Snart startar SKRIVANDE SKOLA

Det treåriga projektet Skrivande skola har som mål att utveckla skrivpedagogiken i de finlandssvenska skolorna och i alla ämnen. Fokus ligger på verksamhetsnära kompetensutveckling och kollegialt lärande för lärare i åk 7-9 men också övriga stadier (f-6 och andra stadiet).

Projektet inleds hösten 2020 och är ett samarbete mellan Svenska modersmålslärarföreningen i Finland rf (Smlf) och Sydkustens landskapsförbund rf. Projektledare är FD och lektor i modersmål och litteratur Annette Kronholm-Cederberg. Finansiärer av projektet är Svenska kulturfonden och Svenska folkskolans vänner.

Sju fokusskolor (7-9) med spridning över hela Svenskfinland, i urbana och rurala kontexter, samt med skiftande språkprofil utses av projektets styrgrupp i maj 2020. Det kostar inget för skolorna att delta. Skolan utser i sin tur en projektgrupp som blir projektledarens närmaste samarbetsgrupp och länk till skolans övriga lärare.

Fokusskolorna startar hösten 2020 upp en kompetensutvecklande process över tre år. Projektledaren kommer kontinuerligt att besöka skolorna, hålla föreläsningar och workshops, interagera med lärarna kring klassrum och skrivande men också handleda enskilda lärare eller lärargrupper. Verksamheten kommer att vara behovstyrd och önskemålen från lärarna är det primära inför vilka vägar den kompetensutvecklande processen tar. Vårens undantagstillstånd med distansskola har skapat nya rutiner för nätmöten, vilka kommer att användas som ett sätt att mötas.

Övriga svenskspråkiga skolor kan beställa föreläsningar och fortbildningstillfällen med Kronholm-Cederberg. Alla har också tillgång till undervisningsmaterial, webbmaterial och annat som kan stärka och kompetensutveckla skrivpedagogiken.

För mera information, gå in på Facebookgruppen ”Skrivande skola i Svenskfinland”.

”Se till att ha en stödring”

Det var tidigt klart att Louise Nygård ville jobba med barn och unga, men i vilken form klarnade först i slutet av gymnasietiden. - Jag valde mellan matematik och modersmål, men som läsande och skrivande person kändes det naturligt för mig att börja studera litteraturvetenskap vid Åbo Akademi, berättar Nygård.

Magistersbetyget kom i december 2019, efter att Nygård först studerat tre år i Åbo och sedan vid Stockhoms universitet, innan hon flyttade till Vasa. Pro gradu-avhandlingen påbörjades, hon auskulterade i Vasa våren 2018 och fick den våren frågan om hon kunde komma till Gymnasiet i Petalax följande höst. Där jobbade hon fram till jullovet 2019 och från januari 2020, fram till mitten av april, har hon arbetat i Närpes gymnasium. - I Petalax var jag ensam modersmålslärare, men jag fick mycket stöd av Berit Sjöman som precis hade gått i pension. En annan väldigt viktig sak för mig var att träffa de andra modersmålslärarna i gruppen Vi7, som är namnet på ett samarbete mellan de svenskspråkiga gymnasierna i Vasaregionen, från Vörå i norr till Kristinestad i söder, berättar Louise Nygård.

Louise Nygård hoppade på ett vikariat innan hon ens hade hunnit avsluta studierna. Hon var tillbaka i det gymnasium hon själv gått i och arbetade som ensam modersmålslärare. Snabbt insåg hon att hon behövde ha kontakt med andra modersmålslärare för att få stöd och hjälp i arbetet.

Kontakten till ämneskollegorna hölls också via sociala medier och hon kände att hon kunde ställa frågor till de andra och mer erfarna modersmålslärarna den vägen. - Vi7-lärarna har tagit sig an mig som ny lärare och verkligen stöttat och gett råd. Nu har jag bollplank i Ia Enroth vid Närpes gymnasium och en insyn i hur andra gör saker i olika kurser, säger hon.

Brinner för retorik och de ungas välmående Louise Nygård tycker att det roligaste med jobbet som modersmålslärare är att man kommer så nära de unga och deras textvärldar. Hon brinner för konsten att samtala och tala. - Samtal och diskussioner genomsyrar min undervisning, jag vill att de unga ska få ta plats, säger hon.

Att modersmålsämnet är så öppet och brett är både positivt och negativt, menar Louise Nygård, men hon tycker det är roligt att man i princip kan skrolla igenom rubrikerna på Svenska Yle och plocka dagens material därifrån.

- Samtidigt är det också det som är tungt, att det finns så mycket inklämt i modersmålsämnet, menar hon.

Hon tänker också på det ur de studerandes synvinkel. - Jag känner att jag har mycket i just min kurs, men då kan de studerande ha fyra andra kurser och det är jobbigt att se hur många unga som har svårt att orka. De har ångest över studenskrivningar och allt som är på gång. Jag minns ändå själv så väl hur det var, så jag känner väldigt starkt för de studerande. Även om vi lärare inte är några psykologer, ser vi unga som mår dåligt och många av oss vill hjälpa.

Hon berättar att hon själv var den som måste prestera väl i allt hon åtog sig. - Jag skulle vilja säga åt de duktiga, högpresterande ungdomarna att ta det lugnt. Du behöver inte få 10 i den här uppgiften jag nu ger dig, säger hon som exempel.

”Man behöver inte ha den perfekta lektionen” Stundvis har Louise Nygård känt att jobbet som ny modersmålslärare har varit

"Man tänker kanske lätt att ”det ska vara så här nu i början”, det har normaliserats att man nästan ska gå in i väggen. Så jag vill nog föra fram att det är helt överkomligt. Ibland måste man bara inse att man kan gå där ribban är lägst. Det signalerar också till de unga att allt inte behöver vara på 100%."

överväldigande. Men hon säger ändå att hon har en rätt hög stresströskel. - Det första året jag jobbade började jag nästan genast med studentskrivningarna och dessutom gjorde jag det ensam. Men samtidigt, det var första gången som det nya digitaliserade modersmålsprovet skrevs och alla modersmålslärare var osäkra på bedömningen.

Hon vill poängtera att arbetet ändå är överkomligt och att det är okej att sänka ribban och inte sträva efter de perfekta lektionerna. - Man tänker kanske lätt att ”det ska vara så här nu i början”, det har normaliserats att man nästan ska gå in i väggen. Så jag vill nog föra fram att det är helt överkomligt. Ibland måste man bara inse att man kan gå där ribban är lägst. Det signalerar också till de unga att allt inte behöver vara på 100%. Man behöver inte alltid ha den där perfekta lektionen, understryker Nygård. Prioriterar sömnen och kontakten till andra Louise Nygård menar att det nog lätt blir många sena kvällar i soffan, med datorn i famnen, men hon strävar efter att inte jobba senare än klockan 21. - Då stänger jag oftast av också mitt mobilnät och läser en bok istället. Dessutom kan jag nog säga att jag prioriterar min sömn, för att orka vara närvarande i klassrummet följande dag.

Medan hon pendlade till Närpes under januari-april, samkörde hon ofta med andra kollegor och det tycker hon gav mycket. Just kontakten till andra poängterar hon än en gång att är oerhört viktig. - Mitt främsta råd till dig som är nybliven lärare är att ha kontakt med andra ämneskollegor, så att man känner att man inte är ensam. Dela med dig av material, så får du material tillbaka.

Louise Nygård har också en kollega i södra Finland som hon delar en Drivematerialbank med. Hon menar att den här kontakten till någon annan ju i dagens värld kan vara någon helt annanstans än i den egna regionen och skolan.

Som SMLF:s nya projektledare för ”Vad händer?”, en nystartad novelltävling för åk 7-9, hoppas hon också att få kontakt med lärare runtom i Svenskfinland. Projektet är i startgroparna och Louise arbetar nu för att få ramarna på plats. - När allt väl är planerat och materialet och anvisningarna utskickade till skolorna är det sedan lärarna och den utsedda juryn som tar över arbetet, så jag tror inte att det här åtagandet kommer att tillföra någon större stress i mitt liv, säger hon.

TEXT OCH FOTO: MARIA DAHLIN

- Det positiva överväger absolut!

Döden, döden, döden. Det sägs att Astrid Lindgren inledde alla telefonsamtal med sina systrar på det sättet. För att liksom avklara det ämnet direkt från början och bereda rum för det. Varje samtal våren 2020 började med coronan, coronan, coronan. Det här samtalet med tre gymnasielärare om ork på jobbet är inget undantag. Så vi börjar just precis där, inte minst eftersom coronaläget blåst nytt liv i diskussionen om lärarnas ork.

- Personligen tycker jag att det är mycket mera arbete nu när man distansundervisar än annars. Man är tvungen att ställa om och förbereda på ett helt annat sätt, säger Gabriella Lindblom, lärare i modersmål vid Kimitoöns gymnasium. - Vi modersmålslärare är dessutom så förbaskat ambitiösa, vi vill göra det absolut bästa vi kan också nu. Jag tror vi är lite för ambitiösa, att vi borde lugna ner oss lite, fortsätter hon.

Rofa Blauberg vid Borgå gymnasium orkar rätt bra, egentligen lika bra som han brukar göra den här tiden på året. - Min ork har inte påverkats speciellt mycket av coronan, däremot har den påverkats mycket av studentexamensnämndens beslut om att vi i år hade proven i modersmål med bara en dags mellanrum. Det har tärt på orken mer än något annat, säger han.

För Antonia Aalto vid Gymnasiet Lärkan är det svåraste med coronavåren 2020 att hon saknar interaktionen med sina studerande. - Jag saknar dem så mycket att det känns som om allt jag gör nu är… absolut inte meningslöst, men jag gör ju liksom inte mitt eget jobb. Få av de roliga sakerna med jobbet är kvar och så är man ju också orolig för sina studerande.

Högt reformtempo Men också långt innan coronan slog till var lärarnas ork på jobbet en fråga som diskuterades livligt. - Lärarnas arbetsbörda är stor, men jag tycker kanske inte alltid att vi diskuterar det på ett så konstruktivt sätt. Och hjälper den diskussionen ens? funderar Rolf Blauberg.

Gabriella Lindblom har tänkt på samma sak. - Det finns ju så många positiva sidor med jobbet, jag tror det är viktigt att ta fasta på dem också. Och att försöka lära sig begränsa jobbet. Det blir lättare med åren.

Antonia Aalto avslutar nu sitt fjärde år som modersmålslärare och tycker att hon redan nu har blivit lite bättre på att dra gränser för sig själv. - Första året minns jag att jag satt i tjugo minuter och letade efter en bild till min powerpoint. Jag lärde mig rätt snabbt vad man kan sätta tid på och hur man kan planera kurserna så att det blir hållbart och vettigt också för en själv.

Gabriella Lindblom har jobbat som lärare i 34 år och anser att diskussionen om lärares ork har accelererat under de senaste åren. - Under mina första tio-femton år som lärare talade ingen om sådant, frågan har blivit allt mer aktuell på sistone. Studentskrivningarna är en återkommande fråga när det gäller gymnasielärarnas ork och så är det ju läroplanerna. Den läroplan som kommer nu blir min sjätte och det känns vansinnigt att det ska komma en ny nu igen.

Också Blauberg lyfter fram den nya läroplanen. Trots att han varit lärare i bara tio år ska han börja jobba med sin tredje läroplan redan nu. - Reformtempot har ju nog ökat kraftigt, konstaterar han.

Förutom att vi byter gymnasieläroplan oftare än vissa byter sängkläder så är studentskrivningarna en stor utmaning för lärarna i gymnasiet. - Det finns en stor förväntan på att vi ska preppa för studentexamen hela

"Jag skulle personligen hellre ha ett lugnare tempo under hela läsåret också om det innebar ett kortare sommarlov. Så att det inte skulle vara så himla bråttom hela tiden." Aalto

"Vi modersmålslärare är dessutom så förbaskat ambitiösa, vi vill göra det absolut bästa vi kan också nu. Jag tror vi är lite för ambitiösa, att vi borde lugna ner oss lite." Lindblom

"Jag försöker vara en motkraft till alla dem som ställer höga krav på ungdomarna och jag försöker hindra dem från att gå för djupt in i prestationshetsen. Jag uppmanar dem hela tiden att inte jobba ihjäl sig." Blauberg

tiden. De nya proven är dessutom väldigt omfattande och jag är besviken på att vi har prov som kräver så mycket att de blir nästan omöjliga för dem som kommer till gymnasiet med en sjua i modersmål, säger Rolf Blauberg.

Gabriella Lindblom förundrar sig också över att modersmålslärarna så snällt gick med på den situation som var i år när proven skrevs med bara en dags mellanrum. - Jag tycker det är vansinnigt. Vi borde protestera och vägra gå med på ett sådant upplägg. - Att ha proven i modersmål så nära varandra var inte bra för någon, varken för lärare eller för studerande. Det blev så intensivt och rörigt och så kom provveckan och ny period… Det blev helt enkelt för mycket. Under en månad där tänkte jag knappt på något annat än studentprov och corona, säger Antonia Aalto.

Rolf Blauberg känner igen sig. - Jag minns nästan ingenting från den där månaden. Jag minns bara att jag inte sov ordentligt. Krävande bedömning Sedan förra året skrivs studentprovet i modersmål digitalt och under de veckor som lärarna läser och bedömer proven blir det många, långa timmar framför datorn. Gabriella Lindblom upplever att det sliter på ögonen. Rolf Blauberg upplever att han lätt blir distraherad. - Vägen till facebook och liknande är så kort när jag hela tiden sitter framför datorn.

Antonia Aalto tycker att layouten i abitti är en utmaning. - Det skulle underlätta om texterna såg mer ut som word-dokument som man är van vid. Nu är det svårt att avgöra till exempel hur långa styckena är. Dessutom är fonten tät och svår. Det här är kanske en liten sak, men en sak som ändå skulle göra mitt liv lättare.

Blauberg är inne på samma spår och kritiserar layouten. - Det är svårt att få en känsla för helheten när man ser bara en tredjedels sida åt gången. Jag har läst alla mina prov minst 2-3 gånger och har samarbetat tätt med mina kolleger, ändå vet jag inte om jag kan stå för den bedömning jag har gjort. Jag är väldigt osäker på min bedömning i läskompetensen i år. - Och ju fler varv man läser, desto mer osäker blir man på sin bedömning. När man sitter där på småtimmarna med sin tjugofemte läskompetensuppgift om den dramatrugiska kurvan, konstaterar Aalto.

Gabriella Lindblom lyfter fram vikten av att man som lärare inte kräver för mycket av sig själv när det kommer till studentproven. - Jag brukar säga åt mina studerande att jag bedömer deras studentprov som jag tycker att de ska bedömas, men att jag inte alltid kan veta om jag och censorerna har samma syn på den saken. Studenterna brukar kunna förstå det där ganska bra.

Antonia Aalto efterlyser tydliga poängkriterier för just läskompetensprovet och menar att de kunde vara till stor hjälp för både lärare och studerande.

- De skulle vara väldigt viktiga, också för att en del studerande nu har en känsla av att det är upp till den enskilda läraren vad man får för poäng i uppgifterna i modersmål. Så är det ju inte, men kriterierna skulle vara bra att kunna visa upp så att de förstår att det finns en enhetlig linje.

Blauberg kan också tycka att lärarutbildningen inte gav tillräckliga verktyg för respons och bedömning och han kompas av Aalto. - Som ny lärare var jag jätteosäker på just det, och bedömning är trots allt en ganska stor del av vårt jobb.

Det positiva överväger Trots att tempot stundvis är orimligt högt och trots att jobbet kräver mycket så tror och hoppas alla tre att de ska orka fortsätta jobba som gymnasielärare i modersmål hela resten av arbetslivet. - Det positiva överväger absolut, säger Antonia Aalto.

Högt på hennes önskelista finns ändå ett lugnare tempo. - Jag skulle personligen hellre ha ett lugnare tempo under hela läsåret också om det innebar ett kortare sommarlov. Så att det inte skulle vara så himla bråttom hela tiden.

Blauberg är inne på samma linje. - Behöver vi ha ett så långt sommarlov om det innebär att tempot resten av året måste vara så högt? frågar han sig.

Men också i hans fall överväger fördelarna med jobbet absolut. - Utöver att jag gillar ämnet i sig är min största drivkraft att det behövs människor som är på ungdomarnas sida. Jag försöker vara en motkraft till alla dem som ställer höga krav på ungdomarna och jag försöker hindra dem från att gå för djupt in i prestationshetsen. Jag uppmanar dem hela tiden att inte jobba ihjäl sig.

Blauberg tror att fler vuxna i skolan skulle vara till stor hjälp och nytta. - Det skulle innebära lite mindre undervisningsgrupper. Med 25-35 studerande är det svårt att verkligen hinna se alla. Det tär på min ork att veta att det finns ungdomar som jag inte hinner se ordentligt.

Gabriella Lindblom håller med om att både tempot och antalet vuxna i skolan bör ses över. - Jag välkomnar också möjligheten att jobba mer över ämnesgränser och jag hoppas att den nya läroplanen leder till det. Jag har länge drömt om att samarbeta med bildkonsten kring att illustrera litteratur. Kanske det blir av nu.

Också hon anser att fördelarna med jobbet väger klart tyngre än pressen och stressen. - Jag älskar det här arbetet, jag förstår inte hur man kan välja att vara något annat än gymnasielärare. Och det är ju eleverna som ger glädjen och orken.

För att orka Avslutningsvis får lärarna berätta hur de gör för att orka med jobbet. Sina bästa tips. - Jag går ut och hugger ved. Jag har en stor tomt och mycket skog att greja med. Det är något helt annat än att läsa och skriva och hjälper mig att koppla bort jobbet, berättar Gabriella Lindblom. - Jag har märkt att jag inte ska planera kurserna så att det blir alldeles för många lektioner samtidigt när eleverna bara sitter och skriver. Jag behöver få ha normal undervisning också, få diskutera och interagera eftersom det ger mig energi. På fritiden ser jag till att få röra på mig, träffa människor och sjunga i kör, säger Antonia Aalto. - Också jag rör på mig på fritiden, dessutom är våra hundar så intensivt närvarande att det är svårt att förbise dem. Jag tycker tyvärr att det är svårt att hinna träffa vänner och familj under läsåret och det är hemskt att märka att de har anpassat sig till det och inte ens förväntar sig det längre, säger Rolf Blauberg.

På jobbet försöker han komma ihåg att det är helt okej att hänga i lärarrummet ibland och bara umgås. Det kan dessutom leda till bra grejer. - Många av våra bästa idéer har inte kommit till på organiserade möten utan när vi hängt spontant, berättar han. - Kollegor är viktiga, jo. Att få prata strunt med dem men också att söka stöd hos dem, för de förstår precis vad man går igenom och håller på med. Jag tror mycket på att våga dela upplevelser med dem, både från när det har gått bra och när det har gått mindre bra, säger Antonia Aalto.

AMANDA AUDAS-KASS

"Jag älskar det här arbetet, jag förstår inte hur man kan välja att vara något annat än gymnasielärare. Och det är ju eleverna som ger glädjen och orken." Lindblom

Nordspråks verksamhet står stilla

På grund av Covid-19 har arbetsgruppen för Nordspråks sommarkurs valt att flytta fram denna sommars kurs på Island, till sommaren 2021 istället. De anmälda har fått information direkt från kursledarna.

Även Nordspråks höstkurs, som skulle ha gått av stapeln i mitten av september, på Hanaholmen i Esbo, skjuts upp till hösten 2021.

Nordspråk uppmanar alla intresserade att hålla sig uppdaterade om Nordspråks kurser via facebooksidan samt hemsidan, www.nordsprak.com.