I detta fall finner han att det främst är viljan det är fel på, de vill inte älska sina fiender. I Didaché är fiendekärleken inte en överkurs, den är grundläggande kristen praxis. På grund av den förföljelse som den tidiga kyrkan levde under behövde en novis tidigt veta hur en kristen skulle förhålla sig till sina fiender. Vi börjar inte älska någon bara för att vi vet att det är rätt, utan det sker genom att vi övar oss i kärleksgärningar. Detta blir tydligt i och med vers tre: vi uppmanas att välsigna, be och fasta för våra fiender. När vi ber och fastar för en fiende offrar vi något. Vi »investerar« i den människan. Vi ger upp något av oss själva för fiendens skull. När vi så har offrat något är det också svårare för oss att skada den människan. Sakta men säkert formas vi att börja älska och göra gott mot dem som hatar oss. I Lukasevangeliet möter vi samma undervisning och får även där praktiska övningar att utföra: Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Luk 6:27–28 Din träning i detta blir att välsigna dem som förbannar dig,
3
be för dina fiender och fasta för dem som förföljer dig.
Det Jesus gör är att träna oss i hur vi ska svara på fiendens behandling:
30