Metaspråket – en del av grammatikinlärningen och -undervisningen? Att undervisa i grammatik har inte varit i fokus under 2000-talet vare sig i Finland eller i övriga Europa. Detta gäller såväl elevernas förstaspråk (läroämnet modersmål) som övriga språk som de får undervisning i. En av orsakerna till minskad explicit grammatikundervisning är övergången från kognitiva inlärningsteorier till sociala och kommunikativa teorier vilket också kan spåras i de finländska läroplansgrunderna. En ytterligare orsak är naturligtvis synen på vad språkkunskap är, vilken förändrats i motsvarande takt. Trots dessa reformer intresserar grammatiken och dess betydelse för språkinlärning forskarna runt om i världen. I första hand är de engagerade i hur eleverna tänker om språk och språkliga strukturer. Den gemensamma nämnaren i flera studier är elevernas metaspråkliga kunskaper som gäller exempelvis deras reflektiva och explicita kunskap om grammatik som de också kan redogöra för. Metaspråkliga kunskaper är en del av den språkliga medvetenhet som gäller oberoende språk och språkkunskaper och även tvärspråkligt. I Europa har framför allt nederländska och brittiska forskare intresserat sig för elevernas metaspråkliga
kunskaper. En del studier visar att varierande metaspråklig kunskap har en positiv inverkan på språkinlärning och språkanvändning medan andra visar att avsaknaden av god förståelse av relevanta grammatiska former och terminologi kan försvåra språkinlärningen. Dessutom existerar en individuell variation bland eleverna i grammatikkunskaper och utnyttjande av metaspråkliga kunskaper oberoende av hur mycket tid läraren ägnar åt undervisning av olika grammatiska regler, strukturer och språkkännedom. Den explicita grammatikundervisningen har dock sin funktion om den inkluderar möjligheter för eleven att verbalisera och reflektera över sitt kunnande och sina funderingar vad gäller grammatiska fenomen i samtliga språkämnen i skolan. Under de närmaste två åren kommer vi att genomföra en studie om metaspråkliga kunskaper i båda inhemska språken bland språköelever i Finland. Det tvååriga projektet RefGram (Reflektiv grammatikkunskap) finansieras av Svenska Kulturfonden. I jämförelse med de europeiska studierna erbjuder Finland en nästan unik möjlighet att kunna
implementera en dylik studie tack vare vårt parallella skolsystem med både finska och svenska som förstaoch andraspråk inklusive andra inhemska språk. Därtill finns det en betydande andel elever som är flytande i båda språken framför allt i de svenskspråkiga språköskolorna. Den finska kontexten erbjuder dessutom en specialitet, nämligen att de två inhemska språken tillhör olika språkfamiljer vilket ger ett intressant och annorlunda perspektiv. I våra tidigare studier har det kommit fram att de så kallade didaktiska ramsorna är av betydelse för språkinlärare. I finskan utnyttjar inlärarna olika temaformer av nomen och verb för att få fram ordstammen. I undervisningen av svenska som andra inhemska språk är ramsan för bisatsens ordföljd, kon-su-kie-pre, en central del av den metaspråkliga kunskapen. Att kontrastera de två språken är inte heller sällsynt: inläraren väljer kasusform i finskan på basen av svenskans preposition. Problemet att kunna välja mellan Suomelle och Suomeen som motsvarighet till prepositionsfrasen till Finland är verklig om inläraren inte kan använda språkets semantiska dimension.
ARENA 15