I jämförelse med många andra bilderböcker så kan man säga att dina bilderböcker inte har ett uttalat barntillvänt uttryck? De utmanar bilden av vad, och hur, en bilderbok för barn ska vara. Eller kanske är det mer riktigt att säga vad vuxna anser att bilderböcker för barn ska vara? De är inte inställsamma, lättillgängliga eller behagfulla - och det är något positivt menar jag. Du överlåter åt (barn)läsaren att se, att tyda det som finns där i bild och text. Att använda sina egna(kulturella) referenser. Kanske ser barn helt andra saker än vuxna? Och kanske ser de samma? Som vuxen läsare finns det mycket att hämta i dina böcker, både en vuxentematik i berättelsen (uttryckt i bild 26
och text) och referenser till historiska, sagohistoriska och konsthistoriska att begrunda. Hur tänker du kring begreppet ”barnperspektiv”? Är dina bilderböcker skapade för barn? Är barn en ”målgrupp” i första hand eller hur tänker du? - Man kan kanske tycka att jag struntar i barnen, men så är det inte. Men för mig är det inte naturligt att skilja mellan barn och vuxen, själv känner jag mig som båda delar! Sannolikt passar mina böcker för vissa barn och vissa vuxna. Men visst, en del retar sig på att det är för vuxet. Var, får jag väl säga, man har nog vant sig vid det här laget. Själv hyllar jag mångfalden, så att man kan välja mellan olika uttryck.
