tungt är det, som vi därmed hoppas införa.« Ett annat är hur han på flera ställen tar upp att den som behöver hjälp med en uppgift ska få det. Ingen ska behöva känna att arbetet blir övermäktigt. Det är evangeliet som är grunden för regeln, och texten är full av bibelcitat. Benedikt vill hjälpa munkarna att »under Evangeliets ledning vandra Herrens vägar«. Regeln ger konkreta råd för hur man kan leva ut evangeliets värderingar i en mänsklig gemenskap. De första sju kapitlen består av andlig vägledning. I de återstående 66 kapitlen återfinns instruktioner om hur det dagliga livet i klostret ska organiseras vad gäller bland annat gudstjänster, måltider, sömn, ledarskap och relationer. En grundläggande ton i texten är medvetenheten om Guds närvaro i alla och överallt. Bland annat därför betonar Benedikt att abboten måste lyssna till allas röster, även till unga, nykomlingar och gäster. Det var ett jämlikhetsideal som låg långt före sin tid: ingen hänsyn togs till klass eller status i världen, den enda rangordning som gällde var hur länge man varit i klostret. Och över allt står Jesus Kristus: »Munkarna ska inte föredra något framför Kristus.«12
20