MetasprĂ„ket â en del av grammatikinlĂ€rningen och -undervisningen? Att undervisa i grammatik har inte varit i fokus under 2000-talet vare sig i Finland eller i övriga Europa. Detta gĂ€ller sĂ„vĂ€l elevernas förstasprĂ„k (lĂ€roĂ€mnet modersmĂ„l) som övriga sprĂ„k som de fĂ„r undervisning i. En av orsakerna till minskad explicit grammatikundervisning Ă€r övergĂ„ngen frĂ„n kognitiva inlĂ€rningsteorier till sociala och kommunikativa teorier vilket ocksĂ„ kan spĂ„ras i de finlĂ€ndska lĂ€roplansgrunderna. En ytterligare orsak Ă€r naturligtvis synen pĂ„ vad sprĂ„kkunskap Ă€r, vilken förĂ€ndrats i motsvarande takt. Trots dessa reformer intresserar grammatiken och dess betydelse för sprĂ„kinlĂ€rning forskarna runt om i vĂ€rlden. I första hand Ă€r de engagerade i hur eleverna tĂ€nker om sprĂ„k och sprĂ„kliga strukturer. Den gemensamma nĂ€mnaren i flera studier Ă€r elevernas metasprĂ„kliga kunskaper som gĂ€ller exempelvis deras reflektiva och explicita kunskap om grammatik som de ocksĂ„ kan redogöra för. MetasprĂ„kliga kunskaper Ă€r en del av den sprĂ„kliga medvetenhet som gĂ€ller oberoende sprĂ„k och sprĂ„kkunskaper och Ă€ven tvĂ€rsprĂ„kligt. I Europa har framför allt nederlĂ€ndska och brittiska forskare intresserat sig för elevernas metasprĂ„kliga
kunskaper. En del studier visar att varierande metasprÄklig kunskap har en positiv inverkan pÄ sprÄkinlÀrning och sprÄkanvÀndning medan andra visar att avsaknaden av god förstÄelse av relevanta grammatiska former och terminologi kan försvÄra sprÄkinlÀrningen. Dessutom existerar en individuell variation bland eleverna i grammatikkunskaper och utnyttjande av metasprÄkliga kunskaper oberoende av hur mycket tid lÀraren Àgnar Ät undervisning av olika grammatiska regler, strukturer och sprÄkkÀnnedom. Den explicita grammatikundervisningen har dock sin funktion om den inkluderar möjligheter för eleven att verbalisera och reflektera över sitt kunnande och sina funderingar vad gÀller grammatiska fenomen i samtliga sprÄkÀmnen i skolan. Under de nÀrmaste tvÄ Ären kommer vi att genomföra en studie om metasprÄkliga kunskaper i bÄda inhemska sprÄken bland sprÄköelever i Finland. Det tvÄÄriga projektet RefGram (Reflektiv grammatikkunskap) finansieras av Svenska Kulturfonden. I jÀmförelse med de europeiska studierna erbjuder Finland en nÀstan unik möjlighet att kunna
implementera en dylik studie tack vare vÄrt parallella skolsystem med bÄde finska och svenska som förstaoch andrasprÄk inklusive andra inhemska sprÄk. DÀrtill finns det en betydande andel elever som Àr flytande i bÄda sprÄken framför allt i de svensksprÄkiga sprÄköskolorna. Den finska kontexten erbjuder dessutom en specialitet, nÀmligen att de tvÄ inhemska sprÄken tillhör olika sprÄkfamiljer vilket ger ett intressant och annorlunda perspektiv. I vÄra tidigare studier har det kommit fram att de sÄ kallade didaktiska ramsorna Àr av betydelse för sprÄkinlÀrare. I finskan utnyttjar inlÀrarna olika temaformer av nomen och verb för att fÄ fram ordstammen. I undervisningen av svenska som andra inhemska sprÄk Àr ramsan för bisatsens ordföljd, kon-su-kie-pre, en central del av den metasprÄkliga kunskapen. Att kontrastera de tvÄ sprÄken Àr inte heller sÀllsynt: inlÀraren vÀljer kasusform i finskan pÄ basen av svenskans preposition. Problemet att kunna vÀlja mellan Suomelle och Suomeen som motsvarighet till prepositionsfrasen till Finland Àr verklig om inlÀraren inte kan anvÀnda sprÄkets semantiska dimension.
ARENA 15