Bazar Masarin Sagan 2021

© Yulia Drobova

ISSN 2002-1585

Nummer 2021:02 Sagan

B

azar Masarin är en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst.

För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barn- och ungdomslitteratur och bildkonst.

För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barn- och ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa.

Fairy tales do not tell children that dragons exist.

Children already know that dragons exist.

Fairy tales tell children that dragons can be killed – G.K. Chesterton

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas.

Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör: My Grundström Redaktör: Carola Lindström

D

et var en gång...torde fungera på samma sätt som syskonen Pevensies garderob, Alices kaninhål eller Potters ånglok orden som uttalas är gränsen, passagen in till en annan mystisk och magisk värld med andra (formaliserade, typiserade) gestalter, annan logik (allt kan hända, det mesta är svart eller vitt/ont eller gott) och tiden som vi känner den är upphävd.

Sagan äger kraft, sagor har traderats sedan urminnes tider (kanske går traderandet hand i hand med hjärnans utveckling, som en minnesmetod) innan några av dem, mer eller mindre, gavs en mer fast form som nedtecknade. Vi har de som nedtecknat folksagor som Perrault, Bröderna Grimm, de som skapat nya som Hc Andersen, Z Topelius, Shakespear, A. Strindberg, S. Lagerlöf för att nämna några få...många har använt sig av sagans formler, tagit intryck och på olika sätt använt sig av sagans figurer och element.

I dag är sagor mest för barn, så har det inte alltid varit. Att få höra sagor berättas högt och med inlevelse (eller läsas tyst på egen hand) är nog bra för barn (och en bilderbok är inte liktydigt med ”en saga”...); sagan är tydlig, kan hjälpa till att förklara frågor som handlar om rätt och fel, ont och gott etc men den kan också fungera som identifikation och hjälp att förstå världens beskaffenhet (om än starkt dualistisk) .

Sagan är här för att stanna för den utvecklas med oss, i dess väsen ligger att lämnas över (traderas, läsas, refereras till, alluderas på, citeras bl.a.). Sagan berättas med ord, upplästa och i text och i bild; tecknare och konstnärer har format våra bilder av sagans miljöer, gerstalter och hur vi känner för dem.

I det här omfångsrika numret har Bazar Masarin vänt sig till några olika forskare, författare och illustratörer som på något vis kan knytas till sagan som tema – vissa medverkar med frivandrande tankar medan andra svarat på våra frågor. Det blev intressant, tänkvärd och kunskapsberikande läsning.

Vi får veta lite mer om Yulia Drobova, Sunniva Sunde Krogseth, YuRong, Karin Cyrén och Naoko Machida som illustratörer och bilderboksmakare.

Den kroppspositiva och normkreativa rörelsen (för det är en framåtsyftande kraft) sprider sitt budskap och tar rättmätig plats i det offentliga rummen – syns det något av det i barnlitteraturen?

I det här numret har Carola Lindström (redaktör) tittat närmare på tjocka kroppar i barnlitteraturen och även intervjuat några författare och forskare på temat.

Vi har intervjuer med författare och konstnärer som Maxi Svensson som debuterat som bilderboksillustratör. Vi har även en debuterande bilderbok med – Sandra Parment provar sin bilderbok Hur är en varg? här.

Och så blir det många! sidor med recensioner, läsningar av barn- och ungdomsböcker (skönlitteratur, faktaböcker).

Det är ett av våra syften, att låta olika röster (som annars inte hörs) prata om de lästa böckerna: vissa blir omdömen, vissa blir återgivande recensioner och åter vissa samtalar mer på djuper med bokens innehåll. Vi finner samtliga intressanta och givande.

Trevlig läsning! Vi börjar med nytt nummer och vill just du vara med i framtiden så är du välkommen att höra av dig.

Bazar Masarin 2021:02

Sagorna

NUMMER 02

3

Bröderna Grimm och deras sagor/Andréa Räder

13

Tankar kring sagogenren/Martin Hellström

17

Jag läser sagor /Jessika Berglund

25

Låt barn resa; Hej Maja Kastelic /Susanne Sandström

35 Stian Hole/Jenny Edvardsson 43

Kim Fupz AAkesen/Susanne Sandström

47

Jonna Björnstjerna /Jenny Edvardsson

51

Karin Erlandsson /Jenny Edvardsson

53

Mia Öström /Jenny Edvardsson

55

Thomas Tidholm/Susanne Sandström

59

Sanna Borell/Susanne Sandström

67

Maria Jönsson /Susanne Sandström

71

Bethan Woollvin/ Susanne Sandström

85

Aron Landahl/Susanne Sandström

91

Alexander Jansson & Sofia Jensfelt /My Grundström

95

Emma Ganslandt /My Grundström

99

Randiga sagor/Sveriges Radio

103

Hur är en varg? Bilderboksprojekt/Sandra Parment

Illustratörerna 133

Yulia Drobova

153

Naoko Machida

163

YuRong

191

Sunniva Krogseth

207

Karin Cyrén

2021

Läsningar & Intervjuer 229

Julbokskavalkad/Margaretha Ullström

249

Intervju med Maxi Svensson/Susanne Sandström

252

Ingenting är omöjligt för oss /Johanna Johansson

257

Vi går till parken/Jessika Berglund

265

Stenen från himlen /Frida Ärleman

269

Några favoriter /Margaretha Ullström

313

Vad säger krokodilen?/Linn J Asplund

319

Två x Landström/Susanne Sandström

327

Mumiens återkomst /Maria Wingsäter

331

När jag var stor och du var liten/Maria Jourdanis

335

Disco/Eva Öhgren

339

Kompisarna på förskolan /Lisa Nordlén

343

Jag talar som en flod /Linda Valle

349

Sju barnbarn och en valp /Ann Löwbeer

355

Gränsen/Margrete Lamond

361

Kom hit då! /Linda Valle

367

Katt och hund i bilderbok/Susanne Sandström

397

Bara rumpor i backen/Agneta Norrgård

© Otl Aicher

Bazar Masarin 2021:02

NUMMER 02

Läsningar & Intervjuer 403

Var är alla barnen på förskolan Valen?/Martina Björling

407

Tigern kommer att äta upp mig!/Lisa Nordlén

413

Naturens hämnd/Susanne Sandström

421

Var är Sigges hemma? /Maria Wingsäter

425

Fakta om pappor/Agneta Norrgård

429

Stärnan som var rädd för publiken/Gwennhael Huesca Reyes

431

Den pænt store Fupz /Lisa Nordlén

437

Ester Arg och Daisy Galej firar födelsedag /Eva öhgren

442

Det djupa blå/Martina Björling

445

Dagen /Linda Flood

449

Min förändring sjunger /Martina Björling

451

Boken som verkligen inte ville bli läst/Sanna Haverinen

455

Seriespelet/Barnen tipsar

457

Maryam och hjärtegästerna/Carola Lindström

461

Tjockisar i barnlitteraturen/ Carola Lindström

468

Intervju Malin Eriksson Sjögärd/Carola Lindström

471

Intervju Eva Frantz/Carola Lindström

474

Intervju Karin Kajjan Andersson/Carola Lindström

476

Intervju Mia Österlund/Carola Lindström

479

Fat Dance/Maria Wingsäter

482

Frågor till Malin Eriksson Sjögärd /Maria Wingsäter

485

Det är aldrig för sent /Emma Terner

487

Amari och nattbröderna/Elin Jonsson

489

Den försvunna nyckeln/Agneta Norrgård

491

Ett rum till Lisen /Linda Flood

495

Syster /Linda Valle

497

Ett enda stort skämt/Agneta Norrgård

499

Kristallgrottan/Carola Lindström

503

Allt som rimmar på kär/Ann Löwbeer

507

Mörkret/Susanne Sandström

511

Underjordingen/Patrick Persson

513

Skiter i /Baharan kazemi

515

Underfors/Martin Bensch

517

Ormen i mig /Emma Terner

519

Vargöga /Lisa Nordlén

521

Kärleken är att jag vill att du finns /Sara Bäverås

523

Så nära att det bränns /Carola Lindström

527

Det värsta har redan hänt/Patrick Persson

Bazar Masarin 2021:2

H.C. Andersens eventyr “Kjærestefolkene”, ©Vilhelm Pedersen (1844) [Toppen og bolden]

1

Sagorna 2

Ur: Bröderna Grimms sagovärld, Red. Andréa Räder. 2018 Bonnier carlsen

Bazar Masarin 2021:2

De tolv bröderna (bröderna i trädet), Andréa Räder

3

Bröderna Grimm och deras sagor

E

Andréa Räder, tecknare & författare

n betydande del av bröderna Grimms sagor bygger på en kvinnlig berättartradition, detta gäller framförallt första utgåvan av deras berömda sagosamling Kinder- und Hausmärchen (Barn- och hussagor) från 1812.

Av första utgåvans 86 sagor har drygt två tredjedelar förmedlats av en kvinna. Även traderingen och spridningen av Grimms sagor är mer eller mindre styrd av kvinnor, och samtliga sju utgåvor av sagosamlingen – den sista utgåvan från 1857 – tillägnade bröderna sin bästa väninna Bettine von Arnim.

Hon var en känd författare och Tysklands första kvinnliga människorättskämpe.

Att det främst är kvinnor som har bevarat det muntliga berättandet beror troligen på

att sagoberättandet under 1700-talet blev en kvinnlig domän, något som även påverkat innehållet. Att sagan mer intresserat sig för kvinnliga mognadsprocesser har förmodligen med detta att göra. Sagans hjältinnor befinner sig oftast på tröskeln till vuxenlivet: Rapunsel är tolv år då hon stängs in i tornet, Mariebarn är fjorton då hon öppnar den förbjudna dörren och Törnrosa fyller femton när hon sticker sig på sländan.

Dessa sagor, främst berättade av kvinnor, utspelas i ett matriarkat med mäktiga kvinnor – goda som onda – medan männen är svaga, lättmanipulerade eller bara dumdristiga egoister.

Det är också flickorna som står i centrum för äventyret i sagoskogen, vare sig de flyr från den onda styvmodern, räddar sina bröder eller som Rödluvan möter en varg.

4

Bazar Masarin 2021:2

Porträtt av Marie Hassenpflug. Målning av okänd konstnär

Att Jacob och Wilhelm Grimm traskade runt på landsbygden och samlade från allmogen är en myt. Istället började de som flitiga filologer och deras expeditioner gick genom litteraturens skogar.

De finkammade bibliotekens samlingar och studerade medeltida handskrifter, och om de fick korn på en dikt eller ballad som i deras öron bar klangen av en gammal saga skrev de av texten. Bröderna studerade vid denna tid juridik i Marburg.

Av poeten Clemens Brentano hade de lärt sig att samla från skriftliga källor och deras lärare i juridik – den rättslärde Friedrich Carl von Savigny – lärde dem källkritik och vetenskaplig metodik. Inspirerade av den tidiga romantikens svärmeri för folklig poesi ville bröderna även samla från muntligt berättande.

Att det främst är kvinnor som har bevarat det muntliga berättandet beror troligen på att sagoberättandet under 1700-talet blev en kvinnlig domän, något som även påverkat innehållet.

Att sagan mer intresserat sig för kvinnliga mognadsprocesser har förmodligen med detta att göra.

Det var Wilhelm som tecknade ner dem alla.

Dortchen, den näst yngsta systern, berättade flest sagor. Hon var bara tolv år då hon lärde känna Wilhelm och de kom senare att gifta sig.

Sagoberättandet spred sig som ringar på vattnet, så snart en sagokälla sinade fann bröderna en ny. Berättarna var unga ogifta kvinnor i tjugoårsåldern, precis som bröderna själva. Men så snart någon av kvinnorna gifte sig tystnade hon och Jacob konstaterar torrt: ”Sedan bröllopet är det ingen nytta med Gretchen, hon har bara sin man i huvudet.”

Nästa stora sagokälla var systrarna Marie, Jeanette och Amalie Hassenpflug som också de bidrog med ett tjugotal sagor, däribland kända sagor som Törnrosa, Mästerkatten i Stövlar, Askungen och Rödluvan – sagor vi känner från Charles Perrault. Men så flöt också franskt blod i systrarnas ådror.

Modern härstammade från hugenotterna och det talades franska i hemmet.

Hugenotterna var religionsflyktingar som flytt undan katolska kyrkans grymma förföljelse. Många kom till Hessen under 1600-talet där de bildade kolonier med eget politiskt styre. Hugenotterna vårdade sitt språk, sin kultur och inte minst sagorna som därigenom bevarades och spreds.

Det gick till en början trögt och Wilhelms försök att intervjua en kvinna på ett hospital slutade snöpligt: ”Det gick uselt, oraklet ville inte tala”, klagar han.

Snart upptäckte bröderna, som nu arbetade som bibliotekarier i Kassel, att de inte behövde gå över ån efter vatten.

Den första sagokällan flödade redan hos grannarna: apotekarfamiljen Wild med sex döttrar. Systrarna Wild bidrog med ett tjugotal sagor, bland dem Hans och Greta.

5

De tolv bröderna (systern i trädet), Andréa Räder

6

Ur: Bröderna Grimms sagovärld, Red. Andréa Räder. 2018 Bonnier carlsen

Ur: Bröderna Grimms sagovärld, Red. Andréa Räder. 2018 Bonnier carlsen

Jacob och Wilhelm på draken, Andréa Räder

Bazar Masarin 2021:2 Den största sagokällan var den katolska adelsfamiljen von Haxthausen som bidrog med ett sextiotal sagor och varianter på sagor som bröderna redan kände till. Av de tolv syskonen var det framförallt tre systrar och deras två kvinnliga kusiner som flitigt samlade åt bröderna Grimm.

Utan denna förmedlande länk av läs- och skrivkunniga kvinnor hade sagorna gått hjälplöst förlorade. Och utan bröderna Grimms höga vetenskapliga och litterära ambitioner hade sagorna inte överlevt som litteratur. Efter Napoleonkrigen hade mycket av det muntliga berättandet försvunnit, industrialismen stod för dörren och människorna flyttade in till städerna.

Efter brödernas gemensamma insamlingsarbete, började Jacob alltmer ägna sig åt sin språkforskning, och det blev Wilhelm Grimm som bearbetade sagorna och gav dem en språkdräkt som blev internationellt stilbildande för hur ”en äkta folksaga” ska berättas. Endast så kunde sagorna räddas åt eftervärlden, och det var först med Kinderund Hausmärchen som folksagan blev en respekterad genre inom den västerländska litteraturen.

Det var Wilhelm Grimm som omsorgsfullt redigerade och bearbetade sagorna utifrån ett disparat och många gånger fragmentariskt textmaterial baserat på muntliga och skriftliga källor. Av ett korthugget språk, präglat av muntligt berättande, skapade han helgjutna sagor i en enhetlig språkdräkt.

Han sammanfogade händelseförloppet, bearbetade komposition och dramaturgi och åskådliggjorde centrala scener. Vidare ändrade han nutid till dåtid, indirekt tal till dialog, infogade rim, liknelser, allitteration och ljudhärmande ord. Varje saga är sålunda en sammanvävning av flera muntliga versioner som kompletterats med material från litterära källor.

Kinder- und Hausmärchen innehåller många sorters berättelser av folklig karaktär från olika kulturer och epoker. Den är också den första vetenskapliga dokumentationen av vår europeiska sagotraditionen, till viss del även den orientaliska, och brödernas handexemplar av sagosamlingen tillhör Unescos världsminnesarv.

Redan på bröderna Grimms tid diskuterades sagornas lämplighet för barn.

För vem var sagosamlingen tänkt: för barn eller vuxna eller rentav för forskare?

Bröderna var väl medvetna om sagosamlingens ambivalenta karaktär, men också att sagor inte så lätt låter sig definieras som antingen barn- eller vuxenlitteratur. Även titeln är mångtydig och syftar kanske snarare på den miljö där sagorna en gång berättades än att målgruppen skulle vara barn.

Det lär vara svårt att hitta ett litterärt verk med lika lång och rik internationell tolkningshistoria som Kinder- und Hausmärchen. Sagorna har hyllats och kritiserats, de har skrämt och roat barn, inspirerat författare, illustratörer och kompositörer, och de har gett rikligt med stoff åt amerikansk filmindustri.

Samtidigt har sagosamlingen varit oumbärlig för sagoforskningen.

Men hur gick det för Rödluvan?

Bröderna Grimm kände förstås till Charles Perraults version av sagan. Hos honom finns ingen jägare som räddar mormodern och Rödluvan och den unga flickan faller offer för vargens lustar. Sagan avslutas med en moralitet som i korthet går ut på att unga flickor inte ska vara naiva och låta sig förledas av smicker. Vargarna är inte varandra lika, skriver Perrault. Det finns sådana som inte väcker uppmärksamhet, som är hjälpsamma och älskvärda. Men ack! Det är just de vargarna som är allra farligast!

I Grimms version är flickan ett barn och efter den lyckosamma räddningen har Rödluvan lärt sig läxan och slutrepliken lyder ”Aldrig mer ska jag springa ifrån vägen och in i skogen när mor har förbjudit det!”

9

10

Rödluvan. Målad av Georg Räder

V

Bazar Masarin 2021:2 id ett besök på Alter St. Matthäus-Kirchhof i Berlin, där bröderna ligger begravda, passade jag på att intervjua dem.

(Brödernas svar är citat ur biografin Bröderna Grimm – inte bara Snövit).

Ni började samla sagor i en tid då stora delar nuvarande Tyskland låg under fransk ockupation. Varför?

Wilhelm: Det var kanske hög tid att slå vakt om sagorna, då de som ska bevara dem blir allt färre, och seden att föra dem vidare är på väg att försvinna. Är inte era sagor rätt grymma?

Redan på er tid ville man censurera dem.

Wilhelm: Regn och dagg faller välgörande på allt som växer på jord. Den som räds att ställa ut sina plantor, och låter dem stå inomhus för att dessa är alltför känsliga och kan ta skada, begär väl därför inte att regn och dagg ska upphöra.

Ni gjorde prinsessor till kungadöttrar och Rödluvans butelj till en flaska vin.

Jacob: Ett folk som försummar sitt modersmål kan aldrig blomma!

na lugnt och stilla och rullade tummarna.

I en båt med italienare hade det ropats och skrikits. Om jag ska ge ett utmärkande nationaldrag i svenskarnas allvarliga men livfulla ansikten, så vore det näsans ädla och smäckra form.

Det låter som om ni är språkpuritanister.

Apropå Rödluvan, vad vet ni om sagan?

Wilhelm: Den har likheter med en svensk ballad: Jungfrun i den blå skogen.

Jacob hade planer på att utvandra till Sverige, men kom aldrig till skott?

Wilhelm (suckar djupt): Ju längre han skulle bo utan oss, utan min fru och barnen, desto mer nedstämd skulle han bli.

Ni var intresserade av Norden och förstod svenska. Vad vet ni om Sverige?

Jacob: Sverige, landet med de långa ljusa sommarnätterna, behagar genom markens grönska där små ängsblommor växer som får himlens glöd i söder (Italien!) att förblekna.

Det är ett mäktigt land, överallt reser sig runstenar ur marken.

Och Jacob, du förblev alltså ungkarl?

Jacob: Det vita hullet på kvinnornas kroppar är avskyvärt.

Hoppsan! Men något positivt kan du väl säg om kvinnorna?

Jacob: Att de har vårdat sagotraditionen förnämligt. Utan deras omsorger hade det mesta förtvinat.

Och vad anser ni om svenskarna?

Jacob: Dessa nordbor är tysta och måttfulla, men har också läggningen och förmågan att begrunda den mänskliga själens alla djup.

När jag for över Mälaren satt människor11

Så småningom blev ni professorer vid Göttingen universitet, men ni kände er

Foto: Gustav Engberg, kyrkogården Alter St. Matthäus-Kirchhof i Berlin.

aldrig hemma i den akademiska högborgen.

Ni kritiserade bland annat det akademiska språkbruket.

Wilhelm: Varje friskt språk är visuellt, och även den finaste tanke kräver en synlig kropp. I den högsta bildningsfasen, har det visat sig, finns en stark tendens till abstraktion som inte är till någon fördel.

Det abstrakta ordet sluter inte tätt intill tanken, och lämnar ett tomrum som riskerar att förbli innehållslöst.

Man tar munnen full, men har lite att säga – ibland ingenting alls.

Hur fördelade ni arbetet sinsemellan?

Jacob: Då det var dags att sätta igång sa jag till Wilhelm: om jag tar A, får du ta B. Wilhelm: Men jag sa; det kommer alldeles för hastigt på, låt mig få börja med D. Du Jacob började alltså med A. Berätta något om A? Jacob: Av alla läten är A det ädlaste och mest ursprungliga: kraftfullt ljuder det ur bröst och strupe. Det är barnets första läte som det lättast lär sig att frambringa. Med rätta står det främst i alfabetet på de flesta språk.

Du är känd för att göra stora tankesprång och ställa djärva hypoteser. Har du aldrig tvivlat på din förmåga?

Jacob: Den som inte vågar kan inte heller vinna, och när man är i färd med att gripa efter ny frukt får man också ha modet att fela.

Många av er sagor handlar om syskonrelationer, och ni framhåller syskonrelationen som livets starkaste, kanske viktigaste trygghetsfaktor. Varför?

Jacob: Föräldrar och barn lever endast ett halvt liv tillsammans, syskon ett helt (…) om inte livets tråd klipps av för tidigt.

Hur har ni två det tillsammans?

Jacob (tittar på Wilhelm): Han är min bättre hälft.

Wilhelm (tittar på Jacob): Han är den mest trofasta och älskvärda människan i världen.

Faktaruta Jacob Grimm (1785-1863) och Wilhelm Grimm (1786- 1859), sagosamlare och språkforskare.

Brödernas viktigaste gemensamma verk: Kinder- und Hausmärchen som kom i sju olika utgåvor under brödernas levnad. Den sista definitiva utgåvan från 1857 innehåller tvåhundra sagor och tio barnlegender.

Sagosamlingen var frukten från ungdomsåren, och Deutsches Wörterbuch är kröningen av er samlade kunskap. Vad vill ni med ordboken?

Wilhelm: Vi vill visa språket så som det har framställt sig självt under loppet av tre århundraden. Vårt verk kommer att vara, om ni tillåter uttrycket, en naturhistoria över de enskilda orden.

Deutsches Wörterbuch, en historisk etymologisk ordbok.

12

Bazar Masarin 2021:2

Tankar kring sagogenren

K

Martin Hellström lektor i barnlitteratur vid Linnéuniversitetet

ring sagan funderar jag ofta.

Jag undervisar kring dess former, konstsagan och folksagan och om alla dess särdrag, men jag samtalar också ofta om den även när det inte är sagan som ska stå i centrum. På seminarier kring bilderboken till exempel, med verksamma och blivande förskollärare, då kommer vi in på dem – berättelserna som egentligen klarar sig utan bilderna, och som både personal och barn gärna leker kring.

Jag frågar varför sagan är så populär. Varför är bockarna Bruse fortfarande ett säkert kort, och jag får många svar, som nästan alla handlar om någon form av stryktålighet, att de är slitstarka. Formen är så enkel att den klarar av vad som helst, kan gestaltas hur som helst och lekas på många vis.

Hela berättelsens poäng ligger i händelseförloppet, inte i det psykologiska porträttet eller i mötet mellan texten och bilden. Vilket barn som helst kan vara stora bocken Bruse, det är bara mod som är bockens egenskap.

Porträttet behöver inte fördjupas med bockens tankar på om det han gör är rätt eller fel, om det är synd om trollet eller om det är rättvist att de två andra bockarna skjutit problemet framför sig, lagt det på honom.

Bocken är modig och använder därför sina horn. ”Barnen älskar när trollet stångas i ån, det slår aldrig fel” säger en pedagog efter ett samtal, och hon berättar om de träfigurer som de har som föreställer djur, troll och bro, och hur den som berättar kan gestalta förloppet med dessa, och hur barnen gärna leker vidare med dem sen.

13

14

Ur: Gittan och gråvargarna, Pija Lindenbaum. 2000 Rabén & Sjögren

Bazar Masarin 2021:2

15

Rödluvan är en annan berättelse, som vi kanske börjar med i vårt samtal via Pija Lindenbaums variant Gittan och gråvargarna, för att sedan, rätt så snabbt, falla in i originalet, om flickan med korgen på armen.

Styrkan i Lindenbaums berättelse är den att flickan visar sig vara stark och modig när hon själv får styra över leken. Då är det hon som tämjer vargarna, som bestämmer. Så är det inte i sagan, vem är egentligen Rödluvan där? Det diskuterar vi ofta, och länge, och det leder gärna till en slutsats om att det väl Däri inte är något som barnen kan, analysera ligger styrkan, att texten på det sättet, och se den lilla flickan som någon som bör akta sig för främmande berättelsernas värde män, för sexualitet, för att bli förälskad i inte ligger i de tolkningar jägaren, eller för att inte följa det uppoch trygga. vi kan göra av dem, i den sym- trampade ”Det förstår väl inte en femåring?” sägs bolik vi kan uppfatta eller i den det kanske och vi andra på seminariet med, samtidigt som vi kommer tematiska tolkningen. Det är inte håller fram till att anledningen till att vi alla med detta tankebagage som texten har så mycket lättare att göra den långtgående tolkningen och analysen växt fram, utan genom ett underhar att göra med att vi kan beräthållande eller moraliserande pertelsen så väl, att vi mött den sedan barnsben. Först utan tolkning eller spektiv, vari sagan, händelseförlop- ett vidare resonemang, utan mest pet, är sig själv nog. bara med den sköna känslan man kan få när flickan och mormor klarar Sagan öppnar för detta, men den sig och den elaka vargen straffas, och sluter sig samtidigt inte för de sedan med igenkänningens glädje när vi läser Lindenbaum, och så till sist, som inte vill tolka den, eller som kanske på en kurs i barnlitteratur, eller är för unga, som precis har i vilket samtal som helst mellan vuxna, börjar vi fundera på den symboliska mött den. Sagan håller därför innebörden, tolkningsför så många, och för så möjligheterna.

Däri ligger styrkan, att berättelsernas mycket. värde inte ligger i de tolkningar vi kan göra av dem, i den symbolik vi kan uppfatta eller i den tematiska tolkningen. Det är inte med detta tankebagage som texten växt fram, utan genom ett underhållande eller moraliserande perspektiv, vari sagan, händelseförloppet, är sig själv nog. Sagan öppnar för detta, men den sluter sig samtidigt inte för de som inte vill tolka den, eller som är för unga, som precis har mött den. Sagan håller därför för så många, och för så mycket.

16

Bazar Masarin 2021:2

Jag läser sagor

J

Jessika Berglund

ag läser sagor. Det har jag alltid gjort och just nu läser jag extra mycket för jag håller på med reaserch som kräver det. Klassiska sagor, folksagor, skapelsemyter, konstsagor. Bibeln, Kalevala, det grekiska. Och så naturligtvis Selma Lagerlöf!

Det känns som om jag stigit ner i en flod för att fullkomligt översköljas av sagor. Det får min själ att snurra och brinna, berättelserna rinner in och sen strömmar de ut igen så att alla måste höra. Jag älskar att rinna över på det viset!

Och nu läser jag Drottningen av Anna Wahlenberg. Den finns i en bok som heter Länge, länge sedan, utkommen 1903 och illustrerad av John Bauer. Fast det är bara en bild, som då föreställer den lilla jungfrun när hon står en bit bort och lyfter sin slöja. Hon får använda båda händerna, hela armarna, för slöjan är lång och tung och nu gäller det liv och död för hon ska visa det hon inte vill att någon ska se. Hennes förälskade blick. Och prinsens kroppspråk, att han är förvånad, förväntansfull – och – mycket ung.

17

Ur: Länge länge sedan: sagor af Anna Wahlenberg, teckningar av John Bauer. 1903 Albert Bonnier

En tonåring är det, naturligtvis, för sagans kungabarn är alltid i sin fagraste blomning.

Orden i denna saga är som sago-ord ska vara, vackra från början till slut, helt hopplösa om de skulle vilja berätta något annat än en saga men till detta duger de, detta kan de. Om nu jungfruns ögon kan le så man känner sitt blod dansa så är det detsamma med orden i en riktig saga. Att de förvandlar en berättelse vilken som helst till magi!

Hastigt återberättad är den sällan något särskilt, ibland till och med urbota dum och besynnerlig, men med sago-orden kring blir det musik av alltsammans och blodet dansar.

Hur härligt är inte det?

Och jag läser och läser och läser i dessa sagor och känner hur mitt språk påverkas, skrivna ord kommer på ett annat sätt än sagda, så är det alltid.

Och nu blir ordföljd och grammatik alltmer sagisk. Det tycker jag om. Samtidigt oroas jag av hur det ska se ut i andras ögon.

Om det blir som med lilla jungfrun, att alltför mycket avslöjas?

18

Ur: Länge länge sedan: sagor af Anna Wahlenberg, teckningar av John Bauer. 1903 Albert Bonnier

Bazar Masarin 2021:2

19

I sagan är alla regler bergfasta. Sedan de uttalats gäller de, det liknar lek. Nej tyvärr, du kan inte vara med. För du har gul tröja och de som har gul tröja kan inte vara med i den här leken. Reglerna behöver, för att gälla, inte ingå i något system utan bara uttalas.

Det liknar lite känslan av att inte få för att någon annan sa först. Att den ville, att den inte ville, att den är trött, vill ha etc. Att alltid komma lite försent.

Man känner sig liten, blek och obetydlig.

Fast är det då en saga är det just den lilla obetydliga som vinner i längden. För den har något som ingen sett eller räknat med, kanske mod. Eller ett gott hjärta, kärlek. Är sagan skriven av Topelius så är det tro.

En regel sagan håller styvt på är att ge hjälp när du kan det. Och tacka när du själv får hjälp. Klassiskt är att en fattig, obetydlig och gammal person, oftast kvinna, ber om hjälp.

Det kan också vara ett litet djur.

Och att de bäst utrustade ignorerar den hjälpbehövande men yngste sonen, minste prinsen, askepjäsken, den tappra lilla prinsessan – de delar med sig av det de har och får den nödvändiga hjälpen tillbaka utan att ha bett om det.

Sago-orden är sagda ord fast skrivna. En berättelse att läsa högt fast som om man återberättade den. Eller – som jag tycker om att göra, fylla hela mig med inlästa sagor och sen återberätta dem så gott det går.

Folksagor ÄR återberättade. Dem har jag rätt att nyskapa på mitt sätt, som så många före mig. Konstsagorna har en upphovsperson som valt just de rätta orden och inför denne har jag ett större ansvar. Jag måste erkänna att jag slarvar lite med det…

För jag märker på de barn som är mina åhörare att de på riktigt föredrar när jag återberättar. Då händer det magiska, att bilderna uppstår i det egna huvudet, ingen mer än man själv vet hur de ser ut. Finns bilder i boken styr dessa vad jag ser. Finns inga bilder saknar jag dem och kompenserar efter förmåga. Finns ingen text och inte ens någon bok – ja, då är jag fri att skapa sagan själv! Underbart ju!

Fast, själv är jag ju illustratör och mycket fäst vid berättande bild…

När en saga sätter en regel – ät inget, lämna mig aldrig, se dig inte om – då är det en magi som vill skydda men den gör inte det. För det GÅR inte att lyda.

I verkliga livet vet man inte alltid vilka dessa regler är men då och då gör man något som får oöverstigliga konsekvenser. Och sen ångrar man sig – förgäves.

20

Bazar Masarin 2021:02 Just nu älskar jag Kungens harar. Rätt mycket beroende på sagans kryptiska namn, men det är en bra saga. Kungen och drottningen har en dotter som de älskar över allt annat.

Hon är nu giftasvuxen men de önskar behålla henne hemma, vill inte låta henne växa till vuxen fru någon annanstans. Men de känner sig tvingade att bjuda in friare och så kommer de på ett omöjligt uppdrag.

Friarna ska framgångsrikt passa kungens harar under tre dagar! Ingen enda får komma bort för då blir straffet, utöver nesan, att en bit skinn skäres från friarens rygg och en bit från bröstet. Hu! Och hararna, de är trehundra.

Och detta löser alltså minsta bondpojken med vänlighet, finurlighet och hjälp av en sådan där gammal gumma. Och prinsessan blir gift – som hon ju önskade.

När sagorna får berätta för oss hur allt har gått till, då förstår vi bättre. För mig fungerar det i alla fall så, sagans förklaring är verkligare. Precis som musik kan beskriva världen just sådan den är och en bild kan göra att man fullt ut förstår. Kanske börjar man gråta utan att veta varför.

Jag minns en gång på Brittish museum, på handskriftsavdelningen. Jag stod framför en liten illuminerad skrift från 1400-talet och grät. Liksom stilla, för att det var vackert och sant. Boken var mycket liten och målningen underbar på ett tjockt och detaljrikt sätt, pigment och kulör samverkade till att skapa lager och djup och allra överst i bilden, nästan svävande, låg gulddetaljerna.

Nu vet jag inte riktigt vad jag menar med det här. Men på något vis är det kanske kulturens uppgift att förklara livet?

Vetenskapen gör det också, naturligtvis, och den talar dessutom sanning även om sanningen utvecklas och förändras. Det vi just nu vet är sant ÄR sant.

Men sagorna är sanna hela tiden.

Och med ljungen är det så här, förstår ni, att när Gud skapade alla växter delade han ut blommor till somliga medan andra blev utan.

Ljungen till exempel, den fick nöja sig med små, gröna blad och risiga grenar. Tråkigt tyckte ljungen, men Gud hade väl en anledning. Nå, sen fick växterna själva välja växtplats och då valde var och en efter sin smak.

Eken valde hagarna, tallen valde pinnmon och de små violerna valde stranden. Alla platser fick sina växter utom heden för där ville ingen vara. Stackars heden! Den var så ledsen, och så utsatt för solen när inga växter ville skugga den! Då sa ljungen att jag kan växa där. Och så spred hon ut sig över hela heden som en grön skyddande filt. När Gud såg denna kärlekshandling ville han belöna henne. Och så fick hon sina blommor. Små visserligen, men desto fler, och i kärlekens färg.

Så bra. Nu vet jag. (det är Albrekt Segerstedt som förklarat det hela, 1883) Gamla tiders barnböcker har långa slingriga meningar. Det är väldigt många kommatecken överallt och språket är ofta omständigt. Den gamla stavningen var man väl van vid när böckerna trycktes, även om vi tycker att den känns märklig. Men ändå, det måste ha varit stor skillnad på skrivspråket och den talade, vardagliga dialekten. Ingen hade precis sopat banan för det barn som drevs av läshunger – men det hände att de läste ändå. Egentligen är det märkligt.

När man läser den gamla texten högt blir det lättare. Då blir kommatecknen mer rimliga, för de står ju där och gör texten till tal.

Boken har på sina papperssidor lämnat plats åt berättarens röst så att den faktiskt hörs – om man alltså läser högt. Och inte alltid.

Till stor del är sagor muntliga. Länge var de bara det, men redan för kanske 150 år sedan fanns det böcker med sagor i, rätt många faktiskt. Och då har de det muntliga med sig in i pappret, det är så fint. Sagan har sin speciella form och sina alldeles egna regler. Man känner igen den med en gång. Jag tänker att en del av detta kommer sig av det muntliga ursprunget.

Ett upprepande som hjälper minnet.

Ett framåtlutat berättande, med ögonkontakt, som fångar lyssnaren fast annat pågår runt omkring.

Ett stort antal återkommande moment, återigen för minnet, men också för att lyssnaren (och sedan läsaren) ska förstå att det här är en saga.

Allt säger: den här berättelsen är sann fast på ett annat sätt.

21

Ur: Julklappen: Kungens harar, Jenny Nyström-Stoopendaal 1901 Med tillstånd av Jenny Nyström och Curt Stoopendaal-stiftelsen

22

Ur: Spelar min lund, sjunger min näktergal, Astrid Lindgren & Svend Otto S. 1984 Rabén & Sjögren

Bazar Masarin 2021:02

sagan. Egentligen kan jag lika gärna hänvisa till den direkt, till Spelar min lind, sjunger min näktergal. För berättelsens lilla Malin, i hennes eländiga liv finns inte längre något som är vackert. Hon har haft det vackert så hon vet vad hon saknar. Ett blommande äppelträd, en liljekonvaljelund. Ett skåp med rosor målade på, en ljusstake med ett ljus.

Nybakat bröd. Nyskurade golv. Är det nu så mycket begärt? Betyder inte det att nästan allting är vackert?

Men eländet i fattigstugan överröstar allt och alla. Inte ens gemenskap har de för under sängarna ligger vars och ens snålt tilldelade förnödenheter, man slåss om utrymmet vid spisen.

Och någonstans nyligen läste jag om en pojke, i folkskolans barndom, det är mitten av 1800-talet. Där han bodde fanns ett sockenbibliotek men de hade sådana tråkiga böcker. Han läste dem ändå. När han läst dem alla gick han den långa vägen genom skogen till nästa bibliotek. Och där fann han sagoböcker! Riktiga sagoböcker!

Kan ni se honom?

Spelar min lind…

Det är sent, jag har gjort något roligt och kom hem i mörkret på ett numera obekant sätt. Läser i sängen, Astrid Lindgrens vackra saga. Den berättar det jag vill skriva nu, om 23

Ja, och sen hör Malin sagan. Den kommer till henne genom luften, som om den själv vill höras, som att sagan vill att just Malin lyssnar. Och hon blir varm. Det vackra fyller henne med en önskan och en önskan är väl ett slags ”vackert”, är det inte?

Malin får ett ordfragment i sitt hjärta och i flera dagar förmår det överrösta eländet.

När det blir för svårt lyssnar hon inåt och tröstas, det är så vackert beskrivet. Men sen behövs något beständigare och den på hopp hungriga ungen lyckas intala sig att en spelande lind kan växa ur vilket frö som helst. ”Med tro och längtan så går det”. Och så planterar hon en ärta i potatislandet och tänker att i morgon… Och stackars Jocke Kis som också behöver, han tror han också.

Fast han har Malin, hon måste ha varit en välsignelse för de stackars hjonen.

Och med tro och längtan så gick det, på morgonen står linden där. Men för att få spel och sång krävs mer och då är det Malin som ger sin ande åt det lilla trädet. För att det ska kunna spela för alla dem som bor i den armodets boning som är fattigstugan.

Och detta är sagans kraft! Hur sorgligt det än är, för visst dör ungen? Nog är det det som händer, fast det inte sägs rakt ut? Men kanske kan man säga att Malin förvandlas till sagans goda fe som vakar över de stackars hjonen? För en som inte kan leva utan något vackert så är detta ett vackert slut, en vacker start och en vacker fortsättning.

Ungefär samtidigt uppfanns också barndomen, i alla fall den borgliga medelklass-barndomen. Och i de ljusa trygga barnkamrarna var sagosamlingarna en självklarhet. Kanske fanns det en sådan barnkammare i prästgården där Malin fann sina vackraste ord?

Och 1899, när första delen i den lärarproducerade boksamlingen Barnbiblioteket Saga gavs ut, då innehöll den just svenska folksagor. Samlingens allra första berättelse var Lilla Rosa och Långa Leda.

Och när min farmor för länge sedan var en liten läslus med tillträde till biblioteket, då fick hon i premie från folkskolan Svenska Folksagor i två band. ”Asta Strömvall för flit och framsteg i Göteborgs Högre folkskola för flickor. ” Farmor var född 1907 så detta borde ha varit senast 1920.

Jag har böckerna i min bokhylla.

Jag läser sagan om Lilla Rosa och Långa Leda för mina bonusbarnbarn. De är 2021, de är sexochetthalvt och sagan har de hört så många gånger att den är helt igenom trygg för dem. För mig är den otrygg. Jag har så svårt för den självklara kopplingen mellan elak och ful, eller snarare, mellan ful och elak. Att man känner igen det elaka på utseendet, så är det i väldigt många av de gamla sagorna. När jag läser söker jag andra ord, tänker att åt andra hållet är det ju nästan sant. Att den som är elak blir om inte ful så i alla fall inte lika vacker som den som är vänlig. Eller, jag vill att det ska vara så.

Snart ska jag läsa Spelar min lind.

Snart, så fort som möjligt, nästa gång.

En av mina flickor heter Malin…

Raden ”spelar min lind, sjunger min näktergal” kommer från en svensk folksaga, Lilla Rosa och Långa Leda. Sagan ingår i den skatt av svenska folksagor som vid 1800-talets mitt samlades in av forskare som sökte det ursvenska. Sagorna troddes säga något om den svenska folksjälen. Och något sa de säkert också, men fullt så unika som forskarna trodde att de var är de inte. Nästan alltid har sagan en liten syster eller bror i andra länder.

Men, att sagorna samlades in innebar också att de spreds. De trycktes, både i påkostade samlingar och i billiga skrifter för bara några ören. På så vi kunde de komma nästan alla till del. Dessutom var de redan spridda!

Muntligt nämligen.

24

Bazar Masarin 2021:2

Låt barn resa

: Hc Andersens resa och en intervju med Maj

Texten, nu något modifierad, har tidigare varit publicerad på IBBY Sveriges hemsida

25

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

B

Susanne Sandström

arn som får möta en mångfald berättelser, sagor och poesi – i ord och bild – får lust till språk och konst, får redskap att själv förmedla och skapa. Sagor har förmåga att förvandla barns inre och yttre liv.

Visst var det så för Hans Christian Andersen, den tämligen ensamma, kanske aningen udda, och fattige pojken som började sitt liv i 1800-talets Odense i Danmark.

Berättelserna han lyssnade på förvandlade och gav Den fula ankungen, som ju var Andersen själv, tankar om att saker och ting kunde vara annorlunda. Han blev förvissad om att alla kan bli något speciellt.

När Andersen sedermera skrev sina sagor, sina eventyr skapade han en ny sagogenre, konstsagan, som hade drag av folksagan men sprang ur Andersens egen fantasi, hade ett direkt tilltal (ett vardagligt språk) till läsaren/barnet, var humoristiska, empatiska, använde sig av vardagsföremål och djur som förlänades mänskliga egenskaper och känslor, och ofta var utan lyckligt slut.

ja Kastelic

26

Bazar Masarin 2021:2 HC Andersens berättelser tillhör idag världslitteraturen, och allt sedan de första sagorna gavs ut (1835) har de färdats ut i världen, där de har berättats/återberättats, översatts, nytolkats, sanerats, parafraserats och remedierats i olika media med olika estetiska stilar och uttryck och av skiftande kvalitet.

Till största del finner vi dagens Andersenberättelser i bilderböcker eller i illustrerade samlingsverk för yngre barn, men till en början var de inte illustrerade – de skulle högläsas, lyssnas till och vissa var tom avsedda för vuxna läsare.

Efter att jag hade läst Christian Andersen – Die Reise seines Lebens (utgiven på NordSüd Verlag, 2020), hörde jag av mig till illustratören Maja Kastelic, som tillsammans med författaren Heinz Janisch har skapat bilderboken. Boken ges 2022 ut på Atrium Förlag med titeln På resa med HC Andersen (översatt till svenska av Gun-Britt Sundström).

En droska är på väg till Köpenhamn.

I droskan sitter flickan Elsa, hennes mamma och en äldre man som presenterar sig som Hans Christian Andersen, författare.

Flickan är nyfiken och ställer frågor till mannen och ber honom att berätta en saga; mannen berättar sagan om pojken som lärde sig att flyga.

En saga som ju naturligtvis handlar om Andersens egen livsresa: om den svåra barndomen, pappan och berättelserna (med världar där allt var möjligt) som pappan läste högt, den konstanta drivkraften att lämna den enkla bakgrunden bakom sig, viljan och passionen att bli något konstnärligt (sångare, balettdansör, skådespelare, författare), den ensamma och ovissa resan till Köpenhamn som fjortonåring, möten, bakslag, strävanden och förhoppningar – ja, hela resan fram tills sagorna kom på pränt och livet därefter. Boken är ett lysande resultat av samarbete mellan Heinz Janisch och Maja Kastelic, märkbart i hur kongenialt text och bild lierar sig i berättelsen. Sida för sida följer läsaren pojken och ser hur saga och liv vävs samman; Maja Kastelics illustrationer är på en gång en kulturhistorisk vandring i

27

1800-talets Danmark (stadsbild, arkitektur, klädedräkter, kineseri) och en ingång till Andersens mest älskade sagor som Tummelisa, Prinsessan på ärten, Den fula ankungen och Kejsarens nya kläder som målas fram på hela uppslag.

Maja Kastelics bildberättande formar en hybrid, som nyttjar både bilderbokens element i uppslag och format och den grafiska romanens seriella berättande. Det är drömskt och lekfullt fullt av intertextuella och intervisuella referenser till sagans värld

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

(folksagorna), andra bilderboksmakare (även till Kastelics egna böcker) och till Andersens andra sagor och till hans liv (utklippta siluetter!!) Liksom i Pojken och huset använder Kastelic här färgers valörer för att skapa stämning och känsla av tid. Här används sepiatoner, likt gamla fotografier, för tillbakablicken; för den tidlösa, drömlika sagotiden används både pudrigt pastelliga och klara färger och berättelsens nutid grundas i jordfärgen ockra.

28

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

Bazar Masarin 2021:2

31

texten både ymnig och förtätad, och jag ville verkligen få med så mycket som möjligt av det i illustrationerna. Jag ville att det skulle bli en hyllning till fantasin, till berättandets magi och, naturligtvis, till Andersens förmåga att se fantastiska berättelser överallt.

Det fanns tre narrativa nivåer, vilka var en utmaning att definiera och särskilja, och jag tänkte att sammanflätningen av HC Andersens liv, hans sagor och ett barns perspektiv var signifikant så jag ville få med den i illustrationerna. Det är den första (vad jag vet) barnboken om Andersen och om hans sagor så jag hade med honom och Elsa i varje scen, och ledtrådar och detaljer från olika sagor överallt i boken (ärtor, svalor, små ankor, pappersbåtar etc.).

Det var en stor utmaning att arbeta med boken men än mer – en stor ära.

Hej Maja Kastelic – Vilken relation har du till HC Andersen och hans sagor?

Jag känner naturligtvis till HC Andersens sagor från min barndom. Min favorit var Tummelisa, jag hade en bok som var vackert illustrerad av Marlenka Stupica, en känd slovensk illustratör. Men det var först under arbetet med den här boken som jag insåg bredden i, och omfattningen av hans författarskap och lärde mig om mer om hans liv och om hur förvånansvärt modig och passionerat målmedveten han var redan som litet barn. Trots alla svårigheter gav han aldrig upp och han behöll sitt ”barnasinne” hela livet. Jag tycker om budskapen som kan utläsas i hans sagor men mest av alla det budskap som förmedlas genom hans liv.

Avslutningsvis har HC Andersens sagor relevans för dagens barn? Absolut, då de ju tematiskt behandlar det komplexa i att vara människa, om livet och döden, moraliskt ont och gott, lidande och hemskheter, motstånd och undergivenhet, lycka och hopp och en hel del mer som barn kan behöva eller som barn vill möta i böckernas värld.

Och, som sagt, vår tids författare och illustratörer kan tillföra något nytt, något samtida, något annatoch ytterligare än – både i text och bild.

Som kanske lägger tonvikt på att bildberätta med vackra, dekorativa uppslag (Tummelisa/ Charlotte Gastaut), leker med originalet och ändrar på könsstereotypa premisser och skapar intressanta tvetydigheter (Kejsarens nya kläder/Barbro Lindgren & Robert Nyberg), behåller originaltextens budskap men ändrar själva intrigen (Guji-Guji/Chih-Yuan Chen) tänker på alla barn och representation (Thumbelina of Toulaba/ Daniel Picouly & Olivier Tallec), följer ursprungstexten men utforskar och tillför något i bildspråk (The Steadfast Tin Soldier/ Joohee Yoon) eller tom slår sönder ursprungstexten och leker med den genom att alludera och synliggöra sig som konstruktion (Öppna mycket försiktigt: en bok med bett/Nicola O´Byrne).

– Vad är arvet efter HC Andersen, tror du?

Enligt mig är det naturligtvis den betydande litteraturen, han efterlämnade, som inte bara är vacker och poetisk utan också f örmedlar sorgligheter och på så sätt får l äsarna att tänka på hans sagor med inlevelse och empati. Han är en viktig gestalt i barnoch ungdomslitteraturvärlden, som sätter ljus på läsning och på fantasins makt/kraft för barn över hela världen. Men som sagt, med mer kunskap om hans liv, har jag också kommit att uppskatta hans mod att sticka ut, hans lust att resa och hans förmåga att i vardagen och vardagliga saker förnimma fantastiska världar och ge oss tillträde till dem.

– Kan du berätta något om arbetet med illustrationerna till boken Die Reise seines Lebens/På resa med HC Andersen?

Arbetet med boken tog nästan ett år att slutföra. Jag var först tvungen att göra en omfattande research (som tur är finns mycket material online och HC Andersen skrev ju själv en hel del om sitt liv). Heinz Janischs berättelse är så genomtänkt och

32

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

Bazar Masarin 2021:2

Stian Hole Jenny Edvardsson

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande?

Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande?

– Magiske, tidløse fortellinger om livet.

Gjerne muntlig fortalt, med noen gjenkjennelige formler, symboler og struktur.

Ofte med gjenkjennelige oppbygning (f.eks. gjentagelsene og tretallsloven, reisen, prøvelsene) og stereotypiske figurer, slike som helten, skurken og den gode hjelperen.

– Eventyrene er en del av vår kollektive hukommelse. Jeg tror alle historiefortellere mer eller mindre ubevisst låner fra sjangeren. For eksempel i en formmessig streben etter rytme og musikalitet i dramaturgien.

Og innholdsmessig ved at noe vesentlig står på spill i historien.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig?

– Mange av eventyrene tåler tidens tann godt, de har blitt overlevert i generasjoner.

Den innebygde livsvisdommen og idealene er allmenn gyldige og tar ofte den svakes og undertryktes part, det er sympatisk. Jeg tror også de tidløse kvalitetene handler om at noe ved fortellerformen er smart løst.

Eventyrene er lett å huske, rytmiske og temaene omhandler noe allmennmenneskelig og gjenkjennelig. Så kan de i tillegg være underholdende, ville og fornøyelige.

Ulempen er at eventyrene kan bli skjematiske, forutsigbare og stive.

Har sagan relevans för samtida barn? I så fall på vilket sätt?

– Uten at barn og ungdom nødvendigvis er klar over det, tror jeg ulike elementer fra eventyrene finnes i mange av samtidsfortellingene som appellerer og når inn til stadig nye generasjoner. Dessuten møter de trekk fra eventyrene i samtidens reklame, tv-serier og filmer. Fortsatt bygges mange barnebøker på eventyrlige fortellinger om dyr med menneskelige trekk.

35

36

Foto © Andre Løyning

Bazar Masarin 2021:2 Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är?

– Javisst, de finnes overalt. I bøker og filmer som Harry Potter, Star Wars, Ringenes herre og i James Bond-filmene.

Elementer fra eventyrenes tidløse temaer og også formmessige struktur, rekvisitter og virkemidler kan spores i vår samtids realityserier, på sosial medier, i blogger og bilder av idoler, kjendiser og kongelige.

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn.

Ser du något av det i samtidens sagor?

Och vad är det du ser?

– Hm, jeg vet ikke hvilke nye krav som stilles til barn i dag? Jeg tror vår samtids barnelitteratur fortsatt har mye til felles med de klassiske fortellingene. Det handler vel fortsatt om det samme behovet til å fantasere og drømme seg bort, og samtidig forsøke å se dette korte, forunderlige livet fra ulike vinkler og med en viss distanse.

37

Omslag: Ting som blir borte, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2021 Cappelen Damm

Omslag: Klovnen som rett og slett ikke var særlig morsom, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2020 Cappelen Damm

Faktaruta Stian Hole (f. 1969) bor og arbeider som illustratør og bildebokskaper i Oslo.

Han er utdannet med hovedfag i visuell kommunikasjon fra Statens håndverks- og kunstindustriskole. Bildebøkene han lager er oversatt til mer enn 25 språk og har blitt tildelt flere priser, blant andre Brageprisen, Bologna Ragazzi Award og Deutscher Jugendliteraturpreis.

De seneste to årene har han samarbeidet med danske Kim Fupz Aakeson.

Sammen har de laget ”koronatrilogien” som består av bildebøkene Klovnen som rett og slett ikke var særlig morsom (2020), Ting som blir borte (2021) og Eventyr, som utgis i april 2022.

38

Ur: Eventy, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2022 Cappelen Damm

39

40

Ur: Eventy, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2022 Cappelen Damm

41

42

Foto © robin skjoldborg

Bazar Masarin 2021:2

43

Kim Fupz Aakesen Susanne Sandström

klassikerne min far delte med mig, Ivanhoe, Den Sidste Mohikaner, Jorden Rundt i 80 Dage, men tro mig, det var eventyrlige fortællinger for en dreng i et kedsommeligt villakvarter i 60’erne.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

– Hæ, saga på dansk lugter af vikinger og de islandske sagaer, men i følge google translate er saga svensk for eventyr og eventyr er fortryllede frøer, prinsesser, kongeslotte, hekse, forbandelser, troldens navn, alt sådan noget, folkeeventyrets univers

Moderna sagor sagor - vilka är de?

Vilka av sagans element ser du fortfarande användas?

Har sagan relevans för barn idag?

Om, på vilket sätt tänker du?

– Tjah, Harry Potter? Mio min Mio? Det er et klassisk greb i eventyret, at dagligdagen, det almindelige liv, møder, udfordres, væltes af noget fantastisk, utroligt, en magiske hændelse eller indgriben, pludselig står en bondedreng med en lampeånd eller en tryllekvist og har tre ønsker og det uopnåelige er opnåeligt, verden er vendt på hovedet og alting åbner sig på en helt ny måde, det greb går aldrig af mode.

– De mest sejlivede eventyr er tit metaforer for eksistentielle udfordringer der stadig kan være rasende relevante, at lære frygten at kende, at træde i karakter som menneske, at tale magten imod, mange eventyr har osse en grundlæggende fortælleglæde som i sig selv har en kvalitet.

Folkeeventyrene fyldte egentlig ikke så meget i mit barndomshjem, det var mere 44

Bazar Masarin 2021:2

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande?

Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande?

– Lige akkurat det med at hverdagen forstyrres, udvides eller nedbrydes af noget magisk, divine intervention, det har jeg vældig tit haft glæde af, at spørge barnet i villakvarteret hvad nu hvis og se hvor det bringer os hen, barnet, mig og fortællingen.

Det har sagts att vår tids moderna (moderniserade!) sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtida sagor? Och vad är det då du ser?

– Jeg tror de moderne eller moderniserede eventyr gør det samme som eventyrene altid har gjort, de udvider verden, de insisterer på andre måder og muligheder end dem vi kender, de beånder virkeligheden, de bliver en slags poetisk overbygning, livet er større end denne tirsdag og coop og carporten.

Sagan är tidlös, alltid användbar, ständigt aktuell? Vad är det med sagan som lockar tror du? Fascinerar sagan dig?

– For et par år siden bad det danske bibelselskab mig vælge tre lignelser og opdatere dem til nutid, jeg valgte Den Fortabte Søn, Den Barmhjertige Samaritan og Det Store Festmåltid (og jeg er klar over at for en troende taler vi ikke eventyr her, men anyway), det var forbavsende nemt at sætte dem ind i en nutidig kontekst, jeg tænker det handler om genkendelse, at en fortælling kan have uendeligt mange år på bagen og alligevel rumme en genkendelighed og en mening for os i dag, fordi vi åbenbart slås med og undres over eksistensen på tværs af tid og sted.

45

Du har arbetat med det nya Hc Andersen Hus kan du berätta något om det? Och din relation till HC Andersen och hans sagor?

Omslag: Eventy, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2022 Cappelen Damm

– Jeg skrev den danske audiofortælling du hører når du går rundt på museet med headphones på og nu var det jo ikke en fri opgave på den led, præmissen og udstillingens dramaturgi var givet, men dels var det en stor fornøjelse (og udfordring) at gå ind i et sprog der ikke helt var mit, en anden tid er osse et andet klaviatur, dels var det en stor oplevelse at genopleve H C Andersens eventyr, øj, de bedste af dem er godt nok gode, klassikere er klassigere af en grund.

Og realtionen til Andersen, well, hvad børnelitteraturen angår bygger vi alle sammen på hans værk, det dobbelte i eventyrene, alvoren og vovemodet i forhold til sorg og spleen, han skrev for både voksne og børn uden at gå på kompromis og ligger solidt og godt i vores kreative fundament

Faktaruta Kim Fupz Aakeson (1958) er en dansk forfatter, dramatiker og tegner. Han har også arbeidet som postbud, metallstøper, glassarbeider, bakersvenn og pedagogisk medhjelper. Han har et forfatterskap på over 100 bøker bak seg, først og fremst barnebøker, men han har også skrevet manus til populære danske teaterstykker og filmer.

Han har mottatt en rekke danske priser for arbeidene sine. De seneste to årene har han samarbeidet med norske Stian Hole.

Sammen har de laget ”koronatrilogien” som består av bildebøkene Klovnen som rett og slett ikke var særlig morsom (2020), Ting som blir borte (2021) og Eventyr, som utgis i april 2022.

46

Foto © Caroline Andersson

Bazar Masarin 2021:2

47

Jonna Björnstjerna

J

Jenny Edvardsson

ag heter Jonna Björnstjerna och är författare och illustratör.

Jag gör böckerna om den under bara familjen Kanin, som tar mycket inspiration av sagornas värld.

rättelse eller belöning i slutet (jämför med till exempel spökhistorier som helst ska sluta olyckligt för att vara riktigt effektiva).

Ofta har de också allmänmänskliga teman.

Till exempel rädslan för att bli utstött av gruppen, som i Den Fula Ankungen eller Askungen. Det sköna i sagans värld är dock att den utstötte alltid får sin revansch.

Askungen gifter sig med en prins och den fula ankungen växer upp till en vacker svan.

Sen gillar jag också symboliken som används i sagor. Som till exempel Kejsarens nya kläder där kejsaren är spritt språngande naken, fast ingen vågar påpeka det. Det är en härlig metafor för hur rädda vi kan vara för att sticka ut från gruppen eller säga något obekvämt - speciellt till någon med mycket makt.

Sist men inte minst gillar jag att det är så många som känner till alla dessa klassiska sagor. De är liksom en del av vårt kollektiva medvetande, en gemensam referensram.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

– Jag tänker nog mest på de klassiska gamla sagorna, som Askungen, Rödluvan och vargen, Den lilla sjöjungfrun, Den fula ankungen, Snövit och Törnrosa till exempel.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig?

– Alla magiska och övernaturliga element.

Att de är så arketypiska. De har nästan alltid en hjälte (en av Jungs arketyper är hjälten) som råkar ut för något som denne sedan måste lösa, ibland med hjälp av vänner på vägen, för att sedan få någon form av upp48

Bazar Masarin 2021:2

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser?

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande?

Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande?

– I böckerna om Den underbara familjen Kanin är sagan helt central. Till exempel bor de i en skog som heter Sagoskogen. Jag har fyllt den med varelser och väsen från sagans värld. Jag har också ofta med något sedelärande element i berättelserna, som till exempel att barn bara bör äta godis på lördagar (Godistrollet) - det är också lånat från sagans värld. Men på ett mer berättarstrukturellt plan inspireras jag mycket av andra genrer, framförallt skräck.

I min senaste bok Mumiens Återkomst (2021) har jag lånat mycket av deckargenren.

– De moderna sagor jag nämner ovan visar framförallt på en ny syn på flickors roll i samhället, men jag hoppas att det inte upplevs som ett krav för flickor. Överhuvudtaget hoppas jag att barn idag känner mindre krav på sig än vad barn gjorde för hundra år sedan, då många av de traditionella sagorna skrevs.

Jag hoppas att barn til�låts vara barn längre idag, och att dagens sagor är mer lekfulla och mindre uppfostrande.

Har sagan relevans för samtida barn? I så fall på vilket sätt?

– Jag tänker att en del av sagans kraft är att den är tidlös, och på så sätt alltid relevant.

De viktiga allmänmänskliga teman jag nämner ovan följer med oss genom tiderna. Som till exempel skräcken att inte vara en del av gruppen i Den fula ankungen. Det blir aldrig omodernt. Men sen finns det också element i vissa sagor som inte längre känns relevanta, som detta med att prinsessan alltid ska bli räddad av prinsen till exempel.

Böckerna om familjen Kanin

Finns det moderna sagor?

Vilka skulle du i så fall säga att de är?

Sagoskogens Flora och Fauna (2021) Mumiens Återkomst (2021) Rymdskeppet (2020) Spöktåget (2019) Farbror Elände (2017) Djupsjöns Hemlighet (2014) Godistrollet (2010) Fru Skräck (2009) Monstret i skogen (2007)

– Många moderna sagor utmanar detta som jag nyss nämnde, med att prinsessan alltid ska bli räddad av prinsen. Per Gustavssons Prinsessböcker är ett sådant exempel. För vuxna tänker jag på Joanna Rubin Drangers Askungens syster och andra sedelärande berättelser, som också vrider på dessa perspektiv på ett roligt sätt.

49

Ur: Sagan om underbara familjen kanin och monstret i skogen, Jonna Björnstjerna. 2008 Bonnier Carlsen

Bazar Masarin 2021:2

Karin Erlandsson Karin Erlandsson, författare bosatt i Mariehamn på Åland.

Har bland annat skrivit den femdelade serien Legenden om ögonstenen och adventsboken Nattexpressen.

Jenny Edvardsson

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

Har sagan relevans för samtida barn?

I så fall på vilket sätt?

– En berättelse som till sin uppbyggnad inte är sann, men till innehållet säger något viktigt om att vara människa.

Sagor är verklighetsflykt, å ena sidan, men verklighetsförankrande å andra sidan.

– Grejen med berättelser och sagor är att man förstår det man själv behöver och ger själv sagorna relevans. Tolkningen är fri. Jag sörjer lite grann att så många barn i dag går miste om de klassiska sagorna, Hans och Greta och Törnrosa till exempel. Dels för att de är en del av vårt kulturarv, men också för att man ibland ska lyssna till sagor som inte är relevanta exakt nu, men som kan visa sig vara nyttiga att förstå i framtiden.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig?

– Att den som koncept har fungerat i så många år och fortfarande fungerar.

Människan vill lyssna till berättelser och det har hon alltid velat. Den där klassiska frågan ”hur ska det gå” fortsätter att fascinera genom århundradena, och vi kan lyssna på samma sagor som man lyssnade på för tvåtusen år sedan och bli lika uppslukad som våra anfäder blev då.

Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är?

– Harry Potter, till exempel. Innehåller extremt många klassiska sagoelement.

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser?

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande?

Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande?

– Historiskt sett har barn aldrig haft det så enkelt som idag och västerländska barn har genom tiderna aldrig haft så få krav som dagens barn.

I så fall är kanske Harry Potter ett typexempel: visst, han ska bekämpa ondskan, men han har väldigt roligt under tiden.

– Rent konkret skriver jag in sagor i mina berättelser, men jag använder mig också av klassiska sagoelement som till exempel föremål karaktärerna samlar på. Egentligen är det svårt att för mig att skilja mellan ”berättelse” och ”saga”, för mig är de så gott som synonyma.

51

52

Foto © Juha Törmälä

Foto © Ola Kjelbye

Bazar Masarin 2021:2

53

Mia Öström Susanne Sandström

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är?

– Jag tänker på en berättelse som på ett symboliskt sätt berättar om svåra saker som rädsla, sorg och ensamhet. Och där en hjälte trots stora motgångar klarar av ett nästan omöjligt uppdrag.

– Jag skulle säga att det är sagor som bottnar i den klassiska folksagan men som tar upp moderna teman och svårigheter vi brottas med just nu.

Min saga handlar om kärlek och sorg men är även en kritik av vår moderna civilisation och hur vårt sätt att skövla naturen inte är hållbart.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig?

– Att få möjlighet att släppa krav på realism och gå in i en värld där allt är möjligt. Jag tänker att sagan är ett svar på vårt behov av magi, att världen är större än den man ser och själv kan föreställa sig. Vidare handlar skrivande för mig mycket om att ta reda på det jag inte vet. Något som jag intuitivt tror finns där, men måste hitta.

Här hjälpte sagans form mig. En saga är ett äventyr att läsa, men även ett äventyr att skriva.

Din senaste bok Mörkret är en saga – kan du berätta lite om den och på vilket sätt den fungerar som saga?

– Mörkret handlar om Nita och Vo som bor med morfar i plåtstaden vid världens ände.

En dag blir morfar sjuk. På röntgenbilder syns mörka fläckar inuti honom. Allt fler i plåtstaden blir sjuka, och morfar ger Nita och Vo i uppdrag att hitta räddningen: motsatsen till mörker.

Nita och Vo gör en lång och svår vandring som kräver mod men också förmågan att leka. På så sätt knyter min berättelse an till den gamla sagan, där hjältarna måste lämna hemmet och ge sig ut på äventyr.

Jag har också använt mig av sagans tydliga symboler och arketyper: Mörker! Ljus!

Berget! Skogen! Havet! Barnet! Systern!

Allt för att skriva en berättelse som talar till något djupt, grundläggande i mig, och förhoppningsvis i andra.

Har sagan relevans för samtida barn?

I så fall på vilket sätt?

– Ja, det tycker jag. Genom sagan kan vi leva ut starka känslor på ett ofarligt plan, identifiera oss med någon som är liten och rädd men ändå klarar sig genom motgångar och faror. Sagan har ett lyckligt slut och kan skapa hopp i en värld som kan kännas hopplös. Dessutom kan den vara en påminnelse om att jag likt sagans hjälte kan fundera över vad jag själv har för uppgift och vad som är djupt meningsfullt för just mig.

54

Bazar Masarin 2021:2

Foto, beskuret © Po Tidholm

Thomas Tidholm

55

S

agor. då tänker jag nog mest på folksagorna. De har en plats för sig. Jag går inte in där och lånar, jag vill att de ska få vara som de är.

Men de har förstås en dramaturgi som är vida spridd och använd i romaner, film, överallt. Och den är inte specifik för folksagorna. Någon bestämmer sig, tar på sig ett uppdrag, traskar iväg, glad i hågen, stöter på svårigheter men går vidare, det blir värre, det blir livsfara, men han/hon klarar av det, kommer ut på andra sidan, har det bakom sig, får kanske sin belöning.

Det är en universell mall för en äventyrsberättelse. Sådana har jag nog lånat. Och förvanskat och förändrat, så som man kan och ska. Rödluvan är som gjord för varianter, och det finns många.

Men det är lustigt vad som händer om man skriver ”Det var en gång..” Det finns magi där.

56

Ur: Vägen till mormorsvägen, Thomas Tidholm & Anna-Clara Tidholm. 2018 Alfabeta

Bazar Masarin 2021:2

Sanna Borell Susanne Sandström

exakt när och hur de uppstod. Det bidrar till den magiska känslan. Jag gillar att människan är en så berättande varelse och att vi har tagit hjälp av påhittade historier för att uppfostra, varna och minnas. Så länge sagorna berättades muntligt formades de av många olika människor, under lång tid, och det är också väldigt fint att tänka på.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

Jag tänker på saker som är typiska för sagor, som björnar, vargar, magiska föremål, prinsar, prinsessor, styvmödrar, goda feer, onda häxor, siffrorna tre och sju, ”det var en gång” och ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Jag tänker att en saga ofta innehåller en sensmoral och vill lära ut något. Jag tänker på pojkar som beger sig ut i världen och åstadkommer saker, och på fattiga flickor som är vackra och goda nog att med lite hjälp av magi få chansen att bli prinsessor.

Jag tänker på stereotyper och traditionella normer, med en tydlig uppdelning mellan ont och gott. Jag tänker absolut på bröderna Grimm men allra mest så tänker jag på Disney. Om jag tänker mig Törnrosa är det Disneys Törnrosa jag ser framför mig.

Samma sak gäller för Askungen, Snövit, Den lilla sjöjungfrun och flera andra.

När jag hör ordet saga tänker jag mig också något väldigt gammalt. Det är något vackert med att sagor för mycket längesedan berättades muntligt och att det är svårt att veta

Moderna sagor - vilka är de?

Vilka av sagans element tror du fortfarande används?

Just det där med en tydlig sensmoral är fortfarande väldigt vanligt. Det låter lite omodernt, men finns verkligen i nästintill alla böcker för barn, och även i filmer och böcker för vuxna. Sen har sensmoralen ändrats över tid såklart.

Om man ser på hur gamla sagor omarbetas och moderniseras så är det ofta de stereotypa könsrollerna som görs om. Prinsessan räddar prinsen, eller sig själv. Istället för att bli kär i en prins blir hon kär i en annan prinsessa. Rasism har tack och lov också ofta rensats bort.

59

60

Foto, beskuret © Privat bild

Bazar Masarin 2021:2

En annan vanlig sak är att ta bort är allt det våldsamma och blodiga. Askungens styvsystrar skär inte längre av sig hälen och tårna för att få ner foten i den lilla glasskon.

Drottningen i Snövit dansar sig inte längre till döds i glödheta järnskor.

I Frost, som lite lätt bygger på H.C. Andersens Snödrottningen, har den onda snödrottningen blivit god. Det är en rätt extrem förändring. En annan förändring i Frost är att det kristna budskapet inte längre är lika uttalat.

Upprepningar och tal som tre och sju försvinner också ofta från berättandet.

Snödrottningens sju delar har försvunnit i Frost. Just det där med upprepningar och magiska tal verkar från början ha uppstått för att sagan lättare skulle kunna minnas och återberättas muntligt. Något som däremot överlevt från sagornas tid och nu lever vidare i fantasyn är berättelser om magiska föremål, som magiska ringar och svärd.

Ibland uppstår debatter om vi ska ändra i gamla sagor och böcker för att anpassa värderingarna efter våra egna.

61

Sagor är också tidlösa och inte förankrade till en plats, och det gör att de är fria att göra lite vad man vill med. Rent krasst så är det också billigt att låna av berättelser som är fria att använda. Jag tror att sagokaraktärer kommer att fortsätta dyka upp i dataspel, böcker och filmer.

Har sagan relevans för barn idag?

Om, på vilket sätt tror/tänker du?

Ur : Sagan, Sanna Borell. Opal 2020

Det är alltid bra att känna till sin historia. Gamla sagor berättar mycket om hur människor hade det. Vad de drömde om, var rädda för och vad de ansåg vara rätt och fel. Jag tror också att det är bra för oss människor att ha gemensamma berättelser, så även av den anledningen hade det varit synd om sagorna försvann. Samtidigt vill väl ingen läsa sagor för att vara duktig.

Något jag önskar fanns kvar för barn idag är det muntliga berättandet. Även om det nästintill är försvunnet så är jag glad att högläsningen än så länge finns kvar. Det är något speciellt med att höra en annan människas röst berätta en historia. Det kan vara en av alla anledningar till att ljudböcker blivit så populära.

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser?

Om de klassiska sagorna skulle skrämma barn till lydnad, så verkar dagens sagor främst vilja vara pedagogiska, snälla och vilja stärka individen.

De vill absolut fortfarande lära ut saker, bara inte samma saker som förr. Just nu tycker jag att barnlitteraturen är inne i att vara mycket noga med vilka budskap som förmedlas. Jag har själv behövt ta bort läskburkar, bindor och annat för att inte riskera att störa någon känslig förälder någonstans.

Vilket är lite roligt att tänka på när många barn samtidigt har fri tillgång till internet.

De senaste åren verkar det ha varit inne med ordet saga i titeln, som Godnattsagor för rebelltjejer och alla dess efterföljare.

Det kan man tycka vad man vill om, men sagor har alltid förändrats, om än inte lika snabbt som de gör nu. När de muntliga sagorna skrevs ner anpassades de efter den tidens värderingar. Det hade varit mycket intressant att få följa hur en saga förändrats genom olika tider när den vandrat genom olika kulturer. Jag tänker mig att det hade sagt väldigt mycket om dess berättare.

En anledning till att gamla sagokaraktärer fortfarande används är att vi redan känner dem. Det blir lite som att ta en genväg till en färdig karaktär och värld.

62

Bazar Masarin 2021:2

De är inte sagor, men har några likheter.

Precis som i sagan börjar texterna med ”Det var en gång”. Jag förstår att de vill knyta an till gamla tiders sagor, men det blir lite märkligt. ”Det var en gång” visar att sagor inte utspelar sig en specifik tid. Även platsen är obestämd, som man förstår av ”in a land far, far away”. Sagor handlar inte heller om specifika personer, utan om karaktärer som i det närmaste är symboler. Godnattsagor för rebelltjejer däremot handlar om specifika personer som har en tid och en plats.

Berättelserna ska inte skrämma barn utan inspirera till att prestera. Allt fokus är på själva individerna och deras prestationer.

Tanken är säkert att barn, speciellt flickor, ska känna att de själva kan bli vad de vill och uträtta stordåd. Om läsaren inte känner att det är sant och inte känner igen sig åtminstone lite grann, så låter det istället som en tung förväntan att bära på.

Din intertextuella, Sagan tar ju sannerligen ett nytt, roligt och interaktivt grepp om sagogenren (som parafras/travesti på Rödluvan och med allusioner till Alice i Underlandet) - hur gick dina tankar kring dess tillblivelse?

Min allra första idé var att göra en bok som inte gick att förstå genom att bara läsa texten. Texten kommenterar och reagerar på det som händer i bilderna, men berättar inte. Varför det blev just ett sagotema var nog för att få igenkänning och kunna leka med förväntningar. Rödluvan är en saga som de allra flesta känner till, så det är kul att vrida och vända på den lite även om det såklart har gjorts många gånger förr.

För mig hade det inte varit roligt att ta en gammal saga och göra om den för att passa samtiden, ändra sensmoralen och så vidare.

Däremot känns det väldigt kul att göra en ny version genom att leka med karaktärerna och själv få hitta på hur det ska sluta.

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skrivande?

63

Jag är en produkt av kulturen runt omkring mig. Sagorna speciellt från min barndom har säkert varit med och format mig.

Kanske speciellt hur en berättelse ska vara uppbyggd och vad som räknas som ett slut.

Jag har också märkt att folk har vissa sagoaktiga förväntningar på mina böcker.

Till exempel förväntar de sig en sensmoral och blir förvirrade om ingen finns, och så förväntar de sig ett lyckligt slut. Barn verkar inte alls ha samma förväntningar. Även om jag har svårt för allför mycket sensmoral så gillar jag samtidigt fabler.

Ur : Sagan, Sanna Borell. Opal 2020

Det är något lockande med att de handlar om djur, är så korta och får fram ett så tydligt budskap. Inspiration från sagor känner jag mig klar med nu efter Sagan, men fabler hade jag kunnat tänka mig att göra något av. Samtidigt vill jag inte åka snålskjuts på någon annans fantasi. Nu när det också görs så enormt många remakes så kan jag känna mig trött på det och vilja göra något helt nytt.

64

Ur : Sagan, Sanna Borell. Opal 2020

65

66

Bazar Masarin 2021:2

Jenny Mark Ketter

Maria Jönsson Susanne Sandström

Hur har du tänkt när du skapat din saga om Valdemar, utifrån folksagans Rödluvan?

Rödluvan fanns inte alls i mitt huvud när jag började jobba med Valdemar i Stora Skogen.

Två böcker med den lilla vargen fanns redan - Valdemars nappar och Valdemars ärtor - och i början av arbetet den tredje boken fanns endast en idé´ om en varg som går vilse i skogen.

Jag hade då en mer filosofisk berättelse i sikte och för ögonen hade jag John Bauers bild på Tuvstarr som speglar sig i ett skogstjärn.

Men berättelsen ville något annat och styrde mej åt ett annat håll.

Kanske var det inte konstigt att boken till slut blev en Rödluvesaga?

Vargen och Skogen fanns ju redan som en grundidé.

Det var bara korgen, blommorna, den sjuka gamlingen och geväret som saknades..haha!

Vad var det i just sagan om Rödluvan, som du ju skruvar till, ger en modern twist, som lockade?

Folksagan om Rödluvan har fascinerat mej länge - särskilt Perraults blodiga version med Dorés bilder.

Och berättelsen provocerar; två oskyldiga och lite naiva (min åsikt) kvinnor i olika åldrar råkar fruktansvärt illa ut. Hjälten (jägarn) är man och så även Vargen, även om det inte uttalas.

Jag blev nog sugen på att kasta om rollerna och se om sagan fortfarande gick att känna igen. Men mitt slut blev verkligen harmlöst i jämförelse med Perraults upplösning.

Visserligen äter Valdemar kött på sista uppslaget - men det är välstekt.

67

68

Foto © Jenny Mark Ketter

Ur : Valdemar i stora skogen, Maria Jönsson. Lilla Piratförlaget 2018

69

70

Bazar Masarin 2021:2

Betha

71

an Woollvin

Susanne Sandström

Does the fairytale have any relevance for children today? If, in what way do you think it has?

Ur : Little Red, Bethan Woollvin. 2016 Two Hoots

Having been told for thousands of years, fairytales have become ingrained into our cultural fabric, from parent to child for generations. Aside from entertainment, the purpose of a fairytale (traditionally) was to deliver lessons of caution for children.

These stories reminded a child not to veer too far from the path in the dark woods, as we recognise from Little Red Riding Hood, not to trust strangers which we see in Hansel & Gretel, and that our actions all have consequences, which we know from Rumpelstiltskin.

In the present day, we might not have big bad wolves and wicked witches to worry about, but the lessons of fairytales still have value for children. Being wary of strangers and straying too far from your family are valid dangers, even now. Children are also bright and intelligent enough to understand a metaphor within a story and are capable of applying the logic to other situations they encounter in their own lives.

72

Bazar Masarin 2021:02

flourishes, making the story their own. This is why fairytales lend themselves so well to adaptation, because adapting these stories is part of the tradition and the way they have been kept alive.

Writers are often inspired by fairytales and find many brilliant and imaginative ways to retell these stories. Some fairytales have been adapted to contain more humour, to be more or less sinister, human characters might be anthropomorphised, retellings might be written in verse, and some tales

Modern/contemporary fairy Tales - which are they? What do they look like?

Which of the fairytale elements do you see are still used/useful?

Before the written tales of Hans Christian Andersen or the Brothers Grimm, fairytales were told from one to another as spoken stories. As it goes with spoken stories, they are rarely told in the same way twice.

Storytellers would adapt the tales, adding their own characters, details and other 73

Ur : Little Red, Bethan Woollvin. 2016 Two Hoots

might be spin-offs of original stories.

But the most important characteristic of a modern fairytale is to adapt them to be more progressive for a contemporary audience. Old fairytales are known to portray outdated views of female characters, and unhealthy relationships between them and their male counterparts.

It’s this aspect of traditional fairytales that I felt needed modernising, and what has inspired my own collection of feminist fairytales.

What were your thoughts when you created your stories about Little Red, Rapunzel and Hansel & Gretel - based on the folktales from Perrault and Brothers Grimm?

When I was a child, I read a lot of fairytales and I always felt a little disappointed by them. I adored the whimsical settings of forests, castles and houses made of sweets, but the female characters often left me feeling uninspired.

74

Ur : Little Red, Bethan Woollvin. 2016 Two Hoots

Bazar Masarin 2021:2

Female characters in fairy tales fall into one of two camps, they’re either dull and naive with no aspirations beyond marriage OR they are old Hags, plotting the demise of some unassuming child.

Naturally, I wanted more from these stories and I decided I would adapt a collection of fairytales for my younger (uninspired) self.

When it came to adapting Little Red, Rapunzel and Hansel & Gretel, my process involved me noting down all the attributes of the

traditional tales that I disliked, and would ultimately be cutting out of the story. This included the unworthy princes, knights and woodcutters! With all of the unnecessary characters dismissed, I would have the story down to it’s bare bones and rebuild it from there.

I still wanted my fairytale collection to feel slightly dark like the originals, but each with a modern twist. I began creating more empowered female characters for my fairy77

Ur : Rapunzel, Bethan Woollvin. 2017 Peachtree Publishers

What happens when a folktale is adapted to a picture book? Adapted to a younger audience than it was intended for?

And how do you think your books ”talk” to other picture books about Red RidingHood/Rapunzel/Hansel & Gretel – are there any differences and/or similarities?

tales, each with their own autonomy. Within Little Red, our cloaked protagonist manages to outsmart the wolf without the help of the woodcutter. My version of Rapunzel sees her break free from the tall tower and the witch without being saved by the prince, but by her intelligence. And in Hansel & Gretel, I challenge that trope of the horrid old hag, by instead making the witch the hero, and Hansel & Gretel themselves the bratty child villains.

Children’s books don’t tend to be categorised into genres like adult books are, but if they were, fairytales would almost certainly be sorted into the ‘thriller’ section.

78

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Rapunzel, Bethan Woollvin. 2017 Peachtree Publishers

79

Fairytales seem to be forgiven for being dark and sinister as they’ve been retold for thousands of years. Perhaps it’s because fairytales feel familiar, and that somehow makes them less threatening stories? Either way, these stories can be quite scary, and not everyone finds enjoyment from a scary book. I however, loved dark books even as a child, and as an adult I like to write books I would have enjoyed reading when I was little.

Retelling fairytales for a younger audience has its challenges, most surprisingly the hardest part is getting the story to fit within a 32 page picture book format.

A lot of fairytales are written for an older audience, with lots of convoluted text and dialogue. Stripping the story back to the most important elements is essential, and these edits help to make the story comprehendable to a younger audience.

When adapting my fairytale collection, I had to think carefully about how I might include some of the darker elements of these tales without distressing young readers.

The approach I took with my own books was to include dark and wicked things within the stories without explicitly writing or drawing them. This allows the reader to come to their own conclusion of how the story ends.

Though I have issues with some of the traditional fairytales, I still love and respect them as brilliant examples of storytelling in literature.

My versions of Little Red, Rapunzel and Hansel & Gretel are all heavily inspired by these tales, and I wanted them to feel dark, wicked and part of the fairytale family.

I hope that my fairytales join and inspire the ongoing retellings from generation to generation.

we think of Hansel & Gretel, we think of the witch’s orange gingerbread house.

My stories were already directing my colour palettes, and when paired with my stripped back, bold storytelling, it seemed very fitting to do the same with my illustrations.

All of my fairytales are illustrated using a spot colour, paired with black and grey.

Personally, I think the most important part of creating books for children is to create a good relationship between the illustrations and the text, so that they compliment one another. Both the words and the illustrations do entirely different jobs, and deliver different information to the reader. The texts in my fairytale series are intentionally punchy and direct, and I needed my illustrations to be able to build suspense and to create exciting reveals within the story.

Throughout the series I used carefully placed colours to draw the readers eye to certain clues in the artwork, highlighting the important parts of the story.

This creates an interactive element in the story for the reader, as the narrative needs them to interpret the visual clues to understand the story.

What were your thoughts when it came to telling the folktales in pictures, what was the most important for the stories?

When I was creating my fairytale collection, I realised that colour was already playing quite a big part in the stories themselves.

Little Red iconically has a red cape, Rapunzel is known for her golden hair, and when 80

Ur : Hansel & Gretel, Bethan Woollvin. 2018 Peachtree Publishers

Susanne Sandström

Ur : Hansel & Gretel, Bethan Woollvin. 2018 Peachtree Publishers

Bazar Masarin 2021:2

Aron Landahl

Susanne Sandström

Har sagan relevans för barn idag? Om, på vilket sätt tror/tänker du?

– Sagor kommer alltid ha relevans för både barn och vuxna. Jag tänker på sagor som förtätade berättelser som lotsas fram till en sensmoral. Allt och alla som är med i sagan har detta underliggande mål. Det finns en meningsfullhet med allt som är med. Kan man hitta den meningsfullheten i sitt liv kan det också kännas lite som en saga. Kanske kan man jämföra det med en religiös känsla?

Som mellanbarn känner man sällan att sagor lyfter fram ens sort. När det är syskon med är de ju ofta tre, sagans gyllene tal. Men alltid ska det vara antingen storasyskonet med sin styrka, eller lillasyskonet med sin klipskhet, som får göra stordåd.

Mellansyskonet är för odefinierat och får nöja sig med mellandåd, och det är tydligen inte tillräckligt tillspetsat för att bära en saga.

85

86

Ur : Titta Rödluvan, Barbro Lindgren & Aron Landahl. Karneval förlag 2020

Bazar Masarin 2021:2

Hur såg samarbetet med Barbro Lindgren ut i Titta Rödluvan? Barbro Lindgrens text ligger nära en traditionell rödluvanberättelse men med fint barnnära språk - hur har du tänkt när du skapat bilderna?

– En saga som jag och Barbro Lindgren jobbat med tillsammans är Rödluvan.

Rödluvan är en intressant folksaga då den är så gammal och hängt med så länge, ända sen 1600-talet.

Den ursprungliga versionen har jag förstått är väldigt tillspetsad och går hemskt grymt till. Vargen dödar mormor, styckar henne och lägger köttet på skänken i köket. När Rödluvan kommer blir hon först uppmanad av ”mormor” att smaka på köttet i köket, vilket hon gör. Därefter uppmanas hon att ta av sig sina kläder och krypa ner i sängen, vilket hon gör. Därefter avslöjar vargen sig och berättar vad det var för kött hon just åt, varpå sedan den chockade Rödluvan slukas.

Jägaren dyker inte upp i den versionen.

Vargen ”segrar”.

Berättelsen har sedan gjorts om av Bröderna Grimm och kommit i mängder av tappningar genom åren, där sagan mildrats, sensmoralen förskjutits och karaktärernas beteende förändrats.

I regel har det blivit så att den enda som dör på slutet numera är vargen. En ganska intressant helomvändning?

Vår saga följer det Bröderna Grimmska upplägget där vargen dör och Rödluvan och mormor återupplivas, men åtminstone jag undrar också hur snäll jägaren egentligen är.

87

Ur : Titta Rödluvan, Barbro Lindgren & Aron Landahl. Karneval förlag 2020

88

Ur : Titta Rödluvan, Barbro Lindgren & Aron Landahl. Karneval förlag 2020

Bazar Masarin 2021:2

89

Vad händer när folksagan adapteras till (samtida) bilderbok?

Det verkar som att bokhandlare och bibliotekarier har haft en tendens att tro att vår bok Titta Rödluvan skulle vara lite för hemsk för barn. Kanske beroende på lite mörka färgskalor, eller associationen till Titta Hamlet.

Iallafall har de oftast valt att inte placera den på barnbokshyllan.

Istället hamnar den bland vuxenserier eller bland ”presentböcker”, rygg mot rygg med Stora Dassboken.

Visst kan det vara läskigt med en varg som äter människor, och jägargubbens stora kniv kan verka vass, men det hör ju Rödluvan-berättelsen till. Det läskiga är ju något som antagligen alltid fascinerat människor, även barn. Inte minst idag med tanke på alla ”skräckböcker” för barn som ges ut.

Men var gränsen går för vad som blir för läskigt är förmodligen också nåt som skiljer olika tider, och bibliotekarier, åt.

90

Bazar Masarin 2021:2

Alexander Jansson Sofia Jensfelt My Grundström

– Någonting som trollbinder. En saga måste ha en känsla av abstraktion, eller ouppnåelighet. En tydlighet i vem som är ”god” och vem som är ”ond”.

– En saga lever vidare när den återberättas.

Ofta är grunden kvar, men beroende på vem och när sagan återberättas blir den annorlunda. Och samtidigt sig lik. Våra sagor vilar på sina föregångare och det gör att våra läsare kan känna igen det mesta.

Vad är det med sagogenren som fascinerar er?

På vilket sätt tänker ni att sagan har relevans för samtida barn?

– Vi älskar klassiska scenarion med prinsessor, prinsar och yttre hot. Självklart älskar jag extra mycket när konstellationerna och de invanda maktförhållanderna är lite rubbade...

– Att låta barn höra klassiska sagor med blytunga stereotyper är inte skadligt så länge det finns en förklaring. Det kan, tvärt om, hjälpa barn att få en förståelse för hur attityder och strukturer förändras. Vår barnboksserie fungerar som en referens och en förstärkning av dessa förklaringar.

När ni hör ordet saga, vad tänker ni på då?

På vilket sätt använder ni er av sagan i ert eget skrivande/illustrerande?

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser ni något av det i samtidens sagor? Och vad är det ni ser?

– Hela vår idé bottnar sig i att låta sagan leva vidare och inte dö ut. Sagan är grunden i vår serie ”Moderna sagor”.

För oss är det viktigt att sagan får finnas kvar. Anpassas, inte reduceras.

– Att vara människa och existera i sin samtid innebär massor med krav. Att ställa krav på barn är inte per definition något negativt.

Att däremot ge dem en nyanserad bild av hur man kan välja att tänka och leva är sunt.

Det är precis det vi vill göra.

Vilka är de moderna sagorna för er och vilka av den mer traditionella sagans element har fått komma med eller kvarstår?

91

Ur : Rödluvan, Sofia jansfelt & Alexander jansson. 2018 Olika förlag

Sofia jensfelt (text) och Alexander Jansson (illustrationer) har med sina Moderna sagor (Rödluvan, Askungen, Skönheten och odjuret) infört nya möjligheter och nya läsningar i de klassiska sagorna.

Från Olika förlag: Sofia Jensfelt är uppvuxen i Göteborg och jobbar som art director. Askungen är hennes första barnbok, hon har skrivit den tillsammans med Alexander Jansson. Idén fick Sofia när hon läste en äldre version för sina barn. Den här måste förnyas! tänkte hon, och frågade Alexander om han ville vara med. Det slutade med en hel serie baserad på gamla klassiker.

92

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Rödluvan, Sofia jansfelt & Alexander jansson. 2018 Olika förlag

93

Ur : Askungen, Sofia jansfelt & Alexander jansson. 2018 Olika förlag

94

Bazar Masarin 2021:2

Emma Ganslandt My Grundström

samma sagor som jag lyssnade på som barn lyssnade även mina mor-och farföräldrar på och även deras farföräldrar.

Och jag berättade dom sen vidare till mina flickor och en dag när de blir föräldrar kommer de ta upp sagoboken, blåsa bort dammet, och berätta samma sagor igen och igen. Sagorna finns så djupt inom oss att vi kan mötas över generationer och berätta om hur vi upplever dom. Det är en häftig känsla.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

– Då tänker jag på en plats, en värld, där allt är möjligt. I den världen så finns finns det väldigt tydliga gränser mellan ont och gott och kärlek och hat. I sagans värld kan huvudkaraktärerna vända fel till rätt med hjälp av förvandlingens konst eller med hjälp av sin smarthet. Jag tänker också på lyckliga slut, som ju känns så tryggt mest man läser, att man vet att den gode ”vinner” till sist, vare sig det är ens stora kärlek, ens heder eller ens liv.

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skrivande?

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig?

– Det är något som händer i mig när jag hör ” Det var en gång…” Med en gång förflyttas jag in i ett universum bortom tid och rum.

Det är äventyr, spänning och dramatik. Alla stora känslor får plats i sagan, så även de mörka, som svartsjuka, elakhet, hämnd och död.

Något som är smått svindlande är också att

95

– Jag arbetar mest som illustratör och bildkonstnär men även i det formspråket så tilltalas jag av sagans uppbyggnad. Där finns en tydlig början, handling och slut.

Karaktärerna är också väldigt tydliga och färgstarka. Jag gillar precis som i sagan att ställa saker mot varandra, mjukt mot hårt, kallt mot varmt, den lilla mot den store.

Jag gillar även att lägga in symbolik i mina bilder, och referenser som kan härleda till gamla sagor.

96

Ur : Rödluvan, Emma Ganslandt. 2021 En bok för alla

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Rödluvan, Emma Ganslandt. 2021 En bok för alla

97

Vilka är de moderna sagorna för dig och vilka av den mer traditionella sagans element har fått komma med eller kvarstår?

– Kan man annat än att tänka på Harry Potter? Denne oälskade, föräldralöse stackars pojke som åker iväg och är med om stora äventyr och med föreställningsförmåga kan bryta gränser och öppna nya världar.

I alla tider har sagor handlat om barn som ger sig av, för att söka lyckan. Lika bortglömd och hatad som den fule ankungen förvandlas han till att bli en vacker svan. I sagan handlar det om det omöjliga som kan bli möjligt, och vare sig du är Askungen, Harry Potter, Matilda eller Pokémontränaren Ash, så kan du övervinna allt.

På vilket sätt tänker du att sagan har relevans för samtida barn?

– En saga är en saga, då spelar det ingen roll om den berättades för 3-åriga Maja 1916 eller för 6-åriga Maja 2021. Jag tycker att sagan och fantasin skall få ta plats i ett barns litterära värld för sagan har en så stark förmåga att kunna berätta om de svåraste sakerna och djupaste känslorna. En saga handlar ju mycket om att ha makten att förvandla, förändra och att växa. Det känns relevant för vilken generation du än tillhör.

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser?

– Ställs det fler krav på samtidens barn eller är det bara en annan typ av krav, vill jag istället replikera. Ofta är det då krav som barn mellan varandra sätter upp och inte vuxenvärldens krav mot barnvärlden.

Jag tycker inte att dagens sagor innehåller så mycket av just krav när det gäller de grundläggande stenarna huruvida man är snäll, nöjd eller modig.

98

Det handlar isåfall mer om att passa in eller få vara som man vill.

Dagens sagor känns mer som en vän, någon som lyfter upp och håller med. Det är väldigt få pekpinnar, men istället mer humor och en huvudkaraktär som tar plats och tar för sig. En viktig sensmoral som väl löper genom dagen sagor är att man skall få vara den man vill men ändå inkluderas.

Hur tänker du kring bearbetningen av traditionella sagor eller sagoelement när de ska möta dagens barn?

– Även om man är emot att ändra i sagor ska vi ju komma ihåg att de sagor vi läser i dag i tron att de är originalen är mångt mycket snällare än ursprungsversionerna. Till och med bröderna Grimms grymma varianter är förmildrade versioner. Jag vet inte om man tålde mer förr eller inte men sagorna var ju inte bara till för barnen, det var ju även de vuxnas nöje. Samhället som vi lever i dag ser ju annorlunda ut på många sätt än hur det var förr, men ofta vet barn tidigt skillnad på en saga och en realistisk berättelse, så det är inget man behöver oroa sig för när man börjar läsa. Man kan ju också såklart tala om olikheterna efteråt, vad som inte stämmer idag tex. Jag tycker nog inte att man skall in och peta i själva texten för mycket, i tron om att man gör barnen en tjänst.

Då många sagor handlar om att det goda skall vinna mot det onda behövs det ju en dos ont med i sagan, annars finns det inget att vinna mot? Om vargen får springa fritt iväg efteråt kanske han äter upp mormor igen, och om Askungens systrar är ganska trevliga men bara har lite större fötter försvinner ju hela sagans budskap.

Att läsa sagor som är lite otäcka kan ju hjälpa barnet att bearbeta sina egna tankar och funderingar och lära barnen att det mörka som handlar om svartsjuka, makt och girighet faktiskt finns.

Och att den elake inte behöver vara en varg.

Bazar Masarin 2021:2

Randiga s

Tvåspråkiga sago

99

R

sagor

Ur : Randiga Sagor, Lotta Geffenblad. Sveriges Radio 2021

or för barn

andiga sagor är en satsning från Sveriges Radio på lekfulla, tvåspråkiga berättelser för barn från 3 år och deras vuxna.

Programmet lanserades 2020 och riktar sig till barn med koppling till något av de fem nationella minoritetsspråken men går bra att lyssna på även för den som bara förstår svenska.

Berättelserna passar bra att lyssna på tillsammans, och till varje avsnitt finns en kort ordlista.

Projektet är ett samarbete mellan redaktionerna för de nationella minoritetsspråken och Barnradion. Idéen kommer ur de språkliga redaktionernas möten med sina yngsta lyssnare och ur möten med förskolepedagoger.

Sagor som alla kan ta del av, oavsett språkkunskaper, och som lekfullt skapar en nyfikenhet kring de fem nationella minoritetsspråken är utgångspunkt för Randiga sagor. Tanken är att berättelserna ska fungera i sammanhang där språkkunskaperna kan variera, exempelvis i en familj eller i en förskolegrupp, och att även spegla tvåspråkighet i vardagen.

Den andra säsongen av Randiga sagor släpptes i november 2021, här har huvudpersonen Nalle blivit fem år, och en femårings vardag står i centrum. Det handlar exempelvis om att längta efter ett kalas, att låna ut sina saker eller att inte vilja kramas.

I den första säsongen ( 2020) var Nalle 4 år och relationen förälder barn i fokus.

Micaela Gustafsson har specialkomponerat ledmotivet till Randiga Sagor och Lotta Geffenblad illustrerar avsnitten.

Andra säsongen av Randiga sagor finns att lyssna till i tvåspråkiga versioner på meänkieli, samiska, finska, romani och jiddisch, i appen Sveriges Radio Play.

100

Ur : Randiga Sagor, Lotta Geffenblad. Sveriges Radio 2021

Bazar Masarin 2021:2

101

Berättelserna i säsong två handlar om Nalle Karlsson, 5 år. Nalle är stor ibland och liten ibland. Han har hunnit bli lite större än i säsong ett när han var 4 år. Nu kan Nalle cykla utan stödhjul, ska ha kalas, provar att sova över och har både yngre och äldre vänner.

Sagorna om Nalle passar bra att lyssna på tillsammans, oavsett språkkunskap, och till varje avsnitt finns en kort ordlista.

Sagorna hittar du på Sveriges Radio.

102

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Foto © Per Englund

Sandra Parment

103

H

ur är en varg? Undrar jag i min berättelse.

Hur kan det vara inuti en varg? Vi har kommit långt sedan Grimms version av Rödluvan och Vargen. Det är idag förlegat med sedelärande berättelser om hur barn ska undvika fara. De flesta av oss är överens om att vi inte kan skuld belägga rödluvan för vad vargen utsätter henne för i sagan.

Samtidens barn har rätt att vara barn, rätt att glömma sina föräldrars uppmaningar utan påföljder. Offret bär ingen skuld.

Men hur ser vi på förövaren?

Jag var ett barn som bråkade. Inte bara, och inte utan anledning. Men i barnets svart-vita universum var jag identifierad med vargen, snarare än rödluvan. Den skyldige. Tänk om vuxenvärlden hade kunnat visa mig att jag rymde båda?

Med min version av folksagan skulle jag vilja nå fram till barn som känner skuld. Jag vill hjälpa dem att se sin skuld utan att identifiera sig med den.

Jag vill påminna vuxna om att titta närmare på barn som agerar ut.

Hur förstår vi barn som protesterar?

Hur kan vi hjälpa dom att förstå sig själva? Vad protesterar dom mot?

Huvudpersonen i min bok är till lika delar varg och rödluva. Åt henne har jag ritat en soffa med en trygg famn, där båda delar ryms; offret och förövaren. Där finns en mormor som inte räds vargen.

104

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Vargar ljuger! säger Lina och Maja

105

Vargar är inte som oss, säger Petra och Maria.

Det går inte att förstå hur en varg tänker.

106

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

En varg är en varg, säger fröken. Den stör i klassrummet. Stör och förstör.

River ner och äter upp. Det ligger i vargens natur.

107

Du ska inte lyssna på vad vargen säger, tycker Simon, och inte se den i ögonen.

108

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Jag gömmer mig för vargen. Under det tunga vardagsrumsbordet. Inuti väggen på toaletten. I en glaskista på sängen.

109

Mamma, jag tror att det kan finnas en varg i klassen säger jag.

Tänk inte så dumt säger mamma.

110

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

111

Varför har du så stora öron? frågar Helena.

Jag bara har det viskar jag.

Varför har du ingen BH? Varför har du aldrig nagellack? frågar Petra och Maria. Varför har du alltid samma frisyr?

Dom vill ha kontakt. Bli kompisar säger mamma.

Dom är nyfikna.

112

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Varför har du så stora öron? frågar Aron.

Har jag?

Varför har du så stora ögon? Varför har du så stor mun?

113

Då hugger jag.

114

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Vad håller du på med? Är du dum? Va? Vet du hur länge han jobbat på den?

Den var faktiskt till min lillebror säger Aron.

115

Hatar du hans lillebror?

116

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Men jag hör inte.

117

Dom finns inte längre nu. Ingen skola, ingen Aron, inget trasigt spel från slöjden.

118

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Jag är overkligt snabb. Ett streck. Jag skär genom asfalten.

119

Shh, viskar vargen, följ mig!

120

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Men det tar stopp. Ingenting att göra. Ingenstans att fly. Är du dum? Va? Varför är du dum?

121

Auuuu ylar vargen.

122

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Han gör sig liten. Så liten så liten att han kan gömma sig i min ficka.

123

Så stor att jag kan gömma mig i hans päls.

124

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

När marken tar slut under tassarna så fortsätter vargen bara att springa.

125

Ända till min farmors fönster.

126

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

Min farmor är sådan att hon alltid är vaken.

127

Farmor är inte alls förvånad när vi kommer. Och inte det minsta rädd för vargar.

128

Bazar Masarin Hur är en varg? 2021:2

129

Sandra Parment är scenograf verksam inom film och scen, tvåbarnsmamma och nykläckt bilderboksmakare, baserad i Bagarmossen, Stockholm

HUR ÄR EN VARG?

130

Bazar Masarin 2021:02

Illustratörer Yulia Drobova Naoko Machida YuRong Sunniva Krogseth Karin Cyrén

131

132

©Yulia Drobova

Bazar Masarin 2021:02

133

Yulia Drobova

Susanne Sandström

psychotherapy, joy, challenge, pain and much more. I don’t know what else I could do with the same passion.

On the subject of illustration, I think the illustration grew organically out of my drawing and painting classes at university.

I don’t have a professional background in illustration as I studied architecture. But I am very grateful to my first teacher, who in her few painting and drawing lessons always encouraged creativity, tried to teach me to see something special in each work.

Since then, I’ve also been trying to find my own language in what I do, to invent a new world with its own characters and physical laws, to create a special mood. I’ve always wanted to make my own story in pictures and characters. Gradually, after my studies, drawing single pictures evolved into creating series, and then there were commercial commissions, exhibitions and trips. That’s how I got to where I am now and I don’t intend to stop.

Who is Yulia Drobova?

Yulia Drobova it is me, someone who draws pictures or glues collages every day and considers it her favorite pastime.

I was born in Tashkent, Uzbekistan, and moved to Berlin three years ago. Now I live and work here, I like to travel, do sports, draw, go to exhibitions, and in general, I enjoy life. I draw commercial illustrations and try to do my own creative projects all the time. Apart from being an independent creative, I also teach a little bit. I conduct online courses and workshops for adults and children and find it really challenging and interesting at the same time.

How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

Art for me is a way of experiencing the world, inside and out. For me, it is first and foremost a way of life, but also work, 134

©Yulia Drobova

Bazar Masarin 2021:02

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process?

I think there are several artists coexisting in me. One type of me walks around with a sketchbook, a couple of brushes and a small box of watercolors and draws sketches.

Here I use A5 sketchbooks, watercolor, gouache and ink. I like to take the bare minimum of materials with me. It’s not only convenient, but it forces me to exercise my creativity. For me, sketching is an important part of self-education. I don’t convert these drawings into other works, but I feel this live drawing infiltrates my other sphere and feeds it with confidence.

The other “me” often sits at home, at my desk. There is a pile of colored scraps around, magazines, colored paper scattered on the table. I can sit like that for a long time, listening to music and piecing together collages. It’s one of my favorite things to do now. Here I use self-made textures, cut out all sorts of pieces from magazines and combine it into one work.

I also love all possible artistic techniques and try to vary them. I don’t rule out drawing in vector as well, but it’s often for commercial orders.

Where do you get inspiration from?

Most often it’s just any paint on paper. How watercolor flows on paper, what effects can be created with gouache? Just thinking about the future possibilities of this or that technique makes me excited and I immediately want to start. Just the combination of colored papers makes me begin to think, what it could be in the future. Any line drawn on a blank sheet of paper, not necessarily white, invites you to think of a whole story.

©Yulia Drobova

137

138

©Yulia Drobova

Bazar Masarin 2021:02

©Yulia Drobova

141

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

I think it is very important to be able to finish what you have started. I need not to stop at what has been done and not to be satisfied with the solutions found, but try to find a new approach every time. I have to step out of my comfort zone every time, dive into new circumstances and get used to them every time.

On the commercial side, I think it’s hard for an artist to advertise, make themselves known, write and offer their services, I don’t think that’s the most exciting part of the job.

You often have to defend your rights, explain additionally the value of your work. You also have to work hard to find your audience and client.

Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain?

I can name Cinderella with illustrations by the Soviet artists Erik Bulatov and Moomin Troll with illustrations by Tove Jansson.

That’s the first thing that came to my mind; in fact, there were many books. But as a child I also had a nice feeling for the coolly done graphics, I wanted to be able to do the same. I still think those illustrations are great.

I was also very fond of art albums with reproductions and often copied drawings or paintings from them. I was even more interested in them than in children’s books.

Do you have a favorite illustrator/artist?

To be honest, there are a lot of them. I am sure there is not one or two, but a great many! Among those who are no longer alive, my contemporaries and also many friends of mine whom I know personally.

I think it would be difficult for me to choose, so I will leave the question open. Although I do love Saul Steinberg and Raoul Dufy at all times!

142

©Yulia Drobova

Bazar Masarin 2021:02 The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

It’s great to be creative, and it’s very satisfying when you get what you want. But at the same time it is difficult, because you have to constantly balance your own self, your ability to earn money, your own creative ambitions and the wishes of the client.

Dream assignment – what would it look like?

For me it is an absolute trust of the client in the illustrator of their choice and a clear position on both sides at the beginning of the work. As for themes, I think any theme can be illustrated in an interesting way.

Can you tell us about your art - what’s it about, is there an overarching subtext informing it?

For me it’s the joy of colliding different shapes, colors, patterns and techniques.

I love the rhythms, the coherence, the conviction and the identity. From this mixture a certain story is born.

The beginning is usually random, where I pick up some rules and then I try to go on and do more, respecting those rules. You can make a story out of any random image, I’m sure of that. I really love creating my own spaces and worlds. Even a little piece of paper glued to a sheet can be a door to this new world. I begin to complete that initial moment and come up with my own system for how everything functions.

It’s both easy and difficult at the same time.

I want to show things simply and cheerfully, cleverly dealing with the space of the sheet.

©Yulia Drobova

145

146

Bazar Masarin 2021:02

©Yulia Drobova

147

I like bright colors, clean combinations.

I try to set the mood - playful, mysterious, and more often cheerful than sad.

I try to do it with minimal means, not to overload, so that spectators eyes travel over the sheet, so that there is interest in the graphic. I like the strangeness in drawing; I get excited when I find unusual proportions. I encounter something that gives a new sound, a new impulse. I want to surprise the viewer, to delight him, to make him linger and look closely.

What would you say is characteristic of modern children’s literature/picture books?

I think it’s an abundance of techniques, formats, stories. We now have access to a huge number of illustrated books in which to get lost. Thanks to the internet, you can look at everything; see the process of how a book is made, or even talk to the authors.

That fascinates me!

But it’s also a little confusing, so many beautiful and good things.

What message would you like to forward to the child reader?

The most interesting thing is to observe the world around us, like an artist. There are piles of extraordinary things beneath our feet that we don’t notice. From a tiny fragment, an entire world can be built and invented.

What are you currently working on?

I want to combine collage and 3-dimensional objects in my next solo project, and I’m currently creating a new world out of Amazon cardboard packaging boxes and collages. I’ve just started this project, so I can’t tell you much about it yet. But it’s some kind of new door I’m walking through.

I’m also about to start working on a big commission for illustrations for a book, I’m currently in negotiations with the author.

Website and Instagram: www.drobova.uz @drobova 148

©Yulia Drobova

©Yulia Drobova

© Naoko Machida

Bazar Masarin 2021:02

153

Naoko Machida Susanne Sandström

Who is Naoko Machida?

What does your working process look like?

What techniques and tools are important for the process?

Living with two cats.

Lazy.

Bread lover.

Love listening to radio in the daytime.

Read books before going to sleep.

Watch the movies “only” at the theatre.

Mainly I use acrylic gouaches on canvas.

I draw the draft of the picture roughly and do not paint colors on those lines. Some times I like to start drawing with colors.

When I go out, I always bring a camera with me and take a picture of landscapes and any motifs that I am interested in.

For example, in the scenes of Namae no nai Neko (Katten som inte hade något namn), I took photos from a stray cats point of view.

How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

I never felt that I started my career, because for me drawing never ever has been like a professional work. It’s like a kids drawing still goes on.

154

Bazar Masarin 2021:02

Where do you get inspiration from?

Do you have a favourite illustrator/artist?

It’s all about reminiscence, it comes from pieces of tiny memories. For example, it does not come from the great memory of a summer vacation, but instead from the memory of a long legged insect which I found in the bathroom in the guest house during the summer vacation.

This would be artists Arthur Rackam, Angela Barret and Tove Jansson.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

The best, to be able to stay at home and spend long times alone.

The worst, your economy is not so stable.

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

Can you tell us about your Picture books?

And maybe something about the collaboration with Fumiko Takeshita on the picture book translated to swedish Namae no nai Neko (Katten som inte hade något namn)?

Try not to draw too good.

Try not to draw details a lot.

Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain?

In cases where I haven´t written the original text, I try to visualize the hidden feelings, what is unwritten by the authors.

For example, in Namae no nai Neko (Katten som inte hade något namn), there is a little girl who talks to the stray cat in the end.

Up to that ending I tried to express the back ground story that she, the little girl, was on her way back from kindergarten with her mother and that they were going shopping for dinner together. The little girl is always looking forward to see the two cats at the bakery. I am enjoying to imagine this kind of back ground stories which are not in the authors text but which can be visualized.

The Happy Day by Ruth Krause (text) and illustrator Marc Simont.

This was the first picture book which I chose by myself when I was about 4 years old.

I still can’t forget about the impact of the yellow color that appeared at the end, emanating out of the former monochrome world. It was the first time experience of a ‘sensation’ for me. I still love this picture book.

155

© Naoko Machida

156

© Naoko Machida

Bazar Masarin 2021:02

157

In your illustrations I see animals depicted, I see human figures (children) interacting with animals or disguised as animals what does the animals represent?

And in Namae no nai Neko the cats are beautifully realistic and the story beautifully sad (but with a happy ending) – was the realism important in consideration to the message/theme of the story?

I never consciously make a difference between reality and fantasy.

When I was a child, I treated teddy bears in picture books and friends at kindergarten as equal things. So when I am drawing I use the same strategy. I really don’t feel any difference between reality and fantasy.

In the case of Namae no nai Neko (Katten som inte hade något namn), the little girl does not hold the stray cat at the end of the picture book - I think it is hard to hold an adult cat in the arms. Also there is risks to hold a stray cat. So I drew the last scene with the stray cat just following by her side.

I always care about these kinds of reality for my work.

What would you say is characteristic of modern Japanese children’s literature/ picture books?

I have a mature and cool impression of foreign picture books. Compared with foreign picture books, Japanese picture books seem as a bit childish. I would like to ask the same question to foreigners!

What message do you have to the child reader?

In Japan, I always answer this question with: ‘Choose your favorite picture book by yourself’. Because usually they are given to children by a parent or another adult. How about Sweden?

What are you currently working on?

I try to keep my 20 year old cat’s quality of life.

158

© Naoko Machida

Bazar Masarin 2021:02

161

© Naoko Machida

162

First set of papercut, © YuRong.

Bazar Masarin 2021:02

163

YuRong Susanne Sandström

Who is YuRong?

Yu Rong is an acclaimed British-Chinese children’s picture book illustrator.

She obtained a BA degree in Chinese Painting and Contemporary Art Design from Nanjing Normal University’s Art College and an MA degree in Communication and Design from Royal College of Art in London, where she studied under Quentin Blake.

Her first picture books with Walker Books have been published in Britain, America, Italy, the Netherlands, Japan, France, Sweden, New Zealand and other countries.

In recent years, she has been working with several Chinese publishers and has worked with leading Chinese authors, including the Hans Christian Andersen award winner Prof. Cao Wenxuan and Andersen award nominee Mrs Qin Wenjun.

She has received several international and national, prestigious illustration awards.

Including The Folio Society Illustration Awards, BIB Biennial of Illustrations, Bratislava Golden Apple Award , China’s most beautiful book and Nami Island International Children’s book Illustration award.

Yu Rong’s art work combines traditional hand paper cuts with drawing, which allows the pencil drawing to bring plain two dimensional paper cuts into a vivid rich three dimensional art work.

Yu Rong lives in the countryside of Cambridge with her husband, her three children.

164

Beskuren ur: Lost Child, Jin Bo & YuRong. 2021 People’s Literature Publishing House & Tiantian Publishing House

Bazar Masarin 2021:02 How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

I was a primary teacher when I was 16 years old, and an art teacher for children for many years. I always have a deep passion to interact with children. When I studied at Royal College of Art, I received Sir Quentin Blake narrative illustration award, and get to know him as my tutor. I was very much inspired by him. After my graduation from RCA, I was offered a contract from Walker Books to start a project while I settled back in Cambridge became a full time mum with 3 children. All came to the moment, that doing children’s picture book is the right thing for me to explore.

What does your working process look like?

What techniques and tools are important for the process?

My first project at RCA was a set of red paper cut about my childhood in China. It was my first time to use traditional Chinese paper cut technique to express my Chinese cultural inheritance.

This set paper cut work was favoured by my tutors as well as publishers. Since then, I started to self study and experiment with this special technique, which involves paper, scissors, scalpel.

Paper cut has its absolute limits in terms of flexibility, creativity, and defining the details, catch the emotion etc…

After nearly 20 years practice, I eventually get hands on communicating paper and scissors with my hands and heart, eventually I turned the passive co-operative process into an active creation. In the process of creation, the materials can respond in time and inspire me dearly.

I remember, one day, when I woke up and sat in front of my desk, I looked at the display of paper, rubber, pencils, scissors, ruler… I realised that I have made the best friends with my work partners. What a wonderful feeling and great achievement!

Every artist who can find suitable creative techniques through hard work can count themselves the lucky ones.

Nowadays, I am very free to combine bold coloured paper cut with detailed pencil drawing to create harmony in my art work.

167

Ur: Lost Child, Jin Bo & YuRong. 2021 People’s Literature Publishing House & Tiantian Publishing House

168

Beskuren ur: Lost Child, Jin Bo & YuRong. 2021 People’s Literature Publishing House & Tiantian Publishing House

Bazar Masarin 2021:02

Beskuren ur: Footprints, Xue Tao & YuRong. 2020 Hui Shao Nian Er Tong Chu Ban She

171

In your more recent books (I haven’t read them all!) you seem to have adopted a slightly different way of narrating with pictures, but there are still traces of your earlier techniques (for instance use of limited, flat and colourful fields for bodies and objects, paper-cutting, transparent or covering paper undulating over the pages and in a way binding the story together) is it a ”correct” observation?

Because of the new bonding with the materials I use, I absolutely feel more relaxed, confident and spontaneous to master my skill of paper cutting. Sometimes, the overlapping of different papers accidentally creates a computerised digital effect.

Often I am questioned whether my work is done by computer because of the visual impact. In my recent books, I have experimented the coloured paper with water, to get unexpected texture of the paper, which gives another option to use the tissue paper either for paper cut or as interesting background.

Where do you get your inspiration, or input, from?

As soon as the New Year My work inspiration mostly comes from my celebrations were over, Ash's childhood. My mother was a headmaster of parents schools, had to gothe back to work different family used to change their residence following my in Shenyang. The village roadmother’s new post. The most memorable home was the was blocked, so they walked one on the side of a big bamboo forest over the hillby north of the surrounded a river with bridges to cross over.

At the north end of the bamboo forest village to the highway. was the house with hundred of chickens, 15 minutes of walking – on the small path covered with bamboo leaves – in the middle of the forest over to the south end was the vegetable garden with a platform for fishing.

My father had an interest in art, calligraphy, music as well as gardening. Since childhood my father helped me develope a great passion for nature. He built a house for birds with trees growing inside, and a tiny swimming pool for a beaver….and I myself had chickens and ducklings on my pillows, birds flying around in my flats not to mention ’rabbits, dogs, cats, goats, pigs…….

172

In adulthood, to do children’s book we need to maintain childlike innocence, curiosity, as well as to keep our hearts playful and free.

way to illustrate the stories.

It is the challenge that I like to challenge myself with, it keeps myself to move on.

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain?

I think, all work challenges is a kind of stimulation for me to dig myself deep in creativity. Sometimes I receive stories which I have no idea how to work on, but I take them on, and work very hard to find a good

The Little Match Girl by Hans Christian Andersen, The monkey king from the traditional Chinese novel, some Chinese fairy tales. When I was little we didn’t have many 173

green. Ash followed the stones, saying a poem at each one to wake the seeds.

When he saw the chrysanthemum shoots poking through, he raced home to tell his grandfather.

books to read, my mother often brought books from school for me and my sister to read, we loved the time when we got a new book to read.

my picture book making.

Do you have a favourite illustrator/artist?

The best is to have the opportunities to publish books full of your own little created worlds, and have readers all around the world to read them. A job can deliver your talent and also make you very happy and satisfied.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

It is Sir Quentin Blake, he encouraged me to use drawing talent to deliver the colourful humorous life we have.

His observations of daily life, his uplifting attitude to daily life, made a great impact on 174

Ur: Footprints, Xue Tao & YuRong. 2020 Hui Shao Nian Er Tong Chu Ban She

The spring rain fell and the hills turned

Fresh snow covered the village Beskuren ur: Footprints, Xue Tao & YuRong. 2020 Hui Shao Nian Er Tong Chu Ban She

in a new layer of white. " The

last snow of winter, " sighed th adults, thinking of the saying

" The whiter the snow, the rich the harvest. "

Bazar Masarin 2021:02

The worst is to work on your own. Although for each book I have a team from the publisher to work together with, but most of the time I have to rely on myself to go through the difficulties and challenges.

Dream assignment – what would it look like?

I have already had dream assignments.

For each book I have been working on, the publisher has dedicated a team to work closely with me, and we all become very good friends. My wish would be to take some of my picture books onto stage for children to play one day.

You have co-operated with the Hans Christian Andersen award winner Cao Wen-xuan in several books, most lately in the playful, ”bookintelligent” A rope (Ett rep, Vombat Förlag) - can you tell us something about that collaboration?

The first time when I met Prof. Cao, was in the Bologna airport 2015, we launched our first book Smoke at the book fair.

After our co-operation of the second book Summer, Prof Cao said, when I saw the summer book, I realised the importance of the illustrator for making picture books.

We grew up in the nearby countryside, so our childhood background is very smilier.

I can catch up his emotion in his text easily and transfer it deliberately into my illustrations. We gradually established a good trust with each other, he is very happy to let me explore the space he have left in his text for me. The latest book A Rope is a no word picture book, my images are inspired by his text, and at the end we decided not to use the text, instead Prof Cao wrote an epilogue for this book.

177

Ur: A rope, Cao Wen-xuan & YuRong. 2020

178

Bazar Masarin 2021:02

,

Beskuren ur: The Visible Sound, Yin Jianling & YuRong. 2021

179

Can you also tell us something about your newest books with different authors: Shu Lin´s Grandpa (author Matt Goodfellow) and The Visible Sounds (author Yin Jianling), Lost Child with Bo Jin? What are your thoughts about illustrating/ working with an author’s text?

For each book I Illustrate there is a reason why I choose this particular story.

Shu Lin’s grandpa, is a book about a chinese girl who starts at a new school – she stands alone in the playground and at lunchtime she eats by herself from little boxes with brightly coloured food, she doesn’t speak english well… it all reminds me of my own experience when I moved around following my mother’s headmaster post in different schools. Each time was a big hard time for me to be accepted in the classrooms, desipite me being the daughter of the head master, so I was isolated even more. This book has a stunning double gatefold spread revealing a beautiful Chinese painting which allowed me to practice my Chinese painting skills.

The Visible sounds is based on the true story of Chinese dancer Tai Lihua, the book tells the uplifting tale of a young child dealing with the frustration and solitude of hearing loss… I was very touched by the spirit of this story, tried very hard to put myself into the character Mili, before starting to illustrate the book. I asked myself : what if I couldn’t sounds?

They way Iaway. thought of was to Ithear took all express it from the perspective of colour.

By using the colour theme bring a They vanished fromI want her to world. message of hope and joy to children living with a disability and an inspirational reminder that dreams can become reality.

sound

180

Bazar Masarin 2021:02

MiLi sings songs with her heart.

The beautiful music jiggles in her blood.

It doesn’t have a

sound, but it

shines with colours and emotions . . .

Beskuren ur: The Visible Sound, Yin Jianling & YuRong. 2021

The Lost Child is a poem by most respected poet Jin Bo. I decided to illustrate this book after I read the first two lines: Don’t tell me that I am whimsical, I want lose my way.

I thought this is written for me, I always want to do something unrealistic even just for a tiny moment. Jin Bo’s poem is rather short, which allows me to expand and play.

After discussing with him, that I would like to add some ideas in the middle of the story, he encouraged me have a good go.

So, I added a baby no word book inside the mother book, created a rainbow adventure 181

with traditional Chinese paper cut.

This book is possibly the book I love the most, it is very fun and playful, because I turned one part of the Chinese character in the title into a scooter for the little girl to ride on through the whole book, and return it back to another character on the back cover. Beside on each page, all the characters in the text also play along with the little girl on the journey.

This book is suitable for all ages.

In fact, everyone wants to get lost, not stay in reality all the time, even if it is just an

imaginary story, something we can’t achieve in reality. The short separation from reality in those few minutes is a charge station for us.

Work with different authors gives me the opportunities to illustrate different subjects, being inspired by the characters in books, which helps me to learn and grow in my profession as well as personal life.

Hua Mulan is an old Chinese fairytale and your and Qin Wenjun´s picturebook I am Hua Mulan can be said to be both an adap-

tation and an up-to-date version - what do you think fairytales can tell children of today?

Hua Mulan is such an old legendary story, almost everybody in China grow up with it.

There are many books, TV programs, films about her. I fell in love with Qin Wenjun’s story because she retells the old fashioned fairytale through a modern little girl’s dream, so there are two story lines going along in parallel.

182

Bazar Masarin 2021:02 I have been fascinated by Mulan ever since I was a child, she is our real idol, brave, beautiful, kind, loyal and filial to her parents, all these qualities appeal to children of today as well.

I am currently working on another story by Qin Wenjun, about the Monkey King which is another old Chinese fairytale like Hua Mulan. Sun Wukong the monkey comes to modern time!

Do you have a favourite fairy tale? Why this one?

Possibly Hua Mulan, and Sun Wukong. The former is wise and brave, while the latter is mischievous and righteous.

The combination of the two becomes a character and quality that all boys and girls like.

What would you say is characteristic of modern children’s literature/picture books?

Modern children are so lucky. Children’s books on the market are very rich and colourful, with all kinds of forms, contents and themes.

What message would you like to forward to the child reader?

I am mostly concerned about subjects like human feelings, how to show kindness and awareness to each other, and appreciate the diversity of the society. As well as the care of the natural environment.

183

Ur: I am Hua Mulan, Qin Wenjun & YuRong. 2019

184

Beskuren ur: Shulin´s Grandpa, Matt Goodfellow & YuRong. 2021

Bazar Masarin 2021:02

Ur: The Magpie, YuRong. 2022

187

What are you currently working on?

I have just finished a book, which is adapted from the traditional Chinese ancient famous painting ( Qingming festival along the river) the painting is a 5 meter hand scroll, so the form of this book is concertina binding, it is read on both sides. On the one side it is a new style to show the ancient story with the main character of the painter himself, expressed in the style of Chinoiserie. On the other side, it is a fun game to find the character and his dog hiding in the original painting. I am very much looking forward to having the final book in my hands.

I also has began to cooperate in story writing for a project about the panda named Ming. Ming was the first panda to come to London Zoo, which bought infinite light and hope to people during world war II. At the end page of The Visible Sound you used the colour explosion as a background stage for your character Mili to dance on.

What colour would you choose to represent your current state?

I should be colourful now. I used to dress very plain and simple.

When I was studying at RCA, I often only drew lines with very limited few colours.

The winner of the Quentin Black award is also a group of line drawings, with a little yellow on the pyjama and tiny red on the lips. So the tutors at that time said that Yurong would never draw colours.

But now, although my clothes are mainly white, black and grey, there are also many bright colours. This has definately to do with my daughter Hannah. She is a university student, we are best friends, we influence each other in many ways and I am happily accepting the trend of their younger generation who is motivated by their ideas.

This colourful thought is a bit like the end page of the The visible sound, where all the colours are mixed together. It can be said to be colourful, I will try it and see what colour I will be in the end.

188

Beskuren ur: The Visible Sound, Yin Jianling & YuRong. 2021

Bazar Masarin 2021:02

Sunniva Su

Omslag: Nattsvermerne, Sunniva Sunde Krogseth. Gyldendal

191

unde Krogseth

Susanne Sandström

Vem är Sunniva Sunde Krogseth?

– Jag är 34 år, kommer från lite olika platser i Norge och bor i Oslo.

Jag är utbildad på Kunsthøgskolen i Oslo och Konstfack i Stockholm och jobbar heltid som illustratör. Jag är väldigt förtjust i och intresserad av naturen och tar gärna in detta i mina projekt.

Hur kom du in på illustrationen?

Att göra bilderböcker?

– Det har alltid varit en dröm för mig att göra bilderböcker. Det tog inte lång tid från det att jag lärde mig skriva tills jag började göra illustrerade böcker. Min mamma är konstnär och det har alltid varit massor av projekt hemma, och jag har som många andra illustratörer alltid ritat.

Jag ville bli veterinär och journalist och botaniker, men jag kom aldrig ifrån att teckna, det är jag glad för. Efter mastern har jag jobbat med massor av olika illustrationsuppdrag under några år, det har varit kul, men jag har alltid velat göra bilderböcker.

Jag är så glad att jag äntligen är igång nu!

192

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Nattsvermerne, Sunniva Sunde Krogseth. Gyldendal 2022

teknik, historia och uttryck.

Jag gillar att inte veta exakt var jag hamnar.

Det är en väldigt organisk process. J ag lägger också mycket tid på att läsa och lära mig om relevanta ämnen. Under arbetet med Nattsvermerne besökte jag Fjärilshuset i Stockholm, fjärilssamlingen på Botaniska museet i Oslo och fick mycket värdefull hjälp av fjärilsexperter. Jag gillar att lära mig nya saker genom mina projekt.

Hur ser din arbetsprocess ut?

– När jag jobbar med korta arbetsuppgifter som tidningsteckning är jag väldigt organiserad. Jag jobbar effektivt från att hitta en idé till att rita den färdig på några timmar, då finns det inte mycket tid för utforskande och tvivel.

När jag jobbar med bokprojekt blir processen mer rörig och krånglig och det är både spännande och frustrerande att leta efter 193

Var får du inspiration till ditt arbete? Vad påverkas du av?

– Natur, biologi, böcker, radio, konst och samtal. Och instagram.

nedgångar. Jag ringer alltid min pojkvän om något bra eller dåligt händer, och det betyder mycket för mig att han vill höra mig prata om mina projekt varje dag.

Vilka utmaningar står du inför? (förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...)

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning?

Varför tror du att de har stannat?

– Jag tycker ibland att det kan vara ett lite ensamt yrke. Jag är ensam i alla upp- och

– Tove Janssons Mummi-värld har alltid funnits med mig, och jag älskar den fortfarande.

194

Beskuren förstorad ur: Nattsvermerne, Sunniva Sunde Krogseth.

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Nattsvermerne, Sunniva Sunde Krogseth. Gyldendal 2022

Jag älskar karaktärernas komplexitet, teckningarna och stämningen.

Jag skulle vilja resa till Mummidalen en sommar.

Annars är Astrid Lindgrens och Roald Dahls böcker och Harry Potter något jag borde läsa snart igen, för jag älskade dem alla som barn!

Skulle man kunna skriva text och göra bilder tillsammans? Eller kanske jag skulle kunna jobba med en författare redan från början av projektet? Eller kanske en biolog?

Jag har ingen aning om hur det skulle gå till, men jag tycker att det verkar spännande.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bildbokmakare?

Drömjobbet (som illustratör) – hur skulle det se ut?

– Jag har många favoriter, gamla som nya.

Tove Jansson, Eric Carle, Ezra Jack Keats, Beatrice Alemagna, Carson Ellis, Miroco Machiko, Jockum Nordström, Karin Cyren etc etc!

– Jag tycker att det skulle vara kul att göra ett samarbetsprojekt en gång, kanske med en annan illustratör.

197

tredje strängen låter, dör den onda systern.

Ganska makabert.

Har du någon favoritsaga?

Eller kanske det finns en saga du kan tänka dig att göra ny?

– Jag är mycket fascinerad av alla mytomspunna varelser från norska folksagor; tusser, troll, nøkken och huldra. Jag skulle vilja lära mig mer om dem och kanske göra något projekt om dom.

Dessutom är jag väldigt förtjust i gamla kväden som är jättelånga historier, så som ”Harpa toner” som handlar om en tjej som blir dödad av systern som vill gifta sig med hennes man, en harpa görs av den dödade systers ben och harpan spelar själv, när den

Jag är nyfiken på din kommande bilderbok Nattsvermerne – kan du berätta något om den? Och kanske något om Gard inte är rädd?

198

– Nattsvermerne (nattfjärilarna) handlar om lilla Noor som vill sova ute i skogen när det är fullmåne, men då vågar hon inte i alla fall.

Hon sover på bakgården med pappa istället.

Men fullmånen lyser på henne och något mystiskt och läskigt händer, hon förvandlas till en liten nattfjäril.

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Nattsvermerne, Sunniva Sunde Krogseth. Gyldendal 2022

Gard er ikke redd är en väldigt fin bok skriven av Brynjulf Jung Tjønn, som jag illustrerar just nu.

Den handlar om Gard som måste rädda det sista fåret och lammet på berget från den läskiga räven. Det handlar också om att vara ett adopterad barn och att bli sedd som den man är, inte den som de vuxna tror att man är.

Hon träffar några andra nattfjäriler och de går på jakt efter månen. Boken handlar lika mycket om att vara rädd för något okänd och fortfarande våga, som den handlar om natten och insekterna som flyger omkring i den.

Det handlar också lite om ljusföroreningar, men inte på ett särskilt pedagogiskt sätt.

199

200

Ur: Nattsvermerne, Sunniva Sunde Krogseth. Gyldendal 2022

Ur: Naturinstruksjoner, Sunniva Sunde Krogseth. Blokk Förlag 2021

203

204

Ur: Naturinstruksjoner, Sunniva Sunde Krogseth. Blokk Förlag 2021

205

206

Bazar Masarin 2021:02

Vem är Karin Cyrén?

– Jag är en illustratör och författare som bor och jobbar i Stockholm. Jag är snart 38 år.

Jag har glasögon sen två månader tillbaka.

Karin Cyrén

Hur kom du in på illustration? Att göra bilderböcker?

207

– Jag kunde inte tänka mig något annat än att gå på konstskola efter gymnasiet. Jag liksom släpade mig genom gymnasiet och fick rätt risiga betyg, det kändes bara meningslöst tråkigt att göra nåt annat än att rita.

Jag kommer från en familj med konstnärliga yrken förstås, så konstskola var vad jag

Susanne Sandström

Ur: Bakom affären, Annica Hedin & Karin Cyrén. Rabén & Sjögren 2021

visste något om och jag hade väl blivit helt sanslöst uppmuntrad så jag trodde att jag var bäst i världen på att rita. Sen gick jag på Nyckelviksskolan, det var jättekul!

Jag började upptäcka att jag inte är bäst i världen på att rita och att jag gillar att jobba berättande med bilder. Då tänkte jag att trots att jag inte är bäst kanske jag kan bli illustratör. Jag sökte Konstfacks linje för grafisk form och illustration, kom in och hade väldigt kul där med. Jag upptäckte att bilderboken är ett väldigt roligt format att jobba med bildberättande i. Jag tänkte nog också att eftersom bilderböcker finns, läses och säljs så måste det kunna gå att leva på

att göra såna.

Jag gjorde bilderboken Maraton som kandidatprojekt på Konstfack och den öppnade många dörrar in hos förlagen sen efter skolan.

Sen har jag illustrerat andras texter och skrivit mina egna och hållit på. Det har inte varit någon jättesuccé liksom men långsamt börjar det funka bättre och bättre att jobba så här.

Jag jobbar med andra slags projekt också men det är i bilderboksskapandet som jag har min grund och känner att jag vet vad jag håller på med.

208

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Bakom affären, Annica Hedin & Karin Cyrén. Rabén & Sjögren 2021

209

210

När jag jobbar med andras texter blir det väldigt många fler möten och fler personer som involveras i alla beslut.

Då blir jag mer strukturerad och kanske snabbare? Jag tycker om båda sätten att jobba.

Gemensamt i alla projekt är att jag hatar att fastna i beslut och pill. Jag försöker komma på metoder för att komma vidare snabbt.

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

– Den ser olika ut i olika projekt. I en bok jag skriver själv så går det otroligt långsamt fram till dess jag börjar göra bilderna.

Då är det som att jag kan se det jag gör som arbete. Jag har några möten med min förläggare Erik för att sortera tankar och ta beslut, men sen jobbar jag på själv.

211

ur: Maraton, Karin Cyrén. Lilla Piratförlaget 2019

Som att använda timer jättemycket för att hetsa mig själv eller kasta allt som inte känns bra. Göra pyttesmå skisser är bra för då lämnas mycket åt fantasin.

Allt sånt där funkar inte alltid. Men det gör i alla fall att jag oftast inte har så mycket besluts- och prestationsångest.

Jag vill gärna hitta nåt nytt att göra i varje bokprojekt. De tar så lång tid att göra så jag

får lite panik om jag vet exakt hur allt ska lösas på förhand.

Det kan vara att testa en ny måleriteknik eller nya pennor till exempel.

Men egentligen tror jag inte att det märks så mycket för någon annan och kanske lurar jag mest mig själv för ofta blir det att jag till slut målar med samma färger och penslar och är rätt nöjd med det.

212

ur: I en pöl, Karin Cyrén. Lilla Piratförlaget 2018

Bazar Masarin 2021:02

213

Ord som kan placeras jämte ditt namn och dina bilderböcker är: nyskapande (intressanta perspektiv både innehållsoch formmässigt), mångbottnade, humoristiska – är det något du aktivt tänker kring och har med dig i ditt arbete med en bilderbok?

Var hämtar du inspiration till ditt arbete?

Vad påverkas du av?

– Tack!! Hm. Jag tänker nog aktivt på en del av det där.

Det jag gillar med bildberättande och bilderboken är just att det går att jobba med många olika verktyg (eller vad ska jag kalla det?) i samma berättelse. Det går att säga olika saker i text och bild, att utelämna information i text som fylls i med bilden och vice versa, det går att ha parallella berättelser i bild som aldrig tas upp i text (Sven Nordqvist-style).

Sånt tycker jag om att jobba med. Därav det som upplevs som mångbottnat kanske?

Det där är ett bra upplägg för att vara rolig också, att ha olika ”språk” att ställa mot varandra. Humor är svårt att säga nåt vettigt om, jag är väldigt intresserad av den i alla fall. Jag skulle aldrig klara av att jobba med en bok som inte alls är rolig.

Jag inspireras och påverkas förstås av allt möjligt. De bilderböcker och bilderboksskapare jag är mest influerad av är nog de jag tyckte om som barn och de som är i den andan. Sven Nordqvists bilder och Jan Lööf.

Nussekudden av Håkan Jaensson och Gunna Grähs. Flickan som inte ville gå till förskolan av Siv Widerberg och Cecilia Torudd.

Eva Lindström!!! Anna-Clara och Thomas Tidholm. Ann Forslind som också var min lärare på Konstfack. Olof och Lena Landström.

214

215

ur: I en pöl, Karin Cyrén. Lilla Piratförlaget 2018

216

ur: I en pöl, Karin Cyrén. Lilla Piratförlaget 2018

217

218

Bazar Masarin 2021:02 Det är något med språket, bilderna och humorn som jag trivs i. Det är lågmält genialiskt.

Genom Ryoji Arai som fick Alma-priset för ca femton år sen upptäckte jag japanska och så småningom koreanska bilderböcker och blev helt golvad av illustrationerna och formen i dem.

Sen blir det liksom allt möjligt ihopblandat när jag väl jobbar. I en pöl till exempel utspelar sig vid en sån liten vattensamling i skogen, med kryp i, som jag var besatt av som barn. Jag ritade många såna myrstackar i genomskärning som finns i boken som barn. Fast boken handlar om sånt som pågick i mitt liv då jag gjorde den, att få barn och vara chockad över det. Sen så snor jag nån färgkombination från typ en klänning, en formulering från nån författare och tecknar av blåbärsris bakom kontoret, så blir det som det blir.

Läser du recensioner av dina böcker?

Hur förhåller du dig till recensenternas läsning?

Ja när jag väl får nån. När jag började göra böcker fick jag alltid nån recension i DN tex men nu har det ekat tomt i några år. Det är ju kul om recensionen är bra och det är bra för försäljning och utlåning att böcker recenseras. Jag har varit med om att bli kallad otidsenlig och en annan skrev att jag var dålig på att rimma. Jag är inte superbra på att rimma så det var ok men jag tycker inte att jag är otidsenlig! Den recensenten var nog mest knäpp. Det gör inget.

Jag har svårt att vara intresserad av böckerna jag jobbat med när de är färdiga av nån anledning så jag känner en väldig distans till både beröm och kritik. Fast jag vill ju inte bli totalsågad såklart.

Jag är nyfiken på ditt samarbete, bildberättarprojektet Våra vänner, med Siri Ahmed Backström – kan du berätta något om det?

Vilka utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet…)

– Pengar och tid!

Det kan vara svårt att prata om bild med de textorienterade människorna på förlagen.

Det är väldigt svårt att få folk att köpa mina böcker.

Vi gick i samma klass på Konstfack och var de i vår klass som var intresserade av bilderböcker. Siri gjorde ett superfint masterprojekt där hon försökte göra så många bilderböcker som möjligt på tjugo veckor.

Minns inte hur många det blev många! Flera har hon sen arbetat om lite och fått utgivna.

När vi slutade skolan så kände vi snabbt båda två att vi saknade ett sammanhang och hade ett behov av att prata om vårt arbete.

Då startade vi Våra vänner utan att egentligen ha någon plan för vad det skulle vara för något mer än att vi inte stod ut med att göra allt ensamma. Först fick vi av en slump ha en utställning och till utställningens sista dag gjorde vi en bok ihop som vi band för hand i två exemplar.

Den hette Hämtningen och det är den som sen blev Vem hämtar vem?

Efter det har vi använt namnet Våra vänner när vi jobbat ihop.

Har du en favoritsaga (folksaga/konstsaga/ modern saga)? Eller kanske finns det en saga du kan tänka dig att göra ny?

Det skulle vara jätteroligt att få i uppdrag att illustrera en klassisk saga! Det är inget som jag är jätteintresserad av men det roliga med att vara illustratör ibland är ju att få jobba med ett material man inte valt själv och hitta en ingång i det. I många år gjorde jag illustrationer till forskningsrapporter till en tidning för gymnasielärare, det var väldigt kul och jag lärde mig en hel del om skolpolitik och undervisning. På ett sätt är det kanske roligare än klassiska sagor. Jag vet inte.

219

Omslag: Vem hämtar vem?, Siri Ahmed Backström & Karin Cyrén. Lilla Piratförlaget 2014

Foto © Stephanie Wiegner Hamrin

220

Beskuren inlaga ur: Sören, Sören, Sören, Klara Persson & Karin Cyrén. Urax 2016

Bazar Masarin 2021:02

Vi har haft en utställning på Grafikens Hus, gjort två förskoleutsmyckningar och en serie om Ingrid Vang Nymans arbete med färg till boken Vår Pippi - Vår Vang.

Vi har fler idéer och påbörjade projekt, just nu hinner ingen av oss riktigt med dem men det kommer andra tider! Vi hörs ändå ofta och Siri är den jag hör av mig till om jag behöver diskutera något som har med arbetet att göra. Jag är väldigt glad för att vi har det här väldigt lågintensiva projektet ihop!

Vad arbetar du på just nu?

Just nu gör jag jättemånga svartvita bilder till en bokserie om en pojke i förskoleklass som min kompis Ellen Karlsson skriver för Natur & Kultur och så har jag kämpat hela hösten med att få i ordning en hemsida till mig själv som ska upp vilken sekund som helst och då kommer jag få så mycket jobb så ni anar inte!! Då och då skriver jag lite i ett helt obegripligt dokument i min dator som förhoppningsvis kommer bli en bilderbok eller nåt om ett par år.

221

222

ur: Söre, Sören, Sören, Klara Persson & Karin Cyrén. Urax 2016

Bazar Masarin 2021:02

223

ur: Oj oj oj! Karin Cyrén. Lilla Piratförlaget 2021

224

Beskuren ur: Hej hej hej! Karin Cyrén. Lilla Pirat-

225

226

Bazar Masarin 2021:02

Läsningar

Intervjue Julbokskavalkad/Margaretha Ullström

Min förändring sjunger /Martina B

Intervju med Maxi Svensson/Susanne Sandström

Boken som verkligen inte ville bli l

Ingenting är omöjligt för oss /Johanna Johansson

Seriespelet/Barnen tipsar

Vi går till parken/Jessika Berglund

Maryam och hjärtegästerna/Carol

Stenen från himlen /Frida Ärleman

Tjockisar i barnlitteraturen/ Carola

Några favoriter /Margaretha Ullström

Intervju Malin Eriksson Sjögärd/Ca

Vad säger krokodilen?/Linn J Asplund

Intervju Eva Frantz/Carola Lindströ

Två x Landström/Susanne Sandström

Intervju Karin Kajjan Andersson/Ca

Mumiens återkomst /Maria Wingsäter

Intervju Mia Österlund/Carola Lind

När jag var stor och du var liten/Maria Jourdanis

Fat Dance/Maria Wingsäter

Disco/Eva Öhgren

Frågor till Malin Eriksson Sjögärd /

Kompisarna på förskolan /Lisa Nordlén

Det är aldrig för sent /Emma Tern

Jag talar som en flod /Linda Valle

Amari och nattbröderna/Elin Jons

Sju barnbarn och en valp /Ann Löwbeer

Den försvunna nyckeln/Agneta No

Gränsen/Margrete Lamond

Ett rum till Lisen /Linda Flood

Kom hit då! /Linda Valle

Syster /Linda Valle

Katt och hund i bilderbok/Susanne Sandström

Ett enda stort skämt/Agneta Norr

Bara rumpor i backen/Agneta Norrgård

Kristallgrottan/Carola Lindström

Var är alla barnen på förskolan Valen?/Martina Björling

Allt som rimmar på kär/Ann Löwb

Tigern kommer att äta upp mig!/Lisa Nordlén

Mörkret/Susanne Sandström

Naturens hämnd/Susanne Sandström

Underjordingen/Patrick Persson

Var är Sigges hemma? /Maria Wingsäter

Skiter i /Baharan kazemi

Fakta om pappor/Agneta Norrgård

Underfors/Martin Bensch

Stärnan som var rädd för publiken/Gwennhael Huesca Reyes

Ormen i mig /Emma Terner

Den pænt store Fupz /Lisa Nordlén

Vargöga /Lisa Nordlén

Ester Arg och Daisy Galej firar födelsedag /Eva öhgren

Kärleken är att jag vill att du finns

Det djupa blå/Martina Björling

Så nära att det bränns /Carola Lind

Dagen /Linda Flood

Det värsta har redan hänt/Patrick

227

er

Björling

läst/Sanna Haverinen

la Lindström

a Lindström

arola Lindström

öm

Carola Lindström

dström

/Maria Wingsäter

ner

sson

orrgård

rgård

beer

s /Sara Bäverås

dström Persson

228

Ur: Lilla tomten julpyntar, Moa Eriksson Sandberg & Erik Sandberg. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:02

229

Julbokskavalkad 2021

K

Margaretha Ullström

I årets bok, Lilla tomten julpyntar (Lilla Piratförlaget 2021) byggs spänningen upp genom att tomten glömt bort att han tagit av sig sin luva. Så här gick det till: I år föll mycket snö och lilla tomten kunde bygga en snögubbe till barnet i huset.

Därefter när han ska göra fint i huset är olyckan framme. Då han krupit in genom skorstenen, lämnar han synliga spår på golvet och går därför till köket för att ta ett bad i diskhon. Luvan åker av för inte ens tomten kan ha den på sig när han badar.

När han hör barnets fotsteg och skyndsamt gömmer sig, glömmer han i hastigheten bort att ta med sin luva…

Så skapas intrigen i en lättsam julberättelse med lagom dramatik för de minsta.

anske är det i år fler än vanligt som vill bidra till julglädjen med roliga, fantasifulla, spännande, mystiska eller magiska berättelser för unga lyssnare och läsare.

En rad nya julberättelser fyller nämligen såväl de traditionella, ”fysiska”, bokhandlarna som de nya digitala.

Det handlar inte sällan om nya kreativa lösningar att forma nya julberättelser. Det gör det svårt att välja bland dem men det lönar sig förstås att försöka. Jag börjar med att söka efter en julberättelse för de allra yngsta, för toddlaren.

I år fastnar jag liksom förra året för Moa Eriksson Sandbergs och Erik Sandbergs figur Lilla tomten.

230

Omslag: Julsabotören, Martin Widmark & Helena Willis. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:02 I den populära serien Lasse-Majas Detektivbyrå av Martin Widmark, illustrerad av Helena Willis (Rabén & Sjögren 2021) kom inför julen en ny del Julsabotören. Seriebeteckningen Lasse-Majas Detektivbyrå invaggar flertalet läsare i en förväntansfull trygghet. Men vem är julsabotören? Det är ett lagom spännande och mystiskt uppdrag att klura ut och både Lasses och Majas analysförmåga sätts på prov.

Tillsammans med ett av mina barnbarn, nyss fyllda sju år, utförde jag dessutom de pysseluppgifter som finns insprängda i boken och kan konstatera att det inspirerar till julpysslande långt utöver de förslag som finns i boken.

För Pelle Svanslös-älskarna har ytterligare ett tillskott till berättelserna om den snälle katten publicerats, Pelle Svanslös & Julklappstjuvarna med text av Åsa och Michael Rönn illustrerad av Lovisa Lesse. Här nappar den elake katten Måns till sig det sparkort med strömmingar som Pelle Svanslös planerat att köpa julklappar för. Till sin hjälp har han som vanligt radarparet Bill och Bull.

Berättelsen slutar som sig bör, med att allt klaras upp; Pelle kan köpa julklappar och även hjälpa den elake katten Måns att köpa ett nytt fönster. Att skriva önskelista och posta till tomten förekommer då och då i julberättelser.

I bilderboken Siv och Ottos önskelista av Julia Thorell utgiven av Lilla Piratförlaget kommer detta klassiska tema till användning igen.

Berättelsen utspelar sig i Stockholmsmiljö, där Gamla Stan inte är att ta miste på.

Det är en vardaglig berättelse om ett syskonpar som skriver önskelista till tomten. De skyndar sig för att hinna posta den i tid till tomten.

Omslag: Pelle Svanslös och julklappstjuvarna, Åsa & Michael Rönn. Bonnier Carlsén 2021

231

Ur: Siv och Ottos önskelista, Julia Thorell. Lilla Piratförlaget 2021

232

Bazar Masarin 2021:02

Det är länge sen jag läste en bok av den finländske illustratören Mauri Kunnas, även om han har en lång och ganska stadig utgivning. Så sent som 2018 gavs hans bok om Finlands historia, Hundarnas historiebok – Finland, en del av Sverige ut.

Nu kommer ytterligare en bok signerad av hans sprudlande livsglada bilder: Tomtefar tar jullov. Det är en berättelse om vad tomtefar och alla nissar gör efter julafton, när jobbet är klart och alla paket utdelade.

Då tar de nämligen jullov, ett långt jullov som varar i tolv dagar. Nu har tomtarna roligt dagarna i ända. De älskar traditioner likt många av oss människor och här får läsaren lära sig en hel del om julens högtidsdagar och dagar som Menlösa barns dag, Sylvesterdagen, och De tre kungarnas dag.

I förskolan kan denna bok komma väl till pass i ett arbete med att fördjupa barns insikter om traditionerna under den vintermörka december månad.

Ur: Tomtefar tar jullov, Mauri Kunnas. Översättn. Amanda Manns

233

ström. Förlaget 2021

234

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Julmysteriet, Lisa Bjärbo & Matilda Ruta. Rabén & Sjögren 2021

235

Rabén & Sjögrens adventsbok Julmysteriet av författaren Lisa Bjärbo och illustratören Matilda Ruta omfattar som sig bör i adventstider, tjugofyra kapitel. Den är ämnad för högläsning i familjen, klassen eller föreningen. Det innebär att traditionen att läsa ett kapitel per dag under december månad fram till jul, ges en extra puff, även om det inte längre handlar om varför vi firar just en kristen jul. Det är tionde året i rad som Rabén & Sjögrens bjuder på adventsbok.

Personligen har jag alltid gillat det uppfordrande i att läsa ett kapitel per dag, men fick en tankeställare när vårt sju-åriga barnbarn tillkännagav att han hade svårt för den typen av böcker. Det är så stressande att vara tvungen att läsa ett kapitel per dag, kommenterade han och konstaterade att det blir så jobbigt när man kommer efter.

Och läsning ska ju vara ett avkopplande nöje.

Jag ger honom därför inte årets adventskalenderbok i adventspresent men själv har jag läst den med stort nöje.

Den passar bra som högläsning, med de vardagsproblem som följer när mamman träffat en ny man och en bonusfamilj kommer för att fira jul i den decimerade familjen.

Storasyster Märta är tretton år och i puberteten med allt vad det innebär med tvära humörsvängningar och ökat sömnbehov.

Hon protesterar ganska drastiskt, men samtidigt på ett humoristiskt sätt mot de förändringar hon anar är på väg.

Att hennes protester till att börja med drabbar lillebror Ebbe, 6 år, vill hon inte inse, men hon tvingas så småningom att be honom om förlåtelse. Och trots dramatik och turbulens, sjukdom och förändringar så kan de alla till slut glädjas åt en annorlunda men mysig jul.

236

Bazar Masarin 2021:02 Förra årets adventsbok från Rabén och Sjögrens förlag Vi måste rädda julen! med text av Ellen Karlsson illustrerades av Cecilia Heikkilä, utbildad till grafisk designer i Vancouver i Kanada och illustratör av en rad böcker med andras texter och författare till egna bilderböcker som årets hyllade bilderbok Den sista utposten.

Och inför denna jul har hon även illustrerat en av de mest tindrande stjärnorna i årets bilderboksutgivning inför julen: en nyutgivning av Astrid Lindgrens julberättelse En jul i Småland för länge sen som tidigare ingick i antologin En jul när jag var liten (1992). För första gången kommer den nu i en bilderboksvariant och då med illustrationer av Cecilia Heikkilä.

Med sin omisskännliga stämma berättar där Astrid Lindgren om en jul för länge, länge sen när hon själv var sex år, närmare bestämt år 1913. Det är en njutning att åter få läsa om julförberedelser och julens stora händelser med julotta och släktkalas hos mormor.

Heikkiläs bilder korresponderar väl med tonen hos Lindgren och bidrar till att skapa den högtidliga känsla som kännetecknar hennes berättelse där barnets förundran över julen ges liv.

Ur: En jul i Småla

and för länge sen, Astrid Lindgren & Cecilia Heikkilä. Rabén & Sjögren 2021

238

Ur: En jul i Småland för länge sen, Astrid Lindgren & Cecilia Heikkilä. Rabén & Sjögren 2021

Ur: Den magiska julkatten, Ester Roxberg & Maximilian Svensson. Rabén & Sjögren 2021

Den andra lysande stjärnan bland julens bilderböcker är Den magiska julkatten av Ester Roxberg, illustrerad av konstnären Maximilian Svensson. Ester Roxberg är en av de författare vars texter de senaste åren berikat svensk litteratur. Årets julbok utgör inget undantag.

Berättelsen utspelar sig dagen före julafton när jag-berättaren är ute i vinterskogen tillsammans med sina föräldrar för att grilla korv.

Något av pandemistämning kan anas genom föräldrarnas enträgna och upprepade försäkran om att ”Det är så härligt att vara ute i naturen”. Jag-berättaren har dock tröttnat på utomhuslivets korvgrillning och vill hem och ”längta efter julklappar”.

Då kommer den räddande ängeln i form av katten Sixten i grön halsduk, lite sliten och mycket hungrig. Han får jag-berättarens korv i smyg. Och det vet ju alla sagoläsare att den som ger något av sitt överflöd till den 241

Bazar Masarin 2021:02 med katten Sixten vid tyglarna omgiven av en hög med paket.

Maximilian Svensson fördjupar genom sina akvareller julstämningen och bidrar till att skapa en slags förundran inför vad som sker.

Vårt 12-åriga barnbarn trollbands av de magiska bilderna som från första stund fångade hennes uppmärksamhet.

Lars Lerin är tydligt en av illustratörens förebilder samtidigt som bilderna bärs fram av en alldeles egen, personlig ton.

Bilderna får mig också att tänka på några stämningsfulla bilderböcker illustrerade av Harald Gripe.

Berättelsens täta sagostämning förstärks genom Svenssons känsloladdade akvareller, med vintriga skogsbilder med snöfall och stjärnor på vinterhimlen. Jag-berättarens räddhågsenhet ersätts av en trygg tillfredsställelse av att gjort något väsentligt för en annan varelse: ”Nästa gång du ger en hungrig katt en korv, då kommer jag”, lovar katten och försvinner som en stjärna på natthimlen.

Så finns ett av julens eviga budskap invävt i denna moderna saga.

hungrige och utsatte, kommer att få något gott ut av det.

Katten Sixten smyger vidare in i skogen och jag-berättaren följer efter, längre och längre in i skogen. Kattens spår leder berättaren djupt in i skogen, det mörknar och helt plötsligt är spåren försvunna. Ensam och vilse i den mörka skogen när snön faller, hinner berättaren trots allt inte att bli rädd när han hör ett susande.

Då kommer släden dragen av två renar och 242

Ur: Den magiska julkatten, Ester Roxberg & Maximilian Svensson. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:02 Jag bläddrar i traven med julböcker lämpade för högläsning i olika åldrar.

Vissa av dem passar både som högläsning och egen läsning och åter andra är kanske mest ämnade att försjunka i genom egen läsning.

Högst upp i traven återfinns Julegrisen av J. K. Rowling, världskänd författare till de sju Harry Potter-böckerna, men mindre känd för sin deckarserie för vuxna publicerad under pseudonymen Robert Galbraith.

Julegrisen är illustrerad av Jim Field, en för mig ny bekantskap som jag ser fram mot att utforska vidare.

Berättelsen är väl strukturerad i nio avdelningar med totalt 58 kapitel eller avsnitt.

Varje kapitel inleds med en numrerad julgranskula. Jag undrar just hur många barn som vill ha 58 julgranskulor i årets julgran.

Det är en tjock bok på 279 sidor, där var och en av de nio avdelningarna inleds med en uttrycksfull tuschlavering, ofta dubbelsidig.

Vem huvudpersonen i Julegrisen är kan diskuteras. Kanske är det pojken Jack, eller är det den borttappade Lilla Gis, LG kallad?

Eller kanske är det möjligen självaste Julegrisen? LG är Jacks gosedjursgris i frottétyg som han haft sen han var ett riktigt litet barn.

Dagen före julafton kastar Jacks äldre bonussyster ut LG genom bilrutan och LG försvinner bland bilarna på motorvägen.

Så hamnar LG i de borttappade sakernas förtrollade land, Förlorien, där en otäck leksaksätande härskare vid namn Förloraren är den som bestämmer. Eftersom Jack är förtvivlad över LG:s försvinnande får han ett nytt gosedjur, nämligen Julegrisen. Frågan är förstås om någon i världen kan ersätta LG, eller kanske ändå…?

Natten före doppardagen är som vi vet magisk och just denna natt bestämmer Jack och Julegrisen sig för att leta reda på LG i Förlorien. Vägen dit är endast öppen under 245

Ur: Julegrisen, JK Rowling & Jim Field. Översättn. Jan Risheden. Rabén & Sjögren 2021

en stund på julafton, men hittills har ingen människa lyckats ta sig in i de borttappades rike. När borttappade saker anländer till Förloriens gräns, undersöks först deras levnadshistorier och de sorteras in i grupper som de obegråtna, de utbytbara, önskvärda saknade och älskade. Berättelsen blir nu en stundtals otäck historia som ställer frågor som berör sina läsare.

Abstrakta ting som Skönhet, Makt, Lycka och Hopp personifieras och blir betydelsefulla karaktärer i berättelsen. I sitt sökande efter LG upptäcker Jack och Julegrisen en massa saker om sig själva, om livet och om människorna. Det finns ett sug i berättel-

sen som gör att läsaren eller lyssnaren helt enkelt inte vill släppa ifrån sig boken innan upplösningen är för handen. Och där finns en hoppfull avslutning som har en särskild vikt när berättelsen högläses för yngre barn.

I den här mångbottnade berättelsen återkommer J K Rowling till frågor om civilkurage och mod och till det väsentliga i att bekämpa orättvisor.

Detta är en bok att samla hela familjen eller kusinskaran kring för julens högläsning. Den ger utgångspunkt för flera givande samtal.

Lite otäck för en del mindre barn är den kanske, men det hoppfulla och överraskande slutet är något att förlita sig till.

246

Bazar Masarin 2021:02 I den tredje delen av författaren Emma Karinsdotters och illustratören Agnes Jakobssons uppskattade serie om Lisbet och Sambakungen En ful jul inser Lisbet att hon egentligen inte vet någonting alls om hur människor runt henne firar jul.

I klassen berättar fröken om sin barndoms jular i rosaskimrande färger. Tillsammans med kompisen Hanin vill Lisbet ta reda på mer om hur man firar jul. Sambakungen har ju bara vilda idéer, men Arga gubben, grannen Rupert i huset bredvid, har en hel etikettbok om julens regler som kan vara till hjälp. Lisbet bestämmer sig för att be Rupert

vuxenansvar som föräldrar kanske i högre grad borde ta på sig. De upp- och nedvända perspektivet zoomar in relationerna mellan vuxna och barn och skapar situationer som på samma gång blir komiska och tragiska.

Barnen Alvin och Kajsa försöker skapa möjligheter att inhandla de presenter, en Samsung-tv till modern och en snöslunga till fadern som föräldrarna önskat sig, medan föräldrarna tecknar och färglägger en färgglad bild till respektive barn.

Peter Forsheds illustrationer förstärker det drastiskt groteska i berättelsen genom färgglada, uppsluppna bilder. Det jag som vuxen

om hjälp. Som vanligt går inte allt som planerat när man bor tillsammans med Sambakungen. Kaosartat, ja visst! Men där finns också så mycket kärlek och värme och skratt att man som läsare bara ger sig hän åt det kaosartade livet. Även En helt vanlig jul med familjen Jansson av Martin Widmark och Peter Forshed är tredje delen i en serie. Denna gång handlar serien om den crazyartade upp- och nedvända familjen Jansson, där de vuxna beter sig som barn, eller rättare sagt som en del vuxna kanske uppfattar att barn gör.

Syskonen Alvin och Kajsa axlar i sin tur det

läsare funderar över är till exempel gestaltningen av de barnlika vuxna. Har föräldrar och vuxna verkligen en uppfattning om barn som så djupt egoistiska, självcentrerade och intoleranta? Boken fungerar som högläsning men kommer mer till sin rätt när barn som knäckt läskoden läser själv.

I Anna Janssons tjugonde bok Världsrekord i jul i serien om detektiven Emil Wern, illustrerad av Mimmi Tollerup, utspelar sig berättelsen i december månad. I Visby där Emil och hans vänner bor, inträffar en märklig stöld. Det är ett av bidragen till den stora gotländska pepparkakshustävlingen 247

för mellanstadieelever som försvinner. Det försvunna bidraget är ett av de bidrag som kan vinna, Visby ringmur i pepparkaksdeg.

Bakverket är skapat av Emils vän Sokrates.

Endast fyra personer, de fyra jurymedlemmarna, har nyckel till rummet där tävlingsbidragen förvaras. Så minst en av dem måste vara skyldig. Och självklart lyckas Emil och hans vänner att lösa stölden och Sokrates vinner till sist det välförtjänta priset. Detta är ett alternativ för alla barn som älskar mysterieböcker eller barndeckare. Den lämpar sig väl för de barn som knäckt läskoden och kommit en bit med den egna läsningen.

En riktig slukarbok får avsluta min kavalkad av julböcker 2021. Hemligheten i Helmersbruk av Eva Frantz och illustrerad av Elin Sandström är en bok att sträckläsa året om, även om den utspelar sig under december månad och är indelad i tjugofyra kapitel.

Den har kvaliteter i berättandet som gör den läsvärd när som helst under året. Eva Frantz är en finlandssvensk författare, boken ges ut samtidigt både i Sverige och Finland, med ett medryckande språk som levandegör den avsides belägna kuststaden Helmersbruk och bäddar in berättelsen i en spännande miljö.

Ytterligare lite mer läsvana kräver Eva Hildéns Mysteriet i Frostköping.

Tvillingarna Rut och Rakel ska tillbringa jullovet hos sin morfar i Frostköping. Rut reser i förväg, men när hon kommer fram är morfadern försvunnen. En mystisk kvinna bor i morfaderns hus och något är rejält fel.

Självklart börjar Rut och senare även Rakel att undersöka mysteriet med den försvunna morfadern. De lyckas rädda både morfadern och det traditionstyngda julfirandet. Det finns ett driv i berättelsen och dess cliffhangers i kapitelsluten leder läsaren till att vilja fortsätta läsa.

Dit kommer tolvåriga Flora tillsammans med sin författare till mor för att fira jul 1975.

De behöver ett miljöombyte efter att Floras far gått bort. Där hyr de en stuga i närheten av den förfallna von Hiemska herrgården.

Herrgården bildar navet som berättelsen kretsar runt. Spänning, en gnutta magi och lite spökatmosfär kombineras i lagom dos med realism till en mysigt härlig berättelse.

Elin Sandströms starka, talande bilder ackompanjerar varje kapitel och sätter fingret på händelser, miljöer och personer som läsaren kanske bör fortsätta att fundera över.

248

Foto © Magnus Liam Karlsson

Bazar Masarin 2021:02

249

Maxi Svensson

M

Susanne Sandström

aximilian ”Maxi” Svensson, född 2004, är konstnär och har beskrivits som en talang inom akvarelltekniken.

Sin unga ålder till trots har han redan haft soloutställningar på bland annat Sandgrund Lars Lerin och på Ålands konstmuseum (Rabén & Sjögren)

Vilka är dina barnboksfavoriter?

– När jag var liten älskade jag böckerna om Benny av Barbro Lindgren. Men när jag själv skulle illustrera en barnbok ville jag inte att illustrationerna skulle vara naiva eller barnsliga.

Vad tycker du är centralt med att skapa bilder för barn? Och tänker du att det finnsskillnader i att illustrera för vuxna och barn?

Hur började det hela?

Hur hittade du till konsten?

– Jag vill att bilderna ska vara konst snarare än illustrationer och ge en känsla av historien. I Den magiska julkatten ville jag skapa en julkänsla.

– Jag började måla när min farfar tog fram akrylfärger och en duk från garaget och lät mig kladda och prova. När jag var åtta år fick jag en bok av Lars Lerin och blev intresserad av hans naturmotiv och ville testa att måla akvarell som honom. Jag började måla mer regelbundet och kollade på YouTube hur man gjorde. Sedan märkte jag att det gick bättre och bättre och bestämde mig för att jag ska bli konstnär.

Hur såg samarbetet med Ester Roxberg ut?

– Ester lyssnade på mig och jag fick skapa mina bilder helt själv. Sedan anpassade hon historien lite efter mig. Det var enkelt och kul att få jobba ihop, det är ju ensamt att bara måla själv som jag annars gör och här fick man ett syfte att försöka skapa något tillsammans.

Vilka material arbetar du med, och helst?

– Jag målar mest akvarell, men även olja.

Det är helt olika tekniker med olika fördelar. Akvarell är nog det jag föredrar, men jag byter emellan för att det är kul.

Kommer vi att få se mer av Maximilian som bilderboksmakare?

Ja, jag och Ester gör en ny bok tillsammans, som kommer till sommaren. Hon har skrivit historien så att den ska passa min stil och jag är nästan klar med bilderna. Jag har målat ganska stort och varje bild är som en tavla som ska fungera som en fristående bild som ger en mening och känsla.

Vilka konstnärliga förebilder har du?

– Lars [Lerin] har varit och är en förebild för mig men jag följer och inspireras även av konstnärer, som till exempel KAWS, tidiga Picasso-målningar, John Bauer och Bruno Liljefors.

250

Omslag: Ingenting är omöjligt för oss, Eva Lindström Alfabeta 2021

Bazar Masarin 2021:02

251

Ingenting är omöjligt för oss Eva Lindström Alfabeta 2021

Ingenting är omöjligt för oss

N

Johanna Johansson

är man flyttar till en ny plats är det inte ovanligt att man den första tiden känner sig som en främling, ensam och alienerad från omvärlden. Och ännu svårare blir det förstås om man har tvingats lämna efter sig någon man älskar.

Barnen i Eva Lindströms nya bilderbok Ingenting är omöjligt för oss har flyttat med sin mamma till en ny stad, men livet utan pappan känns så främmande att det lika väl hade kunnat vara en annan planet.

De nämns aldrig vid namn, men ser ut som tvillingar i sina likadana mörkblå byxor och ljusblå hoodies och de bildar ett lika övertygande och okuvligt ”Vi” som så många andra barn i Eva Lindströms bilderboksvärldar.

Redan i den inledande meningen, ”Här landade vi med farkosten”, främmandegör barnen sig själva.

Att vara från en annan planet och att vänta på en pappa som snart ska dyka upp i en rymdfarkost, blir ett sätt att hantera separationen. Leken och fantasin blir en överlevnadsstrategi. Och det är också lekens närvaro som, tillsammans med den pricksäkra tonen i texten, balanserar upp allvaret med en finurlig humor.

I den nya skolan får barnen höra allt möjligt om sig själva, men så länge de har varandra spelar det ingen roll.

De sitter tätt, tätt ihop i klassrummet och för att förstärka vi:et, deras enhet, målar de till och med på samma papper. Alla andra i klassen målar katter, men de målar förstås en hund. Det säger väl allt?

Kanske är det hunden King de målar, deras glädje, tröst och evigt trogne vän. Hans avtryck finns överallt i boken, utströsslat över sidorna hittar man hundben, koppel, pinnar och bollar.

252

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Ingenting är omöjligt för oss, Eva Lindström Alfabeta 2021

Svansen skymtar vid flera tillfällen på väg ut ur bilden och fungerar som en bladvändare.

Barnen gör allt för hunden, ger honom det bästa en hund kan önska sig, och när han ligger mellan dem i deras säng på kvällen är det nästan som att han har blivit en stand-in för pappan. King är ju kung och han älskar dem.

Omslaget till boken är hoppfullt rosa, en färg som i olika nyanser följer med genom berättelsen, med en vulkan i bakgrunden och med huvudkaraktärerna blickandes åt höger i förgrunden, något som nästan har

blivit en signatur för Lindström.

I gouache och blyerts målar hon i bildrummets vardagsmiljöer skickligt in olika linjer och detaljer som gör att läsarens blick först stannar kvar och sedan flyttar sig från den vänstra sidan till den högra. På varje uppslag utspelas en ny scen som berättar syskonens liv och längtan i den nya tillvaron.

De funderar och fantiserar över pappans frånvaro och är orubbliga i sin tro på sig själva och i att de ska få återse honom.

Ingenting är ju omöjligt för dem.

På natten drömmer de samma dröm (sam253

Eva Lindströms tidigare väldigt detaljrika bilderboksvärldar har de senaste åren skalats av och tonats ned. Orden är väl avvägda och texten oftast integrerad i bilden. De vita utrymmena har försvunnit och bilderna har istället fått bre ut sig till fullo. Därmed har de också fått ett större narrativt ansvar. Leken har fortsatt varit i fokus och det hör snarare till vanligheterna än ovanligheterna att föremål eller karaktärer försvinner och någon måste leta. Många av dem är antropomorfa, troligtvis ett sätt för Lindström att signalera barnbok men också för att ge ljus åt helt nya perspektiv. Dynamiken mellan ute och inne har tidigare intresserat, till exempel i bilderböckerna Olli och Mo och Alla går iväg. I den här boken finns det en scen som, vid en första läsning, verkar utspela sig inomhus, men som sedan blottar en trottarkant mitt bland halvt uppackade flyttlådor och möbler. På så sätt förflyttas inne till ute och ute till inne och så förtunnas också gränsen mellan berättelsens verklighet och fantasi.

I den poetiska Kom hem Laila från 2018 och den sagoinspirerade Bron från 2020 var bilderna så avskalade att varje liten detalj verkade betydelsebärande. Nu har Lindström återigen låtit fler föremål ta plats på boksidorna men de fortsätter tillsynes att bära på en hel del hemligheter. Det är så mycket som inte sägs i texten! Ofta överraskas man av oväntade kompositioner och fascineras av en närmast besatthet av vissa återkommande föremål, bland annat stubbar, hundar och brasor. Det är nästan omöjligt att inte tilldela dem betydelse. På samma sätt kan de återkommande färgerna få kanske helt obetydelsefulla ting att kännas meningsbärande.

Här är det färgerna gul, röd och rosa som får blicken att röra sig över sidorna och man frågar sig förundrat: Vad betyder det?

Kanske finns det inte några slutgiltiga svar. Men det är ju också det som gör Lindströms böcker så värdefulla. Varje läsning erbjuder nya lager av berättelsen och ur det fragmentariska innehållet framträder, just i skillnaderna mellan text och bild, en större meningsskapande helhet.

tidigt!) Det är i drömmen som vulkanen dyker upp. Det är i drömmen som farkosten närmar sig. I verkligheten är pappan fortfarande långt borta fast en dag tycker de att de ser honom inne på ett café.

Och i ett närmast Edward Hopper-inspirerat uppslag över ett upplyst fik, där barnen står som betraktare i förgrunden och tittar in mot de figurer som sitter där, blir ensamheten och övergivenheten i den nya staden som starkast. Och precis som Hopper lämnar Lindström luckor för läsaren att själv fylla i.

254

255

Ur: Ingenting är omöjligt för oss, Eva Lindström Alfabeta 2021

256

Bazar Masarin 2021:2

Vi går till parken

D

Jessika Berglund

et är en stor bok, en tung bok, en tegelsten i dess rätta bemärkelse.

Med bilder som gör mig både glad och imponerad, de överröstar allt möjligt när jag läser.

Bokens text också. Men sen är det ändå texten som binder dem samman och gör dem till en bok, en park, en skog i staden.

Jag tänker att med en illustratör som Alemagna krävs det en hel del av författaren.

Det måste nog vara en erfaren, etablerad, poetisk och modig författare som Stridsberg för att det ska fungera. Vi andra skulle inte våga stå där, med våra små ord mitt i detta hav av bilder. Vi skulle spolas bort. Men nu går det fint, nu blir det dans och sammanhang och park och lek.

Jag tänker att Alemagna har gått till parken många, många gånger och liksom känt och sett och luktat och upplevt. Och då har det varit regniga dagar utan löv, inte jättekallt men kanske lite halväckligt sådär som det ofta är i Göteborg.

Jag har tur för jag tycker om mulet gråväder med duggregn och 9-15 plusgrader. För att det är vackert då och så luktar det så gott.

Alemagnas bilder luktar. Jord och multna löv och blöt sand luktar de, och våta kläder.

Handflatorna får en speciell lukt när man har klängt hela dagen i en klätterställning av järn. Till det kommer barnsvett, kanske lite kiss, svettiga smörgåsar och en däven doft från parkens café. Där kan man få en klämd toast med ost och skinka till ett ganska rimligt pris.

De vuxna står för sig själva en bit bort.

Därifrån ser de allting liksom i getögat medan de kikar på mobilen och pratar med rätt obekanta med-föräldrar. Kanske smygröker de med ryggen till, då tittar vi inte.

Alemagnas måleri är så lustfyllt! Det är som att hon har arbetat baklänges, eller i alla fall fram och tillbaka och sen fram igen för först ligger där en bakgrund av allmänt höst/vinter/vår-väder på kanske grått papper.

257

Ur: Vi går till parken, Sara Stridsberg & Beatrice Alemagna. Mirando 2021

Vi går till parken Sara Stridsberg & Beatrice Alemagna Mirando 2021

258

Ur: Vi går till parken, Sara Stridsberg & Beatrice Alemagna. Mirando 2021

Bazar Masarin 2021:2

259

Den är målad med bred pensel eller trubbig krita, så roligt att jobba i stort format! För visst är det här stora bilder? Det måste det vara.

Och sen lite miljö ovanpå det, några buskar kanske eller träd och klätterställningar och så figurerna som antingen sparats ut eller målats ovanpå med färg som är lite, lite genomskinlig. Bilderna blir fulla av tankar när det är så där genomskinligt.

Den bakersta bakgrunden – himlen – målas sist. Ovanpå det andra! De små detaljerna som gjorts med penna ligger också högt upp. Fast ibland har de sparats ut, som negativ mellan målade ytor.

Allt är över huvudtaget väldigt målat plastiskt tror jag man säger - vilket gör bilderna leriga och rimliga på ett sätt som förstärker leken. Över alltsammans vilar ett stort allvar. Som att leken är ett arbete, vilket den ju är. Det är ingen som skrattar men de ser inte heller ledsna ut. De bara gör det de gör och det är viktigt.

Rörelse, kropp och personlighet är tydligt i bilden, men det syns inte så många ansikten. Det gör inget. Ansiktena saknas inte på riktigt när varelserna är så absolut levande.

Dessutom är det här en kollektiv berättelse. Det är VI som går till parken, vi allihop.

Någon enda är en annan, i gul regnjacka och säregen doft men alla vi andra är VI. Till sist blir det nästan musik, jag tror att det här kanske är ett stycke samplad lek. En gång för länge sedan kände jag en som hade en dator där han spelat in olika ljud. Som skratt och kylskåpsdörrar och regn och sådant. Dessa la han sen i hela skalor att spela på. Det är mer än trettio år sedan.

För kanske sex år sedan gick jag en rätt seriös romankurs där Sara Stridsberg var en av lärarna och då lärde jag mig ordet materialitet. Och jag insåg jag är mycket intresserad av det, nämligen av hur pappret, typsnittet och bläddrandet kan användas aktivt som en del i berättelsens uttryck.

Den kursen handlade om den oftast bildlösa romanen. I en bilderbok är materialet ändå tydligare.

Och i den här boken är papperet en av de berättande rösterna.

260

Ur: Vi går till parken, Sara Stridsberg & Beatrice Alemagna. Mirando 2021

Bazar Masarin 2021:2 Bokens formgivningen är gjord av Beatrice Alemagna och Jenny Franke, som också är redaktör. Den är tung och påkostad.

Kanterna har skurits med ett tvärt snitt som bildar en gräns mot världen utanför. Allt som inte är parken är bortskuret. Snittytan får mig att tänka på ved. Och papper görs ju av trä, det är fint att bli påmind om det.

Bokryggen är en bräda fast av papper, hårt papper.

Varje docka består av bara ett ark. Pappret är tjockt och styvt med matt glans. Det är ett underbart papper, om man skulle få lov att välja papper så hade man valt det här.

Sömmarna syns inte och inga skarvar. Är bilderna limmade in i boken? Består varje sida av tre lager papper? Det verkar så. Som illustratör vet man att alltid förhålla sig till viket mitt på uppslaget, att inte lägga viktiga detaljer där för de kan gå förlorade. Det här förfarandet gör varje bild HEL men samtidigt ser bilderna ut att vilja hoppa ur boken, som att inget håller dem fast. Föll boken isär skulle bilderna fortsätta att vara hela och liksom självständiga, men den faller inte isär för allt är mycket omsorgsfullt limmat.

Jag gör en läsning till, det är kallt och jag ligger på golvet framför kaminen. Nu vill jag fånga texten.

Den här berättelsen är inte så mycket driven av handling. Den repar lite upp sig, jobbar inte precis med början–mitten–slut och stegringar och grejer, men liknar den verkliga leken. Som liksom bara rullar på. Man gör något, grejar, håller på. Sidantalet är stort men det finns ingen lång och sammanhängande text. Istället bjuds läsaren på ett stort antal små textbitar som tillsammans formar en lång slingrig stig. På det viset påminner texten faktiskt ganska mycket om en park.

Kanske är boken ett porträtt, snarare än en berättelse?

Ja! Ett porträtt är det! Detaljerat och väldigt realistiskt men samtidigt sitter det där och småler som om det väntar på att läsaren/ tittaren/lyssnaren ska fylla i med sin egen park.

Det står Ibland händer så mycket att hela världen kantrar. Och sen lämnas utrymme för läsaren att veta det. Hur det kantrar. Hur så mycket händer.

För i parken har vi ju varit.

Och det står Träden har stått här i tusen år.

Då är det en riktig plats! En alldeles levande park och när man kliver in där med sitt lilla liv är det väl klart att världen kantrar! Själv vill jag helst gå i skogen. Men, parken är en skog i staden. En gång intervjuade jag en mamma inför en text om skog. Och hon sa så vackert, att för den som är liten kan en dunge vara som en hel skog. Leken tillåter världen att kantra även om man ibland bara har en dunge.

Sidantalet är stort men det finns ingen lång och sammanhängande text. Istället bjuds läsaren på ett stort antal små textbitar som tillsammans formar en lång slingrig stig.

På det viset påminner texten faktiskt ganska mycket om en park.

Kanske är boken ett porträtt, snarare än en berättelse?

Ja! Ett porträtt är det!

Detaljerat och väldigt realistiskt men samtidigt sitter det där och småler som om det väntar på att läsaren/tittaren/ lyssnaren ska fylla i med sin egen park.

Och nu tänker jag att den här boken handlar om just det. Om leken. Som inte fullt ut går att förstå utifrån. Och som inte heller så lätt går att delta i när man är vuxen, eftersom det handlar om ett utforskande.

Förhoppningsvis har vi som är vuxna redan gjort det. Inte för att en park eller en skog eller en grupp människor någonsin kan bli helt utforskade men med långt liv i bagaget 263

är det mera av världen som är bekant. Och då påminner den här boken oss om magin i leken. Utan att vi för den skull självklart vill delta igen. Och ...utan att man förstår vad som har hänt.

Det här är en mycket vacker och påkostad bok. Den är både egensinnig och dyrbar, rent av dyr. Att alldeles blunda för det går inte. Att läsa är en sak, men vem ska köpa boken när den kostar så mycket?

Vi går till parken gör mig glad och förvirrad och det finns fortfarande bibliotek, man måste inte köpa för att läsa. Kanske behöver man inte ens bära hem? Bäst är nog att läsa den på plats för boken är tung som vore den byggd av bräder, hopsmidd av en klätterställning och fylld med sand och regn och blöta löv.

Jag tror att jag älskar boken. Särskilt mycket älskar jag det där med bild på hela uppslaget, utfallande så till den grad att de på riktigt nästan ramlar ur. För att pärmarna är skurna som gavlarna på nybyggda hus där taken sluter till mot väggarna utan att sticka ut alls.

Beskuret omslag : Vi går till parken, Sara Stridsberg & Beatrice Alemagna. Mirando

Och texten, att den så ofta får stå för sig.

Det tycker jag om.

Små textfragment på stora vackra papper av utsökt kvalité. Ett papper att dö för om man är bildmänniska med kärlek till materialet och det är jag.

Jag tänker att en bok som den här, den vänder sig till vem som helst och till var och en som vill läsa. Men framför allt talar den nog till: De som är intresserade av/förtjusta i bild.

De som är intresserade av/förtjusta i poetisk text.

De som är intresserade av/förtjusta i att gå till parken.

Jag tror att barn, de flesta barn, nog behöver ganska mycket hjälp med läsningen. Kanske gäller det de vuxna också? Det är en bok att hjälpas åt med. För den här boken tränger sig inte på, den pockar inte och bjuder inte direkt in men lämnar gott om plats för den som vill.

Och det är ju väldigt bra.

264

Ur : Stenen från himlen, Jon Klassen. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

5

265

Stenen från himlen Jon Klassen Översättn. Lotta Olsson Lilla Piratförlaget 2021

Stenen från himlen

D

Frida Ärleman

en första känslan som Jon Klassens nya bilderbok Stenen från himlen väckte hos mig var förvåning. Det var -15 grader iskallt när jag rullade barnvagnen till brevlådorna som står på rad längs vägen. Till min glädje låg där ett bokpaket. Jag tog upp paketet och häpnade över dess tyngd. Inte att undra på, Stenen från himlen är en bilderboksmastodont på hela 96 sidor!

I fem fristående humoristiska och sketchliknande kapitel (eller akter som förlaget skriver) möter vi sköldpaddan, bältdjuret och ormen i deras vardag. En vardag som innehåller spänning, vänskap, svartsjuka, fantasi och lite skräck.

Jon Klassens avskalade och dova illustrationer tilltalar mig. Med små skiftningar, ögon som plirar eller spärras upp, förmedlar han sina karaktärers känslor.

Samspelet mellan text och bild är mycket humoristisk. Ett grepp som används flera gånger i boken är hur dialogen med hjälp av versaler ropas fram genom avståndet mellan djuren i bilden. Ett exempel på detta är när bältdjuret och ormen sitter och tittar på en vacker solnedgång. Sköldpaddan kommer från höger sida in i uppslaget och ropar ”VAD GÖR NI?”. Bältdjuret och ormen berättar att de tittar på solnedgången men sköldpaddan hör inte vad de svarar och ropar ”JAG HÖR

INTE! JAG KOMMER NÄRMRE”. Sköldpaddan kommer sakta närmre och närmre för att kunna höra vännernas svar och skymmer till slut själva höjdpunkten av solnedgången. ”Okej. Vad gör ni?” ”Vi gör det inte längre.”

Dråpligt!

Jag arbetar som barnbibliotekarie och en av mina arbetsuppgifter är att läsa böcker högt för barn och deras pedagoger/föräldrar.

Då är det särskilt kul med böcker som väcker engagemang, reaktioner och roar både barnen och de vuxna. Jag skulle gärna vilja testa att högläsa den här boken för en barngrupp. Se hur barnen reagerar på humorn i det ibland direkt motsägelsefulla mellan illustration och dialog.

Till exempel i kapitlet ”Fallet” där sköldpaddan har ramlat ner från stenen och bältdjuret frågar om hen vill ha hjälp.

Sköldpaddan svarar ”Jag behöver aldrig hjälp”. Vi som ser bilden ser ju att sköldpaddan verkligen skulle behöva ett handtag.

Jag ser framför mig att barnen förtjust skulle ropa ”sköldpaddan behöver VISST hjälp! Den kan inte vända sig!!”.

Stenen från himlen är en rolig bilderbok med många lager som bjuder in till olika samtalsämnen och funderingar. Och det är bra om högläsaren har läst igenom boken ordentligt innan högläsningstillfället då det kan krävas lite reflektion för att tolka bilderna och vem som säger vad i dialogen.

266

Ur : Stenen från himlen, Jon Klassen. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

Några favoriter från höstens bilderboksut

E

Margaretha Ullström

n dag under hösten när mitt fyraåriga barnbarn vägrade att bli hämtad på förskolan av just sin mormor hade jag som tur var Johanna Thydells och Markus– Gunnar Petterssons bok Hundtjuvarna i ryggsäcken. Jag bestämde mig helt sonika för att avbryta samtalet om vem som skulle hämta den dagen.

Jag öppnade i stället ryggsäcken och tog fram boken. Helt plötsligt hade jag femton barn i en ring runt boken och en förskolelärare som glatt började kommentera porträtten av de många olika hundar som huvudpersonerna Aina och Gordon brukar passa. Dalmatinern är väl den mest igen känningsbara hundrasen bland de blandraser som befolkar det lilla samhället.

De många personligheter som framträder bland de porträtterade hundarna visade sig öppna för många samtal med frågor som ”Vilken hund vill du ha? Vilken hund vill Kajsa ha?” En ytterligare fråga om vilken hund du helst vill vara kan leda samtalen långt vidare. Vi kom inte längre i vårt bilderboksläsande denna dag vid sandlådan innan jag och barnbarnet var tvungna att lämna gruppen, dock med ett bestämt löfte om att de skulle få låna boken dagen därpå.

269

Ur : Hundtjuvarna, Johanna Thydell & M

Hundtjuvarna Johanna Thydell & Marcus-Gunnar Pettersson Alfabeta 2021

tgivning

Marcus-Gunnar Pettersson. Alfabeta 2021

270

Bazar Masarin 2021:2

I Hundtjuvarna tar längtan efter en hund överhanden hos två yngre barn – Gordon och Aina. De tycker sååå mycket om hundar och ägnar därför delar av sin tid till att gå ut med andras hundar. En dag när de har hämtat hunden Luffe för en promenad, tar deras ständiga hundlängtan överhanden.

De bestämmer sig därför helt sonika för att ta med sig Luffe hem till Aina. Där gömmer

de honom i det överbelamrade och rotiga garaget som inte så lite påminner om Gubben Pettssons verktygsbod i Nordquists böcker om Pettson och Findus. Trots att barnen försöker göra det bekvämt och mysigt för hunden, tar ingen miste på att Luffe inte alls vill tillbringa sin tid i garaget.

Sakta men säkert börjar barnen fundera över vilka följder deras handlande kan få.

271

Ur : Hundtjuvarna, Johanna Thydell & Marcus-Gunnar Pettersson. Alfabeta 2021

Till sist lyssnar de till sina samveten och bestämmer de sig för att återlämna hunden till dess ägare.

När jag läste berättelsen för två av mina barnbarn 7 och 4 år gamla, insåg mitt eftertänksamma sjuåriga barnbarn i ett ganska tidigt skede av berättelsen det obehagliga som var på väg att hända och ville verkligen inte fortsätta att lyssna. Det var för otäckt!

Hans yngre fyraåriga syster däremot mötte texten i ett här och nu och njöt i fulla drag av äventyret, spänningen och den finstämda upplösningen.

Thydells och Petterssons bilderbok Hundtjuvarna vardagsnära berättelse är en pärla inom höstens bilderboksutgivning.

272

Ur : Mina tantkompisar, Ester Roxberg & Nathalie Ruejas Jonsson. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

273

Mina tantkompisar Ester Roxberg & Nathalie Ruejas Jonsson Rabén & Sjögren 2021

Och jag har funnit ytterligare några pärlor bland höstböckerna. En av dem är Mina Tantkompisar av Ester Roxberg, illustrerad av Nathalie Ruejas Jonsson.

Ester Roxberg är en av de svenska författare jag upptäckt under senare år och bestämt mig för att följa. Hon konkretiserar barns vardag och skapar ett djup i sina berättelser med allvarlig underton samtidigt som där finns ett stråk av humor.

I Mina tantkompisar bor Elis på Kyrkogatan 5 och gatans olika tanter är hans kompisar.

Tanterna är sinsemellan olika och vänskapen med dem tillfredsställer olika sidor hos Elis. Det finns en påtaglig varm vänskap mellan Elis och hans tantvänner.

En dag öppnar en av tanterna, Elsa, inte dörren när Elis knackar på. Det är en djupt empatisk gestaltning av vad vänskap mellan generationer kan betyda och den sorg som uppstår när en älskad vän går bort. Illustratören Nathalie Ruejas Jonson tar i bokens bilder just fasta på tanternas olikheter, vilket bidrar till att fördjupa den grundläggande vidsynthet människor och generationer emellan som präglar boken. Nathalie Ruejas Jonson fick också välförtjänt Lennart Hellsingstipendiet år 2020.

Humor och allvar blandas och understryker den värme, generositet och tolerans som genomsyrar berättelsen.

274

Ur : Mina tantkompisar, Ester Roxberg & Nathalie Ruejas Jonsson. Rabén & Sjögren 2021

275

276

Bazar Masarin 2021:2 Glömdagen av Sara Lundberg (Stockholm: Mirando bok) hör till mina favoriter bland höstens bilderböcker. Där finns generösa bilder i färg och form som skapar livskänsla.

De yttre bokpärmarna är kraftiga och hårda. Skyddande. Inledningsvis är det stora färgglada bilduppslag med tydligt barnperspektiv. Ibland presenteras vi för handlingen genom ett ovanifrånperspektiv.

Berättelsen handlar om en mycket vardaglig situation. Det är lördag och en stressad ensamstående mamma kommer plötsligt på att sonen ska på en klasskamrats kalas, klockan två samma dag. Ingen present är köpt, de rusar till centrum för att handla.

De stressar från den ena affären till den andra och glömmer än det ena, än det andra. De köper ett prinsessdiadem till klasskompisen. När de andfådda, i sista minuten, kommer fram till klasskamraten så visar det sig att kalaset äger rum om först en vecka. Hemma igen somnar mamman utpumpad in i vardagsrumssoffan under tiden som sonen leker fantasilekar med sina klossar. Utanför fönstret åker bilar och människor vandrar förbi. Skymningen lägger sig över staden. Det lyser ur fönstren.

Trafikströmmen tar inte slut.

Så slutar berättelsen om ett slitsamt vardagsliv som genom bilderna inte blir grått och trist, utan något oändligt storslaget och spännande. Men boken tar inte slut där utan fortsätter därefter i en serie svartvita bilder med gula inslag. Någon drömmer om pengar, skurkar och ett gyllene diadem som kastas ut från ett bussfönster och hamnar hos ett barn, hos en storasyster och hos en grym kvinna för att försvinna ut på nya äventyr för att så småningom komma till ro i ett undangömt råttbo i en kloak och beskyddar råttungarna. Är det en mammas mardröm? Eller är det en pojkes fantasivärld?

277

Glömdagen Sara Lundberg Mirando Bok 2021

Ur : Glömdagen, Sara Lundberg. Mirando Bok 2021

278

Ur : Glömdagen, Sara Lundberg. Mirando Bok 2021

279

280

Bazar Masarin 2021:2

Bilderbokskonstnären bilderbok Prosit (Rabén underfundig berättelse inte ta plats, om att int och om att inte räknas sin plats bland människ Isabella är en sådan pe där som en skugga, och när någon nyser. Männ henne tar henne för giv med henne. Detta ändr turister ber Isabella vis het i staden. Hon inklu gemenskap. Hon blir se att räkna med.

Bilderna bidrar effektiv genuin bilderbok, där t sätter varandra och till bokens budskap. Pärm kvadratiska linjer. Dess tyranni bryts av betydl perspektiv och kurvor pärmarna. Den mjukt v sättningen med mycke skapar en lugn långsam kontrast till den distan Samtidigt är Isabelle i s närvarande på samtliga tänkvärda berättelse tå gånger och väcker fund behov av tillhörighet o

Ur : Prosit, Klara Persson. Rabén & Sjögren 2021

281

Prosit Klara Persson Rabén & Sjögren 2021

Klara Perssons n & Sjögren) är en e om att finnas men te framhäva sig själv s med och om att finna kor i vardagen. erson som alltid finns h som säger prosit niskorna runt omkring ven men räknar inte ras den dag då ett par sa dem någon sevärduderas nu med ens i en edd och en människa

vt till att skapa en text och bild förutlsammans skapar mens insida har raka sa de raka linjernas ligt mer lättsamma i bilderna innanför varmtonade färget gult och grönt mhet som bildar en nserande texten. sin klarrosa tröja a uppslag. Denna ål att läsas om många deringar om vårt och gemenskap.

282

Ur : Prosit, Klara Persson. Rabén & Sjögren 2021

Ur : Berit vill inte, Annica Hedin & Per Gustavsson. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

285

Under hösten kom ock Berit, Berit vill inte, av Gustavsson. Jag gillar b Hon vet vad hon vill oc Det krävs en tålmodig m dag har Berit bestämt s snyggaste kojan i hela v kartong på sitt rum. Pa kojan. Nu vill det sig in hennes mamma bjudit arbetskamrat och denn De två flickorna är jäm föräldrar vill att de ska och bli goda vänner. De leka tillsammans på Be Där formulerar Lussan frågan: ”Varför har du e ditt rum?” Därefter läg på Berits vackraste pär nu följer, expanderas o bilderna som till exemp siktet av ilska, drastiskt från kojan och helt enk flyttar på henne så hon sist ett tumultartat upp Berit och hennes mam Berits rum och begrun tokigt allt blev, säger m Jag håller med. Länge s på vad tokigt allt blev.” skäller eller säger hård lugn lägrar sig i rumme de båda två upptagna a Tillsammans återställe och bäddar i Pandaslot sömn. Per Gustavsson teknik att med små ski ansiktsuttryck gestalta känslor. Bilderna berät texten. Tydligaste exem omfamning de vuxna g band med uppbrottet. en van läsare inledning till.

kså tredje boken om Annica Hedin & Per barnboksflickan Berit. ch är kreativ. mamma. Just denna sig för att göra den världen av en stor andaslottet kallar hon nte bättre än att till sig en manlig nes dotter, Lussan. mnåriga och barnens a lära känna varandra e uppmanas därför att erits rum. n den förödande en trasig kartong på gger hon snabbt beslag rlor. De händelser som och växer till liv genom pel när Berit, röd i ant knuffar bort Lussan kelt konstaterar: ”Jag n ramlar.” Det blir till pbrott. mma sitter på golvet i ndar förödelsen: ”Vad mamma när det gått. sitter vi och tänker Där finns ingen som da ord, utan ett ledset et. Lite ledsna sitter av sina egna tankar. er de två ordningen ttet för en natts god har här utvecklat en iftningar i personernas a lätt igenkännbara ttar härigenom mer än mplet är kanske den ger varandra i samBilden bekräftar det gsvis redan anat sig

Berit vill inte Annica Hedin & Per Gustavsson Rabén & Sjögren 2021

Ur : Berit vill inte, Annica Hedin & Per Gustavsson. Rabén & Sjögren 2021

286

Ur : Berit vill inte, Annica Hedin & Per Gustavsson. Rabén & Sjögren 2021

Ur : Häxor åker buss, Ebba Forslind & Mari Ahokoivu. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Några bilderböcker för yngre barn finns också med bland min höstläsning.

Rabén & Sjögrens har gett ut boken Häxor åker buss av Ebba Forslind, illustrerad av Mari Ahokoivu. Där berättas i ord och bild på rimmad vers för yngre förskolebarn om åtta häxor som åker bussen. De tar ganska stor plats för de ha många pinaler med sig, och de är högljudda.

Andra passagerare vill dra sig undan, och till och med lämna bussen.

Busschauffören tvingas köra runt med häxorna hela dagen, hela natten. Det hela är fartfyllt, roligt och spexigt.

Bilderna ackompanjerar verserna väl och sätter läsarens fantasi i rörelse.

Detta är en bok som med fördel kan läsas tillsammans med Sara Bergs och Karin 289

Häxor åker buss Ebba Forslind & Mari Ahokoivu Rabén & Sjögren 2021

Ur : Piraterna och förtrollningen, Karin Frimodig & Maria Poll. Olika Förlag 2021

Frimodigs bok Piraterna och förtrollningen illustrerad av Maria Poll utgiven av Olika förlag. Piraterna och förtrollningen är en verssaga som med fart och fläkt berättar om ett sjöfararliv som ibland anspelar på Odysseus resor men med frimodiga kvinnor som är solidariska med varandra och hjälper varandra.

Piraterna och förtrollningen Karin Frimodig & Maria Poll Olika Förlag 2021

290

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Joni plockar alla bär, Jessica Berglund. Lilla Piratförlaget 2021

För de allra yngsta förskolebarnen är Jessica Berglunds andra bok om Joni, Joni plockar ALLA bär en inbjudande första bok om att upptäcka den nära naturen. Tillsammans med Kalle och Vincent är Joni på en bärplockartur till skogen. Där finns många olika bär som smultron, blåbär och hallon.

Utflykten kröns med en fikastund.

Lisa Ragvals berättelse Sova som en haj illustrerad av Emma Göthner är en god nattsov gott-bok för det lilla barnet som inte vill sova.

Temat om det lilla barnet som inte vill sova

gestaltas i många småbarnsböcker och Ragvals kombinerar sin berättelse med att förmedla kunskap om djur och hur de sover. Billie tycker som så många barn att det är tråkigt att lägga sig och har svårt för att somna. Och istället för att räkna får som jag tränat våra barn att göra i liknande situationer funderar hon över hur djur sover och drömmer om att sova som en fladdermus, en groda, en zebra och flera andra djur.

Härigenom förmedlas på ett uppfinningsrikt sätt kunskap om olika djur, mer eller mindre kända.

291

Joni plockar alla bär Jessica Berglund Lilla Piratförlaget 2021

292

Ur : Sova som en haj, Lisa Ragvals & Emma Göthner. Alfabeta 2021

293

Sova som en haj Lisa Ragvals & Emma Göthner Alfabeta 2021

294

Ur : Är det jag?, Sanna Sofia Vuori & Anne Vasko. Förlaget 2021

Pärmens ljusgröna vitprickiga insida visar tre knappar att hänga upp saker på.

Ett paraply och en nyckel hänger där, men den tredje är tom. Vad ska hänga där?

Tänkeboken inleds med följande:

Avslutningsvis vill jag även lyfta fram två finlandssvenska bilderböcker utgivna av Förlaget i Helsingfors. De är utgivna med stöd av Delegationen för den svenska litteraturens främjande som administreras av Svenska litteratursällskapet i Finland. Är det jag? av Sanna Sofia Vuori, illustrerad av Anne Vasko är en djupt filosofisk bilderbok som vänder sig till både barn och vuxna som närmast kanske är en slags tänkebok.

Nycklar mössa skosnören och så nycklarna igen. Är jag med?

295

Är det jag?

Sanna Sofia Vuori & Anne Vasko Förlaget 2021

och när barnet bekräftas av sin ”stora” upptäcker det sig själv. Den sista bilden föreställer en barnteckning, där barnet tycks ha ritat sig själv tillsammans med sin ”stora” på ett typiskt barnligt sätt.

Tankeboken blixtbelyser en central fråga för barns utveckling, nämligen att bli sedd och uppskattad, och trots sin relativa litenhet ändå betraktas som en egen, betydelsefull person.

Det följer inget svar utan på nästa uppslag varieras frågan: På hemmavägen hoppar någon som luktar lera? Är det jag? Nej det är inte berättarjaget utan en groda.

I slutet bekräftas det lilla barnet av den stora människan: Min stora säger: Det ser ut som du Det doftar som du Det känns som du Det låter som du.” Är det jag?

296

Bazar Masarin 2021:2

Henrika Anderssons och Maria Sanns Bokstavsvärldar är en ABC-bok som bjuder på nya bokstavsrimmade verser för alfabetets alla bokstäver.

Bokstaven B bjuder inte på bananer eller båtar, men väl ballonger och björnar tillsammans med några nya företeelser som bokmaskerad och bubbelbad.

Bokstaven G inspirerar fantasin: G är en grotta, ett gap och en gunga Här kan vi gömma oss, undan Guds tunga, Sjunga om glittriga grisar och dagg, Hänga vår fråga på G-klavens tagg.

Detta är ingen tillrättalagd ABC-bok för nybörjarläsare utan en komposition med inspirerande ordkombinationer, där barn och vuxna tillsammans kan leka med på orden och de ljud som bildas.

Orden i verserna är hämtade från hela universum och bildar tillsammans en äventyrlig utforskande berättelse om en upptäcktsresa i bokstävernas och ordens värld.

297

Bokstavsvärldar Henrika Andersson & Maria Sann Förlaget 2021

298 Ur : Bokstavsvärldar, Henrika Andersson & Maria Sann. Förlaget 2021

Ur : Bokstavsvärldar, Henrika Andersson & Maria Sann. Förlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2 Under hösten har jag även läst några fackböcker riktade till unga människor, som har det gemensamt att även vuxna inspireras av dem. Några av dem förtjänar att nämnas i denna översikt.

I ”museiserien” har ytterligare en bok utkommit på Rabén & Sjögren, Oceanarium av Teagan White och Loveday Trinick.

Den är översatt från engelska och är ursprungligen ett samarbete med National Marine Aquarium i Storbritannien. Dit hör även institutionen Ocean Conservation Trust vars syfte är att fungera som förbindelselänk mellan människor och hav, och därigenom öka människors förståelse för havet.

Detta är en storslagen, generös och genomtänkt presentation av livet i havet och omkring havet. Den organiseras ungefär som ett museum i tio salar om vi räknar in entrérummet, där läsaren hälsas välkommen till Oceanarium. Introduktionen lyder som följer: Det här är inget vanligt akvarium. Det är öppet dygnet runt, alla dagar i veckan, och i dess montrar visas sidor av havet som du aldrig tidigare har sett. Beskåda världens största djur, studera några av de allra minsta organismerna och förundras över det kalejdoskop av färger, former och varelser som världshaven består av.

Presentationen deklarerar att ”[f]örst när vi förstår hur allt liv på jorden hänger ihop kan vi övervinna de utmaningar vi står inför idag.” Denna utsaga fortsätter att mana på mig i min läsning av boken.

Detta är inte en bok som jag sträckläser, utan en bok som jag vill läsa i lugn och ro, när jag besöker var och en av de nio salarna. ´Boken avslutas med ett utförligt register, en presentation av författaren och illustratören.

Under rubriken ”Lär dig mer” finns information anpassad till svenska förhållanden om olika vägar att fördjupa sina kunskaper om havsrelaterade frågor.

I entrén stiftar läsaren också direkt bekantskap med de Oceaniska zonerna och vår blåa planet. Med illustrativa exempel konkretiserar författaren den svårgripbara omfattningen av havets djup. ”Det är så omfattande att Mount Everest skulle få plats

i den 11 000 meter djupa Marianergraven och ändå ha 2 000 meter kvar upp till ytan.”

De oceaniska zonerna är fem till antalet och i den allra djupaste zonen, ”den hadalpelagiska zonen” råder ett ofantligt tryck. I dess djuphavsgravar som betecknas som kanske de mest ogästvänliga platserna av alla ställen på jorden, har forskarna upptäckt ”gigantiska, insektslikande varelser som livnär sig på matrester som fallit ner från havsytan 11 kilometer ovanför.”

301

Oceanarium Teagan White & Loveday Trinick Rabén & Sjögren 2021

Att organisera skildringen av haven genom uppdelningen i olika salar gör det möjligt att läsa lite mer noga på ett ställe för att sen hoppa till en annan sal där man vill fördjupa sig extra. Varje uppslag presenterar en typ av levande organism i havet med på ena sidan text och på andra en helsidesbild med olika organismer eller arter. Alla salar, utom den första, har ett avsnitt som presenterar det ekosystem i vilket salens aktuella djur lever. Från den första salens allra minsta

organismer, plankton, vandrar vi genom salarna och boksidorna till allt större djur, till däggdjur, fåglar och kräldjur för att avslutningsvis uppehålla oss vid människan och havet i ekosystemet: Öppet hav.

Besöken i dessa olika rum, tröttar inte som fallet kan bli i ett vanligt museum.

Istället har jag haft förmånen att i lugn och ro försjunka djupt ned i en läsfåtölj i begrundan över den kunskap om haven som finns samlad. En ynnest!

302

Ur : Oceanarium, Teagan White & Loveday Trinick. Rabén & Sjögren 2021

Ur : Anti-rasistisk handbok, Tiffany Jewell & Aurélia Durand. Max Ström 2021

Bazar Masarin 2021:2

DEN DOMINERANDE KULTUREN

18

305

Anti-rasistisk handbok Tiffany Jewell & Aurélia Durand Översättn. Hillevi Jonsson Max Ström Förlag 2021

Avsnittet avslutas med konstaterandet att en del fördomar är fullt synliga och lätta att uppfatta, andra är mer sofistikerade och svåra att genomskåda. När mikroaggressioner hopar sig över en person gång efter annan leder detta lätt till dålig självkänsla och ännu värre, ohälsa och depression.

Som exempel på internaliserad rasism ges exemplet att en människa som ständigt utsätts för små negativa budskap kan börja anpassa sig till budskapen eller stereotyperna för att till och med förneka sin etnicitet och sitt kulturella arv. Kapitlen följs av en sida med förslag på aktivitet. I kapitel sex uppmanas läsaren att ta fram sin skrivbok och ha den med sig en hel dag minst, titta och lyssna efter mikroaggressioner runt omkring sig. Läsaren uppmanas att lägga märke till vilka aggressionerna riktas mot och vilka som uttalar och utför dem. Läsaren uppmanas att låta dem ligga några dagar innan undersökningen av anteckningarna påbörjas. Fundera på hur orden och handlingarna påverkar personen eller gruppen de riktas mot. Genom att arbeta sig igenom kapitel för kapitel utan brådska kommer svindlande tankar att aktiveras. Detta är en bok om solidaritet, en bok om att utvecklas och förändra världen. Den avslutande aktiviteten handlar om att formulera sin egen vision om rättvisa. Och om att hitta en dikt eller ett konstverk att ha som ledstjärna när man är ledsen, besviken eller bara trött. Det tar sin tid att arbeta sig igenom alla tjugo stegen grundligt, men den tiden är väl använd.

En helt annan typ av fackbok är Anti-rasistisk handbok. 20 steg till att bli. Medveten, förstå sig själv och skapa förändring (Max Ström Förlag) av Tiffany Jewell, illustrerad av Aurélia Durand, i översättning av Hillevi Jonsson och bearbetad till svenska förhållanden av Patrick Konde från Stiftelsen Friends där han arbetar med frågor om rasism och mobbning. Författaren är en ung aktiv antirasist som i likhet med illustratören vill ge röst åt icke-vita människor i samhället. Illustratören har en djärv, frän stil och arbetar med starka färger som jag attraheras av och som tvingar mig till att stanna upp och fundera över vad det är jag läser och ser. Detta är en slags självhjälps-bok i tjugo steg för att avslöja vardagsrasism och våga stå upp mot rasismen runt omkring oss. Där berättas om, förklaras och beskrivs begrepp, fördomar, samt möjliga strategier i frågor om rasism.

I ett exempel från det sjätte kapitlet, ”Öppna fönstret – Fördomar är Personliga” berättar författaren ett upprörande skolminne: Lärarinnan var ingen bestialisk typ men ”hon gjorde små saker för att påminna oss om att det var hon som bestämde, att vi var maktlösa och att vissa liv var värda mer och andra mindre. En gång lät hon inte min klasskompis gå på toaletten under en hel förmiddag.

Han satt snett mittemot mig. Han räckte upp handen (flera gånger). Vår lärare ignorerade honom tills en pöl rann ut vid hans fötter under bordet. Hon visade ingen medkänsla när det hände. Hon skrek på honom.

Han var den enda med latinamerikansk bakgrund i vår klass. Han hade inte gjort något fel”.

306

Allt är ett äventyr, Annika Thor & jacob Wegelius. Max Ström 2021

Bazar Masarin 2021:2

Jag är förtjust i Annika Thors författarskap och har följt det sen hennes böcker om flyktingflickorna som kom till västkusten i Sverige undan nazisternas förföljelser av judar och oliktänkande på kontinenten.

I år är hon aktuell med en biografi över Evert Taube, skriven för unga människor: Allt är ett äventyr – en berättelse om Evert Taubes fantastiska liv, illustrerad av Jakob Wegelius. Att Wegelius illustrerat boken om Taubes äventyrliga liv uppfattar jag som ett bra och kanske till och med självklart val av illustratör. Jag har njutit av att läsa denna lätt romantiserade biografi om Evert Taubes liv, där jag lärt mig mycket nytt om hans barndom och uppväxt. Det är en bok som kan fungera som högläsning både hemma och i klassrum tillsammans med Evert Taubes musik. Hans musikskatt förtjänar att uppmärksammas i många sammanhang, inte minst i förskola och skola.

Därför har det betydelse att åtminstone elva sångtexter finns insprängda lite här och där på ljust blåfärgade sidor. Där finns också hänvisningar till andra av Evert Taubes sånger och konstverk, hans egna och andras böcker och program om honom i slutet av berättelsen.

Andra världskriget. Människorna mitt i striden av Bengt Fredrikson och Andreas Palmaer, med illustrationer av Elin Jonsson väckte mitt intresse genom själva titeln.

Tjugofyra olika människoöden från andra världskriget får sin historia återgiven i denna antologi. Där berättas om kända och mindre kända människor, med en övervikt för män. Sophie Scholl är en av den numera välkända motståndsrörelsen Vita rosens mer omtalade medlemmar. En modig flicka, som vågade vara sann mot sig själv.

En annan av berättelserna handlar om den tolvåriga Helga Goebbels, dotter till Hitlers 307

Omslag: Andra världskriget. människor mitt i striden, B. Fredriksson & A. Palmaer. Alfabeta 2021

Allt är ett äventyr Annika Thor & Jakob Wegelius Max Ström Förlag 2021

propagandaminister Joseph Goebbels. Hon mördades av sina föräldrar i Hitlers bunker, när kriget definitivt var på väg att förloras.

Hon var ett offer.

I avsnittet om Rune Skoglund berättas om barn som var gränslotsar vid gränsen mellan Norge och Sverige. De var många och deras historier borde berättas i ännu högre grad än vad som än så länge varit fallet.

En del har sökt efter ett äventyrligt liv som Cornelia Fort som utbildades till pilot och jobbade med att bogsera flygplan i USA. Hon krockar med sitt flygplan och dör. Urvalet av människoöden är som synes blandat. Överlag menar jag att det är positivt att lyfta fram personer som genom sitt sätt att leva visar vår tids unga människor på möjliga vägar att göra skillnad, att säga stopp när det behövs och våga gå sin egen väg.

Andra världskriget. Människor mitt i striden Bengt Fredriksson & Andreas Palmaer Alfabeta 2021

308

Omslag: Barnhemmet i Brooklyn, Camilla Lagerqvist. Albert Bonniers 2021

Bazar Masarin 2021:2

Från dessa historiska människoöden förflyttar jag mig tillbaka till den skönlitterära sfären. Mitt intresse för vad vi kan lära av historien gör att jag varje år söker efter några intressanta historiska berättelser för unga läsare. Det råder just nu en lätt stiltje på den historiska romanfronten.

Två berättelser som anknyter till en förfluten tid är dock Camilla Lagerqvists, Barnhemmet i Brooklyn, den fjärde, avslutande delen i serien Amerikaäventyret Ursprungligen utgavs serien som ett Storytel-original. Det finns fart och fläkt över handlingen. Baksidestexten betonar några av bokens romantiska trådar där det försiktigt antyds att de svenska systrarna, storasyster Hedvig och lillasyster Ingrid är förälskade, men det är själva den historiska skildringen om utsatta barn som gömmer sig i tunnelbanegångar som sticker ut mest och fångar intresset.

Där finns välbärgade medelklassmänniskor som skor sig på barns ensamhet och fruktan, men också solidaritet och handlingskraft bland de fattiga och utsatta. Detta är en bokslukarbok för unga i slukaråldern.

Kerstin Lundberg Hahn kan berätta en medryckande historia. Nu kommer första delen Tankeläsarna i hennes nya trilogi Rymlingarna. Tvillingarna Alba och Elio besitter en särskild förmåga, de kan läsa varandras tankar. Denna förmåga har de den allra största nyttan av i denna del för det räddar deras liv undan den styvnackade styvfadern.

Berättelsen startar i ett gruvarbetarsamhälle och utspelar sig någon gång under 1800talet. Mamman har dött och styvfadern vill nu bli av med ”bonusbarnen”, där Elio är född med stumpar till ben och armar. Att Elio trots sitt handikapp är en skicklig kock betyder ingenting för styvfadern.

Denna bladvändarbok kryddas av ett stänk 5 309

Omslag : Dockspelaren, Mårten Sandén. Rabén & Sjögren 2021

Omslag: Tankeläsarna, Kerstin Lundberg Hahn. Rabén & Sjögren 2021

Barnhemmet i Brooklyn Camilla Lagerqvist Albert Bonniers 2021

med magi för bokslukare i mellanstadieåldrarna, om vikten av att hålla ihop, om vänskap och solidaritet.

Mycket mer av obehaglig spökstämning och någon form av magi får läsaren ta del av i Dockspelaren, en bok av Mårten Sandén.

Merimées pappa har förskingrat pengar och åker fast för stöld. Han hamnar i fängelse, medan Merimée själv, den gravida mamman och Merimées lillasyster fördrivs och får sin tillflykt på ett gammalt hotell som ägs av en avlägsen släktning.

Det är en imponerande spöklikt skrämmande berättelse där ingenting är vad det tycks vara. Språket är glimrande precist, enkelt och koncist förföriskt.

En läsupplevelse utöver det vanliga när det gäller böcker för slukaråldern som jag varmt rekommenderar.

Tankeläsarna Kerstin Lundberg Hahn Rabén & Sjögren 2021 Dockspelaren Mårten Sandén Rabén & Sjögren 2021

310

Omslag: Indra Larssons vilda kärlek, Linn Hallberg. Bonnier Carlsén 2021

Omslag : Jobbiga tjejer, L. Bjärbo, J. Lindbäck & S. Ohlsson. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

Eftersom mitt nu tolvåriga barnbarn under åren läst om inte alla så nästan alla böcker av Lin Hallberg om den lilla shetlandsponnyn Sigge och verkligen slukat hästböcker, har även jag fortsatt att följa hästboksgenren. Denna höst kommer just Lin Hallberg, ut med Indra Larssons vilda hästkärlek, den fjärde delen i serien om djurälskaren Indra.

Det är en välskriven och genomarbetad berättelse om Indra som drömmer om att ha en egen häst och inte bara ta hand om andras. Indra är duktig hästskötare och i den här delen handlar det om att vinna den vilda ponnyn Rubys tillit och förtroende.

En speciell magi utvecklas mellan Indra och hästen när Indra tränar på att kommunicera med hästen. Samtidigt kämpar hon med sin självkänsla, relationer till kamrater, avundsjuka, svartsjuka och att finna en balans i sin tillvaro.

Ett stort plus är, menar jag, att här finns många porträtt av inkännande vuxna som verkligen vill de ungas bästa och vägleder dem. Mitt hästälskande barnbarn fick läsa och menar att boken är underbar och verkligen värd att rekommendera.

En spännande ungdomsbok i höstens bokflod är Jobbiga tjejer, den andra delen Sara Ohlssons, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbos gemensamma trilogi, Fula Tjejer, Jobbiga Tjejer och den kommande Svaga Tjejer.

Det är ett viktigt bokprojekt där tjejrollerna är annorlunda än läsaren vant sig vid och där språket dessutom är smidigt och fräscht.

Berättelsen startar kraftfullt med en brand i det lilla samhället Gnesta. Det är sporthallen vid Frejaskolan som brinner ner, och frågan om den är anlagd eller ej ställs.

311

Indra Larssons vilda hästkärlek Lin Hallberg Bonnier Carlsen 2021 Jobbiga tjejer Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck & Sara Ohlsson Lilla Piratförlaget/Gilla 2021

Foto © Gustav Gräll

Misstankarna riktar sig efter hand mot Eleni som då bestämmer sig för att tillsammans med Jasmine och Tilde ta reda på sanningen.

Berättelsen får ett glittrigt glatt avslut: två anlagda bränder är uppklarade, skoleleverna har fixat sin toalett och livet känns även i övrigt fint för de tre kompisarna.

Här får läsarna möta självständiga och aktiva tjejer som vågar stå upp för sig själva, mot orättvisor de möter och för jämställdhet.

Ingenting av detta känns heller påklistrat utan självklart och naturligt. Imponerande!

312

Bazar Masarin 2021:2

Ur: Vad säger krokodilen?, Eva Montanari. Lilla Piratförlaget 2021

313

Vad säger krokodilen?

Eva Montanari Översättn. Gunilla Halkjaer Olofsson Lilla Piratförlaget 2021

Vad säger krokodilen?

V

Linn J Asplund

ad säger krokodilen är den italienska författaren och illustratören Eva Montanaris första bok på svenska, i översättning av Gunilla Halkjaer Olofsson.

Montanaris böcker har tidigare publicerats i en rad länder och också prisats världen över.

Lilla Piratförlaget har här valt att ge ut en bilderbok med hårda sidor riktad till små barn med enkla och charmiga illustrationer gjorda med färgpennor. Vi får följa med en dag i en liten krokodils liv – med tyngdpunkten på händelserna på förskolan.

Hela berättelsen följer en förutsägbar struktur där allt som händer gestaltas av ljud och varje mening består av ett ljud som något eller någon säger: ”zzzip säger dragkedjan”, ”boken säger det var en gång”, ”mjölken säger glub glub”.

Det onomatopoetiska tricket som lätt fångar de små barnens intresse är inte nytt, och används intressant nog inom flera olika subgenrer i småbarnslitteraturen.

Från de mer pedagogiska och realistiska vardagsskildringarna som Bilen säger brum skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Charlotte Ramel eller Muuu, säger kon av Dick Bruna, till de mer vilda poetiska och existentialistiska ögonblickssagorna i Anna Höglunds Vad säger klockorna? och Vad säger ett russin? eller Vad säger fågeln? skriven av Joar Tiberg och illustrerad av Anna Bengtsson.

Det som gör Montanaris bidrag unikt är att hon med hjälp av ljuden och upprepningarna lyckas bygga upp ett händelserikt och känslofyllt narrativ. Det är inte ljud som läggs på ljud i en rad, utan det är en historia som blir till och berättas genom ljuden och 314

Bazar Masarin 2021:2

315

Beskuren bild ur: Vad säger krokodilen?, Eva Montanari. Lilla Piratförlaget 2021

316

Bazar Masarin 2021:2 med en klassisk dramatisk kurva.

Att ljuden binds ihop till en berättelse gör också att boken inte bara kan läsas av och med de riktigt små som ännu inte lärt sig prata själva, utan också tillsammans med de något större, som själva kan härma ljuden och relatera till exempelvis livet på förskolan.

Att boken också vänder sig till barn som läst några böcker innan de möter den här, blir även tydligt i omfånget – den består av 16 uppslag, ofta med flera olika små händelser på varje, och den sträcker sig som sagt över nästan en hel dag med olika situationer.

Montanaris ljudberättelse är på samma gång en vardagsskildring som en saga.

Situationerna tillhör vardagen – frukost och separationsångest, musikstund och vila.

Samtidigt lyfter den på samma sätt som såpbubblorna mot bokens upplösning.

Förmänskligade djur blir i sig ett sätt att göra vardagen mer magisk, och även om ljuden är just härmande och verklighetstrogna, så blir upprepningarna och det faktum att historien berättas enbart genom dem, till slut som en sorts trollformel eller besvärjelse. Vi lyfts in i en annan tid och i ett annat rum – en värld lik vår men ändå annorlunda – och som vi vill komma tillbaka till. ”Vink vink vi ses i morgon!”

317

Beskuren bild ur: Vad säger krokodilen?, Eva Montanari. Lilla Piratförlaget 2021

318

Bazar Masarin 2021:2

2 X Landström

O

Susanne Sandström

lof Landström skriver i Berätta med bilder (Lilla Piratförlaget, 2021) att det som är viktigt är att boken fungerar som helhet och att läsaren/tittläsaren efter läsning ska tänka att det här var en bra bok som hen vill läsa igen – det är inte så viktigt att den imponerar och briljerar med fina bilder.

Parets senaste två samarbeten i Bu och Bä och stackars Bo och, för den ytterligare något yngre målgruppen, Pom och Pim på natten är genomtänkta bokhelheter som tål flera omläsningar (och säkert på studs vill bli lästa EN GÅNG TILL!) och också imponerar med briljanta och fina bilder.

I Landströms bildvärldar känner man sig genast hemmastadd, det är som om alla deras karaktärer, figurer bebor samma lilla samhälle, där miljöerna (scenografin) är igenkännbara, trygga, vardagsnära och där det är, för att citera Olof Landström själv, ”ljust, glatt och lätt [..] att andas”.

Olof Landströms bilder är tydliga; stilistiskt rena, avskalade och renons på överflödiga detaljer. Linjeteckningen, med svart fokuserad linje, en njutning att beskåda.

I Bu och Bä och stackars Bo och Pom och

Pim på natten finns inte tillstymmelse till estetiskt fluff och krusiduller – här får vi handlingsinriktade figurer och tydlig berättarstruktur. Olof och Lena Landströms verk (i samarbetande text och bild) är alltid smarta, humoristiskt underfundiga och överraskande (man vet inte vart berättelsen drar iväg/oväntade upplösningar) – till stor glädje för läsaren.

En annan grej med Landströms världar, och så även i dessa två, är att jag upplever dem som ömsinta, befolkade med innerligt gestaltade figurer. Det är en god värld där eventuella hot mer handlar om att något oväntat, överraskande sker. Världar som ett barn mer än gärna finner behag i att besöka.

Och så även vi vuxna läsare - visst växlar väl Bu och Bä i ålder – ibland är de små barn, ibland (likt Anna Höglunds Mina och Kåge) som vuxna (och då kul att läsa Bu och Bä som alter egon för Olof och Lena). I Bu och Bä och stackars Bo möter vi dem som barn.

Perspektiviskt kommer betraktaren/tittläsaren huvudpersonerna och deras världar nära i dubbel bemärkelse; antingen befinner vi oss i jämnhöjd med berättelsens huvudpersoner eller så zoomar ”kameran” in och vi betraktar i närbild. Det är också att ha ett barnperspektiv.

319

Bu och Bä och stackars Bo Lena och Olof Landström Rabén & Sjögren 2021

Ur: Bu och Bä och stackars Bo, Lena & Olof Landström. Rabén & Sjögren 2021

Susanne Sandström

320

Ur: Bu och Bä och stackars Bo, Lena & Olof Landström. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

321

Foto © Ulla Montan

I bild, i utfallande snitt ett uppslag där den uppmärksamme tittläsaren nu lägger märke till en rosa ballong, vilket (strax uppenbart) inte bokens Bu och Bä gör och på nästa uppslag låter det i text, och bildsätts det, PANG! men Bu och Bä ser inte ballongerna bakom staketet (det ser läsaren i bilden) och Bu tror att han har fått punka samtidigt som cykeln rullar på i full fart mot en vägarbetesmarkör.

Det här blir spännnande för läsaren, som sett ballongen, har ju nyligen hört ”pumpa däck” och ”smälla”...

Stor dramatik...och efter ytterligare ett uppslag får cykelfärden ett snöpligt slut. Och härmed har kulmen i äventyret nåtts och färden utåt vänder tillbaka hem.

Bu och Bä och stackars Bo är en rolig och fyndig bilderbok som finstämt, lakoniskt och med humoristisk tajming i bild och text (alliterationerna!), kan berätta om viktiga grejer, som avundsjuka (begär till materiella ting/statusprylar) och den totallojala vänskapen, i småbarnets vardag. Framförallt är det en mycket roande berättelse.

Bu och Bä och stackars Bo I rollerna: Bu, Bä, stackars Bo, farbrorn, tanten i kassan.

Scenografi: ett aningen solblekt 1950-tal med diverse tillbehör som folkhemsarkitektur, tjocka cykeldäck, lädersadlar och hängselbyxor.

Regi: äventyret ut i världen och resan hem.

Här är våren på ingång och cyklar plockas fram ur garaget, däck är paffa och måste pumpas. Överallt lyser tussilago, svalorna har återvänt och vinterns sista snö smälter bort i grådassiga slaskhögar. Bu och Bä trampar nästgårds till Bo som blivit med värstingcykel. Bu och Bä är imponerade men inte avundsjuka.

Begäret är inställt på att leka/cykla men tyvärr är Bo inte kry. ”Sån otur”, ny cykel och allt – stackars Bo! Planen är nu att Bo måste piggas upp med något köpe så det trampas vidare till affären men utan pengar går det ju liksom inte så det får ”bli en annan gång”.

I blädderriktningen fortsätter cykelturen så.

322

Ur: Bu och Bä och stackars Bo, Lena & Olof Landström. Rabén & Sjögren 2021

323

324

Bazar Masarin 2021:2

I Ur: Pom och Pim på natten, Lena & Olof Landström. Lilla Piratförlaget 2021

den mörkblå na månen lyser up ligger Pom vake Som just nu ver på glass. Kansk svårt att somna Kylskåpet utforska ingen glass bara n duga. Innan morot blir Poms ögonloc då...ja då känner si allt och, tillsamma redo för äventyret strand. Pim och m liten båt; solen stå blåser det och sna snart kommer stör hungrig! Vad ska d vänder kartongsid abrupt och ser lätt käraste vän Pim Med varliga små h Pim till sängs. Båd somna och sova.

I Pom och Pim på n sig ett nattligt dra kännbart eller spä allra minsta och so gäller dessa båda v igångsättaren, den äventyr och är för motor. Med en såd sådant busigt gose hända! (och det gö slukade fisken mo Landströms bok i är lektyr för alla sj små, som ligger va men .

325

Pom och Pim på natten Lena och Olof Landström Lilla Piratförlaget 2021

Ur: Pom och Pim på natten, Lena & Olof Landström. Lilla Piratförlaget 2021

atten, när bara pp vargtimmen en. Också Pim. rkligen är sugen ke därför det är a om. as, där finns nyttigheter som får ten tuggats upp ck sömntunga och ig Pim färdig med ans med moroten, ts och drömmens morot far iväg i år högt och snart art gungar det och rsta fisken som är det hända nu! Vi da och Pom vaknar tad sin han drömde!. händer bär Pom da nu redo att

natten utspelar ama, högst igenännande, för de om alltid när det vänner är Pim n som drar igång rvecklingarnas dan vän, ett edjur kan allt ör det ju - för visst oroten! på riktigt) det lilla formatet jälar, stora som akna i vargatim-

326

Ur: Mumiens återkomst, Jonna Björnstjerna. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:2

327

Mumiens återkomst Sagoskogens flora och fauna Jonna Björnstjerna Bonnier Carlsén 2021

Mumiens återkomst

F

Maria Wingsäter

armor Kanin har öppnat hotell i sitt trädhus och Lillebror ska sova över. Hotellet ligger på gränsen till den fruktansvärda delen av sagoskogen och har därför mest otäckingar som hyresgäster.

Farmor menar dock att Lillebror inte behöver vara orolig, det enda han behöver tänka på är att akta sig för rummet som äter saker. Farmors hustomte håller inte riktigt med om det och varnar för att någon snart kommer att råka illa ut...

Hustomten visar sig ha rätt, farmor försvinner under mystiska förhållanden, och polistomten kommer snabbt på plats för att starta en utredning kring saken. Det hålls förhör med vittnen, tillika hotellgäster och misstänkta, men varken spökena, vargen, häxorna eller garderobsmonstret har sett något och alla verkar dom oskyldiga. Polistomten är på väg att ge upp när en mumie plötsligt dyker upp. Mumien erkänner sig skyldig till att ha skrämt farmor rakt in i rummet som äter saker och riskerar därmed livstids fängelse.

Lillebror upptäcker i sista stund något som får honom att ana ugglor i mossen, och efter en viss dramatik får historien ett lyckligt slut för alla inblandade. Det vill säga för alla utom hustomten.

Jonna Björnstjernas åttonde bok om den underbara familjen Kanin är lika mysigt ryslig som de tidigare utgivna. Lillebror Kanin har huvudrollen men är som vanligt omgiven av ett härligt och spännande persongalleri av fantasifulla och lagom farliga figurer. Mumiens återkomst känns som en klassisk mordgåta likt Agatha Christie eller Morden i Midsomer, fast i en något mer barnvänlig tappning. Vid en provläsning inför min expertpanel av förskolebarn kunde jag se det skruvas lite på sig, någon tog en liten promenad runt i rummet, och ett flertal ögon spärrades upp i takt med munnar som gapade. Ingen ville dock avbryta sagoläsningen och så snart berättelsen var slut började det talas om att önska fler böcker om den underbara familjen Kanin från biblioteket. Man vill ha mer, så enkelt är det.

328

Bazar Masarin 2021:2

Ur: Mumiens återkomst, Jonna Björnstjerna. Bonnier Carlsén 2021

Det är inte bara storyn som fängslar, de säreget fulsnygga och detaljrika illustrationerna gör att man fastnar på varje uppslag. Det skulle kunna vara varenda högläsares mardröm men saken är den att man som vuxen dras med och in i boken lika mycket som barnen. För oss i mogen ålder finns det subtila detaljer att upptäcka, och mångbottnade meningar som ger det lilla extra. Att vi alla på allra sista uppslaget får möjligheten att gå husesyn i Farmors hotell gör historien än mer levande, man kan föreställa sig själv gå trappor upp och trappor ner, sitta i salongen med en kopp te och klättra högst upp på stegen i biblioteket.

I Sagoskogens flora & fauna bjuds det på en hel skattkista av platser att besöka och väsen att lära känna. Det är nästan omöjligt att läsa den från pärm till pärm då det breder ut sig ett helt nätverk där innanför, det är relationer och platser som hänger ihop på olika sätt och man kan inte hålla sig från att söka upp det där som liksom nämns i förbifarten.

329

Den är något så ovanligt som en ren faktabok i sagotappning och det blir ett livligt bläddrande fram och tillbaka mellan sidorna.

Lillebror Kanins välkomstbrev i början av boken är den perfekta inledningen, man blir sugen på att träda in, det känns spännande och lockande, lite läskigt men samtidigt tryggt eftersom Lillebror utlovar tips på både fikaplatser och information om var man i Sagoskogen kan hitta en toalett.

För introduktion till den fruktansvärda delen av Sagoskogen har den buttra tomten Enok anlitats. Hans minst sagt ovälkomnande ord får det bara att kittla lite extra av upptäckarlust, och med bara ett uns av tvekan tar man klivet in mörkret.

Jag säger det ännu en gång...illustrationerna!

De storslagna, vidlyftiga, och pyttesmå, högt upp i slottstorn och långt ner i metron, de saknar motstycke. Det går att prata länge om farbror Eländes två vänsterfötter och noga studera ritningen över Andromedas hämnd. Som vuxen uppskattar jag också att få lära mig de latinska namnen på en mängd väsen. Jag skulle vilja sammanfatta Sagoskogens flora och fauna med ett litet ord; rik.

Så rik på information, på fantasi, på upplevelser, detaljer, humor och underbar barnslighet.

Alla som har förstått charmen med sagorna om den underbara familjen Kanin har här ett oemotståndligt praktverk som har en given plats i bokhyllan. Det enda som oroar mig är att boken ger mig en känsla av avslut. Så kan det väl ändå inte vara? Hemska tanke!

Ur: Sagoskogens flora och fauna, Jonna Björnstjerna. Bonnier Carlsén 2021

330

Bazar Masarin 2021:2

När jag var stor och du var liten

B

Maria Jourdanis

oken behandlar den evigt aktuella frågan : Var fanns jag innan jag var född?

Nånstans MÅSTE man väl ha varit? Det är svårt att förstå att det inte är så.

Här möter vi två syskon i olika åldrar där den äldre berättar om ett fotografi som hänger på väggen där lillasyster inte finns med. Lillasyster har svårt att ta in att hon INTE fanns alls.

Hon kommer med olika förslag på platser men stora syster säger nej . Du var väl någon annanstans.

Då vevar lillasysters fantasi igång.

Hon beskriver platser och händelser som tänkbara scenarior. Dessa uppslag är grönfärgade ser den uppmärksamme. Men varje gång tar storasyster ner henne på jorden genom att peta hål på bubblan. Lillasyster försöker då byta plats med sitt äldre syskon men den gubben går inte. Storasyster VET att hon alltid kommer att vara störst om hon så blir hundra år! Ända tills hon dör!

Då blir det hemskt för då inser lillasyster att då blir hon ju ENSAM!

Nejdå tröstar storasyster VI ska inte dö ..Vi ska bli gamla gummor tillsammans och hänga i knävecken från träden. Vi ska alltid vara tillsammans! Slutet gott allting gott.

Under hela berättelsen finns mamman i närheten och lyssnar nog intresserat på hur diskussionen fortgår fast hon inget säger..

Det känns tryggt att hon är där och skulle kunna ingripa om samtalet skulle blir för ledsamt eller bråkigt.

Syskonen verkar ha en väldigt god relation.

Samtalet pågår medan de äter frukt och dricker saft. Mamman vattnar blommor och startar middagsförberedelserna i bakgrunden. Man ser på mammans minspel att hon blir lite bekymrad över hur samtalet ska utvecklas. Men sen ser hon lättad ut när storasyster slår fast att de ska vara tillsammans för alltid Bilderna är härligt vardagsinspirerade. Ett helt vanligt hem hos vilken barnfamilj som helst Fotografiet plockas ner och bärs med genom hela berättelsen men på sista bilden ligger det uppochner på golvet Det har mist sin betydelse. Saken är utagerad.

331

Ur: När jag var stor och du var liten, Jujja Wieslander & Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

När jag var stor och du var liten Jujja Wieslander & Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2021

332

Ur: När jag var stor och du var liten, Jujja Wieslander & Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:02

Ur: Disco, Amanda Jonsson, Opal 2021

335

Disco Amanda Jonsson Opal 2021

vilket bilderna förstärker genom att färgerna blir mörka och hotfulla, för att sedan på nästa uppslag ljusna och gå in i en rolig lek.

Plötsligt ringer det på dörren och Eskil kommer, finklädd i rosa kjol, peppad på disco.

Här vänder berättelsen och känslorna blir åter igen starka. Storasyster blir så bestört att hon glömt bort discot, så hon drar sig undan in till sitt rum. Det är starka känslor av både självrannsakan och besvikelse vilket vi får förstå både genom text och genom färgval i bilderna.

Berättelsen slutar med försoning och acceptans genom att storasyster nu blir inbjuden till discot av lillasyrran och Eskil.

Jag är väldigt förtjust i denna berättelse.

Det är ett litet vardagsdrama i tre akter, vilket skickligt vävs samman av text och bild i fint samspel. I denna berättelse möter vi glädje, förväntan, besvikelse och acceptans i en dynamisk spännvidd.

Bilderna, som är gjorda i gouache, akvarell och digitala verktyg, är detaljrika och uttrycksfulla. Jag gillar hur de får förstärka barnens olika personligheter och känsloyttringar. Det är så fint att Eskil kommer finklädd i rosa kjol, utan att texten behöver förtydliga den detaljen eller att lillasyster tydligen har en vana att bära cyklop, eftersom det finns ett porträtt på väggen där hon bär det. Bilderna berättar även att pappa städar, bakar och tvättar och om man tittar noga på de porträtt som hänger på väggarna hos familjen ges en del ledtrådar till familjebildningen. Jag tänker även att uppslaget med närområdet på ett subtilt sätt signalerar med ett barns perspektiv att även om området är idylliskt, så berättar de mörka träden att det finns oro att själv gå ut utan vuxna. Det här sättet att berätta utan att skriva på näsan och att med bilder förtäta texten tilltalar mig verkligen. Det är intressant att hon berättar så mycket och så inkännande om vardag, känslor, vänskap och familj i en berättelse och i ett begränsat bilderboksformat. Jag ser fram emot flera böcker av Amanda Jonsson.

Disco Eva Öhgren

”idag är ingen vanlig dag.

Det känns i hela kroppen.

Så jag ropar: - Pappa! Hur stavar man till disco? ” Det är en ren slump att storasyster, berättarjaget, bestämmer att det ska bli disco denna dag när hon sitter på tvättmaskinen och undrar hur detta ord stavas.

Med varma färger och böljande former dras läsaren direkt in i den stämning som råder i familjen. Pappa tvättar och systrarna börjar genast planera för discot till vilket vännen Eskil ska bjudas in. De planerar och gör ett fint inbjudningskort som de går iväg med och lägger i Eskils brevlåda. Här lämnar barnen kort lägenheten, och bilden på detta uppslag visar att barnen bor i ett lägenhetsområde. När inbjudningskortet är lämnat återgår systrarna till planeringen och storasyster berättar att syrrans önskemål om att ha cyklopet på sig inte passar så bra på ett disco. Så det får bli stjärnor på kostymen istället. Plötsligt ropar pappa att det är fika och efter den stunden dras barnen succesivt in i leken och fantasin.

Från att ha hoppat och sprungit blir ett inslag på tv:n startskottet för en fantasilek om dinosaurier som blir känslomässigt stark, 336

337

338

Bazar Masarin 2021:2

Kompisarna på förskolan

E

Lisa Nordlén

llen Karlsson har skrivit och Laura Di Francesco har illustrerat bilderböckerna Kompisarna på förskolan. Det är härligt färgglada böcker om vardagliga händelser i ett småbarns liv.

Barnen i böckerna är gestaltade som olika djur, exempelvis är Mille en groda, Maj en katt och Alma en kanin. Alla djuren har olika karaktärsdrag som man kan känna igen sig i. Böckerna om kompisarna på förskolan är för barn mellan 1-3 år. Jag har läst böckerna ihop med min son som är 1,5 år.

I Maj och Zarah bråkar leker barnen affär i sandlådan och hamnar i konflikt om en sandkaka, som tur är hjälper den vuxne, Bosse, till att medla mellan barnen så att de blir sams igen. Den här boken har vi inte läst så mycket då sonen verkar tycka den är lite läskig då barnen bråkar, men den kan säkert komma väl till pass framöver.

Boken Mille går till förskolan har vi läst desto mest här hemma.

Den handlar om grodan Mille som gör sig i ordning för att gå till förskolan.

339

340

Ur: Maj och Zarah bråkar, Ellen Karlsson & Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2021

Maj och Zarah bråkar Mille går till förskolan Ellen Karlsson & Laura Di Francesco Rabén & Sjögren 2021

Ur: Mille går till förskolan, Ellen Karlsson & Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Han går på pottan, äter frukost och borstar tänderna. Sedan skjutsar mamman en trött Mille i vagnen till förskolan där hon ska lämna honom under dagen. Då blir det lite jobbigt för Mille som inte vill säga hej då till mamma, han vill bara kramas och kramas.

Tur då att Bosse finns. Bosse verkar vara Milles trygga vuxna på förskolan och han visar Mille till fönstret där de kan vinka till mamma när hon ger sig av.

Efter vinkandet blir det lättare för Mille att ta sig an dagen; samling och fruktstund tillsammans med alla kompisarna på förskolan.

Vi tycker om boken om Mille. Det finns mycket att känna igen sig i. Än så länge är texterna för långa för att sonen ska orka lyssna på hela texten på varje uppslag. Då är det inte mycket text vi talar om, ett par tre meningar bara.

Men vi förenklar och vi tittar på bilderna.

Vi gör kissljud när Mille går på pottan och gör något slags bubbligt skumljud när Mille borstar tänderna. Då blir det roligt att titta och förhoppningsvis, önskar ju jag som mamma, inspirerar det sonen till att vilja göra likadant; kissa på pottan och borsta 341

Ur: Mille går till förskolan, Ellen Karlsson & Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2021

tänderna utan krusiduller. Frukostscenen i boken är klockren igenkänning, tycker vi.

“Mille tar mycket smör på mackan. Mamma går iväg och hämtar kläder. Då tar Mille lite till! Smör är det bästa på frukosten.” Även om meningarna är för långa för just min 1,5-åring nu, tänker jag att han snart “växer i” boken och att vi då kan prata om lite mer saker än vad vi gör nu.

Båda böckerna om kompisarna på förskolan passar fint som högläsning både hemma och i barngruppen.

På bokförlagets hemsida finns fördjupningsmaterial kring böckerna att ladda ner som diskussionsunderlag kring känslor och konflikter men även fina färgläggningssidor. Jag och sonen ser fram emot den tredje boken om Kompisarna i förskolan som har planerad utgivning under våren 2022.

342

Ur: Jag talar som en flod, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

343

Jag talar som en flod Jordan Scott & Sydney Smith Översättn. Katarina Kieri Lilla Piratförlaget 2021

Jag talar som en flod

Linda Valle

”Jag vaknar varje morgon Med ordens ljud runt omkring mig.

Men jag kan inte få fram dem själv. ”

J

ag talar som en flod är en poetisk och ömsint skildring av en pojke som stammar. Han vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig. Men han får inte fram dem själv. Ljuden fastnar i hans mun.

Han tystnar som en sten.

Det är jobbigt i skolan. Det går inte att gömma sig längst bak i klassrummet. Läraren ställer frågor. Alla vänder sig om och stirrar.

Vissa dagar är det värre än vanligt. Munnen har slutat att fungera. Orden har fastnat i den. Allt hakar upp sig.

Sådana dagar är det tur att han har en fantastisk och lyhörd pappa. En pappa som hämtar pojken från skolan efter en jobbig upplevelse och säger: ”Du har bara haft en dålig prat-dag. Vi åker någonstans där det är tyst.” De åker till floden. Det är skönt att vara ensam och tyst med pappa.

344

Beskuren, uppförstorad ur: Jag talar som en flod, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021

Ur: Jag talar som en flod, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

347

De går längs floden och spanar efter vackra stenar och vattenspindlar. De tittar på floden. Men pojken tänker på sin dåliga prat-dag. Pappan tröstar och visar pojken likheter mellan hur floden rör sig och pojkens sätt att prata. Pojken ser hur vattnet bubblar, virvlar, fräser och stänker. Och hur det stillnar bortom forsarna där vattnet är mjukt och blankt. Pojken ser det själv: han talar som en flod!

Denna insikt hjälper pojken. När det är svårt att få fram orden tänker han på den väldiga floden. Hur den stammar, precis som han.

I slutet av boken finns en sida text av författaren som heter ”Så pratar jag”.

Där beskriver han generöst och stärkande sina egna tankar och erfarenheter kring sitt sätt att prata med stamning och hur han förhåller sig kring det.

Jag talar som en flod är en viktig och kärleksfull bok. Den kan både öka förståelsen hos de som inte stammar och ge kraft till de som stammar.

Boken ökar acceptansen för olika sätt att kommunicera. Dessutom är den vacker, både i text och bild.

348

Ur: Sju barnbarn och en valp, Ulf Nilsson & Johanna Kristiansson. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

349

Sju barnbarn och en valp Ulf Nilsson & Johanna Kristiansson Lilla Piratförlaget 2021

Sju barnbarn och en valp (och två dvärghamstrar)

M Ann Löwbeer

ormor och morfar har stora förväntningar på att de sju barnbarnen ska anlända för att stanna över helgen när föräldrarna ska åka på resa. Allt är förberett, det är städat och ordnat på alla sätt. Det tutar och plötsligt är huset fullt med barnbarn och husdjur. Mormor och morfar hade inte tänkt på att husdjuren var inräknade i “leveransen” av helgnöjet. Clifford och Benny har med sin valp Teddy och Laura har med sig buren med dvärghamstrarna Snö och Smula.

De vuxna önskar sina föräldrar lycka till med helgen.

Barnbarnen sätter sig tätt ihop i soffan, alla med varsin padda. Mormor undrar om det verkligen är meningen att de ska sitta ihopträngda i soffan med varsin padda? Morfar drar helt enkelt ur sladden och nätverket gick visst sönder.

Det blir en tur till Sagolandet för alla utom Åke som är tillräckligt gammal för att få vara ensam hemma och bygga med sina brädor.

Han kan ju passa djuren också så det får gå, granntanten tittar till honom.

På Sagolandet blir det kaos, alla vill göra olika saker. Mormor berättar sagorna som hör till husen. Morfar har fullt upp med att hålla reda på var alla är.

De minsta, Laura och Tage glömmer bort att de måste gå på toaletten. Morfar torkar upp och som tur är finns det mjukisbyxor med troll på i den lilla butiken. De åker rutschkanor och badar i bollhav.

När de ska åka hem och morfar räknar ihop alla blir det sju! Men Åke är ju hemma, det ska bara vara sex? Det har tillkommit en Linus som dock snabbt kommer tillrätta hos sin moster. Mormor hade planerat för museibesök men hon ser att morfar redan är trött så de tar bussen hem.

350

Ur: Sju barnbarn och en valp, Ulf Nilsson & Johanna Kristiansson. Lilla Piratförlaget 2021

351

352

Bazar Masarin 2021:2 Där hemma har Åke byggt ett helt hus av brädor , det har gått åt mängder med spik och sen har han tömt tvättkorgen på “golvet” så det blir lite mjukt att vara på.

Teddy, valpen sover gott. I hamsterburen är det tomt “ de stod och krafsade på dörren till buren så jag öppnade åt dom”. Laura är förtvivlad och letar överallt. Smulan hade gömt sig i ett par skor men var är Snö?

Det blir ett intensivt dygn. Pizzabak blir till en början rörigt men till sist en bra idé när alla fått göra sin egen och nästan alla pizzor går åt.

Clifford hittar morfars gamla dator och ser att uppkopplingen fungerar. Han sätter igång och spelar, mycket och så länge att datorn börjar ryka. Det ordnar upp sig och morfars historier om gamla tider som fanns på datorn går att rädda.

Efter allt som hänt tar Clifford befälet och ser till att alla hjälper till att plocka undan efter middag och sopa golvet, sätta på alla hattar på målarpennorna, låsa garaget och se till att alla kommer i säng. Mormor läser saga för de minsta.

Laura hittar till sist Snö som gömt sig i en pappersrulle och lugnet sprider sig.

Nästa dag kommer alla mammor och pappor och hämtar sina barn.

Alla är så nöjda och glada. Mormor är gladast, morfar vilar fortfarande.

“Vi måste göra om det här snart igen” tycker en av papporna.

Bilden man får av mormor och morfar känns inte riktigt verklighetstrogen. De flesta mor- och farföräldrar som idag tar hand om sina barnbarn är mer uppdaterade på vardagen, de har koll på datorer och inte heller sitter de lugnt och väntar på att barnbarnen ska komma som om de inte hade något annat att göra.

Det är en bok med putslustiga händelser och bilderna har ett tydligt minspel som förstärker det humoristiska. Bilderna är serieliknande och gör den ibland rapsodiska handlingen mer förståelig, en smula ironi finns också som man åtminstone som vuxen kan roa sig åt.

353

354

Ur: Sju barnbarn och en valp, Ulf Nilsson & Johanna Kristiansson. Lilla Piratförlaget 2021

Ur: Gränsen, Maria Nilsson Thore. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:2

355

Gränsen Maria Nilsson Thore Bonnier Carlsén 2021

Gränsen

N

Margrete Lamond (c)

ono is not as contented as her friends are when it comes to playing obediently within the boundaries. Nono is more interested in what lies beyond.

She is the child who questions restrictions and longs to explore outside the square.

When a thick red line appears around the edge of the playground where Nono lives, across which the children are absolutely forbidden to venture, Nono is the only one among her playmates to notice it. Not only does Nono notice, she is soon so obsessed that she abandons her friends to test this forbidding boundary separating the permitted from the prohibited.

At first Nono ponders the potential risks of crossing the line. Is ‘forbidden’ the same as ‘dangerous’? Does ‘danger’ mean you will shrink, encounter poisonous candy, be devoured by a monster, or disappear in a puff of smoke?

Unable to answer her own questions, Nono reaches tentatively across the line with a stick, her hair, her foot.

And suddenly she is on the other side.

Where, of course, nothing happens.

Reassured, Nono scampers deep into forbidden territory. She encounters no monsters, only the delight of freedom and the joy of discovering a wealth of shiny pebbles that she gathers up with glee, wandering further and further, gathering more and more, and envisioning the admiration her friends will feel once Nono shows off her treasures.

Thinking about her friends gets Nono thinking about home, and that’s when she discovers the real danger: she has ventured too far. Nono’s trophy of enviable pebbles means nothing to her now, compared with her longing to be safely back on the right side of the red line. She runs home in a panic, scattering her treasured pebbles as she goes.

Everything is calm when she returns.

356

Ur: Gränsen, Maria Nilsson Thore. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:2 Her friends have not even noticed Nono was gone. So when Nono discovers a pebble in her pocket, a single precious souvenir of her adventure, she knows she can’t tell her admiring friends where she found it.

Some mysteries, declares the final page, should never be revealed.

The visual heroes of Gränsen are Nono’s facial expressions and Thore’s red line.

Thore excels in layering multiple thoughts and emotions into a minimum of marks.

Unlike an emoji, which tells us only one thing – happy, sad, confused, alarmed – Thore shows us a character with multiple emotions, several of which are sometimes in conflict at the same time. We see that Nono is both bold and afraid, fully aware of her naughtiness but determined not to stop as she reaches a tentative toe across the red line. We see her feel a mix of wariness, triumph, astonishment when she first crosses to the other side.

On the final spread she brims with pride as she displays her hard-won treasure, at the same time as being guiltily aware of her naughtiness, and of peeking complicitly at the retreating and diminished red line.

The same complexity finds its way into the red line itself. It is an impersonal stripe on the page, but Thore finds ways to imbue it variously with sternness, mischief and, in the end, complicity.

Paul Klee spoke of drawing as ‘taking a line for a walk’, and this is what Thore does in Gränsen. The red line is initially a distant stern presence, barely visible across the bottom corner of the page. Then it crosses grimly from one side of the spread to the other, before mirroring Nono’s conflicting feelings of obedience and subversion by squirming across the page in loops and coils.

By the time Nono makes her dash for freedom, the line is retreating towards top left.

Significantly, the line travels diagonally from upper right to lower left throughout, aside for the two spreads where it twists and tangles. Only on the last spread, reduced as it is to a ribbon, does it switch diagonals, tilting towards the right instead of towards the left, and seeming, in its diminished form, to be sharing a complicit

understanding with Nono.

Within Nono’s circumscribed world – and within the world of this book – Nono is the boundary-breaking exception.

But boundary-testing children are not so rare. At some stage, even the most obedient child will question constraints on their freedom. Both subversive and cautionary, Gränsen invites readers to test limits, question rules and push boundaries, but the invitation comes with a caution: treasures can easily turn burdensome when too much freedom makes us lose our bearings, and unfamiliar spaces can be risky, uncomfortable and even a little scary if boundaries are pushed too far.

And yet, suggests this delightfully rebellious book, boundaries, once crossed, start to look less uncrossable.

359

Ur: Gränsen, Maria Nilsson Thore. Bonnier Carlsén 2021

Gills det om man sträcker sig bara lite lite över gränsen?

Om man bara tar en endaste pyttesten?

360

Bazar Masarin 2021:2

Kom hit då!

E Linda Valle

n charmig bilderbok som handlar om den långa och otåliga väntan på syskon.

På baksidestexten står det: ”Här är vi och här är boken om när vi väntade dig. Först var det vinter, sen var det söndag och sen var det sommar.

Vi längtade, för vi visste att när det blev sommar, då skulle du äntligen komma ut ur magen.”

Tre storasyskon väntar och väntar. Magen blir större och större. Väntan skildras genom barnets perspektiv.

Till exempel genom kommentarer som: ”Hur många mackor ska man behöva äta innan syskonet, föds, egentligen?” Syskonen tittar på massor av klockor. Kommer bebisen kanske imorgon? Nej. Bebisen har fullt upp med att bli klar. Det är mycket den måste bli klar med. Händer, ben, näsa, ögonbryn.

Viktiga saker, förstår syskonen. Men det tar tid. Lång tid.

361

362

Ur: Kom hit då!, Klara Persson & Marika Maijala. Rabén & Sjögren 2021

Kom hit då!

Klara Persson & Marika Maijala Rabén & Sjögren 2021

Beskuren, ur: Kom hit då!, Klara Persson & Marika Maijala. Rabén &

Sjögren 2021

Ur: Kom hit då!, Klara Persson & Marika Maijala. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

365

Boken är samtidigt en fin skildring av vardagslivet i en familj. Marika Maijala kallar det ”vardagens poesi”.

Det handlar om upprepningen av småsaker som vårt liv består av, allt från smörgåsar, soppåsar, små hundar till busshållplatser.

Jag uppskattar bokens pedagogiska sätt att beskriva tid för barn. Flera finurliga frågor ställs, som till exempel: hur många hundar hinner man klappa? Eller hur många tågbanor hinner de bygga medan de väntar på att bebisen ska komma?

Barnen hinner dessutom få massor av andra saker de väntat på. Till exempel att maten ska bli klar. Eller att det ska börja snöa. Att alla ska vakna. Att gå och titta på hästarna. ”Allt annat. Men inte du. Du är långsammast av alla. ” Syskonen vet att de måste vänta till sommaren. Går det kanske att fixa genom att göra så att det blir jättesommar inne?

De provar. Men nej, det är fortfarande vinter ute. Tiden går. Tvålen som såg ut som en sköldpadda har de tvättat sig så mycket med att den inte ser ut som en sköldpadda längre.

Men till slut är äntligen är all väntan över!

Bebisen är redo. Den har gjort klart alla örsnibbar och mungipor och kommer äntligen ut. Välkommen hit!

Jag tycker att det är en jättefin skildring av hur det kan kännas att vänta och längta efter något eller någon. Det är stor igenkänning för såväl stora som små. Illustrationerna förstärker barnperspektivet på ett kraftfullt sätt.

366

Ur: Min hund, Emelie Östergren. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

Katt & hund i bilderbok

367

Min hund Emelie Östergren Lilla Piratförlaget 2021

V

Susanne Sandström

i arbetade ofta hemifrån, vi spenderade mer tid i hemmet överlag, vi masskonsumerade gulliga djur på TikTok eller räddningsinsatser av diverse djur på The Dodo. Vi var ofta begränsade fysisk kontakt, kanske ensamma och med mer fritid och vi köpte husdjur (eller tillbringade mer tid med dem vi hade).

En hund, en katt, en kanin, ett marsvin eller varför inte en pälsbrämad tarantel?

Alla presumtiva familjemedlemmar och älskade sådana, inräknade, omsorgstagna i en gemenskap.

Många insåg vad ett djurs närvaro medför och motverkar; ett husdjur ger oss ett syfte i vardagen (allt vad det innebär att ta hand om), gör oss mindre ensamma och dessutom tycks de skingra känslor av stress, ledsenhet och oro (det pandemiska tillståndet).

Men det här har nog barn i alla tider, instinktivt, vetat om hela tiden. Det är väl där i barndomen känslan för, och kärleken till djur börjar. För de flesta barn betyder ett djur mycket – både gosedjuren och de levande. Och för många barn är önskan att få ha ett eget den största av önskningar.

Att barn får ta ansvar för en annan levande varelse, att lära sig att andra (utan eller med liten makt) har behov och känslor är en bra

grej. Barn tar med sig detta i mötet med andra, människor som djur. Att ha omsorg om ett djur, gör dem nog både empatiska och ansvarstagande på ett altruistiskt vis.

Ibland är det så att man går med ett par speciella glasögon på och bara ser en sak, kanske har jag haft på mig djur-i-barnböcker-glasögon och bara råkat få syn på just dessa, eller är det så att utgivningen av bilderböcker om, med djur (längtan, omsorg, djuretiskt) kommit starkt under 2021 och något speglar vår omättliga längtan efter känsla av gemenskap? Jag har läst ett urval av bilderböcker på temat.

Min hund Med brukarvänliga kartongsidor kommer, för småttingarna, Min hund av Emelie Östergren. Eftersom den är för just småttingar ska jag inte läsa med blick på Östergrens säregenhet, men vill ändå nämna att den naturligtvis finns även i den här boken: det har mycket med perspektiv och former (som är liksom konstant formbara, på väg att lösas upp, rinna ut, droppa etc) att göra, vardagsföremål och vardagsgöranden som ställs mot fantastik, overklighet, skevhet och skapar en surrealistisk hinna över berättelsen. Nåja, nu 368

Ur: Min hund, Emelie Östergren. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

hade jag ändå blicken men vill säga att framförallt är den här boken kul!

Den lilla hundägaren, likt en Gulliver i Brobdingnag, har en väldigt stor hund… eller har den stora hunden en liten människa?

Hunden är så stor och stark att den – vik ut bokens omslagssidor! – drar omkull buskar och närapå hundägaren som får stå emot så

att det blir bromsveck i asfalten. Och ibland måste ta till en traktor som kan gå ut och gå med hunden!

Det är roligt, och intressant med överdrifter, och man kan läsa som att allt faktiskt berättas ur barnets perspektiv (och fantasi): ” Jag fick en hund. Först var den liten. Sen blev den stor. Mycket större än jag trodde”.

369

Den känslan. Så stor blev den att en traktor borde dra den i koppel. Den tanken.

Och studerar vi huset där stor och liten bor (visst bor traktorföraren en trappa ner?) får läsaren använda sin fantasi – hur får den stora hunden plats där?

Hundpromenader i mörker, eller stora hundar i mörker, kan vara läskiga men i

hunden har människan en trofast vän och min hund är ju en högst ordinär hund (som gör sånt hundar gör om än bara i så mycket större mängd och effekt!).

På varje uppslag finns detaljer att granska och temat storlek är ju något roligt att klura vidare på och prata om.

Vad vore om min hund vore pytteliten?

370

Bazar Masarin 2021:2

himlavalvet – tänker nog katten – formerar sig de lysande stjärnorna till stjärnbilden fisken men nej, vänta nu, de rör på sig… nej men det var ju fladdrande fladdermöss!

Och där då - vad sitter och lurar i trädet? Då hörs det prassel! Fnassel! Knassel!

Vad nu? Vem? Några hungriga? Katt kilar vidare i natten som plötsligt lyses upp med ett Wroom!

Följ med mig ut i natten

I mörka natten kan det vara spännande.

Kom med så går vi en promenad! uppmanar oss omslagsidans två klotrunda ögon som blir vårt sällskap på den nattliga promenaden. Där ute lyser runda saker. Vi får se efter…Månen lyser stor och rund, vår katt syns knappt i den blåmörka natten men på 371

Följ med mig ut i natten Helen Rundgren & Kenneth Andersson

Ur: Följ med mig ut i natten, Helen Rundgren & Kenneth Andersson . Alfabeta 2021

Det blir för läskigt för vårt kattsällskap som nu lockas av hemmets varma välkomnande ljus.

Det här är en härlig interaktiv bok (det gäller för högläsaren att dramatisera med röst och mimik!) för de minsta barnen som med ljud och ljus (mörker) manas att skärpa sina sinnen.

Och kanske se ur en katts perspektiv, vad

ser en katt och vad gör huskatten om natten.

Helen Rundgren och Kenneth Andersson gestaltar både en katt och en natt på en och samma gång. Boken formligen lyser – om du läser om kvällen och håller upp boksidorna mot en lampas sken framträder alla ljusstarka föremål och djurögon. Realistiskt så det förslår. Och lysande.

372

Ur: Följ med mig ut i natten, Helen Rundgren & Kenneth Andersson . Alfabeta 2021

Bazar Masarin 2021:2

Jag är en hund Baek Heena Tranan/Trasten 2021

Jag är en hund

Jag är en hund är ännu ett mästerverk av den sydkoreanska bilderboksmakaren, tillika ALMA-prisvinnaren, Baek Heena och de som sedan tidigare är bekanta med Heenas böcker kommer att både känna igen bildvärlden och huvudpersonen (och hans lillhusse) här. Heenas konstnärligt avancerade och minutiöst uppbyggda miniatyrvärldar, befolkade med detaljrika figurer i olika material som ljussätts och fotograferas innan bilder väljs att bli bilderbok är här lika magiska som i En fe på badhuset, Moon Pops eller Magiska godiskulor.

I Jag är en hund, möter läsarna åter hunden Goosl, och lillhusse Dongdong från Magiska godiskulor. Jag är en hund är en prequel till den boken och nu berättar Goosl själv om när Goosl, åtta år tidigare, kom till familjen.

På koreanska heter hunden Goseul vilket på språket betyder dyrbar pärla/glaskula – visst medför det att en liten bro etableras till föregångarens innehåll.

Hur tänker en hund? Vad tänker en hund?

Ja, det är märkbart att Baek Heena har både kunskap och förståelse för hur en hund förnimmer – en får verkligen känslan för en hunds positiva inställning till allt och alla och att ett hundliv gestaltas! Och Heena gör det med innerlighet och mycket humor i både text och bild.

När Goosl kommer till familjen lever fortfarande farmor, vilket ger djup (och förklaring) åt pappans (som jag upplever det) frånvarande sinnesstämning och Dongdongs ensamhetskänslor i Magiska godiskulor där ju farmodern är saknad. I allra högsta grad lever hon när Goosl är valpbesvärlig. Men Goosl och Dongdong, som Goosl i vissa avseenden finner ”helt hopplös” och ”nog måste passa för all framtid”, är de mest trofasta och kära vänner. Att de hör ihop det ser man faktiskt på pärmens insidor, tapeten, för först ser vi i förstoring Goosls pälsprickar och sist Dongdongs pyjamasprickar.

Jag ser fram emot att läsa en uppföljare om dessa båda, men bävar för att den kan bli oändligt sorglig.

För en enastående bilderbok väcker känslor.

375

376

Ur: Jag är en hund, Baek Heena. Bokförlaget Tranan 2021

378

Ur: Jag är en hund, Baek Heena. Bokförlaget Tranan 2021

Ur: Jag är en hund, Baek Heena. Bokförlaget Tranan 2021

Bazar Masarin 2021:2 När barnet fått Jag är en hund högläst för sig kommer det kanske på att det faktiskt vill ha en egen hund.

Jag vill ha en hund

På omslagsbilden till Jag vill ha en hund – det spelar ingen roll vilken! står en flickfigur bredbent och med armarna i sidorna – det är uppenbart att det är hennes uppmanande önskan och att den inte går att vifta bort.

En högst påtaglig hundönskan då på sida efter sida sida sedan hundar av olika slag, raser, färger, storlekar, objekt och personligheter, syns (Crowther tecknar sannerligen fram det karakteristiska hos dem).

Visst är Kitty Crowthers berättelse en saga?

Finurligt för Crowther in sagoelement och alluderar till kända sagor i sin berättelse om hundälskaren Millie.

Jag läser sagan om flickan Millie, som är ett vanligt morgontrött och surmulet barn men också (som) en liten prinsessa vars enda önskan är att få en hund. Eller är det i själva verket en prins som önskas?

På privatskolan där Millie går är alla flickor (fis)förnärma med dito uppsyn, namn, hundelihundar och hundklubb. I hundklubben DOGS får endast de med egen hund vara med. Så vill en höra till måste en ha hund.

Millie är påstridig med tjat och smicker men ständigt blir det nej från en mamma med huvudet ständigt i en tidning.

Plötsligt, som magi och mirakel, kan mamman tänka sig hund om den hämtas från ett hundhem för övergivna hundar. Bakom galler står alla övergivna som kan väljas ut, och det spelade ju ingen roll vilken. Men hur ska Millie kunna välja från hopen där några ser hoppfulla ut, några vädjande och några bligar misstänksamt?

Jag vill ha en hund Kitty Crowther Lilla Piratförlaget 2021

381

382 5

Ur: Jag vill ha en hund, Kitty Crowther. Lilla Piratförlaget 2021

Ur: Jag vill ha en hund, Kitty Crowther. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:2

383

En, långt bak, står med ryggen mot som om den vet att den inte har en chans att bli utvald (den fula ankungen). Just den här lilla åldrade byrackan, som faktiskt lyser på ett alldeles speciellt vis, väljer Millie. Millie får prinsen, Prinsen får Millie. Nu kan Millie gå på festen (balen) med DOGS (Askungens elaka styvsystrar).

Men likt ofta sagans huvudperson och underdog, blir Millie där hånad, utskrattad och förödmjukad. Prinsen var kanske inte lösningen…

Jag tänker att det kanske i ett ensamt ensambarns önskan om pälsvän också fanns en önskan om gemenskap och att få till-’ höra/ingå i en grupp.

När Prinsen förskjutits, förkastats (och likt Askungen lämnat kvar sitt blå sidenband) och sedan, i all sin utsatta litenhet, utsatts för vedermödor inser Millie vad hennes önskan handlar om och vad som har verklig betydelse. Då har både Millie och Prinsen antagit samma orange fluorescerande färg som ett tecken på samhörighet och upplysthet…

När en främling/hjälpare därefter plötsligt dyker upp, får Millie, åter igen magi och mirakel, veta att Prinsen är en högst sällsynt och dyrbar hundras med speciella egenskaper – den kan likt Mästerkatten i stövlar tala, skriva och läsa!

Millies prins är en sagoberättare och sagan kan så få sitt lyckliga slut: och så levde de lyckliga i alla sina dar.

I slutscenen går Millie och Prinsen tillsammans mot solnedgången i en för Kitty Crowther ”typisk” stämning: varm, trygg, ömsint och full av hopp.

Om familjen funderar på att skaffa hund eller en katt så är det finaste en kan göra att likt Millie öppna sitt hem för ett djur som övergivits av en eller annan orsak . Världen är full av övergivna oönskade, oälskade, borttappade, vilsekomna, hemlösa katter och hundar. De behöver alla komma hem.

384

Ur: Idde och den bortsprugna katten, Ellen Ekman. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Så när det dyker upp en okänd katt, som trots väder och vind hukar kvar i kvarterets buskar begriper Idde att den där stackaren är vilse och måste komma hem – den får bo hos Idde medan Idde och mamma som skarpaste detektiverna letar reda på var katten hör hemma.

Det är innerligt, det är spännande, det är sorgligt och, till slut, alldeles alldeles, härligt förlösande.

Ellen Ekman, som också är serietecknare och verkligen kan det här med att teckna gestaltande och seriellt i bild, skildrar i böckerna om Idde realistiskt barnets tankar, känslor och vardag i ett barnnära perpektiv.

Visst tycker man mycket om den lilla familjen och tycker sig känna dem?

Idde och den bortsprungna katten I Idde och Hajen (Rabén & Sjögren 2019) åkte mamma och kattlängtande Idde till ett katthem och hämtade hem skygga Hajen. Hajen gick från hittekatt till bästis.

Jag fortsätter att älska karaktären Idde ”the crazy cat lady”, finaste ungen i stan för i Idde och den bortsprungna katten utvidgar Idde sin egen kattkärlek till förståelse och empati för en bortsprungen katt och en annan presumtiv kattälskande ägare.

I Iddes kvarter bor det många katter och Idde känner dem alla, deras egenheter, vad de heter och var de vill bli klappade (och var inte).

385

Ur: Idde och den bortsprugna katten, Ellen Ekman. Rabén & Sjögren 2021

Idde och den borsprungna katten Ellen EKman Rabén & Sjögren 2021

386

Ur: Idde och den bortsprugna katten, Ellen Ekman. Rabén & Sjögren 2021

387

388

Ur: Katten som inte hade någor namn, Fumiko Takeshita & Naoko Machida. Trasten Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:2

Katten som inte hade något namn Och i en annan del av världen, närmare bestämt i Tokyo i bilderboken Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida finns en annan kattvän och många katter – bland dem en hemlös utan namn. Det är om katt bilderboken handlar, det är katt som berättar och det är

389

katts tankar som förmedlas i text och vars perspektiv i bild läsaren till största del tar del av; katt följer från sida till sida en liten flicka, iklädd röd klänning, röda skor och liten kattväska på inköpsrunda med sin mamma i stadsmiljö.

Ibland tycks det som om vi antar flickans perspektiv, vi ser med hennes ögon. Och det kommer att visa sig att det är precis det som

Katten som inte hade något namn Fumiko Takeshita & Naoko Machida Bokförlaget Tranan/Trasten 2021

behövdes – att någon ser, lägger märke till den som är liten och värnlös.

Katt trampar genom staden och räknar förundrat och sorgset upp alla katter som har hem, tillhörighet och namn som kommer av egenskaper en husse/matte ser i sin pälsvän. Det är alla katter som någon har omsorg om (”Leos låda – kastas ej!”) och som har givits en identitet.

Katt tänker att det är det han saknar, att också ha ett passande namn.

Hemlös katt.

Smutsig katt Stick iväg!

Bort! Bort! Är inga namn. Hitta på ett eget säger tempelkatten – det kan väl inte vara så svårt. Men ett namn är inte grejen. Det är att ges ett namn som är en akt av kärlek, det är att någon vill ropa efter just dig, uttala ditt namn för att just du betyder något.

Katten som inte hade något namn är, i all sin verklighetstrogna gestaltning, precis så sorglig som Den lilla flickan med svavelstickor är men tryggt och fint blir slutet för lilla katt utan namn och för den lilla lyssnarläsaren. Och det är bästa slutet.

Text och bild samverkar rytmiskt och behagligt, så eloge till översättaren Mariko Takahashi.

Naoko Machidas bildberättande är underbart att betrakta, inte minst för en annan vän av katt (djur) – det här är, ser man, en konstnär som verkligen älskar och känner katter; naturtroget, in till minsta fluffiga hårstrå och blänkande öga, återges varje katt med personlighet och karaktär.

Och det är, tänker jag realismen i illustrationerna, som förstärker det sorgliga i berättelsen (även om verkligheten är grymmare) och får läsaren att känna med katt under hela katts vandring fram till kom!

Kanske är det bokens viktiga budskap.

Ta hand om de djur som inte har ett namn och ännu mindre ett hem.

De som har ett hem gör man säkrast i att låta bli.

390

Ur: Katten som inte hade någor namn, Fumiko Takeshita & Naoko Machida. Trasten Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:2 Hundtjuvarna Huvudpersonen Gordon vill ha en hund men typiskt nog är pappan i familjen allergisk mot ALLA djur.

Känslan för djur, och speciellt då hundar, delar Gordon med bästisen Aina. I brist på egna hjälps de åt att gå ut med kvarterets och grannarnas ALLA hundar. Till mattars och hussars glädje...och lättnad.

Men för barn föreligger högst troligen ett mer egoistiskt perspektiv och då är det lätt hänt att begäret och längtan efter en egen hund tar över hand. Om man vill ha en kan man då inte bara tjuva en annans hund? Jo men det kostar i skuldkänslor lär vi oss i Hundtjuvarna.

När Gordon och Aina tjuvat Luffe, och trots boandet, pyntandet och all omsorg – för de är ju hundälskare! – inser att Luffe inte är det minsta glad i att ha ”flyttat” blir de som mjuka i hjärtat. Är de mindre hundälskare och mer som hundtjuvar nu?

Gordon och Aina inser att man absolut inte kan sno någons gulliplutt och Luffe återbördas till en intet ont anande matte.

Slutet gott allting gott och de hamnade inte i fängelse och lite kul hade de ju ändå haft (Luffe också väl?).

Hundtjuvarna omfattar ett moraliskt dilemma, om vad som är rätt och fel, som det visst går att prata med barn om, men mer är det en både fantastiskt rolig och ömsint skildrad berättelse om barn som är mer än förtjusta i hundar och gärna vill ha en egen.

Texten är full av barnlogiska komiska kommentarer och i språk (valet av ord) finns ett tempo och dramatiskt driv.

Och samtidigt berättar Marcus Gunnar Petterson om allt det som inte texten gör: hur alla människor och hundar (många individuella!) ser ut, kläder, miljöer, årstid, tid på dygnet; visar känslor och tankar, samtalar med det humoristiska i texten (så blir det än mer finurligt) – ja ger hela berättelsen liv och färg faktiskt.

Och nu ibdagarna kom med posten Maria Altés Ny i stan som jag som hastigast läst.

Den handlar om en hemlös hund, och på ett plan, om att komma ny till en plats (stad/ land). Kanske också om Altés egen resa.

393

Ur: Hundtjuvarna, Johanna Thydell & Marcus Gunnar Pettersson . Rabén & Sjögren 2021

Hundtjuvarna Johanna Thydell & Marcus Gunnar Pettersson Rabén & Sjögren 2021

394

Ur: Hundtjuvarna, Johanna Thydell & Marcus Gunnar Pettersson . Rabén & Sjögren 2021

395

396

Bazar Masarin 2021:2

Bara rumpor i backen

F

Agneta Norrgård

örfattaren Annika Leone och illustratören Bettina Johansson är äntligen tillbaka med den tredje bilderboken i serien om Mira och hennes föräldrar. Våren 2019 kom den första boken Bara rumpor där Mira besöker badhuset och året därpå kom uppföljaren Bara rumpor på stranden där familjen åker utomlands och där Mira får möjlighet att prova sitt nya cyklop.

Den senaste och högaktuella boken Bara rumpor i backen utspelar sig i vintertid.

Mira och hennes mamma och pappa är på väg till fjällen. De tycks vara tämligen ovana fjällresenärer och under bilresan är det både stor förväntan och spänning i luften.

Familjen installerar sig i fjällstugan och börjar planera inför vistelsen medan snön dalar och brasan brinner. Första morgonen kliver de upp jättetidigt och startar dagen med utförsåkning i barnbacken, för att därefter prova de brantare backarna.

Plötsligt blir mamma kissnödig och åker in bland träden vid sidan av backen. Men med skidor på fötterna är det svårt att stå helt stilla, så med rumpan bar glider mamma okontrollerat nerför backen. Mira skrattar medan pappa tycker det blir lite pinsamt och tycker det är dags för bastu och vinterbad i en isvak. De passar också på att göra snöänglar innan dagen avslutas inomhus med varm choklad framför brasan.

Bara rumpor i backen är ett härligt och dråpligt äventyr med många oväntade vindlingar och återigen ett mycket lyckat samarbete mellan författare och illustratör. Även om miljön är helt ny så känns upplägget igen från tidigare böcker i serien, liksom den varma gemenskapen i den lilla familjen, det fina barnperspektivet och att handlingen utspelar sig i en tämligen avgränsad miljö, vilket skapar ett tydligt fokus på de nakna kropparna. Språket är lättläst, positivt och dialogerna är gemytliga.

397

Ur: Bara rumpor i backen, Annika Leone & Bettina Johansson. Lilla Piratförlaget 2021

Bara rumpor i backen Annika Leone & Bettina Johansson Lilla Piratförlaget 2021

398

Bettina Johansson har en lång rad bilderböcker bakom sig och även denna gång är illustrationerna färgstarka och verkligen helt ljuvligt tillåtande och härliga! Men också viktiga eftersom de ocensurerat synliggör den sanna verklighetsbilden, lyfter allas olikheter och utmanar det snäva kroppsidealet. Bilderna bjuder på många detaljer att upptäcka och mycket att samtala om. Miljön i boken är för många barn en helt outforskad värld. När jag högläste boken för mångkulturella barngrupper väcktes många frågor

om fjällen och liftanläggningen, vilket ledde till fördjupade samtal om vad utförsåkning innebär.

Vinterbad har ju fått ett uppsving och blir mer och mer populärt runt om i landet, så det är ett snyggt drag att lyfta det även här.

Men det är ju inte helt riskfritt med vinterbad och isar, så även fast det är en fiktiv berättelse och skojigt med bomben, så hade jag i samband med badet gärna sett någon kort förtydligande kommentar i text eller bild om vad som gäller kring kallbad för att 399

Ur: Bara rumpor i backen, Annika Leone & Bettina Johansson. Lilla Piratförlaget 2021

förebygga och förhindra eventuella olyckor.

Jag tycker verkligen om den här bokserien och det är snillrikt att fånga upp så många olika tillfällen och aktiviteter då den nakna kroppen kravlöst får fritt spelrum med möjlighet att mångfacetterat synliggöras på ett verklighetstroget sätt. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att glädjen lyser igenom hela berättelsen och mysfaktorn är på topp när boken avslutas, så jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker i serien.

400

Ur: Bara rumpor i backen, Annika Leone & Bettina Johansson. Lilla Piratförlaget 2021

401

402

Ur: Var är alla BARNEN på förskolan Valen?, Emma Virke & Per Gustavsson. Lilla Piratförlaget 2021

403

Var är alla BARNEN på förskolan Valen?

Emma Virke & Per Gustavsson Lilla Piratförlaget 2021

Var är alla BARNEN på förskolan Valen?

Martina Björling Nu ska ni få höra om förskolan Valen.

Men var är alla barn idag, undrar personalen.

Då ringer telefonerna.

-Det är Valen här, hallå? Hallå? Är alla barnen hemma?

Vad är det som står på?

S

å börjar boken om förskolan Valen som handlar om en tid då det bokstavligen sprutar ut olika virus, baciller och andra smittsamheter - och i den här berättelsen även alla andra tänkbara (och otänkbara) olycksaliga olyckor och tillstånd! Eller vad sägs om,

Ja men vad hände sedan då, när till slut alla barnen hade til tillfrisknat?

Ja, då kommer den oundvikliga vändningen och den här gången är det barnen som försöker hitta personalen…

Det här är en berättelse som skildrar mycket igenkännbara situationer från en förskola men som är väldigt tillskruvade och dragna till sin mest absurda spets.

Texten tillsammans med de roliga och dråpliga illustrationer är en oslagbar kombination.

Det här är en otroligt rolig bok som underhåller både barn och vuxna, passar många åldrar, och blir en garanterad favorit att läsa många gånger om!

Hos oss fick den 10/10!

“Jo, Mehmed har fått magsjuka och spyr så det skvätter.

Och Nora-Lo fick näsblod när hon gjorde piruetter.

Och Leyla kom för nära när pappa stod och strök.

Och Mirabell fick magknip när hon tuggat på en lök. ”

Lägg till dessa träffsäkra rim Per Gustavssons briljanta - nästan gränsöverskridande – och mycket magstarka illustrationer som får alla att både förfasas och skratta högt!

404

Ur: Var är alla BARNEN på förskolan Valen?, Emma Virke & Per Gustavsson. Lilla Piratförlaget 2021

405

406

Bazar Masarin 2021:2

Tigern kommer

V Lisa Nordlén

ilmer kan rädd och att en tig till honom Det spela med logis söker få sin son lugn. “ blivit uppäten av en tig finns för övrigt bara fem landet, menar pappan. riktiga mjukisar som bo i Mjukfors, de dricker v inget att oroa sig för. D bor i Stockeryd, är upp selfies hela dagarna oc över för att äta upp någ som lever i skogarna ut tror han är en bäver oc med att gnaga i sig träd minsta intresserad av a barn.

“Den femte tigern då”, är den?” Det är med de vanskligare för pappa a honom. Den femte tige sitter inlåst på ett fäng om Kalaxilombolo, hon en del men är inget att hon är inlåst. Vilmer fr som händer om hon ta hon väl ändå och äter u Pappa säger att då mås nycklarna från vakten f Läsaren får se en bild d med just detta och så f hela boken.

407

Tigern kommer att äta upp mig!

Samir Belarbi Rabén & Sjögren 2021

att äta upp mig!

Ur: Tigern kommer att äta upp mig!, Samir Belarbi. Rabén & Sjögren 2021

n inte sova, han är h helt övertygad om ger ska komma hem m och äta upp honom. ar ingen roll att pappa, ska argument, för“Ingen i Sverige har ger på 128 år” och det m stycken tigrar i hela Två av tigrarna är ena or i en smådjurspark välling och är därför Den tredje tigern, som ptagen med att ta ch har alltså inte tid gon. Den fjärde tigern, tanför Snällköping, ch är fullt upptagen d och är alltså inte det att gnaga i sig något

undrar Vilmer. “Var en frågan det blir lite att försöka lugna ern heter Sumatra och gelseliknande zoo norr n morrar och stökar t oroa sig för eftersom rågar sin pappa vad ar sig ut, då kommer upp honom? ste hon lyckas ta först. där Sumatra lyckas fortsätter det genom

408

Ur: Tigern kommer att äta upp mig!, Samir Belarbi. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

409

Allt som pappan försöker lugna sonen med händer parallellt som pappan berättar.

Sumatra springer genom den största skogen i hela Norrbotten, hon simmar över den djupaste sjön i Västerbotten och klättrar över det högsta berget i Ångermanland.

Hon tar sig närmre och närmre pojken medan samtalet mellan pappa och son fortsätter där pappan lugnar och pojken oroar sig och ställer motfrågor.

Tar sig Sumatra verkligen fram där ute någonstans på jakt efter Vilmer eller är det bara i pojkens fantasi hon löper fritt?

Tigern kommer att äta upp mig! är Samir Belarbis debut som bilderboksförfattare och det är en riktigt spännande bladvändare.

Slutet överraskade på ett mysrysligt vis och jag och min sexåring, som läste boken tillsammans, fick mycket att diskutera efteråt.

Bokens fina illustrationer är Belarbis egna och det är kanske inte så konstigt att han inte bara skrivit texten i boken utan också illustrerat den, då han arbetar som art manager på spelföretaget Mojang där han coachar grafikerna bakom det populära spelet Minecraft.

410

Bazar Masarin 2021:2

Naturens hämnd

M

Susanne Sandström

änniskan skövlar, utarmar och utnyttjar natur och djurliv – människan är största hotet för jordklotet.

Miljö/klimatkrisen, miljöproblemen, flera härjande virus är naturens hämnd (enligt vissa).

Medvetna bilderboksmakare ser att dylikt behöver sina böcker.

Lisen Adbåge och Emma Adbåge tycks föra ett samtal kring de viktiga frågorna i sina : Emma Adbåge satte fingret rakt på människans dumhet och estetiska förhållningssätt till natur i Naturen (Rabén & Sjögren 2020).

Och så svarar Lisen Adbåge med Furan. Och här är det sannerligen ”Varning för rys!”

Direkt anger omslaget tonen och säger något om innehållet i boken. På omslaget står en familj tätt tillsammans, med ansikten som avspeglar skräck/rädsla, nedanför en hög fura som antar mänskliga drag - lyfta armar/ grenar som beredd till strid. Bakom furan hukar sig ett rätvinkligt hus av släthyvlade plankor där skorstenen blir till ett utropsoch varningstecken, och dörren en öppen skrikande mun. Bilen på väg ut ur bilden indikerar reträtt - dags att fly!

Vilka är människorna? Dom är vi.

De har drömmar, de letar drömhus, de vill flytta ut på landet; stressa ner, hitta sig själva, meningen med livet, kanske sätta surdegar och baka i vedeldad ugn 413

Ur: Furan, Lisen Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

Furan Lisen Adbåge Rabén & Sjögren 2021

414

Ur: Furan, Lisen Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

I boken en familj som finner sitt drömhus.

Först ut med det gamla. Nytt och fräscht.

Bort med gammalt hus och gamla träd.

Mamman den vana trädfällaren fäller furor i rasande fläng. Men inte utan motstånd - det är som om furorna “håller emot och barken skriker” I bild ses blod sippra fram. Träden, som sågas till, och hyvlas ska bli deras ”ny-

start”, huset med inredning som ska svara mot deras drömmar. En fura lämnas kvar.

Tills de upptäcker att den kvarvarande furan kastar en skugga. Där rök den med ett vrål.

På uppslaget där de sågar och bygger står furan en bit från huset; på nästa uppslag ses furan tätt intill fönstret som om den står och bligar in på familjen. När sista furan sågats 415

Ur: Furan, Lisen Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

upp kvarstår en hög med stubbar och grenar som med blod droppande sträcker sig mot huset…och sakta men säkert trappas den obehagliga stämningen upp.

En uppspikad tavla på husets furuvägg genererar ljud och blod som sipprar ut – ”trä är ett väldigt levande material”. Som människor kan säga och mena att det ser levande ut…

416

utan att inse att det faktiskt har levt som träd, Snart är huset konstant fullt av barr… och familjen hör grenar röra sig mot fönstren och kottar falla mot taket trots att alla furor är borta.

Naturen invaderar huset och familjen, mer och mer tar naturen över ja till slut till och

Bazar Masarin 2021:2 med övermannar människorna – människorna är på väg att bli furor, ett med naturen så att säga.

Så är det nästan alltid är i skräckfilmer, att hotet närmar sig sakta, att de utsatta/offren först bortförklarar, och när de väl kommer till insikt är det för sent. Adbåge behärskar sannerligen de klassiska skrämteknikerna från skräckfilmen. Barnet frågar om de kommer att dö och pappan svarar med en smått nationalromantisk hejarramsa: ”Inte ska vi dö. Här ska vi leva och här ska vi bo, här ska vi växa och här ska vi…gro”.

Läsaren som ligger steget före har vetat en lång stund vart den här hemska (men på samma gång smart roliga) historien är på väg och väntar på upplösningen.

Adbåge låter familjen betala för det de gjort orätt mot naturen, mot furorna, i ett öga för öga, tand för tand-straff.

Slutet gott? Nä för som många vet så upprepar sig historien alltid…

Jag överförtjust i Lisen Adbåges absurda,makabra, otäcka (för det finns ett stort korn av sanning här) och väldigt humoristiska och tankeväckande bilderbok om hur (vissa priviegierade) människors drömmar om ”nystart” och ”bo nära naturen” krockar med människans faktiska inställning till naturen.

Adbåges suggestiva bilder, i naturfärgade toner, är de som åskådliggör allt och skapar kuslig stämning.

Tycker vissa barn att det är för läskigt?

Vad läser barnet in, förstår de?

Klokt har Ulla Rhedin, bilderboksdoktor, sagt ”barn har inget vuxenbehov att ”förstå”, har inte ens aning om att de inte ”förstår”, eller att det finns olika sätt förstå på. De förstår alltid, men på sitt eget sätt”. Och Gro Dahle menar att boken ska vara livsfarlig annars kan det kvitta (Svenska tecknare 2013).

Fura låter faktiskt lite som furie, som i den romerska mytologin är en hämndgudinna som fördriver de som begår orätt. Fura som furie. Och jag tänker att Adbåges Furan kan läsas som en allegori över samtidens/människornas utarmande och missbruk av naturresurser (ofta för att upprätthålla en livsstil).

Budskapet? Det är dags att sluta!

417

Ur: Furan, Lisen Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

418

Ur: Furan, Lisen Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Var är Sigges hemma?

D

Maria Wingsäter

et handlar om Sigge, han med den röda mössan, som springer fort över gatan fast man inte får. Men vem är Sigge? Egentligen. Och vem är Sigges trygghet?

Två trappor upp i ett av dom stora husen bor Sigge tillsammans med sin mamma.

Mamma är trött, inte sådär trött så att det går att vila bort på en stund, utan sådär trött att det pågår alla dagar. Sigge får försöka klara sig utan mamma, hitta mat och leka själv. Han är liten och ensam. Så ska det inte va! En dag kommer det en annan vuxen hem till Sigge och mamma. Det är Siv, som bjuder på mjölk och smörgås och stannar kvar. Två andra vuxna kommer också, dom städar, pratar i telefon och ger mamma kaffe. Sen tar dom med sig mamma. Sigge vill gråta och springa efter men det går inte, det kommer inga tårar och blir inget spring.

Siv är kvar. Siv läser en bok och hjälper Sigge att byta till rena kläder, och sen går dom, tillsammans. Sigge vet inte vart, och vågar egentligen inte följa med men gör det ändå.

Han är sömnig och får åka i vagnen med den mjuka filten, och nallen som får heta Siv. När vi träffar Sigge igen är han nästan 7 år, han är ute och kickar boll. Men nu ropar någon på Sigge från ett av fönstren. Det är mamma-Leya som ropar, som ber Sigge ta av sig de leriga skorna när han kommer in, som frågar om han haft roligt, och som tillsammans med Patrik tjatar på Sigge om pyjamas och tandborstning. Det är hon som säger Godnatt till Sigge och nallen Siv, och som tröstar Sigge när mamma glömmer att dom ska ses. Sigge har sin mamma kvar, men Leya och den nya familjen finns hela tiden, varje dag.

Det går inte att läsa boken om Sigge utan att påverkas på djupet.

421

Beskuret omslag: Var är Sigges hemma?, Stina Wirsén. Bonnier Carlsén 2021

Var är Sigges hemma?

Stina Wirsén Bonnier Carlsén 2021

422

Bazar Masarin 2021:2

423

Ur: Var är Sigges hemma?, Stina Wirsén. Bonnier Carlsén 2021

Sigges historia berör, och om man är en vuxen som orkar att vara vuxen, såsom det uttrycks i boken, så vill man vara en vuxen för Sigge. Det handlar inte om brist på kärlek. Vi vet det inte, men jag vill tro att Sigges mamma egentligen ville vara Sigges vuxen. Det handlar om oförmåga och brister i omsorgen, det där som inte alltid syns så tydligt, som inte är lika uppenbart, men lika kännbart. Berättelsen är sorglig och hoppfull på en och samma gång.

Stina Wirséns fina illustrationer bär berättelsen från det otrygga till det okända och vidare in i det nya trygga, genom den avgörande natten då Sigges liv förändras i grunden.

Sigge utvecklas från den lilla vilsna varelsen till en kavat sjuåring som får det stöd som behövs för att kunna växa.

De vuxna runt Sigge är tydliga i sin karaktär, den handlingsförlamade mamman, han med hår i näsan som tar ett stadigt tag om mamman när de går, den nya familjen som inte uppfattas som särskilt pretentiös utan som en “vanlig” familj. Och Siv, den förtroendeingivande, förmodligen erfarna, hon som vet att krypa ner på golvnivå och att vänta in.

Boken om Sigge är skriven i samarbete med barnpsykologer på Rädda barnen, med en förhoppning om att den som är liten och behöver hjälp får det. Den bör finnas på varenda förskola, i väntrum och på alla andra platser där en Sigge, eller någon som känner igen en Sigge, kan finnas.

I slutet av boken finns förslag på frågor att fundera över tillsammans med de barn som fått höra berättelsen, en bra hjälp till fördjupning och för att förstå för den som liksom jag, jobbar med barn.

Stina Wirsén har tidigare gett ut boken Liten i samarbete med Brottsoffermyndigheten, den landade i vår förskola för några år sedan och är numera sönderläst. Jag önskar att boken om Sigge går samma öde till mötes.

424

Bazar Masarin 2021:2

Fakta om pappor

O

Agneta Norrgård

skar Kroon debuterade som barnboksförfattare 2018 med Mitt fönster mot rymden och fick redan året därpå Augustpriset för ungdomsboken Vänta på vind.

Fakta om pappor är Oskar Kroons fjärde bok och hans bilderboksdebut.

Det är även det första samarbetet med den hyllade och prisade illustratören Jenny Lucander, som har ett antal böcker bakom sig och ett par nya som planeras att släppas under 2022.

Oskar Kroon har i intervjuer sagt att idén till boken kom sig av lusten att skriva en faktabok om någonting, sett ur ett barns perspektiv precis så som barn ser på världen. Inspirationen kom sig av att han kände sig genomskådad i sin papparoll av barn som han har runt omkring sig. Så det här är ingen renodlad handbok eller lärobok, utan mer som en betraktelse över hur pappor kan vara, som studieobjekt.

Men om det skulle ha varit en forskningsstudie skulle flera pappor ha intervjuats för

att därefter sammanställa svaren. I detta fall bygger texten på barnets relation till bara en pappa. Oskar menar att yngre barn är ganska fördomsbefriade men bra på att generalisera som om alla är lika. Barns blick på vuxenvärlden är dessutom klar, genomskådande och de har en förmåga att se det komiska och konstiga i det som vi vuxna håller på med bara för att vi kanske tror att det förväntas av oss. Dessutom observerar barnen det sociala spelet och vår dubbelmoral. Allt detta har han tagit fasta på i texten till den här bilderboken.

När Jenny fick läsa manuset såg hon inte boken som ett manligt projekt utan papparollen fick vara lite oväsentlig. Istället tog hon fasta på relationen mellan barn och vuxen. Boken beskriver en dag med ett barn och en pappa. Handlingen börjar redan tidig morgon och därefter får vi följa deras vardag med frukost, lämning och hämtning på förskola, en stund i parken och kvällsrutinerna. Utifrån barnets perspektiv spekuleras det tämligen fritt vad pappor kan tänkas göra, vara och tänka på under en dag.

425

Omslag: Fakta om pappor, Oskar Kroon & Jenny Lucander. Förlaget 2021

Fakta om pappor Oskar Kroon & Jenny Lucander Förlaget 2021

426

Ur: Fakta om pappor, Oskar Kroon & Jenny Lucander. Förlaget 2021

På ett uppslag funderas det kring vad mammor gör hela dagarna och kvinnor illustreras i olika sammanhang, men varken bild eller text skriver ut exakt vilken relation eller om det ens finns någon koppling mellan just dessa kvinnor och barnet och pappan i berättelsen, och det tycker jag är skönt och ett smart drag. Illustrationerna är detaljrika och finurliga, vilket väcker intressanta

tankar, skapar spännande bildpromenader och samtal under högläsningen.

Bilderna förstärker textens innehåll och ger handlingen en ytterligare dimension och extra djup till läsupplevelsen.

Det går att läsa in massor mellan raderna och även om illustrationerna innehåller många genomtänkta detaljer, så uppskattar jag det tolkningsutrymme som både texten 427

och bilderna ger. Samtliga individer som skildras, allt ifrån kollegor till förskolepersonal och olika människor utomhus, speglar en rik mångfald, vilket ger många möjligheter till identifikation och väcker både nyfikenheten och fantasin till liv hos mig under läsningen.

Fakta om pappor är en varm berättelse där gemenskap i vardagen trovärdigt skildras,

utan att undanhålla det komplexa med att kombinera föräldraskap med livspusslet i övrigt. Boken ger stor igenkänning och väcker både eftertanke och fniss hos både stora och små.

Jag tycker Fakta om pappor är ett mycket lyckat samarbete mellan författare och illustratör som jag hoppas kommer generera till flera böcker framöver.

428

Bazar Masarin 2021:2

Stjärnan som v

Ur: Stjärnan som var rädd för publiken, Lars Klintwall & Amanda Lecorney. Natur & Kultur 2021

mplar, ej korrekturläst – får ej spridas

429

2021-09-30 16:15

Stärnan som var rädd för publiken Lars Klintwall, & Amanda Lecorney Natur & Kultur 2021

var rädd för publiken

M

Gwennhael Huesca Reyes

ånga människor har social ångest, eller hur? Ja. Det som händer är att få pratar om det. Som vuxen har jag lärt mig att erkänna min kropps reaktioner och att förbli lugn. Jag undrar vad som hade hänt om jag hade lärt mig det när jag var barn?

Lars Klintwall (barnpsykolog) och Amanda LeCorney (arkitekt och illustratör) försöker hjälpa barn och vuxna att övervinna krävande situationer i sin andra bok i serien Rädda vuxna – Stjärnan som var rädd för publiken – utgiven av Natur och Kultur.

Superstjärnan Jojo har konsert ikväll men på repetitionen reagerar hans kropp med ont i magen, skakiga ben och hög puls.

Han säger att han är rädd och inte kan sjunga, även om han vill.

Jasmin och Anton hjälper sin idol att förstå hur kroppen fungerar och förklarar hur man kan tolka varje reaktion på ett helt annorlunda sätt: kroppen, kroppsdelar, förbereder sig för att jobba.

Visst man blir nervös inför läskiga situationer. Stjärnan som var rädd för publiken lär

oss att identifiera negativa tankar och kroppens reaktioner på sociala situationer samtidigt som den erbjuder en alternativ tolkning: att vara rädd eller att vara redo.

I en värld där rädsla inte är någon extraordinär känsla, utan är vanligare än vad vi tänker oss.

Jasmin och Anton visar hur kan man förstärka barns självförtroende och på så sätt inte gå miste om roliga och lärorika aktiviteter.

Bokens förslag är att uppmärksamma kroppen och hur förnimmelser tolkas för att förstå vad barnen känner och förklara det för dem. Det kan vara svårt att prata om de tankar och känslor som uppstår när vi är rädda, därför ställer Lars Klintwall frågorna som kan utgöra en början på ett samtal med barnen.

Med “Rädda vuxna” serien pekar förlaget Natur och Kultur på hur viktig det är att upptäcka och bemöta rädslor redan i en tidig ålder så att barn får leva i en hälsosam och säker miljö, och inte behöver undvika sociala situationer som kan vara roliga och väsentliga för deras utveckling.

430

Omslag: Den pænt store Fupz, Kim Fupz Aakesen & olika illustratörer. Gyldendal 2021

Bazar Masarin 2021:2

431

Den pænt store Fupz Kim Fupz Aakesen & Siri Melchior; Cato Thau-Jensen; Lilian Brøgger; Jørn Villumsen; Rasmus Bregnhøi; Kamila Slocinska; Sofie Louise Dam Gyldendahl 2021

Den pænt store Fupz

D Lisa Nordlén

u vet väl om att det är monstret Borte som ätit upp dina saker när du bara tror att du förlagt dem? Detta har jag fått lära mig från Fupz.

I den jättetjocka samlingsvolymen Den pænt store Fupz har åtta bilderböcker av Kim Fupz Aakeson valts ut.

Han är en prisad dansk författare som skrivit över 100 barnböcker men även manus till filmer och tv-serier.

För mig var det här mitt första möte med Fupz men absolut inte det sista.

I berättelsen Heks! får vi lära känna en pojke vars föräldrar inte bor tillsammans längre, dock bor de så nära varandra att pojken kan se sin mammas lägenhetsfönster från sin pappas lägenhet och vice versa. Innan pojken somnar på kvällen brukar han viska 432

gonatt till de upplysta fönstren hos föräldern han inte är hos.

Allt funkar fint, de tre emellan, tills en dag då pappan plötsligt släpper en bomb, mitt i frukosten; han har träffat en ny tjej!

Första gången pojken träffar sin pappas nya tjej inser han att hon är en häxa. Pappan märker givetvis ingenting för han är helt förtrollad av sin nya kärlek och det tar inte lång tid innan häxan, som genom ett trollslag, flyttat in hos pappan.

Nu måste pojken göra något för det går ju inte att pappan låter en häxa bo hos dem.

Pojken tar hjälp av kompisen Rosa, som är “lidt ældre end mig og en hel del klogere” och som ger honom goda råd kring hur han ska göra sig av med häxan.

Det konstigaste är bara, att ju mer pojken lär känna häxan desto mindre häxlik blir hon …

Ur: Heks!: Den pænt store Fupz, Kim Fupz Aakesen & Rasmus Bregnhøi. Gyldendal 2021

Borte med så många av sina saker att han till slut blir så sprängfylld att han spricker. Det är det enda sättet för Bertil att få tillbaka alla sina prylar och bevisa för mamma att han inte är den slarver som hon tror att han är.

Det som lockade mig med den här samlingsvolymen är det härligt lekfulla omslaget.

Världens starkaste man, får jag vet när jag börjar läsa, bär upp den färgglada titeln men också de andra karaktärerna i boken.

Det färgglada och lekfulla mot den svarta

Bertil och Borte handlar om Bertil som är specialist på att tappa bort sina saker.

I alla fall är det vad Bertils mamma tror.

Hon vägrar lyssna på Bertil när han säger att det är monstret Borte som bor under sängen, och stör honom med sitt eviga smaskande, som äter upp alla Bertils saker.

Mamma skriker på honom att hon: “BLIVER SINDSYG HVIS DU IKKE BLIVER BEDRE TIL AT PASSE PÅ DINE TING!” Det är då Bertil bestämmer sig för att mata 433

bakgrunden ger läsaren en liten fingervisning om vad vi har att vänta oss av berättelserna. Jag tror att Fupz bilderböcker kan skapa bra samtal mellan barn och vuxen om vardagens små och stora problem. Fupz tar sig an och beskriver livets vedermödor med underliggande humor och intensitet. Jag skulle gärna vilja läsa Den pænt store Fupz på svenska, så att jag och mina barn kan glädjas och förfasas tillsammans och ta oss an monstret Borte, en gång för alla.

434

Ur: Bertil och Borte: Den pænt store Fupz, Kim Fupz Aakesen & Jørn Villumsen. Gyldendal 2021

Ur: Ester Arg och Daisy Galej, Anna Platt & Maria Källström. Speja Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:2

437

Ester Arg och Daisy galej Anna Platt & Maria Källström Speja förlag 2021

Ester Arg och Daisy Galej firar födelsedag

D Eva öhgren

et var många år sedan vi först stiftade bekantskap med argbiggan Ester och hennes trogna vän Daisy Galej, men nu är de tillbaka igen.

Berättelsen är rak och enkel, vilket gör att den är lätt att ta till sig.

Ester fyller år och är ”top tunnor rasande” över att ingen kommit ihåg hennes födelsedag (fastän klockan knappt hunnit bli 9 på morgonen) Då ringer det på dörren och där står en sjungande Daisy med presenter, tårta och på glatt humör.

De firar födelsedagen med bowling, bio och bad och fastän Ester fått bestämma allt är det hela tiden något som stör och väcker hennes vrede. Det hela slutar ändå med att vännerna är nöjda med dagen.

Boken om vännerna bjuder på en subtil humor och innehåller beskrivande och varierande ord som löper genom texten.

Istället för en påse med godis får Ester ”blandade karameller: mintkulor och violpastiller och polkapussar. Och så hallonkuddar och vaniljskruvar förstås.” Och när popcornen till råga på allt tar slut på bion ”finns bara de där hårda opoppade majskornen på botten” kvar.

I texten finns även uttryck som kanske inte är aktuella idag, men som platsar så väl i dialogen mellan dessa damer. Till exempel viner ”Kära hjärtanes”, ”Vafalls” och ”Rackarns räkost” som en självklarhet genom berättelsen. Vännernas känsloliv är fast i en berättarstruktur som påminner om teaterformen Commedia dellàrte och dess återkommande rollfigurer. Det är nog inte meningen att Ester Arg och Daisy Galej ska utvecklas oavsett hur många bilderböcker som vi kommer att möta dem i.

Bilderna är fulla av roliga detaljer som säkerligen lockar både barn och vuxna till skratt och upptäckarglädje. Här finns t ex, som i den första boken, massor av bananer att leta efter i bilderna och en del vuxenblinkningar till populärkultur och retroinredning.

Det här är verkligen en bilderbok som trots att den innehåller lite svårare ord och klurigheter är så välskriven i texten att jag föreställer mig att den tydliga berättarstrukturen underlättar för barnen som lätt kan hänga med på denna födelsedag och att de på köpet får möjlighet att komma i kontakt med ord och uttryck som de kanske inte möter så ofta i det vardagliga livet.

438

Ur: Ester Arg och Daisy Galej, Anna Platt & Maria Källström. Speja Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:2

439

440

Ur: Ester Arg och Daisy Galej, Anna Platt & Maria Källström. Speja Förlag 2021

Bazar Masarin 2021:2

Ur: Det djupa blå, Emily Joof. Rabén & Sjögren 2021

Det djupa blå

D

Martina Björling

et djupa blå är en finstämd och poetisk bok skriven av Emily Joof och handlar om de för så många barn välbekanta känslorna, att möta och övervinna sina rädslor inför det

441

stora blå.

Denna rogivande berättelse i ett fint samspel med de vackra akvarellerna av Matilda Ruta skildrar alla slags vatten, från oändligt stora hav till lugna små näckrossjöar; fantasifulla, utforskande sagostunder med sjöjungfrur och sandslott i hemmets vrå och

Det djupa blå Emily Joof Rabén & Sjögren 2021

simpuffar i badhallens sterila miljö.

Vi får följa ett litet barn och barnets trygga förälder som med lugn och tålamod ger barnet tid och ro att upptäcka och vänja sig vid vatten för att på egen hand finna mod och komma underfund med vattnets magi.

Tills slut infinner sig det där ögonblicket när det känns “Lite läskigt. Väldigt roligt. Och nästan magiskt!”, där det försiktiga utforskandet ersätts av det stärkta själv förtroendet och det för barnet öppnar sig en helt ny, blå, värld.

442

Beskuren ur: Det djupa blå, Emily Joof. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Ur: dagen, Sara Villius & Mari Kanstad Johnsen. Rabén & Sjögren 2021

445

Dagen Sara Villius & Mari Kanstad Johnsen Rabén & Sjögren 2021

Dagen

L

Linda Flood

ämning, sångsamling, kompisar, konflikter, mellanmål och lässtunden där man får sitta nära fröken en lite stund – en helt vanlig dag på förskolan för de flesta av landets förskolebarn, allt varmt och färgglatt illustrerat av Mari Kanstad Johnsen.

Fraserna är korta, ibland på rim, språket vardagsnära och med ett stort barnperspektiv skildras det lilla barnet och dets sammanhang precis så komplext och händelserikt som en dag på förskolan är för den lilla människan. I boken finns det mycket att peka på och prata om och kring – en bra pratstartare när vi vill veta mer om livet på förskolan.

446

Beskuren, uppförstorad ur: dagen, Sara Villius & Mari Kanstad Johnsen. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Min förändring sjunger

M Martina Björling

in förändring sjunger (Change Sings) skriven av den hyllade unga poeten Amanda Gorman som fick sitt stora genombrott inför hela världen, när hon läste sin dikt The Hill We Climb på president Joe Bidens presidentinstallation i januari 2021.

Loren Long har gjort de fina illustrationerna som storligen samverkar med texten i att göra budskapet förståeligt för målgruppen barn. Faktiskt är det kanske så att Longs illustrationer skapar en egen liten fin berättelse, i den större berättelsen och kontexten.

Vi får följa en ung flicka, som går i ett orkestertåg genom staden och får andra barn att sluta upp och visa att tillsammans kan de med små medel och vardagsinsatser göra skillnad. De kan vara som växande frön, en början och en tro på att vi kan skapa en större förändring.

Bokens svenska översättning har gjorts av Farhiya Feysal Yusuf och det är ingen lätt uppgift att gripa sig an en översättning av denna text. Det är stundtals ganska svårt att hänga med i både berättelsen och översättningen som på vissa sidor saknar ett naturligt flyt i rim och rytm.

Trots detta får vi till många och mycket fina samtal och barnen snappar ändå upp bokens positiva och viktiga budskap om tolerans, inkludering, vänskap, att finnas för och hjälpa varandra.

Ur: Min förändring sjunger, Amanda Gorman & Loren L

449

Min förändring sjunger Amanda Gorman & Loren Long Översättn. Farhiya Feysal Yusuf Bonnier Carlsén 2021

Long. Bonnier Carlsén 2021

450

Omslag:Boken som verkligen inte ville bli läst, David Sundin. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:2

Boken som verkligen inte v

451

Boken som verkligen inte ville bli läst David Sundin Bonnier Carlsén 2021

ville bli läst

I

Sanna Haverinen

NTE LÄTTLÄST!«, skriker en megafon ut på bokens guldpräglade omslag. Och nej, det är den nog inte för en person som helst vill somna så snart det bara går.

Men är du upplagd för en verkligt fin och rolig stund tillsammans med en nyfiken läsare, då har du något att se fram emot.

Boken går att läsa på många olika sätt, och tål att så göras om och om igen.

Fast efter närmare eftertanke saknar den nog egentligen en riktig historia.

Bildberättelsen flirtar med den tidiga boktryckarkonsten. Snygga kollage med en typografi som påminner om tiden då man tryckte med lösa blytyper och illustrationer som visar sig vara gamla kopparstick och gravyrer.

Bilderna växlar mellan att precis berätta exakt samma sak som texten, för att på nästa uppslag skoja till det och bli totalt motsägelsefulla och tokroliga.

Det inbjuder till en hittepå-lek med ord, att ta uppläsningen ytterligare ett steg längre på helt egen hand.

Ja, det här är en bok som verkligen passar bäst att läsas då läslusten är på topp, eller kanske snarare energin. Den kräver sin läsare, skulle tro att den annars blir ganska intetsägande. Men boken inbjuder till ett möte i något som kanske närmast kan beskrivas som busig lek.

En bok som hotar med att bitas och bli tråkig om den inte vårdas ömt av pigga läsare med barnasinnet i behåll.

452

AJ!!!

BET

Boken den som läste.

Ur:Boken som verkligen inte ville bli läst, David Sundin. Bonnier Carlsén 2021

453

INTE schysst!

SÅ FÅR MAN INTE GÖRA!

Boken försökte nafsa lite på BARNET också, men den vuxna höll HÅRT i boken så att den inte kunde det.

FS A N

!

NA F S

!

NA F S !

454

Bazar Masarin 2021:2

Seriespelet

V Barnentipsar

i har läst boken Seriespelet den fjärde boken i serien Vårt lilla landslag.

Det var en lättläst bok, som vi kan rekommendera er att läsa, om än inte jättespännande så en mycket läsvärd bok.

Den handlar om ett fotbollslag och om viljan att vinna, besvikelse över att ha färre supportrar än motståndarlaget, informationskanalerna i laget och mycket mer.

Våra barn spelar själva fotboll och vi kom att fundera på gammalmodigheten i att Milan skriver lappar, när det ska informeras om matcherna, och sätter upp på anslagstavlan i sin butik. I vår stressiga vardag skulle den här sortens informationskanal skapa merarbete och stress. När man läser det inser man att det ju faktiskt var så här vi fick information innan smartphones och paddor.

Idag är det svårt att tänka sig en vardag som fotbollsförälder där informationskanalen är i pappersformat.

Vi kände empati med laget som hade få supportrar. Det var en tant som uppmärksammade och då var det en wow-känsla att det faktiskt var någon som tittade på matchen och klappade och hejade.

Sorgligt tyckte jag att det var att läsa, för så kan det ju vara på riktigt - att det finns fotbollsspelande (idrottande) barn vars för455

äldrar eller närstående aldrig kommer till några matcher eller träningar.

Jag tänkte mycket på dom barnen när jag läste boken, och jag fick känslan att barnen i boken inte heller hade något vidare stöd av sin familj hemma.

Tanten som kommer och tittar på matcherna är Fridas farmor. Det var ett bra och fint avsnitt i boken när Hassan kom att tänka på sin morfar, att han liksom Fridas farmor var gammal och ensam. Vi gillade verkligen det fina slutet där man sedan får se Fridas farmor och Hassans morfar stå och titta på matchen tillsammans.

Det tyckte vi var en fin händelse att ha med i boken.

Ett annat avsnitt i boken tar upp frågan om vinnare, vem som vinner serien och att det inte är det som är det viktiga. Åter relaterar jag till verkligheten då det är en fråga som ofta är aktuell i diverse sporters matchsammanhang, och som det råder delade meningar kring bland både barn och föräldrar.

Vad är rätt och vad är fel? Även bokens spelande barn har olika inställningar till frågan och det får oss vuxenläsare att tänka till själva och vilja prata med barnet om hur deras tankar går.

Avslutningsvis – Seriespelet är en bra bok som får en att reflektera kring bland annat hur utvecklingen går framåt, vilken roll det digitala faktiskt spelar i ens vardag, att det är viktigt att visa kärlek till sina barn, viktigt med stöd på matcher, hur viktiga ledare och tränare är för idrottande barn och, inte minst att det viktigaste inte är att vinna utan att ha roligt!

Vi rekommenderar vuxna att högläsa denna bok, hemma eller (om du är lärare) i skolan och ha samtal med barnen om frågor som dyker upp.

Bokens innehåll uppmuntrar verkligen till många samtal!

Omslag: Seriespelet, Mats Wänblad & Maria Andersson Keusseyan. Rabén & Sjögren 2021

Foto © Kajsa Göransson

Seriespelet Mats Wänblad & Maria Andersson Keusseyan Serien Vårt lilla landslag Rabén & Sjögren 2021

456

Foto © Caroline Andersson Renaud

Omslag: Maryam och hjärtegästerna, Minoo Shams & Katarina Strömgård. Bonnier Carlsén 2021

Bazar Masarin 2021:2

457

Maryam och hjärtegästerna Minoo Shams & katarina Strömgård Bonnier Carlsén 2021

Maryam och hjärtegästerna

F

Carola Lindström

örra året kom första fristående delen om Maryam, Maryam och mormorsmålet, om nyanlända Maryam som flytt till Sverige från krigets Iran. De lämnade mormor kvar i Iran, mormor som Maryam saknar så mycket att det gör ont.

Maryam vägrade prata svenska, hon pratade bara persiska, hennes mormorsmål, eftersom hon var rädd att hon skulle glömma persiskan om hon började prata svenska, och hur skulle hon då kunna prata med mormor? Men i skolan fick hon en vän, fina Ida som lärde sig lite persiska för att kunna prata med Maryam.

Det var en bok om att komma ny till Sverige, en bok om saknad, en bok om vänskap över gränserna och en bok om att hitta sin plats i det nya.

I uppföljaren Maryam och hjärtegästerna mår Maryam bättre. Hon har funnit sig till rätta i Sverige och i klassen. Hon är fortfarande vän med Ida och deras familjer umgås med varandra.

458

Bazar Masarin 2021:2 Storebror Mani är till och med kär i Idas storebror. Det finns förvisso några barn i klassen som gärna tar chansen att retas med Maryam när de kan. Men något roligt händer som gör att Maryam inte kan tänka på något annat. Mamma blir gravid med tvillingar och Maryam ska bli storasyster!

Men även om det är roligt att bli storasyster så är det allra bästa att de nya bebisarna innebär att familjen kommer att få besök av Maryams älskade mormor från Iran. Det är allt Maryam kan tänka på nu. Och två barn i mammas mage måste väl dessutom innebära att mormor stannar dubbelt så länge?

Boken handlar om Maryams längtan efter mormor, en längtan som nu är betydligt mer hoppfull än i förra boken, eftersom mormor nu faktiskt ska komma inom en snar framtid. Konflikterna i skolan skildras också men utan att ta fokus från huvudtemat.

Maryam blev osams med sin mamma i förra boken, just för att mamman valde att flytta till Sverige trots att mormor inte följde med, och känslorna kring detta fortsätter att beskrivas även i denna uppföljare, men nu försonas de äntligen. Och Ida finns förstås kvar, den fina vänskapen med Ida. Äkta, innerlig vänskap som ger superkrafter.

Böckerna om Maryam är skrivna av Minoo Shams som debuterade med den första boken om Maryam. Hon är förskolelärare och har själv erfarenhet av att vara på flykt, att komma till ett helt nytt land där man egentligen inte vill vara och där det talas ett språk man inte förstår. Dessa erfarenheter har hon under många år använt för att ge sina elever en förståelse för andra människor om hur det kan vara att vara nyanländ.

Nu vill hon i bokform visa hur det kan kännas att vara åtta år och komma till en ny klass, i ett nytt land. Hon vill också visa hur vänner kan stötta och forma varandra och hur härligt det känns att skratta tillsammans. För tänk hur stort det faktiskt är att ha en vän som kan skratta på samma språk som en själv! Återigen har Minoo Shams skrivit en bok som ger en varm känsla i magen. En bok där många barn kan känna igen sig, de som själva kommit till Sverige från ett annat land.

Men också en bok som vidgar vyer och skapar ett fönster för deras klasskompisar som inte har samma erfarenheter.

Och delarna om vänskap, relationen till föräldrarna och konflikter i skolan är universella, de har hög igenkänningsfaktor för många barn, oavsett var de kommer ifrån.

Den här boken fungerar absolut att läsa själv för de som kommit en bit med läsningen och läser kapitelböcker. Men allra, allra bäst fungerar den nog som högläsningsbok.

Att få läsa och samtala kring Maryam och det hon upplever. Kunna spinna vidare och prata i klassen om barnens egna erfarenheter kopplade till det Maryam går igenom.

Jag fastnade inte lika starkt för denna andra bok som för den första boken om Maryam som jag verkligen älskade och tog till mitt hjärta direkt. Det fanns något som skavde under läsningen och det tror jag främst handlar om att Maryams känslor inte gestaltas lika bra som i den förra boken. Det var mer beskrivning än gestaltning i vissa avsnitt och det fanns vissa meningar som skrev läsaren på näsan.

Men nu är ju bokens målgrupp inte vuxna bibliotekarier utan lågstadiebarn och jag tror att de är mer förlåtande.

Boken är lättläst, värmande, berörande, rolig och vacker. Texten är rikt illustrerad med finstämda illustrationer i milda, mjuka färger av Katarina Strömgård.

Illustrationerna samspelar fint med texten genom att de gestaltar de känslor som beskrivs i texten, och därmed verkligen berikar berättelsen. Tillsammans blir text och bild därmed till en läsupplevelse som jag hoppas att många lågstadieklasser får ta del av och bli drabbad av.

Själv längtar jag efter kommande böcker om Maryam och framförallt ser jag fram emot att läsa om hur det kommer att bli för Maryam nu när syskonen kommit till världen.

459

460

Omslag: Maryam och mormorsmålet, Minoo Shams & Katarina Strömgård. Bonnier Carlsén 2021

Ur: Bara rumpor, Annika Leone & Bettina Johansson. Lilla Piratförlaget 2019

Bazar Masarin 2021:2

461

Tjockisar i barnlitteraturen

I

Carola Lindström

kroppar och den förmedlar att alla är lika mycket värda. Boken har därefter följts upp med Bara rumpor på stranden (2020) och Bara rumpor i backen (2021) och även uppföljarna är uttalat kroppspositivistiska.

Nakna kroppar av alla tänkbara storlekar, färger och utseenden får ta plats på bilderboksuppslagen.

På sociala medier har kroppspositivismen blomstrat länge, men nu verkar den alltså även ha hittat fram till barnböckerna.

Tjocka karaktärer i sig är förstås inget nytt i litteraturen. Det nya är att kroppar får vara kroppar och får se ut så som kroppar faktiskt gör i verkligheten utan att man för den sakens skull fastnar i normer, fördomar och stereotyper kring hur exempelvis tjocka personer ska vara och bete sig.

Bokprovningen 2021, Svenska Barnboksinstitutets årliga granskning av teman inom barn- och ungdomslitteraturen, konstaterades att andelen kroppsaktivistiska böcker har ökat. Flera av de utgivna böckerna under året knyter an till den kroppspositivistiska rörelsen och har ambitionen att synliggöra och lyfta fram kroppar i olika färger, former och åldrar.

I bilderboksvärlden började det redan för några år sedan, ett tydligt exempel är Bara rumpor (2019) som är skriven av journalisten och kroppspositivisten Annika Leone och illustrerad av Bettina Johansson. Den handlar om en vanlig dag på badhuset, men det är också en bok om kroppar, nakenhet och att bejaka och glädjas åt sin kropp. I bokens illustrationer skildras alla möjliga slags 462

Bazar Masarin 2021:2

Ur: En fe på badhuset, Baek Heena. Tranan Förlag 2020

En annan bilderbok som skildrar verklighetstrogna kroppar är Back Heenas En fe på badhuset (2020) där karaktärerna består av fotograferade lerdockor.

Huvudkaraktären besöker ett badhus med sin mamma och börjar där leka med en äldre kvinna och båda figurernas kroppar skildras verklighetstroget, både barnets putande mage och damens mjuka, åldrande kropp med hängbröst och fettvalkar.

Nytt är också den samhällskritiska biten som snarare pekar på fettfobin i samhället som ett problem än den tjocka kroppen.

I Anete Meleces bilderbok Kiosken (2020) är huvudkaraktären en tjock kvinna som bär sin kiosk med sig som en snigel som bär på sitt hus, eftersom hon är för stor för att ta sig ut ur kiosken. När kiosken välter inser Olga att hennes tjocka kropp faktiskt inte

utgör något hinder för att bege sig iväg på äventyr med sin kiosk. Det är inte hennes kropp som utgör begränsningen, utan omgivningen och miljön.

Kroppspositivismen blomstrar på Instagram och har nu alltså även hittat till bilderböckerna. Och det är troligen ingen slump att det var till bilderböckerna den kom först, eftersom kroppsaktivismen i högsta grad är bildbaserad. Det är lätt att i bild visa på olika slags kroppar och kroppsstorlekar för att ge perspektiv på hur kroppar kan se ut, liksom bidra till mångfald och acceptans.

Men hur ser representationen av tjocka kroppar ut i kapitelböckerna och ungdomsböckerna där inte illustrationerna kan hjälpa till att visa på olika typer av kroppar och utseenden?

463

Ur: Kiosken, Anete Melece. Lilla Piratförlaget 2020

463

Bazar Masarin 2021:2

Omslag: Nattens drottning, Eva Frantz. Schildts Söderströms 2021

Omslag: Fat Dance, Malin Eriksson Sjögärd. Opal 2021

I Fat dance (2021) av Malin Eriksson Sjögärd möter vi Maddi som älskar att dansa och inte vill skämmas över att hon är tjock. Men hon möter massor av förväntningar och föreställningar om vad en tjock kropp kan göra. Som tur är har hon en stark förebild, kusinen Emy som har en performance dance-grupp med många följare på Instagram. I hennes dansgrupp får bara tjocka personer ingå.

Maddi har ibland svårt att låta bli att tänka negativt om sin kropp och inte blir det bättre av tanklösa och elaka kommentarer från andra elever. Maddi känner ett utanförskap i skolan, men hon har en annan gemenskap att gå in i. Den kroppspositivistiska rörelsen som i boken utgörs av Emy och hennes Fat Dance gör det möjligt för Maddi att hitta en annan värld som gör henne stark och som till slut får henne att göra revolution i skolan. Hon plockar argument från sin kusin, och därmed från rörelsen, när hon föreläser i klassrummet om vad Fat Dance betyder för tjocka personer. Emy och hennes Fat Dance gör att Maddi har en motbild mot den smalhetsnorm hon möter i klassrummet och i samhället. Det i sin tur gör att Maddi förhoppningsvis kan bli en förebild för en del läsare som själva haft svårt att identifiera sig med smalhetsnormen i såväl böckerna som i övriga samhället.

En dag börjar Elli i Maddis klass.

Elli identifierar sig som hen och har en annan erfarenhet av att vara normbrytande.

Elli upplever en annan slags utanförskap, men tillsammans blir Elli och Maddi starka.

Så får Maddi en dag erbjudande om att få dansa med Fat Dance och bjuder med Elli.

Men eftersom Fat Dance bara är för tjocka får hen inte vara med och det gör att Maddi hamnar i en konflikt mittemellan de hon älskar mest.

I Nattens drottning möter vi Viktor, en tjock pojke som tvingas in i ett läskigt mysterium.

Det är en historisk berättelse, en spökhistoria som utspelar sig på 1910-talet.

Författaren Eva Frantz såg en dag en tjock pojke på en gammal operaaffisch och inspirerades av den när hon skapade karaktären Viktor. Viktors kroppsvikt och utseende har egentligen ingen större betydelse för hand465

lingen i sig. Visserligen är Viktor mobbad, men inte enbart på grund av sin storlek. Det som Viktors tjocka kropp däremot medför är möjligheten för en grupp läsare att känna igen sig i honom.

Man brukar säga att en av litteraturens uppgifter är att fungera som spegel eller fönster. När litteraturen fungerar som en spegel gestaltar den händelser och karaktärer som läsaren kan känna igen sig i, vilket i sin tur kan få läsaren att känna sig mindre ensam, inte minst om läsaren tillhör en grupp som inte tillhör normen eller majoriteten i samhället. När litteraturen istället fungerar som fönster ger den ett tillfälle för läsaren att vidga sina vyer, öppna upp sig mot världen, ta in andras perspektiv och få insikt i hur människor som är olik en själv kan ha det. En tjock karaktär kan alltså fungera som spegel för en läsare, som känner igen tankar och känslor hos karaktären, men för en annan läsare kan samma karaktär fungera som fönster, där läsare som inte känner igen sig istället kan leva sig in i hur det kan kännas att vara tjock.

Genom litteraturen kan läsare därmed få andra erfarenheter än sina egna. Läsningen breddar världen och visar hur samhället ser ut, liksom på bredden i samhället. Men där är representation oerhört viktigt, om vi inte har litteratur som skildrar alla slags människor så finns det grupper i samhället som inte kommer finna vare sig spegel eller fönster i litteraturen.

Eva Frantz som skrivit Nattens drottning säger att hon inte kunde känna igen sig i sin barndoms litterära förebilder – huvudpersoner som hade roliga karaktärsdrag och samtidigt råkade vara tjocka lyste med sin frånvaro. Detta hade hon med sig när hon skrev Nattens drottning och därmed kom boken att bli ett sätt för tjocka att känna igen sig, så som hon själv hade velat göra när hon var en ung bokmal.

Representation är viktigt – alla barn måste få chansen att ibland få spegla sig i fiktiva karaktärer. Annars riskerar de att känna ensamhet, utanförskap och avvikelse. Men all representation är inte bra representation.

En bok som för vidare stereotyper, fördomar eller rent av felaktigheter kan göra mer ska-

Omslag: Livsviktigt, Kajjan Andersson. Forum 2021

da än nytta. En tjock karaktär som reduceras till att bli en stereotyp blir varken spegel eller fönster. En skildring av ett samhälle där fatshaming existerar riskerar att förstärka smalhetsnormen och kroppsfixeringen i samhället.

Kajjan Andersson skriver i sin bok Livsviktigt – En handbok i kroppspositivt föräldraskap att så små barn som fyraåringar vet hur kroppsidealen i samhället ser ut idag.

De vet att flickor förväntas vara smala, pojkar muskulösa och att det värsta man kan vara enligt rådande kroppsideal är tjock.

Forskning visar att var femte sjuårig flicka vill bli smalare och över hälften av alla Sveriges tonårstjejer har försökt gå ner i vikt. Samtidigt ökar antalet personer som söker vård för ätstörningar hela tiden och då framförallt bland unga.

Enligt Kajjan Andersson genomsyras hela samhället av en kroppsfixering och då framförallt om föreställningarna att smal är lika med lyckad, hälsosam och framgångsrik, att smal alltid är bättre än tjock och om att vackra människor är mer värda än andra.

466

Bazar Masarin 2021:2

Omslag: Losing big or losing everything, Niclas Christoffer. Bonnier Carlsén 2021

Niclas Christoffer har i sin ungdomsdystopi Losing big or losing everything dragit kroppsfixeringen i samhället till sin spets.

Det är en framtidsskildring över det Nya Sverige där vikten och hälsan bestämmer vilka rättigheter du får ha.

Boken har beskrivits som ”Hungerspelen möter Biggest Loser” och författaren säger att han skrivit om det han trodde att Hungerspelen skulle handla om. Xerena har en konflikt inombords – till det yttre gör hon något bra som går ner i vikt eftersom hon då lyckas bra i tävlingen, samtidigt försöker hon intala sig själv att hon inte får lura sig in i det som samhället vill få henne att göra.

Men genom boken lär hon sig att hon inte blir lyckligare, bantandet är inte lösningen.

Boken är underhållande och dokusåpavärlden är riktigt humoristiskt skildrad, men det finns också ett underliggande, allvarligare stråk och den väcker många nyttiga tankar och funderingar kring kroppsfixering och hur viktigt utseende egentligen är.

467

Kroppspositivism kan sägas vara raka motsatsen till kroppsfixering. Det är en bred rörelse som hävdar alla människors rätt till sin kropp och uppmuntrar individer att vara nöjd med sin kropp precis som den är.

Den kroppspositivistiska rörelsen vill flytta fokus från kroppen som ett ständigt pågående och ständigt bristfälligt projekt till kroppen som en accepterad, självklar och välkommen del av våra liv. Man välkomnar att kroppar ser olika ut och att variationer är en självklar del av verkligheten. Likaså vill rörelsen att fokus ska flyttas från kroppens utseende till kroppens funktion – tänk allt vi faktiskt kan göra med våra kroppar: kramas, prata, springa, andas, klättra, sjunga, älska och förstås dansa, precis som Maddi och Fat Dance.

I framtiden hoppas jag att det kommer många fler barnböcker där alla slags människor skildras, där olika slags kroppar skildras utan att man använder sig av begrepp och liknelser som befäster redan existerande normer, fördomar och stereotyper samt att kropparna ska få vara just kroppar utan att deras utseende ska vara en del av handlingen.

Och med kroppspositiva böcker som Fat Dance, Losing big or losing everything, Nattens drottning och Bara rumpor är vi en god bit på väg mot den framtiden.

Intervju med Foto © privat

Malin Eriksson Sjögärd

Hur fick du idén till boken?

– Mitt skrivande fungerar ofta så att berättelserna dyker upp i fantasin. Med Fat Dance var det så att Maddi bara fanns där en morgon, med en stark röst och vilja. Min uppgift var framförallt att lyssna och ta vara på det hon sa. Det kanske låter lite flummigt.

Jag kan samtidigt se efteråt att Maddi tog form i min fantasi för att jag berörts starkt av den kroppsaktivistiska rörelsen och att jag själv genom hela mitt liv haft en kluven känsla för kropp och ätande. Psyket bearbetar genom fantasi, tror jag, men skrivandet och berättelser föds och växer på en plats bortom rationellt tänkande.

Vad var viktigt för dig att förmedla?

– När Maddi dök upp kände jag att jag verkligen måste förvalta hennes berättelse och ge henne ett rättvist porträtt. Ett led i det var att jag vill att hon ska få vara en hjältinna. Det skulle inte vara en berättelse som handlar för mycket om hur svårt det är att vara tjock, det kände jag tydligt.

468

Bazar Masarin 2021:2

Genom att det finns en stark kroppsaktivistisk rörelse som faktiskt skapat en parallell värld där tjock är nåt positivt så fanns möjligheten att låta hennes tjockhet vara det som ger henne en extra möjlighet, som inte en smal person kan få. Det är Maddi och inte Elli som får dansa med Fat Dance, som ju för dem båda är supercoola och attraktiva.

Det kändes viktigt. Samtidigt så är det inte lätt att vara tjock i världen, och jag insåg under skrivandets gång att jag var tvungen att också följa Maddi in i riktigt svåra situationer där hon kränks av omvärldens normer och beteende. När vi, Maddi och jag, gick in i de situationerna så upptäckte vi också dubbelheten som är en del av vad Maddi kämpar med. Hon har ett ideal, hon vill älska sin kropp och sig själv, men det är inte alltid så lätt att göra.

Det vore fantastiskt! Jag vill också rekommendera alla att läsa Kajjan Anderssons bok Livsviktigt – en handbok i kroppspositivt föräldraskap. Den visar verkligen så tydligt på problemen och håller samtidigt läsaren i handen för att hitta smarta motstrategier.

Har boken landat rätt i tiden? Hade den kunnat skrivas för exempelvis tio år sedan?

– Nej, Maddis berättelse hade inte kunnat skrivas då, för hennes historia är beroende av den kroppsaktivistiska rörelsen.

Men visst hade det gått att skriva om en tjock person tidigare, utan att placera hen i något stereotypt fack.

Det är anmärkningsvärt et är anm hur lite barnlitteratur – eller litteratur överhur lite b huvudtaget, och film – eller lit och alla berättelseformer - som skildrar huvudtaget, och tjocka människor. berättelseforme Jag tror det är jätteviktigt med tjocka tjocka människo huvudpersoner för alla Jag tror det är jä behöver kunna identifiera sig med, och vilja tjocka huvudpe vara en tjock person.

D

På vilket sätt har den kroppspositivistiska rörelsen haft betydelse för boken?

– Som jag skrev tidigare är den en förutsättning. Den gör det möjligt för en tolvåring i Åmål som utsätts för förtryck på grund av att hon inte är smal, att se att det är världen och inte hon själv som är fel. Den ger henne ett språk och en möjlighet att arbeta med sina tankar på ett sätt som gör att hon kan växa. Sedan är det dessutom en värld där hon kan få känna sig utvald, bli stjärna, just för att hon inte är smal. Jag har en stark övertygelse att hoppet för världen är att man kan vända förtryck till något man kan använda kreativt och positivt, och så blir det verkligen för Maddi.

Hur har boken blivit bemött av läsare och kritiker?

behöver kunna med, och vilja v person.

– Jag uppfattar att många blir glada och tycker att det är en viktig bok. Möjligen läggs väldigt mycket fokus på bokens nytta, medan det litterära inte lyfts fram så mycket. Jag har jobbat mycket med Maddis språk, att få fram ett djup och en dubbelhet i hennes inre liv och boken sysselsätter sig samtidigt med flera aktuella frågor som exempelvis hur olika grupper kan dela varandras kamper.

Jag funderar lite på om den genom Maddis tydliga politiska kamp placeras i ett fack.

Det tycker jag i så fall är synd, men allra viktigast är ändå att den når fram till läsarna!

Vad är kroppspositivism för dig?

– Kroppsaktivism och kroppspositivistiskt tänkande är en möjlighet till en annan värld där vi inte hämmar oss och lägger massa energi på meningslös och livsfarlig kroppshets.

Det är en utopisk tanke som öppnas, kanske kan vi få nya generationer så småningom, som fullt ut kan leva utan att relatera till smalhetsnormen.

469

Jag vill att så många som möjligt ska få identifiera sig med Maddi och känna hur coolt det är att vara hon.

Sedan är det en annan sak som handlar om att jag tycker det är viktigt för alla att för en stund få vara en tjock person. Det är ett problem för läsare som aldrig får en spegel, men andra sidan av myntet är också att samtidigt som vissa grupper aldrig hittar spegel så får inte de som inte hör till gruppen pröva att vara i deras skor ett tag. Att Maddi är en tjock hjältinna som det är roligt att vara, tycker jag är viktigt, både för de läsare som känner igen sig direkt, och för dem som inte gör det från början.

Tycker du att det fortfarande förekommer fördomar och stereotyper kring tjocka karaktärer i barnböcker?

– Ja, framförallt saknas det tjocka huvudpersoner i dagens barnboksutgivning.

Maddi är kroppsaktivist och sysselsätter sig med kropp. Men det behöver också komma massor av tjocka huvudpersoner som inte främst sysselsätter sig med kropp och som inte placerar sig i schablonerna av att vara en rolig bifigur eller en bortskämd märkningsvärt slyngel a´la Dudley.

Jag tänkte mycket barnlitteratur på det när jag såg tteratur överSKAM, det var så synd att inte Chris h film och alla fick någon egen er - som skildrar säsong. Serien tog för övrigt så fint or. hand om sina ätteviktigt med karaktärer, så det var tråkigt att de ersoner för alla inte lät henne träda identifiera sig fram mer och få tittarna att se vara en tjock djupet hos henne.

Känner du att du som författare har möjlighet eller kanske till och med ett ansvar att bryta normer eller öka representationen?

– Jag tänker att ökad representation inte kan vara den enda drivkraften när man skriver.

Jag tror mer man behöver leva ett liv där man ser och engagerar sig i frågor som i sig gör att man får till sig berättelser av skilda slag. Jag tror inte vi kan styra fantasin, för mig är grunden i skrivandet ett lyssnande till en berättelse som kommer från en plats inom mig som inte är ett rationellt tänkande.

Visst blandas det in, men magin i författande är att navigera bort från det kontrollerande och rationella, tror jag.

Dock tänker jag samtidigt att när man får en huvudperson som dyker upp i ens fantasi, så som Maddi gjorde hos mig, att man har ett stort ansvar för att göra tillräckligt med research för att trampa ner i hens skor. Det finns så mycket fördomar och schabloner i vårt samhälle som kan påverka en negativt när man skriver. Det är inte lätt att skriva om en grupp man själv inte tillhör.

Sen kan det kanske vara värt att påpeka att normbrytande inte har ett egenvärde, människan behöver normer, men många normer i vårt samhälle är fel idag.

De hämmar och skadar istället för att hjälpa.

Maddi och Elli strävar inte efter ett normlöst samhälle, utan för att bryta vissa skadliga normer.

Är det viktigt för unga läsare att kunna känna igen sig i de böcker de läser?

– Ja, det är det. Litteratur ska vara både spegel och fönster, självklart. Men det blir ett problem när man har bara får fönsterlitteratur. En av litteraturens viktiga uppgifter är igenkänning och att man känner sig mindre ensam genom att man har litterära figurer som är som en själv. Det är också så många liv som inte blir begripliga för att de inte berättas om dem.

470

Bazar Masarin 2021:2 Foto © Marica Rosengård

Intervju med Foto © Marica Rosengård

Eva Frantz

Hur fick du idén till boken?

– Jag ville skriva mera skräck för barn eftersom min första bok Hallonbacken togs emot så väl av målgruppen. Jag ville igen skriva om en historisk miljö, det blev Helsingfors år 1915 och framför allt den pampiga operabyggnaden som kallades för Ryska Teatern.

På vilket sätt har Viktors utseende betydelse för berättelsen?

– Jag hade en lös tanke om att Viktor skulle vara en slags motsats till Stina, huvudpersonen i Hallonbacken. Stina är fattig, Viktor är rik. Stina har en stor familj som älskar henne, Viktor har också en familj men de visar honom ingen kärlek. Stina är mager som en sticka eftersom hon är sjuk och undernärd, Viktor kan äta sig mätt varje dag och beskriver själv sig som ”trind”.

Jag insåg att de båda på sätt och vis är lika utsatta i livet, trots att de hade helt olika förutsättningar.

Vad var viktigt för dig att förmedla?

– Jag försöker undvika att medvetet förmedla saker då jag skriver mina böcker för barn, berättelsen får rulla på och ibland uppstår budskap och sensmoral av bara farten. I Nattens drottning blev det i slutändan en berättelse om att överleva och inse sitt eget värde, även om man inte har personer i sin närhet som visar uppskattning.

471

Att Viktor är tjock kändes så naturligt att jag inte ens reflekterade över det i stunden. Jag hittade ett gammalt porträtt på en okänd pojke när jag googlade något helt annat och insåg att oj – där är ju Viktor! Lockigt mörkt hår, otroligt sorgsna ögon och runda kinder.

Jag fick i boken in ett slags ”drag-moment” för Viktor som jag själv är lite förtjust i.

Viktor har alltid försökt göra sig möjligast osynlig för att inte provocera de elaka pojkarna i klassen eller störa sin argsinta mormor, men då han får några små roller i Mozarts Trollflöjten tilldelas han också olika scenkostymer. Och när han ser sig själv i spegeln, iklädd pråliga 1700-talskläder med pudrad Mozart-peruk och allt, gillar han för första gången det han ser.

Han inser att utseende är någonting roligt som man kan variera och leka med, oavsett hur ens kropp ser ut eller hur gammal man är.

Jag tyckte om att skriva det partiet, och hoppas att läsarna ser min poäng. Det är inte fult eller fåfängt att bry sig om hur man ser ut, det flesta av oss gör ju det. Jag tror att det för många blir lättare att tycka om sitt osminkade avskalade jag ifall leken med det egna utseendet blir någonting lustfyllt.

I dag är jag en krokodil, på lördag en pirat och på måndag lucia. Och däremellan är jag mig själv, och det är inte heller så dumt.

Jag saknade huvudpersonerna som hade en massa roliga karaktärsdrag som jag kunde känna igen, men som också råkade vara tjocka. Men de lyste med sin frånvaro. Ja, Karlsson på taket var ju som bekant lagom tjock, men honom ville jag ju inte identifiera mig med ... Så ja, visst hade jag en sådan här tanke i bakhuvudet då jag skrev Nattens drottning.

Viktor är utan tvekan berättelsens hjälte, han tar revansch på sina plågoandar, vågar diskutera med spöken och räddar livet på sin mamma. Han är varken elak eller korkad fast han är tjock.

Vad är kroppspositivism för dig?

Har den kroppspositivistiska rörelsen haft betydelse för boken?

– Jag har länge retat mig på att tjocka personer i barnböcker ofta är ganska endimensionella. De kan vara enfaldiga, ondskefulla eller en kombination av båda.

De enda tjocka som tillåts vara härliga är ofta gamla personer.

När jag själv var en liten bokmal kunde jag ibland känna mig sviken av mina litterära hjältinnor. Till exempel Madicken, som var lik mig på så många plan (impulsiv, fantasifull och kanske inte helt ärlig alla gånger) men beskrevs som smärt och vig som en katt.

Likaså Lotta Månsson i Merri Viks underbara Lotta-böcker hade en getingmidja, fast hon satt på kondis och åt wienerbröd i varje bok.

472

– När jag växte upp talade vuxna ogenerat om bantning och viktväkteri i tid och otid.

Som 11-åring fick jag höra av skolhälsovården att jag var för tjock, varefter fredagschipsen aldrig blev riktigt lika goda igen.

Vi lever som bäst i en förvirrande tid, då stolt kroppspositivism gjort entré på sociala medier samtidigt som kvälls- och damtidningarna tar alla tillfällen i akt att tipsa oss om den nya mirakeldieten.

Om jag, som 41-åring, blir förvirrad av de delade budskapen, hur reagerar då inte barnen? Men här tror jag faktiskt att vi som arbetar med barnkultur kan göra stor skillnad.

Ett barn som vuxit upp i en värld där en barnboks- eller barnfilmshjälte kan se ut lite hur som helst och ändå vara cool kommer antagligen att ha lättare att ignorera ”Gå ner fem kilo på en vecka”-lobbyns sista dödsryckningar.

Har boken landat rätt i tiden? Hade den kunnat skrivas för exempelvis tio år sedan?

– Det verkar så, eftersom det i höst utkommit flera barn- och ungdomsböcker som tangerar temat tjockhet på olika sätt. Min bok hade säkert kunnat ges ut också för tio år sedan eftersom den utspelar sig för länge sedan och Viktors kroppsform inte är av avgörande betydelse.

Bazar Masarin 2021:2 så många normer som vi bara kan. Visst är dessa förväntningar ibland befogade, men varför krävs inte samma sak av deckardrottningar, fantasyförfattare och gubbar som skriver sina memoarer i sjuttiofem band?

Hur har boken blivit bemött av läsare och kritiker?

– Mestadels positivt. Åtminstone har ingen opponerat sig mot hur jag hanterat Viktors kroppshydda.

Tycker du att det fortfarande förekommer fördomar och stereotyper kring tjocka karaktärer i barnböcker?

– Ja, men jag tycker definitivt utvecklingen går i rätt riktning inom litteraturen!

Till exempel är många illustratörer numera fenomenala på att få in representation utan att göra något nummer av det.

Jag önskar att Disneyprinsessorna skulle följa Barbiedockornas exempel och börja variera lite mera i omfång. Hade Frost varit en sämre film om Anna och Elsa haft klädstorlek 42 istället för 32? Knappast.

Intervju med karin Kajjan Andersson

Är det viktigt för unga läsare att kunna känna igen sig i de böcker de läser?

– Ja och nej. Jag tycker det är för mycket begärt av författare att konstruera personer som ett barn ska kunna känna igen sig i till hundra procent.

Då blir det naturligare att breda på frikostigt med färgstarka karaktärsdrag i persongalleriet, så att läsaren kan känna igen sig lite här och där, hos olika figurer i boken.

Men jag tycker också det är befriande för både små och stora läsare att konsumera böcker där man inte känner igen sig någonstans utan bara kan svepas med i en total verklighetsflykt. Det är ibland väldigt skönt att hamna på en plats som man inte alls kan relatera till när man njuter av en god bok.

Frilansjournalisten och opinionsbildaren Kajjan Andersson är en av de starkaste rösterna inom kroppsaktivismen här i Sverige. Hon har också skrivit boken Livsviktigt – en handbok i kroppspositivt föräldraskap där hon djupdyker i det brännande, intressanta och viktiga ämnet hur vi hjälper våra barn till en sund kroppsbild.

Vad är kroppspositivism enligt dig?

– Kroppspositivism är en rörelse som belyser problemen kring att ett samhälle upprätthåller en typ av kropp som norm och på vilka sätt andra kroppar utesluts och utsätts på olika sätt. Så i grund och botten jobbar rörelsen med att ge exempel på de här problemen, kritisera när de upprätthålls på olika sätt och till slut försöka bryta upp normerna för att ge alla kroppar samma rätt till tryggt utrymme.

Känner du att du som författare har möjlighet eller kanske till och med ett ansvar att bryta normer eller öka representationen?

– Oh ja. Men jag hoppas att ansvaret inte bara ska ligga hos barnboksförfattare.

Jag upplever ibland att det ställs nästan orimliga krav på oss som skriver för barn att få med vid representation och bryta mot 473

Foto © Gabriel Liljevall

På vilket sätt syns kroppspositivismen i barnböcker? Skiljer det sig åt mellan bilderböcker och kapitelböcker/ungdomsböcker där illustrationer saknas?

Det tråkiga svaret är att det inte syns särskilt mycket än. Det finns extremt få barnböcker som alls cirkulerar kring ämnet kroppspositivism. Det man kan se däremot är att bilderböcker jobbat mer medvetet med mångfald i sina illustrationer det senaste decenniet. Nu syns en större bredd på utseenden och kroppar än vad som gjorts tidigare. När det kommer till skrivna beskrivningar av karaktärers utseenden upplever i alla fall jag att det är lättare att stereotypa uppfattningar om hur till exempel tjocka personer “är” kommer med i karaktärsbeskrivningarna. Det är rätt sällan en karaktär bara får vara tjock utan att samtidigt vara lat/glupsk/lite korkad/impopulär/mobbad osv.

474

På vilket sätt har den kroppspositivistiska rörelsen haft betydelse för barnlitteraturen?

Jag satt bara i förra veckan i ett författarsamtal tillsammans med Malin Eriksson Sjögärd, som har skrivit Fat dance, där vi diskuterade bland annat detta. Hennes bok är ju verkligen en renodlat kroppspositiv bok och som Malin säger själv skulle den inte existera utan den kroppspositiva rörelsen.

Och det tror jag gäller generellt också, att utan rörelsen och det jobb vi bedriver med den så skulle barnboksförfattare ligga en hel del steg bak när det kommer till insyn i saker som vikten av kroppslig representation och mångfald.

Anser du att förekomsten av tjocka karaktärer har ökat i barnböcker de senaste åren?

– Nej, det skulle jag inte säga.

Bazar Masarin 2021:2 Tjocka karaktärer har alltid funnits.

Skillnaden är nog snarare vad som tillskrivs karaktärerna. Får de vara mer än en tjock kropp eller reduceras de till en stereotyp (likt Dudley i Harry Potter-serien eller den glupska kompisen i Häxorna [Roald Dahl]).

– Oerhört viktigt! Representation är en nödvändig del av en fungerande demokrati där vi slår fast det självklara i att människor är och ser olika ut. Utan representation förstärker vi barnets syn av vilka kroppar som är norm, som är “rätt”. Och det kommer att påverka deras syn på människorna med just dessa normavvikande kroppar. Den som är “rätt” är mer värd än den som är “fel”. Och någon som är mindre värd behöver man inte behandla på samma sätt som någon som är mer värd. Brist på representation i barnlitteraturen är att investera i ojämlikhet och förtryck.

Tycker du att det fortfarande förekommer fördomar och stereotyper kring tjocka karaktärer i barnböcker?

– Definitivt. Barnböcker är en del av och s peglar samhället vi lever i och så länge fördomar och stereotyper är utbredda i samhället kommer de att synas i barnböcker.

När det kommer till kultur som böcker så måste vi också jobba gentemot äldre titlar som är skrivna i en annan tid än den vi lever i. Det betyder inte att de ska skrivas om eller censureras, men vi måste vara medvetna om skillnaderna i nu och då och hitta sätt att prata med barnen om det. Så att de får verktyg till att förstå varför tex tjocka personer konsekvent beskrivs på ett särskilt sätt i de gamla bokfavoriterna.

Tycker du att författare och illustratörer har ett ansvar att bryta normer eller öka representationen?

– Definitivt. Precis som vi alla har det ansvaret i allt vi gör. Om vi skriver under på att villkorat människovärde och olika rättigheter till olika människor beroende på hur de ser ut är en dålig sak måste vi tillsammans ändra på det. Alla som riktar sig till barn - som anhörig eller som profession har ett extra stort ansvar i att ge våra unga bättre förutsättningar än vi själva fick.

Ser du en skillnad i hur tjocka karaktärer skildras idag jämfört med tidigare?

– Det är en knepig fråga. Om man vänder på den och säger “Ser du en skillnad i hur smala karaktärer skildras idag jämfört med tidigare” så reagerar man rätt starkt: Vadå “smala karaktärer”, varför skulle de vara på ett visst sätt? Och samtidigt vet vi att normavvikande kroppar dras med stereotyper enbart baserat på hur de avviker från normen. Och i det kan jag väl börja ana en skillnad. Att tjocka karaktärer tillåts vara lika mycket personer som smala och inte enbart reduceras till en kropp eller stereotyp. Men i ärlighetens namn så går det rätt långsamt. Barnböcker har ofta ett stråk av förenklande, av extrem tydlighet. Och i det förenklade är det lättare att jobba med stereotyper eller förlegade associationer.

Intervju med Mia Österlund

Barnboksförfattare och illustratörer är verkligen inget undantag utan har tvärtom en jättechans att bidra till en positiv förändring.

Mia Österlund är docent i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet och verksam som universitetslärare vid Åbo akademi. Hon forskar om barnlitteratur med inriktning på genus och queerteori, flickforskning samt bilderboks- och ungdomsromanstudier.

Tycker du att det är viktigt för unga läsare att kunna känna igen sig i de böcker de läser?

475

ur berättelserna. Dit hör utan tvekan de feta flickkropparna, menar Österlund. Enligt Folkhälsomyndigheten är 13 procent av alla fyraåriga flickor i Sverige feta. Det innebär att det rent statistiskt finns en hel del feta barn som stängs ute ur bilderboken då denna typ av kroppar fattas.

Samtidigt som läsarna istället möter en orimlig smalhetsnorm. Glimtvis sker brott mot smalhetsnormen, men Österlund anser att de feta flickorna i bilderboken är förbluffande få.

Vad är kroppspositivism enligt dig?

– Ett uppmärksammande av kroppsnormer och -hierarkier, en appell för lika värde.

På vilket sätt syns kroppspositivismen i barnböcker?

– Genom mångfald och lika värde i hur kroppar beskrivs och tecknas.

Skiljer det sig åt mellan bilderböcker och kapitelböcker/ungdomsböcker där illustrationer saknas?

För Svenska Barnboksinstitutets Bokprovning 2019 granskade hon omkring 600 bilderböcker för en översikt om kroppsnormer och normer i bilderboken (Österlund, 2019, Jag, vi, dom! Med kroppsnormer och bokkroppar i blickfånget bilderboksåret 2018).

Hon har också suttit i juryn för bland annat Augustpriset och följt bilderboksutgivningen på bred front de senaste åren och då särskilt letat efter skildringar av feta flickor.

Det Österlund kunnat konstatera är att det råder en motvilja mot att skildra feta barnkroppar, inte minst flickkroppar.

Den dominerande trenden är att det i första hand är vuxenkroppar som tillåts vara feta i bilderböckerna. Österlund menar att även i mångfaldsinriktade och kroppspositiva bilderböcker som Annika Leone och Bettina Johanssons Bara rumpor-böcker så är det inte barnkroppen som står för normbrott eller är fet, utan det är vuxenkropparna.

Inom fettstudier talas det om ”saknade kroppar”, det vill säga kroppar som inte gestaltas, som på ett eller annat sätt utesluts

– Bilderboken har en bred palett att skildra kroppar genom skalor av allvar och humor, samma gäller text. Serieromaner tar tydligt ställning i kroppspositivistiska frågor, ofta i queera sammanhang. Kapitel- och ungdomsböcker riskerar möjligen att navigera vilse bland schabloner kring feta kroppar.

Fettet är inte neutralt eller normaliserat utan skildras som ett hinder att överkomma på olika sätt.

På vilket sätt har den kroppspositivistiska rörelsen haft betydelse för barnlitteraturen?

– Kroppspositivismen har inte duckat för hån och hatprat utan tvärtom envisats med att driva jämlikhets- och likavärdefrågan.

Det har gjort att frågan också uppmärksammats och fångats upp av forskningen och utgivningen. Men det rör sig inte om något jättekliv utan en skönjbar tendens i denna riktning.

476

Bazar Masarin 2021:2 Anser du att förekomsten av tjocka karaktärer har ökat i barnböcker de senaste åren?

– Definitivt. Medvetenheten märks.

Tycker du att det fortfarande förekommer fördomar och stereotyper kring tjocka karaktärer i barnböcker?

– Absolut.

Ser du en skillnad i hur tjocka karaktärer skildras idag jämfört med tidigare?

– Nu krackelerar schablonerna och fett skildras på nya sätt och mer kroppspositivistiskt. Att det tagit så länge, och att det ännu är så stigmatiserat att alls lyfta saken.

Böcker som Fat dance vågar frimodigt ta tag i frågan.

Tycker du att det är viktigt för unga läsare att kunna känna igen sig i de böcker de läser?

– Nej inte särskilt. Läser inte själv för igenkänning utan för njutningen i att möta helt nya karaktärer och platser som i Sara Stridsbergs eller Monika Fagerholms romaner.

I Glitterscenen finns Maj-Gun Maalamaa, en fet flicka som jobbar i en kiosk. Henne tänker jag ofta på. Och på Olga i lettiska Anete Meleces Kiosken.

Det är spännande att luska ut hur fett skildras i olika länder i olika litteraturformer som bilderbok, mellanåldersbok, ungdomsroman och serieroman. Tillsammans med Åsa Warnqvist, chef för Svenska Barnboksinstitutet, har jag ett bokprojekt kring denna fråga. Det är oerhört givande att skriva tillsammans. Vi har skrivit om hur flickforskning och fettforskning kan kombineras och då studerade vi Gabriella Håkanssons Trettonde sommaren, som nominerades till Nordiska rådets barnlitteraturpris. Vi har också studerat Malin Kiveläs och Linda Bondestams bilderbok Den ofantliga Rosabel – den boken skulle ha hetat Den feta Rosabel men det gick inte det svenska förlaget med på. Sådant är spännande att fundera kring.

Fettaktivism och forskning pläderar för att använda ordet fett och ta tillbaka det och strunta i förmildrande omskrivningar.

Tycker du att författare och illustratörer har ett ansvar att bryta normer eller öka representationen?

477

– Barnlitteratur är i första hand konst.

Konst kan vara vad som helst, det finns inga gränser. Konst flyttar gränser. Konst undersöker, konfronterar och lastar sig handlöst mot gränser.

Ur: Den ofantliga Rosabel, Malin Kivelä & Linda Bondestam. Förlaget 2017

Barnlitteratur är varken manualer eller instruktionsböcker. Normbrott och representation kan se ut på väldigt många olika sätt, komplexa, problematiserande, störande, berörande.

Författare och illustratörer har i första hand ansvar för att skapa konst.

478

Foto © Privat

Bazar Masarin 2021:2

479

Fat Dance Malin Eriksson Sjögärd Opal 2021

Fat Dance

M Maria Wingsäter

addi är tjock och vill tycka om att vara det. Hon vill dansa, men det finns dom som tycker att hon inte bör göra det. Hon stöter hela tiden på mer eller mindre tydligt motstånd, hån och kommentarer, både från människor i sin närhet och från samhället. Men det finns också en kärleksfull mamma som stöttar Maddi och älskar henne villkorslöst. Och så Emy...Maddis kusin och stora förebild. Emy är tjugo år, bor i Göteborg, och är med sin dansgrupp Fat dance en välkänd kroppspositivistisk influencer.

Maddi drömmer om att få dansa med Emy och hennes vänner.

En dag uppenbarar sig en ängel i mänsklig gestalt på fritidsgårdens dansgolv. Det är Elli som med sin pappa flyttat till det lilla samhället, och som ska gå i Maddis klass. Elli är icke-binär och vet hur det är att leva utanför normen, hen säger att Maddi är cool och söt, och hen är ett stort fan av kusin Emy. När klassen skall göra grupparbete om en vald arbetsplats hamnar Elli och Maddi i samma grupp och de beslutar sig för att jobba med Fat dance.

480

Bazar Masarin 2021:2 De åker till Göteborg för att göra ett reportage om dansgruppen, och det är när de båda uttrycker sin önskan om att själva få dansa med Fat dance som det blir uppenbart att normer kan ställa till det på mer än ett sätt. Elli, som inte är tjock, blir nekad att dansa med gruppen och det uppstår en konflikt mellan Maddi och Elli, men ännu mer inom Maddi.

Malin Eriksson Sjögärd har skrivit en unik bok, ämnet gör den spännande och intressant. I en tid då kroppen är i ständigt fokus; den vältränade kroppen, den smala kroppen, den friska kroppen, den snygga kroppen, och på senare år även den accepterade och älskade kroppen, känns den oerhört viktig.

Inte minst i det att den riktar sig till ungdomar, barn i en utvecklingsfas av att hitta sin plats och identitet.

Handlingen känns modern och rimlig, även för den medelålders läsare som jag är. Jag tänker mig in i hur den kan landa i en ung människa i en liknande situation som Maddi, det är inte så svårt eftersom det var jag för sisådär fyrtio år sedan.

Till synes små händelser som den att hitta kläder som sitter bra på en tjock kropp är avgörande, livsviktigt, för en ung person som vill bli accepterad. Men även de små stunderna av njutning, ett wienerbröd till fikat med en mamma som kommit hem från jobbet, ett glas oboy med en kompis, en fika på stan med en älskad kusin och förebild.

Det där, att äta gott utan att benämna det med uttryck som att unna sig eller synda, det är så befriande!

Det tog ett tag innan jag fick in ett flyt i läsandet och jag kom på vad orsaken var, känslostormarna, de snabba växlingarna mellan högsta lycka och djupaste smärta, de som tillhör den hormonstinna puberteten och som oftast kapas av i sina värsta uddar med åren. Jag hade först svårt att hänga med i svängarna men tänker att det är ett gott tecken på att boken egentligen är skriven för en helt annan målgrupp än min. Men så underbart att läsa och bli påmind om hur det kan kännas, och hur mycket det kan finnas att hantera.

Den fina spirande förälskelsen mellan Elli och Maddi ligger som en tunn silvertråd

genom berättelsen och en hoppas så på att den ska accepteras av omgivningen och få växa sig stark.

Trots att boken inte har några mer ingående personbeskrivningar, eller kanske just därför, tar de form i tanken och blir till personer som en vill väl. När sista sidan var läst kände jag direkt att jag ville ha mer, jag måste få veta hur det gick för Maddi i sin revolution, hur utvecklades hennes självbild och på vilket sätt kunde hon haka i den trend som Fat dance så starkt startat?

Jag ville önska en fortsättning, men samtidigt så lever Maddi vidare och skapar sin historia alldeles själv i min hjärna. Kanske önskar jag ännu hellre fler böcker, även bilderböcker, på temat. Fler tjocka barn och ungdomar i litteraturen som kan utvidga perspektivet, spräcka konstiga normer och visa att det normala är allt och alla.

481

och vi alla skrivande människor gör när vi skriver. Jag tycker det är viktigt att skapa ett språk för skrivandets tillvägagångsätt, och för mig är en central del i skrivandet att jag inte främst tänker fram böckerna utan att jag lyssnar till något som kommer från en annan del av mig än det rationella.

Med en bok som Fat Dance, som påtagligt kommunicerar ett budskap till läsarna får jag många frågor om vad jag vill med boken, vad som är mitt budskap. Men jag drivs inte konstnärligt av en vilja att ge läsaren ett budskap, jag drivs av att utforska och göra berättelsen rättvisa. Men när jag gjort det är det såklart så att jag samtidigt hoppas på att läsarna ska få ut vissa saker av läsningen. Det jag menar är att den konstnärliga processen inte kan drivas av det, då tror jag litteraturen blir platt.

När Maddi kom kände jag att det var väldigt viktigt för mig att klara av att göra hennes berättelse rättvisa, det finns ju tyvärr så få tjocka barn och ungdomar i litteraturen så jag förstod att Maddi skulle bli viktig just därför. Jag la mycket tid på att trampa ner i hennes skor och att rannsaka andra delar av min hjärna som är påverkad av smalhetsnormen som jag tror vi alla människor har som en destruktiv röst i huvudet, värderingar och normer som kan påverka i skrivandet och lyssnandet. Jag kände också att jag ville att hon skulle få bli en stjärna, men hon var ju också redan från början en stjärna!

Att hon kunde göra den revolution hon ändå gör i boken tror jag är helt beroende av att vi har en stark kroppsaktivistisk rörelse, människan är ett flockdjur och det är lättare för oss att slåss om vi inte är helt ensamma och om det finns ett utvecklat ”motspråk” till förtryckets språk, om du förstår hur jag menar. I detta fall har kroppsaktivismen utvecklat tankar, språk och strategier för att motverka och befria sig från smalhetsnormen. Det är väldigt viktigt för Maddis kamp att de gjort det och att rörelsen finns att identifiera sig med, ensam är ju sällan stark.

Vi behöver alla få känna samhörighet, i synnerhet om en på något sätt kan anses stå utanför samhällets mer eller mindre uttalade normer.

Frågor till Malin Eriksson Sjögärd Jag har läst att Maddi kom till dig en morgon med ett tydligt budskap som behövde berättas.

Varför tror du att hon valde just dig som kanal för att göra sin röst hörd?

– Vilken finurlig fråga, uppskattar den! men svaret kan ju bara bli spekulationer.

Var kommer berättelser ifrån? Såklart kommer de inifrån författaren, frågor som berört en så pass mycket att ens fantasi börjar sysselsätta sig med dem, och som svar kan det komma en bokperson som Maddi, eller som i andra fall, när jag exempelvis skrev Kattvännen, så kom en stark bild av en scen som satte igång skrivandet.

(Det är också en fråga jag klurar på just nu, om det är nån väsentlig skillnad mellan böcker som föds ur en stark huvudperson och böcker som föds ur en stark scen. Jag tror det men frågan rör sig såklart iväg för långt från ämnet nu.)

Jag jobbar också som lektor i kreativt skrivande och tänker en hel del på vad jag 482

Bazar Masarin 2021:02 I vilken utsträckning tror du att en fiktiv person som Maddi kan hjälpa till med det?

Begreppet tjock byts ofta ut mot kraftig eller större. Jag har, precis som Maddi upplevt att det till och med kan upplevas provocerande om en som själv är tjock kallar sig det. Vad är det som gör det så svårt att använda tjock som ett beskrivande begrepp utan laddning, såsom mörkhårig, vig eller något annat?

– Jag hoppas att Maddi kan bidra till läsarna på ett liknande sätt som den kroppsaktivistiska rörelsen bidragit till hennes kamp. Maddi är ju en 12 årig kroppsaktivist.

Jag hoppas och tror att läsarna genom att hänga med henne, eller vara henne, under tiden de läser boken också får en känsla av gemenskap, och uppleva att det är himla coolt att vara 12 år, tjock, syssla med dans och föra en kroppsaktivistisk kamp.

Maddi är ju en stjärna, det har varit fantastiskt att hänga med henne när jag skrivit.

Hon har gett mig massor av insikter och mod. Och det tror jag att hon kommer ge läsarna också.

Jag hoppas att boken ska läsas av alla, både de som direkt känner igen sig i Maddis situation (som behöver en spegel och en bekräftelse) och de som inte gör det.

Att både tjocka och smala och alla som är mittemellan och har alla typer av kropp och kön en stund får pröva att vara i Maddis skor och känna att de är riktigt storartade skor att ha i världen. Jag hoppas att läsarna ska vilja vara Maddi, på samma sätt som jag ville vara de bokpersoner som jag läste om som ung.

– Ja, vad är det som gör att det är så? Det hänger så klart tätt ihop med förtrycket mot tjocka kroppar, jag uppfattar att en central del i förtrycket hör ihop med att tvingas gömma sig, kroppen får inte finnas som den är och det ska låtsas som att den inte finns, att den I detta fal är något annat. Det kroppsaktivisme blir en så destruktiv situation! Och lat tankar, språk o självklart sätter för att motverka oc gömmandet/ förnekandet från smalhetsnorme sig som smärta viktigt för Maddis kam och förvirring i den tjocka det och att rörelsen fi kroppen. Jag tror det är su- fiera sig med, ensam ä perviktigt att Vi behöver alla få kän ladda om ordet i synnerhet om en på tjock!!

Det finns ockanses stå utanför sam så paralleller eller mindre uttalad till återtagandet av andra ord. Jag tänker att hbtq-rörelsens kamp liknar kroppsaktivismens här i återtagandet av ord som lesbisk, flata och bög. Ord och dess laddningar avslöjar väldigt mycket av samhällets värderingar. I vissa fall behöver man återta ord, i vissa fall har ord exempelvis ett så rasistiskt ursprung att återtagandet inte är rätt väg.

Ibland tror jag också att byte av ord bara används som en chimär, exempelvis när man byter namn på städare till lokalvårdare utan att något djupare arbete görs för att förändra yrkets stigma.

483

Jag upplever att jag som vuxen, tjock kvinna lätt kan hitta förebilder och inspiratörer för kroppsacceptans, men när det talas om tjocka barn eller ungdomar handlar det allt som oftast om att skuldbelägga vårdnadshavare och varna för kommande hälsoproblem. Din bok känns verkligen unik och banbrytande. På vilket sätt kan vi som vuxna hjälpa barnen att som Emy uttrycker det ”hälla en massa bra tankar över de små ätstörda minorna i hjärnan”?

Urval böcker

Rakt mot hindret, Opal 2016 Malva, böckerna om, Olika Förlag Dalsboryttarna (Ett eget lag, Varsågod och rid), Lilla Piratförlaget 2018

– Jag är ingen expert på detta, men jag vill tipsa alla vuxna att läsa Kajjan Anderssons bok Livsviktigt – en handbok i kroppsaktivistiskt föräldraskap. Den tycker jag ll har ger både insikter och mod en utveckatt förändra.

Ponnykompisar (Den röda vanten, Uteritten, Hoppet), Opal Pims stall (Modig med dig, Vi klarar allt!, Vänner i stallet, Modig med dig, Följ mig!, Jag hjälper dig!), Nypon förlag

och strategier Jag hoppas att mina ch befria sig frågor inte känns en. Det är väldigt alltför förvirrade eller otydliga. Jag är mp att de gjort genuint intresserad av ämnet dels finns att identieftersom jag själv är ju sällan stark. var tjock när jag var nna samhörighet, i Maddis ålder, och även nu som vuxen, å något sätt kan och dels eftersom jag jobbar med barn mhällets mer i mitt yrke som förde normer. skollärare och fritids-

Hästen på Vinga, Opal 2019 Kaninhoppet, Opal 2019 Hundliv, (Nos mot näsa, Tass mot hand), Kikkuli Förlag Kattvännen, Opal 2021 Minifakta om att börja rida, Nypon förlag 2021 Hultagård, (Rädda gården!, Stoppa elden!), Nypon Förlag

pedagog på ett föräldrakooperativ.

Tack för en väldigt bra och viktig bok! mvh Maria Wingsäter

– Dina frågor var jätteintressanta! Jag har skrivit loss, mina spontana tankar.

Jag är ingen expert och känner inte jag har svar på dessa svåra frågor, min roll som författare är ju att förvalta och ge liv till Maddis berättelser. Men det är klart att jag tänkt massor hit och dit, kring kampen hon för, som på många sätt tangerar kamper jag för som Malin i världen också.

Tack för att du skriver om Fat Dance! Allt gott! Malin 484

Bazar Masarin 2021:02

485

Det är aldrig för sent!

Elin Ek Böckerna om Athena Bonnier Carlsén 2021

Det är aldrig för sent!

J

Emma Terner

i Rädda Jorden-klubben riktar in sina jordräddande insatser på den här gången.

De äldre verkar relativt friska och klara i huvudet och skulle i det verkliga livet av kommunens samordnare möjligen bli benådade med hemtjänst för hjälp med handling och stödstrumpor, men här är det härliga gänget med äldre sammansatta på vad barnen kallar för “Russingården”.

Athena är eld och lågor när hon inser vilken potential som finns i de 1,6 miljoner äldre i Sverige som redan förstört miljön och som nu borde se som sin plikt att göra någonting i gengäld.

Boken är rolig och det flyter på bra i läsningen. Lagom spännande för en som inte gillar så mycket spänning. En vag kärlekshistoria, men fokus på görandet. Ofta har de otroligt mycket flyt även om det inte alltid blir riktigt som de tänkt sig.

Men till slut blir det ändå bra, både med äpplen, känslor och kluriga påhitt.

ag har aldrig känt mig särskilt sugen på att läsa böckerna om Athena. Tilltalet har känts lite…forcerat och framsidan tillrättalagd. Åttaåringen som jag ska läsa för är inte heller helt nöjd, men vi kör igång och visst, det är lite forcerat. Men mest är det faktiskt charmigt.

Först tänker jag, när Athena berättar om att hon börjar sjuan och ny skola, att det kanske ändå inte är nåt för min åttaåring, högstadiet känns otroligt långt borta. Så jag får påminna mig själv om att det ju är det som är grejen med att läsa böcker. Att testa saker i tanken som man inte själv varit med om, att resa i tid och rum. Och då är det ju inte VÄRSTA resan att åka fram fem år i tiden och till vad som verkar vara en förort till Stockholm.

Det mesta av boken utspelar sig som omväxling dock på ett äldreboende. Det är som en utopi av ett äldreboende, det som barnen 486

Bazar Masarin 2021:02

Amari och nattbröderna

A Elin Jonsson

Det enda hon behöver göra är att bli antagen till skolan för barn med magiska gåvor som Byrån driver, vilket visar sig är lättare sagt än gjort. Och hur skulle hon bli antagen, hon har väl inga magiska krafter? Ganska snabbt blir dock Amari varse om att så är fallet och hon besitter inte vilka magiska krafter som helst. Amari är magiker.

Genom berättelsen som följer får vi följa Amari, denna helt vanliga flicka som plötsligt kastas in i en värld full av magi, i kampen att hitta sin bror. Vi får följa henne genom tuffa tester, i att famlande lära sig sin magi, svårigheterna med de andra eleverna på skolan och i försöken att hitta sin plats.

Med sig på sin resa har hon sin handledare agent Magnus och sin nyfunna vän Elsie och även Dylan, sonen till den mäktiga van Helsing. Men kan hon verkligen lite på dem?

Detta är första delen i en trilogi och jag längtar efter del två i denna berättelse.

mari och nattbröderna är skriven för åldrarna 9-12 år men fångade mig som 37-åring från första sidan.

12-åriga Amari Peters bor tillsammans med sin mamma och sin bror Quinton. Quinton försvann dock spårlöst för 6 månader sedan och de flesta verkar tro att det värsta har hänt. Alla utom Amari som är övertygad om att han lever.

En dag hittar Amari ett mystiskt brev i sin brors garderob. Detta blir början till ett helt nytt kapitel i Amaris liv. Ett liv fyllt av övernaturliga krafter och Amari blir helt plötsligt medveten om att bland henne lever allt från häxor, drakar och magiker. En värld hennes bror uppenbarligen var en del av.

Brevet Amari hittat är en inbjudan till ”Byrån för övernaturliga angelägenheter”.

Hon anländer dit och inser att det här är hennes chans att äntligen hitta sin bror.

487

Amari och nattbröderna B.B. Alston B Wahlströms 2021 Första delen i en trilogi

488

Bazar Masarin 2021:02

Den försvunna nyckeln

P

Agneta Norrgård

etter Lidbeck är en mycket produktiv författare som sedan 1997 skriver böcker för alla åldrar i varierande genrer.

2008 romandebuterade han för vuxna under pseudnymen Hans Koppler. Lidbeck skriver både självständigt och tillsammans med andra etablerade författare. Han har gett ut böcker på olika förlag, i samarbete med olika illustratörer och boken Medicinmannen har blivit filmatiserad. Petter Lidbeck har många strängar på sin lyra och säger att både omvärlden och andra författare inspirerar och ständigt ger honom nya uppslag. Han är hyllad och prisad, senast tilldelades hans bokserie om Signe Holm Crimetime Awards pris för Årets Barndeckare 2020.

Han känns ständigt aktuell och verkar alltid ha något nytt på gång.

2006 kom de första två böckerna i den popoulära deckarserien Tre Tjejer, därefter har ytterligare åtta böcker i serien släppts, varav flera av dem har nominerats till deckarpriset Spårhunden - Årets bästa barn- eller ungdomsdeckare.

489

Den tionde delen var tänkt att avsluta serien 2011, men nu tio år senare möter karaktärerna en ny generation läsare i och med att den elfte fristående boken Den försvunna nyckeln släpps.

Bakom namnet Tre Tjejer döljer sig Tyra, Siri och Pella. Tyra och Siri är tvillingar och väldigt lika till utseendet men som personer är de väldigt olika varandra. Tyra är klok och eftertänksam medan Siri är spontan, saknar spärrar och är helt obrydd om de konsekvenser som följer. Pella är deras bästa kompis och berättarrösten i böckerna och tillsammans löser de spännande mysterium som kommer i deras väg i trakten kring Öresund.

Boken börjar med att Siri och Tyras granne Nissen plötsligt hittas död i sitt hem. Polisen är snabbt på plats och tjejerna tycker det verkar lite konstigt att han dött med tanke på att han bara var 60 år och nyss setts rasta hunden, till synes helt frisk.

Omslag: Den försvunna nyckeln, Petter Lidbeck & Katarina Strömgård. Rabén & Sjögren 2021

Agneta Norrgård

Den försvunna nyckeln Petter Lidbeck & Katarina Strömgård Rabén & Sjögren 2021

Frågan är om det ligger ett brott bakom?

Det kanske till och med är ett mord? Siri bestämmer att de måste prata med polisen och se om de kan hjälpa till i utredningen på något sätt. Och i och med det är Tre Tjejer återigen indragna i ett spännande och rafflande äventyr.

Kapitlen är korta och slutar med spännande cliffhangers, vilket gör boken både lättläst och till en bladvändare.

Berättelsen är rapp, utan överflödiga detaljer och utsvävningar och med fokus på handlingen.

Dialogerna är skickligt anpassade utifrån de olika karaktärerna och deras personligheter. Tjejernas åldrar är intakta från tidigare böcker, men författaren har snyggt uppdaterat miljön och tidsandan utifrån rådande teknologi och språkbruk.

Boken känns fräsch och naturligt modern, men ändå tidlös. Det är fyndigt hur tjejernas olika egenskaper samspelar, vilket indirekt

lyfter att olika är bra och att varierande kompetenser bidrar på skilda sätt. Deras olikheter gör också att man som läsare lätt kan hitta en karaktär att känna igen sig i eller få till en personlig hjälte.

Utifrån språk och dialoger upplever jag att tjejerna känner varandra väl. Jargongen är ganska utmanande och tillåtande.

Det är tämligen högt i tak, vilket skapar en avslappnad och dråplig ton som får mig att småle under läsningen trots den allvarliga och spännande handlingen.

Allt eftersom berättelsen fortlöper kommer stegvis fler människor in i bilden och utredningen, vilket ökar antalet misstänkta men utan att det blir rörigt. Boken har ett imponerande romanbygge och trots att den endast består av hundra boksidor så är det en välskriven och dramatisk deckare med olika sidospår som snyggt vävs samman till en helhet. Samtliga böcker finns utgivna som ljudböcker och jag rekommenderar dem varmt. Den försvunna nyckeln av Petter Lidbeck är en perfekt bok att högläsa och passar bra för både nybörjarläsaren och den mer vane läsaren och jag håller tummarna att serien utökas med fler delar.

490

Bazar Masarin 2021:2

Ett rum till Lisen

I

Linda Flood

byn där Naima bor är det ganska tomt på folk, där bor bara Naima, mamma och tant Irene. Ingenting är kul, inte ens att det är sommarlov för det bara regnar hela tiden. Men en dag ändras allt då Lisen flyttar in i grannhuset.

Lisen vill inte flytta till den lilla byn men har motvilligt gått med på flytten när hon av sina föräldrar fått lova att själv välja vilket rum som ska bli hennes. Att välja rum är inte lätt så det är bäst att testa att sova i alla husets rum för att på så sätt kunna välja det bästa rummet i huset.

Lisen tycker att det är lite läskigt så Naima gör henne sällskap. Lisens pappa tröttnar på runtsovandet och fräser ifrån. Han vill till och med elda upp kartan som dom använder sig av för att bocka av de olika rummen dom sover i.

Att sova över hos Lisen är spännande och Naima är glad att det finns så många rum som måste sovas i för att vara nära Lisen känns pirrigt och spännande i kroppen.

När Naima håller Lisen i handen är hon inte rädd för storråttor och efter varje rum som dom sover i växer en stark känsla fram hos Naima. Känner Lisen likadant?

Det här är en vardaglig berättelse berättad med lugn och där läsaren får känna igen sig och närma sig de stora känslorna utan överdriven dramatik och vuxenvärldens pekpinnar.

Bokens illustrationer förstärker den sinnesstämningen som växer fram i boken och ger karaktärerna precis den rätta känslan som gör boken sådär vardagsnära och gjorde att den grupp av 6-10 åringar som jag läste boken för i höstas fullkomligt älskade den.

För mig var känslan av en framväxande förälskelse tydlig – Naima till och med säger att hon är kär i Lisen – medan för elevgruppen var det hela tiden en stark vänskap som växte fram och visst kan känslan av stark vänskap och förälskelse påminna om varandra.

Känslorna är stora och berättelsen är lugn och jag och elevgruppen vill bara ha mer berättelser om Naima och Lisen.

491

492

Ur: Ett rum till Lisen, Elin Johansson & Ellen Svedjeland & Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

Ett rum till Lisen Elin Johansson & Ellen Svedjeland Ill. Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2021

Ur: Ett rum till Lisen, Elin Johansson & Ellen Svedjeland & Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2021

Bazar Masarin 2021:2

Syster

E

Linda Valle

n gripande ungdomsbok med både mörker och ljus om familj, kärlek, våld, identitet, makt och om att finna sin väg i livet.

Magda är 14 år när hennes liv förändras totalt.

Hon lämnar sin pappa under dramatiska former tillsammans med sin mamma och lillasyster som bara är bebis. Pappan är en sån man måste fly ifrån för att kunna lämna. Han är alkoholiserad, dominerande och våldsam.

En dag bestämmer sig mamman och de ger sig av. De har förberett allt och lämnar honom.

De hamnar på ett skyddat boende för kvinnor och barn som heter Jordasång.

Det ligger ute på landsbygden.

Där är allting annorlunda. Det är lugnt och dagarna går med sysslor som odling, hushållsarbete och någon slags hemma-skola.

Det förekommer även en del ceremonier.

Det är en isolerad tillvaro utan teve, internet och mobiltelefon. Långt ifrån världen utanför, den världen Magda känner till.

På Jordasång är det en kvinna som kallas Syster som bestämmer. Hon leder allt och blir en stark förebild för Magda.

Där finns även Attila, som Magda blir förälskad i.

Berättelsen rymmer många alternativa sätt att se på kärlek. Och olika slags kärlek; till familjen, till sig själv och till andra.

Romantisk kärlek. Gränsöverskridande kärlek. Självkärlek. Kärlek till någon som gjort en illa.

Magda finner sig tillrätta i det nya livet. Men hon tänker mycket på pappan. Tänk om hon kunde ringa honom? Bara en gång. Trots att alla säger att hon inte får. Hon plågas av att inte veta hur han har det. Lever han ens?

Han är ju ändå hennes pappa…

Sofia Nordin beskriver skickligt hur komplicerat det kan vara att bryta med någon man älskar. Trots att man vet att man måste. Vi får Magdas perspektiv men även mammans och andra människors runt omkring. Det handlar om svåra mekanismer som kärlek och medberoende.

495

Omslag: Syster, Sofia Nordin. Rabén & Sjögren 2021

Syster Sofia Nordin Rabén & Sjögren 2021

Foto © Sara Moritz

Det är viktigt att få ökad förståelse för hur det kan vara. Det här är problematik som finns överallt omkring oss.

Boken tar även upp problematiken att byta ett maktförhållande mot ett annat. Det är inte alltid lätt att ta kommando över sitt liv när det finns vanor av våld och förtryck.

Då kan det vara lätt att låta någon annan bestämma istället. Igen.

Ja, det här är en bok som rymmer mycket.

Men det som lyser starkast för mig är Magdas väg till att finna sig själv i en förvirrande omvärld. Jag tycker att Sofia Nordin har en fin fingertoppskänsla och hittar en balans i allt outhärdligt och driver berättelsen framåt genom Magdas utveckling.

Jag uppskattar också författarens frånvaro av moral eller dömande. Både karaktärer och händelser skildras med en neutral men ändå engagerad ton. Det känns ärligt och respektfullt.

Boken är trovärdigt skriven och det finns så mycket att prata om.

Jag tänker att alla borde läsa den!

Särskilt högstadielärare, vilken perfekt bok att ha boksamtal om! Men även all personal inom vården. Och alla vi andra som lever mitt i detta som pågår.

Vi som är grannar, vänner, släkt, arbetskamrater eller medmänniskor. Vi kan alla göra något.

496

Bazar Masarin 2021:2

Ett enda stort skämt

J

Agneta Norrgård

ag kan villigt erkänna att jag trodde att Micaela Favilla var en ny bekantskap för mig, men när jag börjar fördjupa mig kring utgivningen inser jag att jag stött på hennes illustrationer ett flertal gånger. Micaela Favilla har en bakgrund inom animation för spel och film, men debuterade som barnboksillustratör 2008 och har därefter varit produktiv och verksam på olika förlag och har både illustrerat en lång rad böcker, läromedel, pysselböcker och konstruret korsord. Bland annat har hon jobbat med bokserierna Snicknacksnoken och Mamma Mu och Kråkan som riktar sig till de yngre läsarna, men många förskoleoch skolbarn känner säkert igen illustrationerna från tex bokserierna Läshoppet, English Twinklers, Klara Svenskan, PULS Förskoleklass och V som i Väpplarna.

2019 debuterade Micaela Favilla som författare med kapitelböckerna om den sportintresserade Lillis och hittills har det kommit tre böcker i serien som är lämpliga för nybörjarläsaren. Nu är Micaela Favilla aktuell med kapitel-boken Ett enda stort skämt, en vardags-berättelse som riktar sig till åldern 9-12 år.

Här möter vi Erka, klassens clown som älskar skämt och ordvitsar och är ett stående inslag i klassens timme.

Han är omtyckt och populär hos de flesta i klassen, förutom hos sportkillen Julian.

Under ett samtal om orientering låtsas Erka vara både aktiv och insatt i sporten - allt för att väcka intresse och visa sig från sin bästa sida. Julian blir nyfiken och intresserad och plötsligt har Erka bjudit in honom till en träff i skogen för att lära honom allt om orintering, men problemet är att Erka aldrig orienterat förut.

Boken är indelad i 15 kapitel, formulerade som gåtor som vi får svar på i resektive kapitel. Språket är rappt och vardagligt, meningarna ganska korta och lättlästa, uppblandade med enklare illustrationer.

Berättelsen är varmt och charmigt skriven i både med- och motgångar, och det gillar jag!

Boken har en kort startsträcka, handlingen startar direkt och jag får genast en positiv bild av Erka, som är sympatisk med ett stort hjärta. Även om tonen är humoristisk så finns det även ett djup och en seriös botten genom hela berättelsen. Bakom Erkas glättiga och utåtriktade fasad anas en osäkerhet, skörhet och längtan efter bekräftelse och 497

hans vilja att bjuda på sig själv på alla möjliga sätt för att duga och höra till, väcker känslor och gör att man önskar honom allt gott.

Boken är välskriven och ger inblick och igenkänning om hur läget kan vara i en klass.

Det känns gott och hoppfullt att både barn och vuxna oftast bemöter varandra med vänlighet och stöttande peppning.

Ett enda stort skämt är en ljuvlig läsning för mellanåldern och det känns som att författaren har förståelse för och stor insyn i barnens vardag. Och även om boken är både lättläst och en bladvändare, så väckte den både känslor, engagemang och gör avtryck hos mig.

Jag återser gärna Julian och Erka i fler böcker för jag är riktigt nyfiken att veta mera om hur det går för dem och kanske lära känna dem ännu mera.

Omslag: Ett enda stort skämt, Micaela Favila. Lilla Piratförlaget 2021

Ett enda stort skämt Micaela Favilla Lilla Piratförlaget 2021

498

Bazar Masarin 2021:2

Kristallgrotta

F

Carola Lindström

örra året utkom Väktarinnan, den första boken i serien Viskornas dal av Åsa Rosén.

Den kom att kallas för ”en Twilight i Norrlandsmiljö” och beskrevs i en recension som ”en otrolig läsupplevelse om uråldrig magi, väsen och förbjuden kärlek”.

Boken handlar om Iza och Enok som tillsammans med sina föräldrar flyttar från Stockholm upp till Tornedalen. De ska bo i mormors skruttiga sommarstuga tills det nya huset är klart, huset som ska byggas på en vacker plats intill älven trots att lokalbefolkningen anser att marken där är helig och tillhör viskorna. Iza tror först inte på de tornedalska skrönorna, men ändrar åsikt när hon träffar Virva och Varkjaur och alla de andra viskorna. Huset måste byggas på en annan plats.

Kristallgrottan är uppföljaren till Väktarinnan. Ett halvår har gått sedan Iza krönts till väktarinna för viskorna, vilket ledde till att Varkjaur och de andra skrindviskorna gav sig av.

Under det halvåret har Iza mest levt ett vanligt tonårsliv med skola, kompisar och tv-spelskvällar med Enok. Egentligen borde hon förstås studera boken Viskornas dal och försöka ta reda på vad uppgiften som väktarinna egentligen innebär, men boken är skriven på meänkieli, ett språk Iza inte behärskar, och överhuvudtaget känns allt ganska trögt. Det är som att all Izas motivation försvann när Varkjaur gav sig av.

Varkjaur som fick Izas hjärta att slå extra snabbt…

Det lugna tonårslivet byts en dag snabbt ut mot något helt annat.

499

Kristallgrottan Viskornas dal, del 2 Åsa Rosén Rabén & Sjögren 2021

Omslag: Kristallgrottan, Åsa Rosén. Rabén & Sjögren 2021

an

500

Bazar Masarin 2021:2 Men Iza har också ett tungt ansvar som väktarinna, ett uppdrag som hon inte kan berätta om för vem som helst och hemligheterna tynger henne samtidigt som tiden pressar på.

Kristallgrottan är precis som föregångaren en välskriven bladvändare med ett språk som har hittat precis rätt ton för målgruppen, det är rappt, humoristiskt, träffsäkert och autentiskt.

Iza, Enok och deras nyfunne vän Tom hamnar mitt i konflikten kring den tänkta gruvan. Och det visar sig inte vara lätt.

Hur mycket exploatering är okej för att få arbetstillfällen i norr? Hur påverkar gruvan naturen, miljön, djuren, turismen och de väsen som alltid bott på platsen? Som om det inte vore nog så får Iza känslor för Tom, samtidigt som hon inte kan sluta tänka på Varkjaur.

Boken kombinerar fantasy och realism, tonårsvardag med magi, uråldriga väsen med nutida byakonflikter och exploatering.

Det är aktuella miljöfrågor och landsbygdsfrågor som belyses samtidigt som Izas kärleksliv står i centrum och en vardag med typiska bekymmer kring skola och kompisar.

Skildringen av Iza och hennes kompisar och deras tonårsliv gestaltas trovärdigt och äkta.

Tornedalsskrönorna, viskorna och magin tar sömlöst plats i den realistiska berättelsen och får det att kännas som en helt naturlig och självklar del av livet. Magisk realism när det är som bäst helt enkelt.

Detta är bok nummer två i trilogin Viskornas dal, men den är inte en typisk tvåa som mest är en transportsträcka inför en stor final i den avslutande boken, utan precis som den första boken är det en komplett läsupplevelse med sin egna dramatiska kurva.

Boken fungerar absolut att läsa fristående, men allra bäst är att läsa böckerna i rätt ordning. Dels för att man verkligen vill hänga med Iza och Enok så mycket man bara

Foto © Sören Vilks

En hänsynslös gruventreprenör har hittat fynd av kristaller i Kaulinpää, byn där Iza, Enok och viskorna bor, och de vill provborra. Nu behöver viskorna sin väktarinna.

Och Iza behöver kalla på skrindviskorna och Varkjaur. Den tänkta gruvdriften delar byn i två läger, dels de som är för gruvan, för bygdens framtid och jobbens skull, och dels de som är emot gruvan och den exploatering som ofrånkomligt följer med den.

501

kan och dels för att bakgrundsberättelsen kring Iza och Enoks flytt upp till Tornedalen och skrönorna kring viskorna berättas mest utförligt i första boken.

Lite hänvisningar kommer även i Kristallgrottan, men för den som inte läst första boken eller för den som inte kommer ihåg alla detaljer hade det faktiskt kunnat vara lite mer bakgrundhänvisningar utan att boken för den sakens skulle tappa i lästempo eller spänning.

Jag tycker mycket om att boken aktualiserar problem som lätt uppstår i glesbygden, liksom aktuella samhällsfenomen som arbetslöshet, gruvdrift och exploatering. Åsa Rosén gör dessutom detta på ett mycket snyggt sätt, där det gestaltas och blir levande, men ändå inte tar över berättelsen på något negativt sätt. Jag tror att igenkänningsfaktorn är hög för många läsare och extra kul är att boken får skildra en plats som annars sällan syns i litteraturen, framförallt inte i litteraturen för barn och unga.

Boken vänder sig till mellanåldern, alltså 9 – 12 år, men jag tycker att den med fördel kan läsas längre upp i åldrarna. Iza och Enok är 14 år, de sommarjobbar, svär, dricker öl och har en stor frihet från sina föräldrar, så detta tillsammans med bokens tema och språk gör att jag känner att boken snarare skulle vända sig till åldern 11 – 15 år istället för 9 – 12 år.

Bokserien skulle passa ypperligt som högläsning för femman, sexan, sjuan och åttan.

Själv längtar jag nu efter den tredje och avslutande boken i trilogin som ska heta Tvillingarnas tid och kommer i mars 2022.

Och du som ännu inte har läst serien Viskornas dal har nu några timmars härlig magisk läsupplevelse framför dig!

502

Omslag: Allt som rimmar på kär, Elin Hansson. Lilla Piratförlaget 2021

Bazar Masarin 2021:02

503

Allt som rimmar på kär Elin Hansson Översättning Sara Ohlsson Lilla Piratförlaget 2021

Foto © Stine Friis Hals

Allt som rimmar på kär

E

Ann Löwbeer

lin Hansson är norska, namn och platser i Allt som rimmar på kär har norska namn, det ger karaktär och stämning i boken som känns både humoristisk och allvarlig, ovanlig och alldaglig.

Gro, huvudpersonen, går i sexan och rimmar på allt möjligt. Att rimma på Gro blir bara trista grejer som ko, däremot att rimma på kompisen Mina är mycket bättre, då kan man ju ta fina. Alla dikter samlas i en mintgrön anteckningsbok. Kul med analogt skrivande.

Gro blir blixtförälskad i Josh, den nya killen i klassen. Han dyker upp en dag, halvamerikan, solbränd, med ett brunt öga och ett blått öga. Han snackar på så gott han kan. Norskan räcker inte till så han blandar med engelska, det blir roligt och charmigt.

504

Bazar Masarin 2021:02

Jag är kärlekens sufflör Som skriver och förför.

Men av egen kärlek Är min erfarenhet blek.

Jag är grön som ett björkblad Och det gör mig knappast glad.

Gro blir överraskad av sin känslor och förstår inte riktigt hur det funkar det där med att vara kär. Hon är väl inte sjuk?

Mina är klassens drottning, hon har varit kär i nästan alla killar i klassen och har redan bestämt att Josh ska bli hennes. Gro kan väl bli kär i Viljar istället, “ni tycker ju om djur båda två”. Inget fel på Viljar, han är en bra kompis. När Gro tänker på Josh känns det som något tungt som trycker mot magen.

“Jag vet inte vad det är. Men det känns som om jag inte får luft” .

Gro har en halvgalen mormor, Erika. Gro besöker sin mormor ofta, de äter macarons som är deras gemensamma favoritkaka.

Mormor förklarar det där med kärlek för Mina. Hon berättar om sin stora kärlek med en sjöman för länge sen. Hon älskade morfar också, men den där sjömannen var något annat. Att vara kär känns i hela kroppen, det är som en tankbåt, BAM, som landar i magen.

En dag går de på promenad med mormors hund Maggie. I hundgården möter dom Even med sin hund Multe. Det uppstår ett omedelbart tycke mellan de två hundarna och parning sker. Erika tycker inte det är bra alls, den där hunden verkar inte vara något som

Maggie ska bli para sig med.

Even kontrar med “Han har stamtavla!

Jag var tvungen att stå på väntelista två år, och klara tre intervjuer som skulle få ett förhör hos säkerhetspolisen att kännas som en dålig dejt!” Erika får dåligt samvete för sitt aviga beteende och uppsöker Even, lämnar en bukett blommor och ber om ursäkt.

Det här bli vänskap hundägare emellan. Even är hundfrisör och har en salong. Han bjuder Maggie på en behandling, det blir vänskap både mellan hundar och ägare.

I skolan händer det stora grejer den här terminen. Möyfrid som är en redig och bra mentor för klassen berättar att de ska göra ett stort teaterprojekt kring vikingatiden och gudarna. Allt presenteras på ett föräldramöte och där delas också rollerna ut till alla elever i klassen.

Eftersom mormor är en bra regissör och Even är en superduktig skräddare blir de båda två inblandade i uppsättningen av “Balders död”. Så bra att andra vuxna som kommer utifrån får vara med i skolan. De gör en fantastisk insats och tillåts att ta ut svängarna, de ordnar och bestämmer hur allt ska göras. Möyfrid håller sig i bakgrunden och det känns helt rimligt.

505

Någonstans under regnbågen Vandrar Josh Johansen Förklädd till en nordisk gud Med solbrun, kalifornisk hud.

Erika håller hårt i regin och dräkter sys på löpande band. Gro och Josh får chansen att hjälpa till och det gör dom gärna.

Plötsligt en dag vid repetitionen faller mormor omkull på golvet. Det blir ambulans, Gro och Even får följa med till sjukhuset.

Mormor har fått en hjärtinfarkt. Gro blir förstås rädd och tror att mormor ska dö.

Operation och ett par dagar senare är mormor utskriven från sjukhuset, det är gott gry i henne, hon har sin humor till hands hela tiden. Busar och skojar fast hon ligger till sängs, skräms genom att säga “Bu” när de kommer in och tror att hon sover.

Gro funderar på om man kan få hjärtinfarkt för att man är “kärleksutan”. Att man måste få vara kär för att man ska må bra?

Diktboken är försvunnen när Gro ska skriva sina rader på kvällen efter den där omtumlande dagen med mormor. Men den finns inte. Den är kvarglömd i skolan, tänk om någon hittar den?

Det visar sig att Mina har hittat boken och hon tänker läsa upp något Gro skrivit om Josh innan premiären av “Balders död” imorgon. Oron växer och Gro vet inte hur hon ska få Mina att avstå. Bättre att hon föregår Mina så hon tar fram allt mod hon

har och berättar för Josh om sina känslor.

Han ler sitt vackraste leende och förklarar att jag kommer inte att bli kär i varken dig eller några andra tjejer. Ingen ingående förklaring, läsaren får själv bestämma hur mycket mer man vill förstå. Det känns befriande, ingen ingående förklaring kring homosexualitet.

Premiären av “Balders död” går bra och Gro får mycket beröm för sin rolltolkning.

Boken avslutas med att Even och Gro söker efter Erikas sjöman och de hittar honom på Facebook. Här ska ordnas med en riktig Lady- och lufsen föreställning.

Det blir en lyckad kväll, mormor får rosor på kinderna och Gro känner att hon vet lite mer om kärlek.

Josh och Gro fortsätter att träffas och blir de bästa bästisar man kan vara.

Den här boken förefaller perfekt för en 9-10 årig flicka, eller är det lite fördomsfullt att tro att handlingen inte framkallar killars förtjusning vid läsning av Allt som rimmar på kär?

Jag tror att man som läsare kan känna igen sig i de där översvallande känslorna när man bli kär för första gången.

Det är ju ett mysterium.

506

Bazar Masarin 2021:02

Mörkret Mörkret är framme nu. Jag ser rakt in i det.

Det är som att stirra upp i himlen utan att se några stjärnor.

Det är som att vara vilse längst inne i berget.

Det är som att se in i svartbjörnens ögon.

Det är som att titta in i solen, fast tvärtom. Jag måste kisa men ser ändå hur mörkret formar sig till en tentakel. Ett smalt spröt som sakta rör sig mot mitt ansikte.

Och nu vet jag.

D

Susanne Sandström

et finns hos människan en stor rädsla för att befinna sig i okänt mörker.

I mörker lurar bestar och monster, i mörker lurar ondska. Men om det är själva mörkret som utgör ett hot?

I Mia Öströms Mörkret är, som framgår av titeln, just mörker ett för handlingen avgörande tema både känslomässigt och miljömässigt.

Det finns ett mörker som kommer sig naturligt av natt och vinter och som kan betvingas med ljus i form av lyktor och eldar, och så finns det ett mörker som fyller människorna och som är sorg och saknad och som bara kan betvingas med ett annat slags ljus.

Läsaren tas med in i vad som verkar vara en obestämd framtid, ett dystopiskt samhälle vid världens ände som omringas av skog, berg, hav, myrmark och så tomhet så långt ögat kan se.

Till staden vid världens ände, där människorna hukar och undviker och inte lär känna varandra, kom man för att leta skimmer djupt nere i berget, samla ihop tillräckligt för att sen ta sig därifrån. Tillresta människors jakt på skimmer (i jakt på en bättre framtid) har skapat en kåkstad med dragiga, fuktiga och mörka plåthus där de korta dagarna tillbringas med idogt och hårt arbete nere i de än mörkare gruvorna. Där finns mörker, sot och hopplöshet. Ingen kommer längre till samhället och ingen tar sig därifrån.

507

Omslag: Mörkret, Mia Öström. Lilla Piratförlaget 2021

Mörkret Mia Öström Lilla Piratförlaget 2021

508

Bazar Masarin 2021:02

Syskonen Nita och Vo lever tillsammans med sin morfar som varje dag trots hög ålder och en nedbruten kropp tar sig till gruvan.

Det är de tre (och en faster Jansson), så har det varit länge – allt sedan en mamma och pappa försvann i berget. För så är det berget ger och tar och tar och tar. Kraft och liv. Skapar sorg och inre mörker, men frambringar inga tårar för det tjänar ingenting till för ”berget är fullt av människor som aldrig kommer ut”. Så krasst har morfadern tänkt och talat. Jag tänker att han har stålsatt sig.

Inte vem som helst klarar av att leva i gruvsamhället/plåtstaden där mörker och kyla är ständiga följeslagare till det hårda livet – ”vi står för ljuset” säger morfadern, vi är kontrasten till allt det mörka. Det är inte lätt att inte ge vika för mörkrets tyngd.

Och morfar blir sjuk, ett mörker tycks äta upp honom inifrån och han hamnar på Hospitalet som ingen lämnar levande. Älskade starka trygga morfar som har spenderat hela sitt liv i underjorden men ständigt längtat efter att färdas över de stora oceanerna ligger nu hjälplös och tynar bort.

Mest av allt har han nog längtat efter, saknat och sörj sin förlorade dotter.

Nu har sorgen och mörkret övermannat honom och tårarna vill inte upphöra för sorgen är bottenlös.

Han gråter som ett barn (skriver Öström och det har betydelse, barnet har betydelse).

Fler sjuka kommer till Hospitalet och är sjuka på samma sätt som morfar – bleka hostar de blod för deras lungor är fulla av svärta. Inte av bergssot utan av mörker och sorg. För allt de förlorat (kärlek, föräldrar, sin födelseplats, allt som gått förlorat i ett liv).

Under tiden morfar legat sjuk har (berättarjaget) Nita funnit det magiska föremålet – en stjärnkompass – som morfar gömt undan och hållit hemlig.

Morfar ger flickorna Nita och Vo i uppdrag att hitta det verkliga skimret, att följa stjärnkompassens riktning till motsatsen till mörker, mot ljuset. Det kan vara räddningen, och det blir början på resan ”ut i världen” och äventyret för handlingens hjältar. ”Att stanna är döden” har morfar sagt vid flera tillfällen.Så samtidigt som soldater kommer till plåtstaden, som ju nu hotas av mörkret som tar sig in i människorna, och flera invånare tar tillfället i akt att fly staden på en inkommande isbrytare, planerar systrarna att bege sig in i berget. De måste rädda sitt ljus, sin morfar.

När jag läser om systrarnas farofyllda och strapatsrika färd genom berget hissnar det i mig; de små människorna som befinner sig djupt nere och inne i ett berg, i mörker och kyla med stenblock och väggar som rasar – det är klaustrofobiskt och samtidigt spänningsfyllt.

509

Under passagen då Nita och Vo färdas genom berget kastas läsaren mellan känslor, av hopplöshet/fara och hopp/trygghet, mellan intryck av mörker/kyla/snö/hårt berg och trygghet/skydd/värme/mat/ljus.

Verkningsfulla och effektskapande kontraster som ju naturligtvis finns i Öströms sömlösa, behagligt flytande, och ofta poetiska, språk.

Systrarna i Mörkret är lika övergivna och utan föräldrar som en Hans och en Greta men likt alla sagors hjältar lyckas de naturligtvis med sitt uppdrag.

Barn behöver berättelser som Mörkret, berättelser där de för en stund kan vara någon annan, befinna sig på en annan plats/ värld och i ett äventyr med faror och umbäranden (då känner man sig mer trygg i sin egen verklighet) – men där slutet är hoppfullt. Kanske kan det odefinierade hotet, som ju mörkret i berättelsen är, läsas i ljuset av odefinierade hot (samhällets negativa utveckling) i samtiden.

Och då blir det talande att det är barn som ska rädda samhället och människorna från mörkret som breder ut sig – med Öströms ord ” de bär på allt de behöver, de har allt ljus inom sig”.

För vad är det egentligen som är motsats till mörkret i den här sagan? Och vad är egentligen mörkret?

Barn ska leva inte bara överleva.

Mia Öström är författare och arbetar som kommunikatör på Bibliotek Uppsala. Hon debuterade 2010 med romanen Den du söker finns inte här (Norstedts). Tillsammans med Anna Ehn och Jenny Karlsson har hon gjort böckerna om Sally (Opal). Böckerna om Pyton tillsammans med Anna Ehn och Alex Howes (Opal). Andra titlar är Det grå skåpet (2020, Nypon), Rummet med fjärilarna (2021, Nypon) och (faktaboken) Myrägg på menyn med Per Gustavsson (2020, Opal).

På Lilla Piratförlaget och Gilla Böcker har Mia Öström utkommit med ungdomsböckerna Skuggsommar (2015), Vakuum (2017) och Mitt hjärta borde slå någon annanstans (2019) samt mellanåldersböckerna Dödsbo (2018), Slutstation (2020) och Mörkret (2021).

510

Foto © Kajsa Göransson

Omslag: Underjordingen, Peder Nääs Sundemyr. B Wahlströms 2021

Bazar Masarin 2021:02

511

Underjordingen Peder Nääs Sundemyr B Wahlströms 2021

Underjordingen

D

Patrick Persson

et här är en perfekt bok för barn som söker spännande läsning med övernaturliga inslag.

Rufus och hans mamma har lånat en fritidsstuga i en skidort i norra Sverige av en kollega till mamman. De har åkt dit på sommaren när det mesta är stängt och öde. Vad kan egentligen en sådan semester erbjuda?

Redan på vägen dit blir det konstigt, bilen skakas av en kraftig jordbävning.

Ganska snart börjar Rufus också se saker, och allt förändras. Han tror först att han inbillar sig: myror som bildar märkliga mönster och en hare som verkade äta på en död mus. Och en dag när Rufus står där mitt i skogen känner han hur något stirrar honom i nacken och han vänder sig om...

Boken börjar med ett relativt lugnt tempo men allt eftersom dessa mystiska sakerna händer skruvas tempot upp. Det gör att boken är en bladvändare eftersom man hela tiden blir nyfiken på hur det ska gå.

Språket är relativt enkelt och kapitlen är lagom långa.

Som läsare fick jag associationer till tvserien Stranger Things vilket ska ses som positivt.

Denna kapitelbok kommer ge många spännande lässtunder för den modiga unga läsaren.

512

Omslag: Skiter i, Hanna de Canesie. Natur & Kultur 2021

Bazar Masarin 2021:02

Foto ©Erik Hurst

513

Skiter i Hanna de Canesie Natur och Kultur 2021

Hanna de Canesie ligger nära talspråk i den dialogburna texten som bara flyter fram. Det går snabbt, det händer något hela tiden och man får hålla koll på karaktärer och intriger.

Det är många lager och olika sammanhang: skolan, hemmet, fotbollen och drogerna.

Miras relation till mamman får vara komplex och stundvis smärtsam, medan hon i ömheten för sin bror visar en mjukare sida.

Jag tycker också om hur vänskapen med de två bästisarna skrivs fram på ett sätt där klassklyftor blir tydliga men överbryggas av kärlek och lojalitet. Mira, som skulle kunna ses som ett maskrosbarn, har genomgående en stark agens och egen drivkraft. Hon har svårare förutsättningar än de flesta, men genom den här berättelsen känner jag som läsare inte bara sympati och sorg utan framförallt hopp. Mira är varken kille, invandrare eller pratar förortsslang och redan där bryter hon av mot mångas föreställning om vem det är som langar droger, men jag undrar om det också är därför det är lätt att sympatisera med henne.

De Canesie skriver in sig i en tradition av ungdomsböcker med huvudpersoner som missförstådda underdogs i mellanrummet mellan barndom och vuxenliv. Men lika mycket är det här en modern arbetarklasskildring med beröringspunkter både i Moa Martinssons Mor gifter sig och kanske ännu mer i Barnen från Frostmofjället.

Stundvis lyser en präktighet igenom, en sensmoral om att idrott och nykterhet utgör en sund och god barndom.

Jag undrar hur berättelsen hade blivit om Mira inte hade varit jättebra på matte eller om hon haft mindre skuld- och skamkänslor när hon gjort något dumt. En mindre ”perfekt” karaktär hade kunnat lyfta berättelsen ytterligare. Med det sagt rekommenderar jag den här boken för alla som behöver ett fönster in i en ungdomsvärld som sällan syns i samhällsdebatten.

Skiter i

D

Baharan Kazemi

et var längesedan jag läste en ungdomsbok – mina barn är för små och jag själv är inte målgruppen.

Men när jag såg omslaget på Hanna de Canesies Skiter i, kände jag direkt att den talade till mig.

Ett öga som tittar rakt på mig och nästan kräver att jag ska läsa. Jag tänker mig att det är Miras blick, huvudpersonen som berättelsen kretsar kring. Direkt i första kapitlet är det med hennes perspektiv vi kommer in i en samtida ungdomsvärld där slagsmål, stress över föräldrars ekonomi och ansvar över syskon med kognitiva funktionsnedsättningar bara är början.

Det hela eskalerar snabbt i en trovärdig skildring av hur det kan vara för unga personer idag.

Det socialrealistiska greppet och en vilja att lyfta sociala problem och barns utsatthet fångar mitt intresse. Jag googlar och ser att författaren, som jag själv, är socionom med bakgrund som socialsekreterare.

Det märks i hur våld, tablettmissbruk och ekonomi flätas in i berättelsen och integreras i karaktärerna. Det är inte i vackra formuleringar eller språket överhuvtaget som boken har sin styrka, utan just som en kommentar i det pågående offentliga samtalet om ungdomar, kriminalitet och samhällets stöd.

514

Bazar Masarin 2021:02

Underfors

J

Martin Bensch

ag har aldrig satt min fot i Finland. Ändå har jag en lång och pågående relation till landet som har gett oss så mycket högkvalitativ death metal, otroliga bibliotek och magiska författarskap.

Maria Turtschaninoff är författarinnan som det, oftast, bara tar några rader för mig att dras in i läsningen och bli i stort sett helt investerad i.

Så är det med Underfors. När gränserna mellan det vardagliga och bekanta suddas ut, när vi får reda på vad som döljer sig under ytan sugs jag in och hänförs av den värld som Turtschaninoff har skapat.

Inte bara finner jag blotta möjligheten till en värld under våra fötter fascinerande, den är ju dessutom befolkad med varelser så välskrivna att det är omöjligt att inte bli intresserad av dem. Är de okomplicerade? Nej, och det är också en av anledningarna till att jag hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan under läsningen.

Alva, Nide och Joel plus de andra i persongalleriet tvingar oss som läsare att sannerligen träna vår empatiska förmåga, för det är ofta som jag tycker att de agerar rent hårresande. Ändå så fortsätter jag läsa – inte bara för att få veta hur det går för våra karaktärer – utan också för att Turtschaninoff breddar och fördjupar sin värld på ett underbart sätt.

Det var längesedan jag kände sådan boksorg som när jag var klar med den här boken.

Foto © Niklas Sandström

515

516

Omslag: Underfors, Maria Turtschaninoff, Förlaget 2021

Underfors Maria Turtschaninoff Förlaget 2021

Bazar Masarin 2021:02

Foto © Eva Lindblad

Omslag: Ormen i mig, Anna Ehn, Juniperus Förlag 2021

517

Ormen i mig Anna Ehn Juniperus förlag 2021

Ormen i mig

J

Emma Terner

ag nästan vågar inte läsa boken om Majken. Nästan vågar jag inte det, för att jag inte klarar starka känslor i fiktion och tonårs-nästan-vuxen-böcker är fulla med starka känslor, och den här boken handlar dessutom om psykisk sjukdom.

Psykisk sjukdom fascinerar mig visserligen något mer än det skrämmer men det är mycket av båda. Så nästan fysiskt avståndstagande tar jag mig an boken Ormen i mig, om Majken, som är sjuk i anorexi, eller håller på att bli frisk, eller håller hon det? När är man frisk?

Majken har kommit in på journalisthögskolan och det är med delade känslor hon påbörjar de flesta stegen i sitt vuxenblivande.

Två steg framåt, ett tillbaka.

Nog sant för de flesta av oss men för Majken är ingenting självklart, inte ens att tacka ja till att följa med på en öl efter föreläsningarna. Ska hon våga släppa på kontrollen, avvara en timmes träning för att vara mer som andra? Kanske till och med, gud förbjude, ta en öl med de kalorier det innebär, för att vara mer som andra, för det verkar ju så… härligt?

Boken är skriven i dagboksform och lätt som en fjäder tar Majken med oss genom lögner för psykologen och konflikter med en välmenande men felsägande mamma medan prestationerna, skolan, det sociala, tar energi nästan från läsaren. Det är oerhört nära och mycket lärorikt att sugas in i hennes värld, man förstår fast det är obegripligt.

Och så ska ju en bra bok vara.

518

Bazar Masarin 2021:02

Vargöga

V Lisa Nordlén

argöga är skriven av Niklas Leavy och utspelar sig på den fiktiva ön Vargöga i Vänern.

Boken börjar med att bröderna Simon och Jonathan reser till Vargöga, en ö som tillhört deras släkt i generationer men som bröderna aldrig har hört talas om innan.

Simon, som berättar historien, är lillebror till Jonathan. Jonathan har varit med om en olycka som gjort honom rullstolsburen men även stängt in honom i sig själv. Hans hjärta slår och han kan, om än oändligt långsamt, blunda ibland samt svälja ner näringslösning när den droppas ner i hans mun.

Simon lider av dåligt samvete, han känner sig skyldig till Jonathans olycka och han skulle göra vad som helst för få sin storebror tillbaka så som han var förut. Han vill ha hela sin, numera trasiga, familj tillbaka. Pappa befinner sig på Vargöga, på släktgården där, och mamma är på sjukhus. Simon vet inte när eller om hon kommer tillbaka.

Men kanske finns det hopp. När pojkarna når fram till Vargöga visar det sig att ön inte är en vanlig ö. I ett ödehus, som Simon lovat sin pappa att hålla sig borta ifrån, finner han en brunn med magiskt vatten.

Kanske kan vattnet vara det som hjälper Simon att få tillbaka sin familj, så som den var förut? Det är en tung tillvaro för Simon och den känslan förstärks av miljön han befinner sig i. Vintermörker, kyla och ön Vargöga inbäddat i frost och snö.

Jag såg verkligen fram emot att läsa Vargöga då den verkade så spännande och läskig. Det finns en underliggande stämning som mer än antyder att ön inte är en vanlig ö och några av personerna som bor där är besynnerliga och otäcka.

Dock upplever jag att boken är svårläst, till exempel är beskrivningar av föremål och miljö lite väl långa och krångliga att läsa då de till viss del besjälas.

För mina elever gjorde det texten svårtillgänglig. Eleverna går i årskurs sex och de fick lyssna på de första två kapitlen av Vargöga. De tyckte inte att de hängde med alls, tyvärr.

Det jag tycker om med boken är Foto © Cato spänningen som byggs upp och de korta kapitlen som gör den till en riktig bladvändare som får mig till att vilja läsa “bara ett kapitel till”.

Som läsare vill jag gärna veta hur det kommer att gå för Simon och hans familj men det är för många uppslag som presenteras i boken som inte riktigt följs upp och/eller får en förenklad lösning.

När boken är utläst känner jag mig besviken och inser att jag hade önskat mig färre uppslag som följts upp bättre. Det hade nog gett boken mer djup och bidragit till en starkare läsupplevelse, tror jag.

Törsten värkte obönhörligt i min mun, så jag sträckte mig efter snöret till hinken. Ett lågt rosslande ljud steg i Jonthans strupe och ännu en vindpust från Vänern snirklade sig in genom huset. Jag ville bara dricka, dricka, dricka, men förstod samtidigt att jag inte borde. Pappas varning ekade i mitt huvud.”

519

Omslag: Vargöga, Niklas Leavy. Natur & Kultur 2021

o Lein

Vargöga Niklas Leavy Natur & Kultur 2021

520

Kärleken

är att jag vill att du finns

Bazar Masarin 2021:02

K

Sara Bäverås

ärleken är att jag vill att du finns; det var den första meningen som jag läste på en nedklottrad garagelänga då jag var ute med min hund och tog min första promenad i mitt nya bostadsområde.

Meningen gjorde mig varm i hjärtat och jag kände att det var bland de finaste orden jag någonsin läst på en grå och i övrigt ganska trist garagelänga.

Den fick mig att fundera över vad kärleken egentligen är, hur den kan variera och ändra skepnad. Hur den kan kännas, göra ont, göra en lycklig och ibland nästan på samma gång olycklig. En berg och dalbana som pirrar, skrämmer och rycker tag i hela ens själ.

Att få läsa samma mening på ett omslag till en bok kändes som ett lyckligt sammanträffande och jag kände att jag bara måste läsa denna bok, skriven av Oscar Kroon.

Oscar har tidigare skrivit böcker som riktar

521

sig till lite yngre läsare än denna bok gör.

Han skriver om ämnen som känns i hjärtat, om det som kan kännas svårt att tala om. Hans poetiska och målande språk gör att man genast dras in i berättelsen och känner sig delaktig i det som sker.

Inledningen av Kärleken är att jag vill att du finns är omtumlande och griper tag i mig på ett obehagligt sätt, jag ruskas om och slås av tanken på hur snabbt livet kan förändras.

Hur vardagslivet plötsligt kan förvandlas till något skrämmande och ovisst. Hur trygghet kan bytas ut mot otrygghet på ett ögonblick.

Att på detta skickliga vis kasta läsaren in i handlingen är imponerande och jag läser vidare med höga förväntningar och en

Kärleken är att jag vill att du finns Oskar Kroon Brombergs 2021

springer iväg.

Istället för att prata om det så sluter sig Werner och hans mammas försök att få honom att öppna sig lyckas inte särskilt väl, ej heller hans vänner når fram till honom.

Istället är det farmor, en härligt fri kvinna som han diskuterar och funderar ihop med.

Vi kan stanna lite vid farmodern; det är så härligt befriande att hon beskrivs som en människa som gör lite som hon vill och inte låter sig styras av omvärldens normer, hon går sin egen väg och deras finurliga och filosofiska diskussioner lyfter verkligen berättelsen.

En annan viktig person är Zadie, hon hugger bokstavligen tag i Werner och deras relation fördjupas och en stor del av handlingen kretsar kring dessa två och deras kärlek både i fysisk form och på det intellektuella planet.

Romanen har en styrka i att det målas starka kvinnoporträtt fast möjligen skulle moderns karaktär ges mer utrymme. Hon blir mer en bifigur i handlingen.

Denna typ av roman är viktig för att den tar känslor och det inre livet på allvar och vågar gå under ytan, det är så viktigt för unga vuxna att deras känslor och tankar blir tagna på allvar; en välkommen bok i bokfloden för unga att haka fast i.

förhoppning om att saker ska lösa sig till det bästa. För är det inte så att det är hoppet om förbättring som ger oss människor orken att leva vidare trots ovisshet om vad framtiden för med sig?

Werner, som huvudkaraktären heter, är 15 år när hela hans liv ställs på ända en kväll då familjen krockar med en flock vildsvin; pappan hamnar i koma och hunden Boye 522

Omslag: Så nära att det bränns, Christina Lindström. B Wahlströms 2021

Bazar Masarin 2021:02

523

Så nära att det bränns Christina Lindström B Wahlströms 2021

Så nära att det bränns

C

Carola Lindström

hristina Lindström är en av Sveriges absolut bästa ungdomsboksförfattare.

Hon debuterade 2015 med Hälsningar från havets botten, vilken senare följdes av ett stort antal böcker för både barn och unga.

I höst är hon aktuell med ungdomsboken Så nära att det bränns och det är en passande titel, för det bränns verkligen, precis som det brukar göra i hennes ungdomsböcker.

Så nära att det bränns är ett triangeldrama med tre karaktärer inblandade: Jason, Max och Alice. Jason snattade i kvartersbutiken och satte eld på hamburgarkartonger redan när han var elva år gammal. När han gick på högstadiet var han den självklare ledaren.

Han är våldsam, rebellisk, karismatisk och oemotståndlig. Både killar och tjejer dras till honom. Men livet med honom är hårt och kriminellt, inte minst sedan han började handla med droger.

Max var en av de som ingick i Jasons gäng och förfördes av hans karisma. Men han tvingades lämna livet med Jason bakom sig. Han fick nog, men framförallt var det hans föräldrar som fick nog. De hotade att skicka honom till farmor i Danmark om han inte skärpte sig. Han tog chansen, tog tag i skolan igen och började leva ett mer städat liv. Men han kan inte förneka att han saknar gängets gemenskap, kicken och bekräftelsen han fick. Och kanske saknar han framförallt Jason.

Alice är också en av de som dras till Jason och hon blev hans utvalda. En av hans utvalda. Hon väntar ivrigt och febrigt på honom, trots att han är kontrollerande, kall och troligen har andra vid sidan av henne.

Men Jason är som en drog eller ett gift för Alice och hon kan inte hålla sig från honom.

Men så en dag möts Max och Alice av en slump på Fröken Olssons kafé i Göteborg 524

Bazar Masarin 2021:02 och förälskelsen är total och omedelbar.

Det är dock ingen okomplicerad förälskelse – Jason ser Alice som sin och alla vet att det som tillhör Jason är förbjudet området. Det vet även Max, men precis som han inte kan hålla sig ifrån Jason så kan han inte heller hålla sig från Alice…

Så nära att det bränns är en ungdomsbok om vänskap, grupptryck, gemenskap och tillhörighet. Om att vilja sträva mot en trygg och ordnad framtid, men samtidigt lockas av att uppleva kickar som man inte kan få på något annat sätt än genom den totala motsatsen. Det är en skildring av en destruktiv, våldsam relation där kärlek inte är främsta anledningen till att man stannar kvar.

Men det är också en fantastisk skildring av den första stora, starka, brännande heta äkta kärleken.

Det är alltså många teman i boken och kanske är det lite för många för bokens 271 sidor. Jag upplever att det finns vissa trådar som kanske inte riktigt trasslas ut och att det finns vissa delar jag hade önskat utvecklats vidare. Det finns till exempel två bikaraktärer, Elmer och Sören, som är Max kompisar. De verkar vara två udda, men riktigt sköna killar som det hade varit intressanta att få läsa mer om och lära känna ännu bättre. Jag hade också önskat ett djupare porträtt av Jason. Vi läsare förstår verkligen att de andra karaktärerna trollbinds av honom, men vad är det som får dem att göra det? Och vem är han egentligen? Kanske allra mest saknar jag ytterligare fördjupning i dödsmisshandeln och den kille som blev utsatt för slagen och sparkarna, Amar, för han förtjänar mer än att försvinna bort i berättelsens periferi som det tyvärr råkar bli.

Samtidigt finns det också så många delar som verkligen lockar unga i målgruppen, 12 – 15 år, och kanske inte minst kan boken tilltala läsare som känner igen sig i någon av bokens karaktärer. Tonårstiden är jobbig och känslig för många och det kan underlätta att läsa om andra som går igenom liknande saker som en själv för att slippa känna sig ensam med sina känslor. Det där med identitet och grupptryck kan många relatera till och när man läser boken ser man hur lätt

det kan vara att hamna på glid, även om man faktiskt har ambitionen att välja annorlunda.

Det kan räcka att vara på fel plats vid fel tillfälle. Eller att bli vittne till fel händelse, för att sedan se sig själv bli indragen i en värld man inte borde tillhöra. Därmed är detta också en bok som man med fördel kan läsa tillsammans med ungdomar, kanske som högläsningsbok i klassen för att samtidigt diskutera dessa frågor. Eller varför inte läsa den själv som tonårsförälder eller lärare för att få en inblick i de världar där tonåringarna faktiskt rör sig.

Som ni förstår är detta en bok som har många lager, ingångar och vinklingar, vilket gör att boken känns levande och omväxlande.

De tre huvudkaraktärerna är sinsemellan ganska olika trots att de förstås har många beröringspunkter.

De gestaltas varsamt med olika röster så deras olika karaktärsdrag verkligen synliggörs. Även vuxenvärlden tecknas ovanligt levande, de har sina egna relationsproblem som de dessutom låter gå ut över sina barn, vilket i sin tur påverkar dem på olika sätt och skapar ytterligare dynamik. Tonen i boken är träffsäker och det både bränner och isar samtidigt som det är rappt och humoristiskt.

Men Christina Lindström är en skicklig författare och att boken är välskriven är förstås en självklarhet. Det hon gör extra bra är att skildra ungdomarnas språk – dialogerna känns inte bara trovärdiga utan klockrena. Även miljöerna där karaktärerna rör sig skildras fint och realistiskt. Allt detta gör att de många känslor jag känner under läsningen känns äkta och på riktigt, precis som det ska göra i en riktigt bra ungdomsbok.

525

Foto © Jan Andersson

Christina Lindström är författare och gymnasielärare. Sedan 2015 har hon gett ut femton böcker samt medverkat i en antologi. År 2019 vann hon Storytel Awards i ungdomskategorin för romanen Finns det björkar i Sarajevo? tillsammans med inläsaren Martin Wallström Bibliografi (på B Wahlströms förlag) Hälsningar från havets botten (2015), Leo och klumpen i magen (2015), Leo och datorspelet (2016), Leo och katten som sprang bort (20116), Jack (2016), Nils och Maja på badhuset (2016), Hugo och kepskampen (2017), Leo och de lösa tänderna (2018), Hilda och årets kalas (2018), Nils och Majas båtäventyr (2018), Finns det björkar i Sarajevo? (2018), Välj mig (2019), Hilda och hamsterstölden (2019), Hilda och gymnastikdräkten (2020), Första gången: elva noveller (2020), Så nära att det bränns (2021) 526

Bazar Masarin 2021:02

Det värsta ha

D

Patrick Persson

et här är en bok som håller sig kvar länge i minnet efter att den är utläst. Trots sina få boksidor rymmer den en verkligen gripande och spännande historia.

Berättelsen är ganska mörk och som läsare känner man verkligen med Bianca, som denna historia handlar om.

Det finns så många olika teman man kan diskutera utifrån boken. Allt från att känna utanförskap till vänskap, förälskelse och att känna skuld och skam.

Bianca är adopterad och kom till familjen som treåring. Hon brottas med sina tankar om att känna sig annorlunda, att inte passa in och att vara ett andrahandsval och omgivningens reaktioner på hennes hudfärg bekräftar det hon känner.

Sorgen och skammen kring hennes hemlighet gör att hon går in mer i sig själv, precis som hennes mamma och pappa också verkar ha gjort sedan det värsta hände.

Hon släpper inte någon nära. Inte förrän hon får en arbetskompis på det nya sommarjobbet. Ju djupare deras relation blir desto mer får man veta om vad som har hänt.

Som läsare hade jag dock önskat att jag hade fått några fler kapitel kring det värsta som hände. Författaren hade kunnat utvecklat händelsen mer, enligt mig, men har kanske lämnat det öppet för egen tolkning och fantasi.

Boken riktar sig till unga vuxna och passar bra att läsa på högstadiet eller på gymnasiet.

527

Det värsta har redan hänt Marta söderberg Gilla Förlag/Lilla Piratförlaget 2021

Omslag: Det värsta har redan hänt, Marta Söderberg. Lilla Piratförlaget 2021

ar redan hänt

Foto © Ola Kjelbye

528

Medverkande

Bazar Masarin 2021:01

Martin Hellström lektor i barnlitteratur vid Linnéuniversitetet

Patrick P

Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör, författare

Maria Jo

Ann Löwbeer, lärare, språkutvecklare, skolbibliotekarie

Linn J As

Johanna Johansson, barnbibliotekarie

Gwennh

Karin Cyrén, bilderboksmakare, illustratör, författare

Sara Bäv

Andrea Räder, författare, illustratör

Sanna Ha

Susanne Sandström, redaktör, layout, grafisk formgivn. bibliotekarie

Emma Te

My Grundström, redaktör, bibliotekarie

Agneta N

Jessika Berglund, illustratör, författare, skribent

Martin B

Thomas Tidholm, författare

Alexande

Maria Wingsäter, förskollärare

Sofia Jen

Yulia Drobova, bilderboksmakare, illustratör, författare Eva Öhgren, bibliotekarie Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, president IBBY Carola Lindström, redaktör, frilansjournalist, skribent Yurong, bilderboksmakare, illustratör, författare Martina Björling, skribent Baharan Kazemi, författare Martin Bensch, bibliotekarie, skribent Elin Jonsson, bibliotekarie, skribent Naoko Machida, bilderboksmakare, illustratör, författare Sunniva Krogseth, bilderboksmakare, illustratör, författare Mia Öström, författare Linda Valle, bibliotekarie, skribent Mia Österlund, docent i litteraturvetenskap, universitetslärare Linda Flood, lärare Margrete lamond, skribent Frida Ärlemalm, skribent Lisa Nordlén, lärare i SO, svenska och engelska Thomas Tidholm, författare, poet Maria Jönsson, bilderboksmakare, illustratör, författare Bethan Woollvin, bilderboksmakare, illustratör, författare Aron Landahl, bilderboksmakare, illustratör Sandra Parment, bilderboksmakare, författare

Persson, författare, skribent

Eva Frantz, författare

ourdanis, förskollärare, skribent

Malin Eriksson Sjögärd, författare,

splund, skribent, recensent

Karin Kajjan Andersson, författare

hael Huesca Reyes, skribent

Ganslandt,, illustratör

verås, skribent

Martina Björling, skribent

averinen, skribent

Maja Kastelic, bilderboksmakare, illustratör, författare

erner, skribent

Stian Hole, bilderboksmakare, illustratör, författare

Norrgård, skribent

Kim Fupz Aakesen, författare

Bensch, skribent, bibliotekarie

Jonna Björnstjerna, bilderboksmakare, illustratör, författare

er jansson, bilderboksmakare, illustratör

Karin Erlandsson, författare

nsfelt, författare

Sanna Borell, bilderboksmakare, illustratör, författare

Ur: Jag talar som en flod, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021