig.

Bazar Masarin 2021:01 Året är 1943. I Norge tillfångatas judiska familjer för att transporteras till tyska koncentrationsläger. Maja känner gränstraktens skogar sen barnsben och hittar fram utmed de många stigar som korsar gränsen mellan Sverige och Norge. Tillsammans med sina två vänner smyger hon över gränsen för att rädda judiska barn eller hjälpa den norska motståndsrörelsen. Skogen skyddar de tre ungdomarna och bidrar till att norska flyktingar helskinnade kommer över gränsen till Sverige. Där finns ett driv i berättelsen som rycker med sig läsaren samtidigt som den förmedlar kunskap om vad som hände i det ockuperade Norge under andra världskriget liksom i västra Värmland under krigsåren. Camilla Lagerqvist griper sig an ytterligare ett angeläget område, nämligen rasismen och dess historiska rötter. I år utkommer på Bonnier Carlsen den tredje delen av hennes Amerika-serie: Gömd på Manhattan (2021). De två tidigare delarna i serien är Flykten till Amerika (2020) och Försvunnen i New York (2020). Här har hon förlagt handlingen till tidigt 1900-tal. I den tredje delen möter läsaren rasismen i USA året 1917. Det utvecklas till en spännande äventyrsberättelse, där kampen står mellan ondskan i form av Ku Klux Klan och rasismen och det goda representerat av människorättsaktivister. Huvudpersonen Ingrid reser tillsammans med människorättsaktivisten Lilibeth och vännen Hugo till sydstaterna för att försöka hjälpa Rosa. Rosa har gömt sig undan en lynchmobb och jagas av den vita befolkningen i ett område där även poliskåren är korrupt och insyltad i den rasistiska förföljelsen. De lyckas hitta Rosa och föra henne till New York, där rasismen inte är fullt lika utbredd. Men förföljarna har inte gett upp.

Omslag: Dödsdömda, Camilla Lagerqvist B Wahlströms 2016

Ett exempel på en sådan dubblerad förståelse utgör Camilla Lagerqvists kvartett om Svarta Rosorna, en svensk motståndsrörelse mot den nazistiska ockupationen av Norge. Lagerqvist fick Nils Holgerssons-plaketten för första delen, Uppdraget (2014). Kvartetten består dessutom av Isbarnen (2015), Förrädarna (2015) och Dödsdömda (2016).

Det handlar om äventyrsberättelser, där kampen står mellan de onda - nazisterna och de goda - motståndsrörelsen. Läsaren möter svenskar som stödjer motståndsrörelsen, men även svenska nazister som verkar i gränstrakterna i den lilla värmländska byn Gullfors. Namnet är fingerat men byn ligger nära norska gränsen, inte långt från Årjäng. Där bildar den 13-åriga Maja tillsammans med de jämnåriga kamraterna Ben och Hilde motståndsgruppen Svarta Rosorna.

Äventyren i Lagerqvists berättelser handlar om kampen för människors lika värde och mot rasism. Där finns tydliga ställningstaganden mot nazismen och mot rasismen. Genom att synliggöra människors vägval i kampen för människors lika värde, bidrar berättelserna till att försvara dessa värden. 351

Omslag: Gömd på Manhattan, Camilla Lagerqvist Bonnier Carlsen 2021

Äventyrsberättelserna är spännande och inbjudande även för ovana läsare. I Gömd på Manhattan påminns läsaren om de historiska sammanhang som ligger till grund även för vår tids rasism i USA och det sammanvävda nät av orättvisor som Black Lives Matter-rörelsen i vårt här och nu har att kämpa mot.

352

Bazar Masarin 2021:01

Tänk bara fotboll

U Ann Löwbeer

tgivningen av lättlästa böcker för de första skolåren har ökat enormt. Det finns böcker som handlar om nästan allt, inte minst om fotboll. Det går att låna kassar fulla med den här typen av böcker, de som läser känner att de kan läsa flera. Bra för läslusten!

Efter några dagar tröttnar mamman och undrar vad som hänt. Adam kan inte hålla tårarna tillbaka och berättar hur det känns med cupen. Mamma lyssnar och förstår. Hon ringer till Maja och sen ordnar det sig. Adam får sova i Majas rum, inga problem. Det visar sig att fler barn gärna gör det. Kloka vuxna ordnar utan att det blir någon stor sak. Laget åker på cupen, de spelar bra, känner viljan att vinna och får efterlängtat godis. En verklighetstrogen bok, inga konstigheter och trevligt skriven. Lätt att känna igen sig i och faktiskt en bok som kan vara rolig att läsa även för den som inte spelar fotboll. Att vara rädd och se hur man kan vända en jobbig situation råkar ju alla ut för. Att vara modig är ju att erkänna sig rädsla!

Adam gillar att spela fotboll, han är med i ett lag som tränar flitigt. Deras ledare heter Maja och visar på ett demokratiskt ledarskap. Alla ska vara med, anstränga sig och känna att det är roligt. Laget ska få åka på cup. Det tycker alla är jättekul. Men för Adam blir det problem. Han blir orolig och nervös bara vid tanken. Han har aldrig sovit borta förut och tycker det verkar läskigt, mycket läskigt. Han vågar inte säga hur det känns för någon. Varken bästa kompisen Simon eller mamma eller någon alls. Adam tappar humöret och blir tjurig och inte alls lika snäll mot lillebror Leon som han brukar.

Mahmoud 9 år som tränar ivrigt på sitt läsande:

“Den är bara så bra! Det är roligt att läsa, man förstår så mycket. Skönt med korta kapitel, man orkar läsa vidare hela tiden”

353

Omslag: Tänk bara fotboll, Anette Eggert & Sofia Falkenhem. Opal 2021

Tänk bara fotboll Anette Eggert & Sofia Falkenhem Opal 2021

354

Bazar Masarin 2021:01

Tre nya hästböcker

Margaretha Ullström

ästböcker representerar en genre som stadigt återkommer i utgivningar av titlar för barn och unga. I Svenska barnboksinstitutets Bokprovning för 2018 (utg. 2019) konstateras att den kan delas in i tre grupper. Där finns framför allt ”den moderna hästboken”, i vilken relationen mellan häst och människa står i centrum. De två övriga anges vara vildhästberättelsen och den klassiska hästboken. De tre nya hästböcker för 2021 jag läst, kan alla föras till den förstnämnda kategorin, ”den moderna hästboken”. Bland dem finner man Linn Hallbergs Dansa med Sigge, liksom tidigare Siggeböcker illustrerad med intagande bilder av Margareta Nordqvist. Hallberg utövar sitt hantverk väl. Det är en trygg idyll som skildras, ombonad, men inte problemfri. Där blandas glädje och skratt med sorg och rentav bestörtning. Bland det första som möter läsaren är då hästen Salsa mister sitt föl. Det utlöser en djup sorg som lägger sig över Brobygården. Elina, skötare till hästen Sigge, tycker att det är det hemskaste hon upplevt men förstår att sådant dessvärre händer, nä man arbetar tillsammans med många djur.

355

Dansa med Sigge Linn Hallberg & Margareta Nordqvist Bonnier Carlsén 2021 Ridlängtan Anette Eggert & Annika Lundholm Moberg Opal 2021 Vi två Pia Hagmar B Wahlströms 2021

Ur: Dansa med Sigge, Linn Hallberg & Margareta Nordqvist. Bonnier Carlsén 2021

356

Ur: Dansa med Sigge, Linn Hallberg & Margareta Nordqvist. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:01

En upprörande händelse av annan art inträffar med hästarna som går ute i hagen. Någon eller några har skurit bort eller klippt av svansen på en av dem. Den drabbade hästen Molly är snäll och tålig och lät sig uppenbarligen behandlas på detta sätt men även andra hästar har fått delar av sin svans avklippt. Brobygårdens ägare Ingela som Elina och hennes vänner sällan sett upprörd, är nu så ledsen och arg att det ter sig nästan skrämmande. Tillsammans försöker Elina och hennes vänner fläta samman en svans och fästa i stubbsvansen på hästen Molly så hon får något att vifta bort insekter och envetna flugor med. Det fungerar hyggligt och livet på Brobygården går vidare. Handlingen utspelas under ett sommarlov med allt vad det innebär av läger och tävlingar. Ibland går allt väl, ibland misslyckas ryttarna. Viktigast av allt är gemenskapen mellan de unga skötarna, mellan skötarna

och de vuxna, liksom inte minst, de ungas relationer till hästarna. Vikten av dessa relationer inskärps genom hela skildringen. En skötare har ansvar för sin häst, men alla hjälps åt. Det är grunden för framgång i samband med tävlingar, men också för att utvecklas som ryttare. Även om Elina och Sigge tillsammans har en framskjuten position i berättelsen är det också en berättelse om kollektivets betydelse. Mitt hästboksälskande barnbarn har läst och njutit av Siggeböcker i många år. Hästtjejer i alla åldrar kan koppla av en stund tillsammans med Sigge-berättelserna även om de framför allt kanske vänder sig till läsare i förskoleklass och på lågstadiet. Anette Eggerts böcker om Ina Scot utgivna av förlaget Opal riktar sig främst till ovana läsare. 2020 kom den tredje delen i serien, Ridlängtan illustrerad av Annika Lundholm 357

Ur: Ridlängtan, Anette Eggert & Annika Lundholm Moberg. Opal 2021

Moberg. Det är en bok med en alldeles egen ton med stänk av humor och kryddad av uttrycksfulla, nydanande ordval. Flickan Ina ska till exempel börja rida. Tills det äntligen blir dags, har hon ”längtansjukan”. Ina har lärt sig allt om hästar och ridning genom youtube-filmer, men finner att det inte går lika enkelt och smidigt att bestämma över hästen i verkligheten som på filmerna. Efter första ridlektionen är hon förkrossad och ledsen. Hon vill verkligen inte rida längre, men när vi lämnar henne har hon övervunnit sin rädsla och i bokens sista mening konstaterar hon förtröstansfullt: ”Jag ska aldrig sluta rida.”’ I den tredje delen, Vi två (2021), i serien Två världar av den rutinerade författaren Pia Hagmar förenas hennes skildring av livet i stallet med tematisering av en relationsproblematik. Hagmar har tidigare försett flera generationer av läsare med omtyckta

hästböcker. Serien Två världar vänder sig till unga med större läsvana än i de ovan presenterade titlarna. I serien om Julia problematiseras med varsam hand relationen mellan barn och föräldrar. Julia känner sig sviken av mamman och har svårt att förlåta henne för att hon flyttat till Irland. Julia är kvar i Sverige tillsammans med pappan och pappans flickvän Tova. Hon är nybliven hästägare till Mynta och deltar i sin allra första tävling med den egna hästen. Samvaron med Mynta och tillvaron i stallet i övrigt lindrar hennes sår och gör att hon för en stund övervinner sin längtan efter mamman. Stallet är en trygg värld och kompisen Agnes är betydelsefull för Julia. Där finns även den buttra Emma som inte tycks gilla varken att rida eller tävla. Hennes pappa verkar vara krävande och läsaren anar en annalkande konflikt. Kanske en cliffhanger som föregriper nästa del? 358

Bazar Masarin 2021:01

Sillen får ett syskon

Carola Forslund

ugo ”Sillen” Ström är sex år och hela hans liv just nu består av förändring. Och förändringar, ja det är inte riktigt Sillens grej. Just nu befinner han sig hos farfar och geten Maggan. Det är bara tidig morgon än och dagen sträcker ut sig som ett långt, långt pärlband. Vilken tur att farfar är bra på att hitta på roliga saker. Det gäller nämligen att hitta på saker för att fördriva tiden och mota bort oron som surrar som en humla i Sillens bröst. För det är faktiskt så att Sillen och farfar väntar på att Sillens mamma och pappa ska komma hem från sjukhuset med ett litet bebissyskon. Och det verkar ta tid att få ett nytt syskon. Under tiden hinner det uppstå många tankar inför allt det nya, okända och annorlunda som kommer ske med ett litet syskon i huset.

Och Sillen är som sagt ingen vän av förändringar. Hur ska det bli när bebisen kommit? Tänk om mamma och pappa inte kommer ha tid med Sillen längre när han får ett syskon. Kommer de att tycka mer om bebisen än om honom? Och när kommer bebisen egentligen? Den ska komma snart, säger farfar, men hur länge är snart? Snart är ett riktigt dumord, tycker Sillen. Sillen får ett syskon är första boken i en helt ny serie av författaren Anna Ehring och illustratören Moa Graf. I denna bok ska Sillen alltså få ett nytt syskon, lillebror Sasha föds och kommer till familjen. Nästa bok i serien kommer redan i sommar och då ska Sillen börja skolan. Där lär han känna Hedda, vars namn låter som Gädda. I båda böckerna är det betoning på just förändring och nya grejer. Något som Sillen alltså inte är så förtjust i. 359

360

Ur: Sillen får ett syskon, Anna Ehring & Moa Graf. Bonnier Carlsén 2020

Sillen får ett syskon Anna Ehring & Moa Graf Bonnier Carlsén 2020

Bazar Masarin 2021:01

Ur: Sillen får ett syskon, Anna Ehring & Moa Graf. Bonnier Carlsén 2020

361

för målgruppen och boken är också lagom lång. Boken är berikad med många detaljrika, svartvita tecknade illustrationer som ger oss än mer en inblick i den värld som är Sillens. Illustrationerna är fint porträtterade, fnissiga, finurliga och alldeles fantastiska. Text och bild är i samspel, Moa Graf fångar upp detaljer ur Anna Ehrings text och illustrerar dem på ett självklart sätt som lyfter berättelsen och skapar en komplett läsupplevelse där text och bild utgör en naturlig helhet.

Den tid han är i livet består mycket av förändring, att få en lillebror, att börja skolan, att lära känna nya klasskamrater… Sillen, han är en sån som tänker mycket, han är en sån sort. Känner mycket gör han också, känslor som känns på riktigt. I böckerna om Sillen får vi ta del av Sillens värld och hans tankar och funderingar om såväl stort som smått. Sillen får ett syskon vänder sig till barn i lågstadieåldern och jag tror framförallt att de yngre barnen kommer ta till sig Sillen och ge honom en plats i sina hjärtan. De känslor, tankar och funderingar Sillen har lär många barn känna igen sig i. Här ges en utgångspunkt i att diskutera dessa funderingar tillsammans med vuxenläsaren ifall man vill, för detta är framförallt en bok att läsa högt, tillsammans. Men det är också en rolig, underhållande, fnissig bok med underbara repliker och den färgstarka karaktären Maggan som är med överallt och äter allt hon ser: Geten Maggan, lägger hakskägget på bordet och stirrar först på krämen och sen på Sillens mössa. Kanske vill hon försöka äta upp den som hon brukar. Men det får hon inte eftersom den är hans favoritmössa. Den är randig och fin och håller alla tankar på plats.

Något som genomsyrar hela boken är den fina relation som farfar och Sillen har. Även barnperspektivet är något som hela tiden finns med i berättelsen. Det är Sillen och hans tankar som är i centrum, inte vad farfar eller någon annan vuxen tycker och tänker. Sillens funderingar och reflektioner tas på allvar och bemöts med respekt utav farfar. Sillens föräldrar får vi bara träffa precis i slutet när de kommer hem med bebisbrodern Sasha, men jag känner på mig att de är precis lika mysiga, varma och kärleksfulla som farfar. Sillen får ett syskon kan vara vårens bästa högläsningsbok för de yngre lågstadiebarnen. En bok som påminner mycket om den klassiska Sandvargen [Åsa Lind] i sin ton, och som säkerligen kommer bli minst lika populär. Humor och allvar, lek och fantasi, vardag och livsförändringar, allt blandas i denna lilla pärla till bok. Det bästa är att det kommer fler böcker om Sillen. Det ska bli så spännande att få återse hans värld, se hur relationen mellan bröderna utvecklas och fortsätta läsa om den eftertänksamma, grubblande Sillen och hans varma, fina familj.

Detta är en lågmäld bok som berättas i långsamt tempo och man får riktigt smaka på språket och finurligheterna. Sillen funderar till exempel över vad som finns bakom stjärnorna på natthimlen och varför tiden går så sakta när man väntar på något, men så fort när man har kul. Vem har inte undrat det? Inte minst om man är sisådär fem, sex, sju år. Och det är just där det enkla som är det fina i den här berättelsen. Att det inte behöver hända en massa himlastormande eller övernaturliga händelser, utan att det går att hitta tillräckligt mycket spänning i vardagen. Och kanske behöver man faktiskt också ha tråkigt ibland, för att kunna ha roligt? Och kanske kan förändringar vara både bra och dåliga? Språket i boken är vardagligt, lekfullt och ligger nära hur barn i lågstadieåldern själva pratar. Texten är därmed på precis rätt nivå 362

Ur: Sillen får ett syskon, Anna Ehring & Moa Graf. Bonnier Carlsén 2020

Bazar Masarin 2021:01

Frallan möter Frallan

Carola Forslund

et är jag som är Frallan. Jag har varit Frallan i hela mitt liv, så det är ganska länge.” Så inleds den femte boken om Francesca Fransson, eller Frallan som hon alltså kallas. Det är viktigt det där. Ingen kallar henne någonsin för något annat än Frallan. Hon ÄR Frallan. Så har det alltid varit. Men i denna bok börjar en ny pojke i hennes klass. Frans Allan. Och han kallas också för Frallan!

Men den nya Frallan är inte särskilt snäll, utan mest skrytsam. Dessutom säger han att han borde vara den enda Frallan. Det går till och med så långt att han säger att han kommer slå den som kallar honom för Allan istället för Frallan! Det kan inte vår Frallan acceptera, trots att hon blir väldigt rädd, och en maktkamp om namnet börjar. Elakheterna flödar, tårarna sprutar och det blir ett och annat slagsmål mellan de båda Frallorna. För vem har egentligen störst rätt till namnet Frallan? Detta är alltså femte fristående boken om Frallan av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge. Den första boken, Frallan är bäst, utkom 2018 och blev snabbt mycket hyllad av läsarna och recensenterna. Sedan dess har det alltså kommit fler böcker om Frallan, Frallans mamma och Frallans mormor – en oslagbar trio som är svår att låta bli att tokälska. Det som gör Frallan-böckerna så bra är att det är vardagsskildringar som tar upp frågor som de flesta barn enkelt kan relatera till samtidigt som det är roligt, dråpligt och ibland rejält skruvat.

Temat för denna Frallan-bok är identitet. En intressant diskussion förs mellan raderna kring rätten till sitt namn och namnets betydelse för ens identitet. Men även om det finns mycket viktigt som man kan samtala om i boken så är det framförallt också roligt, knasigt, fnissigt och skruvat med hög igenkänningsfaktor. Det är högt tempo och många starka känslor i omlopp. Frallan tänker först att det är roligt att träffa någon annan som heter Frallan, hon har ju aldrig tidigare känt någon annan med samma namn som henne själv. 365

366

Ur: Frallan möter Frallan , Sara Ohlsson & Lisen Adbåge. Lilla Piratförlaget 2021

Frallan möter Frallan Sara Ohlsson & Lisen Adbåge Lilla Piratförlaget 2021

Ur: Frallan möter Frallan , Sara Ohlsson & Lisen Adbåge. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:01

Men samtidigt som det är humoristiskt och underhållande finns det ändå alltid lite allvar bakom och författaren behandlar varje boks tema med respekt och värme. För en sisådär åttaåring är böckerna insiktsfulla, träffsäkra och inkännande. Det här är perfekta högläsningsböcker eftersom alla betydelsefulla ingredienser finns där – humor, allvar, igenkänning och massor att prata kring ifall man vill. Frallan är en modig, framåt, rättfram och kavat liten tjej som också har en hel del funderingar. Hon har gott självförtroende och vågar ta plats. Även hennes mormor är en färgstark karaktär. Hon är en dam med skinn på näsan som inte tar någon skit och som vågar göra precis som hon själv vill, samtidigt som hon förstås har ett stort hjärta. Men det är också mormor som är den karaktär som bjuder på andlös spänning – vad ska hon hitta på för knas denna gång? Och hur ska det gå? I Frallan möter Frallan ska Frallans klass på studiebesök till brandstationen och Frallans mormor blir så avundsjuk att hon tjatar till sig att få följa med. Hon drömmer om att få åka brandbil och prova stången som brandmännen åker på när de får larm. Väl på brandstationen är hon såklart precis så pinsam som man förväntar sig. Men det är också mormor som är den som finns där när det väl gäller, som vågar säga emot när det behövs och som faktiskt också blir den som enar Frallan och Frallan. För kanske är det ändå bättre med två Frallor. Dubbelt så bra! Precis som den härliga berättelsen bjuder även illustrationerna i Frallan-böckerna på såväl värme som humor. De är färgglada, detaljrika och levande och de utgör en viktig del av läsupplevelsen. Denna femte Frallanbok är en vardagsskildring fylld av girl power, kärlek, glädje och värme som är rolig att läsa för såväl barn som vuxna. Nu ser jag fram emot en sjätte bok, och det ska bli spännande att se vad två Frallor kan åstadkomma för spännande upptåg och tokigheter i den fantastiska värld som Sara Ohlsson och Lisen Adbåge har skapat. 368

Ur: Frallan möter Frallan , Sara Ohlsson & Lisen Adbåge. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:01

Den fasansfulla sagan om Lilla Hen

Katharina Törnqvist

alla till lags och fick på så sätt lugna föräldrar. Ingen i familjen visar känslor utan diskuterar mycket. Ibland diskuterar de så mycket att de snörper på munnen och är tysta flera dagar i rad. Ibland diskuterar de så att de blir tvungna att renovera sig lugna. Orden, tystnaden och renoverandet gör Lilla hen orolig och när monstret kommer fram så minns Lilla Hen ingenting av det efteråt. En tankedoktor föreslår att Lilla Hen släpper ut sitt monster och när Onda Hen väl slipper ut och konfronteras av Lilla Hen så utvecklar sig berättelsen till ett drömlikt smått psykotiskt tillstånd. Allt slutar väl och sensmoralen att monster blir stora och farliga om de inte får komma ut, det håller vi säkert med om allihop. Det finns en god anledning till att boken inleds med en varning. För den här berättelsen ÄR otäck och fasligt sorglig, men den är också fylld med humor och spänning. Ett barn som gillar Coraline av Neil Gaiman tycker säkert om denna berättelse.

en fasansfulla sagan om Lilla Hen är den tredje delen i Lena Ollmarks och Per Gustavssons skräckserie för mellanåldern. Tidigare har vi fått läsa Den förskräcklige historien om Lilla Hon och Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han. Två berättelser som handlat om yttre faror som spöken med köttyxor, saxar och andra tillhyggen. Lilla Hen möter i stället sina inre demoner orsakade av dysfunktionella föräldrar och en omgivning som inte tillåter annat än det gulligaste och raraste. Någonstans behöver denna otrygghet kanaliseras och det gör Lilla Hen med hjälp av monstret som dyker upp då det blir för mycket. Lilla Hen har kvävt sin ilska sedan hen var liten. På den tiden hen fortfarande blev arg fick mamma huvudvärk och pappa grät. De hotade med att skicka hen till en uppfostringsanstalt eftersom de inte orkade mer. Lilla Hen kvävde sina känslor och var 371

Ur: Den fasansfulla sagan om Lilla Hen , Lena Ollmark & Per Gustavsson. Lilla Piratförlaget 2021

Den fasansfulla sagan om Lilla Hen Lena Ollmark & Per Gustavsson Lilla Piratförlaget 2021

372

Bazar Masarin 2021:01

Omslag: Prinsen av Porte De La Chapelle , Annelie Drewsen. Rabén & Sjögren 2021

Prinsen av Porte De La Chapelle Annelie Drewsen Rabén & Sjögren 2021

En berörande berättelse om att fly från Sverige

Agnes Lindholm

En dag kommer avslaget på hans asylansökan och för att inte riskera att bli skickad tillbaka till Afghanistan flyr han.

tt återkommande tema i Annelie Drewsens böcker är flykt och att vara ny i Sverige. I hennes nya bok Prinsen av Porte de la Chapelle handlar det om att fly från Sverige och det är inte en dystopisk berättelse. Det som sker i boken händer nu och är baserat på verkliga omständigheter. Boken handlar om Salar som kommer från Afghanistan men har bott i Sverige i tre år. Han har gjort Sverige till sitt nya hem och fått en ny familj i Karin och Albin.

Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt.

Till slut kommer Salar till Paris och Porte de la Chapelle. Där lär han känna Najib som han får dela tält med i tältlägret. Tillsammans med Najib fördriver Salar tiden i det nya landet i väntan på om han ska få stanna där eller inte. 373

Det blir nästan som dikter. En som verkligen berörde mig är:

Prinsen av Porte de la Chapelle är en otroligt gripande och berörande bok. Den ger förståelse för hur det kan vara att vara på flykt och man lär sig om hur situationen kan se ut för människor som tror sig funnit ett nytt hem i Sverige men blir tvungna att lämna landet. Det är en tung, mörk och tragiskt berättelse som också blir jobbig att läsa då vetskapen finns att det här faktiskt händer på riktigt. Det märks att Annelie Drewsen gjort en gedigen research för att kunna beskriva hur det är att leva på gatan i Paris som flykting. Vi hade ett författarsamtal med Annelie med det digitala communityet Unga läsare som jag startat tillsammans med de två bokbloggarna Alexandra Andersson från Tusen sidor och Emma Johansson från Systrarna böcker. Under författarträffen berättade Annelie om sina reserchresor till Frankrike och visade bilder därifrån. Efter samtalet kände jag att det Annelie berättade borde nå ut till fler. Jag gjorde därför en intervju med henne till min blogg Agnes bokblogg. Jag frågade Annelie om hennes research och hon berättade att hon såg Paris utifrån Salars perspektiv. – När jag var i Paris var Salar med mig hela tiden, som en skugga, och jag såg allt genom både mina egna och hans ögon. Det var avgörande för att jag skulle kunna skriva klart boken. Ofta är det ju de små detaljerna, som en skylt, någon som passerar på gatan eller en doft som sätter igång fantasin, berättar Annelie. Boken innehåller många av de detaljer Annelie stötte på i Paris och de gör berättelsen stark och trovärdig. På toaletterna på biblioteket sitter skyltar som visar att man inte får duscha där. På språkcaféet i Svenska kyrkan i Paris bjuds det på kanelbullar och mackor med Kalles kaviar. Små detaljer som berör. Berättelsen får mig att undra varför de här människorna inte kunde fått stanna i Sverige. Trots att det är en tung berättelse är boken enkel att läsa. Den är lättläst, har korta kapitel och ett vackert språk med många fina formuleringar. Berättelsen bara flyter på. Jag gillar också att det här och var i boken finns instuckna korta kapitel på bara några meningar som fångar en känsla.

Vatten, ingen flaska. Hunger, ingen mat. Nyckel, inget hem.

Karaktärerna i boken känns trovärdiga. Vi får komma in i Salars huvud och följa hans känslor och tankar. Hans känslor blir mina känslor. Orden går rakt in i hjärtat. Hur han inte vill vara en av de andra f lyktingarna. Hur han försöker tränga bort de jobbiga tankarna. Hur han inte svarar på Karins meddelanden. Hjärtat dunkar hårt. I huvudet blandar sig rösterna med varandra. Röster som tillhör någon. Röster som försöker säga något. Men Salar har slutat lyssna.

När jag frågar Annelie varifrån hon fick idén till att skriva Prinsen av Porte de la Chapelle berättar hon hur hon som lärare i svenska som andraspråk märkte att fler och fler av hennes tidigare elever fick avslag på sina asylansökningar. - Vi var många som reagerade och agerade då, bland annat genom att försöka lösa de situationer som uppstod. Men många ungdomar gav upp om Sverige och flydde vidare, framförallt till Frankrike. Eftersom jag befann mig mitt i detta kände jag ett ansvar för att använda min röst som författare, berättar Annelie. Detta gav upphov till novellen Tusen tashakor, hejdå som handlar om när Salar ska ta farväl av Sverige och sin nya familj där. I Prinsen av Porte de la Chapelle får vi sedan följa honom vidare på hans flykt. Prinsen av Porte de la Chapelle riktar sig till 12-15 åringar men boken har ingen övre åldersgräns. Den kan läsas likväl av unga som vuxna och den bör verkligen läsas av alla. Annelie Drewsen har en viktig historia att berätta. Salar är ingen verklig person men det finns tusentals som går igenom liknande saker och det minsta vi kan göra är att läsa och förstå. För det är när vi har kunskap som vi kan agera och förändra. 374

Bazar Masarin 2021:01

Agneta Norrgård

östen 2018 debuterade Melody Farshin med boken Mizeria som hyllades, nominerades till debutantpriset Slangbellan och sattes upp som pjäs på Stockholms stadsteater. Boken tog mig med storm, påverkade mig stark och drabbade mig som en sylvass spjutspets rakt i hjärtat. Nu är uppföljaren äntligen här och heter Lowkey – en omtumlande, äkta och fascinerande bladvändare som tar vid där den första boken slutar. Vi återser tvillingarna Aicha och Ali som bor med sina föräldrar Mona och Hussein i en svensk förort, där ouppklarade dödsskjutningar av jämnåriga präglar deras vardag. Trots att de är lika gamla och bor i samma familj, så är deras liv och och förutsättningar oerhört olika. Men båda har sina hemligheter och håller upp en stenhård fasad både för varandra och för sina oroliga föräldrar. Ali sitter häktad för ett brott och lider av ångest, mardrömmar och känner sig ovärdig som människa. Han sörjer sin vän och självkänslan är i botten. Aicha befinner sig i hemmet med två föräldrar som tappat fotfästet och sina trygga roller. Mona sover sig igenom dagarna och sörjer sin son, medan Hussein tar på sig alla extrapass han kan för att slippa vara hemma i tystnaden och sorgen. När Ali släpps från häktet börjar en resa att försöka återskapa den familj som de en gång var, hitta tillbaka till sina roller igen och acceptera det som hänt för att gå vidare. De behöver återfå förtroendet för och tilliten till varandra men även till släkt och vänner.

Det är dags för Ali att gifta sig. Hans hjärta tillhör Leyla, men hans föräldrar har sett ut en annan kvinna som han förväntas förlova och gifta sig med. Ali inser att han befinner sig i underläge utan möjighet att förhandla. Han har redan svikit sina föräldrar och det är bara att kapitulera och göra som de säger. Melody Farshin har ett enastående språk och är mästerlig på att formulera sig trovärdigt. Det känns att hon är insatt i, och vet vad hon talar om och det är skickligt att blanda humoristisk jargong med allvarliga aktuella ämnen och svåra frågor. Hon blandar skickligt slang med talspråk och djupa funderingar som både präglar den realistiska handlingen, berikar och skapar förståelse, insyn och utanförskap på ett intressant sätt. Jag förstår att många känner igen sig medan jag känner mig som gäst i någon annans verklighet vilket gör mig ödmjuk och engagerad. Boken har korta kapitel och ett inifrånperspektiv som varvar olika berättarröster. Det ger ett personligt och uppriktigt uttryck som fängslar mig och samtidigt som jag ler får jag en spark i magen. Jag rekommenderar att du läser böckerna i ordning. Boken finns som ljudbok och är väldigt bra inläst av författaren själv. Målgrupp ca 15 år och uppåt. 375

Omslag: Lowkey, Melody Farshin. Bonnier Carlsén 2021

Lowkey Melody Farshin Bonnier Carlsén 2021

OWKEY

376

Omslag: Den vita glöden, Mats Berggren. Opal 2021

Bazar Masarin 2021:01

377

Den vita glöden Mats Berggren Opal 2021

Den vita glöden

Agneta Norrgård

Evin har fått lämna sitt skyddade boende och äntligen fått en egen lägenhet, men frihetskänslan har svårt att infinna sig. Hon känner sig ensam och längtar efter att återigen få träffa Abdi. Men när de väl ses kommer osäkerheten, svartsjukan och känslan om att de kanske har växt ifrån varandra? Mats Berggren är en enastående berättare. Boken har ett inifrånperspektiv och är lättläst, spännande, trovärdig och håller ett högt rappt tempo. Direkt kommer vi in i den täta och triggande handlingen som präglas av brottslighet, blandade kulturer, vänskap, kärlek och längtan efter en lugnare och mindre turbulent vardag. De tre berättarrösterna skapar känslan av förtroende och ger en uppriktig insyn i ungdomarnas vardag i förorten, där familjen är mer eller mindre närvarande och både viktiga och farliga. Ungdomarna kan förortens spelregler och är medvetna om att lojalitet är viktigt, de behöver göra rätt, inte såra och inte sticka ut.

en vita glöden av Mats Berggren är en fristående fortsättning på Alsta-serien. Vi får på nära håll följa ungdomarna Daniel, Abdi och Evin i deras vardag som är både mörk och hotfull. Här möter vi en rå verklighet där oro och ängslan präglar dagarna, där faror lurar runt hörnet och där alla ständigt behöver vara på sin vakt, fast de egentligen bara önskar och längtar efter att få livet att fungera. Daniel har precis kommit ut från ungdomshemmet, där han under två år har avtjänat sitt straff för dråp på Ville. Han har haft tid att tänka och nu har han bestämt sig för att börja på gymnasiets byggprogram för att få ordning på sitt liv. Men omgivningen har inte glömt, ryktena går och gliringar och glåpord präglar hans dagar. Habib, som släpptes samtidigt försöker övertala Daniel att hänga på ett jobb och plötsligt är han indragen i en situation som hann har svårt att backa ifrån. Abdi är rappare och hans videor på Youtube lockar alltfler lyssnare. Han försöker kombinera spelningar och låtskrivande med skola och läxor i väntan på att artistlivet ska ta fart. Han vill skydda och stötta sin vän Daniel men frågan är om han orkar i längden? Dessutom anar Abdi att Daniel verkar dölja något för honom.

Andra böcker av samma författare är En enda kväll, Onsdagkväll strax före sju, Din syster måste dö samt Rami och Jonatan. Har du ännu inte läst dem så rekommenderar jag dem varmt. Böckerna går bra att läsa fristående och mågruppen är ca 12-15 år. Lärarhandledning finns. 378

Bazar Masarin 2021:01

Vem har sagt något om kärlek?

Carola Forslund

är Elaf Ali är tio år får hon sin första mens. Då förändras hela hennes liv över en dag. Då kommer begränsningarna. När mensen kommit finns nämligen ingen återvändo för de som lever med hedersförtryck. Nu får hon inte längre göra de saker hennes bröder får. Och hennes bröders killkompisar får inte längre komma över. Att hon fått mens innebär att hon inte får göra något på fritiden eller ha en hobby utanför hemmet. Efter skolan måste hon gå direkt hem och göra läxorna. Men mensen påverkar inte bara hennes fritid. Nu när hon ”blivit kvinna” får hon inte längre visa sig i baddräkt för killarna i hennes klass eller de manliga lärarna. Ingen ur personalen på skolan frågar Elaf vad hon själv vill. Ingen reagerar. De accepterar bara Elafs pappas krav. Vem har sagt något om kärlek? är en personlig, gripande och utelämnande skildring av hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. Boken består av Elaf Alis egen berättelse från sitt liv och minnesbilder av det dagliga förtryck som utövades av de människor som stod författaren allra närmast.

Det är en berättelse om att växa upp med förhållningsregler och förbud som många gånger känns orimliga och som inte ens hennes klasskompisar kände till eller fick veta något om. Begränsningar och förbud som bara rörde Elaf och inte hennes bröder: Jag avskyr ordet heder. Sharaf, som det heter på arabiska. För den gäller bara mig, inte mina bröder. De får göra vad de vill. Hedersnormerna och förbuden som pappa pratar om handlar i stort sett bara om en sak: Att undvika killar. Som tjej får jag inte umgås med killar och helt inte vistas i närheten av dem. För mig, och tjejer i min situation, är killar tabu.

379

Berättelsen varvas med fakta, dagboksutdrag och intervjuer. I faktaavsnitten får vi bland annat veta vad hedersnormer är, det vill säga oskrivna men väletablerade regler som talar om hur man ska leva sitt liv. Till exempel att man som tjej inte får bete sig uppseendeväckande, inte bära smink eller utmanande kläder, inte prata med killar utanför familjen, inte bli kär i någon och absolut inte ha sex innan äktenskapet. Hedersnormer handlar om att familjen till varje pris försöker värna om sin heder, sitt anseende, genom att se till att dottern inte ingått sexuella relationer innan hon

Omslag: Vem har sagt något om kärlek?, Elaf Ali.Rabén & Sjögren 2021

Vem har sagt något om kärlek? Elaf Ali Rabén & Sjögren 2021

380

Bazar Masarin 2021:01 överlämnas till sin make vid vigseln. Anledningen till att man börjar begränsa flickornas liv redan då de får sin första menstruation är att de då kan bli gravida. Vi får också läsa och lära oss om barnkonventionen, om skillnaden mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld, om skillnaden mellan individ- och kollektivsamhällen och om killars dubbla roller. Och hela tiden får vi följa berättelsen om Elafs liv.

tat med en kille på internetforumet Lunarstorm. Han har tjatat till sig hennes hemtelefonnummer och hon ger motvilligt ut det, mot löftet att han inte ska ringa förrän hon sagt till honom att kusten är klar. En kväll ringer hemtelefonen och det som inte fick hända händer: Elafs pappa svarar. Hennes bror går emellan med en nödlögn, men händelsen etsar sig fast hos Elaf som blir rädd på riktigt: När pappa lugnat ner sig och min bror gått in till sig igen tänker jag att jag aldrig kommer våga prata med en kille igen. Den här kvällen hade kunnat sluta hur som helst. Jag hade tur. Nästa gång kanske jag inte har det.

Elaf får inte följa med klassen till lägerskola där de ska sova ute i naturen och lära sig saker som är bra att veta om man skulle gå vilse i skogen. Anledningen är att tjejer och killar sover ihop, klassvis.

En annan händelse som skakar om Elaf är mordet på Fadime, en 26-årig kurdisk tjej från Uppsala, som sköts ihjäl av sin pappa för att hon hade pojkvän. Hennes historia skrämmer Elaf. Hon undrar om det finns en risk att hon kan hamna i samma situation som Fadime. Kan det som hände Fadime också hända Elaf? Hon inser att hon inte kommer kunna släppa tankarna förrän hon får reda på vad hennes pappa tycker om saken, så en dag konfronterar hon pappan.

”Där vi kommer ifrån sover inte killar och tjejer ihop”, fortsätter pappa. ”Tjejer ska inte sova utanför hemmet över huvud taget.” ”Men vi bor i Sverige och jag går i skola i Sverige. Varför ska jag följa de regler som gäller där du och mamma växte upp” får jag fram mellan tårarna. ”Vår heder kommer alltid att komma först”, säger pappa. ”Oavsett hur länge du bor i Sverige.”

Elaf Ali känner sig väldigt ensam under sin uppväxt i Skåne. Varken hemmet eller skolan är platser där hon kan vara sig själv. I skolan blir hon mobbad för sitt ursprung och som familjens äldsta dotter är det hon som tolkar åt sina föräldrar på alla möten, översätter alla brev familjen får, går på föräldramöten i skolan och sköter städningen och disken hemma. Hon ser sina klasskompisar bli kära, skaffa pojkvänner och flickvänner, hångla öppet i korridorerna, berätta om fester de varit på under helgerna och vem som strulat med dem under dessa fester. Hon känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar. Samtidigt som hon vill passa in i skolan och vara som de andra tonårstjejerna kan hon inte göra något som riskerar att bryta mot hedersnormerna. I skolan är hon araben och hemma tycker familjen att hon är för svensk. Hon känner sig delad, blandad, dubbel, i mitten, mellan arab och svensk.

Jag sätter mig vid mitt skrivbord och stirrar rakt framför mig. Försöker ta in vad jag nyss har hört. Min pappa är redo att döda mig om jag skaffar pojkvän. Döda mig, sin egen dotter, sitt eget kött och blod. Han skulle döda mig om jag blev kär i en kille.

Men Vem har sagt något om kärlek? är inte bara en inifrånskildring av en uppväxt med begränsningar och förbud, det är också en berättelse om att bryta sig fri från hedersförtryck. Det är nämligen också en berättelse om frigörelse. Om att våga gå sin egen väg och om styrkan som krävs för att våga göra upp med sin och sina föräldrars världsbild. Elaf har en stark frihetslängtan och många drömmar. Hon drömmer om att resa och om att bli journalist. Så sakteliga börjar hon bryta sig loss, inte minst när hon flyttar iväg till Stockholm för att studera. Samtidigt tar hennes pappa sina egna små steg bort från hederskulturen. Det visar Elafs intervjuer med pappan som

Elaf försöker hålla isär de olika rollerna, men det lyckas inte alltid. Som när hon har chat381

är välkomna inslag för att se hur han har utvecklats under åren i Sverige. Hans minnesbilder skiljer sig dock ofta åt från Elafs egna minnen. Om han minns alls. Ofta är intervjuerna ganska vaga. Han har ”glömt” en del av de händelser Elaf berättar om. Det känns som att han inte riktigt vill kännas vid den person han en gång varit. Jag hade önskat att intervjuerna med honom kunde få ta mer plats och vara djupare. Mamman blir alltmer religiös och har svårare att släppa bilden av Elaf som gift. Trots att Elaf passerat 30 när boken lider mot sitt slut så vill mamman allra helst att Elaf ska gifta sig med en irakier. Och när Elafs lillasyster blir gravid är mammans första tanke vad släkten ska säga, hon och den blivande pappan är ju inte gifta ännu.

djup. Nu känns det mest som att de ger en mycket kortfattad presentation till vad hedersförtryck och mänskliga rättigheter är. Det är förvisso lättläst, lättillgängligt och läsningen kräver inga förkunskaper, men jag känner inte heller att jag fick veta något jag inte redan visste. Kanske är det dock mitt vuxenperspektiv som lyser igenom lite för starkt här, boken riktar sig ju trots allt till ungdomar. Det är hur som helst en stark och modig bok som krävt mycket styrka för att skriva:

Boken är en viktig ögonöppnare och jag hoppas den kommer finnas tillgänglig på skolor, bibliotek och fritidsgårdar och att den kommer att läsas, inte bara av tonåringar och unga, utan också av pedagoger, personal inom socialtjänst, polis, elevhälsa och alla andra yrkesgrupper som kan komma i kontakt med hedersvåld och personer som lever under hedersförtryck.

Elaf nämner redan i förordet att hon skrivit den bok hon önskar hade funnits när hon själv växte upp och att hon hoppas att den kan hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer. Personligen tror jag dock att boken är minst lika viktig för alla oss andra. Vi som inte befunnit oss i liknande situationer, vi som inte haft en aning om hur det är att leva under hedersförtryck. Boken är en viktig ögonöppnare och jag hoppas den kommer finnas tillgänglig på skolor, bibliotek och fritidsgårdar och att den kommer att läsas, inte bara av tonåringar och unga, utan också av pedagoger, personal inom socialtjänst, polis, elevhälsa och alla andra yrkesgrupper som kan komma i kontakt med hedersvåld och personer som lever under hedersförtryck. Elaf har gjort en stark gärning som offentliggjort sin livsberättelse och nu är det allas vår plikt att ta del av den och sprida budskapet. För precis som Elaf skriver så är det lättare för oss tillsammans, oavsett bakgrund, att hjälpa dem som behöver hjälp, ifall problematiken synliggörs.

Det starkaste man kan trotsa är sitt eget blod, och genom att offentliggöra den här historien drar jag stor skam över min familj. Men det är hög tid att kapa banden med det uråldriga tankesätt som jag växt upp med. Hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en.

Skriva kan Elaf Ali, berättelsen flyter på med ett rättframt och frankt språk. Hon griper tag i mig som läsare med sin berättelse och det är svårt att lägga undan boken. Hennes livshistoria är fängslande och berörande. Men lika väl som jag hade önskat mer djup i intervjuerna med föräldrarna, lika väl hade jag önskat att faktasidorna gav lite mer 382

Omslag: Förvildade, Rory Powers. B. Wahlströms 2021

Bazar Masarin 2021:01

383

Förvildade Rory Powers Översättn. Sabina Söderlund B Wahlströms 2021

Förvildade

Ann-Sofie Pfeiffer

örvildade är den amerikanska författaren Rory Powers debutbok. Boken handlar om Hetty och hennes vänner Byatt och Rees som sitter i karantän på internatskolan Raxter School for Girls. Ett virus har brutit ut och de är, förutom sporadiska båtleveranser av mestadels dålig mat, helt avskurna från fastlandet. Det här är en bok för dem som älskar dystopier och vill frossa i detaljerade beskrivningar av hur viruset som kallas Tox förvanskar och förvildar de drabbades kroppar. Eleverna på Raxter väntar på att regeringen ska komma med ett botemedel till viruset men man anar allt kanske inte är så enkelt. Den här boken är lite som en kropp utan skelett. Historien är otåligt detaljrik men saknar ramverk vilket gör att den är svårläst och i slutet är många frågor fortfarande olösta men för den som älskar dystopier kan den ändå vara läsvärd. Ett plus är det fantastiska omslaget som är gjort av den turkiska illustratören Aykut Aydoğdu.

384

Medverkande

Bazar Masarin 2021:01

Anna Backman, doktorand, lektor

Alexand

Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör, författare

Emma J

Ann Löwbeer, lärare, språkutvecklare, skolbibliotekarie

Mattias

Johanna Johansson, ungdomsbibliotekarie

Katharin

Ida Sundin Asp, bilderboksmakare, illustratör, författare

Josefin F

Emelie Nestor, språkkonsult, översättare

Annsofi

Susanne Sandström, redaktör, layout, grafisk formgivn. bibliotekarie

Anna Ha

My Grundström, redaktör, bibliotekarie

Maja Ste

Pia Halse, bilderboksmakare, illustratör, författare

Maria w

Stefan Casta, författare

Emma J

Mats Wänblad, författare Maja Celija, bilderboksmakare, illustratör, författare Eva Öhgren, bibliotekarie Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, president IBBY Sverige Carola Forslund, frilansjournalist, skribent Filippa Widlund, bilderboksmakare, illustratör, författare Sarah Sheppard, bilderboksmakare, illustratör, författare Christina Wedenmark, bibliotekarie, litteraturpedagog Julia Wiberg, författare, barnprogramledare Åsa & Mats Ottosson, författare, journalister, föreläsare Anna Pers Bräcke, bilderboksmakare, illustratör, författare Emilia Ilke, bilderboksmakare, konstnär, designer Elin Kätting Okodugha, bilderboksmakare, illustratör, författare Maja Säfström, illustratör, författare, arkitekt Jessika Berglund, författare, illustratör, skribent Agnes Lindholm, bloggare, läsfrämjare Barnboksfamiljen, förskolärare, bloggare, läsfrämjare Anna Karlskov Skyggebjerg, forskare, lektor Lisa Nordlén, lärare i SO, svenska och engelska Barnbokshunden Harry, recensent Marie Karlsson, konstnär, konsthantverkare

203 dra Andersson, bloggare, läsfrämjare

Jansson, fotograf, konstnär, bilderboksmakare Olsson, illustratör, målare, grafiker, skulptör

na Törnqvist, bibliotekarie

Fahlvik, bibliotekarie Pfeiffer, skribent

ansson, författare, lärare

en, illustratör, formgivare

wingsäter, förskolärare

Johansson, bloggare, läsfrämjare

Ur: Så funkar det! : fordon och farkoster, Mats Wänblad & Filippa Widlund. Bonnier Carlsen 2019

Bazar Masarin Faktaböcker för barn 2021

Articles inside

Förvildade/ A. Pfeiffer

Vem har sagt något om kärlek? / C. Forslund

Prinsen av Porte De la Chapelle / A. Lindholm

Den fasansfulla sagan om lilla Hen / K. Törnqvist

Lowkey / A. Norrgård

Den vita glöden / A. Norrgård

Frallan möter Frallan / C. Forslund

Tre nya hästböcker / M. Ullström

Sillen får ett syskon / C. Forslund

Tänk bara fotboll / A. Löwbeer

Mina husdjur / A. Löwbeer

Vad gör alla djuren på kvällen / J. fahlvik

Den historiska berättelsens då som nu / M. Ullström

Småbarnsböcker / E. Öhgren

Kattbossen / C. Forslund

Sömntutan / M. Wingsäter

Vad räknas? / S. Sandström

Ett fulländat litet bilderboksäventyr / E. Nestor

Saxen / M. Wingsäter

Fidel och jag i storstan / E. Öhgren

Kan barn läsa vad som helst? / E. Nestor

Färgstarka bilderböcker / M. Ullström

Isresan / J. Berglund

Om du möter en björn / J. Johansson

Intervju med tre / J. Johansson

Emilia Ilke

Pia Halse

Ida Sundin Asp

Maja Celija

Att våga bredda representationen / J. Edvardsson

Anna Pers Bräcke

Bakom skratten bor livets allvar / M. Ullström

Ode till Sven Nordqvist 75 år / M. Grundström

Mina första av Emma Jansson / M. Karlsson

Sångfåglar och andra kraxare / Barnboksfamiljen

Hjärnstark junior / Barnboksfamiljen

Handbok för storsamlare / C. Wedenmark

Bojan och grävmaskinen / Barnboksfamiljen

Lotta och Tarm-Ludde / M. Wingsäter

Fascinerande om insekternas hemliga liv / Barnbokshunden Harry

Världens hemskaste sjukdomar / C. Forslund

Boken om att bli sjuk / C. Forslund

Konstig mat från hela världen / C. Wedenmark

Anna Hansson

Emma Jansson

Mattias Olsson

Evenkifolkets älg / E. Kätting Okodugha

Maja Säfström

Stefan Casta

Varför handlar alla faktaböcker för barn om djur och växter?

Maja Sten

Filippa Widlund

Mats Wänblad

Sara Sheppard

Åsa & Mats Ottosson

Julia Wiberg

Är fackböcker en del av barnlitteraturen? Anna Karlskov Skyggebjerg