5.1.
"Det
Bakåtblick:
var bättre förr"
Ska vi återvinna det förflutna?
Text: Ålands kulturhistoriska museum*
Mat
Att ställa om till ett hållbart samhälle anses innebära
att ge sig ut på okänd mark och kräver att vi lär oss helt nya sätt att leva. Men många av de ekologiskt hållbara lösningar som vi eftersträvar idag var verklighet i bondesamhället i början av 1800-talet. Människors levnadssätt på Åland för 200 år sedan hade betydligt mindre negativ inverkan på naturen. I stort sett alla bodde på landsbygden eller i skärgården och livnärde sig främst på jordbruk och fiske. Självhushållningen var grunden i den egna ekonomin och för de flesta var resurserna knappa och måste användas med sparsamhet. Människor förr levde mer ekologiskt hållbart för att de inte hade något annat val. Idag har vi möjligheten att välja levnads- och konsumtionssätt. Dagens industrioch konsumtionssamhälle har skapat ett överflöd av allt från mat, kläder, teknik och hygienartiklar till snabba transporter, lockande semesterresor och stora uppvärmda bostäder men med allt större konsekvenser för naturen. De val vi gör i vår egen vardag kan verka små men vår sammanslagna konsumtion får långtgående effekter både i närmiljön och globalt – speciellt när vi är snart 8 miljarder individer på planeten jämfört med ca 1 miljard i början av 1800-talet. En del av det som anses vara hållbara konsumtionsmönster idag bygger på äldre traditioner från förr. Hållbarhet handlar inte alltid om att uppfinna något nytt utan relativt ofta om att ”återvinna” hållbara användnings- och tankesätt ur det förflutna och anpassa dem till nutiden.
Kosthållningen i bondesamhället för 200 år sedan byggde till största delen på självhushållning. Tillgången på mat präglades av säsong, årets skörd och vilken lott i livet man fått. Gröt, välling och bröd, utgjorde grunden i kosthållningen, och råg och korn var de mest använda sädesslagen. Därtill åts potatis, rovor, kål, ärter, fisk, kött, och mjölkprodukter. Variationen i kosten var begränsad, speciellt för de fattigaste. Missväxt var ett ständigt överhängande hot som i värsta fall ledde till svält, sjukdom och dödsfall. Möjligheterna att bevara mat och hålla den färsk var även de begränsade. Moderniteter som kyl och frys kom att bli standardutrustning i köken först under 1900-talet. För att förhindra att maten blev skämd fick man ta till andra konserveringsmetoder som saltning, torkning, syrning och rökning. Hållbart förr: •
•
•
•
• •
62 | STATUSRAPPORT 5
62
Den mat som åts var i huvudsak självproducerad eller närodlad. Salt och kaffe var de vanligaste köpta livsmedlen. Det användes inte kemiska bekämpningsmedel på grödorna och inte heller konstgödsel. Ogräsbekämpningen skedde för hand. Mängden kött som åts var betydligt mindre än i dag och kom antingen från djur som gått ute på bete eller från viltjakt. Fisk var tillgänglig året runt. Maten var till stor del säsongsbetonad eftersom årstiden i hög grad avgjorde vilka livsmedel som fanns att äta. Matsvinnet var minimalt, så gott som allt togs till vara. Det fanns få förpackningar och i den mån de förekom kunde de återanvändas, som exempelvis tunnor av trä.
