Det vi önskar mest är arbetsro

Jag samtalar över Zoom med Anna Aminoff, Jimmy Holmberg och Pia-Maria Wickström, lärare i svenska och litteratur vid Ekenäs högstadieskola i Raseborg. Drygt fyra veckor av distansundervisning har passerat och de tre kollegorna är överens om att arbetsmängden definitivt har ökat.

Anna Aminoff har arbetat som lärare i ca 20 år. Hon har både undervisat i årskurs 7-9 och i gymnasiet och största delen av karriären har hon arbetat i Ekenäs. Hennes kollega Pia-Maria Wickström har en ca 30-årig karriär bakom sig, både i Virkby och i Ekenäs. Deras yngre kollega, Jimmy Holmberg blev färdig lärare i historia och samhällslära för två år sedan och just nu undervisar han både historia och modersmål. - Något av det bästa med jobbet som lärare är att man får handleda elever och se att de utvecklas. Det är som att göra en givande resa tillsammans och det här tycker jag märks tydligare i modersmålsämnet än i andra ämnen, inleder Jimmy.

Kollegorna håller med om att kontakten till eleverna är det mest givande även om de kan vara i en besvärlig ålder.

- Men allt det där utöver det ämnesmässiga lärandet, som numera hör till lärarrollen, det tycker jag är utmanade, säger Pia-Maria och nämner klassföreståndarskap, Wilma-meddelanden och kontakten till vårdnadshavarna som exempel.

Hon får medhåll av Anna, som också tillägger att det är som att vara skådespelare sex timmar per dag, då man måste vara så närvarande och hon upplever det som krävande att orka fånga elevernas uppmärksamhet hela tiden. - Jag använder ingen lärobok eftersom jag inte tycker det finns någon tillräckligt bra, så det är tungt att hela tiden hänga med i vad som händer, att vara uppdaterad kring böcker och filmer och annat aktuellt material, menar hon.

Jimmy talar om gränslösheten överlag och säger att det också känns frustrerande att man inte räcker till för allas behov. - Det finns inte en chans att bli klar med eleverna och allt man borde avhandla, man borde kunna klona sig själv för att hinna med, säger han.

Viktigt med fysiskt bra kondition - Jag har inte ännu ångrat det jag valt att arbeta med, men nog kan det kännas dränerande, man är ganska slut efter en dags arbete. Jag har märkt att andra människor inte förstår det här, utan att de själva testat på att vara lärare på allvar, säger Jimmy.

Pia-Maria påpekar att det är viktigt att man har en fysiskt god kondition, något hon märkt av speciellt denna vår, då arbetet blivit betydligt mera stillasittande i och med distansundervisningen.

- Nu märker jag hur mycket jag håller igång i klassrummet, förklarar hon.

Anna, som både undervisat på 7-9 och i gymnasiet, vet att hon kan släppa på tyglarna lite vad gäller uppgifterna till eleverna, när orken tryter. - Det här är lättare för oss på 7-9 än för gymnasielärarna där studentexamen styr mycket mera. Men jag har varit lärare så pass länge att jag vet när jag måste ge lättare uppgifter, för att själv hinna med.

Pia-Maria påpekar att det ibland är jobbigare än annars, men att hon ändå med jämna mellanrum får ett slags boost då någon uppgift lyckats speciellt väl och hon märker hur belönande arbetet är.

Kollegialt stöd och samarbete Alla tre lyfter fram att de värdesätter samarbetet de har med varandra, men också samarbetet i ett vidare perspektiv, bland annat genom mo-caféer med ämneskollegor runt om i Raseborg. - Vi har tillsammans gjort upp matriser, både för lärande och bedömning och vi har ett omfattande samarbete här i Raseborg, berättar Anna.

Jimmy, som är relativt nyutexaminerad lärare, understryker vikten av samarbetet ännu mer. - Jag är beroende av Pia-Maria och Anna, och att få bolla tankar och ämnen med dem. De har en materialbank och en stor kunskap om, i synnerhet, litteratur som jag är tacksam för att få ta del av, säger han.

Ökad arbetsbörda Vi kan naturligtvis inte undgå att tala om den exeptionella tid vi befinner oss i, i och med distansundervisningen och undantagstillståndet. - Arbetsmängden har definitivt ökat nu, trots att jag haft mycket material digitaliserat, säger Pia-Maria.

Hon menar att mycket mera tid går åt till att förbereda och mycket tid går åt till att rätta allt som eleverna skickar in.

I Raseborg har man ändå varit välförberedda eftersom alla elever har tilldelats en egen dator eller surfplatta. Anna frågar sig hur vi skulle ha gjort denna distansundervisning om den hade ägt rum för bara 10-20 år sedan. - Digitaliseringen och datorerna har fört med sig både för- och nackdelar. Det är definitivt utmanande nu då man förutsetts arbeta nästan som normalt fast man gör det hemifrån, säger Anna, som har familjen hemma också och hon får medhåll från Jimmy. - Också min familj är hemma, men nu efter några veckor börjar jag ha in en bra rutin, menar han.

Kollegorna vid Ekenäs högstadieskola menar att arbetsbördan har ökat generellt sedan de började arbeta som lärare. - Den har ändrat ganska mycket till och med. Den största förändringen är att eleverna läser så mycket sämre nuförtiden. Det man kunde diskutera tidigare, om en gemensam litteraturgrund, kan man inte förutsätta att de har läst längre, berättar Pia-Maria.

Hon förtydligar att sådant som var självklart för 20 år sedan, inte längre är det.

Trots att Jimmy bara hunnit jobba i två år, kan han se att förändringar har skett. - Allt går rysligt snabbt inom skolvärlden, sådant jag fick med mig på universitetet är redan föråldrat, menar han.

Nu vill vi få arbetsro” Då jag frågar vad Pia-Maria, Anna och Jimmy skulle önska av beslutsfattarna, både kommunalt och landsomfattande, landar de alla i samma ord: - Arbetsro! Nu vill vi ha arbetsro, säger Pia-Maria genast.

Hon menar att utvecklingsarbeten ofta görs för utvecklingens skull och hon frågar sig varför man behöver skriva om de lokala läroplanerna så ofta, istället för att bara använda den nationella. Anna är inne på samma sak: - Nya vindar blåser in, men så visar det att det var samma sak som vi gjorde för 10 år sedan, menar hon och säger att det just är arbetsro som nu behövs.

Jimmy håller med och ställer de väsentliga frågorna ”hur ska tiden räcka till?” och ”är vi på rätt väg med allt som förväntas och krävs av lärarna just nu?”. - Vi behöver mer resurser än vad vi har nu, då elever ska integreras och undervisningen ska differentieras, sammanfattar Pia-Maria diskussionen.

Sätt gränser och gör något annat Alla tre poängterar avslutningsvis att de behöver ägna sig åt annat än bara jobbet för att orka vara en bra lärare. - Jag tror att det är viktigt att ägna sig åt något helt annat i privatlivet också, säger Jimmy och tillägger att han gärna flyr undan sociala medier och kapar flödet av information för att komma undan.

Anna understryker att man som lärare behöver lära sig var ens egna gränser går. - Det kan ta tid, men man behöver inse att det man gör är nog, avslutar hon.

MARIA DAHLIN