Bazar Masarin 2021:2
2 X Landström
O
Susanne Sandström
lof Landström skriver i Berätta med bilder (Lilla Piratförlaget, 2021) att det som är viktigt är att boken fungerar som helhet och att läsaren/tittläsaren efter läsning ska tänka att det här var en bra bok som hen vill läsa igen – det är inte så viktigt att den imponerar och briljerar med fina bilder. Parets senaste två samarbeten i Bu och Bä och stackars Bo och, för den ytterligare något yngre målgruppen, Pom och Pim på natten är genomtänkta bokhelheter som tål flera omläsningar (och säkert på studs vill bli lästa EN GÅNG TILL!) och också imponerar med briljanta och fina bilder. I Landströms bildvärldar känner man sig genast hemmastadd, det är som om alla deras karaktärer, figurer bebor samma lilla samhälle, där miljöerna (scenografin) är igenkännbara, trygga, vardagsnära och där det är, för att citera Olof Landström själv, ”ljust, glatt och lätt [..] att andas”. Olof Landströms bilder är tydliga; stilistiskt rena, avskalade och renons på överflödiga detaljer. Linjeteckningen, med svart fokuserad linje, en njutning att beskåda. I Bu och Bä och stackars Bo och Pom och
Pim på natten finns inte tillstymmelse till estetiskt fluff och krusiduller – här får vi handlingsinriktade figurer och tydlig berättarstruktur. Olof och Lena Landströms verk (i samarbetande text och bild) är alltid smarta, humoristiskt underfundiga och överraskande (man vet inte vart berättelsen drar iväg/oväntade upplösningar) – till stor glädje för läsaren. En annan grej med Landströms världar, och så även i dessa två, är att jag upplever dem som ömsinta, befolkade med innerligt gestaltade figurer. Det är en god värld där eventuella hot mer handlar om att något oväntat, överraskande sker. Världar som ett barn mer än gärna finner behag i att besöka. Och så även vi vuxna läsare - visst växlar väl Bu och Bä i ålder – ibland är de små barn, ibland (likt Anna Höglunds Mina och Kåge) som vuxna (och då kul att läsa Bu och Bä som alter egon för Olof och Lena). I Bu och Bä och stackars Bo möter vi dem som barn. Perspektiviskt kommer betraktaren/tittläsaren huvudpersonerna och deras världar nära i dubbel bemärkelse; antingen befinner vi oss i jämnhöjd med berättelsens huvudpersoner eller så zoomar ”kameran” in och vi betraktar i närbild. Det är också att ha ett barnperspektiv. 319
