Läsväskan

En ny digital lärmiljö för läsning landar i Svenskfinland - Läsväskan är här för att stanna

Av lärare - för lärare. Det som startade som en svag illusion för fem år sedan har äntligen blivit verklighet. Nu öppnas Läsväskan 2.0 kostnadsfritt för alla klassrum i hela Svenskfinland.

Läsväskan är en digital lärmiljö som samlar allt som har med läsundervisning och läsglädje under ett och samma tak på lasvaskan.fi. Idén kläcktes av en handfull kreativa och pedagogiska experter i Pargas, alla med koppling till barn, inlärning och läsning. Nu är Läsväskan inne på sitt fjärde år. – Jag är själv lärare och tillsammans upptäckte vi att det behövs ett verktyg av den här kalibern. Ingen hade ännu uppfunnit ett dylikt, så vi har helt enkelt tvungna att göra det själv, skrattar en av grundarna Lotta Dammert, biträdande rektor i Sarlinska skolan.

Dammert beskriver Läsväskan som en nytänkande lärmiljö som möter eleven i elevens värld. Den är gjord av lärare till lärare för att användas i klassrum. – Läsväskan är inte svår att använda och vi har också märkt att den verkligen fungerar. Så jag önskar att alla lärare skulle ge den en chans och verkligen satsa på läsning i klassrummet, eftersom läsning ofta är nyckeln till skolframgång.

En digital bokhylla som sporrar till läsglädje

I Läsväskans team ingår också it-stödet Jens Eriksson, klasslärare Susanne Båge, bibliotekarie Jolanda Raitio och jurist Martina Snåre. Alla med bas i Pargas.

– Jag är mest stolt över att vi är ett sammansvetsat team med en komplett sammansättning av olika kunskaper. Vi har det tekniska, pedagogiska, litterära och det juridiska kunnandet. Allt det har vi plockat med oss in i Läsväskan, berättar Jens Eriksson. – Som lärare ser jag att eleverna behöver något som väcker nyfikenhet och läsglädje. Och då är den här digitala lärmiljön perfekt för det. En del har - och kommer alltid att ha - naturlig läsglädje, men vi behöver också väcka den hos sådana som ännu inte har den. Jag ser speciellt pojkar som tack vare Läsväskan har hittat nyckeln till läsning, tillägger Susanne Båge.

Läsväskan fungerar som en samlingsplats där man kan bokföra sin läsning. En digital bokhylla dit man lägger sina böcker efter att man läst dem. Här kan man sedan blicka tillbaka på sin läshistoria, recensera böcker och få tips om fortsatt läsning. – Vi är många runt barnet som kan jobba för att stärka barnets läsning. Skolan, familjerna och biblioteken. Alla kan mötas i Läsväskan. Jag tror också det är viktigt att lyfta fram att man i dag kan läsa på så många olika sätt. Det är inte bara böcker i pappersformat som är det enda sättet. Man kan lyssna på en bok, man kan läsa från en platta och man kan högläsa tillsammans, säger Jolanda Raitio. Hjälper lärare att se vilka läsare som finns i klassen – Läsväskan hjälper också föräldrar att engagera sig i sina barns läsning. Här kan vi följa med våra barns läsutveckling, ha insyn i vad barnet läser och på det viset också kunna visa intresse för det som barnet gör i skolan. Det blir lättare att uppmuntra och diskutera läsningen. Föräldrarna har ju en väldigt viktig del av elevernas läsinlärning, säger Susanne Båge.

Vilka fördelar kan lärare som tar i bruk Läsväskan förvänta sig? – Framförallt tror jag att det underlättar i undervisningen, att på ett och samma ställe se hurudana läsare man har i klassen och se kompletta boklistor över vad eleverna har läst. Den triggar också eleverna att utmana sig själva och läsa mer. Ju mer du läser, desto större belöning får du i systemet. Barnen tycker det är roligt att mäta sin läsfeber, säger Jens Eriksson. – Lärare i Pargas som har använt Läsväskan under en längre tid har gett mycket bra respons. Många har uppgett att den är ett bra stöd i undervisningen. Själv har jag nu 22 positiva glada ”läsenärer” i min klass - mycket tack vare Läsväskan, avslutar Susanne Båge.

Till vänster Jolanda Raitio, till höger Lotta Dammert.

Fortbildningsturné!

Hösten 2020 kommer Läsväskan att ordna en fortbildningsturné i Svenskfinland. Du kan ta del av fortbildningen på seminariet Läszoner som ordnas av de finlandssvenska läsambassadörerna i Vasa onsdag 4.11 och i Helsingfors torsdag 5.11. Flera andra chanser kommer också, håll ögonen öppna, mer information kommer.

Stipendium tilldelas ”Den läsande skolan”

Pamela Lindebäck, Petter Wallenius och Margareta Öhman-Rintamäki tilldelas stipendium ur Jeanette Slottes minnesfond för långsiktiga satsningar på litteratur inom projektet ”Den läsande skolan” i Grundskolan Norsen i Helsingfors. De har genomfört såväl satsningar på skolbiblioteksverksamheten som inspirerande läsfrämjande verksamhet i alla skolämnen. Deras engagerade arbete för litteratur är ett inspirerande exempel på ett av många läsfrämjande projekt i Svenskfinland under de senaste åren. Stipendiet delas ut vartannat år till lärare eller en grupp av lärare som gjort insatser för det svenska språket och litteraturen i Finland.

Ibland säger man ja utan att riktigt veta vad man säger ja till. När jag sa ja till att bli en av två Arena-redaktörer hösten 2012 hade jag ingen aning om vad jag gav mig in på. Om jag hade haft en aning hade jag sagt mitt ja med betydligt större övertygelse.

Det jag då trodde att skulle bli en ganska kort period kom att bli åtta läsår. Jag har faktiskt varit redaktör för Arena nästan lika länge som jag har varit modersmålslärare och jag är helt säker på att det uppdraget har format mig som lärare. Jag har lärt mig oerhört mycket genom de många intervjuer jag har fått göra och de många texter jag har fått skriva. Jag har framför allt fått ett värdefullt kontaktnät till lärarna på fältet och det är guld. Visst har det funnits veckor då lite för många deadlines på jobbet har krockat med lite för många deadlines för Arena, men det har varit värt det. Varje gång. Redan under arbetet med detta mitt sista nummer har jag saknat det här uppdraget.

Tack, tidigare SMLF-ordförande Pamela Granskog, för att du hade förtroende för en hyfsat nybakad modersmålslärare då det begav sig. Tack, Jolin Slotte, min första redaktörskollega, och Maria Dahlin, min andra, för allt roligt, för allt bollande och för allt samarbete. Tack, senare ordförandena Petra Bredenberg och Netti Kronholm-Cederberg och underbara styrelsemedlemmar genom åren för gott samarbete. SMLF må vara en liten förening, men det finns enormt mycket krut i den och det är tack vare lärare som ni. Lycka till, Christoffer Wärn, som nu tar över efter mig. Må ditt ja visa sig vara lika rätt som mitt var.

Jag säger avslutningsvis som Laleh sa en gång, Tack förlåt. Det var i sanning en härlig resa!

AMANDA AUDAS-KASS

SMLF-medlem, SE HIT!

Vi behöver uppdatera våra medlemsregister och vill därför uppmana er alla att ta kontakt och reagera, om det är så att:

- du inte fått någon medlemsfaktura för 2020. - du inte fått några nyhetsbrev från SMLF under läsåret 2019-2020. - du inte fått hem Arena och andra postutskick till rätt adress.

Och naturligtvis, om du inte redan är medlem i SMLF – bli det på en gång!

Ta kontakt med ordförande Annette Kronholm-Cederberg, på adressen annette.kronholm-cederberg@nykarleby.fi.

"Vi lever i ett oerhört gränslöst samhälle, i en gränslös tid"

Konsten att prioritera

- En av de viktigaste talangerna i dagens värld är förmågan att prioritera och veta vad som faktiskt är viktigt för en själv, säger förändringscoachen Amanda Backholm i ett samtal om lärares ork.

Aldrig förr har vi talat så mycket om ork på jobbet som vi gör idag. Enligt sociolog, förändringscoach, yogalärare och entreprenör Amanda Backholm finns det väldigt många risker för utmattning i den livsstil vi har i dag. I sitt jobb hjälper hon människor att jobba och leva hållbart och har under de senaste åtta åren coachat närmare 700 proffs i självledarskap, produktivitet och balans. - Vi lever i ett oerhört gränslöst samhälle, i en gränslös tid. Vi har möjlighet att vara uppkopplade hela tiden, vilket innebär att andra kan nå oss hela tiden. Därför blir det svårt att stänga av jobbet.

Förmågan att stänga av kräver väldigt mycket självledarskap, och det är något som vi tyvärr inte så bra på. Redan i högstadiet och gymnasiet tar kraven utifrån över och vi har svårt att svara på frågan om vad vi själva vill. Istället hör vi en massa olika röster som säger hur vi borde vara, vad som borde vara viktigt och vad vi borde välja. Vi har en bild av att det förväntas väldigt mycket av oss.

Ett bankvalv med ork Forskningen visar att de som blir utmattade ofta är drivna och passionerade, som jobbar med sådant som känns viktigt för dem. En del människor tror att de är “safe” så länge de älskar jobbet, men så fungerar det tyvärr inte. - Det är viktigt att förstå att du har ett bankvalv med ork, om du bara tar och tar och tar från det utan att någonsin fylla på så tar det slut. Orken är ingen magisk resurs som fylls på av sig själv, säger Amanda Backholm.

Enligt henne fyller du på ditt bankvalv med ork genom att vila, vara kreativ och göra sådant som inte har med jobbet att göra.

Hon talar också om vikten av att du lär dig att prioritera. - En av de viktigaste talangerna i dagens värld är förmågan att prioritera och veta vad som faktiskt är viktigt för en själv.

Till den förmågan hör också förmågan att säga nej. För att kunna säga ja måste man också kunna säga nej.

Risker med lärarjobbet Amanda Backholm berättar att risken för att bli utmattad är speciellt hög i de jobb där du har mycket kontakt med människor. - Det är svårare att checka ut från mänskliga behov än från produktionsband. Som lärare jobbar du ju väldigt nära människor, dessutom med en åldersgrupp som på många sätt är utmanande. Om man har en dålig dag som lärare kan inte gömma sig bakom en skärm, man ska möta sina elever oavsett.

En annan riskfaktor med lärarjobbet är att tempot är högt. Att jobba i ett hårt tempo länge utan möjlighet till återhämtning går inte, slår Backholm fast. Och den långa sommarledigheten får inte vara lärarens enda ordentliga återhämtningsperiod. - Mellan en och fyra veckor kan du köra riktigt hårt, men sedan börjar du få symtom. Det är absolut inte hållbart att jobba i 120 kilometer i timmen i tio månader per år och sedan vila på sommaren. Vi måste få till återhämtning oftare än så.

Ett läsår erbjuder, förutom en hög grundnivå, också intensiva arbetstoppar under till exempel studentskrivningar eller i betygstider. Det här kräver ur ett ledarskapsperspektiv en väldigt tydlig planering. - Idealet skulle vara att man inför varje nytt läsår tar fram en väggkalender där man ritar kurvorna så att alla visuellt kan se när arbetsbördan är som högst och när den är lägre.

Vi tänker lätt att 100 % är det som ska vara normalläge, men här är Backholm sträng. - Normalläget ska vara högst 80 procent. Livet händer alltid. Jag kan inte boka upp min kalender till 100 %, för saker händer. Någon blir sjuk, jag sover dåligt. Jag är en levande individ och inte en robot. Det betyder att jag har tröttare och piggare dagar och det måste finnas utrymme för det.

Good enough är viktigt, det är viktigt att vi vågar lämna ifrån oss också sådant som inte känns helt perfekt. - i de allra flesta fall räcker dina 50 % alldeles tillräckligt långt, det är oftast onödigt att detaljstyra de resterande procenten.

Du är inte ditt jobb Finns det då “typiska” människor som blir utmattade? Enligt Backholm är svaret här både ja och nej. Människor som har stort kontrollbehov, som har höga krav på sig själva och som kopplar en stor del av sin identitet som människa till sitt jobb ligger i en speciell riskzon. - Du är inte ditt jobb, du är inte din prestation. Du är en värdig människa också bara i att finnas till, men det är lätt att glömma bort det i vårt prestationsinriktade samhälle. Om du kopplar för mycket av din identitet till det du gör blir du också lättare påverkad av hur det går för dig på jobbet.

Backholm pratar om vikten av att komma ihåg att mycket på jobbet faktiskt är helt utanför din egen kontroll, också därför är det helt avgörande att inte boka upp för mycket av kalendern. Det måste finnas marginaler och du måste ha något kvar att ge när du kommer hem från jobbet. - Om du kommer hem och bara vill stänga in din familj i källaren, då har du använt för mycket energi på jobbet. Då har du valt fel.

"Det är svårare att checka ut från mänskliga behov än från produktionsband. Som lärare jobbar du ju väldigt nära människor, dessutom med en åldersgrupp som på många sätt är utmanande. Om man har en dålig dag som lärare kan inte gömma sig bakom en skärm, man ska möta sina elever oavsett."

"Du är inte ditt jobb, du är inte din prestation. Du är en värdig människa också bara i att finnas till, men det är lätt att glömma bort det i vårt prestationsinriktade samhälle"

Varningssignaler Hur ska vi då veta när för mycket energi använts på jobbet under en för lång tid? Backholm berättar att en utmattning kan börja med många olika symtom och att det är väldigt individuellt. - Du får kanske minnesstörningar och koncentrationssvårigheter, märker att du inte kan tänka klart. Ett annat varningstecken kan vara att stressiga situationer som du borde klara av plötsligt får dig att bryta ihop fullständigt, menar Amanda Backholm.

Om externa intryck som ljus, ljud och lukter blir jobbiga kan det också vara bra att ta ett steg tillbaka och se över orken. - Var också lyhörd för sömnsvårigheter. Redan en kort tid med dålig sömn påverkar hjärnan. Småbarnstiden är förstås en annan sak, men om du vaknat mitt i natten och tänker på jobbet är det en röd flagga.

Också om du är sjuk oftare än vanligt eller har ont eller magproblem är det värt att kolla upp.

Om du har ångest eller känner dig nedstämd och har svårt att hitta lycka och glädje är också det värt att ta på stort allvar.

Högst en timme i sträck För att kunna förebygga utmattning kan det vara viktigt att förstå lite grann om hur hjärnan fungerar. - För det första ska vi slänga ut begreppet multitasking, det är en myt att vi kan göra flera saker samtidigt eftersom vi faktiskt inte kan det, säger Amanda Backholm.

Hjärnan har ett arbetsminne och ett långtidsminne. I långtidsminnet sitter våra vanor, sådant vi kan göra utan att trötta ut hjärnan. Ungefär 40 % av det vi gör under en dag är vanor. - I arbetsminnet finns sedan det som kräver saker av oss och vi kan ha högst 1-7 saker i arbetsminnet samtidigt. I vissa stunder kan vi multitaska, men det tröttar ut hjärnan väldigt snabbt och leder till att vår intelligensnivå landar på en 8-årings nivå. Vi kan alltså hantera flera saker samtidigt men det kostar oss mycket.

Backholm berättar att forskaren Anders Ericsson har studerat extremt begåvade personers sätt att jobba. Ericssons slutsats är att majoriteten av människor kan jobba fokuserat bara en timme i sträck utan vila. Extremt talangfulla människor inom forskningsoch konstvärlden kan utöva 4 timmars djupt koncentrerat arbete per dag. - Det här betyder förstås inte att vi kan jobba bara en eller fyra timmar om dagen, men det där koncentrerade, djupa arbetet som kräver väldigt mycket av dig kan du göra högst en timme i sträck och högst fyra timmar per dag.

Om du tvingar dig till mer fokuserat arbete än det så sjunker din produktivitet och nivån på arbetet försämras. - I lärarjobbet handlar det antagligen om prov som ska skrivas och rättas och betygsättas, om undervisning som ska planeras. Det kan du inte jobba med åtta-tio timmar om dagen, konstaterar Backholm.

Hon rekommenderar att det jobbet inte görs i skolan utan på en plats där vi får den lugn och ro och den ostördhet som de flesta av oss behöver för att kunna göra den här typen av jobb. - Stäng också av alla plingande notifikationer i datorn och telefonen, skapa en riktig jobb-bubbla och gå in i den. Och värna om pauserna, de är så viktiga. Rektorns roll Också som rektor kan du göra saker för att hjälpa dina lärare att orka. - Först och främst måste alla i chefsposition leva som de lär. Som rektor ska du inte skicka e-post till anställda efter ett visst klockslag på dagen. Och om du märker att en lärare ofta mejlar dig sent på kvällarna eller på veckosluten ska du reagera på det, inte med en klapp på axeln för att hen är så engagerad utan med en fråga om hur hen egentligen orkar och mår. Vi bara måste sluta premiera folk som jobbar dumt. Det är inte bra och det är inte hållbart, varken ur ett produktivietselöer mänklisghetsperspektiv.

Backholm anser också att det är viktigt att rektorer och ledare skapar förutsättningar för samhörighet för de anställda, att de skapar utrymme för goda möten. - Nu under coronatiden kanske det handlar om att vi äter lunch tillsammans via dator en gång i veckan. Eller att vi har kaffepaus varje dag via zoom. Vi behöver få mötas, vi behöver höras, vi behöver hålla kontakt. Det är väldigt viktigt att vi får känna att vi är del av det kollegiala sammanhanget.

Som ledare är det helt avgörande att ofta fråga hur de anställda mår. - Bakom allt det som vi ska få till stånd finns alltid en människa och henne måste vi orka se hela tiden.

Det mesta av arbetet, att lära sig prioritera och att strukturera det egna arbetet kommer ändå att landa på den enskilda lärarens bord och på hens förmåga att leda sig själv. - Du måste själv hitta dina egna sätt, ingen annan kan göra det åt dig.

AMANDA AUDAS-KASS